Om författaren:
Mårten Schultz är docent i juridik vid Stockholms universitet och expert på skadeståndsrätt. Han driver Sveriges största juridikblogg på http://martenschultz.wordpress.com/
Det var ett väldigt pådrag när Pirate Bay-rättegången inleddes vid Stockholms tingsrätt måndagen den 16 februari 2009. Alla platserna i rättegångssalen var upptagna när jag kom till tingsrätten någon timme efter att förhandlingen börjat. De bokade platserna såldes till och med på svarta marknaden för en femhundring
Eftersom jag var för snål för att betala femhundra kronor fick jag istället följa rättegången i den medlyssningssal som tingsrätten iordningställt. Tillsammans med journalister och hånskrattande Pirate Bay-sympatisörer lyssnade jag på åklagarens inledande sakfrämstallan i målet mot personerna bakom Sveriges mest kända Internetsajt.
Intresset för rättegången är inte förvånande. När vi några år in i framtiden ser tillbaka på det tidiga tvåtusentalets stora rättspolitiska händelser kommer den här rättegången att framstå som en formativ händelse.
I Pirate Bay-rättegången aktualiseras några av samtidens tongivande tendenser: Friktionen mellan olika rättigheter, mediesamhällets påverkan på de juridiska processerna och en utvecklingslinje som kommer att förändra det svenska rättssamhället på djupet, nämligen det instrumentella användandet av juridiska processer för att driva rättspolitiska frågor. Positioner har skjutits fram. Upphovsrättsföreträdarena har höjt tonläget i takt med att fildelningen tilltagit.
Rättegången påminner oss också om ett problem när det gäller förhållandet mellan rättens olika ansvarsprövningar. I brottmålet mot The Pirate Bays företrädare finns det nämligen enskilda anspråk, skadeståndsanspråk, knutna. Krav på pengar från rättighetsinnehavare, företrädda av olika organisationer.
Problemet är att det är skadeståndsrätten, snarare än i straffrätten, som är det mest intressanta instrumentet för ansvarsbedömningar, samtidigt som det juridiska systemet motverkar en adekvat genomlysning av skadeståndsansvarsfrågan.
Det här kan tyckas som ett märkligt påstående. Nog måste det viktigaste i målet vara om Pirate Bay-företrädarnas agerande är straffbart eller inte? Och det är naturligtvis en oerhört viktig fråga
Rättssäkerhetsaspekter i samband med straffansvarsprövningen - och, vilket kan vara lätt att glömma i sammanhanget, prövningen av förverkande av utbyte av brott - aktualiseras ofta med särskild styrka när det gäller yrkande om ansvar för medhjälp och anstiftan, där den anklagade per definition är "längre ifrån" brottsligheten än huvudgärningsmannen (här alla de enskilda personer som fildelar). Men ändå är det skadeståndsansvaret som är, menar jag, den mest intressanta ansvarsfrågan i målet. Och det är en underskattad aspekt av de juridiska ansvarsprövningarna.
Det är ett omfattande skadestånd som yrkas av rättighetsinnehavarna i målet. Många miljoner kronor. Oerhörda summor, som därtill inte återspeglar en korresponderande vinst för de anklagade. Detta är ostridigt: The Pirate Bay-företrädarna påstås alltså inte ha tjänat just de pengar som rättighetsinnehavarna yrkar i ersättning
Skadeståndsansvaret kan rent praktiskt bli det mest betungande för den tilltalade om skadeståndsyrkandena bifalls. Hur än utgången blir i straffansvarsfrågan i Pirate Bay-målet blir det nämligen knappast fråga om några långvariga fängelsestraff. Skyldigheten att betala skadestånd lever dock vidare även efter ett avtjänat straff, ibland kan skulden leva vidare lika länge som den skuldsatta personen lever. Möjligheten att få skuldsanering för brottsligt orsakade skador är därtill liten. En skuldbörda på hundra miljoner kronor förstör således i realiteten möjligheten att skapa sig ett normalt liv. Det kan bli en livslång börda.
Också ur en moralisk synvinkel är det civilrättens skadeståndsansvar som är det mest intressanta. Skadeståndsansvaret är ett interaktivt ansvar, ett ansvar mellan individer. Straffansvaret är ett ansvar i förhållandet individ-samhälle/stat. Skadeståndsaspekten av målet återspeglar således juridikens prövning av om de anklagades agerande gentemot de som anser sig vara offer.
