Publicerad: 2009-05-05, Uppdaterad: 2011-11-02
Oscar Guermouche och Grant Watkins är magisterstudenter vid Institutionen för konst på Konstfack. Guermouches examensarbete "Vi vill åka till Moskva" hotades att stoppas av den juridiska instansen på skolan.
Det har onekligen varit en händelserik termin på Konstfack, och våren 2009 har verkligen varit en spännande tid att vara konststudent i. Vi kommer att kunna säga att vi var studenter på Konstfack, på Institutionen för konst, just då när allt hände. Och vi såg det hela med egna ögon.
Men vad var det egentligen som hände? Vad är det vi har sett?
– Vi måste först tillsammans med polisen ta reda på var det har hänt och när det har hänt. När vi vet det kommer vi att lämna in en polisanmälan, säger Gisela Poellinger, pressekreterare på SL, till TT. Två dagar senare står det i Dagens Nyheter att en polisanmälan är gjord.
– Vi vet inte när och var, men att det här har hänt syns på bilderna, säger Poellinger återigen.
Kommentarerna syftar på den före detta Konstfacksstudenten Nugs verk Territorial Pissing. Det verk som fick kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (m) att upprört lämna konstmässan Market; det verk som fick SL att kräva Konstfack på 100 000 kronor; det verk som i media blåstes upp som den andra - efter Anna Odells simulerade psykos - i raden av vårens “Konstfacksskandaler”.
I videon Best Things In Life Are For Free (2001-2003) syns en maskerad person gå in i en butik och stoppa på sig vad som ser ut att vara ölburkar. Bilderna är tagna från flera olika fasta vinklar, snett ovanifrån, vilket ger känslan av att dokumentationen gjorts med bevakningskameror. Man vet inte när och var, men att personen snattar syns på bilderna. Filmen har gjorts av Nug tillsammans med Pike och finns utgiven i METAGRAFFITI – Graffiti Art Films.
Det är många frågor som väcks av Nugs olika videoverk och få betraktare lämnas oberörda av dem. Förutom att belysa sin samtid och en omdebatterad subkultur lyckas han genom sin konst blottlägga maktstrukturer inom det svenska kulturlivet. Och, inte minst, hans arbete problematiserar gränsen mellan fiktion och verklighet.
Man kan självklart tycka vad man vill om Nugs arbeten, men marknaden har klart och tydligt sagt sitt: det här är konst, och det är förbannat bra konst. Marknaden är tydligen oberörd av vad oinsatta bloggare och en lika oinsatt kulturminister råkar anse. Nug ingår numera i Andreas Brändströms galleri i Stockholm (ansett som ett av norra Europas mest välrenommerade gallerier), en få förunnad position för en nyutexaminerad konstnär. Nug har lyckats föra in graffitin i de fina salongerna utan att kompromissa med sitt uttryck; han har infiltrerat systemet och löst upp det.
Vägen dit har skett via Institutionen för konst på Konstfack. Och det är förhållandet mellan Nug och Konstfack, hur skolan verkar godkänna studenters kriminella handlingar, som en av den senaste tidens mediastormar, ”Konstfacksskandal nr. 2”, till stor del har handlat om. Men vad var det egentligen som hände?
Har SL ens hittat den så kraftigt vandaliserade vagnen? Den borde rimligtvis sticka ut något från de övriga i vagnparken. Borde inte SL:s polisanmälan redan vara gjord för länge sedan? En videodokumentation med en från topp till tå maskerad person förändrar knappast utgången av ärendet.
Skulle Territorial Pissing, rent hypotetiskt, kunna vara resultatet av gedigna kunskaper i diverse videoanimeringsprogram? Gjordes inspelningen rentav i en ateljé på Konstfack? Den som påstår att det vore omöjligt kan inte ha varit på bio de senaste fyrtio åren.
Låt säga, bara för att leka med tanken, att ett brott verkligen kan styrkas i det här fallet. Kan det då ha varit så att Nug dokumenterade, att det var han som höll i kameran? Eller att han regisserade? Kanske arbetar han med material som han har hittat, som han har fått eller som han har laddat ner från nätet. Postproduktion är en helt vanlig arbetsmetod inom samtidskonsten. Mannen på bilden är helt maskerad. Om det ens är en man.
***
Nu har förundersökningen mot Nug lags ned. I gårdagens Svenska Dagbladet kunde man läsa att Rebecca Riesberg Fogelberg, förundersökningsledare vid Citypolisen, instämmer i vårt resonemang ovan: "Man vet inte om det är han som stått bakom kameran, varit den som vaktar, eller varit själva gärningsmannen. Det är där vi kan säga att problemet ligger."
Brott eller ej, Konstfacks rektor Ivar Björkman får än en gång stå till svars för ännu ett sattyg av ännu en student från Institutionen för konst. Och Björkman klarar sig undan galant. Likt en jurist skriver han i ett pressmeddelande: ”Innehållet i examensarbetet var inte känt i förväg på den aktuella institutionen. Handledaren, som tog del av den färdiga filmen först vid examinationstillfället, har inte känt till eller godkänt den iscensättning som filmen redovisar.”
Alltså: vi på Konstfack visste ingenting och därför är vi till inget skyldiga. Intressant, Björkman.
När hela Sveriges rampljus riktas mot Konstfack tack vare studentarbeten, en ovärderlig medial uppmärksamhet, triumferar direktören för det hela. ”Konstfack [läs “jag”] har inte begått något fel”. Medan vissa studenter verkar villiga att riskera sina liv och sin frihet för att uttrycka sig, verkar Ivar Björkman mest angelägen om att försvara sin myndighetspost.
Kanske hade Björkman hanterat mediastormen annorlunda om han hade bättre insikt i verksamheterna på skolans olika institutioner samt vad dessa verksamheter, historiskt och teoretiskt, baseras på. Kanske borde han, chefen för Sveriges största konstnärliga högskola, vara bättre på att kommunicera med allmänheten om de sammanhang som de konstnärliga disciplinerna rör sig i. Kanske hade det varit spännande om han kände till några av samtidskonstens olika diskurser rörande det offentliga rummet. Men det verkar inte så. Och en i sammanhanget inte helt osökt fråga borde då vara hur Konstfack ska kunna utveckla sitt mastersprogram “Konst i offentligheten” utan att ta debatten på lika stort allvar som sina studenter.
