Mats
Jag beundrar din artiga vänliga retorik. Och väldigt långa och (troligen nödvändiga) socialkonstruktivistiska omskrivning.
Jag som evolutionsfokuserad naturvetare vill enbart skrika.
Har folk i makten inte fattat ett enda cent av Darwins nu över 100 år gamla andra bok.
Kräv att medlemmarna i DEJA håller en 3 timmar lång föreläsning om hur sexuell selektion aggregeras i Homo Sapiens kulturskapande och hur detta relateras till begreppen statussökande och kunskapslängtan och begreppet "Att Göra Kön".
Klarar dom inte detta! Så bör de skyndsamt avgå!
Helt enkelt för att rädda det Svenska Välståndet.
PS!
Jag har aldrig varit diplomat. Snarare en som vill trycka köttstycket rätt ner i svalget på de okunniga profeterna.
DS!
Permalänk | Anmäl
Anders B Westin, 2011-03-11, 20:56
Vadå "får män"? Jag undrar om du är för snäll nu också! Hela samhället är genomfeminiserat, och den fina bilden över kvinnor som maktlösa och enbar goda, SOM INTE FÅR KRITISERAS SOM KÖN. Den bilden är både genomfalsk, men upprätthålles också av män.
Kvinnor är naturligtvis inte så maktlösa och sockersött genomgoda. Hela den offentliga sektorn, den är inte obetydlig, är idag ett feministisk maktcentra.
Jag jobbade som fritidspedagog för 25 år sedan. I några år, sedan gav jag upp. Att kvinnliga chefer, eller antagligen lärare, inte allitd är det bästa, finns det forskning om. Och de mot pojkar orättvisa betygen, vad görs åt dem?
Här från Sthlms universitet, fem vittnesmål. Fruktansvärt, matriarkatets diktatur? Med hjälp av fjolliga manliga politiker, obs!
http://genusnytt.wordpress.com/2011/03/11/insandare-feministiska-larare-...
Permalänk | Anmäl
Joakim Steneberg, 2011-03-11, 21:05
Sympatisk och välformulerad text. Jag beundrar din återhållsamma men ändå knivskarpa kritik.
Själv tillhör jag skaran som sedan länge tröttnat och börjat gå till hård attack. Det är kanske inte alltid det bästa, men jag kan inte dölja mina åsikter längre.
Sverige är feminismens Saudiarabien. Män ses på många sätt som en andra klassens medborgare. Och värst är det kanske i skolan. Där betraktas pojkaktighet och begynnande manlighet som en sjukdom som måste botas.
För några årtionden sedan gick det bra för pojkar i skolan. Nu går det sämre och sämre för pojkar i hela västvärlden. Den gemensamma nämnaren är feminismen.
Precis som Anders vill jag skrika rakt ut. Arrogansen, okunnigheten och den ideologiska låsningen är monumental. Och det är en otrolig skandal som ingen talar om.
Permalänk | Anmäl
Joakim Johansson, 2011-03-11, 22:04
Hej Mats Olsson!
En enkel fråga som kanske inte är så enkel i praktiken, du skriver: "6) Pojkarna ligger efter biologiskt utvecklingsmässigt vid skolstart och de hinner aldrig riktigt ikapp. "
Ja, det förefaller vara så. Även om saken också är individuell.
Hur mycket skulle vi vinna på att mognadstesta barn och bara släppa fram dem som "mogna" till åk 1? Vi vet redan att majoriteten omogna 7-åringar kommer att vara pojkar. Hur gör vi med denna stora ansamling pojkar i preskol-grupper som kanske skulle heta NollPlus?
Hur generell är egentligen denna senare utveckling? Kanske så generell att alla pojkar ska vänta tills de är 8 år?
Permalänk | Anmäl
Gunnel Gomér, 2011-03-11, 22:21
Tack för att någon tar upp ämnet. Det är alltför sällan som någon vågar kritisera "jakten" på män i det svenska samhället. Jag kommer fortfarande starkt ihåg när jag gick i åttonde klass och vi skulle ha en diskussion om jämställdhet i klassen. Upplägget var sådant att det var killarna som skulle debattera mot tjejerna och vi hade blivit tilldelade var sin sida i debatten. Vi skulle alltså ta fram argument för vår sak oavsett om vi i verkligheten tyckte det eller inte. Bara några minuter in i debatten så sitter jag 14 år gammal och debatterar mot alla tjejer i klassen + läraren i ämnet (som också var biträdande rektor) + extra lärare (fanns alltid sådan på plats) + rektorn för skolan som av okänd anledning befann sig i klassrummet. Alla lärare/vuxna var kvinnor för övrigt. Efter debatten kontaktar den biträdande rektorn mina föräldrar och ifrågasätter vilken kvinnosyn som dem förmedlar hemma hos mig. Vid senare tillfälle så satte den kvinnliga läraren ett väl godkänt betyg istället för mycket väl godkänt och hänvisade till uppförande (enligt mig starkt kopplat till debatten och efterföljande samtal), vilket i Sverige inte är betygsgrundande så vitt jag vet.
