Förvånansvärt bra artikel och slutsatsen är så enkel.
Borgerligheten har kidnappats av ekonomister, människor som ser kortsiktig tillväxt och snabba pengar som meningen med livet, människor som tror att välstånd skapas i banksystemet.
Det är tragiskt och en ren förolämpning mot det folk man företräder i regeringsställning.
Med den ekonomiska depressionen för dörren finns det anledning för borgerligheten att kasta ut ekonomisterna innan landet körts ned i avgrunden.
För visst är det dags för humanism och liberalism till skillnad ifrån det tillväxtknarkande regeringen sysslar med.
Permalänk | Anmäl
Bo T, 2012-01-16, 17:07
Jag tycker att vi kan ha en kvalitetssäkrad kultur för medborgarna som skall konsumerar den.
I det ingår förstås referenser till manusskribenternas ev partitillhörighet, och som skall för allmänheten vara väl synlig genom en statlig myndighet som stämplar varje konstverk , vare sig framfört oralt , genom teater, eller genom andra uttrycksmedel. t.ex. oljefärg och partiturer .
Lägg av !
Permalänk | Anmäl
Sven Stromitzky, 2012-01-16, 17:18
Bra tänkt! Många av oss som levde på 70-talet avskyr konst som är politisk anfäktad. Varför då? Därför att den oftast var så jä--a dålig.
Böcker skulle vara arbetarskildringar, konst skulle behandla klasskampen eller någon koppling till verkstadsarbete. Eftersom jag läser mycket uppskattar jag berättarförmågan och avskyr politiska pekpinnar
Erkänner att det fanns några bra författare och konstnärer med vänsteranknytning.
Då de mera renläriga hävdade att all klassisk "borgarmusik" skulle kastas övergav jag dumheterna fullständigt. Jag var nämligen mycket förtjust i Mozart, Schubert, Händel m.m. och visste att det var begåvade individer.
Det mest pinsamma jag vet är att höra en gammal proggsång.
Konsten är i sig opolitisk och finns det ett politisk innehåll kan den eventuellt vara bra i alla fall, men det är mycket ovanligt!
Permalänk | Anmäl
Alvin Stoltz, 2012-01-16, 17:59
TACK SVEN!!!!!! Känner mig också tom. Finns det ingen att lita på mer? Sviken, ja kränkt.
Permalänk | Anmäl
sören holdar, 2012-01-16, 18:29
Jag instämmer helt med Bo T och Alvin Stoltz i den här frågan.
För M existerar bara Hard Cash, vi har blivit som ett gäng nyförmögna med massor av pengar men utan den rikedom som ger djup och mening i en människas liv. För M är kulturen ett nödvändigt ont, ändå är kulturen det enda som ger ett samhälle mening med existensen.
Dock fick, och får jag, rysningar av den vänsterkultur som var allenarådande på främst 70-talet och vars hållning var underdog, och fortfarande är: Alla rika är onda, alla fattiga är goda.
Fortfarande inom svensk film- och TV-produktion finns ett politiskt vänstersyfte med, som skymmer upplevelsen.
För att få Nobelpris skulle man helst vara kommunist från något av Palmes favoritländer, Nicaragua, Panama, eller Palestina. De senaste årens val, av Vargas Llosa och Tranströmer har överraskat En del kulturknuttar var öppet besvikna att man övergav underdogmentaliteten och gav Llosa priset.
Det är snille och smak som fattas i den svensk kulturyttringen. Oavsett partisympatier.
Permalänk | Anmäl
Christina Lundqvist, 2012-01-16, 18:48
När man läser artikeln och sedan kommentarerna så slås man av hur svårt det är för vissa människor att förstå vad som är bra och vad som inte är bra. Moderaterna har förstått att marknaden bestämmer vad som är bra och värt att behålla i samhället. Exempelvis så bör inga museer få statliga bidrag eftersom det endast är nödvändigt för verksamheter som inte kan hålla sig levande genom verkligt intresse. Om en teater eller ett museum inte kan locka tillräckligt med publik för att gå runt så ska teatern eller museet heller inte finnas.
Givetvis ska ett land styras av ekonomer då det är ekonomer som skapar värde för alla människor. Sverige har klättrat till plats 20 på listan över världens största ekonomier samtidigt som vi klarar den ekonomiska krisen med bravur till skillnad från våra Europeiska grannar. Så jag tycker vi svenskar kan sträcka på oss och vara stolta över att vårt land styrs av kompetenta ekonomer som inte slösar med våra surt förvärvade skattepengar och inte av den inkompetenta vänstern som stjäl från de hårt arbetande.
Permalänk | Anmäl
Fredriks, 2012-01-16, 19:10
Pratet om att vi har ett fattigare kulturklimat idag måste utgå från en socialistisk ide om att det är staten och ledaren som styr min tillvaro. Eller hur tänker ni? Jag läser väl vilka böcker jag vill oavsett statsministerns sommarvanor. Jag tittar på vilka tavlor, skulpturer och installationer jag vill, oavsett om de är skapade på fritid eller genom statligt avlönade kreatörer. Var är er egen lust, var är er nyfikenhet och ert eget ansvar? Patetiskt. Skaffa dig ett eget kulturklimat. Sluta röka och gå på teater två gånger i månaden för pengarna. Att det är mycket proggigt trams? Visst.
All politisk konst är dålig konst. All bra konst är politisk.
Permalänk | Anmäl
Peter Lindkvist, 2012-01-16, 20:21
Mycket bra skriven artikel.
Vänsterns dominans över kulturlivet är ett problem, inte minst när de blottar sina fula översittartrynen och försöker mobba alla som inte tänker exakt som dom. Det är inte konstigt att de ofta beskylls för att inte vara vitala längre utan bara stenhårt markera sina inpissade revir i fruktan på någon som helst utmaning.
Men moderaternas hjärndöda (och nyliberala) inställning till kulturen är knappast att hylla heller.
Det högborgerliga bildningsidealet, något som kloakråttorna från 68-vänstern har försökt sabla ner i nästan 50 år nu, är något som bör bevaras och näras. Där kommer de kulturkonservativa in.