Ivar Björkman nöjer sig inte bara med att svära sig fri från ansvar, han passar även på att i samma pressmeddelande leverera en illa dold känga mot personalen på Institutionen för konst: ”En student vid en konstnärlig utbildning kan självfallet behandla ämnet graffiti i ett examensarbete. Lärare måste samtidigt klargöra för studenter att handlingar som vandalism inte får förekomma inom utbildningen och att arbeten med sådant innehåll därför inte kan godkännas.” Mer eller mindre direkt menar Björkman att personalen vid Institutionen för konst aldrig förhållit sig till moral och etik i sin pedagogiska verksamhet. Något orättvist, kan tyckas, att uttala sig så om en institution som var den första av sitt slag att formulera just etiska riktlinjer för verksamheten.
Själva kärnan av Björkmans försvar, att skolan inget visste, vittnar om en frapperande brist på insikt i institutionernas verksamheter. Alternativet vore att Ivar Björkman ljuger, och tvingar därmed sin personal att göra detsamma.
Det är nämligen så att man på Konstfack i allra högsta grad var medveten om Nugs arbete.
Liksom på alla andra konsthögskolor i Sverige antas elever till Konstfack genom arbetsprover, det vill säga fragment ur och/eller dokumentation av ens konstnärliga verksamhet. Så var även fallet när Nug antogs till utbildningen 2002. Därefter har han deltagit i de återkommande årskursutställningarna på skolan, med arbeten i precis samma linje som Territorial Pissing. På DVD:n Metagraffiti från Dokument Förlag kan man själv se flera av dessa arbeten. Samt att de pikant nog är daterade till årtal då Nug var student på Konstfack.
Borde någon som Nug, med till synes kriminell verksamhet som ett återkommande inslag i sitt arbete, över huvud taget antas till en konsthögskola? “Nej!” ryggradsreagerar bloggarna samstämmigt. Men då skulle Sveriges konsthögskolor tvingas ignorera ett av västvärldens mest spridda subkulturella uttryck, och samtidigt helt blunda för en betydande del av den moderna konsthistorien. Ett sådant förhållningssätt till det egna området anstår givetvis inte någon högskola, oavsett disciplin.
Att Nug, inom loppet av ett halvår efter den senare så omdebatterade examinationen, knyts till Andreas Brändströms galleri, gör inte saken lättare. Nug råkar, besvärande nog, leverera just det som marknaden vill ha. Och på så sätt uppfyller han tveklöst det borgerligt förankrade kravet om konstnären som entreprenör. Bör ett uttryck som Nugs stoppas från att visas och vad kan det få för konsekvenser? Det här är en problematik som Ivar Björkman över huvud taget inte bemödat sig med att diskutera, vare sig internt på skolan eller offentligt.
Som student är det mycket man tycker sig kunna kräva av rektorn för Sveriges största konstnärliga högskola. Inte minst att han ska kunna skilja mellan konst och design, etik och estetik, insikt och censur. Men vilka krav har det ställts från styrelsens håll? Från politikers?
En av de politiker som, tillsammans med kulturministern, reagerar mest högljutt mot de första två ”Konstfacksskandalerna” är bloggaren Margareta Pålsson, moderaternas gruppledare i utbildningsutskottet. ”Utbildningen på Konstfack är bland de dyraste i Sverige och det minsta man kan begära, är att de studerande inte är kriminella eller sprider löje över den viktiga psykvården”, meddelar hon i ett inlägg i Kristianstadsbladet. Hon tar sedan initiativet till att kalla Ivar Björkman till alliansens gruppmöte med motiveringen att hon vill veta ”hur Konstfack tänker göra för att förhindra att sådant här händer i framtiden”.
Efter mötet med Ivar Björkman, som äger rum den 25 mars, är Pålsson plötsligt uttalat nöjd och hon konstaterar att det inte längre återstår några frågetecken. ”De har tagit tag i problemen, och det märks tydligt att de tar det här på allvar”, berättar Pålsson.
Vad är det som Ivar Björkman känt sig tvungen att lova dem? På vilket sätt har han tagit tag i problemen? Det vet vi inte. Sveriges sanningsivrande och faktagranskande journalistkår måste ha börjat tappa intresse för Konstfack vid det här laget och den här så uppenbara frågan resulterar inte i mer än en ett par sakligt redogörande notiser. Genom liknande notiser får vi veta att regeringen, två veckor efter mötet mellan Björkman och alliansgruppen, har beslutat förlänga Björkmans förordnande, som annars skulle gå ut den 31 maj.
***
Måndagen den 20 april publiceras en artikel i Dagens Nyheter med rubriken ”Konstfacks elever kan stoppas av jurist”. ”Konstfacksskandal nr. 3” är född. Artikeln är skriven av frilansjournalisten Märta Myrstener. I den påstås att två examensarbeten på magisternivå riskerar att stoppas från att visas på Konstfacks vårutställning 2009. Anledningen anges vara att de två verken har tillkommit genom lagbrott.
Det ena av verken påstås riskera att stoppas på grund av att det bland annat innehåller musik från ett tv-spel, något som verkets upphovsperson, Magdalena Nordin, anges sakna rätt till att använda i sin presentation. Det andra av de två examensarbetena utgörs enligt artikeln av bland annat tre svenska flaggor på vilka upphovspersonen Oscar Guermouche - en av författarna till denna artikel - har målat texter. Att tillföra ”märken, bokstäver eller andra tecken” på flaggan har endast kungen rätt att göra, påstås det vidare med hänvisning till lagen om Sveriges flagga.
Detta, det mer eller mindre uppenbara brottet mot lagen om Sveriges flagga, anges ha varit det första skälet till att Konstfack försökt stoppa verket från att visas på skolans vårutställning. Men då det visat sig att brott mot lagen sedan 1971 inte leder till något straff, har Konstfack till slut vikit sig på just den punkten. Men, får artikelns läsare veta, flaggorna ska ändå inte få visas; de kan nämligen bryta mot lagen om förargelseväckande beteende.
I artikeln påpekar Magdalena Nordin att hon har arbetat på samma sätt under alla hennes fem år på Konstfack utan att det någonsin tidigare har ifrågasatts ur ett juridiskt perspektiv. Oscar Guermouche berättar att delar av hans arbete visats offentligt vid tidigare tillfällen och att hans olika handledare under de senaste terminerna väl känt till hur det varit utformat. Att verket, först ett fåtal veckor innan vårutställningen, plötsligt ska granskas juridiskt påstås Guermouche tolka som ett försök från Konstfacks ledning att ”blidka medier och politiker och andra som plötsligt ska få vara med och påverka utbildningen”.