Detta är bara ett i raden av fall då svenska killar har blivit förfördelade baserat på kön. Det blir allt svårare att vara tyst när "feminist-terroristerna" ångar på i sin strävan efter att förtrycka det manliga könet.
Permalänk | Anmäl
Fredriks, 2011-03-11, 22:52
Gunnel
Har du någonsin funderat över orsakerna varför evolutionen skapat det vi benämner "senare utveckling" för pojkar.
Vad är liksom orsaken och det evolutionära syftet.
Kanske borde skolan som institution reflektera över detta.
Och sedan dra slutsatser.
Kan det tex finnas någon koppling till att det finns sågverk längs den svenska kusten???
Sågverk som fyller på åt rätt håll i den svenska bytesbalansen.
Kanske finns ett samband till dessa apparater:
http://www.modellrallaren.se/wp-content/2010/04/valmet_890.jpg
Permalänk | Anmäl
Anders B Westin, 2011-03-11, 23:46
Tveksamt med en så toffelhjältig rubrik. Därför bemödade jag mig inte ens läsa det du skrivit. Puuuuh....
Permalänk | Anmäl
Kjell Nordberg, 2011-03-12, 00:33
Jag vill bara instämma med andra svaranden här. Sansad och välformulerad artikel.Trots att jag har döttrar tror jag det här är en väldigt viktig fråga för hela vårt samhälle. Bra att du tar upp den.
Men "kritik från vänster"..? Går det att komma så långt åt vänster att man kan kritisera feminismen från vänster? Blir det inte automatiskt en kritik från höger? :-)
Permalänk | Anmäl
Fredrik Franzén, 2011-03-12, 00:43
Klockrent..... Den "Mega" feministiska skolan har år efter år ändrats och anpassats till att passa tjejerna där grabbarnas behov ofta åtsidosätts..
Pojkar ska inte uppfostras till att bli feminister det är helt onaturligt för små och unga pojkar och de får en identitetskris redan i unga år.
Kanske vore det bättre för grabbarnas skull att separera könen under skoltiden där grabbarna kunde utvecklas till män och inte bli värstingar med dåliga betyg.
Permalänk | Anmäl
Andersx Carlsson, 2011-03-12, 00:55
Pojkar kanske int skall gå i en annan skola som passar deras kön, genus det är ju kvinnligt
Permalänk | Anmäl
Erik almgren, 2011-03-12, 07:19
Att män inte opponerar sig mot sådana här missförhållanden tror jag beror på framförallt dels en naiv tro att jämställdhetsfrågorna ändå behandlas ur objektiva ingångsvärden samt på den kollektiva skuldkänsla som feminister lobbar för att pränta in.
Hur som helst, det får vara slut med det nu. Alla vet att pojkar diskrimineras såväl direkt, indirekt som strukturellt i skolan.
Vem tror att barn av naturen är slöa i en lärandemiljö? Självfallet måste man gå till botten med varför pojkar tappar sugen i skolan redan tidigt. Man måste även utreda ordentligt varför pojkars kunskaper inte ger utdelning betygsmässigt (vilket framgår bl.a. av de nationella proven jämfört med betygen). Dessutom måste man fråga sig om det sätt som utbildningen nu bedrivs på, med ett stort inslag av gruppövningar etc., allmänt missgynnar pojkar.
Agerar inte ansvariga politiker seriöst på denna fråga som alltså handlar om diskriminering av barn och ungdomar så bör de bytas ut.
Permalänk | Anmäl
Daniel. Andersson, 2011-03-12, 08:44
#4 Gunnel Gomér
Det blir lite svårtolkat i texten vad som är betänkandets hållning och vad som är min kritik. Jag ifrågasätter det här med "mognadsnivå" som är ett försök att göra flickorna till norm och pojkarna till avvikare.
Om vi fokuserar på innehåll går det att se kvaliteter hos pojkarna som handlar om att vara annorlunda. Mitt förslag är att vi skapar en "pojkmogen skola".
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-03-12, 10:16
Mats, du har så rätt! En modig och rättfram artikel. Hur kan vi få förändringar om ingen innifrån systemen träder fram? Man kan fråga sig hur mammor aningslöst lämnar sina små pojkar till en könsfientligt inställd skola. Pojkar är pojkar och flickor är flickor, oavsett idealistiska strömningar. När skall framför allt mammor inse att deras pojkar hanteras mentalt illa i skolan? En hantering som är till skada för hela samhällets framtid. All innovation från minsta skruv till komplexa högteknologiska företeelser, är framsprungna ur männens hjärnor. Om vi inte vårdar dessa pojkhjärnor går vi mot ett teknologiskt haveri.
