Till välfärdsstatens försvar

Resonemanget i artikeln finns det i sig ingen anledning att anmärka på. Om ekonomin vore god och ingen djup kris stod för dörren skulle allt vara gott och väl. Men det står en mycket djup kris för dörren.

Och det är ändå så att Sverige har en väldigt stor offentlig administrativ överbyggnad där alldeles för många har en alldeles för integrerad privatekonomi som är hopvuxen med det allmänna.

Bara för att nämna ETT litet exempel, skattefinansierade Gymkort till statsanställda tjänstemän.

Eller.

Tjänste/konferensresor som är kombinationer av arbete och belöning och bekostas genom beskattning.

Eller.

Anställda som sitter och utför arbetsuppgifter enligt gällande Besluts- och arbetsordning där grunden för uppgiften kan hittas hos Keynes och det vore lämpligare med Von Mises.

Egentligen är det nog så att den process som ännu inte är inledd liknar avSovjetisering av Sovjetunionen eller avNazifiering.

Däremot skulle förändringar av förhållanden som de ovan nämnda inte beröra samhällets olycksbarn ett dugg.

Konservatismen på frammarsch

Konservatismen andas morgonluft. Ett exempel på detta är SD som värnar om vår egna, svenska, kultur och är för ett strängare rättsväsende. Ett annat tecken på konservatismens återkomst är att det dyker upp allt fler skribenter som betecknar sig som konservativa. Vi kan också se ökad konservatism i form av fundamentalistiska strömningar, framför allt inom islam.

Även Kinas framgångar kan bidra till ökad konservatism. Kina är, trots att det kallar sig kommunistiskt, på många sätt konservativt. Ett sådant konservativt drag är avsaknaden av demokrati. Bland de stora politiska ideologierna - liberalism, konservatism och socialism - är konservatismen den som har minst intresse av demokrati. Ett annat konservativt drag i Kina är den åter framväxande konfucianismen.

Den främsta anledningen till konservatismens återkomst är dock antagligen att många tröttnat på både socialism och liberalism. Efter andra världskriget var socialismen under många år förhärskande, i Sverige i form av ett långt socialdemokratiskt styre. På åttiotalet så vände detta. Då startade en lång liberal högervåg genom att Reagan och Thatcher kom till makten.

I dagsläget är det många som fortfarande är trötta på socialismen och dessutom börjat tröttna på liberalism i form av privatiseringar, avregleringar, globalisering och finansvärldens ansvarslösa härjningar. För dessa människor utgör konservatismen det, antagligen, enda alternativet.

Konservatismen erbjuder för dessa människor bl.a. ett värnande om den egna nationen och därigenom en minskning av globaliseringens negativa effekter. Den erbjuder också ett ansvarskrävande av makthavare, t.ex. inom finansvärlden, där den liberala ideologin hyllat den ansvarsfria egoismen. Samtidigt så erbjuder den ett alternativ till socialismens internationalism och tolerans genom att värna om nationen och den egna kulturens värderingar. Den erbjuder också en kollektivism som bejakar skillnader i status, till skillnad från socialismen.

Är konservatismen bra eller dålig? Faran med konservatismen är att den kan dra för långt åt det odemokratiska och nationalistiska hållet vilket hotar leda till nazism eller fascism. Den kan också uppvisa för mycket motstånd mot förnyelse vilket kan leda till stagnation.

Trots dessa, och andra, risker - och trots att jag upplever mig närmare både socialism och liberalism - så tror jag att en viss ökning av konservatism kan vara bra. Den kan komma att balansera upp de värsta avarterna av den nu förhärskande liberala (o-)ordningen. Den kan också lösa socialismens dilemma som består i att vara tolerant mot intoleranta.

Min förhoppning är att det ansvarskrävande och ansvarstagande draget i konservatismen kan få större spelrum. Förhoppningsvis innebär detta då ett större krav på att makthavare ska hållas ansvariga samtidigt som makthavare också börjar ta ett större ansvar för de mest utsatta, i konfuciansk anda.

Slutligen tror jag att en viss ökning av konservatism i Sverige skulle kunna föra med sig just sådana positiva effekter. En anledning till att jag tror det är att typiskt svenska värderingar, d.v.s. det som konservatismen vill befrämja, huvudsakligen är väldigt inriktade på jämlikhet och frihet ( http://sv.wikipedia.org/wiki/Kultur_i_Sverige#V.C3.A4rderingar ).

Tobias: Jag är helt enig i din problemställning rörande flera lager av byråkrati. Man har verkat resonera som att lösningen på oviljan att verkligen jobba är att skapa ytterligare ett lager med pappersvändare i klustret kommun/landsting/stat. Samtidigt har man blundat, hållit för öronen och hoppats att den allt mindre konkurrenskraftiga betalande sektorn kan effektiviseras ännu mer så att vi kan finansiera kalaset (i alla fall så länge 40-talisterna är i liv).

Likaså är jag naturligtvis överens med dig om hur en för stor välfärdsstat innebär att människor fattar beslut på orealistiska kalkyler. Men din kommentar var kanske inte tänkt som kritik?

Du glömde hur som helst bort högskolor i varenda buskage (för att ge samma 40-talister en krona på sitt CV), och genuspedagoger på det allmännas bekostnad. Detta parallellt med en minskande produktion som blir allt sämre på att fylla plånboken.