Axess har visat hur man kan ha en vital kulturkonservatism som behåller en stark och viktig länk till det som har byggt vänsterländsk civilisation utan att hela tiden bli för tillbakablickande, man har hittat en bra balans.
När vi väl får en vänster som har kvitt sig av självhatet och raseriet mot Väst och försöker se saker ur ett mer nyanserat tillstånd så har mycket hänt. Just nu är de i en enda lång självdestruktiv spiral. Kulturellt så som politiskt.
Jag tror att den psykosen som 68-vänstern står för, det totala självhatet bortom masochismen, måste dö ut i frid. Först efter dem så kan en ny vänster ta rot, som är internationell i sin syn men vågar att fördöma det okända om det tål att fördomas(typexempel: niqab, eller den rasande islamismen som slår rot i Arabvärlden och dess homo- och kvinnofientliga alster).
Just nu så är svensk kultur rekordsvag. Nihilistisk nyliberalism eller en ossiferad och stillastående 68-vänster som bara hatar allt som kommer från deras egna länder utan någon nyans eller omväxling.
Resultet kommer givetvis vara en total dominans för de kulturkonservativa de närmaste decennierna om inget annat sker. Och vänstern kan bara skylla sig själva. De bryr sig inte om andra åsikter, de bara försöker mobba ut dem - något som vänstern alltid gör i dessa tider. Eller så försöker de utmåla dem som rasister, mörkermän eller andra värdeladdade ord.
Sen undrar de varför vänsterpartier är i fritt fall ute i Europa och att F! får promillen, om ens det, i riksdagsvalet och att t o m i kultursektorn så håller de på att gå under.
Det är enkelt: de har inte gjort något för att förtjäna att få vara kvar. Sen kan de gnata om 'nyliberala konspirationer' hur mycket de vill. De är helt enkelt inte trovärdiga längre. Deras masochism och självhar har nått sin vägs ände.
Permalänk | Anmäl
Anna Hellsén, 2012-01-16, 20:24
Årets Julkalender Madegård, där alla tjuvar var goda och de rika var onda. Typiskt vänstern, det eviga underdogperspektivet från 70-talet.
Permalänk | Anmäl
Christina Lundqvist, 2012-01-16, 20:52
En fråga till artikelförfattaren:
Var det den i artikeln nämnda humanistiska grundsynen som låg bakom de konservativas kamp emot införandet allmän rösträtt i Sverige? Om du menar folkpartiets humanism är den knappast förenlig med den samlade borgerlighetens, med tanke på att moderaterna och dess föregångare knappast har präglats av den humanistiska grundsyn du talar om. Du gör dig i din framställning skyldig till historierevisionism av samma slag som den moderaterna ägnar sig åt. Är det den typ av lobbyism som Timbros nya fokus ligger på?
Permalänk | Anmäl
Sarialdi, 2012-01-16, 21:56
Ett bra inlägg! Ironiskt nog från Timbro, som är högerns egna plakatfabrik med en oftast patetisk intellektuell nivå.
Blondinbella-högern regerar tyvärr. Människor som tycker att meningen med politik är att kunna köpa fler skor gör mig bara uppgiven.
Permalänk | Anmäl
Jakob Jonsson, 2012-01-16, 22:04
// Christina
Underdogperspektivet uppfanns inte på 70-talet. David mot Goliat, ringer det några klockor? Att stå på de svagas sida är inte vänster, det är medmänskligt, evigt och universellt.
Permalänk | Anmäl
Jakob Jonsson, 2012-01-16, 22:11
Lars Anders Johansson skriver: ”För en liberal eller konservativ konstnär är det till exempel inte självklart att de politiska åsikterna skiner igenom i dennes verk.”
Det är ungefär så långt ifrån sanningen man kan komma. Högern är åtskilligt mer politisk än vad vänster är.
Från Wikipedia:
< [John] Wayne stated he considered High Noon "the most un-American thing I’ve ever seen in my whole life".
In 1959, Wayne teamed up with director Howard Hawks to make Rio Bravo as a conservative response. Hawks explained, "I made Rio Bravo because I didn't like High Noon. Neither did Duke. I didn't think a good town marshal was going to run around town like a chicken with his head cut off asking everyone to help. And who saves him? His Quaker wife. That isn't my idea of a good Western." >
Detta är inte konst, men ändå. Det går inte en dag utan att Fox News fäller nedsättande kommentarer om New York Times och BBC. Fox News är alltid medvetna om sin politiska agenda. New York Times och BBC är kanske också vinklade. Men de har ingen politisk agenda. Så är det med högern och vänstern generellt.
Permalänk | Anmäl
u_3826, 2012-01-16, 22:24
#13 Madegård är igång och förolämpningarna haglar som befarat...tragiskt
Permalänk | Anmäl
Mikael, 2012-01-17, 00:17
#22, vilka hemmasnickrade klyschor Gunilla Madegård.
Jag bor i ett av dessa områden du radar upp, är dessutom engagerad politiskt och har insikt i dessa frågor. Skolungdomarna i min kommun mår bäst i Sverige och har bäst betyg. Vi har minst ungdomsvåld i landet.
Generositeten mellan grannar flödar och stämningen är artig och välvillig. Det råder full respekt för dem som man har förmånen att få hjälp utav, både RUT och ROT. Noblesse oblige.
Du snackar sk*t som vanligt
Permalänk | Anmäl
Christina Lundqvist, 2012-01-17, 06:44
"Möjligen var det Ohlssons påstående om detta vänsterdominerade kulturlivs intolerans mot oliktänkande som retade upp kulturfolket. Desto besynnerligare då att så många sprang benen av sig för att bekräfta hans tes."
Mitt i prick! ;-)
Permalänk | Anmäl
Robet Stenkvist, 2012-01-17, 07:05
Att merparten kulturskapare eller kulturarbetare är vänster är inte så konstigt. Jag har jobbat inom kultursektorn i fera år men inte stött på många människor som röstar borgerligt. Nästan alla yrken som hanterar texter eller människor tilltalar vänsern.
Varför är det så?
Högerns ungdomar söker sig inte till dessa utbildningar.
Bland ekonomoner eller jurister finns motsvarande obalans för att alla högerbrats söker sig dit.
