Fram för en feministisk stadsplanering
Till alla: Jag börjar med det senaste ämnet, ju-jutsu. Jag har själv tränat Ju-jutsu i ungdomen (är fortfarande ungdom dock) och det är som många skriver ett bra sätt att försvara sig på men det är också som många andra skriver något som tar lång tid. För att det ska fungera i praktiken måste det sitta i ryggmärgen eftersom man som "#45 Sven P Andersson" skrev tappar nästan allt man kan i en sådan situation, man paralyseras. Det finns ingen tid till att tänka efter hur tekniker går till utan man går på instinkt och har viss träning satt sig i ryggmärgen så kommer man ev. använda sig av det. Jag blev själv överfallen och rånad av tre ynglingar strax innan jul förra året. Klockan var 01.50 och jag var spiknykter, hade 700m promenad hem från en kompis. Det var upplyst, längder av hyreshus på båda sidor av vägen och mitt framför ett Hemköp.. De slog ett tjugotal gånger mot ansiktet och försökte även knäa mig i ansiktet. Knäningarna lyckades jag blockera genom att sätta armarna framför huvudet så de fick ta smällen istället. Jag vill påstå att den handlingen var en kombination av ren självförsvarsinstinkt och delar av den Ju-jutsu jag kan. Jag har övat mycket på tekniker för att undvika just sådana övergrepp, jag använde inte de specifika teknikerna då det inte sitter i ryggmärgen ännu men däremot en blandning av andra blockeringstekniker som jag övat på. Jag har aldrig blivit överfallen förut och torde då paralyseras och tappa all handlingsförmåga. Jag var på det klara (ta det med en nypa salt) hela tiden och reflekterade över vad som händer. Jag vill tro att det var träningen från ju-jutsun som gjorde att jag behöll den sinnesnärvaro och kunde hålla "koll" på situationen. Jag var lugn (läs, inte panik) under hela förloppet och gjorde absolut ingenting som kunde provocera dem. Vad jag vill säga med detta är att även om kampsporterna kanske inte hjälper att helt avvärja ett överfall kan de lindra det och du kanske kan undvika bestående skador. Jag fick sy två stygn i läppen men hade jag inte blockerat knäningarna så hade mitt ansikte varit helt vanställt idag. Jag har för övrigt testat judo och fick då fullständigt däng av även de yngsta knattarna som tränade (är själv 192cm lång och lagom vältränad) så jag tycker inte man helt kan räkna ut folk som är korta och tunna. Tekniker kan hjälpa men det kräver som sagt mycket träning och ja, det är fördel att vara stor, tung och stark. Då till huvudämnet. Att bygga om samhället för att man ska känna sig säker. Jag förstår problematiken och kan hålla med om målet med idéen men jag är inte av den uppfattningen att man ska anpassa sig till problemet, man ska inte bygga bort problemet, man ska ta tag i problemet och lösa det så det inte uppstår igen. Jag kommer ta upp rånet igen, förklarar varför längre ner. Jag har givetvis blivit en smula paranoid av rånet och mina fördomar har fått vatten på sin kvar, förövarna var av "utländsk art". Det innebär inte att jag tänker sluta vara ute sent på kvällar och nätterna för det. Jag undviker visserligen ibland att gå hem själv nu så här nyss efter händelsen. Det innebär inte att jag tar ut aggressioner på alla invandrare, jag har fått många kommentarer av folk runt om att "dessa jävla invandrare", "att det alltid är dem” och den klassiska "skicka hem dem!". Jag vill ändra på förövarna så de inte gör om samma grej, förebygga. De är alla arresterade och dömda för rånet alldeles nyligen och säger samma sak som jag sa under rättegången: ”Jag vill kunna träffa er om några år och ta er i hand och lyckönska er för framtiden, jag vill kunna vara vän med er trots det som hänt”. Jag kommer besöka dem så småningom när jag smält allt lite och prata med dem. Jag tror personligen att det kan hjälpa dem att komma ur problemen. De sa alla under rättegången att de ångrar sig, djupt. Sen om de verkligen menar det kan man alltid fundera på men jag hoppas att de menar det och det kommer bygga vidare på när jag träffar dem. Jag tror att genom att visa att jag inte hatar dem för deras handling utan är villig att ge dem en andra chans kan få dem att riktigt tänka till. De är alla under arton och har hela livet framför sig, det är så synd att kasta bort det på en sådan här idiotisk grej. Därför vill jag istället för att bygga upp ett hat mot dem eller glädjas åt att de hamnar i sluten vård och säga ”rätt åt dem, gör så med alla" hjälpa dem hitta en bättre väg i livet. Jag hoppas att genom att göra så, inte bara kanske bättre deras vardag utan även inspirera deras släkt och vänner som ser att alla vill inte ont och genom det förebygga ev. andra personer som har problem och kanske skulle gjort nått liknande. Plantera en god gärning och låta den gro hos folk. Det är absolut naivt av mig men jag tror på det och måste då ge det ett försök. Jag håller med "#38 Olof Lindbergs" inlägg "Brott är ett socialt problem och kräver sociala lösningar. Tex jämnare fördelning av välstånd.". Så varför tjatar jag om detta rån fortfarande? Jo, för att principen är den samma. Folk är rädda att gå hem själva på nätterna och vill bygga bort eller utrota det som ev. kan bli problem istället för att ta itu med det verkliga problemet och förebygga framtida. Jag tror inte att genom förbättrad belysning, öppnare gator och kanske till och med mer övervakning löser problemen utan bara tillfälligt undviker dem och istället skjuter dem åt sidan som då kommer hitta nya vägar. Javisst, mina tankegångar är för långsiktiga lösningar och nås inte på en dag och ja, genom förändrad stadsplanering som Clara Lindblom skriver om kan man ev. undvika vissa problem. Tillfälligt.. Att man ska anpassa "feministisk stadsplanering" för att kvinnorna är så utsatta tycker jag är trångsynt. Ja, kvinnor blir ofta utsatta för övergrepp och ja, det är helt förkastligt att det sker och de ska känna sig rädda. Det ska ingen behöva göra. Men som så många påpekar, männen är om inte minst lika utsatta. Varför i så fall stadsplanera så kvinnorna ska känna sig trygga? Varför inte stadsplanera så ALLA kan känna sig trygga? Är inte det ett mer jämställt mål att sträva efter? Hjälp mig gärna med mina funderingar och synpunkter och om jag glider ifrån ämnet. Kommunikation är nyckeln till en bättre värld.
