Om författaren:
Per Skedinger är docent i nationalekonomi och verksam vid Institutet för Näringslivsforskning.
På dagens svenska arbetsmarknad finns en tydlig skiljelinje mellan en kärngrupp av fast anställda, med starkt anställningsskydd, och en ökande grupp tidsbegränsat anställda, med svagt skydd. De förändringar som gjorts i LAS sedan början av 1990-talet har främst gått ut på att underlätta tidsbegränsade anställningar, medan det starka skyddet för fast anställda i stort sett lämnats intakt. Den ensidigt inriktade reformstrategin har lett till ett ökat gap i skydd för fast anställda i förhållande till skyddet för tidsbegränsat anställda. Förändringarna i LAS är sannolikt också en viktig förklaring till den ökande andelen tidsbegränsat anställda, särskilt bland ungdomar. Bland anställda ungdomar har idag över hälften ett tidsbegränsat jobb.
I boken Effekter av anställningsskydd: vad säger forskningen? (SNS Förlag, 2008) redogör jag för ett hundratal internationella och svenska studier på området. En av bokens tydliga slutsatser är att ett starkt anställningsskydd inte tycks påverka den genomsnittliga nivån på sysselsättning eller arbetslöshet, men att marginalgrupper på arbetsmarknaden missgynnas i förhållande till kärngruppen av anställda.
Reformstrategin att i huvudsak liberalisera reglerna enbart för tidsbegränsade anställningar har varit vanlig också i andra europeiska länder. Erfarenheterna från dessa länder pekar på att reformerna bidragit till fler tidsbegränsade anställningar, framför allt bland marginalgrupper, medan det totala antalet jobb knappast ökat. Alltså har arbetsgivarna i första hand ersatt fast anställda med tidsbegränsad personal när anställningsskyddet förändrats.
En tidsbegränsad anställning är inte nödvändigtvis något negativt. Ett tidsbegränsat jobb är bättre än inget alls och studerande med jobb vid sidan om och ungdomar som prövar sig fram på arbetsmarknaden har oftast inget större behov av ett fast jobb. För arbetsgivare ger anställningsformen flexibilitet vid tillfälliga arbetstoppar och möjlighet att utvärdera en anställds arbetskapacitet innan en fast anställning blir aktuell.
Men tidsbegränsade anställningar är problematiska om de leder till ökad segmentering på arbetsmarknaden. Segmenteringen tar sig uttryck i att en stor grupp ofrivilligt går mellan olika tidsbegränsade anställningar, medan kärngruppen fast anställda sitter i orubbat bo. Problematiskt är det också om arbetsgivare undviker att omvandla tidsbegränsade kontrakt till fasta. Paradoxalt nog kan en sådan situation uppstå även om en tidsbegränsat anställd anses som produktiv av arbetsgivaren, eftersom en fast anställning innebär höga uppsägningskostnader för denne.
Ett ytterligare problem med fler "lösa förbindelser" på arbetsmarknaden är att incitamenten till fortbildning på arbetsplatsen försvagas. Om den enskilde arbetstagaren uppfattar att det är en låg sannolikhet att den tidsbegränsade anställningen ska omvandlas till ett fast jobb är det knappast lönt för denne att satsa på att bli mer produktiv i jobbet. Mindre produktiva anställda innebär i förlängningen också minskad ekonomisk tillväxt.
Om man vill åtgärda det växande gapet i skydd mellan fasta och tidsbegränsade anställningar, finns i princip två sätt att gå tillväga. Antingen försvåras möjligheterna till tidsbegränsade anställningar eller så försvagas skyddet för fasta. Båda strategierna innebär risker, men det finns exempel på lyckade reformer på området. I Spanien minskades gapet mellan anställningsformerna 1997, genom att uppsägningskostnaderna minskades under de två första åren av en fast anställning för särskilda grupper, bland annat ungdomar. Reformen resulterade i fler och tryggare jobb för framför allt ungdomar. Fler tidsbegränsade anställningar omvandlades till fasta, utan att fler fast anställda blev uppsagda, vilket annars en del bedömare befarat.
Enligt min bedömning är det svårt att förhindra en ökad segmentering mellan tidsbegränsat och fast anställda på arbetsmarknaden utan en reformering av LAS.
Jag håller med i allt i artikeln.
.