Olof Glemme, prefekt vid Institutionen för konst på Konstfack, och Ivar Björkman, rektor vid Konstfack kommer till tals i samma artikel utan att dementera något av påståendena. De bekräftar att en juridisk granskning av verken pågår och såväl rektorn som prefekten försvarar detta agerande.
***
Samtliga av Sveriges större nyhetsredaktioner reagerar på artikeln. Likaså gör bloggsverige. På förmiddagen, samma dag som Dagens Nyheter publicerade artikeln, berättar Olof Glemme och Ivar Björkman för några av de journalister som hör av sig till dem i ärendet att det nu fattats beslut om att Oscar Guermouches verk ska få visas. Dock är Magdalena Nordins verk fortfarande bannlyst från Konstfacks vårutställning.
Rektorn och prefekten, liksom de två studenterna, såväl intervjuas som kommenteras och citeras i ett otal medier under veckan. Fortfarande är det ingen som dementerar något av påståendena i Märta Myrsteners artikel.
Fyra dygn senare, på fredagsmorgonen den 24 april, kommenterar rektor Ivar Björkman Konstfacks juridiska granskning av de två examensarbetena på P1. Han påstår då att den ena av studenterna, Oscar Guermouche, själv påkallat behovet av att få sitt verk juridiskt granskat. På måndagen därefter publicerar Dagens Nyheter en debattartikel undertecknad Ivar Björkman och Konstfacks styrelseordförande, Gunilla Thorgren. Där återkommer påståendet om att det är Guermouche själv som ”har lyft frågan och ville få det då granskat av jurist för att se om han hade begått något olagligt”. Ytterligare en dag senare, på tisdagen den 28 april, tar Björkman till orda vid ett lunchmöte med samtliga av Konstfacks professorer. Han påstår då att förargelseväckande beteende aldrig nämnts som en anledning till att stoppa Oscar Guermouches examensarbete från att visas på vårutställningen.
För de flesta ter det sig nog orimligt, för att inte säga omöjligt, att en tidning som Dagens Nyheter skulle publicera en artikel vars innehåll över huvud taget inte hade kontrollerats innan. Dessutom hävdar Märta Myrstener själv, frilansjournalisten som skrev artikeln, att hon inte fick tipset om den juridiska granskningen från varken Oscar Guermouche, Magdalena Nordin eller någon annan på Institutionen för konst. Tipset kom förvisso från någon på Konstfack, men från någon verksam på en helt annan institution än den för konst.
Nå, då är det väl Ivar Björkman som ljuger för att rädda sig undan ytterligare pinsamheter? Ja, så skulle det ju också kunna vara. Förutsatt att chefen för en svensk myndighet, den största och mest framstående inom sitt område, skulle vara beredd att riskera hela sin trovärdighet, och därmed hela sin framtida karriär, på grund av en nödlögn. Det är kanske inte heller så troligt.
Frågan blir återigen aktuell: vad var det egentligen som hände?
***
Kanske får vi en ledtråd om vi tittar närmare på verket “Vi vill åka till Moskva”, det omnämnda examensarbete som Guermouche presenterar på Konstfacks vårutställning 2009. Konstverket utgörs dels av tre svenska flaggor på vilka textutdrag från marschsånger förekommande vid svenska jägarförband har målats. Dels utgörs verket av ett större antal citat hämtade från en mängd olika källor, från en mängd olika områden.
Min - Oscar Guermouches - ambition med verket är bland annat att genom ett språkligt perspektiv belysa kopplingar mellan svensk historieskrivning, svensk lagstiftning, svensk nationalism, svenskt näringsliv, svensk försvarspolitik, svensk media och svensk konsthistoria. En modifierad version av verket vid namn “Welcome to Sweden, Ivan!” och då med en av sångerna översatt till ryska, visades inom ramarna för biennalen Qui Vive? i Moskva sommaren 2008. Där stoppades arbetet av ryska myndigheter och flaggorna togs ned kort efter öppningen av utställningen.
Någon månad senare visades delar av samma verk på Kalmar Konstmuseum, då i grupputställningen Friktion och konflikt curerad av Martin Schibli. Utställningens tema sades vara baserat på idéer om makt och kulturellt tolkningsföreträde i förhållande till den historia som är gemensam för många av länderna gränsande till Östersjön. I media beskrevs verkets texter som ”råa”, ”ryssofobiska” och ”rasistiska”. Det väckte mycket starka reaktioner; någon spottade på flaggorna, en av museets guider ville över huvud taget inte visa dem och en besökare blev så arg att han till slut släpas ut från byggnaden. Andra verkade ta det med ro och en journalist kallade verket till och med ”lågmält”.
Med det som bakgrund verkar den senaste månadens juridiska kontroverser kring verket vara nästan för bra för att kunna vara sanna. Genom ett till synes omsorgsfullt val av sammanhang att visa verket i och genom de reaktioner det har väckt samt med en enorm hjälp från bland annat media, jurister, Carl Johan De Geer och Konstfacks rektor, skulle man kunna påstå att Oscar Guermouche utifrån ett språkligt perspektiv belyst just kopplingar mellan svensk historieskrivning, lagstiftning, nationalism, näringsliv, försvarspolitik och konsthistoria.
Utifrån det resonemanget skulle man till och med kunna tänka sig att det är Ivar Björkman som själv har initierat och iscensatt ”Konstfacksskandalerna”. Av alla konstnärliga högskolor i Sverige riktas just nu allt rampljus på Konstfack med Ivar Björkman i spetsen. Kanske har han en plan för att ta skolan ur denna kris, kanske är det i själva verket han själv som gjort en ”Anna Odell”.
***
Snart är det dags för Konstfacks vårutställning, där rektorn håller sitt årliga tal. Avslöjar han då sin plan, och bevisar samtidigt att skolan ligger i framkant vad gäller mediestrategi, interaktivitet, relationell estetik, institutionell kritik, konst i offentligheten?
För den som inte kan hålla sig ända till dess finns det ännu en källa: e-postkonversationen mellan rektorn, prefekten och juristerna. Denna konversation finns sparad på Konstfack och klassas enligt svensk lag som offentlig handling. Kanske kan den ge insikt i vad som egentligen hände. Men man vet inte. Ivar Björkman säger ju att man blivit mer ”noggrann” på skolan efter vårens uppmärksammade fall.