Jag kan tänka mig att valet av viss yrkesbana speglar ens ideologi till viss del. Tex kan borgerligheten räkna många poliser och officerer till sin skara medans det finns en djup misstro mot en alltför stark ordningsmakt inom vänstern.
Så att högern försöker ta sig in på kulturens område med Axess och nu Timbro det är förståligt och till och med önskvärt
Kanske vore det bra om fler vänstermänniskor sökte sig till rättsväsendet och ekonomyrket.
Bättre balans helt enkelt.
Permalänk | Anmäl
Johan E Karlsson, 2012-01-17, 11:34
Sedan 1980-talet så har mycket av den borgeliga kulturdebatten handlat om att avskaffa allt skattefinansierat stöd till kulturen.
Det skulle ju då betyda dödsstöten för kultur typ teater,opera,klassisk musik,bibliotek mm.Privata pengar till "finkulturen"är ju obetydlig och skulle knappast öka mycket.
Tro fanken då att folk med kulturyrken röstar vänster.
Permalänk | Anmäl
Sven Erik Hansson, 2012-01-17, 11:45
Sen är det inom kulturpolitiken så att kulturen inte kan existera enbart på kommersiella villkor.
Kulturen ska visa på andra mer bestående värden. Nu när Borgs bostadsbubbla håller på att spricka blir det allt mer smärtsamt tydligt.
Permalänk | Anmäl
Johan E Karlsson, 2012-01-17, 11:47
#28
Håller med. Vi tänkte samma sak samtidigt. Därför blev mitt inlägg om kulturpolitiken lite "kaka på kaka".
Permalänk | Anmäl
Johan E Karlsson, 2012-01-17, 11:55
En tänkvärd debatt. Men jag blir irriterad på en kommentar om att den politiska sk kontsten var så dj....a dålig. Sedan när recenserar vi konst utifrån politisk hänsyn. ja en stor del av kulturarbetarkåren är vänster eller var åtminstone vänster, men jag tror snarare det beror på behovet av att stå utanför etablissemanget och de krav som de borgliga ställer på konst - att den skall vara lönsam. Många svenska författare idag tjänar pengar på sina böcker, men det är med nödvändighet inte den bästa litteraturen. Utan snarare den mest populistiska sådan. Om Reinfeldt läser deckare handlar det väl snarare om att han intellektuella kapacitet inte omfattar humaniora och filosofi vilket tyvär verkar känneteckna dagens borgliga politker och väljare.
Permalänk | Anmäl
Anne Skåner, 2012-01-17, 14:53
#32 Gunilla Madegård: Dramaserien "Anno 1790" med schablonartade porträtt av ondskefulla polismästare, elak häkteschef, demoniska kungatrogna etc kvalar väl kanske in. Nyanserat porträtt av huvudpersonen dock. Fast Torsten Flinck var bra som extra elak skurk.
"Kronjuvelerna" däremot skulle lika gärna kunnat gjorts 1968, bättre foto förstås än då. Här från Svt Plays avsnittsinformation:
"Fernandez har slutat prata och vägrar dessutom släppa taget om Mariannes urna. Utanför direktör Perssons fabrik tågar demonstrerande arbetare medan Fragancia oväntat blir fästmö till den orkesterspelande Carsten."
Permalänk | Anmäl
Björn Bergström, 2012-01-17, 17:21
Madegård är verkligen sorglig... Att dra sig tillminnes enskilda produktioner sedan 70-talet behöver man nog ha minst två skarpslipade hjärnor för att klara av. Vi som var där kan dock göra en helhetsbedömning av kulturen under denna tidsepok och den stödjer soklart Christina Lundqvists analys. Inte vänster - inte välkommen. Så var det. Garanterat. Kulturvänster var lika PK då som feminism är nu.
Permalänk | Anmäl
Jan Wiklund, 2012-01-17, 18:07
Det är himla gott att se hur konservativa och liberaler provoceras av kulturen. Det är precis som det skall vara.
Kapitalet har ju trots allt mesta makten (och sedan några år också regeringsmakten)
Jag vill ha mera maktkritik och underdogperspektiv så att sådana som Christina Lundqvist (#23), som ju bor i en sådan fiiiiin kommun med fiiina människor, går sömnlös på nätterna av förvirring och irritation. Varför skall vi slicka borgarbrackornas arslen?
Nu tycker jag inte alla borgare är borgarbrackor. Det finns en drös borgerliga intellektuella i min omgivning som inte provoceras av julkalendern utan tycker den är en giltig reflektion av vår samtid. De gillar precis som jag Vargas Llosa såväl som Neruda... Men vi undviker gärna Naipaul som ju nog var ett bottennapp ur alla perspektiv. Vi kan till och med läsa både Franz Fanon och Salman Rushdie utan att känna oss förmer än borgarbrackorna. Tyvärr förstår ju inte borgarbrackorna detta då de lider av brist på nyfikenhet och dålig självkänsla.Så de tycker vi kultursnobbar är snobbiga, och för att undvika att bli påminda om detta vill de ha välgörenhetsgalor med leende barn, Verdi på operan och Zorn på väggarna för det ser de ju vad det föreställer så slipper man tänka....
Bengt Ohlsson? Han har en och annan schysst poäng (absolut!) men vad spelar det för roll när han i sin slutsats springer borgarbrackornas ärenden.
Men det är skönt att han provocerade kulturfolket. Det gillar jag. Vi kan behöva mer kulturell stenkastning - gatstenar kan faktiskt förändra världen. Det är därför de kastas.
Permalänk | Anmäl
u_6048, 2012-01-17, 18:36
#21 Chili Palmer, Dean Martin får upprättelse genom att skjuta ihjäl folk, och på så sätt bevisa att han är en man.
The Green Berets är inte mycket värre än The Deer Hunter (eller Apocalypse Now). Till skillnad mot vad som förmedlas i The Deer Hunter så var det amerikanerna som använde sig av ”tigerburar”.
Clint Eastwood hade inte en tanke på att göra en antivåldsfilm när han gjorde Unforgiven. Hur kritiker lyckades se denna uppenbara provåldsfilm som antivåldsfilm övergår mitt förstånd. Vad exakt skiljer budskapet i Unforgiven från The Searchers och The Man Who Shot Liberty Valance? I de två senare gör manliga det nödvändiga som veka och feminiserade liberaler inte klarar av.