Permalänk | Anmäl
Björn Boström, 2011-03-12, 10:24
Gunnel Gomér #4; Jag tror att det är dags att omdefiniera vad skolmognad innebär. Pojkar har en annan föreställningsvärld än vad flickor har. Skulle denna värld vara sämre än flickors? Fråga dig själv hur det är möjligt att vår teknologiska värld har kunnat skapas av dessa föraktliga manshjärnor, om inte dessa hjärnor har en annan potential än kvinnors?
Permalänk | Anmäl
Björn Boström, 2011-03-12, 10:41
Rättelse:
"Jag är varken biologist, essentialist eller feminist. "
Ska vara:
"Jag är varken biologist, essentialist eller anti-feminist"
Även om dubbla negationer är svåra att förstå menar jag att mina åsikter ryms inom den feministiska familjen.
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-03-12, 12:10
Sir Ken Robinson utvecklar kritiken mot skolan hos Skavlan:
http://svtplay.se/v/2355304/skavlan/del_9_av_13
efter 29 minuter.
De här förändringarna kommer antagligen att gynna flickor i minst lika hög grad som pojkarna.
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-03-12, 12:17
#8 Fredrik Franzén
Vad som är höger eller vänster kanske är mindre viktigt i den här frågan. Den traditionella skalan har nog spelat ut sin roll. Min poäng är att beskriva skolan som föränderlig och lyfta fram dess personlighetsutvecklande funktion.
Den är alltså m-e-r än en institution för arbetskraftsproduktion.
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-03-12, 12:21
En väldigt bra artikel och de flesta kommentatorer förhåller sig sympatiska till den men har inte förstått poängen. När Mats Olsson rättar sig i #15 och menar att han inte är "anti-feminist" så visar han tydligt att han förstått problematiken.
Nej, det är inte feminismens fel att det går sämre för pojkar. Feminismen är som bekant inte supporters av "duktiga följsamma flickor" utan feminismen kämpar för lika rättigheter och möjligheter för båda könen (även om många män gärna missförstår detta, eler använde extrema exempel för at visa något annat).
Det känns snarare som den nya nymoralistiska och auktoritära "ordning- och reda" skolan hamnat i en olycklig kombination med ett oerhört ytligt och grupporienterat jämlikhetstänkande. Det är faktiskt lite förvånande med tanke på att vi har en liberal(?) skolminister.
#1 m fl: Sedan har vi ju då de som försöker och försöker och försöker att förklara skillnaderna i biologistiska termer (suck!). Vad som skiljer människan från djuren är vår förmåga att bryta mönster, reflektera etiskt och generera kulturella uttryck och värderingar. Samt att handla utifrån detta. Men om ni vill fortsätta vara schimpanser så varsågod.
#4: Och nej Gunnel Gomér, du är en god debattör och vi delar värderingar både här och annorstädes, men låt oss inte skapa en skola byggd på schabloner. Det är större variation inom gruppen pojkar än mellan flickor och pojkar. Mats Olsson pekar på lösningen.
Och nedan ett alldeles utmärkt citat som förtjänar att upprepas. Sug gärna på den sista meningen och fundera på varför det viktigaste i den svenska skolan är att jaga mobiltelefoner och hämta skolkare med polis:
"Tyvärr ser jag en tendens att krympa de här fria ytorna och öka disciplineringen med mer skolliknande arbetsformer. Genom längre samlingar i allt tidigare åldrar ska barnen vänjas vid meningslösa uppgifter, sitta still och vänta på sin tur. Risken är stor att barnen i stället tränas in i ett livslångt främlingsskap inför skolan - så som de har mött den. Livet är någon annan stans."
Jag ger massor av kredd till de många unga som reagerar på skolans utanförskap i samhället. Lyssna på dem.
Permalänk | Anmäl
Mister J, 2011-03-12, 13:19
Feminismen är en könsrasistisk , kvinnochauvinistisk masspsykos och är det stora hotet mot våra pojkar. Pojkar utmärks av en bubblande, kreativ energi. Flickor utmärks av en vilja att vara till lags och anpassa sig. Inte konstigt att det går helt överstyr när en kollektivistisk, marxistisk syn kombinerats med militanta flators manshat och skapat en grundsyn som går ut på att pojkaktighet och manlighet är en sjukdom som ska botas med genuspedagogik.
Permalänk | Anmäl
Peter, 2011-03-12, 13:58
#19 Peter
Kan vi inte försöka hålla en lite lugnare ton? Jag skulle vilja att den här tråden öppnar för samtal.
Om du vill diskutera hur pojkar och flickor egentligen är kanske det går at hitta ett annat forum?
