Om författaren:
Hedi Bel Habib är fil doktor, forskare och samhällsdebattör.
Frankrikes ogenomtänkta och ensidiga erkännande av oppositionen från Benghazi som landets enda legitima representant har dragit in flera länder i en oreflekterad militär aktion som kan sluta i kaos eller återskapa nuvarande konflikt i en annan geografisk tappning. Sverige har därför allt att vinna på att profilera sig som en fredsmäklarnation och driva en genomtänkt politisk process som i stället utgår från samtliga regioner i Libyen.
Flyganfallen mot Libyen är oreflekterade och saknar en exit strategi. Att ha en exit strategi innebär att man planerar den militära flygoperationen på ett sådant sätt så att det finns en genomtänkt plan om hur parterna i konflikten ska kunna gå vidare i den politiska processen utan att de inblandade länderna i den militära operationen finns kvar i processen.
1. Libyenanfall en oreflekterad aktion som kan sluta hur som helst
Alla historiska data tyder på att de allierades militära aktioner mot Libyen har inletts med oklara premisser och kan därför ha en mycket osäker utgång. Flygbombningar är sällan tillräckliga för att slå ut en diktators armé, även om den är liten och mindre organiserad. Det räcker med att citera några exempel. År 2006 påbörjades Israels krig mot Hizbollah med flyganfall mot södra Libanon, men flyganfallet slutade ändå med ett svårhanterat markkrig. För Allierade tog det år 1999 två och en halv månaders bombningar mot Serbien för att förstöra 20 stridsvagnar från det forna jugoslaviska armén.
FN-resolutionen om Libyen utesluter markockupation. Därför återstår endast riktade flygattacker mot Khaddafi och hans militära styrkor. Även här har de allierades strategi sina begränsningar. Militära styrkor kommer att grupperas i storstäder för att undvika flygbombningar. Allierades flygattacker kan därmed inte fullföljas utan stora konsekvenser för civilbefolkningen.
En annan risk är att den nuvarande militära aktionen kan dela Libyen i två delar: en rebellrepublik i öster och en regering Khaddafi och söner i väster. Situationen i Libyen risker därmed att utvecklas på samma sätt som i Elfenbenskusten. Efter vad som ofta beskrivs som ett misslyckat kuppförsök i september 2002 är Elfenbenskusten delad i två, mellan rebellerna, Forces Nouvelles, i norr och regeringen Laurent Gbagbo söder.
2. Sarkozys okunnighet låser läget
Frankrike bär det största ansvaret till den oreflekterade militära aktionen mot Libyen. Frankrike erkänner rebellrörelsens nationella råd som landets enda legitima representant på oklara grunder. Frankrike är dessutom det första land i världen att erkänna den libyska oppositionen. Beskedet kom sedan president Nicolas Sarkozy träffat representanter för Libyens nationella råd. Enligt presidentkansliet kommer Frankrike nu att skicka en ambassadör till oppositionsfästet Benghazi och ta emot en libysk representant i Paris. Sarkozys agerande beaktar inte den geogpolitiska komplexiteten i den libyska situationen.
Libyen är idag ett löst sammanfogat land med tre regioner. I väst ligger regionen Tripolitanien med huvudstaden Tripoli. I öst regionen Cyrenaika med staden Benghazi. Familje- och klanband väger ofta starkare än nationell samhörighetskänsla. Lösningen på konflikten i Libyen handlar därför inte endast om att få bort Khaddafi från Tripoli och ersätta honom med en opposition från Bengazi. Att flytta makten från Tripoli till Benghazi är att bädda för en upprepning av dagens konflikter i en annan geopolitisk tappning. Här krävs det en väl genomtänkt politisk process, där alla regioner behöver involveras med utgångspunkt i Libyens egen politiska historia och regionala förutsättningar.