En typiskt moderat ståndpunkt. En nattväktarstat är idealet där i stort sett bara polis, rättsväsende och militär ska vara statlig. Övrigt kan lösas med privata initiativ. Dela ut allmosor var ordet. Du som ändå arbetar som läkare tillhör inte du de "tärande"? Du producerar väl inget som ger något överskott. Om du tänker efter lite så kanske du inser att företagen inte producerar något överskott utan sina anställda. Människor är inte bara entrepenörer som vill skapa sin egen framgång, en del vill vara anställda och de flesta anstränger sig inte i "att inte arbeta". Alltså vilka är det som skapar det överskott som den offentliga sektorn lever av? Är det företagen eller är det de anställda. Marx har en del att säga om detta.

"Den sociala ingenjörskonsten misslyckas redan med politikens första förutsättning, nämligen respekten för individens ansträngningar och aspirationer. Följaktligen kan den inte heller bygga rimliga spelregler för hur människor ska samarbeta genom mellanmänskliga skyldigheter och rättigheter, och därmed eroderar hela det kitt som bygger ett samhälle." skriver du. Åt dem som har ska det vara givet. Åt dem som inget har ska allt tas ifrån dem, kan man också säga.

I dagens DN (19 mars 2011) uttrycker LO:s nya chefsekonom Ola Pettersson kritik av EU-kommissionens planer på en ny EU-lag som på sikt troligen kommer att kunna användas för att tvinga alla EU:s medlemsländer att "korrigera" lönerna neråt. "Väldigt lite av det som EU nu planerar tar sikte på sådana risker som uppstår i privata sektorn och väldigt snabbt kan föras över till det offentliga". Säger alltså Ola Pettersson. Vinsterna privatiseras och skulderna görs offentliga kan man också säga.

Vilken individs "ansträngningar och aspirationer" ska det tas hänsyn till? Carl Bildt uttryckte saken så här: "En del ska styra och andra ska styras".

Frågan var hur långt välfärdsstaten ska tillåtas sträcka sig och hur ska det finansieras? När kan jag som individ vänta mig en utsträckt hand när jag inte längre förmår producera som superarbetskraft? Utveckla gärna detta närmare.

Bror Viktor: Att tillskriva mig epitet som försvarare av nattväktarstat innebär enbart att du själv framstår såsom kämpande mot väderkvarnar. Jag är en stark försvarare av en välfärdsstat, alltså en offentligt finansierad gemensam sjukvård, grundskola, osv. Men jag inser att det krävs en minst lika stark icke-offentligt finansierad sektor som kan betala kalaset, det är nämligen där intäkterna kommer ifrån. Likaså är jag fullt medveten av att jag själv som läkare tillhör den "tärande" sektorn och en del av mitt engagemang handlar säkerligen om att jag inser hur sorgligt det är när denna tillåts växa bortom rimliga kalkyler. Då krävs det nämligen hårdare nedmontering än om politiken varit rimlig från början.

Jag tycker att det är härligt att du faktiskt vill diskutera finansieringen av framtidens välfärd. Detta är nämligen något som varit kolossalt åsidosatt i den svenska politiska debatten de senaste iaf. fyra årtionden, då en LO-Rudolf-Meidner-modell tillåtits fortleva tillsammans med en utopistisk socialdemokrati som sedan länge lämnat sitt förvaltande arv. Detta trots att det inneburit ett enormt utanförskap med oerhört höga trösklar in på arbetsmarknaden. Solidaritet enbart med de innanför, så att säga.

Där du citerar mig handlar just om att politiken ger sig in på områden den inte borde. Dessutom med en analys som blundar för finansieringen. På detta sätt kan man komma på att skapa "3-årig utbildning av personal för att överbrygga kulturskillnader" (Kalmar län), "genuspedagoger" (vi har ju utbildat en massa i vårt devalverade universitetsväsen som vi gärna ska anställa - offenligt), informatörer som ska förenkla och ödelägga språk, osv, osv. I korthet: fler lager byråkrati i ett kluster av landsting, kommun och stat (för att själv kräva pengar, men samtidigt avkräva ansvar hos någon annan) - inte produktion av vård eller skydd av barn som far illa.

I grund och botten måste en rimlig välfärdsstat utgå ifrån att vi själva kan ta vara på varandra. Det är när det krisar som det sociala skyddsnätet ska finnas. Välfärdsstaten kommer dock aldrig att kunna komma med annat än erbjudanden. Så snart det kallas rättigheter tenderar både tacksamheten och analysen som krävs för att upprätthålla den att försvinna. Därför är det viktigt att den är tydligt avgränsad, så att medborgarna känner till spelreglerna.

I all hast, men kan utveckla ikväll om det är något du tycker är oklart. Likaså diskuterar jag gärna lönenivåer i en västvärld som fortsätter att värdera sig själv som att de fortfarande håller i spakarna, på lånade pengar.

Det pågår en debatt om Välfärdens finansiering här på Newsmill. Per Borg har skrivit en utomordentlig artikel om det. Han kan överblicka långt mer än jag i detta ämne varför han varmt rekommenderas. Rehn-Meidner modellen förtjänar att uppdateras liksom Keynesianismen. Normpolitiken har nått vägs ände anser jag. Att socialdemokraterna är utopistiska är väl inget de ska skällas för, snarare är väl borgerligheten visionslös. De har ju ingen politik alls framåt. De stampar på samma ställe. Mer till de som har osv. Bra att du kan se värdet av en gemensam välfärd, men jag är misstänksam mot talet om "välfärdens kärna". Betyder det välfärd åt några få men inget till de som inte bidrar undrar jag. Däremot är jag helt enig med dig om fackets minskade inflytande. De driver verkligen tesen: Solidaritet enbart med de innanför.