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-03-12, 14:07
Ja Mats, visst, det kan jag säkert göra. Men oavsett om du gillar det eller inte så säger jag min mening här med. Jag noterar din lilla bestämning "egentligen är", men det missar målet. Jag uttalar mig inte om hur "pojkar och flickor egentligen är" utan pekar på ett drag hos pojkar som inte värdesätts och inte går ihop med dagens skolsituation och ett drag hos flickor som ger dem stora fördelar i dagens skolsituation. Jag är dj-gt förbannad över sakernas tillstånd och det tänker jag inte dölja. Men oavsett om jag är i affekt eller inte så står jag för den beskrivning som jag gör ovan.
Permalänk | Anmäl
Peter, 2011-03-12, 14:25
#21 Peter,
Bra - jag menar inte att mästra dig. Ilska fungerar för mig också.
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-03-12, 14:28
Det är OK. Jag förstår din poäng och respekterar den. Jag hoppas att du kan åstadkomma en förändring. Jag har inget förtroende för de som måste tänka om. För att citera en av dem som var med på det famösa kräftakalaset med wikileaks-Julian: "they seemed to have completed a journey". Jag tror inte viljan till rättvisa finns hos de tongivande feministiska opinionsbildarna. För mig har de åtskilligt att bevisa innan jag tar deras argumentation seriöst.
Permalänk | Anmäl
Peter, 2011-03-12, 14:40
Tack för svar Mats & Mr J!
Jag bortser från de vilda antifeministiska rallarsvingarna i debatten och försöker få klarhet i VAR vi behöver förändra. Det är ju nämligen inte så att feminister o a jämlikhetsförespråkare VILL att det ska gå dåligt för våra söner, tvärtom.
Både dagis, skolor och familjer sköts huvudsakligen av kvinnor. Förmodligen är detta något som försvårar för pojkar. För bara 50 år sedan var detta inget stort bekymmer. Pojkarna slutade skolan efter 7an, lagom ålder för hormonsvallet ...så att säga :-)
§§§
Jag tycker att vi ska diskutera "fadersinstinkterna". Någon undersökning sa att pappor i genomsnitt tillbringar 15 minuter per dag med barnen. Jag vet inte om det stämmer, men någonting ditåt är det.
Barn behöver sin pappa, män i omgivningen! Och pappa/män behöver barnen för att undgå att bli reducerad som människa.
Det är bara 150 år sedan män tillbringade sin tid "hemma", i synnerhet i de långa vintrarnas inomhusarbete. Pappor arbetade också tillsammans med barnen, lärde upp dem. Men industrialismen skiljde barn från fäderna och skiljde män och kvinnor åt i sträng arbetsfördelning.
Låt oss upphöra med att se "pappa borta, mamma hemma, fröken i skolan" som något naturligt. I mina ögon är det naturvidrigt.Låt oss upphöra med att se barn som en specialitet för kvinnor. Och upphöra med blame the mother-tjafset!
Jag tror att framgångsreceptet finns här!
Permalänk | Anmäl
Gunnel Gomér, 2011-03-12, 15:46
#24 Gunnel Gomér
Jag brukar vara försiktig i att betona vikten av manliga förebilder. Det blir lätt ganska fyrkantigt och stereotypt om de enstaka männen ska leva upp till bilden av någon enkel traditionell manlighet som pojkarna kan imitera. Mitt fokus ligger snarare på att männen ska våga ta strid om innehållet i verksamheten och finns det också utrymme för flickorna att ta del av ett bredare spektrum av aktiviteter.
Men jag är nog lite mottaglig för den romantik du beskriver och tror att många barn mår bra i en enkel socialisering där de imiterar och ärver sin fars yrke i en oproblematisk process. Problemet är att de flesta fäder idag har ganska oattraktiva yrken och det är svårt för barnen att leka sig in i vuxenlivet när föräldrarnas yrken är i grunden obegripliga (typ sitta vid en dator)
Bonde- och hantverkssamhället inbjöd till en lättare rollöverföring. Idag är pojkarna utlämnade till att hitta på - och skapas också utrymme för en massa oönskade förebilder. Min tes är att det kräver ett visst mod för att föräldrarna ska stå ut med de här faserna.
Man kan nog kalla det fadersinstinkt - det funkar för mig om det hjälper till att skapa utrymme för mäns delaktighet!
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-03-12, 16:03
Man kan ju undra varför genusforskarna alls vill ha män iskola/förskola? I SOU 2006: 75 på sidan 52 under 2.6: ”Män + förskola = jämställdhet?” diskuteras andra länders jämställdhetsarbete i förskolan, där man också vill ha in fler män. Dessa länder vill dock ha in fler män av fel skäl! Bland annat kritiseras det skotska projektet ”Men in childcare” som startades i början av 2000-talet, för att projektet ”bygger i stort sätt enbart på tankar om kvinnors och mäns olikheter. Initiativtagarna till projektet ser män som i grunden olika kvinnor. De bör komma in i förskolan för att fylla en funktion som kvinnor aldrig kan göra.”