Jag vill lägga till det orättvisa som händer sett till konjunkturer - något ingen kan påverka genom den egna insatsen. De som söker och får arbete precis i början på en lång ekonomisk uppgång är starkt gynnade även utan LAS. Så länge det finns konjunktursvängningar är det ett faktum.
.
De med ren otur som kommer ut på arbetsmarknaden i början på en lång ekonomisk nedgång drabbas av en dubbel bestraffning. En från slumpen, en från arbetsmarknadspolitiken.
Permalänk | Anmäl
Petter Karlsson, 2009-02-23, 15:54
Bra artikel, redig, balanserad och intressant i sak. Petter Karlssons kommentar levererar ännu ett argument för kontracyklisk ekonomisk politik av klassiskt märke. Att vi alla får det sämre under en konjunkturnedgång är oundvikligt närmast per definition. Frågan är hur den börda som faller på oss alla skall fördelas. Jag kan föreställa mig att recessioner med fördel skulle kunna mötas med nominella lönesänkningar och uppluckat anställningsskydd, med tanken att anställningsskydd jämte löner förstärks planmässigt under högkonjunktur. Arbetsmarknadspolitiken skall inte avskaffas, men behöver förvisso reformeras. Hursomhelst har vi en tydligt skärpt motsättning och uppdelning inom löntagarkollektivet. Det är inget unikt för Sverige på något sätt. I t ex Japan är den här trenden ännu långt mer uttalad. På det politiska planet har vi det strukturella partiet att en politik inriktad på framskapandet av ett "2/3-samhälle" lönar sig i allmänna val med dessas primitiva inriktning på enkel majoritet.
Permalänk | Anmäl
Peter Ingestad, 2009-02-24, 11:45
Dåligt insatt i LAS frågan.. men vad jag vill poängterar att den kringås oftast genom att hyra in folk från uthyrningföretagen och att något anställningsskydd absolut behövs då arbetsgivarna och marknaden i första hand givetvis sätter profiten som prioritet och de anställdas välmående i andra hand..
Permalänk | Anmäl
Punkten, 2009-02-24, 15:07
Det är inte bara reglerna om sist in-först ut som missgynnar de unga. Pensionssystemet missgynnar dagens unga åt det grövsta också. Ett pensionssystem som bygger på fördelningsprincipen istället för på premiereservsprincipen innebär ju att de gamla parasiterar på sina barn och barnbarn. Snacka om moraliskt förfall. Dagens gamla är lika renons på moral som grottmänniskor och vildar.
Permalänk | Anmäl
Henrik Unné, 2009-02-26, 13:52
Det är inte bara reglerna om sist in-först ut som missgynnar de unga. Pensionssystemet missgynnar dagens unga åt det grövsta också. Ett pensionssystem som bygger på fördelningsprincipen istället för på premiereservsprincipen innebär ju att de gamla parasiterar på sina barn och barnbarn. Snacka om moraliskt förfall. Dagens gamla är lika renons på moral som grottmänniskor och vildar.
Permalänk | Anmäl
Henrik Unné, 2009-02-26, 13:54
Jag tillhör en av de grupper som inte har fått del av den trygghet som LAS var ämnar att ge. Tvärtom, Jag jobbar som frilans/projektanställd Inom mediabranchen, och framförallt inom Public Serviceföretagen. Ett av de vanligaste begreppen där är "utlasad". Detta används i mycket större utsträckning än begreppet "inlasad" eftersom inlasning i praktiken knappast sker. Innebörden av att bli utlasad är alltså att man endast har en viss period på sig att jobba innan man blir utlslängd/ inte får nån ny tidsbegränsad anställning och i det i stället tas in någon ny som måste läras upp från början. Personalavdelningarna beordras att hålla oerhörd noggrann koll på hur länge man kan jobba utan att företaget blir tvingat att fastanställa. Den som blir utlasad får då försöka att få en ny projektanställning på annat håll.
Det säger ju sig själv att det inte är speciellt lätt att bygga upp en karriär på detta sätt, och det känns ju väldigt tråkigt att inte få nån ny anställning fastän alla är nöjda med ens arbetsinsats.
Så LAS har tyvärr blivit min starka fiende. De som redan har en fast anställning inom Public Service håller i den hårt och de känner kanske en trygghet av LAS, men för alla oss andra har den tyvärr fått motsatt effekt.