Jag är också enig med dig om att byråkratin tenderar att svälla i offentliga organisationer men det konstaterade ju redan Weber. Vad ska alla dessa strateger producera egentligen - och varför? Jag kan också hålla med Kungen när han deklarerar att vi inte ska förvänta oss att stekta sparvar ska flyga in i munnen på oss utan vi måste själva se till att förkovra oss, arbeta hårt, inte vara rädda för samhällsförändringar utan sköta vårt eget på bästa sätt och gemensamt bidra till ett gott samhälle på de sätt vi kan. Men då bör vi också kunna förvänta oss hjälpen när det krisar, inte som nu att spelreglerna förändras vid varje regeringsskifte och de mest utsatta förnedras och utsätts för rättsövergrepp av staten.

Bror Viktor: Att prata om välfärdens kärna måste naturligtvis betyda att det finns en tydlig avgränsning för vad man kan förvänta sig från det gemensamma. Välfärdens kärna innebär rimligen hårt subventionerad grundläggande sjukvård, fri grundskola, studiestöd för vidare studier till dem med motivation och läshuvud, kortvarigt skyddsnät mellan jobb, hjälp till och vård av de som inte kan klara sig själva (såsom psykiskt sjuka eller barn som far illa), sjukpension för de som är helt utslitna eller skadade, socialbidrag som sista nödlösning, osv. Det finns en uppsjö av saker som vi i de skandinaviska länderna tar som självklart och som räknas till det vi kan prata om som kärnan i välfärden.

Däremot finns det ett otal av avarter, vilka jag t.ex exemplifierade i förra kommentaren, som är raka motsatsen. Det är lek med de gemensammas pengar. Likaså måste incitamenten till att arbeta (och därmed bidra) vara tydliga, och här har Moderaterna verkligen gjort upp med tidigare regering. Visionslös kan du vara själv, förvaltande kräver rim och reson och ordning på checks and balances. Realistiska visioner kräver en kuvad utopism.

Likaså har Moderaterna iaf. påbörjat en reform som handlar om just det som jag beskrev som en förutsättning för välfärdsstaten - nämligen att människor i grund och botten måste kunna ta tillvara på sig själv. Vänsteranalysen verkar förutsätta just motsatsen, att människor ska bli beroende av bidragssystem. Denna modell ödelägger naturligtvis möjligheterna för rikedom och därmed välfärd att skapas eftersom en alltför stor del försvinner i byråkrati. Förutsättningen och incitamenten till att spara ihop och ta ansvar för sitt eget liv försvagas. Det handlar inte om mer pengar till dem som har - det handlar naturligtvis om att den som anstränger sig och arbetar mycket har mer pengar. Men en som har andra preferenser och gillar fritid och promenader i skogen och arbetar deltid därför har mindre pengar till dyra bilar och annat. Vi är olika, och vi drar nytta av varandra.

Reformer är alltid kostsamma och innebär att människor faller mellan stolarna, men med tanke på hur många vuxna människor som varje dag blev förtidspensionerade vid förra regeringsskiftet kan man inte annat än applådera (vilket svenska folket också har gjort). Om vi ska ha råd till välfärd i framtiden måste vi tydligt avgränsa dess uppgifter, samtidigt som vi ser till att skapa stabilt regelverk för konkurrenskraftig industri med produktion i vårt land. Med andra ord bygga upp det som i mångt och mycket ödelades under 70-, 80- och 90-talet: http://www.jonatanforsberg.net/2009/01/den-kapitalistiska-vlfrdsstaten.html

Artikelns avslutning lyder:

"Det Moderata samlingspartiet däremot, fortsätter att vinna debatten om framtiden genom att kraftfullt och explicit försvara, i ord och i handling, en för befolkningen tydligt avgränsad men stark välfärdsstat. I de skandinaviska länderna är detta vad en nutida sansad och konservativ hållning innebär."

Eftersom majoriteten av Sveriges befolkning under några generationer har gått från en hård tillvaro i ett egentligen ogästvänligt land till att ha en mer än hyfsad standard är det ett mycket omfattande ekonomiskt lebensraum som tas i anspråk för att hålla uppe standarden i företaget Sverige AB.

Samtidigt behöver ingen leta särskilt länge på nätet för att hitta vederhäftiga analyser om vilket pyramidspel hela den globaliserade ekonomin är.

Den svenska insider-outsider problematiken är på god väg att komma till uttryck som en internationell väpnad konflikt med Sverige mot resten av världen. Det finns ju nämligen egentligen inte särskilt många motiv för omvärlden att gå med på nord-syd uppdelning av resurser , när det uppstår konkurrens på riktigt.

Tobias W: Naturligtvis är det så, varför det krävs att vi kavlar upp armarna och arbetar hårt om vi ska behålla de viktiga delarna av välfärdsstatens kärna som faktiskt är väsentliga. Likaså är jag inte helt oenig i dig rörande delar av den globaliserade ekonomin (den oheliga alliansen mellan Fae & Mac samt den amerikanska staten inte minst - spelreglerna för marknadsekonomi ödelagt varför nödvändiga signaler försvann).

