Anders Mård om St Görans psykakut och konstfackstudenten: Granska om personalen bröt mot vårdsekretessen

Man kan naturligtvis tycka ett och annat om konstfackstudenten som lurade sig in på St Görans psykakut i Stockholm. Och det har många gjort, inte minst personalen på psykakuten och överläkaren David Eberhard. Det vi vet om vad som hände har vi fått veta från företrädare för vården, inte från konstfackstudenten. Och det är där det hela börjar bli olustigt.

Konstfackstudenten kom till psykakuten som förmodad patient. Hon skrevs in som patient och behandlades som patient. Under denna tid upprättades en journal, där skälen för hennes omhändertagande angavs, diagnos och medicinering, beskrivning av hennes allmäntillstånd med mera. Allt detta är uppgifter som omfattas av vårdsekretessen, som dessutom inom psykvården brukar anses extra hård.

Om inte patienten ger sitt uttryckliga tillstånd så är sekretessen nästan absolut. Det som står i journalen stannar i journalen. De undantag som görs i vissa rättsliga sammanhang och vid akut sjukdom är inte relevanta i det här fallet. Om någon under den aktuella natten ringt till psykakuten och frågat efter konstfackstudenten hade det inte varit möjligt att bekräfta hennes status som patient. Detta är naturligtvis självklarheter för alla som arbetar inom vården eller är patienter.

Vårdsekretessen ska skydda patienternas integritet. Den psykotiske ska inte behöva offentliggöra sina beteenden under sjukdomsvistelsen. Patienter på en avdelning ska inte få sina fall diskuterade i offentligheten. Även om en patient säger att det är fritt fram att prata om patienten i medierna, är det oetiskt för en läkare att göra på det sättet. Ändå kommenterar nu företrädare för St Göran i detalj patientens tid på psykakuten.

Uppenbarligen har någon, i det här fallet oklart vem, ansett att vårdsekretessen inte gäller en patient som bluffat om sina symptom. Den fråga som borde ställas är om en sådan bluff i sig är grund för att häva vårdsekretessen. Det finns i alla fall inget i de beskrivningar av vårdsekretessen som ges på Vårdguiden något som tyder på sådant undantag. Inte heller själva lagtexten ger stöd för ett undantag.

Det händer naturligtvis att patienter ljuger för sina läkare och fabricerade uppgifter hamnar i journalerna. Orsakerna kan vara många men oavsett eventuellt uppsåt är inte den självklara konsekvensen för läkaren att kommentera patienten offentligt. En hypokondriker, mytoman eller bluffmakare omfattas av samma sekretess som varje annan patient.

Man kan möjligen hävda att röjandet av uppgifterna om konstfackeleven inte kan skada henne själv eller närstående då hon uppenbarligen strävat efter offentlighet. Där är dock den praxis som tillämpas mycket hård, det är tveksamt om det finns läkare som i debattartiklar skulle kunna tänka sig att använda exempel från en klart identifierbar patients liv. Märk också den hårda bestraffning som drabbat sjukvårdspersonal som av nyfikenhet tittat i kändisars journaler.

Den rimliga följden av det som hänt kring konstfacksstudenten är att Stockholms läns landstings jurister omedelbart utreder om överläkare David Eberhard och andra anställda på St Görans psykakut har brutit mot vårdsekretessen. Resultatet av en sådan utredning måste bli en polisanmälan eftersom brott mot vårdsekretessen faller under allmänt åtal.