72 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Om nu marknaden tycker det "konstverket" är så mycket värt, ja, då kan han ju betala för skadegörelsen han åsamkat också? Är väl inte konstigare än att en som målar tavlor betalar för sin färg?
Eller menar du att samhället ska betala allt som krävs för konstnärers karriärsutveckling? Till och med subventionera deras konst genom att tillåta konstnärerna stå över lagen?
Att Björkman betett sig ryggradslöst är jag dock överens om. Klart han visste. Klart han skyddar sin post. Det är svenska modellen! Förneka, Förklara, utse syndabock.
Ledsen grabbar
Anna Odell var först ute, fick uppmärksamhet och byggde varumärket Anna Odell. Och har hunnit med två eller tre debattartiklar här. Att hon byggt varumärket Anna Odell kommer hon ha nytta av framöver
Ni är tvåa på bollen så erat sk konstverk skiter vi i. Vi orkar bara hålla reda på en överklasselev från konstfack åt gången och just nu är det Anna Odell.
Eller för att citera gamla Hanns Johst
"Här skall skjutas skarpt! När jag hör kultur, osäkrar jag min Browning!"
Det var en lång lång artikel som försökte täcka in allt och lite till... Jag, och säkert flera med mig, vill gärna bli upplysta om den vandaliserade tågvagnen. Är det alltså bara en icke-händelse, i o m att det inte var en "riktig" tågvagn utan bara nån slags iscensättning? Kunde inte någon ha kläckt ur sig det förut då?
Om det är iscensatt så har Nug all min respekt, annars förtjänar denne ingen respekt ens från sin mamma. :)
Den som inte tycker att Sverige har blivit jävligt läskigt dom senaste åren, måste vara en av de läskiga. Att en konstskola jobbar för att stoppa sina elevers examensarbeten för att dom kan bryta mot lagen eller väcka anstöt är helt absurt. För det första får man "bryta" upphovsrättslagen inom konst och utbildning och för det andra ska all konst väcka känslor. Vi hör inte stöveltrampen, men det knackas lika taktfast över tangentborden från folk som vill vara med och plocka populistiska poäng. Att ledningenför Konstfack böjer sig är något av det mest anti-demokratiska som hänt det här landet, den här sidan milleniet.
Bla bla bla.........vilket slösande på trycksvärta. Nug sagt om detta.
Bla bla bla.........vilket slösande på trycksvärta. Nug sagt om detta.
Grymt bra att Konstfack ÄNTLIGEN utbildar till konst som går att sälja, dvs är kommersiell, så att inte de sk. konstnärerna måste leva på statsbidrag livet ut. Synd bara att det är sån där snatt- och klotterskit de producerar.
Vad säger en konstfack-student efter examen?
Välkommen till McDonalds...
Aaah "marknaden har klart och tydligt sagt sitt: det här är konst, och det är förbannat bra konst." visst för några elitistiska konstvetare och konstnärer utan verklighetsförankring kan det vara konst, men för en normal människa är det skräp.
Kultureliten kommer naturligtvis i sedvanlig ordning skita i vad normalsvenne tycker då de anser oss som mindre förstående varelser. T.ex. "Marknaden är tydligen oberörd av vad oinsatta bloggare och en lika oinsatt kulturminister råkar anse." Vilken arrogans........
De har utsett sagda kulturelit till "marknaden" och stängt ute alla som tycker tvärtemot dessa självgoda elitister.
Håller med GS
Vad säger en konstfack-student efter examen?
Välkommen till McDonalds...
Hahaha, den va bra :D
Utbilda sig för att bli kontroversiella, vilka jävla clowner ni är...
Jag förstår inte ni som kommenterar här. Det handlar om att ledningen på konstfack stoppar konstverk, vilket är helt absurt. Det finns inga som helst bevis på att Nug har begått ett brott eller att han ens varit i närheten när brottet (om de ens är det, kulisser!) begicks.
Konst ska väcka känslor, det är vad konst är!
Står helt bakom ni som skrivit artikeln.
Ett tips till artikelförfattarna för framtiden. Försöka att skriva det ni ska så kort och koncist som möjligt.
Aribus skrev
"För det första får man "bryta" upphovsrättslagen inom konst och utbildning och för det andra ska all konst väcka känslor"
|
Jasså? Var har du fått det ifrån? Hade iof varit rätt trevligt om man kunnat säga "Nä, men jag håller ju på att skapa ett konstverk av de här filerna och inom konsten får man bryta mot upphovsrätten!" när musik- och filmindustrin kommer och knackar på dörren och vill sätta en i fängelse och ge miljonskladestånd för att man fildelat.
C. 14:42... Jo, konst ska väcka känslor. MEN inte känslor av vrede över vandalism eller missbruk av vårdsystemet.
Konst ska vara något vackert som väcker glädjen inom oss.
De som försvarar vandaliseringen av tunnelbanevagnen och Anna Odells "happening" inom psykvården borde själva ställa sig frågan om ett samtal till närmaste psykriatiker kanske vore på tiden.....
Skulle det vara provoserande konst? Bara blaja verkar snarare vara tönt kladd (känns pinsamt att det gäller Sverige). Ens skattepengar som går åt till tönterier säkerligen avsedda för att skapa uppmärksamhet, nåja där talang saknas får man väl hitta på nåt annat.
"Konst ska väcka känslor, det är vad konst är!".
Kanske det, men nåt mer är det väl? Resonemangen verkar många gånger väldigt ytliga, barnsliga & banala. "Gymnasistaktiga"!
Om det är känslor som definierar vad som är konst, ja då...? 11 september väckte mycket känslor. Kriget i Gaza likaså. Varje gång en fotbollsdomare dömer straff. etc
Johan_k
Du är ett tydligt exempel på hur en fårskock bräker utan att veta varför.
Upphovsrättslagen:
4 § Den som översatt eller bearbetat ett verk eller överfört det till annan litteratur- eller konstart har upphovsrätt till verket i denna gestalt, men han äger icke förfoga däröver i strid mot upphovsrätten till originalverket.
Har någon i fri anslutning till ett verk åstadkommit ett nytt och självständigt verk, är hans upphovsrätt ej beroende av rätten till originalverket.
Vilken förvirrad soppa till artikel. Ivar Björkman är skyldig till allt, från att tysta ned, stoppa, ljuga och - till slut - påstås han ha iscensatt alla skandalerna själv!