Någon här frågar ”Sedan när recenserar vi konst utifrån politisk hänsyn”? Högern har alltid gjort det. Avatar. Manuset för The Golden Compass skrevs om av rädsla för högern, den kristna högern.
Narnia och Ringen-filmerna har inte mött något motstånd från vänstern av den enkla anledningen att vänstern inte ser politik överallt de tittar. I USA använder liberaler/vänstern argumentet ”det är bara film”. Enligt detta argument så förmedlar film inga värderingar, inget budskap. Det är både befängt och lätt att motbevisa. Om vi inte påverkas av våldet i filmer, varför blir då våldet hela tiden grövre?
Permalänk | Anmäl
u_3826, 2012-01-17, 18:43
Jaha Gunilla Madegård, jag får väl upprepa. Förutom Julkalendern har också i SvT nyligen visats Anno 1790 och Kronjuvelerna, se mitt inlägg 18:21 De går klart under beteckningen "politiskt vänstersyfte". Annars tycker jag Anno 1790 var ganska bra för att vara svensk historisk dramaserie, de brukar förutom att ha vänstersyfte vara lite töntiga också..;-)
Permalänk | Anmäl
Björn Bergström, 2012-01-17, 23:55
Varför inte titta på den intelligens i personporträtt som inte minst engelska filmmanus visar prov på.
Ta Downton Abbey där varje människas komplexitet, oavsett bakgrund får plats. Ond, eller god handlar inte om klass utan är en personlig egenskap vare sig du är rik, eller fattig.Det blir äkta och sammansatt, och speglar en verklighet som är.
Till skillnad från de svenska filmmanus där syftet alltid är att visa underdogmentalitet. Det är förenklat, och blir ihåligt och tråkigt. Men, mer djup än så finns väl inte hos svenska filmmakare.
En svensk filmmakare som klarade detta var Ingmar Bergman (som var borgerlig). Den intelligensen saknas i svensk filmproduktion idag.
Permalänk | Anmäl
Christina Lundqvist, 2012-01-18, 09:05
>#46 Det vänstersyftande budskapet i "Anno 1790" känns väl inte så uppenbart för en redan frälst förstås..;-) Angående "Kronjuvelerna" så kan man sammanfatta två av huvudpersonerna så här:
Vit kapitalistisk man= sadistisk och pengagalen, spöar sin son och fru
Socialistisk man= Varm och kärleksfull, vurmar för sin familj och avskyr den kapitalistiska grisen.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg, den kunde lika gärna varit gjord 1968. De här exemplen är alltså bara de tre senaste i en lång, lång rad som sträcker sig ända från slutet av sextiotalet. Det enda som man kan trösta sig med idag är ju att man nu ändå kan byta kanal om man inte vill se bakåtsträvande stendöda kulturyttringar, det kunde man inte på den statliga televisionens 60- och 70-tal.
Permalänk | Anmäl
Björn Bergström, 2012-01-18, 21:00
#47 Gunilla Madegård, enligt Bergman själv så var kvinnohatet en stor drivkraft. Kanske den största. Minns inte hans ordval. Bergman kunde inte förstå kvinnohatet, i synnerhet i kristendomen.
Ta Sommaren med Monika. I USA klipptes filmen ner från 96 minuter till 62 och fick titeln Monika, the Story of a Bad Girl.
Detta är inte till dig personligen, utan en allmän observation. Det jag skriver här borde man inte behöva skriva till vuxna människor. Men tyvärr så är de flesta 40-åringar i dag förvuxna barn, uppfödda på filmer gjorda av förvuxna barn som Steve Spielberg och Peter Jackson. Deras filmer, som all populärfilm, bygger på att manipulera känslor. Man ska skratta med huvudrollsfiguren. Man ska gråta med huvudrollsfiguren. De vet helt enkelt inte hur man förhåller sig till vuxna filmer gjorda för vuxna.
I ”seriös film” håller man sig mer objektiv. Men bara för att Bergman inte tar en till synes aktiv ställning för Monika eller vem det nu än är så har han aktivt valt att visa det han gör.
Kvinnor i Bergmans filmer, när de är offer, är inte offer för fysiskt våld, utan mentalt våld. De är offer för kristendomen. Såsom i en spegel.
Och du har givetvis rätt i att Mozart hade ett budskap. Men jag kan inte säga så mycket om Mozart. Om Bach och Beethoven vet jag mer. Deras budskap var antisemitism. Och så har vi Wagner. Där finns också antisemitismen. Men Wagner handlar framför allt om brytningen mellan myt och det moderna. Han är kanske lika irrelevant i dag som han var relevant på sin tid. För de som upplevde Wagner då var det livsomvälvande.
Permalänk | Anmäl
u_3826, 2012-01-18, 22:00
När det gäller Beethovens antisemitism så såg jag det i en dokumentär på SVT. Jan Guillou intervjuades, bl a.
De demonstrerade hur Beethoven använde sig av disharmonier för att väcka publikens vrede. Själv kan jag ingenting om klassisk europeisk musik. Jag kan inte ens förstå ”disharmonier” i detta sammanhang. Den musik jag lyssnar på är som en rotfyllning jämfört med Beethoven.
Vreden mot Wagner har ingenting att gör med hans antisemitism. Martin Luther var minst lika antisemitisk. Bach, som var en hängiven lutheran, var givetvis en antisemit. Vreden mot Wagner har att göra med att han nästan ensam kom att personifiera brytpunkten mellan myt och modernitet. Nietzsche, som tog avstånd från Wagners antisemitism, är hatad av samma skäl som Wagner.
Spielberg och Jackson är inte viktiga.
Permalänk | Anmäl
u_3826, 2012-01-19, 19:00
Hittade detta. Här beskrivs hur Bach använde sig av musiken.
Within the St. John Passion, the turba choruses—the crowd scenes in which “the Jews” clamor for Jesus’ death—stand out as the most troublesome manifestations of an anti-Jewish outlook. Taking his cues from John’s narrative, Bach composed music of great intensity and vehemence. The obsessive text repetitions, the deflections of the harmony towards minor and diminished chords, and the overall level of dissonance in these choruses create a profoundly disturbing effect, regardless of one’s religious background or outlook.