Permalänk | Anmäl
Sara, 2009-02-27, 17:32
Man kan även bli inlasad och det är inte heller så bra. I och med att man efter ett tag på ett jobb sitter väldigt tryggt i och med regeln sist-in-först-ut vid uppsägningar så vågar man inte byta jobb oavsett om man trivs eller inte. Den situationen är inte bra för varken arbetstagare eller arbetsgivare.
Permalänk | Anmäl
Jim, 2009-03-17, 22:39
Detta är det mest korkade jag läst på länge. Man kan ha åsikter om hur bra LAS funkar, men det verkliga klassamhället (på och utanför arbetsmarknaden) står mellan arbetsköpare och lönarbetare. Vi som inte har andra medel att försörja oss själva tvingas sälja vår arbetskraft till privata eller offentliga kapital som vi därigenom tvingas lyda under merparten av vår vakna tid under större delen av våra liv.
Snabbkurs i klassamhället: http://www.socialist.nu/abc/
Permalänk | Anmäl
Terje, 2009-03-19, 10:35
Mer korkat än vanligt från Svenskt Näringsliv. Klassamhället skapas av sådana som Skodinger, som vill ha ett klassamhälle.
Från näringslivshåll inriktar man sitt mytskapande mot LAS.
LAS står för allt ont. Bara vi blir av med LAS så blir allt bra.
Nya jobb en masse kommer att skapas bara vi blir av med LAS.
Nya jobb skapas endast om efterfrågan på varor och tjänster ökar.
Permalänk | Anmäl
Hugo, 2009-04-01, 11:05
Hej Per Skedinger!
Vad som är bra för företagen är bra för Sverige. Hur skall staten kunna fördela pengar om inte de får in skatter ifrån alla som arbetar i alla våra företag? Sålunda tycker jag att man skall sluta jävlas med sveriges alla hjältar, dvs alla företagare i detta avlånga land! Heja Sveriges landslag och arbetslag!
Permalänk | Anmäl
TÅGMICKE, 2009-04-02, 10:09
Ett annat problem med att göra det billigare att säga upp folk är att intern kritik kommer bli mer ovanlig. Inte minst inom den privata sektorn.
Jag börjar mer och mer luta åt att vi bör utöka meddelarfriheten även till den privata sektorn. Alltför ofta använder arbetsgivare illojalitetshotet om man säger sin mening om hur saker och ting fungerar. "Om det inte passar så byt jobb" kan motkommentaren ofta bli. Det är mycket kontraproduktivt då alla organisationer mår bra av kritik. Men det förekommer mycket prestige och barnslighet i många företagsledningar tyvärr. Det bär emot att erkänna att bra förslag kan komma "nerifrån" i hierarkin.
Permalänk | Anmäl
Patrik Hockum, 2009-04-02, 16:15
Patrik Hockum skriver i sin kommentar att folk blir avskedade pga att de ger kritik. Jag tycker att det låter märkligt och om det är sant är det beklagligt. Jag har dock fått för mig att det är fler och fler arbetsgivare som har strategier för hur man ska åstadkomma utveckling av företaget genom att involvera personalen i utvecklingsarbetet. Om facket ska finnas på ett konstruktivt sätt måste det vara en del av företagets strategi för utveckling.
Vad gäller själva artikeln om LAS är min enda starka åsikt att turordningsregeln är negativ genom att den skapar och befäster en skev ålders-, köns- och etnisk sammansättning av arbetsplatserna. Dessutom menar jag att om även mer erfarna blir uppsagda har de mer kunskap att starta och driva nya företag. Som det är nu är det i stor utsträckning 18-30åringar som drabbas av turordningsreglerna. Då sägs det att vi ska plugga. För att få vilket jobb? Min generation är överakademiserad. Inte konstigt att vi måste vänta tills vi är 35 innan vi skaffar barn. Vi måste ju lyckas etablera oss.
Permalänk | Anmäl
JG, 2009-04-04, 21:52
Ok. Sett ur ett arbetsmarknadsperspektiv kan LAS ses som ett oskyldigt kompenatoriskt lagskydd. Sett ur ett allmänmänskligt humanistiskt ekonomiskt perspektiv kan tex en så "enkel" sak som ett bostadslån bli problematiskt på grund av en tillfällig anställning eller vikariat eller annan tidsbgränsad anställningsform. Detta faktum påverkar oss speciellt i tid av finansiell oro då arbetsgivarna tvingas till denna typ av lösningar för att upprätthålla balansen. Uppmuntran för eget företagande skapar möjligheter men också begränsningar som på samma sätt begränsar ekonomiska möjligheter. Lagstiftningen om anställningsskyddet skulle kunna vara nytänkande och flexibelt i stället för stelbent konservativt?