3. Sverige bör initiera en politisk process baserat på Libyens specifika förutsättningar
Libyens politiska historia har pendlat mellan federalism och enhetsstat. När Libyen blev självständigt från italiensk ockupation bildades en federation av de tre historiska regionerna Tripolitanien, Cyrenaika och Fezzan. Enligt grundlagen från oktober 1951 leddes den federala monarkin Libyen av kung Idris som statschef. Den verkställande grenen av staten bestod av en premiärminister och ett ministerråd utnämnda av kungen men också ansvariga inför Deputeradekammaren, underhuset i ett tvåkammarparlament. Senaten, eller överhuset, bestod av åtta representanter från var och en av de tre provinserna. Hälften av senatorerna nominerades av kungen, som också hade vetorätt över lagstiftningen och rätt att upplösa underhuset. Lokalt självstyre i provinserna utövades genom provinsregeringar och -parlament. Benghazi och Tripoli fungerade omväxlande som nationell huvudstad.
Federalismen avskaffades först 1963 och landet blev en enhetsstat. Sedan Kadaffi tog makten 1969 har det mesta centraliserats och förvandlades till ett enmansvälde. Förhållandet mellan Tripoli och Benghazi har sedan dess varit spänt. Detta blev tydligt när östra delen under protesterna tycktes ha slitit sig loss från Kadaffis välde.
De flesta svenska partierna tycks vara överens om att Sverige bör skicka Jas 39 Gripen till Libyen om landet får frågan från FN. Men allt tyder på att Sverige vinner på att profilera sig som en fredsmäklarnation och driva en politisk process istället för att okritiskt låta sig dras in i en oreflekterad militär aktion vars utgång är mycket osäker. Att hålla sig utanför den militära konflikten kan ge Sverige större trovärdighet vid en eventuell konfliktmedling i Libyen och övriga arabvärlden.
Sverige bör med utgångspunkt i det libyska institutionella arvet av federalism och enhetsstat verka inom FN för att få igång en politisk process där en federal struktur står i fokus för politisk diskussion och inte enskilda regioner eller etniska grupper. Sverige har allt att vinna på att driva en politisk process parallellt med den militära aktionen mot Khaddafi och hans militära styrkor. Även i fall att den militära operationen skulle lyckas är en tidigt inledd och genomtänkt politisk process en nödvändig förutsättning för att undvika att Libyen blir ett nytt Afghanistan.
Tänk, någon som bidrar med kunskap, historia, eftertanke och klokskap till denna ytliga, ogenomtänkta krigshysteri som svensk media gett sig in i. Tack för en intressant och tänkvärd artikel.
Permalänk | Anmäl
Martin A, 2011-03-22, 18:19
Enligt IMF gick det rätt bra för Libyen den 15 februari 2011.
http://www.imf.org/external/np/sec/pn/2011/pn1123.htm
Den 15 februari 2011 gjorde IMF nedan bedömning av läget i Libyen under överste Kahdafis ledning:
De välkomnade Libyens starka makroekonomiska resultat och framsteg om en förstärkt roll för den privata sektorn och att stödja tillväxten i icke-olja ekonomin. De offentliga finanserna och bytesbalansen förblir i betydande överskott och förväntas öka ytterligare på medellång sikt, och utsikterna för Libyens ekonomi är fortsatt god. Direktörer såg som de viktigaste utmaningarna behovet av att ge möjligheter till sysselsättning för en ung och växande arbetskraft, och den orubbliga genomförandet av reformer för att diversifiera ekonomin och minska de höga beroende av oljeintäkter.
Direktörerna stödde den övergripande finanspolitiken och konstaterade att ökningen av investeringarna under 2010 kommer att stödja den privata sektorns utveckling. Samtidigt framhöll de att behovet av att begränsa ökningen av de löpande utgifterna och säkerställa kvaliteten på utgifterna. Direktörer uppmanas också myndigheterna att kasta finanspolitiken på medellång sikt för att minimera effekterna av fluktuerande oljepriser.
Direktörer berömde insatserna för att stärka offentlig finansiell styrning, inklusive den nya och förenklade inkomstskatten som rätt och effektivt hjälper investeringsbudgeten. De uppmanade myndigheterna att fortsätta med sina planer att etablera konton, öka enhetligheten i budgetens klassificering, och rationalisera förfarandena för att öka utgifterna. Dessa åtgärder skulle också underlätta finans-och penningpolitik samordning.