Även Norge och Belgien kritiseras av samma skäl (sid 54): ”Tankarna om vikten av män till förskolan [i Norge] utgår i mycket från samma perspektiv som finns i arbetet i Belgien och Skottland. Att kön i sig har en viktig funktion. Den nordiska synen är dock att kön är en social konstruktion och att maskulinitet är föränderlig.”
Undrar varför svenska genusforskare då alls vill ha in män i personalen? Och varför finns ett kvinnligt perspektiv när det kommer till bolagsstyrelser men inte ett någon manlig egenskap att tillföra i skolan?
http://tanjabergkvist.wordpress.com/2009/04/27/genuspedagogik-i-forskola...
Permalänk | Anmäl
Tanja Bergkvist, 2011-03-12, 16:26
Jag håller helt med om beskrivningen av pojkarna i buskarna, gärna med våldsamma lekar. Jag har själv ifrågasatt att personalen på mina barns förskola bara lät dem fara runt och slåss, men det blev ingen förändring. När jag själv jobbade i förskola på 80-talet hade jag inget problem med att få med pojkarna i organiserade aktiviteter (barn är så tacksamma om vuxna leker med dem), därför anser jag inte att felet ligger hos dem, men det är jobbigt att organisera.
Kanske uppstår ett främlingskap mellan kvinnlig personal och pojkar, eller så orkar personalen inte med om de väsnas, eller så beror det på personalbrist och brist på speciell hjälp till utagerande barn. Flickorna kanske är mer lyhörda för personalens behov och belönas för det med närhet.
Permalänk | Anmäl
Marion, 2011-03-12, 16:43
#26 Tanja Bergkvist,
Jo, jag har läst det där och gnislade tänder. Av någon anledning trodde jag att DEJA inte skulle upprepa den här bravaden. Men jag är obotligt naiv och Anna Ekström håller fanan högt.
Eller?
Ibland tror jag att det finns sprickor i muren.
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-03-12, 16:43
Hej igen Mats, du skrev:
"Mitt fokus ligger snarare på att männen ska våga ta strid om innehållet i verksamheten "
Och jag förståååååår inte :-)
Vad är "innehållet" i en verksamhet? Valet av faktabitar för måluppfyllelse? Eller den socialisering som skolan är uttryck för? Hur skulle det gå till att MÄN TAR STRID för att ändra på hur kvinnor beter sig när de sköter barnen hemma, på dagis och i skolan?
How, oh how?
Permalänk | Anmäl
Gunnel Gomér, 2011-03-12, 17:13
Enkelt! Till att börja med så motar man ned alla radikalfeministiska "analyser" dit där de hör hemma, dvs i dasstunnan. Sedan spikar man igen locket.
Permalänk | Anmäl
Peter, 2011-03-12, 18:19
#18
Personligen tror jag att det finns en klar risk för att personer som lever i tron att det existerar en bestämd könsmaktsordning kan behandla den som enligt föreställningen är överordnad sämre än den som enligt samma föreställning är underordnad.
Översatt till denna diskussion: Det är naivt att tro att det inte finns risk för att personer som tror på könsmaktsordningen behandlar pojkar sämre än flickor i skolan. Jag tror verkligen inte (och det har stöd i erfarenheten) att sådana personer ser det som ett problem att pojkar faller ur utbildningssystemet - tvärt om. Därför kan dessa personer inte tillåtas få sätta agendan för diskussionen eller definiera problemet. Deras ansträngningar kommer inte att syfta till att uppnå en jämlik behandling av pojkar och flickor.
Permalänk | Anmäl
Daniel. Andersson, 2011-03-12, 18:20
Det här handlar inte om "att tro" på könsmaktsordningar :-)
De manliga anti-feminist-rösterna i debatten hamnar bort i tok, bekräftar tydligt bilden av sin idé om manlig överordning. Genom att ryta åt de kvinnliga befattningahavarna i skolan och på dagis att de "gör fel". Dock utan att själva kunna visa vad slags kunskap och vilja till omsorg om barnen de kan ge. Rytande gnäll är det sämsta barn kan få.
Barn behöver något...vad?
Svara på det i stället för att bete er som tandlösa lejon!
Permalänk | Anmäl
Gunnel Gomér, 2011-03-12, 18:49
Men män, utbilda er då och arbeta inom skolan, i stället för att bara KLAGA och skylla på kvinnor!!!
Vad är det som hindrar er från att göra detta val?
För det är väl inte den förhållandevis dåliga lönen, som hindrar er från att hjälpa pojkarna?
Permalänk | Anmäl
Ingrid Axelsson, 2011-03-12, 18:58
Jasså, bort i tok!?! När började det balla ur på allvar? Sannolikt här:
http://www.theatlantic.com/magazine/archive/2000/05/the-war-against-boys...
