Riktiga stockholmare är inflyttade

Jag älskar Stockholm. Det har jag gjort sedan jag flyttade hit för mer än 20 år sedan. Jag har levt mer än halva mitt liv här. Det bästa med Stockholm är stockholmarna. Och att vi är många och väldigt olika. Vart jag än rör mig träffar jag människor som valt att flytta hit från andra delar av landet - och resten av världen. Själv har jag blivit stockholmare i själ och hjärta. En och annan infödd stockholmare skulle kanske invända och säga något om rötterna, men jag lovar att mina rottrådar verkligen fått bra näring här och etablerat sig väl.

Flest bor i städer

Och jag är inte ensam om att söka mig till städer. En historisk förändring har skett på global nivå. För första gången är det nu fler människor som bor i städer än på landsbygden. Urbaniseringen har logiska förklaringar. För många som lever i fattigdom är det självklart strävan efter en inkomst och ett drägligt liv för sig själv och sin familj som driver dem till städerna.

Hos oss är det kanske drömjobbet, kärleken och längtan efter ett rikt kulturliv, mångfald och nya människor som får oss att styra flyttlassen mot städerna. Jag tillhör dem som flyttat från en mindre ort till den, för svenska förhållanden, stora staden Stockholm. Hit kommer också många människor från andra delar av världen som söker en fristad undan krig och förtryck.

Längtan till storstaden kan vara stark. På Stadsteatern har Tjechovs Tre systrar dragit storpublik. Inför fullsatta salonger har skådespelarna gestaltat drömmen om staden. I Tjechovs berättelse är det tsarväldet som skildras, på Stadsteatern svenskt 60-70-tal i norrländsk landsbygd. Längtan till det större sammanhanget är den samma i Norrland som hos de tre systrarna Prozorov i Tjechovs Ryssland. Det handlar om unga människor som tror att livet ska börja levas när det kommer till Stockholm, eller Moskva. Enformigheten, tristessen och småstadens sociala kontroll och konventioner måste brytas. Det är säkert en drivkraft för många att lämna småstäderna för storstadens variation och öppenhet.

Själv valde jag att flytta hit för att plugga, men också för att jag helt enkelt ville bo och leva i Stockholm. Precis som hos så många andra fanns nog också en drivkraft att söka sig bort från det gamla och invanda, till något nytt och outforskat.

Riktiga stockholmare...

Riktiga stockholmare kommer från landet, eller från miljonstäder. Stockholm karaktäriseras av den stora blandningen av människor som finns här. Staden består till väldigt stor del av lantisar, som jag. Men också av människor som måste se vår stad som närmast en liten håla i förhållande till mångmiljonstäder som Bagdad och Teheran, där de vuxit upp.

Att många söker sig till Stockholm går också att avläsa i statistiken. Stockholms utrednings och statistikkontor, USK, visar att under 2007 var inflyttningen netto 7 000 människor. (Totalt flyttade 59 000 människor hit och 52 000 flyttade härifrån). Tillsammans med den ökande livslängden och det faktum att det föds fler stockholmare än det dör varje år kommer Stockholms kommun år 2030 att ha nästan 1 miljon invånare.
Huvudstaden har, trots sin relativa litenhet, en storstadspuls och en internationell prägel. 22 procent av stockholmarna har utländsk bakgrund, vilket såklart är en stor tillgång i globaliseringens tid som vi lever i.

Staden blir aldrig färdig

Jag har inte bara blivit stockholmare i mitt hjärta, jag har också fått stockholmarnas förtroende att vara med och leda vår stad som skolborgarråd i stadshuset.

Mitt politiska engagemang handlar om att ständigt utveckla vår stad. Jag vill att både staden och människorna som lever i den ska växa. Därför engagerar jag mig både i skolfrågorna där människor får nya kunskaper och utvecklas, men även stadens påtagliga, fysiska utveckling med nya bostäder, vägar och annat ständigt måste finnas på agendan.

Barn är viktiga för vilka de är, och måste förbehållslöst ha rätt till kärlek och omsorg av sina närmaste, helt utan hänsyn till olika samhällsaspekter. Men varje elev representerar också framtiden och framtidens möjligheter. Tillsammans kommer de så småningom att skapa bra förutsättningar för vårt land i en globaliserad värld. Så tänker nog inte ungarna när de tar på sig sina skolväskor och skuttar iväg till sin första skoldag om någon månad.

Men jag tänker ofta på det.

Att ge var och en av dessa små knattar en så värdefull skoltid som möjligt är enligt min uppfattning samhällets viktigaste uppgift. Och därför upprepar jag med en papegojas envishet att kunskap ska stå i centrum. Jag vill att våra skolor ska erbjuda eleverna den yppersta kvaliteten i utbildningen, med de skickligaste pedagogerna och den bästa studieron. Jag vill vara med och bidra till en skola i världsklass.

Men stockholmarna behöver inte bara bra utbildningsmöjligheter, vi behöver också göra plats för att kunna och välkomna fler stockholmare. Jag är hjärtligt trött på dem som tycks se staden som färdig. De som inte vill se att fler blir stockholmare, med olika argument. Jag tänker på de rasister som tycker att en stockholmare ska vara blond och blåögd. De har inte fattat att vår välmående del av världen byggt sitt välstånd på öppenhet och internationella kontakter. Stockholm har alltid varit en plats för internationella kontakter inom handel, religion och politik. Vår lokala kultur har historiska band med resten av världen. Vår arkitektur, vår mat, vår kultur - allt har vuxit fram i en process där hela världens influenser påverkat och berikat oss. Så ser historien ut och i detta ligger enligt mina förhoppningar även i vår framtid.

Men jag är också trött på dem som inte vill se Stockholm växa med helt andra argument, som kan låta ungefär så här: "Bygg inget mer, Stockholm är perfekt just nu. Ändra inte på något."

Jag vill bygga massor! Här behövs det många nya områden för boende, arbete, kultur, handel och service.

Samtidigt tycker jag att vi ska vara rädda om Stockholms karaktär och de kulturmiljöer som vuxit fram här under århundradenas gång.

Det finns faktiskt ingen motsättning mot att bygga mycket nytt och att vara rädd om det som göra stadens karaktär och siluett på speciell. Men det kräver förstås att vi som har makt att besluta tar till oss av den kunskap som finns om stadens kulturhistoriska och arkitektoniska värden. Och att vi vågar fatta beslut om att låta staden få nya karaktärsdrag som kan berika, men inte förstöra, den gamla staden. Jag säger ja till många nya och gärna höga hus, men inte där de konkurrerar med våra märksbyggnader, som stadshuset och många av stadens kyrkor.
Jag kom till Stockholm för att det för mig är drömmarnas stad. Här är allt möjligt och attityden är tillåtande, även om det förstås finns bekymmer här också. Stockholm är fantastiskt, invånarna har ett starkt driv. Jag vill att vi ska bli fler stockholmare och att vår stad ska bli utvecklas och vara en bra plats för, för alla. Jag hoppas att jag under några år i stockholmspolitiken bidrar till att göra staden ännu bättre - för lantisar, invandrare och urstockholmare!