Samtidigt tror jag naturligtvis att vi i väst måste sluta tro att vi kan betala höga löner och kräva en enorm levnadsstandard som om vi vore den gudagiven. Vi håller inte i spakarna för ekonomin längre och därför måste vi i viss mån anpassa oss. Nu betyder det förvisso inte att vi ska leva på svält- eller ens en väldigt låg nivå, inte minst när man betänker att Kina antagligen kommer att börja producera mer och mer för sin egen växande medelklass parallellt med att långa transporter blir dyrare, men det betyder att vi inte kan tro att vi är värda så mycket som vi är (och hålla konsumtionsnivån i väst uppe mha. lånade pengar). Skattesänkningar på lönen är i detta sammanhang något väldigt positivt eftersom att det inte enbart ökar vår konkurrenskraft som nation, men också gör att människor faktiskt kan behålla mer på mindre pengar (och på så vis alstra rikedom och mer välfärd, se min förra kommentar). Jag skissade lite på det här: http://www.jonatanforsberg.net/2011/02/hur-hela-sverige-ska-leva.html

Nu menade jag inte dig personligen när jag skrev att moderaterna är visionslösa. Men vad är nytänkande med sänkta ingångslöner, ett uppluckrat LAS, sälja ut statliga tillgångar för att i stället betala på statsskulden, vägra satsa på att bygga för framtiden sådant som forskning, infrastruktur och bostäder - sådant som skapar jobb? I stället bara samla i ladorna och ge allmosor till det arbetande folket medan de ickeproduktiva ska hållas på mattan och helst förnedras. Att riva ned det som byggts upp av generationer. Att den kamerala avdelningen ska forma hela politiken. Allt i livet är väl inte bara ekonomi. Du skriver förvalta, jag jag ser då inga visioner om att bygga upp nåt nytt utan vi ligger still i båten och ser lite oroligt på hur omvärlden ska agera innan vi bestämmer oss om vi ska hänga på. Danmark har ju lite progressiva idéer hur man kan sköta arbetsmarknaden, men följa efter dem? Nej vi avvaktar och samlar lite till i ladorna. Att våga satsa - nej vi förvaltar in absurdum. Räknenissar.

Du försvarar den försämrade sjukförsäkringen och a-kassan och kallar dem utmärkta reformer för vi har inte råd, trots att bägge försäkringsslagen är överfinansierade och inbringar enorma överskott till statskassan. Företagen har ökat produktiviteten och friställt personalen. Jämviktsarbetslösheten har ökat och inflationsbekämpningen är överordnad sysselsättningen. Det finns pengar, det finns massor med pengar men inga jobb. Bortre parenteser i a-kassa och sjukpenning men inga jobb står att finna för den friställde. Då skuldbeläggs individen och bestraffas ekonomiskt. Ja lite nya moderater kanske det är för så illasinnade har de inte varit tidigare. T om undertecknad röstade på dem inför valet 2006 för jag gick på retoriken om "utanförskapet" och trodde det skulle satsas på jobb men aldrig mer säger jag, och jag tror inte jag är ensam om att tänka så.

Och du Forsberg. Hur kan du finna dig i Socialstyrelsens försäkringsmedicinska beslutsstöd när du ska sjukskriva någon? Har Socialstyrelsen inflytande över Försäkringskassan? Att läkarkåren kan godta att bli underkända av FK utan att protestera övergår mitt förstånd.

Du skriver också att skattesänkningar på lönen är utmärkt för det skapar välstånd men du nämner inte att vissa grupper inte får ta del av skattesänkningarna och välståndet utan med sina sänkta ersättningar får betala kalaset. Talet om utanförskap var inte bara retorik men det blev ett ökat utanförskap i stället för ett bekämpat. Men det är väl en väl uppfylld vision för framtiden det också.

Bror Viktor: Nej, livet är verkligen inte enbart ekonomi. Men det är bittert att se hur vänstern fortsätter att negligera behovet av stabilitet i statsfinanserna när det ena korthuset efter det andra fallit om i vår omgivning. Där det skett finns det öht. inget utrymme till något som helst socialt ansvarstagande från statens sida, men det kan man ju välja att blunda för när man hela tiden önskar mer utan att veta hur.

Du nämner Danmark och indirekt deras flexicuritymodell, men samtidigt försvarar du LAS. Att småföretag kan växa sig starka i Danmark är just för att de inte har någon LAS, alls. Deras trygghetsssystem är uppbyggt kring helt andra premisser och det är hur enkelt som helst att avskeda någon som varit anställd i lång tid. Dynamiken som följer i avsaknaden av LAS, tillsammans med att Danmark har mycket av lärlingsutbildningar har gjort att de har bland den lägsta ungdomsarbetslösheten i Europa. I Sverige har man istället satsat på ett kunskapslyft som inneburit en kraftig devalvering av begreppet högskolestudier, skuldsatt en hel ungdomsgeneration som inte ville annat än att få jobba och prova sina vingar, samtidigt som man ihärdigt kramat sig fast vid LAS. Solidaritet enbart med dem innanför. 80-talisterna flyr till utomlands, exempelvis till Danmark (och oljerika Norge) för att kunna börja bygga sitt liv - och skatteintäkterna i Sverige blir samtidigt ännu färre.

Nu betyder inte detta att Danmark är problemfritt, och med våra stora avstånd är det heller inte säkert att en flexicuritymodell skulle fungera i stora delar av Sverige. Den danska statskassan kör i starkt underskott och den stora andelen offentliga utgifter (inklusive liknande många av de förslag som du nämner som jobbskapande) är redan i full gång att inskärpas kraftigt. Igen, intäkter och utgifter. A och O.

