Om de religiosa skulle få tolkningsforeträde och att man skulle dra det hela in absurdum så skulle det bli ett promiskuost koppulerande utan dess like. Att värna livet skulle mycket väl kunna tolkas som att man bor ligga med alla kvinnor som är fruktbara så ofta det är mojligt. Annars dodar man den potentiella avkomman. Vägrar jag samlag så är det en avsevärd mängd barn som inte kommer at fodas. Kan det vara etiskt riktigt att vägra dem ett liv? Ja det kan det, men var går gränsen? Vem bestämmer om ett potentiellt blivande eller redan påborjat liv ska få fortlopa? Ja i det forsta fallet vi alla. I det andra fallet modern fram till en viss tidsgräns. Det moraliskt riktiga i detta kan ifrågasättas men det kommer alltid att vara de genetiska bärarna som har sista ordet så länge inte agarna overträds.
Permalänk | Anmäl
Kristian Fredriksson, 2012-06-28, 16:43
"De ekonomiska argumenten att samhället kan spara pengar genom att begränsa antalet barn som föds med funktionsnedsättningar är rent obehagliga. Sverige har råd att vara ett samhälle för alla!"
Jaha, då blir jag tvungen att utsätta skribenten för lite obehag:
Ju färre barn som föds med funktionshinder, destå mer kan vi spendera på andra saker.
Helt absurt att vara FÖR att barn skall födas med funtionshinder!
Permalänk | Anmäl
Peter Karlsson, 2012-06-28, 18:15
Maria vet inte vad hon pratar om. Detta är ett val som enbart föräldrarna ska ta. Vad hon tycker och menar är helt ointressant tills hon själv blir gravid med ett funktionshämmat barn. Föräldrarna får inte lön för sitt arbete och kan inte vila sig efter 8h på kontoret.
Du får lön för att arbeta med funktionshämmade barn och är därmed jävig.
Permalänk | Anmäl
u_19023, 2012-06-28, 19:10
Författaren utgår naturligtvis från sin världsbild och vill att den skall gälla för alla. Varför det? Vad är det som gör att folk som tror på sagor vill, att alla andra skall tro på dem också?
Tror de att sagan blir sannare om fler tror på den?
Sanning är tyvärr inte alls kongruent med hur många som råkar tro på just en saga. Den är precis lika mycket saga för det.
Det fascinerande är dessutom att man stiftar lagar som bygger på en allmän lögn. Som omskärelse eller stening, bannbullar eller jihad.
Vilka dårar. Vuxna i kroppen men tror fortfarande på sagor.
Barn med funktionshinder är barn med funktionshinder och får i värsta fall ett eländigt liv. Ingen vill egentligen ha barn med funktionshinder (Ååh, jag hoppas det blir ett barn med svåra funktionshinder...!) men blir det så blir det. Kan man på förhand välja så tror jag många faktiskt väljer aktivt. Hur de än väljer. Och det gör dem inte till sämre eller bättre människor för det.
.
Att överhuvudtaget anlägga några som helst moraliska aspekter på handlingen är långt över medmänniskors ansvar.
Permalänk | Anmäl
Kristian Grönqvist, 2012-06-28, 19:26
Det här var bland det dummaste jag läst. Skulle Samhället må bra av fler personer med funktionshinder? hur då? borde vi isåfall lemlästa ett gäng friska nyfödda barn så de får chansen att leva ett värdigt funktionshindrat liv? Jösses.
Permalänk | Anmäl
Cogn Esteten, 2012-06-28, 20:23
Tack för respons! Har sett fram emot detta.
@Peter det finns en massa andra saker att både spara in på och prioritera bort om det är resurser som saknas för att kunna prioritera mångfald före en kanske egentligen oönskad selektion av vissa foster framför andra.
@PerKQ för det första får du nog läsa igen. Jag tycker också att föräldrarna ska bestämma men deras beslut tas inte i något vakuum. De är påverkade av i många fall ensidiga åsikter från vårdgivare som i sin yrkesroll vill bota och normalisera avvikelser.
Dessutom vet jag definitivt vad jag pratar om. Dels på grund av egen erfarenhet och enormt många möten med andra som har egna erfarenheter. Just därför har mina argument legitimitet. Att jag jobbar med frågan är just för att jag har den kompetensen. Syftet med mitt jobb är att argumentera för en ökad tolerans av oss som medborgare och ifrågasätta orättvisa fördomar och strukturer. Varför skulle vi ha mindre rätt till det än någon annan?
Något som talar emot dina argument är att det främst är föräldrar till barn med funktionsnedsättningar som driver motståndet mot ätt abortera diagnosticerade foster. Visst är livet med funktionsnedsättningar eller som förälder till ett funktionshindrat barn annorlunda men det måste verkligen inte vara sämre än ett annat liv. Som sagt, vad som är ett lyckligt liv måste vi få välja själva!
@Kristian, som sagt moraliserar jag inte över enskilda föräldrars beslut och det där just den uppfattningen du har, att "de flesta nog" som behöver bemötas. Om jag bär på en saga vet jag inte.. debatt handlar om verklighetsuppfattningar och övertygande argument. Naturligtvis tycker jag att mina egna är de bästa men bara tills någon lyckas övertyga mig om att jag har fel.