Permalänk | Anmäl
Yvve Bojje, 2009-04-21, 22:12
Förstår inte riktigt argumentationen. På vilket sätt får vi ett bättre samhälle av att förändra LAS? Visst kan vi få högre produktivitet om vi ändrar på LAS, sparka de gamla och trötta och in med de unga och friska. Men på vilket sätt kommer det ge ett bättre och mänskligare samhälle? På vilket sätt minskar det klyftan mellan de som står utanför och innanför? Förstår inte, det enda jag ser att det är andra grupper som kommer att stå utanför än idag.
Permalänk | Anmäl
Örjan, 2009-10-06, 21:51
Per Skedinger har lyckats med att få in många poänger i en artikel.
"Ett problem med fler "lösa förbindelser" på arbetsmarknaden är att incitamenten till fortbildning på
arbetsplatsen försvagas. "
Ett sätt som jag försöker lösa detta dilema på är att ha flera olika projekt pågång samtidigt. Dessvärre har jag då ingen anledning att fortbilda mig på en arbetsplats eftersom projektet snart ska ta slut, men jag hoppas att kunna rädda mig själv genom att snabbt hoppa till ett annat heltidsprojekt för att klara mitt uppehälle. Tyvärr blir jag då jagad av arbetsförmedlingen som då kräver att jag ska ta ett fast jobb. Fast jobb! Det är troligare att jag blir astronaut än att få ett fast jobb, för ett fast jobb krävs ju kontakter, att vara född i rätt familj. Ett projekt är lättare att vinna, jag kan slå ut 100-300 andra sökanden för ett projekt, men för ett fast jobb krävs en lämplig stamtavla eller kontakter, vilket jag saknar.
Hanna Mal Doran, akademisk rallare
Permalänk | Anmäl
hanna mal doran, 2010-01-09, 22:24
A store selling replica Chanel and louis vuitton, wallets, watches and other goods once appeared on this domain. The site owners were ordered to ...Louis Vuitton replica
lv
vitton
replica handbags
Permalänk | Anmäl
liumang, 2010-07-21, 12:31
The Nike Air Max 90 current model is not a Moire we see every jwes. We see from time to time, so it is very important to some people. Well, the Air Max 90 Current will Moire another later this year in an eye catching Red / White colorway.
running shoes
air force ones Hurley International LLC,
jordan shoes Leather Will it end up being upstaged?
cheap nike marketing and distribution of shoes.
Permalänk | Anmäl
liumang, 2010-07-22, 11:19
20 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Jag håller med i allt i artikeln.
.
Jag vill lägga till det orättvisa som händer sett till konjunkturer - något ingen kan påverka genom den egna insatsen. De som söker och får arbete precis i början på en lång ekonomisk uppgång är starkt gynnade även utan LAS. Så länge det finns konjunktursvängningar är det ett faktum.
.
De med ren otur som kommer ut på arbetsmarknaden i början på en lång ekonomisk nedgång drabbas av en dubbel bestraffning. En från slumpen, en från arbetsmarknadspolitiken.
Bra artikel, redig, balanserad och intressant i sak. Petter Karlssons kommentar levererar ännu ett argument för kontracyklisk ekonomisk politik av klassiskt märke. Att vi alla får det sämre under en konjunkturnedgång är oundvikligt närmast per definition. Frågan är hur den börda som faller på oss alla skall fördelas. Jag kan föreställa mig att recessioner med fördel skulle kunna mötas med nominella lönesänkningar och uppluckat anställningsskydd, med tanken att anställningsskydd jämte löner förstärks planmässigt under högkonjunktur. Arbetsmarknadspolitiken skall inte avskaffas, men behöver förvisso reformeras. Hursomhelst har vi en tydligt skärpt motsättning och uppdelning inom löntagarkollektivet. Det är inget unikt för Sverige på något sätt. I t ex Japan är den här trenden ännu långt mer uttalad. På det politiska planet har vi det strukturella partiet att en politik inriktad på framskapandet av ett "2/3-samhälle" lönar sig i allmänna val med dessas primitiva inriktning på enkel majoritet.