Ur rättslig synvinkel så innebär skadeståndsdelen av målet såvitt jag kan bedöma betydligt fler svåra frågor om beräkning och skadebestämning. Är det rimligt att ersättningen beräknas på det sätt som gjorts? Är det rimligt att tala om en "skada" i den utsträckning som görs här, om det inte finns ett bevisat samband mellan t.ex. ett uteblivet köp av en skiva och en nedladdning.
Vad är då poängen med dessa iakttagelser? En poäng är ett The Pirate Bay-målet aktualiserar ett systemfel som närmast hör hemma i svensk processrätt. Systemfelet är att skadeståndfrågor av det här slaget helt enkelt inte borde prövas inom ramen för en straffansvarsbedömning. Skadeståndsprövningen kan sällan eller aldrig ges den allsidiga belysning som den förtjänar i en straffrättslig kontext. Dessutom så finns det en särskild regel i rättegångsbalken som gör att skadeståndsprövningen binds upp kring den straffrättsliga bedömningen på ett olämpligt sätt.
Den skadeståndsrättsliga bedömningen följer helt andra principer än den straffrättsliga och använder sig av andra begrepp, särskilt anpassade till de krav som den interaktiva (skadeståndsrättsliga) ansvarsprövningen fordrar. Tänk på det tidigare OJ Simpson-målet, där Simpson friades från straffansvar men ådömdes ett betydande skadeståndsansvar. Det börjar bli tid att separera rättens prövningar av ansvaret för hur vi beter oss mot varandra från prövningarna om hur vi bör bete oss i förhållande till samhället, kollektivet. The Pirate Bay-företrädarnas eventuella ansvar mot samhället är inte samma sak som deras ansvar gentemot rättighetsinnehavarna.
Nu bör faktiskt inte The Pirate Bay fällas över huvud taget. Det är ett verktyg. Verktyg kan användas till både legala (ja, det finns faktiskt upphovsrättsinnehavare som vill att deras verk ska fildelas) och illegala aktiviteter. Ska vi börja stämma alla stekpannetillvekare för att stekpannor ibland används som redskap i våldsbrott?
Permalänk | Anmäl
Calandrella, 2009-02-16, 19:58
Jag undrar om domare, åklagare och nämdemän kan anses vara jäviga om de själva har laddat ned upphovsrättsskyddat material, eller om barn, fruar eller andra närstående har gjort det.
Permalänk | Anmäl
Sr, 2009-02-16, 20:23
Vad är den allmänna moralen värd.
Antagligen miljardbelopp.
I alla fall mer än SAAB.
Behandlingshem för individer med moralförstörande läggning.
Finns inte detta så är det kanske dags att bygga. .
Mellan Särna och Lillhärdal finns mycket av byggbar terräng.
Permalänk | Anmäl
Anders B Westin, 2009-02-16, 20:41
Tycker inte att fildening är helt rumsrent, men kraven är absolut inte i prportion alls.
Jämför vad en mördare i Sverige behöver betala för att ta en människas liv, högst 100 tusen eller?
Är ett människoliv värt mindre än några nerladdade 80-tals hit?
Sjukt!
Permalänk | Anmäl
Johan, 2009-02-16, 21:18
Anders, du bör nog försöka förklara och påvisa lite bättre varför den allmänna moralen har någon sorts samband eller beröring med fildelning, rättegången mot The Pirat Bay, osv. för att jag på rimligt sätt skall kunna uppfatta din kommentar annat än som "goddag vs yxskaft"!?!
Permalänk | Anmäl
Uno Hansson, 2009-02-16, 22:59
The Pirate Bay anses vara världens största BitTorrent-site. Den senaste uppgiften är att de har över 25 milljoner "peers" (användare). Om alla dessa peers donerar 4 kronor var, eller om en femtedel donerar 20 kronor var så är de uppe i 100 miljoner. Min gissning är att en sådan uppsamling kommer att dras igång om de fälls.
Permalänk | Anmäl
snälla, 2009-02-17, 00:25
Rent juridiskt är det säkert ett intressant ämne artikelförfattaren tar upp, men det lämnar jag åt de sakkunniga...
Däremot krävs det ingen jurist för att förstå att de krav som riktas mot The Pirate Bay är helt vansinniga och saknar både proportion och underlag för att tas på allvar.
Det krävs inte heller någon matematiker för att förstå att Pirate Bays 25 mijoner dagliga användare bara behöver donera en 5-krona var för att täcka de 125 mijoner som nämnts i media. I det ljuset är "fildelningen" något man inte kan bötfälla, kuva eller stoppa.