Permalänk | Anmäl
Maria Gardsäter, 2012-06-28, 20:38
#6 Jag har varit med och tagit beslut av att abortera ett barn med downs syndrom.Det var ett svårt val av modern men relativt enkelt för mig. Vi har nu fått ett friskt barn som vi inte hadde haft kapacitet att få om vi hadde behållt det första.Vi fick väldig bra information och tog det beslutet som 98,5% av alla par som verkligen kommer i situationen tar.
Jag ser ingen anledning att ändra rådande praxis.
Permalänk | Anmäl
u_19023, 2012-06-28, 21:08
Maria
Jag respekterar Ditt val, men inte Ditt ömdöme. Att du själv säger Dig ha legitimitet säger inget. Jag har själv en gång i tiden praktiserat på en anstalt för utvecklingsstörda och sett den andra sidan. Jag vet också att människor med egna barn med olika utvecklinhgshandikapp i de flesta fall organiserar sitt liv efter fait accompli och därigenom inte blir sanningsvittnen alls. Bra så. Men ger Dig inga argument alls egentligen. Jag håller med #5 Coon Esteten i sak, vill man ha barn med handikapp, kan man ju slå av några armar och ben. Så brutalt enkelt är det egentligen.
Och det vill man väl knappast.
Eller...?
Att sedan göra det bästa tänkbara av redan skedda misstag, gör väl de flesta av oss. Det är det som gör en del människor storslagna. I bästa fall också lyckliga. Men det är inte eftersträvansvärt. Någonsin.
Permalänk | Anmäl
Kristian Grönqvist, 2012-06-28, 21:29
Fosterdiagnostiken, allteftersom den blir mer precis, kommer att användas som ett instrument att sortera bort samhällsekonomiskt icke-önskvärda. I kunskapsekonomin, och med det avvecklade välfärdssamhället, finnes helt enkelt inte plats för individer med olika grader av kognitiva svårigheter. Faktum är att gränserna för aborter kommer att breddas till att inkludera lågbegåvade, avkommor från parrelationer emellan kusiner, o sv. Behöves inte ens lagstiftas om det, räcker med att ta bort det ekonomiska bidragen för 'onormala' för att tvinga blivande föräldrar till abort.
Detta är egentligen bara en förlängning av T4-programmet men verkar ju vara fullt accepterat av allmänheten
Permalänk | Anmäl
Johan Klutz, 2012-06-29, 02:29
"Sverige har råd att vara ett samhälle för alla!"
Det är inte sant, Maria Gardsäter, utan ett rent önsketänkande.
Om vi vill att människor ska ha ett högt och lika värde så måste antalet människor begränsas. Det är den krassa verkligheten.
Permalänk | Anmäl
Bo T, 2012-06-29, 05:22
Idén om att bortväljande av handikapp och brister på något sätt skulle innebära en inhumanisering eller nedvärdering av redan födda individer med handikapp anser jag är löjlig.
Om min son är blind, min dotter har Down's syndrom, min mor sitter i rullstol pga. medfött handikapp, min syster har epilepsi, min far lider av genetiskt nedärvd depression och jag själv har tvångstankar som begränsar mitt liv, på vilket sätt skulle vi gynnas av att fler föddes med våra handikapp?
Självklart vill jag inte att min familj ska ha dessa problem så varför ska jag låtsas att någon annan inte ska få ha rätten att välja bort ofödda individer med dessa problem, till förmån för andra underbara individer som inte har dessa problem?
Den som redan fötts bör få stöd i bemästrandet av sitt handikapp. Den som redan fötts älskar vi. För den skull behöver vi inte sätta barn till livet med diverse handikapp. Det gynnar knappast vare sig föräldrarna eller mänskligheten i stort.
Människor med svåra handikapp, som t.ex. fysikern Stephen Hawking, tillhör mänsklighetens största tänkare, men det visste vi inte innan han föddes. Han hade lika gärna kunnat vara en Hitler så sådana argument biter inte på mig.
Det finns absolut inget humant eller etiskt med att romantisera födandet av skadade individer. Älska det som fötts, men ta bort det sjuka som inte har fötts.
Permalänk | Anmäl
Peter Andersson 2, 2012-06-29, 06:23
Att mångfald alltid skulle vara bra är ett av tidens dogman, väldigt överskattat. Viss mångfald är bra, men all mångfald är inte bra.
Att föräldrarna blir oroliga är befogat. Föräldrar till handikappade barn är i genomsnitt betydligt mer stressade än andra föräldrar. Självklart vill föräldrar ha friska barn, och man kan gissa att dom flesta handikappade nog egentligen skulle vilja vara friska, om möjligheten faktiskt fanns.
Permalänk | Anmäl
Olof Andersson, 2012-06-29, 09:25
#12 Johan Klutz, 2012-06-29, 09:51
Varför är det ett problem? Om folk börjar abortera allt med ett förväntat IQ under 100 (hälften av alla foster), så kommer på några årtionden folkhälsan att drastiskt förbättras, kriminaliteten drastiskt sjunka, BNP att drastiskt öka jämfört med vad det annars hade varit, antalet sociala problem att minska och Sverige få världens högsta genomsnittliga IQ (om inget annat land skulle göra likadant).