Yet this music is only part of the story. At crucial junctures in the story, Bach interposes other texts—the arias and chorales—that comment on the proceedings. As Michael Marissen has pointed out, early on in Bach’s libretto, when a servant of the high priest gives Jesus a blow to the face, Bach interpolates two verses of a contemporary hymn that read, “Who has struck you so? … I, I and my sins… have caused you the sorrow that strikes you.” On the words “struck” and “sins” Bach again composed intensely dissonant music, but this time the dissonance depicts the anguish and guilt of the Christian in causing Jesus’ suffering, rather than assigning that guilt to “the Jews.”
http://welltempered.wordpress.com/2010/03/25/classical-music-controversy...
Permalänk | Anmäl
u_3826, 2012-01-19, 19:08
Självkritiken är klädsam, men jag är skeptisk till att det skulle finnas en kulturvänster som förtrycker oliktänkande. Det rör sig snarast om individer som har olika åsikter och att det kan ha blivit en övervikt på vänsterkanten. Jag tror inte att ett kulturintresse går att stimulera fram uppifrån, från ett parti eller från någon slags medieorganisation.
Permalänk | Anmäl
Robert Andersson, 2012-01-29, 12:13
32 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Förvånansvärt bra artikel och slutsatsen är så enkel.
Borgerligheten har kidnappats av ekonomister, människor som ser kortsiktig tillväxt och snabba pengar som meningen med livet, människor som tror att välstånd skapas i banksystemet.
Det är tragiskt och en ren förolämpning mot det folk man företräder i regeringsställning.
Med den ekonomiska depressionen för dörren finns det anledning för borgerligheten att kasta ut ekonomisterna innan landet körts ned i avgrunden.
För visst är det dags för humanism och liberalism till skillnad ifrån det tillväxtknarkande regeringen sysslar med.
Jag tycker att vi kan ha en kvalitetssäkrad kultur för medborgarna som skall konsumerar den.
I det ingår förstås referenser till manusskribenternas ev partitillhörighet, och som skall för allmänheten vara väl synlig genom en statlig myndighet som stämplar varje konstverk , vare sig framfört oralt , genom teater, eller genom andra uttrycksmedel. t.ex. oljefärg och partiturer .
Lägg av !
Bra tänkt! Många av oss som levde på 70-talet avskyr konst som är politisk anfäktad. Varför då? Därför att den oftast var så jä--a dålig.
Böcker skulle vara arbetarskildringar, konst skulle behandla klasskampen eller någon koppling till verkstadsarbete. Eftersom jag läser mycket uppskattar jag berättarförmågan och avskyr politiska pekpinnar
Erkänner att det fanns några bra författare och konstnärer med vänsteranknytning.
Då de mera renläriga hävdade att all klassisk "borgarmusik" skulle kastas övergav jag dumheterna fullständigt. Jag var nämligen mycket förtjust i Mozart, Schubert, Händel m.m. och visste att det var begåvade individer.
Det mest pinsamma jag vet är att höra en gammal proggsång.
Konsten är i sig opolitisk och finns det ett politisk innehåll kan den eventuellt vara bra i alla fall, men det är mycket ovanligt!
TACK SVEN!!!!!! Känner mig också tom. Finns det ingen att lita på mer? Sviken, ja kränkt.
Jag instämmer helt med Bo T och Alvin Stoltz i den här frågan.
För M existerar bara Hard Cash, vi har blivit som ett gäng nyförmögna med massor av pengar men utan den rikedom som ger djup och mening i en människas liv. För M är kulturen ett nödvändigt ont, ändå är kulturen det enda som ger ett samhälle mening med existensen.
Dock fick, och får jag, rysningar av den vänsterkultur som var allenarådande på främst 70-talet och vars hållning var underdog, och fortfarande är: Alla rika är onda, alla fattiga är goda.
Fortfarande inom svensk film- och TV-produktion finns ett politiskt vänstersyfte med, som skymmer upplevelsen.
För att få Nobelpris skulle man helst vara kommunist från något av Palmes favoritländer, Nicaragua, Panama, eller Palestina. De senaste årens val, av Vargas Llosa och Tranströmer har överraskat En del kulturknuttar var öppet besvikna att man övergav underdogmentaliteten och gav Llosa priset.
Det är snille och smak som fattas i den svensk kulturyttringen. Oavsett partisympatier.
När man läser artikeln och sedan kommentarerna så slås man av hur svårt det är för vissa människor att förstå vad som är bra och vad som inte är bra. Moderaterna har förstått att marknaden bestämmer vad som är bra och värt att behålla i samhället. Exempelvis så bör inga museer få statliga bidrag eftersom det endast är nödvändigt för verksamheter som inte kan hålla sig levande genom verkligt intresse. Om en teater eller ett museum inte kan locka tillräckligt med publik för att gå runt så ska teatern eller museet heller inte finnas.
Givetvis ska ett land styras av ekonomer då det är ekonomer som skapar värde för alla människor. Sverige har klättrat till plats 20 på listan över världens största ekonomier samtidigt som vi klarar den ekonomiska krisen med bravur till skillnad från våra Europeiska grannar. Så jag tycker vi svenskar kan sträcka på oss och vara stolta över att vårt land styrs av kompetenta ekonomer som inte slösar med våra surt förvärvade skattepengar och inte av den inkompetenta vänstern som stjäl från de hårt arbetande.
Pratet om att vi har ett fattigare kulturklimat idag måste utgå från en socialistisk ide om att det är staten och ledaren som styr min tillvaro. Eller hur tänker ni? Jag läser väl vilka böcker jag vill oavsett statsministerns sommarvanor. Jag tittar på vilka tavlor, skulpturer och installationer jag vill, oavsett om de är skapade på fritid eller genom statligt avlönade kreatörer. Var är er egen lust, var är er nyfikenhet och ert eget ansvar? Patetiskt. Skaffa dig ett eget kulturklimat. Sluta röka och gå på teater två gånger i månaden för pengarna. Att det är mycket proggigt trams? Visst.
All politisk konst är dålig konst. All bra konst är politisk.
