Därför måste barnomsorgen reformeras

Svensk förskola är unik och fungerar i de allra flesta fall utomordentligt bra. Men säg den verksamhet som inte kan utvecklas. I slutet av 2008 startades genom en artikel här på Newsmill en intensiv debatt kring företagsdagis. Att Sverige är ett land fast i gamla tankebanor visades snabbt prov på. Nej, företagsdagis kanske inte är något för alla, men kanske för några? Att det skulle öka segregeringen, vilket var kritik som framkom, tror vi inte ett ögonblick på. En förskola i ett bostadsområde består ofta av barn till föräldrar med liknande bakgrund. Ett företag, med allt från växeltelefonist till VD, skulle kunna erbjuda förskolor med en stor och värdefull mångfald.

get. Ett av de tydligaste exemplen på bristande nytänkande då det gäller dagens barnomsorg, är principen kring utbud och efterfrågan. I dag tillåts den inte råda överhuvudtaget. Förskolepersonal är lågavlönade och har sällan möjlighet till utveckling på sin arbetsplats. Duktiga och skärpta pedagoger lämnar förskolan för skolan, eller för andra branscher. Det hävdas att förskollärarna är eftertraktade och viktiga - men det gäller endast i tanke och inte i handling.

Nyligen gjordes en marknadsundersökning i Göteborgs stad där det framkom att det ses som viktigare att alla i kommunen har jobb, än att rätt person finns på rätt plats. Kravet på kompetens underordnas, vilket i praktiken innebär att före detta vaktmästare och kökspersonal arbetar med omsorg och pedagogik i skola och förskola. Högskoleexamen och erfarenhet ges liten betydelse och intresset från kommunen för att diskutera nya lösningar, till exempel med entreprenörer, är svalt. Det råder handlingsförlamning, något som tydligt känns igen i Stockholm, där bristen på förskollärare gör det svårt att erbjuda tillräckligt med förskoleplatser. Det skapar inlåsningseffekter. Föräldrar känner sig maktlösa eftersom de ofta är tacksamma bara över att ha någonstans att lämna barnen. Frågan om barnens (och föräldrarnas bästa) ur ett omsorgs- eller pedagogiskt perspektiv har blivit helt sekundär.

Idag råder fri etableringsrätt på förskoleområdet. Detta fungerar dock i praktiken inte särskilt väl. Kommunerna har i hög grad tolkningsföreträde när det gäller hur förskolan ska se ut och drivas. Det finns mängder av synliga (regler för vem som får driva en förskola eller ej) och osynliga (traditioner och ideologier) hinder. Det som många stupar på är lokalerna. Att få ändamålsbygglov att använda en lokal som förskola är inte lätt, och varierar starkt mellan olika kommuner. Att som man kunde förr, starta en liten förskola i en gammal villa, är helt otänkbart idag. Det handlar - inte överraskande - om brandsäkerhet, ventilation och handikapptillgänglighet. En del kommuner är tuffare än andra, och en del använder tyvärr kraven för att försvåra etableringarna. Det finns allt för ofta en attityd hos ansvariga handläggare, att en enskild förskola ska sköta sig själv, vilket ställer till ytterligare problem.

Det är tydligt att många föräldrar önskar sig alternativ till den svenska standardförskolan. Vi är många vars arbetsliv inte passar in i mallen 8-17. Vi måste få bättre möjligheter att bestämma hur våra liv ska se ut, utifrån våra egna och våra barns förutsättningar. Vad som är en god kvalitet i förskolan för den ena, är inte det som prioriteras av den andre. Vi saknar fler kvälls- och helgöppna förskolor, en flexibel barnomsorgspeng som kan användas till släktingar eller barnflicka med mera och drop-in-dagis där barnen kan vara några timmar eller någon dag i veckan. De svenska företagen kan dessutom vinna mycket på att engagera sig i barnomsorgen. Genom förskolor kopplade till arbetsplatsen ges föräldrarna möjlighet att vara närmare sina barn. Dessutom stärker företagen sin attraktionskraft genom att konkurrera om att vara en modern och bra arbetsgivare. Släpps tanken på att alla familjer måste göra på precis samma sätt skapas möjligheter för våra barn, för oss själva och för arbetsmarknaden. Genom att öka utbudet och låta människor själva styra över sin vardag kan livspusslet lösas. Detta är något som både politiker och kommunala tjänstemän borde vilja, eller hur?

Det handlar inte om höger- eller vänstervärderingar, för eller emot, rätt eller fel. Det handlar om förändring - förändring som innebär större frihet för svenska familjer, bättre villkor och framtidsutsikter för dem som arbetar inom barnomsorgen. Det handlar också om en modern familjpolitik som sätter barnens bästa - inte ideologi - i första rummet.