Varför är svenskar så rädda för elitism? Varför nästan hyllar vi i Sverige "de svaga", "de utsatta" osv.? Det är fint att vara solidarisk, att skydda, att hjälpa, osv. - till en gräns. Sedan blir det bara självdestruktivt och dumt.
Tyvärr har denna nationella attityd gjort att vi har en tendens att i onödigt hög grad låta svagpresterande, lågutbildade och människor med sociala eller psykologiska problem eller små möjligheter att positivt bidra till Sverige invandra, när vi istället hade kunna vara mer värnande om vad som är bra för Sverige. Australien har t.ex. ett poängsystem för immigration, där välutbildade, folk med kapital att investera osv. premieras när det gäller invandring.
Ett annat exempel på det destruktiva när denna attityd går för långt är att strunta i de intelligenta i skolan och för mycket fokusera på de svagaste, på bekostnad av de med större möjligheter att prestera. Detta är en del av det flum som gjort den svenska skolan sämre än vad den hade kunnat vara.
En av anledningarna till USA:s framgång efter andra världskriget har varit dess vilja och förmåga att attrahera talang och kunskap. Exempelvis har grunden för USA:s framgångar i rymden varit dess uträknande plockande av de bästa tyska vetenskapsmännen när Nazityskland föll. Likaså har man hela tiden konsekvent lockat världens bästa vetenskapsmän och kvinnor till sina därför världsledande universitet.
Ett starkt samhälle värnar de svaga på ett humant och balanserat sätt, men inte på påtaglig bekostnad av att låta de starka utvecklas och blomstra än mer, till gagn för alla.
Permalänk | Anmäl
Peter Andersson 2, 2012-06-29, 09:31
Frågan om utsortering av icke önskvärda individer redan i moderlivet är stor och komplicerad. På individplanet bör man ha stor förståelse för de föräldrar som anser att de inte klarar att ta hand om ett barn med handikapp. Det hindrar inte att de samhälleliga aspekterna måste penetreras.
Precis som Maria Gardsäter vill jag uppmuntra till en etisk debatt innan det är för sent. Snart är det möjligt att rutinmässigt kartlägga ett fosters hela genuppsättning mycket tidigt i graviditeten och hitta inte bara sådant som vi idag anser som medfödda handikapp utan också anlag som ger ökad risk för sjukdomar längre fram i livet. Konsekvenserna kan bli förödande - i all fall om man har uppfattningen att människovärdet är absolut och inte sitter i hur framgångsrik, begåvad eller snygg man för tillfället är. Det är exempelvis ett ovedersägligt faktum att även det skräddarsydda barn som föds efter att föräldrarna valt bort andra foster kan råka ut för skador och sjukdomar vid förlossningen eller senare i livet som orsakar funktionsnedsättningar.
Läs gärna den ledare i Dagen som Maria hänvisar till här: http://www.dagen.se/opinion/ledare/etisk-debatt-kravs-nu-innan-det-ar-fo....
Och är du i Visby nästa vecka - kom till Krukmakarens hus på Mellangatan 21 på torsdag kl 10.00 och delta i diskussionen!
Permalänk | Anmäl
Elisabeth Sandlund, 2012-06-29, 10:56
#14, Peter, min kommentar #12 togs bort, vet ej varför, var inte särskilt kontroversiell, kanske för att jag citerade en kinesisk kommunist?
Problemet med att abortera bort allt under IQ 100, i den mån man kan fastställa detta redan på fosterstadiet, är att detta skulle slå väldigt hårt mot vissa grupper.
Permalänk | Anmäl
Johan Klutz, 2012-06-29, 11:24
#16 Johan Klutz, 2012-06-29, 12:24
Jag undrade förvånat varför din lilla oskyldiga kommentar plockats bort. Hursomhelst, jag vet inte vad du menar med att det "skulle slå väldigt hårt mot vissa grupper". Det är ju inte ett statligt påbud vi diskuterar här, utan varje pars - eller snarare gravid kvinnas - frihet att självt få avgöra på vilka grunder det som växer inne i henne ska tas bort eller födas. Jag spann bara vidar på ditt exempel.
Om det blir mode - eller omodernt - att föda t.ex. barn med rött hår, varför kan det inte få bli det? I själva verket tror jag inte att folk - i alla fall definitivt långt ifrån alla - är riktigt så ytliga eller ens nödvändigtvis vill veta sådana ytliga saker om det väntade barnet.
Jag förstår inte varför det skulle vara ett etiskt problem att folk får bestämma själva vilka barn som ska födas. Jag tror det handlar om en odefinierbar rädsla, en slags rädsla över människans makt att på detta sätt "leka Gud". På samma sätt blev folk förskräckta när p-pillren kom och när provrörsbarn blev möjliga.
Vi har på många sätt genom vår egen läkarvetenskap och teknologiska förmåga redan hindrat naturens förmåga att genom naturligt urval hålla människostammen vid god vigör och via evolutionen gynna de egenskaper som är mest lämpliga. Det är bara logiskt och naturligt att vi därför själva formar vår egen evolution. Det finns inget mer demokratiskt sätt att göra det på än att varje par själva får bestämma om och hur de vill använda fosterdiagnostik.