Mycket bra skriven artikel.
Vänsterns dominans över kulturlivet är ett problem, inte minst när de blottar sina fula översittartrynen och försöker mobba alla som inte tänker exakt som dom. Det är inte konstigt att de ofta beskylls för att inte vara vitala längre utan bara stenhårt markera sina inpissade revir i fruktan på någon som helst utmaning.
Men moderaternas hjärndöda (och nyliberala) inställning till kulturen är knappast att hylla heller.
Det högborgerliga bildningsidealet, något som kloakråttorna från 68-vänstern har försökt sabla ner i nästan 50 år nu, är något som bör bevaras och näras. Där kommer de kulturkonservativa in.
Axess har visat hur man kan ha en vital kulturkonservatism som behåller en stark och viktig länk till det som har byggt vänsterländsk civilisation utan att hela tiden bli för tillbakablickande, man har hittat en bra balans.
När vi väl får en vänster som har kvitt sig av självhatet och raseriet mot Väst och försöker se saker ur ett mer nyanserat tillstånd så har mycket hänt. Just nu är de i en enda lång självdestruktiv spiral. Kulturellt så som politiskt.
Jag tror att den psykosen som 68-vänstern står för, det totala självhatet bortom masochismen, måste dö ut i frid. Först efter dem så kan en ny vänster ta rot, som är internationell i sin syn men vågar att fördöma det okända om det tål att fördomas(typexempel: niqab, eller den rasande islamismen som slår rot i Arabvärlden och dess homo- och kvinnofientliga alster).
Just nu så är svensk kultur rekordsvag. Nihilistisk nyliberalism eller en ossiferad och stillastående 68-vänster som bara hatar allt som kommer från deras egna länder utan någon nyans eller omväxling.
Resultet kommer givetvis vara en total dominans för de kulturkonservativa de närmaste decennierna om inget annat sker. Och vänstern kan bara skylla sig själva. De bryr sig inte om andra åsikter, de bara försöker mobba ut dem - något som vänstern alltid gör i dessa tider. Eller så försöker de utmåla dem som rasister, mörkermän eller andra värdeladdade ord.
Sen undrar de varför vänsterpartier är i fritt fall ute i Europa och att F! får promillen, om ens det, i riksdagsvalet och att t o m i kultursektorn så håller de på att gå under.
Det är enkelt: de har inte gjort något för att förtjäna att få vara kvar. Sen kan de gnata om 'nyliberala konspirationer' hur mycket de vill. De är helt enkelt inte trovärdiga längre. Deras masochism och självhar har nått sin vägs ände.
Årets Julkalender Madegård, där alla tjuvar var goda och de rika var onda. Typiskt vänstern, det eviga underdogperspektivet från 70-talet.
En fråga till artikelförfattaren:
Var det den i artikeln nämnda humanistiska grundsynen som låg bakom de konservativas kamp emot införandet allmän rösträtt i Sverige? Om du menar folkpartiets humanism är den knappast förenlig med den samlade borgerlighetens, med tanke på att moderaterna och dess föregångare knappast har präglats av den humanistiska grundsyn du talar om. Du gör dig i din framställning skyldig till historierevisionism av samma slag som den moderaterna ägnar sig åt. Är det den typ av lobbyism som Timbros nya fokus ligger på?
Ett bra inlägg! Ironiskt nog från Timbro, som är högerns egna plakatfabrik med en oftast patetisk intellektuell nivå.
Blondinbella-högern regerar tyvärr. Människor som tycker att meningen med politik är att kunna köpa fler skor gör mig bara uppgiven.
// Christina
Underdogperspektivet uppfanns inte på 70-talet. David mot Goliat, ringer det några klockor? Att stå på de svagas sida är inte vänster, det är medmänskligt, evigt och universellt.
Lars Anders Johansson skriver: ”För en liberal eller konservativ konstnär är det till exempel inte självklart att de politiska åsikterna skiner igenom i dennes verk.”
Det är ungefär så långt ifrån sanningen man kan komma. Högern är åtskilligt mer politisk än vad vänster är.
Från Wikipedia:
< [John] Wayne stated he considered High Noon "the most un-American thing I’ve ever seen in my whole life".
In 1959, Wayne teamed up with director Howard Hawks to make Rio Bravo as a conservative response. Hawks explained, "I made Rio Bravo because I didn't like High Noon. Neither did Duke. I didn't think a good town marshal was going to run around town like a chicken with his head cut off asking everyone to help. And who saves him? His Quaker wife. That isn't my idea of a good Western." >
Detta är inte konst, men ändå. Det går inte en dag utan att Fox News fäller nedsättande kommentarer om New York Times och BBC. Fox News är alltid medvetna om sin politiska agenda. New York Times och BBC är kanske också vinklade. Men de har ingen politisk agenda. Så är det med högern och vänstern generellt.
#13 Madegård är igång och förolämpningarna haglar som befarat...tragiskt
#22, vilka hemmasnickrade klyschor Gunilla Madegård.
Jag bor i ett av dessa områden du radar upp, är dessutom engagerad politiskt och har insikt i dessa frågor. Skolungdomarna i min kommun mår bäst i Sverige och har bäst betyg. Vi har minst ungdomsvåld i landet.
Generositeten mellan grannar flödar och stämningen är artig och välvillig. Det råder full respekt för dem som man har förmånen att få hjälp utav, både RUT och ROT. Noblesse oblige.
Du snackar sk*t som vanligt
"Möjligen var det Ohlssons påstående om detta vänsterdominerade kulturlivs intolerans mot oliktänkande som retade upp kulturfolket. Desto besynnerligare då att så många sprang benen av sig för att bekräfta hans tes."
Mitt i prick! ;-)
Att merparten kulturskapare eller kulturarbetare är vänster är inte så konstigt. Jag har jobbat inom kultursektorn i fera år men inte stött på många människor som röstar borgerligt. Nästan alla yrken som hanterar texter eller människor tilltalar vänsern.
Varför är det så?
Högerns ungdomar söker sig inte till dessa utbildningar.
Bland ekonomoner eller jurister finns motsvarande obalans för att alla högerbrats söker sig dit.