Riskfyllda satsningar ska helst inte ske av staten eftersom dessa då också måste leva med förlusterna. Det är just därför vi har delat upp stat och kapital. Också detta är en förutsättning för en rik välfärdsstat. Jag tycker att Moderaterna borde göra ännu fler reformer på arbetsmarknaden (LAS inklusive), men jag blundar inte för att det arbete som påbörjades för drygt fyra år sedan har gjorts på en solid ekonomisk kalkyl (inte påhitt som att a-kassan inbringade enorma överskott till statskassan) och med reformer som banar väg för jobbskapande i den närande sektorn. Att åstadkomma det samtidigt som vi genomlever en global kris är hedervärt. Vad som skett om en röd regering av det snitt som jargongen antydit de senaste åren suttit bakom rodret vågar jag inte ens tänka på.

Fel av mig om LAS, den fungerar i vart fall väldigt dåligt, arbetsgivarna rundar den varje dag med fackets godkännande. Själv har jag tre gånger blivit uppsagd och facket protesterade en gång, givetvis förgäves. Så den kan vi skrota, den utgör bara ett hinder för ungdomarna att komma in. Mina två söner fick dra till Norge och jobba. Likväl är det inget nytänkande av de konservativa att vilja skrota LAS utan mer av samma - alltså inget visionärt nytänk.

Fel av dig att socialförsäkringarna inte är överfinansierade och inbringar överskott till statskassan. Så här skriver Kjell Rautio, en av TCO:s Utredarna, 29 okt. 2008 i en artikel han kallar De bidragsberoende politikerna: "Bara under förra året (2007) blev överskottet i arbetslöshetsförsäkringen 20 miljarder kronor. Sjukförsäkringen har ända sedan 2002 gett ett rejält tillskott till finansministerns kassakista, eftersom den varit kraftigt överfinansierad (flera av åren med mer än 10 miljarder). Det samlade överskottet i sjukförsäkringen beräknas uppgå till närmare 50 miljarder kronor under den kommande fyraårsperioden.
Politikerna, med finansminister Anders Borg i spetsen, mjölkar alltså årligen ur sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna på miljardbelopp. Detta är pengar som socialdemokraterna mellan 2002 och 2006 använde till olika typer av välfärdsreformer och som Alliansen efter valet 2006 har kunnat använda för att finansiera sina skattesänkningar."

Tro´t den som vill. Till detta kan läggas enorma summor i överskott som Arbetsskadeförsäkringen årligen inbringar till staten. Sedan trodde jag det var Göran Persson som lät oss genomgå ett ekonomiskt stålbad när han var finansminister på 90-talet som var den som stabiliserade finanserna med utgiftstak och annat. Borg kunde kliva rätt in i en väloljad ekonomi med det du kallar checks and balances i ordning. Så att vänstern skulle negligera behovet av att ha stabilitet i statsfinanserna har du nog fått om bakfoten. Att vi klarat oss relativt oskadda genom den senaste globala finanskrisen kan vi delvis tacka vänsterns förutseende för.

Vilka reformer menar du att Alliansen genomfört för att skapa nya jobb den mandatperiod som varit? Jag har då inte sett till varken reformer eller nya jobb. Menar du verkligen att staten inte ska investera i infrastrukturbyggande och bostadsbyggande eller satsa på utbildningar? Detta för att det är riskfyllt och kan generera förluster? Då får vi nog bara vägar och skolor kring storstäderna och resten av landet ödeläggs. Televerket var den enda garanten för telefoni i hela landet. Jag har själv byggt telelinjer i Sälens fjällvärld. Stockholmarna hade nog skrikit högt om de inte kunnat ringa på den tiden allt drogs med kopparkabel. Vilken riskkapitalist hade lagt upp pengar på en verksamhet som gick med förlust i glesbygden om inte staten trätt in? Eller posten? Vet du varför flintskallighet kallas Comvikfrisyr? Jo därför att det är så dålig täckning:)

Bror Viktor: Ibland måste man konstatera att en del av de system som byggts upp under helt andra premisser än de vi idag lever under måste skrotas. Det kan sannerligen vara visionärt. Men hur som helst är inga visioner rimliga om de inte är realistiska.

Likaså vänder jag mig mot din idé att Alliansen ska skapa jobb. Du kan väl inte mena att alla arbetslösa ska anställas på offentliga pengar? Hur skulle det finansieras? Regeringsmakten i ett land ska se till att skapa tydliga spelregler och förutsättningar för företag att anställa. På så sätt kan också staten få in pengar för att driva välfärdsstaten, till satsningar på infrastruktur (som du riktigt nämner, jag syftade tidigare på att t.ex hålla liv i bilföretag och varv på statliga pengar), till skola och utbildning, osv. Poängen är att 1) idag är den finansierande sektor liten ift. till den offentliga, 2) mer pengar i offentlig sektor kommer sällan till faktisk välfärdsproduktion, utan fastnar istället i tjocka lager av byråkrati och allsköns politiskt korrekta jippon (se tidigare kommentarer), 3) Utbildningssystemet med "högskolor" i varenda buskage alstrar inte jobb, det är inte effektivt och devalverar begreppet akademiker (jag fortsätter gärna, men nöjer mig nu med att konstatera att det är ett prestigeprojekt för att 40-talisterna ska få kröna sitt CV med en professorstitel) - låt dem med läshuvud och motivation läsa, men tro fan inte att alla måste skriva en PhD. I allt är detta är en kalkyl som inte håller men eftersom man inte i grunden reformerar systemet fortsätter vi att pytsa in pengar på allt möjligt istället för att fokusera de begränsade resurserna dit det faktiskt är relevant (se tidigare kommentar, samt artikel). Min huvudpoäng rörande välfärdsstaten (och allt krimskrams runtomkring) är alltså att den måste inskärpas och bli smalare, annars lider de som verkligen behöver den.