Direktörer positiva till införandet av Central Bank of Libyen (CBL) av en ny 28-dagars bankcertifikat och dess upprättande av en natts anläggning som åtgärder för att förbättra det penningpolitiska ramverket. De noterade vikten av att ta itu med de faktorer som ligger bakom den stora överskottslikviditet i banksystemet, bland annat genom upprättandet av statskassan enda konto och reformera den specialiserade kreditinstitut (SCI) med syfte att minska deras vidareutlåning verksamhet och inskränka budgetanslag. Direktörer uppmuntrade myndigheterna att fortsätta att stärka banktillsyn, med fokus på kapacitetsuppbyggnad och ökad samordning mellan på plats och off-site enheter tillsyn.
Direktörerna överens om att dinaren är kopplingen till särskilda dragningsrätter (SDR) fortfarande är lämpligt genom att tillhandahålla en stark penningmängds-ankare. De noterade personalens bedömning att dinaren växelkurs i stort sett är i linje med fundamenta.
Direktören välkomnade antagandet av den libyska Investment Authority lag, vilket höjer dess lagstiftning och operativ ram. Erkänner den roll som investeringsfonder spelar som en del av Libyens diversifieringsstrategi konstaterade styrelsen att investeringsfonder utanför budgeten kan komplicera förvaltningen av offentliga utgifter. Det vore också viktigt att se till att CBL engagemang med dessa medel inte strider mot penningpolitiska mål.
Direktörer uppmuntrade myndigheterna att ytterligare påskynda strukturreformer för att stödja den privata sektorns utveckling. De berömde myndigheterna för deras ambitiösa reformagenda, och såg fram emot ett effektivt genomförande av de många viktiga lagar som antas genom det senaste året, kompletteras med en politik som syftar till att anpassa arbetskraften till den ekonomiska omvandlingen.
Direktörer uppmuntrade myndigheterna att fortsätta att förbättra ekonomisk och finansiell statistik."
Etc, etc. Libyens ekonomi var tydligen bra i februari 2011 och utsikterna var hyggliga. Det var nog en anledning till beslutet att bomba Libyen tillbaka till stenàldern:
Permalänk | Anmäl
Anders Björkman, 2011-03-22, 18:33
Allt handlar om makt och olja.
FN har beslutat om en "flygförbudszon". USA, Frankrike m fl bombar Khadaffis arme sönder och samman. Har någon brutit mot flygförbudet? Khadaffis flygande armé?
Mig veterligen har inte Khadaffi låtit ett enda av Libyens flygvapens flygplan vara uppe i luften efter FN´s beslut. Det flygplan som sköts ned tillhörde revoltörerna. De har alltså brutit mot flygförbudet. Trots detta bombar "alliansen" på mot Libyens armé mm så mycket som man orkar. Och Natogeneralen uppger att de kommer att göra så, till dess att Khadaffi har slutat att avancera mot Benghazi. Har Khadaffi brutit mot flygförbudet med sitt flygande infanteri och sina flygande tanks?
Och sedan bombade man Libyens flottbas. Har han nu också brutit mot flygförbudet med sina flygande u-båtar, som man uppenbarligen är oroliga för?
Situationen börjar bli alltmer lik Irak. Saddam, skrota dina massförstörelsevapen, annars bombar vi ditt land sönder och samman. Men ojdå, han hade visst inga sådana. Vilket USA erkände efter det att landet bombats sönder. Något som vi idag, genom t ex Hans Blix redogörelser vet att det var kända fakta redan innan USA angrep Irak.
Olja och makt.
Khadaffi är en skitstövel, men det blir inte bättre av att man angriper honom under falska förespeglingar och med lögnen som grund.
Permalänk | Anmäl
Mayo Mellberg, 2011-03-22, 20:45
Vänsterns diskuterande kring sin potentelle ledare med grund i kombinationen maktbegär och våldsbenägenhet är verkligen rörande.