Dåligt insatt i LAS frågan.. men vad jag vill poängterar att den kringås oftast genom att hyra in folk från uthyrningföretagen och att något anställningsskydd absolut behövs då arbetsgivarna och marknaden i första hand givetvis sätter profiten som prioritet och de anställdas välmående i andra hand..
Det är inte bara reglerna om sist in-först ut som missgynnar de unga. Pensionssystemet missgynnar dagens unga åt det grövsta också. Ett pensionssystem som bygger på fördelningsprincipen istället för på premiereservsprincipen innebär ju att de gamla parasiterar på sina barn och barnbarn. Snacka om moraliskt förfall. Dagens gamla är lika renons på moral som grottmänniskor och vildar.
Det är inte bara reglerna om sist in-först ut som missgynnar de unga. Pensionssystemet missgynnar dagens unga åt det grövsta också. Ett pensionssystem som bygger på fördelningsprincipen istället för på premiereservsprincipen innebär ju att de gamla parasiterar på sina barn och barnbarn. Snacka om moraliskt förfall. Dagens gamla är lika renons på moral som grottmänniskor och vildar.
Jag tillhör en av de grupper som inte har fått del av den trygghet som LAS var ämnar att ge. Tvärtom, Jag jobbar som frilans/projektanställd Inom mediabranchen, och framförallt inom Public Serviceföretagen. Ett av de vanligaste begreppen där är "utlasad". Detta används i mycket större utsträckning än begreppet "inlasad" eftersom inlasning i praktiken knappast sker. Innebörden av att bli utlasad är alltså att man endast har en viss period på sig att jobba innan man blir utlslängd/ inte får nån ny tidsbegränsad anställning och i det i stället tas in någon ny som måste läras upp från början. Personalavdelningarna beordras att hålla oerhörd noggrann koll på hur länge man kan jobba utan att företaget blir tvingat att fastanställa. Den som blir utlasad får då försöka att få en ny projektanställning på annat håll.
Det säger ju sig själv att det inte är speciellt lätt att bygga upp en karriär på detta sätt, och det känns ju väldigt tråkigt att inte få nån ny anställning fastän alla är nöjda med ens arbetsinsats.
Så LAS har tyvärr blivit min starka fiende. De som redan har en fast anställning inom Public Service håller i den hårt och de känner kanske en trygghet av LAS, men för alla oss andra har den tyvärr fått motsatt effekt.
Man kan även bli inlasad och det är inte heller så bra. I och med att man efter ett tag på ett jobb sitter väldigt tryggt i och med regeln sist-in-först-ut vid uppsägningar så vågar man inte byta jobb oavsett om man trivs eller inte. Den situationen är inte bra för varken arbetstagare eller arbetsgivare.
Detta är det mest korkade jag läst på länge. Man kan ha åsikter om hur bra LAS funkar, men det verkliga klassamhället (på och utanför arbetsmarknaden) står mellan arbetsköpare och lönarbetare. Vi som inte har andra medel att försörja oss själva tvingas sälja vår arbetskraft till privata eller offentliga kapital som vi därigenom tvingas lyda under merparten av vår vakna tid under större delen av våra liv.
Snabbkurs i klassamhället: http://www.socialist.nu/abc/
Mer korkat än vanligt från Svenskt Näringsliv. Klassamhället skapas av sådana som Skodinger, som vill ha ett klassamhälle.
Från näringslivshåll inriktar man sitt mytskapande mot LAS.
LAS står för allt ont. Bara vi blir av med LAS så blir allt bra.
Nya jobb en masse kommer att skapas bara vi blir av med LAS.
Nya jobb skapas endast om efterfrågan på varor och tjänster ökar.
Hej Per Skedinger!
Vad som är bra för företagen är bra för Sverige. Hur skall staten kunna fördela pengar om inte de får in skatter ifrån alla som arbetar i alla våra företag? Sålunda tycker jag att man skall sluta jävlas med sveriges alla hjältar, dvs alla företagare i detta avlånga land! Heja Sveriges landslag och arbetslag!
Ett annat problem med att göra det billigare att säga upp folk är att intern kritik kommer bli mer ovanlig. Inte minst inom den privata sektorn.