Permalänk | Anmäl
Peter, 2011-03-12, 19:01
# 32 och 33
Ni kanske missförstod mig. Det handlade inte om någon kritik mot kvinnor. Kvinnor gör, liksom män, överlag fantastiska insatser i skolan. Att föreställningen om könsmaktsordningen etc. slår mot pojkarna är dock uppenbart. Självfallet finns det ingen ”quick fix”. Men att älta könsroller eller dryfta genusteorier kommer inte att leda någonstans. Socialkonstruktivism har som jag ser det inte i skolan att göra – i synnerhet inte om den saknar folkligt stöd.
Vad jag tror behövs i skolan är bl.a. 1) ordning och reda, mer katederbunden undervisning 2) mindre fokusering på pedagogik samt relationer och i stället mer fokusering på kunskap 3) en höjd svårighetsgrad framförallt i de naturvetenskapliga ämnena 4) anonyma prov 5) betygssättning endast utifrån kvalitetssäkrade (ev. på nationell nivå) skriftliga prov av särskilda examinatorer (andra än de undervisande lärarna) 6) en mer differentierad (och därmed rättvisare) betygsskala som ger eleverna ökade incitament.
Permalänk | Anmäl
Daniel. Andersson, 2011-03-12, 19:50
#32 Jag ser inget "rytande gnäll" och "idéer om manlig överordning" utan bara giltig argumentation och lyhördhet från ickefeministernas sida i den här debatten, Gunnel. Kan du ge ett konkret exempel på vad du menar?
Permalänk | Anmäl
Anton Bergquist, 2011-03-12, 20:04
#31
Preciiis, då kan det gå som på "fritis" på Hemse, Gotland där personalen tycker det är rimligt att utfordra pojkarna med knäckebröd och belöna flickorna med semlor på kvinnodagen.
http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=6704643
Skrota den ovetenskapliga s.k. könsmaktsordninge, det är hävdandet av den som leder till de värsta felsluten och irrgångarna i könsdebatten.
Permalänk | Anmäl
Rolf , 2011-03-12, 21:13
#35
Hej Daniel!
Javisst behövs "ordning & reda" och "kunskap" i skolan, liksom på alla arbetsplatser.
Frågan gäller "hur?" Det är ingen idé att sätta mål utan att anvisa medel.
Permalänk | Anmäl
Gunnel Gomér, 2011-03-12, 21:22
Mats Olsson avslutar sin artikel:
"Jag menar att en jämställdhetsutredning som blundar för könsobalansen inom lärarkåren är en skandal. "
Jag håller med om det, hyser en stark önskan att män ska ta del i barnens liv och fostran - hemma, på dagis och i skolan. Tyvärr är läget inte sådant.
Jag talar inte om att öka antalet manliga "förebilder" lite grann. Jag talar om existensen av ett liv för barn, där män är närvarande. Jag talar om att ta ansvar för barnens fostran och utbildning i stället för att kritisera de människor som gör jobbet.
Så den stora frågan kvarstår: Hur?
Permalänk | Anmäl
Gunnel Gomér, 2011-03-12, 21:36
35# Danile Andersson: jag håller absolut med på punkt 4 och 5 och inte bara för pojkarnas "skull". Proven skulle dessutom utformas så att de skulle utföras vid datorn, för det skulle inte vara möjligt att identifiera dem via handstilen.
Permalänk | Anmäl
Ingrid Axelsson, 2011-03-12, 21:57
#39 Gunnel Gomér
Jag vill inte ge något generellt svar. Det här är min berättelse:
http://lumaol.wordpress.com/2007/09/01/en-sentimental-dares-bekannelser/
Enligt forskningen är många män helt nöjda med att passa in och jag vill inte moralisera över dem.
I TCO-debatten försöker jag ge en liten vink om hur jag tänker om förskolan/skolans förnyelse, men helt kort är jag förvånad över hur enkelt omsorgskultur och detaljstyrd verksamhet låter sig förenas under senare tid.
Men det handlar om två perspektiv. Antingen ser man skolan som summan av deltagarnas erfarenheter och det blir då en statisk institution som bärs upp av egen logik. Alternativet är att se verksamheten som politiskt styrd och då förväntas pedagogerna följa styrdokument - den är möjlig att förändra genom direktiv.
Jag började i förskolan 1975. Barnstugeutredningen kom 1973 och den innehöll intressanta tankar. Piaget beskrev ett barn som var nyfiket och konstruerade sin värld genom att experimentera - förskolan skulle präglas av naturvetenskapliga laboratorier där barnen kunde göra nya erfarenheter. Freires tankar om dialogens frigörande betydelse var viktiga för synen på barnenens inflytande. Lekhallar byggdes för att tillfredställa barnens rörelsebehov. Snickarrum iordningställdes och förskollärarutbildningen bågnade av slöjd, drama, musik, rytmik och metodik.