Artikeln bevisar återigen att somliga personer på konstfack har virriga hjärnor.
De två artikelförfattarna skriver: " Förutom att belysa sin samtid och en omdebatterad subkultur lyckas han genom sin konst blottlägga maktstrukturer inom det svenska kulturlivet. Och, inte minst, hans arbete problematiserar gränsen mellan fiktion och verklighet." Rent struntprat, så naivt att det inte ens behöver bemötas, men det mäter lite av bristen på intellektuell mognad hos författarna.
Om vandalism är stor konst, jag då borde väl Usam bin Ladens terrorattack på World Trade Center vara något av en maginifk installation. Om bin Laden betecknar sig som konstnär så är varje angrepp mot honom och terroristerna en angrepp mot den fria konsten. Eller hur.
Alltså, konstnärer är en berörbar kast som i konstens namn får begå vilka handlingar de vill. Endast historien kan döma dem, inte samtiden, om vi ska tro NUGs och Odell, den fiktiva självmordskanditatens, försvarare. Detta blir en ren fascistesering av konsten, en elit ges frihet att ta lagen i egna händer. De blir själva en del av det maktimperium som de angriper.
Visst kan allt kallas konst, men att denna teoretiska och filosofiska ytlighet präglar Konstfack är skrämmande. Men egentligen så är det intressant, hela konstfack borde ställas ut som en installation på Moderna för att spegla samtidens intellektuella dekadens.
Nug har ju altså inte begått något brott har det visat sig efter polisutredning. Intressant att jämnföra graffittimålre med bin-laden men det är väl kanske därför han har konstruerats, för att människor som urban istället för att framföra argument ska kunna dra paraleller till "den onde" och därmed automatiskt ha rätt.
"Konst ska väcka känslor" Här har du den känsla som hela intermezzot get mig: BOOOOOOORING! Tråkig "konst" som ämnar att "provocera" suck inget originellt här stinker snarare av smygreklam för deras skola som antagligen tappar elever och misslyckats med att producera en enda konstnär värd namnet.
Skönt att höra att det finns fler än jag som blir förbannade när man hör "Konstfack" nämnas. De som "pluggar" där verkar ju dela de politiskt extremas vanföreställning att lagar skall brytas härhelst man vill belysa ett ämne. De förbrukar sitt förtroende hos mig och jag hoppas att de flesta andra känner detsamma. Om konst bara handlade om att provocera så skulle det vara mycket enkelt och då tycker jag inte att det borde undervisas i samhällets regi. NUG kanske inte blir dömd i domstol men jag dömer honom här och nu. Genom "dragande över en kam" så döms även hans skola och alla som studerar där. Grattis.
Att skriva kort och koncist är också en konst.
Om jag gör ett bankrån eller misshandlar någon och filmar med mobilen, är det ok bara jag gått på konstfack? Vem bestämmer vilka lagar som det är ok att överträda? Barnpornografiska bilder uppslagna in absurdum över riksdagshuset? Är det ok? Barnpornografiska bilder på en skärm med riksdagshuset i bakgrunden? Vart går gränsen?
Själv anser jag att lagen gäller för alla. Kostnaderna för skadegörelse etc ska betalas av konstnären, om de är över 18, oavsett om skolan var inblandad eller inte. Var människa är ansvarig för sina handlingar och det spelar ingen roll om grannen eller chefen var med på noterna när någon stryper frun.. sorry!
Och när det gäller Odell.. Pinsamt patetiskt. Borde inte ha släppts ut dan efter: en människa som inte har större respekt för sin omgivning, medmänniskor, polis, vårdpersonal och (ännu allvarligare) medpatienter än så har uppenbarligen svåra empatiproblem och är en fara både för sig själv och andra.. vem vet vad hon prövar nästa gång? ..slänger sig framför tåget? (kanske vill nån filma??)
Herregud... Hur kommer det sig att alla detbattinlägg från konstfackselever här på newsmill är helt IQ-befriade? Det är rätt att ni sätter dit ledningen för konstfack men det är bara rätt för att de visar sig vara likadana idioter som ni.
Ska man bryta mot lagen så ska man ha jävligt bra anledning att göra det och anledningar som "för att det är konst", "för att väcka känslor" eller "konstverket blev ju sålt" duger inte på långa vägar. Om det är så att konstfackseleverna lär sig att dessa anledningar är ok så befinner sig den skolan i en djup moralisk och existensiell kris. Om konst bara är till för att göra folk arga så kan man verkligen fråga om det är något vi ska lägga skattepengar på. Jag tycker det är fel att konstfack ska börja granska sina elevers verk juridiskt av den enkla anledningen att det är något som eleven borde vara kapabel att göra helt själv.
Att stoppa ett konstverk som är satt till tv-spelsmusik pga upphovsrättsliga orsaker må vara helt vrickat och jag skulle gärna ha sett det konstverket. Men anledningen till att det är vrickat är dagens utformning av upphovsrättslagen. Så länge inte verket kränker de som skapat musiken borde musiken vara fri att användas men det hör till en helt annan diskussion.
Hoppas att ni läser kommentarerna och att Oscar kan svara på en fråga: Ar de tre flaggorna med jägarsånger på hela ditt examensarbete? Eller ingår något annat? Det framgår inte av texten.
Jag orkade inte läsa hela, eftersom det mest var hypotetiskt dravel. Tips: Skriv kortare och håll er till poängen nästa gång.
"Att skriva kort och koncist är också en konst."
Att komma med välgrundad kritik likaså.
fråga: Hur många konstfackselever krävs det för ett konstverk?
svar: 100 stycken totalt. 2 som vandaliserar tunnelbanevagn och resterande 98 kastar bajskorvar mot varandra...
Konstfack är en veritabel grogrund för individer som mer är ute för att bli kriminella i samhället. De har inte ens har lärt sig teckna eller måla vackra konstverk. Var har den vackra konsten tagit vägen? Sparka hela ledningen och lägg ner Konstfack idag. Gör som med alla andra statliga bolag - sälj ut och privatisera så får ni se på fan. Betala skatt till en sådan verksamhet - nej minsann.
Skriva kort konst.
Riktigt bra artikel. Tack för ett nytt och mer reflekterande perspektiv på debatten.
vilken ironi. Är artikeln ännu ett konstverk??
Konstfack tycks vara en tummelplats för knäppskallar.
Ändra intagningskraven och se till att det blir betydligt lättare att sparka ut galningar från "utbildningen". Även "konst" måste få styras i viss mån.