I bassängen som var tänkt att husera en lax simmar det nu en blåval. Det som inte är den tydligt avgränsade välfärdsstatens domän får människor räkna med att klara av själv. Leve det civila samhället! Så skulle f.ö. också en socialdemokrat resonerat för femtio år sedan.

Jag är medveten om GPs stålbad, men beskriver utvecklingen i ett mycket större/längre perspektiv. Jag vill varmt rekommendera Andreas Berghs Den Kapitalistiska Välfärdsstaten som introduktion i frågan. Likaså har min poäng angående (S) jargong primärt varit den i de senaste fyra åren, då det har gått från flum till värre flum (motsatt vad jag faktiskt hoppades på vid deras valförlust 2006). Det mest ironiska i sammanhanget var när Östros tog tillbaka allt någon månad efter valet i fjor, och kom med förslag i stort sett identiska med de som Borg genomfört (jag tror visst jag skrev en liten bloggpost om det där med titeln Sent ska syndaren vakna).

Hur något som i grunden är utgifter, såsom sjukförsäkringar, a-kassor, förtidspensioner, osv. kan generera nettointäkter till statskassan får du gärna förklara. Men min hjärna är inte heller vid sina fulla fem ikväll, fast jag tycker det förefaller otroligt osannolikt. Kostnad blir intäkt?

Jag är trött och raljerande, men så kan det vara efter en väldigt stressig 12h-vakt. Jag tror iaf. att jag bemött dina viktigaste invändningar.

Okej Jonathan, jag ska lämna dig ifred nu. Du måste ju sköta ditt viktiga arbete och din familj. Det har varit kul att gnabbas lite ändå. Det är ju inte så gravallvarligt för min del mest ett tidsfördriv. Jag håller med dig i stora delar i alla fall. En del gammalt mår bra av att städas ut eller renoveras. Staten ska inte hålla på med varven och bilföretagen men hålla en tumme i ögat på banker och riskkapitalister. Jag menade att staten kan skapa jobb med att tidigarelägga planerade infrastrukturprojekt (för tex pengar staten tagit in på försäljning av Nordeaaktier för 19 miljarder - det blir många jobb) för det behövs arbetskraft för att bygga dem. Likaså renovera eller bygga nya hyresbostäder i storstäderna för då behövs också folk till det. Varje snickare skapar i sin tur fyra nya anställda i kringeffekt i olika servicesektorer. Staten anställer inte byggjobbarna direkt utan beställer nya järnvägar eller vägar av byggföretagen. Detta skapar vinst och nya skatteintäkter. Klassisk keynesianism. Detta görs i konjunkturcykeln när aktiviteten är låg och stimulanser behövs. Annars riskeras överhettning och inflation.

Välfärden kan behöva snävas in men pengarna ska gå även till de mest behövande.. Man mäter ett samhälles framgång i hur det behandlar de mest utsatta. Sossarna har gjort massor med felslut, de har försökt kopiera moderaterna och vad ska det föreställa. Om alla ska samlas i mitten får de snart inte plats och jäkligt tråkigt att åse. Idag fick Östros lämna sin plats..

Med socialförsäkringar som a-kassa, sjukpenning och arbetsskadeförsäkringen förhåller det sig så att alla anställda får 18 procent av sin lön avdragen av arbetsgivaren. Det kallas socialavgifter. Det ska betala pensionsavsättningar, försäkringar o s v. Om nu inte staten betalar ut i tex a-kassan det inkomstbortfallsskydd som avtalats, tex 80 procent av din lön vid ev. arbetslöshet utan bara 65 procent så blir det ett överskott i försäkringen. Ändras reglerna i a-kassan så färre får ersättning trots att de betalat in så blir det mer överskott. Arbetsskadeförsäkringen är väldigt svår att få ersättning från så den skapar enorma överskott. Dessa överskott dras sedan in av staten och finansierar tex skattesänkningar för de som arbetar. Poängen med jobbskatteavdraget är att det bara gäller de som arbetar för tillfället. De andra grupperna som arbetat tidigare och då betalat sociala avgifter får däremot inte del av skattesänkningen. Det ger i sin tur ett överskott som - ja du förstår.

Jag ska ta del av boken du rekommenderade av Andreas Berg. Skumläser för att se om den är intressant annars förkastar jag den. Tack för tipset!

Bror Viktor: Det ska sägas att Bergh är välfärdskramare, liksom jag (så det duger inte med tal om nattväktarstat enbart för att han kallar sig liberal). Hur som helst, visst kan stora infrastrukturprojekt tidigareläggas och att det behövs satsningar på t.ex utbyggnad av järnväg kan jag vara enig med dig i. Men problemet kvarstår att vi har en västvärld som i mångt och mycket idag baserar sin levnadsstandard på belånade pengar, samtidigt som produktion och de ekonomiska spakarna har flyttat annorstädes. Därför har jag svårt att tro att "krisen" är överblåst, och vi kan inte tro att vi kan bedriva en statsunderstödd krisekonomi a'la Keynes i evighet (framför allt inte när man betänker att det som orsakat krisen i det närmaste kan beskrivas som en Keynesianism vid ekonomisk uppgång - statlig stimulation för att undvika nedgång). Det finns en riktigt rolig video på YouTube om det där - som ett "hiphopbattle" mellan Hayek och Keynes: http://www.youtube.com/watch?v=d0nERTFo-Sk

I korthet, vi kan inte hålla luftslottet uppblåst enbart för att 40-talisterna önskar att det ska hålla så länge de är i liv. Det krävs tämligen stora reformer (läs: reducera/göra smalare/tydligare, ta bort tjocka lager av byråkrati, osv.) om nödvändiga delar av välfärden ska kunna finansieras i framtiden (och i denna frågan är Moderaterna inte perfekta, men de är tveklöst de bästa partiet med statsbärande förmåga att rösta på i Sverige dags dato). Jag skriver detta med utgångspunkt från att jag faktiskt uppskattar delar av välfärdsstatens uppfinningar, inte utifrån att jag hatar "det gemensamma" (vilket vänsterfolk gärna påstår, se i övrigt artikeln).