De här intentionerna fick mycket liten genomslagskraft. Tio år senare var snickarrummen omgjorda till dockrum, lekhallarna avdelats till myshörnor, laboratorierna blev pysselhörnor och idag är Paolo Freire en okänd storhet för våra studenter.
Min slutsats är att intentionerna inte klarade av mötet med institutionen barnomsorg. Mitt antagande är att pedagogernas kön har betydelse för detta misslyckande men jag har naturligtvis svårt att leda detta i bevis.
Frågan om varför män inte har funnit sig tillrätta i miljön har många svar. De dubbla förväntningarna och dubbla bestraffningarnas logik är en möjlighet.
Just nu ringer jag runt till män som avbrutit sina lärarstudier och försöker förstå vad som hände.
Läs gärna HSV:s utredning:
http://www.hsv.se/download/18.7b18d0f311f4a3995d57ffe3919/0907R.pdf
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-03-12, 23:12
# 40 Ingrid Axelsson - absolut, det känns primitivt att den lösningen inte redan finns i skolan. Den borde komma. Tror det skulle vara en lättnad för både elever och lärare. Att upprätthålla engagemang och ordning på lektioner m.m. måste ske på annat sätt än att bristfälligt engagemang och uppförande riskerar att vägas in i betygen för de olika ämnena.
# 35 Gunnel Gomér - jag tror faktiskt att det är viktigt att sätta den här typen av mål eftersom skolan i stora delar verkar sakna hållbara sådana. Sedan har du så klart rätt i att det måste finnas medel så att målen kan realiseras. Vad gäller ordning och reda kan man gå två olika vägar som i och för sig kan kombineras. En är att hårdare sanktionera missskötsel. Den andra är att jobba med positiva incitament. Sedan tror jag framförallt att ordning och reda följer om eleverna känner sig motiverade av studierna. Den feedback, inklusive orättvisa betyg, som många pojkar får idag sänker motivationen direkt och när eleven väl kommit efter blir det än värre.
Permalänk | Anmäl
Daniel. Andersson, 2011-03-12, 23:37
Jag är bekymrad över att vi hamnar i en diskussion om disciplinering och betyg.
Kan vi fokusera på innehåll och arbetsformer? Den här föreläsaren lyfter motivationens betydelse:
http://www.ted.com/talks/ali_carr_chellman_gaming_to_re_engage_boys_in_l...
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-03-13, 00:24
Gunnel Gomér, vad har du för belägg för detta: "Jag talar om existensen av ett liv för barn, där män är närvarande. Jag talar om att ta ansvar för barnens fostran och utbildning i stället för att kritisera de människor som gör jobbet."? Om du inte kan belägga att män inte är närvarande i sina barns liv och tar ansvar för barnens fostran och utbildning" så haspla inte ur dig sådana ininuanta villospår! Som feminister är så är du bara intresserade av de mest framgångsrika hannarna sätt att leva, dvs den lilla klick som nått toppositioner i samhälle. Att de försakat allt annat på vägen är ingen hemlighet. Det lär även den kvinna som vill nå lika långt få göra. Om du faktiskt med feministisk arrogans, ignorans och fräckhet påstår att det stora flertalet män inte är närvarande i sina barns liv och tar ansvar för sina barns fostran och utbildning så ska du nu gå och tvätta ditt kakhål med tvål och vatten!
Permalänk | Anmäl
Peter, 2011-03-13, 06:54
#45 Peter
Jag skulle vilja att du inte låter dig provoceras så enkelt. Frågan är relevant - varför söker inte män till förskollärarutbildning/tar ut föräldradagar?
Svaret är ytterst komplext och en vanlig tanke är ungefär:
- Män är besatta av lön och status. Därför kan de inte tänka sig att gå 4,5 år på högskolan och ta dyra studielån för att komma till ett yrke med historiskt dålig lön och där de dessutom reduceras till tvetydiga representanter för något som kallas maskulinitet. (kvinnor förväntas däremot göra sådana val eftersom de "ääääääääälskar barn".)
Min erfarenhet av vilka män det är som söker till lärarutbildningen förstärker inte den här bilden. Vi tar in 300 studenter/år och ungefär 20 av dem är män. En brokig skara som ofta sökt sig till yrket för att de tror sig kunna kombinera hobby med yrke. Musik, bild, drama, sport, uteliv, frihet, slöjd - de är svåra att definiera som grupp, men min erfarenhet är att de tillför något som jag i brist på andra ord kallar "mångfald".
Norge har visat att det är möjligt att utöka den här gruppen - i Sverige trakasseras de av jämställdhetsutredningarna och ses som representanter för könsmaktsordning.
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-03-13, 10:05
Peter, båda tummarna upp.