Konstfack tycks vara en tummelplats för knäppskallar.
Ändra intagningskraven och se till att det blir betydligt lättare att sparka ut galningar från "utbildningen". Även "konst" måste få styras i viss mån.
Att Konstfack skulle behöva en "Institution för konst" gör att man undrar över utbildningen. Vilka är de andra institutionerna?
Om ledningen kände till vad varje student sysslade med eller inte är egentligen ointressant just nu. Det intressanta och glädjande är att ledningen börjat kontrollera om konstverker är lagbrott. Självklart måste regeringen se till att dess utbildningar inte skapar kriminalitet. Det är inte censur, det är att ta ansvar.
Att Anna Odell uppmärksammats så mycket beror just på att hon är student på Konstfack. Samma sak kanske skulle uppmärksammats något mindre om hon gjorde det som studerande på en fristående skola. Om hon gjort det som färdigutbildad, frilansande konstnär hade det på sin höjd givit några notiser.
Det var med andra ord väl tajmat av henne att göra detta som ett examensarbete. Hon har skapat sig ett namn, ett "varumärke" som hon kan ha stor nytta av i sitt senare konstnärsliv.
Konstfack skall vara en utbildning för konstnärer, inte en genväg för att skapa varumärken.
Jag tycker att det var en bra artikel med många viktiga poänger. Trots att den var lång var den intressant.
Kan man sammanfatta detta som följer? Konstfacks rektor (och ledning) är kriminellt korkad; konstfacks studenter är korkade kriminella; och konstmarknaden trotsar all beskrivning.
Den enda kreativa verksamheten på konstfack verkar vara författandet av (i och för sig patetiska och förvirrade) efterhandsrationalisering av begångna dumheter.
Jag skall omedelbart åka och spraya ner Brännströms galleri -det är ju konst.
Tänk på att många numera berömda och uppskattade konstnärer var mycket kritiserade av samtiden. Så man skall inte lättvindigt racka ner på konst som man inte själv gillar.
Men samtidigt kan man inte hävda att allting är konst eller att konst som väcker negativa känslor är bra konst eller att det överhuvudtaget är konst. Vi har alla en rätt att tycka till om konsten.
Jag tänker på t ex på det märkliga konstverket vid Nybroplan i Stockholm till minne av Raoul Wallenberg. Det är konst, men dålig konst i sitt sammanhang. De som ansvarar för placeringen tycker tydligen att det är bra att konstverket ger reaktioner, men bryr sig inte om att det är negativa reaktioner och kommer från skattebetalarna. Konstnären har gjort betydligt bättre konstverk som jag sett på Moderna Muséet.
Lär sig studenterna på Konstfack att göra bra konst? Är det rätt elever som tas in till utbildningen? Är deras lärare rätt personer på denna viktiga utbildning?
Jag uppmanar alla kritiker av Konstfack att besöka dess vårutställning eller se verken på hemsidan. Då kan man ha en god bakgrund för diskussionen om Konstfack.
Efter att ha studerat några verk i området "Fine Arts" så undrar jag vari det fina ligger ...
Min främsta kritik är att det är fullständigt orimligt för en statlig myndighet, vilket konstfack är, att dela ut akademiska examina som grundar sig på utförda olagliga handlingar.
(Och om det skulle vara så att verken inte bygger på lagbrott, utan på skickliga iscensättningar, så är det bara att släppa en "the making of"-video. Den borde vara lika mycket konst som resten, samt direkt få tyst på kritikerna. Utan att ta något från ursprungsverket. Avsaknaden av denna visar att argumenteringen oven till viss del är på en treårings nivå: det var inte jag som gjorde det - det var min osynliga kompis!)
Jag förstår ärligt talat inte varför så många Konstfacksstudenter försvarar dessa provocerande konceptkonstnärer. För det första får ju konceptkonsten som helhet dåligt rykte, trots att det bara är en minoritet av konceptkonsten som är provocerande eller skapad med brottsliga metoder.
För det andra leder uttalanden som "konst ska väcka känslor" enbart till att begreppet konst luckras upp ytterligare så att det inte längre finns någon inneboende egenskap som skiljer konst från icke-konst. I stället blir konst en institution, dvs allt som ställs ut i ett konstsammanhang är konst, vilket innebär att allt kan vara konst och att det varken krävs Konstfacksutbildning eller talang för att skapa konst utan bara de rätta kontakterna. Konstvärlden förvandlas då till en liten klick i Stockholm som omvärlden så småningom tappar intresset för.
En sådan utveckling lär ju knappast främja unga konstnärsstudenter eftersom dessa i så fall måste sprida sitt namn till denna klick för att kunna försörja sig på sin konst. Det leder till att konkurrensen och klimatet hårdnar, då det mer handlar om att synas i media för att bli känd än om att skapa konst. (De utexaminerade studenternas skapelser är ju inte konst när studenterna inte längre tillhör någon konstinstitution, konstskapande är omöjligt utanför konstinstitutionerna.)
Möjligtvis är behovet av ett välkänt namn orsaken till att Konstfacksstudenterna känner att de måste överträffa varandra i provokationer, eller i vart fall öppet försvara provokatörerna, så att studenterna välkomnas in i konstklicken i Stockholm direkt efter examen och därmed inte faller utanför någon konstinstitution när de är färdiga med Konstfack.
Respekt således till den person som i ett konstverk vågar kritisera inte bara ett för avgränsat konstbegrepp utan även det för vidsträckta konstbegreppet som utvecklingen inom konstvärlden står för. Men sådan konst kan förstås inte skapas, eftersom den skulle bojkottas av konstvärlden och därmed inte tas upp av någon konstinstitution, och då förvandlas den till en icke-konstnärlig, oväsentlig kritik som uppfattas vara lika betydelselös som liberalers "fullständigt obildade och okultiverade" uppfattning om säljbar konst.
@Airbus
§4 i lagen om Upphovsrätt ger verkligen inte en rätten att bryta mot upphovsrätten. Där har du tolkat den fel.
|
Jag håller med i att i detta fallet när de använt en snutt av en låt i sitt konstverk så kan §4 gälla men den ger inte generellt en konstnär rätten att använda skyddat material hur dom vill. Man kan alltså inte skriva att man får lov att bryta mot lagen inom konsten då om man utnyttjar §4 inte bryter mot lagen. §4 får användas men en konstnär får inte bryta mot upphovsrättslagen.