Permalänk | Anmäl
fildelare, 2009-02-17, 07:02
Suck, varför kommer alla knäppheter direkt från amerikanskt rättsystem. Vi ser helt enkelt på för många TV-serier från USA.
Permalänk | Anmäl
Nisse, 2009-02-17, 08:28
Det spelar väll ingen roll, dom kommer ändå aldrig (ha råd) att betala det?
Permalänk | Anmäl
Fyndig, 2009-02-17, 08:37
Docent i juridik - en menar ändå att skadestånd framförallt skall ställas i relation till hur mycket gärningsmannen tjänat på saken. Musikindustrins förluster pga piraterna torde ju vara enorma.
Skall han snart träda till den aktuella konstfacksklottrarens försvar och mena att SLs alla skadeståndsanspråk är orimliga - fram till den dag "konstnären" lyckas sälja sin videofilm som offentlig utsmyckning till någon kulturbyråkrat?
I övrigt stöttar jag inte musik- och filmindustrin i detta - de borde ha utvecklat nya affärsmodeller för 15 år sedan. De har haft god tid på sig. Aftonbladets sajt (första tidning i landet) öppnade 1994, då många av nedladdarna inte ens var födda.
Upphovsmännen har rätt att få betalt för sitt arbete, men trögrörliga branscher bör dö ut och ersättas av något annat.
Permalänk | Anmäl
Darius, 2009-02-17, 08:50
Det finns huvudsakligen två enorma missar i rättegången mot TPB, dessa är som följer
.
1. Skadeståndskraven är teoretiska fantasikonstruktioner, detta säger sig själv men upphovsrättshavarna kan givetvis aldrig bevisa att deras inkomster legat stabila på den nivå de förväntat sig. Ingen - allra minst rätten eller de själva - vet alltså vad de hade sålt utan TBP, Deras prognoner och analyser av förlorad inkomst är intet värda på en marknad ständigt i förändring. Det är som om tillverkarna av LP-skivor stämmer tillverkaren av CD för förlorad inkomst, det går inte att bevisa LP hade sålt stabilt annars när tekniken gjorde ny kvalitet möjlig.
.
2. Överhuvudtaget ligger inte mer olagligt material på TPB än det ligger på Google eller Yahoo, Mängden olagligt material är nämligen noll då vi pratar om en sökmotor och om vi tittar till rena länkar av upphovsrättsligt skyddat material så finns det mer sådant på Google än på TPB. Vidare kan Google till skillnad från TPB isf fällas för barnpornografibrott även om ingen barnpornografi finns på deras egna servrar. Allt som kan finnas med Google kommer alltså att leda till åtal för Googles ledning. Intressant utveckling det vore.
Permalänk | Anmäl
Erik, 2009-02-17, 21:11
Medhjälp till tillgängliggörande av ett obegränsat antal kopior av någonstans på nätet redan tillgängliggjort material! Det finns därmed ingen rivalitet mellan dem som vill ha var sin kopia och ingen exkludering utan alla kan få var sin kopia utan att det uppstår någon som helst marginalkostnad för upphovsmakaren! Låter detta som en lämplig och vettig brottsrubricering? Snarare bör det väl betecknas som en "kollektiv nyttighet" utan att det uppstår någon som helst form av ”allmänningens dilemma”!
Permalänk | Anmäl
Uno Hansson, 2009-02-18, 02:15
Precis vad Erik sa, de länkar till filer, de delar ingenting själva. Tingsrätten är idioter från stenåldern, de får se till och stämma varje sökmotor nu.
Permalänk | Anmäl
Punkten, 2009-04-17, 15:05
Hur ska jag som mamma agera när det gäller fildelning! Jag kan säga till mina tonåringar, men alla vet väl hur tonåringar är?? Ska jag förbjuda dem att lana med sina kompisar (tänk om kompisar drar ned något) Man kan ju inte stå bakom ryggen på ungdomarna för att se vad de gör. Funderar på att stänga ned hela internet faktiskt. Vad det gäller skadeståndet i piratbay målet förvånar det inte mig alls. De som har makt roffar åt sig som vanligt!!
Otroligt sjukt när makt värderas högre än liv, i Engla målet fick de väl 75.000 i skadestånd var och vad det gäller arboga morden var det väl något liknande. Vart är sverigt på väg egentligen?????
Permalänk | Anmäl
mamma, 2009-04-21, 08:59
Mårten Schulz, jag förstår inte riktigt vart du vill komma i ditt resonemang.