Permalänk | Anmäl
Peter Andersson 2, 2012-06-29, 12:47
Människan skall inte leka GUD och fiffla med kromosomer och genetisk forskning. Jag har sett hur många program som helst där föräldrarna får veta att deras barn kommer att födas med ett svårt handikapp eller en obotlig sjukdom - och när barnet sedan föds så är det helt friskt! Och som min bild ovan säger livskvalitet kan inte bestämmas av någon annan. Och på tal om aborter vad med om Einstein, Bach & Steve Jobs aldrig födts pga att de blev aborterade? Och hur många kommande Einsteins har inte redan aborterats? Mina åsikter är möjligtvis "färgade" precis som alla andras, vi bär alla på ett filter som påverkar våra åsikter. Jag har själv ett svårt handikapp. men jag skulle inte vilja vara utan mitt liv... och detsamma tycker nog mina barn och min hustru. /Mats
Permalänk | Anmäl
Mats Brisenfeldt, 2012-06-29, 13:14
Men det är väl skillnad på att vilja döda en handikappad person och att se till att den aldrig finns? Det är inte så att bara för att mana vill ge föräldrar möjligheten till ett friskt barn så tycker man att de som är handikappade är mindre värda... Om inte annat så kan ju se saken ur det friska barnets perspektiv, utan fosterdiagnostik hade det aldrig kommit till heller. Vilken kombination av dna har mest rätt till livet?? Känns som att det borde vara upp till föräldrarna.
Men, en aspekt på det där med att ta bort alla ointelligenta foster... Då om något skulle vi ju få ett Sverige fullt av mångfald, då vi åtminstone till en början (innan resten av världen gör detsamma) skulle ha stora behov av att importera lågkvalificerad arbetskraft medan vi smartingar är upptagna med att forska, utveckla och driva samhället framåt. Hämta barnen får nog en trevlig filippinska göra ;).
Permalänk | Anmäl
Helena Eriksson, 2012-06-29, 15:53
"det är fullt möjligt att leva ett gott liv i Sverige idag, även om man är i behov av särskilt stöd" Idag ja, men hur blir det i morgon eller i övermorgon? "På fyra av universitetssjukhusen ska till exempel 1,55 miljarder sparas och de som jobbar där bli 2 000 färre." (Kommunalarbetaren idag)
Vi har de senaste 25 åren upplevt en ständig nedrustning av välfärdssystemen och fortsätter trenden, som det mesta pekar på, så är risken att de med särskillda behov kommer att bli helt beroende av anhöriga eller eventuella frivilliga. Att utsätta sitt barn för risken av ett liv i misär på grund av principer (?) eller vilken anledning som helst är att ikläda sig ett oerhört ansvar.
Permalänk | Anmäl
u_17696, 2012-06-29, 18:05
#17 Peter, jag vågade inte sätta ordet ETNISK före grupper...vilka tror du inte passar in i kunskapsekonomin?
Permalänk | Anmäl
Johan Klutz, 2012-06-29, 18:54
Vad är skillnaden på resultatet av fosterdiagnostik där man väljer bort ett handikappat barn och användandet av p-piller? Är inte båda sakerna lika oetiska om man ska vara krass?
Permalänk | Anmäl
Ben Dekå, 2012-06-29, 19:50
#23 Ben, det är korrekt att i vissa religiösa grupper så är kondom lika illa som abort. Religioner har ofta ett neurotisk förhållande till sex.
Det ger sig i uttryck i katoliker som förgriper sig på barn. Muslimer som packar in kvinnor i lakan mm. Judar som skär i barns penisar.
Det är uppenbart att religionerna förvränger sunt förnuft och att de saknar grundläggande moral.
Permalänk | Anmäl
u_19023, 2012-06-29, 22:37
För de som vill ha input på religion vs vetenskap
http://www.youtube.com/watch?v=8MIj5ilCKYI&feature=g-vrec
Permalänk | Anmäl
u_19023, 2012-06-30, 00:11
Jag välkomnar en etisk diskussion om fosterdiagnostik. Om det finns något nytt att säga.
För har vi inte i någon mån gjort färdig den diskussionen och konstaterat att det måste vara upp till de blivande föräldrarna att fatta beslut? Att ingen annan är kompetent och att vare sig andras religösa övertygelser eller rädsla för höga kostnader för samhället har en plats i det beslutet?
Fosterdiagnostik som begrepp förtjänar också att nyanseras. Det är inte så att man kan göra något större genomgång av fostrets egenskaper och möjligheter. I princip kan man screena efter större kroppsliga missbildningar och i vissa fall efter kända, ärftliga sjukdomar. Det vanligaste är att man screenar efter downs syndrom hos föräldrar som antingen pga ålder eller ärftlighet har ökad risk att få downs-barn, som är den vanligaste kromosomavvikelse som ger barn som kan överleva. Allt sker på föräldrarnas begäran och ingen är tvungen att ta emot någon fosterdiagnostik alls. En anledning till fosterdiagnostikens begränsningar är att om man vill göra en säker analys av fostrets DNA måste man göra ett invasivt ingrepp som innebär risk för missfall, vare sig fostret är friskt eller inte.