Inte ett öga kan hållas torrt
Permalänk | Anmäl
Bengt Mona, 2011-03-22, 21:18
Kommentatorerna och artikelförfattaren förbigår de rapporter som anger ett horribelt övervåld från Khadaffi gentemot det egna folket. I inledningen till revolten figurerade historier om busslaster och flyglaster av legosoldater från Afrika som skulle känna mindre skruper för att mörda libyer. En mångfald andra rapporter finns.
Det är ändå ett kvalitetstecken då den civiliserade världen inte önskar åse detta utan känner att den vill göra något åt saken. Självklart spelar maktpolitiska och energipolitiska överväganden roll vid val av handlingsalternativ och som pådrivare. Naturligtvis är det också detta som motiverar att det är möjligt att stödja frigörelsen i just Libyen och inte exempelvis i Somalia.
Khadaffis missbruk av det egna folket är inte någon mediahype utan har ett förskräckande underlag i verkligheten, vilket också de journalister som arbetat i Libyen och som råkat illa ut kunnat bekräfta.
Den militära insatsen lider förstås av samma sjuka som alla militära insatser - boten kan bli värre än soten. Det ankommer på oss i de länder vars regeringar blandat sig i händelserna att ha en demokratisk kontroll över vad som sker och får ske. Diskussioner som denna är ett sätt att göra just detta och se till att opinionen står pall för mediatrycket och att trycket på regeringarna att hålla sig noga till FN-mandatet är starkt.
Våra europeiska folk välkomnar befrielsen för bröderna och systrarna på andra sidan medelhavet.
Permalänk | Anmäl
Anders Brynge, 2011-03-22, 23:06
#Anders, jag vet inte vem du syftar på, men jag förbigår verkligen inga rapporter.
Om FN hade beslutat att Khadaffi ska avsättas, att FN mandatet innefattar att man rustar de oppositionella med vapen, att man bombar infanteri, hamnar och pansar, då hade allt varit rätt. Nu är det inte så.
FN har beslutat om en flygförbudszon. Så vitt jag vet inget annat. Och då är det som alliansen pysslar med något helt annat.
Varför kan inte alliansen säga som det är, att vi bryr oss inte så mycket om FN resolutionen, utan vi gör det vi anser nödvändigt för att skydda civilbefolkningen och upprorsmakarnas rätt att få avsätta Khadaffi. Vad den insatsen än kan komma att handla om.
Det jag reagerar mot är den falska marknadsföringen av alliansens insats. Just nu gömmer man sig bakom ett mandat man inte har. Och massmedia jamsar med.
Permalänk | Anmäl
Mayo Mellberg, 2011-03-23, 08:03
#6 Anders Petter Brynge
"Våra europeiska folk välkomnar befrielsen för bröderna och systrarna på andra sidan medelhavet."
Javisst, men inte via väpnad kamp.
Permalänk | Anmäl
Nisse, 2011-03-23, 15:42
Jag har under en timme roat mig med att läsa en del bloggar och insändare om "kriget" i Libyen. Det finns ett stort gäng tyckare som (som vanligt) pekar ut USA som någon slags bov i dramat. De flesta beklagar despoten Khadaffis övergrepp på den egna befolkningen. Våldet säger man sig vilja ha slut på, men inte med militära medel. Varför inte låta några filosofi doktorer, kommunistredaktörer och några till åka ner och förhandla med Khadaffi? Han har ju visat sig mycket talbar. Under tiden hinner befolkningen minska ytterligare. Det är kanske det vissa insändare vill, jorden är ju ändå överbefolkad.
Om förhandlingarna misslyckas kan ju FN senare lägga ett uppdrag på NCC, Skanska eller någon annan som har asfalt i sortimentet! Den vapenfria varianten kan nog accepteras av Svenska Freds också.