Hur man behandlar de mest utsatta behöver inte mätas i hur mycket bidrag de får. Det kan handla om hur höga trösklar det är in på arbetsmarknaden, så att de tvingas till bidragsberoende. I det system som vuxit fram i Sverige är trösklarna oerhört höga, och igen, det är inte statssubventioner som är lösningen.

Jag satte nästan morgonkaffet i halsen när jag bläddrade igenom senaste The Economist. T.o.m hunden hoppade till. Den beskriver ju precis det vi diskuterar. (Taming Leviathan - "The state almost everywhere is big, inefficient and broke. It needn’t be.", läs och begrunda): http://www.economist.com/node/18359896

Igen vill jag problematisera det där med arbetsgivaravgifterna (som förövrigt ökade från 12,5 procent av lönen 1970 till 36,7 procent 1979 - snacka om att ödelägga trygga spelregler nödvändiga för stabil industri (källa: DVK)), eftersom att du inte differentierar mellan sådana som mig (offentligt anställda) och de som arbetar i den sektorn som finansierar det jag pysslar med. Jag tror f*n att jag ska skriva en debattartikel som ska argumentera för att alla offentligt anställda borde få nettolönen som bruttolön och inte beskattas - nu tror de ju att de faktiskt bidrar med intäkter till staten via skattesedeln (jag skriver de, för jag är fullt medveten om att jag inte gör det).

Du behöver inte lämna mig ifred, jag svarar nog när jag får tid. Till skillnad från de flesta andra vänstergökar jag stöter på så vill du ju faktiskt pragmatiskt diskutera dessa frågor, bor det månne en liten liberalkonservativ i dig :-). Dessutom är jag ledig med småbarn fram till kl 16 imorgon - då börjar en 17h vakt.

Jag sa ju att jag mestadels röstat borgerligt men av rent och skärt egenintresse idag aldrig skulle göra det. Jag har faktiskt aldrig röstat på socialdemokraterna eller vänstern heller för den delen. 2006 röstade jag på Moderaterna men gick på världens nit - och deras skickliga retorik. Senast röstade jag på Miljöpartiet:) men det drar mer och mer åt socialdemokratin. Jag ska bara uppbåda lite mera mod och försöka ignorera min inre magkänsla lite mer. Men när motståndet är övervunnet så får det nog bli så..:)

Att trösklarna är för höga för ungdomar att komma in är jag helt överens med dig om. Men det behöver inte betyda att ingångslönerna är för höga. Det finns som sagt massor av kapital i företagen (i alla fall de stora) men de går hellre till direktörslöner och bonusar än att betala hemula löner. Det beror lika gärna på att personalcheferna är blinda, osäkra och rädda att satsa på en ung person som helst ska vara lik en själv. Det törs fasen satsa på en som heter Ahmed eller Zedine och som inte hunnit bevisa sin förmåga på nån annan arbetsplats. Konformistiska personalchefer stoppar mycket kreativitet, särskilt som forskningen visat att blandade arbetsgrupper presterar bäst. Framtidens arbetskraft stavas inte medelålders vita män.

Å andra sidan är diskrimineringen stor åt andra hållet. Har du blivit bara några år över fyrtio så börjar det bli svårt att få nya anställningar trots att du har ett långt och prickfritt CV och massor med utbildning i ryggen. Nej konformismen säger att alla ska vara lika och de får varken var för unga eller för gamla för att platsa in i dagens arbetsliv. Detta skapar inlåsningseffekter för inte fasiken törs man säga upp sig om det är så svårt att finna ett nytt jobb snabbt. Därför är jag i varje fall lockad av den danska flexicuritymodellen du nämnde. Hellre lite mindre trygghet i arbetet om vinsten är större rörlighet på arbetsmarknaden. Vet du hur det är i Danmark? Har äldre lika svårt där med åldersdiskriminering på arbetsmarknaden?

Ditt tal om arb.giv.avg. fick mig att först läsa en rapport av Företagarförbundet som givetvis är av uppfattningen att skatten är dels dold men också skadlig. Den ledde mig in på en rapport av Kjell-Olof Feldt som Globaliseringsrådet beställt. Där problematiserar han skatten ytterligare. Han behandlar bl a det du tar upp om att anställdas löneskatt inom offentlig sektor är orimliga att se som skatt då de betalas av redan skattade pengar. Om jag förstod saken rätt. Jag läste ditt inlägg under Stig-Björn Lundgrens artikel om konservatismen. Jag skrev också där. Möjligen missar du och jag målet genom att skriva om sakpoltik när debatten gäller ideologi. Vad tycker du?

Bror Viktor: Har gamla Kjell-Olof Feldt skrivit om det där, jag som trodde att det var min idé? Hur som helst vore det en viktig pedagogisk debatt att väcka, inte sant? Det lilla jag har läst av honom och om honom gör att jag tycker att han framstår som en i grunden genomtänkt och odogmatisk person (jag har faktiskt en av hans böcker från någon boklåda, men den är ännu oläst i bokhyllan). Dessutom har han alltid vågat sticka ut hakan och har ju hårt kritiserat de rödgrönas fantasier de senare åren. Du får gärna skicka en länk till rapporten.