JA JA, HUR DET NU ÄN VAR MED REKTORN så är Konstfack en statlig skola och ska därför följa vår svenska lagstiftning. Det ska göras glasklart för eleverna. Det är det som är det viktiga.
När de inte längre är elever får de göra precis som de vill. Ingen lärare eller handledare som kräver att de ska följa något regelverk.
Följer de inte våra lagar, åker de dit förr eller senare. Hur kul är det att betala dryga böter för struntsaker?
Vi har varit några som diskuterat konstdebatten utifrån ett allmänt perspektiv om”rätt och moral”. Detta i kombination med människans fria vilja i ett liberalt samhället. Andra diskuterar ”konstens frihet” och den egna rätten att göra som man vill för ett ädlar syfte, konstens och ett förment allmänintresse. Det blir pannkaka när människor diskuterar olika saker utan att vara överens om diskursen.
Artikeln ställer en massa frågor på klassiskt nybörjar-vetenskapsteoretiskt manér:
”Vet jag egentligen vem jag är?”
”Kan jag vara säker på att jag inte drömmer?”
”Är gult gult, eller är det kanske blått?”
”Har det som hänt verkligen hänt, eller är”
”Är mannen på bilen äkta, eller har han tillfogats i efterhand?”
Taktiken är att ifrågasätta grunderna för vetandet. Inte blir jag klokare av detta. Visst finns det poänger med artikeln, och visst förefaller Konstfacks ledning vara feg och utan konstnärligt ledarskap. Visst är det skandal med en jurist som ska granska konsten juridiskt, det ger en nulägesstatus över vart vi är på väg. Ingen kan ta personligt ansvar och använda sunt förnuft, vi försöker hitta syndabockar och bortförklaringar.
Jag tror att marknaden skulle betala en bra slant för en insiderfilm om 11 september, eller en video som visar insidan av en kriminell MC-klubb som mördar en rivalserande gångmedlem, eller varför inte ett reportage om Sverigedemokraterna som sjunger nationalsånger och ska knacka bögar. Vi kan hitta på hur många exempel som helst med intressanta fenomen som det går att dra växlar på, Walraffa på eller provocera kring.
Om det är någon stake i den unga provokativa generationen borde ni lämna den Svenska fanan ifred. Våra fotbollsklackar har för länge sedan uppfunnit denna ofarliga konstform. Ta istället svärta ner Muhammed eller varför inte handikappade eller negrer. Hets mot folkgrupp är en oprövad konstform, där finns massor med intressanta upplägg. Där är det ännu bara nynazister som vågat sig på greppet. Det finns en rad ännu oprövade områden för att nå ännu högre inom den provokativa konsten. Barnporr är ännu oprövat? Nug har visat vägen, sedan kommer Odell, (tänk om hon är släkt med Mats Odell). Konceptet är framgångsrikt och så hänger nästa generation konstfackselver på. Det är lite följa John, och det är ännu så länge framgångsrikt.
Det vanliga människor verkligen blir provocerade av är när unga människor ur den övre medelklassen går på konsthögskola, för deras skattepengar, och svingar sig upp med hjälp av diverse provokativa grepp och att bryta mot lagen samt mot inneboende normer och värderingar lagen ska spegla. Provokationen är fantastisk. Det handlar om en egen klass människor som inte själva uppfattar att de paraciterar på både skattebetalarna och deras normer. Det är mycket raffinerat och ger enorma spin-off effekter. Ju argare människor blir, desto bättre fungerar provokationen. Jag tror bara vi sett början.
Vad som händer är att konsten speglar samtiden, och det är riktigt intressant. Våra unga konstnärer visar vägen mot framtiden. Ett samhälle där gamla normer är i upplösning men där juridiken speglar gammalmodiga normer. Ett samhälle ska alltid ifrågasätta normer och regler, men kanske inte genom att konsekvent bryta mot dem. Då faller hela den kollektiva idéen som gör det möjligt för en smal elit att studera konst, (i allmänhetens intresse).
Det blir en mysko orning när den unga generationen officiellt är vänster och hävdar kollektivets rätt, men i praktiken agerar som en slags nyliveraler, utan att begripa varför. Det finns exempelvis nästan inga ung människor idag som på allvar verkar förstå detta med upphovsrätt. Vilket samhälle vi får om enskilda individer hävdar rätten att ta andras egendom bara för att det är möjligt. Men det är samtidigt spännande. De unga konstnärerna ställer sig i spetsen för en ny anarkistisk radiakl våg, jag tror det kommer mer. Uppror och oro brukar komma med 40 årsintervaller och det är dags för en ny våg sedan 68.
Vi har sannolikt att göra med en unga intelligenta egon, uppväxta med silversked, som tycker samhället är skit. Nu gäller det att ta sig vidare, bli berömd, tjäna kosing. Man kan knulla live i Big Brother, eller göra en linda Skugge. Hata alla, och in synnerhet Björn Ranelid. Det funkar, men är inte så begåvat.
En ny slags kulturrelativism där allas kultur är lika mycket och lika lite värd. Samtidigt hävdar man rätten att få göra som man vill. Jag får bryta mot reglerna, för jag har ett högre syfte. Synsättet rättfärdigar det mesta. Min rätt går före kollektivets. Klassiskt liberalt höger, men med en skillnad, man ger fan reglerna som hävdar den egna rätten så länge det inte inkräktar på någon annans rätt. Detta missförstådda anrakistiska synsätt är livsfarligt när det kombineras med en fasad med antingen konstnärlig frihet, blodets eller rasens intressen, allmänintresset eller rent av religisösa eller marxistiska idéer. Att hävda sin egen rätt mot kollektivets diskuters för fullt, inte minst problemen att ingen längre vågar kritisera islam.
Frågan handlar för vissa av oss om något helt annat, och det är detta som somliga i konstdebatten, inkl vissa konstfackselever verkar ha svårt att förstå. Vi pratar om grundläggande demokratiska värderingar och vikten av personligt omdömme. Att kunna förstå hur det egna handlandet påverkar andra människor. En slags humansistisk inställning.
Bara för att ett brott inte kan bevisas av en åklagare, (vi har extremt höga beviskrav i Sverige) så betyder inte detta att något brott inte är begånget. Aftonbladet har för närvarande en artikelserie som handlar om hustrumord. I många fall mördar mannen sin fru, och begår därefter självmord. Det är då nästan omöjligt att bevisa mord för åklagaren varför fallet avskrivs. Det handlar om bevisföring med tragiska konsekvenser.