Jag förstår föräldrar som avbryter en graviditet efter konstaterat downs syndrom (som är den vanligaste kromosomavvikelsen med barn som överlever och den man i första hand screenar efter). Och jag tycker att de som väljer att låta barnet födas och därmed investerar större delen av sitt liv till att ta hand om barnet gör en god gärning.
Jag tycker att organisationer som t.ex. Riksförbundet Sällsynta diagnoser och andra är välkomna att ge information till blivande föräldrar om vad diagnosen downs syndrom innebär och om vilket stöd som finns. För det finns stöd. Samtidigt hoppas jag att sådan information nyanseras och även innehåller raka fakta om hur stor del av tillvaron en förälder till ett barn med downs syndrom måste lägga ner.
Det är inte lätt och det är inte svart/vitt.
Permalänk | Anmäl
Tomas Fredriksson, 2012-07-01, 13:15
24 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Om de religiosa skulle få tolkningsforeträde och att man skulle dra det hela in absurdum så skulle det bli ett promiskuost koppulerande utan dess like. Att värna livet skulle mycket väl kunna tolkas som att man bor ligga med alla kvinnor som är fruktbara så ofta det är mojligt. Annars dodar man den potentiella avkomman. Vägrar jag samlag så är det en avsevärd mängd barn som inte kommer at fodas. Kan det vara etiskt riktigt att vägra dem ett liv? Ja det kan det, men var går gränsen? Vem bestämmer om ett potentiellt blivande eller redan påborjat liv ska få fortlopa? Ja i det forsta fallet vi alla. I det andra fallet modern fram till en viss tidsgräns. Det moraliskt riktiga i detta kan ifrågasättas men det kommer alltid att vara de genetiska bärarna som har sista ordet så länge inte agarna overträds.
"De ekonomiska argumenten att samhället kan spara pengar genom att begränsa antalet barn som föds med funktionsnedsättningar är rent obehagliga. Sverige har råd att vara ett samhälle för alla!"
Jaha, då blir jag tvungen att utsätta skribenten för lite obehag:
Ju färre barn som föds med funktionshinder, destå mer kan vi spendera på andra saker.
Helt absurt att vara FÖR att barn skall födas med funtionshinder!
Maria vet inte vad hon pratar om. Detta är ett val som enbart föräldrarna ska ta. Vad hon tycker och menar är helt ointressant tills hon själv blir gravid med ett funktionshämmat barn. Föräldrarna får inte lön för sitt arbete och kan inte vila sig efter 8h på kontoret.
Du får lön för att arbeta med funktionshämmade barn och är därmed jävig.
Författaren utgår naturligtvis från sin världsbild och vill att den skall gälla för alla. Varför det? Vad är det som gör att folk som tror på sagor vill, att alla andra skall tro på dem också?
Tror de att sagan blir sannare om fler tror på den?
Sanning är tyvärr inte alls kongruent med hur många som råkar tro på just en saga. Den är precis lika mycket saga för det.
Det fascinerande är dessutom att man stiftar lagar som bygger på en allmän lögn. Som omskärelse eller stening, bannbullar eller jihad.
Vilka dårar. Vuxna i kroppen men tror fortfarande på sagor.
Barn med funktionshinder är barn med funktionshinder och får i värsta fall ett eländigt liv. Ingen vill egentligen ha barn med funktionshinder (Ååh, jag hoppas det blir ett barn med svåra funktionshinder...!) men blir det så blir det. Kan man på förhand välja så tror jag många faktiskt väljer aktivt. Hur de än väljer. Och det gör dem inte till sämre eller bättre människor för det.
.
Att överhuvudtaget anlägga några som helst moraliska aspekter på handlingen är långt över medmänniskors ansvar.
Det här var bland det dummaste jag läst. Skulle Samhället må bra av fler personer med funktionshinder? hur då? borde vi isåfall lemlästa ett gäng friska nyfödda barn så de får chansen att leva ett värdigt funktionshindrat liv? Jösses.
Tack för respons! Har sett fram emot detta.
@Peter det finns en massa andra saker att både spara in på och prioritera bort om det är resurser som saknas för att kunna prioritera mångfald före en kanske egentligen oönskad selektion av vissa foster framför andra.
@PerKQ för det första får du nog läsa igen. Jag tycker också att föräldrarna ska bestämma men deras beslut tas inte i något vakuum. De är påverkade av i många fall ensidiga åsikter från vårdgivare som i sin yrkesroll vill bota och normalisera avvikelser.
Dessutom vet jag definitivt vad jag pratar om. Dels på grund av egen erfarenhet och enormt många möten med andra som har egna erfarenheter. Just därför har mina argument legitimitet. Att jag jobbar med frågan är just för att jag har den kompetensen. Syftet med mitt jobb är att argumentera för en ökad tolerans av oss som medborgare och ifrågasätta orättvisa fördomar och strukturer. Varför skulle vi ha mindre rätt till det än någon annan?