*****
PS. Det finns dock en del som vill att Sverige ställer upp med JAS. Så ock jag. Lyft divisionen och låt den stå "i högsta" (flygterm) på Sicilien. Sluta tjafsa. DS
Permalänk | Anmäl
Göran Brolinger, 2011-03-23, 21:57
#6 Anders Petter Brynge, 2011-03-23, 00:06
Alltså, jag har då aldrig varit med om att väst gått ut i krig utan massiv propagandainsats. Tänk till exempel på barnen som slängdes ut ur kuvöserna innan kuwaitkriget?
Så rapporternas värde lär vara omöjligt att bedöma i det här skedet, dylika rapporter skulle förekomma antingen de var sanna eller inte. Vi ska ju ge oss ut i ett militärt äventyr utomlands, då gäller det att samla den folkliga viljan?
Permalänk | Anmäl
Martin A, 2011-03-24, 20:29
Bästa artikeln hittills i ämnet, med konstruktiva förslag och alternativ.
Permalänk | Anmäl
Nisse, 2011-03-25, 15:34
Mycket bra artikel, förmodligen den bästa jag läst om Libyens inbördeskrig. Äntligen någon som har kunskap om Libyen och vet vad han talar om. Jag har skrivit en hel del om Libyen på min blogg www.metrobloggen.se/thirdworld där jag även diskuterar Sveriges tragiska deltagande i inbördeskriget i Afghanistan och vad det innebär för vårt land att såväl socialdemokraterna som vänsterpartiet har övergivit den fredliga utrikespolitik som Olof Palme stod för.
Permalänk | Anmäl
Björn Blomberg, 2011-04-28, 13:13
11 kommentarer I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Tänk, någon som bidrar med kunskap, historia, eftertanke och klokskap till denna ytliga, ogenomtänkta krigshysteri som svensk media gett sig in i. Tack för en intressant och tänkvärd artikel.
Enligt IMF gick det rätt bra för Libyen den 15 februari 2011.
http://www.imf.org/external/np/sec/pn/2011/pn1123.htm
Den 15 februari 2011 gjorde IMF nedan bedömning av läget i Libyen under överste Kahdafis ledning:
De välkomnade Libyens starka makroekonomiska resultat och framsteg om en förstärkt roll för den privata sektorn och att stödja tillväxten i icke-olja ekonomin. De offentliga finanserna och bytesbalansen förblir i betydande överskott och förväntas öka ytterligare på medellång sikt, och utsikterna för Libyens ekonomi är fortsatt god. Direktörer såg som de viktigaste utmaningarna behovet av att ge möjligheter till sysselsättning för en ung och växande arbetskraft, och den orubbliga genomförandet av reformer för att diversifiera ekonomin och minska de höga beroende av oljeintäkter.
Direktörerna stödde den övergripande finanspolitiken och konstaterade att ökningen av investeringarna under 2010 kommer att stödja den privata sektorns utveckling. Samtidigt framhöll de att behovet av att begränsa ökningen av de löpande utgifterna och säkerställa kvaliteten på utgifterna. Direktörer uppmanas också myndigheterna att kasta finanspolitiken på medellång sikt för att minimera effekterna av fluktuerande oljepriser.
Direktörer berömde insatserna för att stärka offentlig finansiell styrning, inklusive den nya och förenklade inkomstskatten som rätt och effektivt hjälper investeringsbudgeten. De uppmanade myndigheterna att fortsätta med sina planer att etablera konton, öka enhetligheten i budgetens klassificering, och rationalisera förfarandena för att öka utgifterna. Dessa åtgärder skulle också underlätta finans-och penningpolitik samordning.
Direktörer positiva till införandet av Central Bank of Libyen (CBL) av en ny 28-dagars bankcertifikat och dess upprättande av en natts anläggning som åtgärder för att förbättra det penningpolitiska ramverket. De noterade vikten av att ta itu med de faktorer som ligger bakom den stora överskottslikviditet i banksystemet, bland annat genom upprättandet av statskassan enda konto och reformera den specialiserade kreditinstitut (SCI) med syfte att minska deras vidareutlåning verksamhet och inskränka budgetanslag. Direktörer uppmuntrade myndigheterna att fortsätta att stärka banktillsyn, med fokus på kapacitetsuppbyggnad och ökad samordning mellan på plats och off-site enheter tillsyn.