Jag börjar mer och mer luta åt att vi bör utöka meddelarfriheten även till den privata sektorn. Alltför ofta använder arbetsgivare illojalitetshotet om man säger sin mening om hur saker och ting fungerar. "Om det inte passar så byt jobb" kan motkommentaren ofta bli. Det är mycket kontraproduktivt då alla organisationer mår bra av kritik. Men det förekommer mycket prestige och barnslighet i många företagsledningar tyvärr. Det bär emot att erkänna att bra förslag kan komma "nerifrån" i hierarkin.
Patrik Hockum skriver i sin kommentar att folk blir avskedade pga att de ger kritik. Jag tycker att det låter märkligt och om det är sant är det beklagligt. Jag har dock fått för mig att det är fler och fler arbetsgivare som har strategier för hur man ska åstadkomma utveckling av företaget genom att involvera personalen i utvecklingsarbetet. Om facket ska finnas på ett konstruktivt sätt måste det vara en del av företagets strategi för utveckling.
Vad gäller själva artikeln om LAS är min enda starka åsikt att turordningsregeln är negativ genom att den skapar och befäster en skev ålders-, köns- och etnisk sammansättning av arbetsplatserna. Dessutom menar jag att om även mer erfarna blir uppsagda har de mer kunskap att starta och driva nya företag. Som det är nu är det i stor utsträckning 18-30åringar som drabbas av turordningsreglerna. Då sägs det att vi ska plugga. För att få vilket jobb? Min generation är överakademiserad. Inte konstigt att vi måste vänta tills vi är 35 innan vi skaffar barn. Vi måste ju lyckas etablera oss.
Ok. Sett ur ett arbetsmarknadsperspektiv kan LAS ses som ett oskyldigt kompenatoriskt lagskydd. Sett ur ett allmänmänskligt humanistiskt ekonomiskt perspektiv kan tex en så "enkel" sak som ett bostadslån bli problematiskt på grund av en tillfällig anställning eller vikariat eller annan tidsbgränsad anställningsform. Detta faktum påverkar oss speciellt i tid av finansiell oro då arbetsgivarna tvingas till denna typ av lösningar för att upprätthålla balansen. Uppmuntran för eget företagande skapar möjligheter men också begränsningar som på samma sätt begränsar ekonomiska möjligheter. Lagstiftningen om anställningsskyddet skulle kunna vara nytänkande och flexibelt i stället för stelbent konservativt?
Förstår inte riktigt argumentationen. På vilket sätt får vi ett bättre samhälle av att förändra LAS? Visst kan vi få högre produktivitet om vi ändrar på LAS, sparka de gamla och trötta och in med de unga och friska. Men på vilket sätt kommer det ge ett bättre och mänskligare samhälle? På vilket sätt minskar det klyftan mellan de som står utanför och innanför? Förstår inte, det enda jag ser att det är andra grupper som kommer att stå utanför än idag.
Per Skedinger har lyckats med att få in många poänger i en artikel.
"Ett problem med fler "lösa förbindelser" på arbetsmarknaden är att incitamenten till fortbildning på
arbetsplatsen försvagas. "
Ett sätt som jag försöker lösa detta dilema på är att ha flera olika projekt pågång samtidigt. Dessvärre har jag då ingen anledning att fortbilda mig på en arbetsplats eftersom projektet snart ska ta slut, men jag hoppas att kunna rädda mig själv genom att snabbt hoppa till ett annat heltidsprojekt för att klara mitt uppehälle. Tyvärr blir jag då jagad av arbetsförmedlingen som då kräver att jag ska ta ett fast jobb. Fast jobb! Det är troligare att jag blir astronaut än att få ett fast jobb, för ett fast jobb krävs ju kontakter, att vara född i rätt familj. Ett projekt är lättare att vinna, jag kan slå ut 100-300 andra sökanden för ett projekt, men för ett fast jobb krävs en lämplig stamtavla eller kontakter, vilket jag saknar.
Hanna Mal Doran, akademisk rallare
A store selling replica Chanel and louis vuitton, wallets, watches and other goods once appeared on this domain. The site owners were ordered to ...Louis Vuitton replica
lv
vitton
replica handbags
The Nike Air Max 90 current model is not a Moire we see every jwes. We see from time to time, so it is very important to some people. Well, the Air Max 90 Current will Moire another later this year in an eye catching Red / White colorway.
running shoes
air force ones Hurley International LLC,
jordan shoes Leather Will it end up being upstaged?
cheap nike marketing and distribution of shoes.
Thanks for the information.
personalized coffee mugs
Stress Balls
promotional tape measures
promotional products