Något som talar emot dina argument är att det främst är föräldrar till barn med funktionsnedsättningar som driver motståndet mot ätt abortera diagnosticerade foster. Visst är livet med funktionsnedsättningar eller som förälder till ett funktionshindrat barn annorlunda men det måste verkligen inte vara sämre än ett annat liv. Som sagt, vad som är ett lyckligt liv måste vi få välja själva!
@Kristian, som sagt moraliserar jag inte över enskilda föräldrars beslut och det där just den uppfattningen du har, att "de flesta nog" som behöver bemötas. Om jag bär på en saga vet jag inte.. debatt handlar om verklighetsuppfattningar och övertygande argument. Naturligtvis tycker jag att mina egna är de bästa men bara tills någon lyckas övertyga mig om att jag har fel.
#6 Jag har varit med och tagit beslut av att abortera ett barn med downs syndrom.Det var ett svårt val av modern men relativt enkelt för mig. Vi har nu fått ett friskt barn som vi inte hadde haft kapacitet att få om vi hadde behållt det första.Vi fick väldig bra information och tog det beslutet som 98,5% av alla par som verkligen kommer i situationen tar.
Jag ser ingen anledning att ändra rådande praxis.
Maria
Jag respekterar Ditt val, men inte Ditt ömdöme. Att du själv säger Dig ha legitimitet säger inget. Jag har själv en gång i tiden praktiserat på en anstalt för utvecklingsstörda och sett den andra sidan. Jag vet också att människor med egna barn med olika utvecklinhgshandikapp i de flesta fall organiserar sitt liv efter fait accompli och därigenom inte blir sanningsvittnen alls. Bra så. Men ger Dig inga argument alls egentligen. Jag håller med #5 Coon Esteten i sak, vill man ha barn med handikapp, kan man ju slå av några armar och ben. Så brutalt enkelt är det egentligen.
Och det vill man väl knappast.
Eller...?
Att sedan göra det bästa tänkbara av redan skedda misstag, gör väl de flesta av oss. Det är det som gör en del människor storslagna. I bästa fall också lyckliga. Men det är inte eftersträvansvärt. Någonsin.
Fosterdiagnostiken, allteftersom den blir mer precis, kommer att användas som ett instrument att sortera bort samhällsekonomiskt icke-önskvärda. I kunskapsekonomin, och med det avvecklade välfärdssamhället, finnes helt enkelt inte plats för individer med olika grader av kognitiva svårigheter. Faktum är att gränserna för aborter kommer att breddas till att inkludera lågbegåvade, avkommor från parrelationer emellan kusiner, o sv. Behöves inte ens lagstiftas om det, räcker med att ta bort det ekonomiska bidragen för 'onormala' för att tvinga blivande föräldrar till abort.
Detta är egentligen bara en förlängning av T4-programmet men verkar ju vara fullt accepterat av allmänheten
"Sverige har råd att vara ett samhälle för alla!"
Det är inte sant, Maria Gardsäter, utan ett rent önsketänkande.
Om vi vill att människor ska ha ett högt och lika värde så måste antalet människor begränsas. Det är den krassa verkligheten.
Idén om att bortväljande av handikapp och brister på något sätt skulle innebära en inhumanisering eller nedvärdering av redan födda individer med handikapp anser jag är löjlig.
Om min son är blind, min dotter har Down's syndrom, min mor sitter i rullstol pga. medfött handikapp, min syster har epilepsi, min far lider av genetiskt nedärvd depression och jag själv har tvångstankar som begränsar mitt liv, på vilket sätt skulle vi gynnas av att fler föddes med våra handikapp?
Självklart vill jag inte att min familj ska ha dessa problem så varför ska jag låtsas att någon annan inte ska få ha rätten att välja bort ofödda individer med dessa problem, till förmån för andra underbara individer som inte har dessa problem?
Den som redan fötts bör få stöd i bemästrandet av sitt handikapp. Den som redan fötts älskar vi. För den skull behöver vi inte sätta barn till livet med diverse handikapp. Det gynnar knappast vare sig föräldrarna eller mänskligheten i stort.
Människor med svåra handikapp, som t.ex. fysikern Stephen Hawking, tillhör mänsklighetens största tänkare, men det visste vi inte innan han föddes. Han hade lika gärna kunnat vara en Hitler så sådana argument biter inte på mig.
Det finns absolut inget humant eller etiskt med att romantisera födandet av skadade individer. Älska det som fötts, men ta bort det sjuka som inte har fötts.
Att mångfald alltid skulle vara bra är ett av tidens dogman, väldigt överskattat. Viss mångfald är bra, men all mångfald är inte bra.
Att föräldrarna blir oroliga är befogat. Föräldrar till handikappade barn är i genomsnitt betydligt mer stressade än andra föräldrar. Självklart vill föräldrar ha friska barn, och man kan gissa att dom flesta handikappade nog egentligen skulle vilja vara friska, om möjligheten faktiskt fanns.
#12 Johan Klutz, 2012-06-29, 09:51
Varför är det ett problem? Om folk börjar abortera allt med ett förväntat IQ under 100 (hälften av alla foster), så kommer på några årtionden folkhälsan att drastiskt förbättras, kriminaliteten drastiskt sjunka, BNP att drastiskt öka jämfört med vad det annars hade varit, antalet sociala problem att minska och Sverige få världens högsta genomsnittliga IQ (om inget annat land skulle göra likadant).