Direktörerna överens om att dinaren är kopplingen till särskilda dragningsrätter (SDR) fortfarande är lämpligt genom att tillhandahålla en stark penningmängds-ankare. De noterade personalens bedömning att dinaren växelkurs i stort sett är i linje med fundamenta.
Direktören välkomnade antagandet av den libyska Investment Authority lag, vilket höjer dess lagstiftning och operativ ram. Erkänner den roll som investeringsfonder spelar som en del av Libyens diversifieringsstrategi konstaterade styrelsen att investeringsfonder utanför budgeten kan komplicera förvaltningen av offentliga utgifter. Det vore också viktigt att se till att CBL engagemang med dessa medel inte strider mot penningpolitiska mål.
Direktörer uppmuntrade myndigheterna att ytterligare påskynda strukturreformer för att stödja den privata sektorns utveckling. De berömde myndigheterna för deras ambitiösa reformagenda, och såg fram emot ett effektivt genomförande av de många viktiga lagar som antas genom det senaste året, kompletteras med en politik som syftar till att anpassa arbetskraften till den ekonomiska omvandlingen.
Direktörer uppmuntrade myndigheterna att fortsätta att förbättra ekonomisk och finansiell statistik."
Etc, etc. Libyens ekonomi var tydligen bra i februari 2011 och utsikterna var hyggliga. Det var nog en anledning till beslutet att bomba Libyen tillbaka till stenàldern:
Allt handlar om makt och olja.
FN har beslutat om en "flygförbudszon". USA, Frankrike m fl bombar Khadaffis arme sönder och samman. Har någon brutit mot flygförbudet? Khadaffis flygande armé?
Mig veterligen har inte Khadaffi låtit ett enda av Libyens flygvapens flygplan vara uppe i luften efter FN´s beslut. Det flygplan som sköts ned tillhörde revoltörerna. De har alltså brutit mot flygförbudet. Trots detta bombar "alliansen" på mot Libyens armé mm så mycket som man orkar. Och Natogeneralen uppger att de kommer att göra så, till dess att Khadaffi har slutat att avancera mot Benghazi. Har Khadaffi brutit mot flygförbudet med sitt flygande infanteri och sina flygande tanks?
Och sedan bombade man Libyens flottbas. Har han nu också brutit mot flygförbudet med sina flygande u-båtar, som man uppenbarligen är oroliga för?
Situationen börjar bli alltmer lik Irak. Saddam, skrota dina massförstörelsevapen, annars bombar vi ditt land sönder och samman. Men ojdå, han hade visst inga sådana. Vilket USA erkände efter det att landet bombats sönder. Något som vi idag, genom t ex Hans Blix redogörelser vet att det var kända fakta redan innan USA angrep Irak.
Olja och makt.
Khadaffi är en skitstövel, men det blir inte bättre av att man angriper honom under falska förespeglingar och med lögnen som grund.
Vänsterns diskuterande kring sin potentelle ledare med grund i kombinationen maktbegär och våldsbenägenhet är verkligen rörande.
Inte ett öga kan hållas torrt
Kommentatorerna och artikelförfattaren förbigår de rapporter som anger ett horribelt övervåld från Khadaffi gentemot det egna folket. I inledningen till revolten figurerade historier om busslaster och flyglaster av legosoldater från Afrika som skulle känna mindre skruper för att mörda libyer. En mångfald andra rapporter finns.
Det är ändå ett kvalitetstecken då den civiliserade världen inte önskar åse detta utan känner att den vill göra något åt saken. Självklart spelar maktpolitiska och energipolitiska överväganden roll vid val av handlingsalternativ och som pådrivare. Naturligtvis är det också detta som motiverar att det är möjligt att stödja frigörelsen i just Libyen och inte exempelvis i Somalia.