Jag kan tänka mig att valet av viss yrkesbana speglar ens ideologi till viss del. Tex kan borgerligheten räkna många poliser och officerer till sin skara medans det finns en djup misstro mot en alltför stark ordningsmakt inom vänstern.
Så att högern försöker ta sig in på kulturens område med Axess och nu Timbro det är förståligt och till och med önskvärt
Kanske vore det bra om fler vänstermänniskor sökte sig till rättsväsendet och ekonomyrket.
Bättre balans helt enkelt.
Sedan 1980-talet så har mycket av den borgeliga kulturdebatten handlat om att avskaffa allt skattefinansierat stöd till kulturen.
Det skulle ju då betyda dödsstöten för kultur typ teater,opera,klassisk musik,bibliotek mm.Privata pengar till "finkulturen"är ju obetydlig och skulle knappast öka mycket.
Tro fanken då att folk med kulturyrken röstar vänster.
Sen är det inom kulturpolitiken så att kulturen inte kan existera enbart på kommersiella villkor.
Kulturen ska visa på andra mer bestående värden. Nu när Borgs bostadsbubbla håller på att spricka blir det allt mer smärtsamt tydligt.
#28
Håller med. Vi tänkte samma sak samtidigt. Därför blev mitt inlägg om kulturpolitiken lite "kaka på kaka".
En tänkvärd debatt. Men jag blir irriterad på en kommentar om att den politiska sk kontsten var så dj....a dålig. Sedan när recenserar vi konst utifrån politisk hänsyn. ja en stor del av kulturarbetarkåren är vänster eller var åtminstone vänster, men jag tror snarare det beror på behovet av att stå utanför etablissemanget och de krav som de borgliga ställer på konst - att den skall vara lönsam. Många svenska författare idag tjänar pengar på sina böcker, men det är med nödvändighet inte den bästa litteraturen. Utan snarare den mest populistiska sådan. Om Reinfeldt läser deckare handlar det väl snarare om att han intellektuella kapacitet inte omfattar humaniora och filosofi vilket tyvär verkar känneteckna dagens borgliga politker och väljare.
#32 Gunilla Madegård: Dramaserien "Anno 1790" med schablonartade porträtt av ondskefulla polismästare, elak häkteschef, demoniska kungatrogna etc kvalar väl kanske in. Nyanserat porträtt av huvudpersonen dock. Fast Torsten Flinck var bra som extra elak skurk.
"Kronjuvelerna" däremot skulle lika gärna kunnat gjorts 1968, bättre foto förstås än då. Här från Svt Plays avsnittsinformation:
"Fernandez har slutat prata och vägrar dessutom släppa taget om Mariannes urna. Utanför direktör Perssons fabrik tågar demonstrerande arbetare medan Fragancia oväntat blir fästmö till den orkesterspelande Carsten."
Madegård är verkligen sorglig... Att dra sig tillminnes enskilda produktioner sedan 70-talet behöver man nog ha minst två skarpslipade hjärnor för att klara av. Vi som var där kan dock göra en helhetsbedömning av kulturen under denna tidsepok och den stödjer soklart Christina Lundqvists analys. Inte vänster - inte välkommen. Så var det. Garanterat. Kulturvänster var lika PK då som feminism är nu.
Det är himla gott att se hur konservativa och liberaler provoceras av kulturen. Det är precis som det skall vara.
Kapitalet har ju trots allt mesta makten (och sedan några år också regeringsmakten)
Jag vill ha mera maktkritik och underdogperspektiv så att sådana som Christina Lundqvist (#23), som ju bor i en sådan fiiiiin kommun med fiiina människor, går sömnlös på nätterna av förvirring och irritation. Varför skall vi slicka borgarbrackornas arslen?
Nu tycker jag inte alla borgare är borgarbrackor. Det finns en drös borgerliga intellektuella i min omgivning som inte provoceras av julkalendern utan tycker den är en giltig reflektion av vår samtid. De gillar precis som jag Vargas Llosa såväl som Neruda... Men vi undviker gärna Naipaul som ju nog var ett bottennapp ur alla perspektiv. Vi kan till och med läsa både Franz Fanon och Salman Rushdie utan att känna oss förmer än borgarbrackorna. Tyvärr förstår ju inte borgarbrackorna detta då de lider av brist på nyfikenhet och dålig självkänsla.Så de tycker vi kultursnobbar är snobbiga, och för att undvika att bli påminda om detta vill de ha välgörenhetsgalor med leende barn, Verdi på operan och Zorn på väggarna för det ser de ju vad det föreställer så slipper man tänka....
Bengt Ohlsson? Han har en och annan schysst poäng (absolut!) men vad spelar det för roll när han i sin slutsats springer borgarbrackornas ärenden.
Men det är skönt att han provocerade kulturfolket. Det gillar jag. Vi kan behöva mer kulturell stenkastning - gatstenar kan faktiskt förändra världen. Det är därför de kastas.
#21 Chili Palmer, Dean Martin får upprättelse genom att skjuta ihjäl folk, och på så sätt bevisa att han är en man.
The Green Berets är inte mycket värre än The Deer Hunter (eller Apocalypse Now). Till skillnad mot vad som förmedlas i The Deer Hunter så var det amerikanerna som använde sig av ”tigerburar”.
Clint Eastwood hade inte en tanke på att göra en antivåldsfilm när han gjorde Unforgiven. Hur kritiker lyckades se denna uppenbara provåldsfilm som antivåldsfilm övergår mitt förstånd. Vad exakt skiljer budskapet i Unforgiven från The Searchers och The Man Who Shot Liberty Valance? I de två senare gör manliga det nödvändiga som veka och feminiserade liberaler inte klarar av.
Någon här frågar ”Sedan när recenserar vi konst utifrån politisk hänsyn”? Högern har alltid gjort det. Avatar. Manuset för The Golden Compass skrevs om av rädsla för högern, den kristna högern.
Narnia och Ringen-filmerna har inte mött något motstånd från vänstern av den enkla anledningen att vänstern inte ser politik överallt de tittar. I USA använder liberaler/vänstern argumentet ”det är bara film”. Enligt detta argument så förmedlar film inga värderingar, inget budskap. Det är både befängt och lätt att motbevisa. Om vi inte påverkas av våldet i filmer, varför blir då våldet hela tiden grövre?