Varför är svenskar så rädda för elitism? Varför nästan hyllar vi i Sverige "de svaga", "de utsatta" osv.? Det är fint att vara solidarisk, att skydda, att hjälpa, osv. - till en gräns. Sedan blir det bara självdestruktivt och dumt.
Tyvärr har denna nationella attityd gjort att vi har en tendens att i onödigt hög grad låta svagpresterande, lågutbildade och människor med sociala eller psykologiska problem eller små möjligheter att positivt bidra till Sverige invandra, när vi istället hade kunna vara mer värnande om vad som är bra för Sverige. Australien har t.ex. ett poängsystem för immigration, där välutbildade, folk med kapital att investera osv. premieras när det gäller invandring.
Ett annat exempel på det destruktiva när denna attityd går för långt är att strunta i de intelligenta i skolan och för mycket fokusera på de svagaste, på bekostnad av de med större möjligheter att prestera. Detta är en del av det flum som gjort den svenska skolan sämre än vad den hade kunnat vara.
En av anledningarna till USA:s framgång efter andra världskriget har varit dess vilja och förmåga att attrahera talang och kunskap. Exempelvis har grunden för USA:s framgångar i rymden varit dess uträknande plockande av de bästa tyska vetenskapsmännen när Nazityskland föll. Likaså har man hela tiden konsekvent lockat världens bästa vetenskapsmän och kvinnor till sina därför världsledande universitet.
Ett starkt samhälle värnar de svaga på ett humant och balanserat sätt, men inte på påtaglig bekostnad av att låta de starka utvecklas och blomstra än mer, till gagn för alla.
Frågan om utsortering av icke önskvärda individer redan i moderlivet är stor och komplicerad. På individplanet bör man ha stor förståelse för de föräldrar som anser att de inte klarar att ta hand om ett barn med handikapp. Det hindrar inte att de samhälleliga aspekterna måste penetreras.
Precis som Maria Gardsäter vill jag uppmuntra till en etisk debatt innan det är för sent. Snart är det möjligt att rutinmässigt kartlägga ett fosters hela genuppsättning mycket tidigt i graviditeten och hitta inte bara sådant som vi idag anser som medfödda handikapp utan också anlag som ger ökad risk för sjukdomar längre fram i livet. Konsekvenserna kan bli förödande - i all fall om man har uppfattningen att människovärdet är absolut och inte sitter i hur framgångsrik, begåvad eller snygg man för tillfället är. Det är exempelvis ett ovedersägligt faktum att även det skräddarsydda barn som föds efter att föräldrarna valt bort andra foster kan råka ut för skador och sjukdomar vid förlossningen eller senare i livet som orsakar funktionsnedsättningar.
Läs gärna den ledare i Dagen som Maria hänvisar till här: http://www.dagen.se/opinion/ledare/etisk-debatt-kravs-nu-innan-det-ar-fo....
Och är du i Visby nästa vecka - kom till Krukmakarens hus på Mellangatan 21 på torsdag kl 10.00 och delta i diskussionen!
#14, Peter, min kommentar #12 togs bort, vet ej varför, var inte särskilt kontroversiell, kanske för att jag citerade en kinesisk kommunist?
Problemet med att abortera bort allt under IQ 100, i den mån man kan fastställa detta redan på fosterstadiet, är att detta skulle slå väldigt hårt mot vissa grupper.
#16 Johan Klutz, 2012-06-29, 12:24
Jag undrade förvånat varför din lilla oskyldiga kommentar plockats bort. Hursomhelst, jag vet inte vad du menar med att det "skulle slå väldigt hårt mot vissa grupper". Det är ju inte ett statligt påbud vi diskuterar här, utan varje pars - eller snarare gravid kvinnas - frihet att självt få avgöra på vilka grunder det som växer inne i henne ska tas bort eller födas. Jag spann bara vidar på ditt exempel.
Om det blir mode - eller omodernt - att föda t.ex. barn med rött hår, varför kan det inte få bli det? I själva verket tror jag inte att folk - i alla fall definitivt långt ifrån alla - är riktigt så ytliga eller ens nödvändigtvis vill veta sådana ytliga saker om det väntade barnet.
Jag förstår inte varför det skulle vara ett etiskt problem att folk får bestämma själva vilka barn som ska födas. Jag tror det handlar om en odefinierbar rädsla, en slags rädsla över människans makt att på detta sätt "leka Gud". På samma sätt blev folk förskräckta när p-pillren kom och när provrörsbarn blev möjliga.
Vi har på många sätt genom vår egen läkarvetenskap och teknologiska förmåga redan hindrat naturens förmåga att genom naturligt urval hålla människostammen vid god vigör och via evolutionen gynna de egenskaper som är mest lämpliga. Det är bara logiskt och naturligt att vi därför själva formar vår egen evolution. Det finns inget mer demokratiskt sätt att göra det på än att varje par själva får bestämma om och hur de vill använda fosterdiagnostik.