Khadaffis missbruk av det egna folket är inte någon mediahype utan har ett förskräckande underlag i verkligheten, vilket också de journalister som arbetat i Libyen och som råkat illa ut kunnat bekräfta.
Den militära insatsen lider förstås av samma sjuka som alla militära insatser - boten kan bli värre än soten. Det ankommer på oss i de länder vars regeringar blandat sig i händelserna att ha en demokratisk kontroll över vad som sker och får ske. Diskussioner som denna är ett sätt att göra just detta och se till att opinionen står pall för mediatrycket och att trycket på regeringarna att hålla sig noga till FN-mandatet är starkt.
Våra europeiska folk välkomnar befrielsen för bröderna och systrarna på andra sidan medelhavet.
#Anders, jag vet inte vem du syftar på, men jag förbigår verkligen inga rapporter.
Om FN hade beslutat att Khadaffi ska avsättas, att FN mandatet innefattar att man rustar de oppositionella med vapen, att man bombar infanteri, hamnar och pansar, då hade allt varit rätt. Nu är det inte så.
FN har beslutat om en flygförbudszon. Så vitt jag vet inget annat. Och då är det som alliansen pysslar med något helt annat.
Varför kan inte alliansen säga som det är, att vi bryr oss inte så mycket om FN resolutionen, utan vi gör det vi anser nödvändigt för att skydda civilbefolkningen och upprorsmakarnas rätt att få avsätta Khadaffi. Vad den insatsen än kan komma att handla om.
Det jag reagerar mot är den falska marknadsföringen av alliansens insats. Just nu gömmer man sig bakom ett mandat man inte har. Och massmedia jamsar med.
#6 Anders Petter Brynge
"Våra europeiska folk välkomnar befrielsen för bröderna och systrarna på andra sidan medelhavet."
Javisst, men inte via väpnad kamp.
Jag har under en timme roat mig med att läsa en del bloggar och insändare om "kriget" i Libyen. Det finns ett stort gäng tyckare som (som vanligt) pekar ut USA som någon slags bov i dramat. De flesta beklagar despoten Khadaffis övergrepp på den egna befolkningen. Våldet säger man sig vilja ha slut på, men inte med militära medel. Varför inte låta några filosofi doktorer, kommunistredaktörer och några till åka ner och förhandla med Khadaffi? Han har ju visat sig mycket talbar. Under tiden hinner befolkningen minska ytterligare. Det är kanske det vissa insändare vill, jorden är ju ändå överbefolkad.
Om förhandlingarna misslyckas kan ju FN senare lägga ett uppdrag på NCC, Skanska eller någon annan som har asfalt i sortimentet! Den vapenfria varianten kan nog accepteras av Svenska Freds också.
*****
PS. Det finns dock en del som vill att Sverige ställer upp med JAS. Så ock jag. Lyft divisionen och låt den stå "i högsta" (flygterm) på Sicilien. Sluta tjafsa. DS
#6 Anders Petter Brynge, 2011-03-23, 00:06
Alltså, jag har då aldrig varit med om att väst gått ut i krig utan massiv propagandainsats. Tänk till exempel på barnen som slängdes ut ur kuvöserna innan kuwaitkriget?
Så rapporternas värde lär vara omöjligt att bedöma i det här skedet, dylika rapporter skulle förekomma antingen de var sanna eller inte. Vi ska ju ge oss ut i ett militärt äventyr utomlands, då gäller det att samla den folkliga viljan?
Bästa artikeln hittills i ämnet, med konstruktiva förslag och alternativ.
Mycket bra artikel, förmodligen den bästa jag läst om Libyens inbördeskrig. Äntligen någon som har kunskap om Libyen och vet vad han talar om. Jag har skrivit en hel del om Libyen på min blogg www.metrobloggen.se/thirdworld där jag även diskuterar Sveriges tragiska deltagande i inbördeskriget i Afghanistan och vad det innebär för vårt land att såväl socialdemokraterna som vänsterpartiet har övergivit den fredliga utrikespolitik som Olof Palme stod för.
Kommentarsfältet är stängt på denna artikel.