Det kan vara att vi diskuterar förbi varandra, men jag skulle hur som helst vilja se hur du vill finansiera större offentliga utgifter för att upprätthålla en dyr välfärdsstat när intäkterna inte finns där i samma utsträckning längre. Antingen håller du med mig om att det måste tydligare inskärpas och ett evigt växande lager av byråkrati skalas av, eller också sitter du inne med kunskap som gått mig helt förbi (vilket jag naturligtvis är öppen för). I andra änden är det naturligtvis fler i den privata/närande/icke-offentligt finansierade sektorn som måste till, gärna i form av industri med högt förädlingsvärde och således faktisk växt.

En evig keynesiansk politik för att upprätthålla en standard som vi inte kan betala för innebär enbart ett större skuldberg att släpa på (kolla in begreppet "generational accounting").

Om jag inte svarar på ett antal dagar så är det för att jag har fullt upp med flera vakter. Men är ledig igen nästa tisdag, så om inte förr kan jag iaf. svara då. Det borde ge dig tid att läsa klart Berghs DVK :-).

Här är länken till Feldts rapport till Globaliseringsrådet. Han tar bl a upp de frågeställningar du nämner nu samt generationsskiften på ett par decenniers sikt framåt, "generational accounting". Ni färre unga får betala för allt fler äldre. Men ni kommer att ha högre löner än föregående generationer. Jag minns inte att han var allvarligt oroad över denna utmaning. F ö måste jag tänka till på ett lämpligt svar, om jag har något, snarare fler frågor. Jag har inte hunnit med boken men väl The Economistartikeln. Bra att du håller mig sysselsatt:-)

Mot en ny skattereform - globaliseringen och den svenska välfärden (pdf 406 kB)

Men, igen, det du skriver förutsätter att det finns en allt effektivare och tillika konkurrenskraftig icke-offentlig sektor som kan finansiera det hela. Löner, igen, är ointressanta eftersom så många arbetar inom en direkt eller indirekt offentligt finansierad verksamhet - och hur höga de lönerna än är bidrar de inte till skatteintäkter åt välfärdsstaten. Den betalande sektorn har inte fler anställda idag än på 50-talet, alltså än innan 40-talisterna ens gick in på arbetsmarknaden.

Det handlar såvitt jag ser det inte enbart om åldersdemografi. Om vi inte vågar göra tydliga inskärpningar får nog stora delar av den välfärdsstat som också jag ser som väldigt viktiga att skäras i hårt (som jag raljerade tidigare: genuspedagoger på lika fot som produktion av vård). Det enda analysen som inte stoppar ner huvudet i sanden måste vara den att tydligt avgränsa statens domäner, samtidigt som man gör Sverige mer konkurrenskraftigt (t.ex genom sänkta skatter). Vi måste sluta att se det som "politikers" uppgift att skapa jobb - vi måste själva bli herrar över våra egna liv, i större utsträckning själva spara till vår framtid, samt låta politiken skapa riktiga förutsättningar för att arbetsmarknaden ska fungera. En fungerande välfärdsstat i en framtid där man inte kan se offentliga pengar ramla som manna från himlen kräva dessa reformer!

Jag ska spana in Feldts skrift när jag får tid.

Kjell-Olof Feldt drog slutsatsen att skatterna inte bör vara så mycket mindre om vi ska kunna behålla den välfärdsnivå som är nu de närmaste 20 - 30 åren. Du kan mycket väl ha rätt i att välfärdsnivåerna kan behöva dras ner eller finansieras med andra lösningar, t ex via privata försäkringar. Ska vi ha samma nivå på välfärden som nu även framledes kan det behöva komma till andra sätt att dra in skatt än på enbart arbete, moms, arbetsgivaravgifter, förmögenhetsskatter, boendeskatter osv.

Man har ju nu börjat fundera på Tobinskatt på den internationella nivån både regionalt och globalt, alltså att man skulle kunna beskatta kapitalets rörlighet inom exempelvis inom EU eller mellan världsdelar. Att börja med det, d v s påföra en överstatlig skatt på ytterligare en nivå, alltså inom EU ogillas kan jag tänka mig av de konservativa, moderater av olika slag och liberaler. Likafullt är förslaget väckt och debatteras just nu flitigt i Europaparlamentet. EU:s budget skulle i ett slag närmast fördubblas i och med den här skatten på kapital.

Som jag kan se det bör det bli ett ordentligt tillskott i EU:s utbetalningar till Sverige, på ett eller annat sätt. Detta kanske kan vara en lösning av "ditt problem" i varje fall till dels?

Ett annat fenomen är platt skatt men det har jag inte läst in mig på hittills.

Detta hindrar ju inte att vi som individer tar mer ansvar över våra liv och som du skriver, sparar mer till en framtida pension eller har en ordentlig buffert sparad i fall vi blir drabbade av sjukdom eller annat oväntat som kräver kapital.

Att politikens uppgift bl a är att skapa förutsättningar för arbetsmarknadens funktionssätt, förenkla för dem som vill starta eget, ordna förmånliga lån till detta osv är självklart.

"politisk filosof" - missade den.
Skojigt. Kul självbild.

Själv är jag ideolog och står så nära Gud att när han ser på mig, så tror han att han ser sig själv i spegeln.