Människan skall inte leka GUD och fiffla med kromosomer och genetisk forskning. Jag har sett hur många program som helst där föräldrarna får veta att deras barn kommer att födas med ett svårt handikapp eller en obotlig sjukdom - och när barnet sedan föds så är det helt friskt! Och som min bild ovan säger livskvalitet kan inte bestämmas av någon annan. Och på tal om aborter vad med om Einstein, Bach & Steve Jobs aldrig födts pga att de blev aborterade? Och hur många kommande Einsteins har inte redan aborterats? Mina åsikter är möjligtvis "färgade" precis som alla andras, vi bär alla på ett filter som påverkar våra åsikter. Jag har själv ett svårt handikapp. men jag skulle inte vilja vara utan mitt liv... och detsamma tycker nog mina barn och min hustru. /Mats
Men det är väl skillnad på att vilja döda en handikappad person och att se till att den aldrig finns? Det är inte så att bara för att mana vill ge föräldrar möjligheten till ett friskt barn så tycker man att de som är handikappade är mindre värda... Om inte annat så kan ju se saken ur det friska barnets perspektiv, utan fosterdiagnostik hade det aldrig kommit till heller. Vilken kombination av dna har mest rätt till livet?? Känns som att det borde vara upp till föräldrarna.
Men, en aspekt på det där med att ta bort alla ointelligenta foster... Då om något skulle vi ju få ett Sverige fullt av mångfald, då vi åtminstone till en början (innan resten av världen gör detsamma) skulle ha stora behov av att importera lågkvalificerad arbetskraft medan vi smartingar är upptagna med att forska, utveckla och driva samhället framåt. Hämta barnen får nog en trevlig filippinska göra ;).
"det är fullt möjligt att leva ett gott liv i Sverige idag, även om man är i behov av särskilt stöd" Idag ja, men hur blir det i morgon eller i övermorgon? "På fyra av universitetssjukhusen ska till exempel 1,55 miljarder sparas och de som jobbar där bli 2 000 färre." (Kommunalarbetaren idag)
Vi har de senaste 25 åren upplevt en ständig nedrustning av välfärdssystemen och fortsätter trenden, som det mesta pekar på, så är risken att de med särskillda behov kommer att bli helt beroende av anhöriga eller eventuella frivilliga. Att utsätta sitt barn för risken av ett liv i misär på grund av principer (?) eller vilken anledning som helst är att ikläda sig ett oerhört ansvar.
#17 Peter, jag vågade inte sätta ordet ETNISK före grupper...vilka tror du inte passar in i kunskapsekonomin?
Vad är skillnaden på resultatet av fosterdiagnostik där man väljer bort ett handikappat barn och användandet av p-piller? Är inte båda sakerna lika oetiska om man ska vara krass?
#23 Ben, det är korrekt att i vissa religiösa grupper så är kondom lika illa som abort. Religioner har ofta ett neurotisk förhållande till sex.
Det ger sig i uttryck i katoliker som förgriper sig på barn. Muslimer som packar in kvinnor i lakan mm. Judar som skär i barns penisar.
Det är uppenbart att religionerna förvränger sunt förnuft och att de saknar grundläggande moral.
För de som vill ha input på religion vs vetenskap
http://www.youtube.com/watch?v=8MIj5ilCKYI&feature=g-vrec
Jag välkomnar en etisk diskussion om fosterdiagnostik. Om det finns något nytt att säga.
För har vi inte i någon mån gjort färdig den diskussionen och konstaterat att det måste vara upp till de blivande föräldrarna att fatta beslut? Att ingen annan är kompetent och att vare sig andras religösa övertygelser eller rädsla för höga kostnader för samhället har en plats i det beslutet?
Fosterdiagnostik som begrepp förtjänar också att nyanseras. Det är inte så att man kan göra något större genomgång av fostrets egenskaper och möjligheter. I princip kan man screena efter större kroppsliga missbildningar och i vissa fall efter kända, ärftliga sjukdomar. Det vanligaste är att man screenar efter downs syndrom hos föräldrar som antingen pga ålder eller ärftlighet har ökad risk att få downs-barn, som är den vanligaste kromosomavvikelse som ger barn som kan överleva. Allt sker på föräldrarnas begäran och ingen är tvungen att ta emot någon fosterdiagnostik alls. En anledning till fosterdiagnostikens begränsningar är att om man vill göra en säker analys av fostrets DNA måste man göra ett invasivt ingrepp som innebär risk för missfall, vare sig fostret är friskt eller inte.
Jag förstår föräldrar som avbryter en graviditet efter konstaterat downs syndrom (som är den vanligaste kromosomavvikelsen med barn som överlever och den man i första hand screenar efter). Och jag tycker att de som väljer att låta barnet födas och därmed investerar större delen av sitt liv till att ta hand om barnet gör en god gärning.
Jag tycker att organisationer som t.ex. Riksförbundet Sällsynta diagnoser och andra är välkomna att ge information till blivande föräldrar om vad diagnosen downs syndrom innebär och om vilket stöd som finns. För det finns stöd. Samtidigt hoppas jag att sådan information nyanseras och även innehåller raka fakta om hur stor del av tillvaron en förälder till ett barn med downs syndrom måste lägga ner.
Det är inte lätt och det är inte svart/vitt.
Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.