Är det inte korrekt att vid brott mot upphovsrätten ska skälig ersättning utgå för de kopior som intränglingen skapat utan tillstånd (i grund och botten ett slags retroaktivt köp), detta oavsett vilken nytta/skada intrånget lett till?
Är det inte korrekt att skadan enl. praxis anses uppgå till samma belopp som den skäliga ersättningen för intrånget?
Jag inser att lagen främst är konstruerad med företag i åtanke, för att ingen kommersiellt skall kunna utnyttja verk utan att ge full ersättning, och att konsekvenserna när privatpersoner är inblandade kan bli smått... besynnerliga, men är det i så fall fel på rättsprocessen, eller är det Riksdagen som måste fatta beslut om en ändring av denna del i Upphovsrättslagen för att lösa problemet?
Så till din åsikt att skadeståndsanspråken inte bör tas upp i straffrättsliga sammanhang...
Innebär det att du anser att dessa ska behandlas civilrättsligt, med de lägre beviskrav detta medför, eller har du någon annan lösning i åtanke?
Däremot håller fullständigt med om att praxis för ersättningen av den vållade skadan behöver förändras, eftersom det finns lika många åsikter om piratkopieringens effekter som det finns personer som forskat i ämnet, och ingen av dem är överens med någon annan.
Permalänk | Anmäl
Patrik "BP" Andersson, 2009-04-23, 02:18
21 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Nu bör faktiskt inte The Pirate Bay fällas över huvud taget. Det är ett verktyg. Verktyg kan användas till både legala (ja, det finns faktiskt upphovsrättsinnehavare som vill att deras verk ska fildelas) och illegala aktiviteter. Ska vi börja stämma alla stekpannetillvekare för att stekpannor ibland används som redskap i våldsbrott?
Jag undrar om domare, åklagare och nämdemän kan anses vara jäviga om de själva har laddat ned upphovsrättsskyddat material, eller om barn, fruar eller andra närstående har gjort det.
Vad är den allmänna moralen värd.
Antagligen miljardbelopp.
I alla fall mer än SAAB.
Behandlingshem för individer med moralförstörande läggning.
Finns inte detta så är det kanske dags att bygga. .
Mellan Särna och Lillhärdal finns mycket av byggbar terräng.
Tycker inte att fildening är helt rumsrent, men kraven är absolut inte i prportion alls.
Jämför vad en mördare i Sverige behöver betala för att ta en människas liv, högst 100 tusen eller?
Är ett människoliv värt mindre än några nerladdade 80-tals hit?
Sjukt!
Anders, du bör nog försöka förklara och påvisa lite bättre varför den allmänna moralen har någon sorts samband eller beröring med fildelning, rättegången mot The Pirat Bay, osv. för att jag på rimligt sätt skall kunna uppfatta din kommentar annat än som "goddag vs yxskaft"!?!
The Pirate Bay anses vara världens största BitTorrent-site. Den senaste uppgiften är att de har över 25 milljoner "peers" (användare). Om alla dessa peers donerar 4 kronor var, eller om en femtedel donerar 20 kronor var så är de uppe i 100 miljoner. Min gissning är att en sådan uppsamling kommer att dras igång om de fälls.
Rent juridiskt är det säkert ett intressant ämne artikelförfattaren tar upp, men det lämnar jag åt de sakkunniga...
Däremot krävs det ingen jurist för att förstå att de krav som riktas mot The Pirate Bay är helt vansinniga och saknar både proportion och underlag för att tas på allvar.
Det krävs inte heller någon matematiker för att förstå att Pirate Bays 25 mijoner dagliga användare bara behöver donera en 5-krona var för att täcka de 125 mijoner som nämnts i media. I det ljuset är "fildelningen" något man inte kan bötfälla, kuva eller stoppa.
Suck, varför kommer alla knäppheter direkt från amerikanskt rättsystem. Vi ser helt enkelt på för många TV-serier från USA.
Det spelar väll ingen roll, dom kommer ändå aldrig (ha råd) att betala det?
Docent i juridik - en menar ändå att skadestånd framförallt skall ställas i relation till hur mycket gärningsmannen tjänat på saken. Musikindustrins förluster pga piraterna torde ju vara enorma.
Skall han snart träda till den aktuella konstfacksklottrarens försvar och mena att SLs alla skadeståndsanspråk är orimliga - fram till den dag "konstnären" lyckas sälja sin videofilm som offentlig utsmyckning till någon kulturbyråkrat?