Jaha Gunilla Madegård, jag får väl upprepa. Förutom Julkalendern har också i SvT nyligen visats Anno 1790 och Kronjuvelerna, se mitt inlägg 18:21 De går klart under beteckningen "politiskt vänstersyfte". Annars tycker jag Anno 1790 var ganska bra för att vara svensk historisk dramaserie, de brukar förutom att ha vänstersyfte vara lite töntiga också..;-)
Varför inte titta på den intelligens i personporträtt som inte minst engelska filmmanus visar prov på.
Ta Downton Abbey där varje människas komplexitet, oavsett bakgrund får plats. Ond, eller god handlar inte om klass utan är en personlig egenskap vare sig du är rik, eller fattig.Det blir äkta och sammansatt, och speglar en verklighet som är.
Till skillnad från de svenska filmmanus där syftet alltid är att visa underdogmentalitet. Det är förenklat, och blir ihåligt och tråkigt. Men, mer djup än så finns väl inte hos svenska filmmakare.
En svensk filmmakare som klarade detta var Ingmar Bergman (som var borgerlig). Den intelligensen saknas i svensk filmproduktion idag.
>#46 Det vänstersyftande budskapet i "Anno 1790" känns väl inte så uppenbart för en redan frälst förstås..;-) Angående "Kronjuvelerna" så kan man sammanfatta två av huvudpersonerna så här:
Vit kapitalistisk man= sadistisk och pengagalen, spöar sin son och fru
Socialistisk man= Varm och kärleksfull, vurmar för sin familj och avskyr den kapitalistiska grisen.
Som jag skrev i ett tidigare inlägg, den kunde lika gärna varit gjord 1968. De här exemplen är alltså bara de tre senaste i en lång, lång rad som sträcker sig ända från slutet av sextiotalet. Det enda som man kan trösta sig med idag är ju att man nu ändå kan byta kanal om man inte vill se bakåtsträvande stendöda kulturyttringar, det kunde man inte på den statliga televisionens 60- och 70-tal.
#47 Gunilla Madegård, enligt Bergman själv så var kvinnohatet en stor drivkraft. Kanske den största. Minns inte hans ordval. Bergman kunde inte förstå kvinnohatet, i synnerhet i kristendomen.
Ta Sommaren med Monika. I USA klipptes filmen ner från 96 minuter till 62 och fick titeln Monika, the Story of a Bad Girl.
Detta är inte till dig personligen, utan en allmän observation. Det jag skriver här borde man inte behöva skriva till vuxna människor. Men tyvärr så är de flesta 40-åringar i dag förvuxna barn, uppfödda på filmer gjorda av förvuxna barn som Steve Spielberg och Peter Jackson. Deras filmer, som all populärfilm, bygger på att manipulera känslor. Man ska skratta med huvudrollsfiguren. Man ska gråta med huvudrollsfiguren. De vet helt enkelt inte hur man förhåller sig till vuxna filmer gjorda för vuxna.
I ”seriös film” håller man sig mer objektiv. Men bara för att Bergman inte tar en till synes aktiv ställning för Monika eller vem det nu än är så har han aktivt valt att visa det han gör.
Kvinnor i Bergmans filmer, när de är offer, är inte offer för fysiskt våld, utan mentalt våld. De är offer för kristendomen. Såsom i en spegel.
Och du har givetvis rätt i att Mozart hade ett budskap. Men jag kan inte säga så mycket om Mozart. Om Bach och Beethoven vet jag mer. Deras budskap var antisemitism. Och så har vi Wagner. Där finns också antisemitismen. Men Wagner handlar framför allt om brytningen mellan myt och det moderna. Han är kanske lika irrelevant i dag som han var relevant på sin tid. För de som upplevde Wagner då var det livsomvälvande.
När det gäller Beethovens antisemitism så såg jag det i en dokumentär på SVT. Jan Guillou intervjuades, bl a.
De demonstrerade hur Beethoven använde sig av disharmonier för att väcka publikens vrede. Själv kan jag ingenting om klassisk europeisk musik. Jag kan inte ens förstå ”disharmonier” i detta sammanhang. Den musik jag lyssnar på är som en rotfyllning jämfört med Beethoven.
Vreden mot Wagner har ingenting att gör med hans antisemitism. Martin Luther var minst lika antisemitisk. Bach, som var en hängiven lutheran, var givetvis en antisemit. Vreden mot Wagner har att göra med att han nästan ensam kom att personifiera brytpunkten mellan myt och modernitet. Nietzsche, som tog avstånd från Wagners antisemitism, är hatad av samma skäl som Wagner.
Spielberg och Jackson är inte viktiga.
Hittade detta. Här beskrivs hur Bach använde sig av musiken.
Within the St. John Passion, the turba choruses—the crowd scenes in which “the Jews” clamor for Jesus’ death—stand out as the most troublesome manifestations of an anti-Jewish outlook. Taking his cues from John’s narrative, Bach composed music of great intensity and vehemence. The obsessive text repetitions, the deflections of the harmony towards minor and diminished chords, and the overall level of dissonance in these choruses create a profoundly disturbing effect, regardless of one’s religious background or outlook.
Yet this music is only part of the story. At crucial junctures in the story, Bach interposes other texts—the arias and chorales—that comment on the proceedings. As Michael Marissen has pointed out, early on in Bach’s libretto, when a servant of the high priest gives Jesus a blow to the face, Bach interpolates two verses of a contemporary hymn that read, “Who has struck you so? … I, I and my sins… have caused you the sorrow that strikes you.” On the words “struck” and “sins” Bach again composed intensely dissonant music, but this time the dissonance depicts the anguish and guilt of the Christian in causing Jesus’ suffering, rather than assigning that guilt to “the Jews.”
http://welltempered.wordpress.com/2010/03/25/classical-music-controversy...
Självkritiken är klädsam, men jag är skeptisk till att det skulle finnas en kulturvänster som förtrycker oliktänkande. Det rör sig snarast om individer som har olika åsikter och att det kan ha blivit en övervikt på vänsterkanten. Jag tror inte att ett kulturintresse går att stimulera fram uppifrån, från ett parti eller från någon slags medieorganisation.