Riksdagsledamot från Örebro: Demokrati mäts inte bara i procent

När omvalen i Västra Götaland och Örebro räknats färdig igår kväll stod det klart att valdeltagandet inte blev så högt som vi vant oss vid i svenska val. De som motsätter sig skilda valdagar för riksdags- och lokalvalen fick därmed oförtjänt vatten på sin kvarn och tycker nu att omvalen visar att den gemensamma valdagen är nödvändig. Problemet är bara att de bygger sitt argument på ett cyniskt resonemang om att väljare i grund och botten är ointresserade av lokalpolitik.

I Sverige har vi sedan 1970 ett system med gemensam valdag för riksdag, landsting och kommuner. Valdeltagandet är alltså nästan identiskt med riksdagsvalet, men den gemensamma valdagen har också ett demokratiskt pris. De lokala frågorna hamnar i skuggan av rikspolitiken och väljarna saknar därför ofta kunskap om partiernas lokala profil när de röstar i kommun- och landstingsvalen. Tolkar man det låga valdeltagandet på det sättet borde det snarast ses som ett underbetyg för oss som kampanjat i Västra Götaland och Örebro, vi var helt enkelt inte tillräckligt duktiga på att förklara varför valet var viktigt och vad det handlade om.

Högt valdeltagande är naturligtvis önskvärt, men det är också lokalt ansvarsutkrävande och vikten av att lokala frågor får vara just lokala. Det är givetvis också skälet till att man i många länder, också i våra grannländer, skiljer på valdagarna och frågorna. Med skilda valdagar skulle de vikiga lokala och regionala frågorna få större utrymme när både politiker och media tvingas ha ett tydligt lokalt perspektiv. Därmed får väljarna bättre information och större möjlighet att utkräva verkligt ansvar av sina lokala och regionala politiker.

Ytterligare en fördel med skilda valdagar är att avståndet mellan medborgare och politiker skulle minska. Saxade mandatperioder med val till riksdag, eller kommuner och landsting vartannat år skulle innebära tätare relationer mellan väljare och politiker. När partierna tvingas att ständigt ta ansvar för den förda politiken ökar väljarnas makt.

I omvalet i Örebro röstade två av tre röstberättigade. Det är färre än i ordinarie val, men innebar samtidigt en valrörelse där vartenda flygblad och varenda affisch hade ett lokalt budskap. Om detta fick bli standarden för en lokal valrörelse skulle också vi som politiker bli tvingade att vässa våra argument och hitta nya kampanjmetoder som höjde intresset för valet.

Valen till Europaparlamentet visar nämligen att intresset för ett val både går att påverka och förändra. När vi röstade första gången 1995 var valdeltagandet usla 32,4 procent, men politiken och politiker tvingades just därför att hitta nya samtalsformer med väljarna och göra frågorna relevanta. Fem år senare hade valdeltagandet stigit till 38 procent och i det senaste valet till Europaparlamentet använde 46 procent av väljarna sin rösträtt. Det är fortfarande för lågt, men visar samtidigt att man kan påverka intresset för ett val.

Omvalen i Örebro och Västa Götaland visar inte att skilda valdagar är fel, däremot att partierna och vi som lokala kandidater måste bli bättre på att samtala med väljarna. Demokrati är mer än bara en procentsiffra!