I övrigt stöttar jag inte musik- och filmindustrin i detta - de borde ha utvecklat nya affärsmodeller för 15 år sedan. De har haft god tid på sig. Aftonbladets sajt (första tidning i landet) öppnade 1994, då många av nedladdarna inte ens var födda.
Upphovsmännen har rätt att få betalt för sitt arbete, men trögrörliga branscher bör dö ut och ersättas av något annat.
Det finns huvudsakligen två enorma missar i rättegången mot TPB, dessa är som följer
.
1. Skadeståndskraven är teoretiska fantasikonstruktioner, detta säger sig själv men upphovsrättshavarna kan givetvis aldrig bevisa att deras inkomster legat stabila på den nivå de förväntat sig. Ingen - allra minst rätten eller de själva - vet alltså vad de hade sålt utan TBP, Deras prognoner och analyser av förlorad inkomst är intet värda på en marknad ständigt i förändring. Det är som om tillverkarna av LP-skivor stämmer tillverkaren av CD för förlorad inkomst, det går inte att bevisa LP hade sålt stabilt annars när tekniken gjorde ny kvalitet möjlig.
.
2. Överhuvudtaget ligger inte mer olagligt material på TPB än det ligger på Google eller Yahoo, Mängden olagligt material är nämligen noll då vi pratar om en sökmotor och om vi tittar till rena länkar av upphovsrättsligt skyddat material så finns det mer sådant på Google än på TPB. Vidare kan Google till skillnad från TPB isf fällas för barnpornografibrott även om ingen barnpornografi finns på deras egna servrar. Allt som kan finnas med Google kommer alltså att leda till åtal för Googles ledning. Intressant utveckling det vore.
Medhjälp till tillgängliggörande av ett obegränsat antal kopior av någonstans på nätet redan tillgängliggjort material! Det finns därmed ingen rivalitet mellan dem som vill ha var sin kopia och ingen exkludering utan alla kan få var sin kopia utan att det uppstår någon som helst marginalkostnad för upphovsmakaren! Låter detta som en lämplig och vettig brottsrubricering? Snarare bör det väl betecknas som en "kollektiv nyttighet" utan att det uppstår någon som helst form av ”allmänningens dilemma”!
Precis vad Erik sa, de länkar till filer, de delar ingenting själva. Tingsrätten är idioter från stenåldern, de får se till och stämma varje sökmotor nu.
Hur ska jag som mamma agera när det gäller fildelning! Jag kan säga till mina tonåringar, men alla vet väl hur tonåringar är?? Ska jag förbjuda dem att lana med sina kompisar (tänk om kompisar drar ned något) Man kan ju inte stå bakom ryggen på ungdomarna för att se vad de gör. Funderar på att stänga ned hela internet faktiskt. Vad det gäller skadeståndet i piratbay målet förvånar det inte mig alls. De som har makt roffar åt sig som vanligt!!
Otroligt sjukt när makt värderas högre än liv, i Engla målet fick de väl 75.000 i skadestånd var och vad det gäller arboga morden var det väl något liknande. Vart är sverigt på väg egentligen?????
Mårten Schulz, jag förstår inte riktigt vart du vill komma i ditt resonemang.
Är det inte korrekt att vid brott mot upphovsrätten ska skälig ersättning utgå för de kopior som intränglingen skapat utan tillstånd (i grund och botten ett slags retroaktivt köp), detta oavsett vilken nytta/skada intrånget lett till?
Är det inte korrekt att skadan enl. praxis anses uppgå till samma belopp som den skäliga ersättningen för intrånget?
Jag inser att lagen främst är konstruerad med företag i åtanke, för att ingen kommersiellt skall kunna utnyttja verk utan att ge full ersättning, och att konsekvenserna när privatpersoner är inblandade kan bli smått... besynnerliga, men är det i så fall fel på rättsprocessen, eller är det Riksdagen som måste fatta beslut om en ändring av denna del i Upphovsrättslagen för att lösa problemet?
Så till din åsikt att skadeståndsanspråken inte bör tas upp i straffrättsliga sammanhang...
Innebär det att du anser att dessa ska behandlas civilrättsligt, med de lägre beviskrav detta medför, eller har du någon annan lösning i åtanke?
Däremot håller fullständigt med om att praxis för ersättningen av den vållade skadan behöver förändras, eftersom det finns lika många åsikter om piratkopieringens effekter som det finns personer som forskat i ämnet, och ingen av dem är överens med någon annan.