Låt oss inte hamna i diskussioner om vad som är rätt och fel, utifrån ett juridiskt läge där bara det som går att bevisa och ger fällande dom i en Svensk domstol är fel, och det som frias är rätt. Då är vi ute på riktigt hal is för hur ett kollektivt samhälle ska fungera.
Klart vi ska gå och se Konstfacks utställning. Den kommer bli välbesökt. På så sätt tjänar debatten ett syfte. Ledningen på Konstfack har gjort en stor insats i marknadsföringen, men utan kalkyl eller beräkning, det är då det brukar bli bäst. Kanske skulle rektor själv ställa ut sig i en monter och visa upp sig själv företrädare för den nya provoktiva ”konstskolan” han synes vara bättre skickad än sina elever att tillämpa. En ofrivillig mästare.
Jag ser dessutom mycket fram mot utställningen 2010. De måste redan gå i djupa funderingar och får svårt att överträffa årets.
Sven Svensk
@Johan_K
Lagen är till för att tolkas. Det är därför vi behöver advokater, domare och anra som kan pröva lagen utifrån bevis och skuldbörda.
Dom få gånger som upphovsrätten prövats i domstol när det gäller konstverk så har konsten i stort sett alltid friats. Detsamma gäller vid utbildlningar. Det är fritt fram att använda vad du vill - hur du vill - om du gör det i ett utbildningssyfte, exempelvis har en föreläsning eller dylikt.
Om vi skulle börja tumma på den regeln så skulle det innebära att bara "godkänd" konst och "godkända" böcker eller "godkänd" musik är tillåten. När man följer den här debatten på nätet så verkar det nästan vara ett önsketänkande från en stor majoritet som bräker på utan att förstå, ha kunskap om eller ens ha kännedom om det som dom bräker om.
Gå och se vårutställningen.
Ta ett ställningstagande sen.
Framför det gärna.
Men läg ner pöbelfasonerna. Ni vet ju inte ens vem som går främst i erat led. Bara glada att äntligen få skrika åt di tossiga konstnärerna som kostar pengar.
Betänk istället hur mycket stålar vi lägger på att ha utkläda sagofigurer som klipper band och tar ett spadtag i jorden när något nytt köpcentrum ska etableras...
Re: Sven Svensk, 2009-05-06, 19:11
Din långa essä om ovanstående artikel känns så spännande och dynamisk att jag vill svara.
Håller med dig om att det inte går att skända den svenska flaggan längre. Det är för många som gjort det tidigare, både konstnärer och andra. Känns inte som någon provokation, för det var väl det som var avsikten.
Heta frågor idag handlar om det mångkulturella samhället: t ex hedersmord, islamofobi, antisionism, UNHCR:s nya regler om att inte få kritisera religion (läs islam).
Efter strukturalismen och postmodernismen finns inte längre några fasta världen. Allt är relativt, inget är absolut. Det finns ingen högkvalitativ konst i förhållande till skitkonst. Allt är lika bra. Fast när man ser de internationella konstauktionernas utbud, förstå man att vissa slag av konst betingar ett högre penningvärde än än andra slag.
För några år sedan gjorde Reclaim the city Stockholm osäkert. Det såg ut som f-n på Södermalm där jag bodde. Husfasaderna var bombade med färg och stor skadegörelse, utbrända bilar. I lokaltidningen intervjuades sedan några av de tongivande reclaimarna: de var döttrar och söner till väletablerade -68:or och hade väl inget annat för sig än att förstöra för de flesta vanliga människor.
Idag gäller det att synas, annars finns man inte. Värderingar, vad är det för något för unga människor idag?
Vet dom ö.h.t. vad demokrati, upplysning och humanism är för något? Och om dom mot förmodan vet, bryr dom sig? Tror inte det.
Vi får väl se vad dom röstar på i kommande val. Det kanske ger en fingervisning.
Självklart ska jag gå och titta på Konstfacks vårutställning.
Aribus:
Jag tror inte det handlar så mycket om förlorade skattepengar i grunden. Snarare är nog grunden en allmän irritation över att konstbegreppet i dag har blivit så vidsträckt att element som skönhet inte längre ingår. Ändå verkar dagens konceptkonstnärer anse att folk är obildade om de inte behandlar den provocerande konceptkonsten på samma upphöjda och moraliskt immuna sätt som de fina verk som folk känner att de vill klassa som konst.
Detta är självklart irriterande, man blir ju mer eller mindre idiotförklarad (av småslynglar på Konstfack) bara för att man inte tycker att en skapelse som man upplever både ful och trist är lika bra som en skapelse som är skön och andligt berikande. Det kombinerat med insikten om att vi ger dessa småslynglar våra skattepengar väcker så klart pöbelfasoner.
KONSTEN ÄR DÖD har ett flertal konstkritiker och konstnärer sagt de senaste årtiondena. Ta t ex konstnären Ernst Billgren i tidningen Fokus i början av året eller konstkritikern Folke Edwards i "Från modernism till postmodernism, svensk konst 1900-2000".
Jag tror dom har rätt.
De senaste tio åren tycker jag mest att jag stött på ointelligent, dåligt uttänkt och klantigt utformad sk konst. Men visst, det finns sällsynta undantag.
Airbus:
Håller självklart med om att man ska få lov att använda material i utbildningssyfte i rätt stor utsträckning. Även i mindre utsträckning inom konsten. Det betyder fortfaranade inte att man får bryta mot lagen inom konsten som vissa av dessa konstfackselver tycker borde vara en självklar rättighet som konstnär. Jag tycker själv att upphovsrätten är alldeles för hård i Sverige så det är definitivt inte det jag argumenterar mot. Det är den arrogans och "vi är bättre än alla ni som inte förstår konst"-attityd som alla de konstfackselever som uttalats sig hittils uppvisar som gör att de flesta blir förbannade.
Apropå olaglig konst, graffiti mm
Det finns stora graffitikonstnärer, men 99% av dom som precenterar sig som konstnärer sysslar med olagligt klotter, t ex Nug. Han får en kick av att klottra ner T-banevagnar, och perronger. När jag ser hans alster får jag snarare ett starkt adrenalinpåslag. Han förstör den resemiljö som jag måste vistas i ca 10 tim/veckan. Jag har fått kläder förstörda av att sitta på nedklottrade säten.
Sätt dit Nug! Eller Nug stick utomlands så vi slipper ditt klotter här.