Permalänk | Anmäl
Andersx Carlsson, 2011-03-13, 10:19
# 44 - Mats Olsson: Du har säkert rätt i att det är det konstruktiva tillvägagångssättet. Frågor som disciplin och betyg har dock i och för sig betydelse för innehåll och arbetsformer.
Man ska akta sig för generaliseringar. Med den anmärkningen gör jag följande reflektion. En trend i samhället är att arbetsplatser med flertalet kvinnor är mer socialiserade än arbetsplatser med flertalet män i den meningen att relationer tar större utrymme i samtalet. En initial positiv effekt av det är att trivseln på arbetsplatsen ökar. En annan effekt är att män i hög grad tenderar att lämna den. Vissa anser att detta har med manlig fåfänga att göra. För egen del vet jag flera som bytt eftersom de mår dåligt av att ständigt lyssna på diskussioner om t.ex. förhållandena mellan de olika figurerna i sex and the city. Utan ett samtal att delta i blir arbetsplatsen helt enkelt mindre attraktiv. Det är säkert samma sak inom högskolan. Det kanske inte är fruktbart, men jag tror att du där har en av förklaringarna till att så många av dina 20 av 300 manliga studenter hoppar av. Sedan bidrar säkert inte utredningen m.m. till att öka antalet manliga studenter.
Genusvetenskapen ser jag som en, ur snäva infallsvinklar och frågeställningar, teoretisering av relationer. Det är ingen slump att genusvetenskapen tar plats i dagens skola. I en mer jämställd skola hade den inte gjort det. Jag kan inte ge någon konkret input på vad som borde tillföras till innehåll och arbetsformer. Men jag vet vad som borde utgå.
Permalänk | Anmäl
Daniel. Andersson, 2011-03-13, 14:19
Mats reflekterade:
"Mitt antagande är att pedagogernas kön har betydelse för detta misslyckande men jag har naturligtvis svårt att leda detta i bevis."
Jag tror att du har rätt!
Men det är inte "kön" i biologisk bemärkelse, utan värderingar som slår igenom, pedagogernas egna preferenser. Så är det i alla människo-nära yrken. Till sist är det "jag" som styr - oberoende av pedagogisk träning och oberoende av skolpolitikens målstyrande dokument.
På förskolor är tjejer och kvinnor med starkt traditionella könsrollsvärderingar i majoritet.
I skolan är majoriteten lärarpersonligheter traditionalister - oberoende av politisk tillhörighet (vilken undersökningar visar är främst borgerligt röstande). Lärare var en gång barn som gick i skolan, trivdes och lyckades rätt bra. Sedan gick de på högskola. Sedan började de jobba i skolan. Total rundgång! Och de flesta är kvinnor.
Alltså...könet slår igenom. Men också traditionalismen. Som möter en mer mångfassetterad och splittrande värld utanför skolan. Och går förlorande ur konkurrensen.
§§§
Varför lyckades de gamla folkskollärarna så pass bra förr i världen? De hade hög social status, skaplig lön, många var män. De kunde erbjuda barnen mycket roligt och berikande som inte fanns hemma. Bilder, berättelser, färgkritor...chansen att bli duktig, framtid utanför potatisåkern.
Idag ligger skolan i skugga inför det glittrande utbudet som omger barnen.
Vem har lärt barnen att lägga upp smutsiga skor i soffan? Ja inte är det skolan, inte föräldrarna. Det är IKEA-reklam och amerikanska TV-serier. Så där lite lagom busig, det ska man va. Men soffan då?
Permalänk | Anmäl
Gunnel Gomér, 2011-03-13, 14:39
#45
Hej Peter!
Du utbrast: "Om du inte kan belägga att män inte är närvarande i sina barns liv och tar ansvar för barnens fostran och utbildning" så haspla inte ur dig sådana ininuanta villospår!"
Naturligtvis kan jag belägga detta Peter. All statistik lär oss att det är kvinnor som huvudsakligen tar hand om barnen - hemma.I F-penning, i VAB-dagar och genom att deltidsarbeta. Och det är huvudsakligen kvinnor som jobbar på dagis och i skolan.
Om vi räknar saken i TID...så kanske män(som grupp) inte lägger ned mer än 5-10% av sin tid på barn. Vare sig i skolan eller hemma. Hur skulle de kunna? Heltidsarbetande män är borta hemifrån i 10-11 timmar per dag, just under barnens vakna tid...och de är nästan helt frånvarande på dagis och få i skolan.
Att "ta ansvar för uppfostran" är något som män definierar på ett annorlunda sätt än kvinnor. Kvinnor menar "ta hand om barnen, vara närvarande".
Men frånvarande pappor, älskade men frånvarande, har många f d barn vittnat om.
Har du belägg för påståendet att män utbildar och tar vardaglig omsorg om barn...i acceptabel utsträckning?
Feminister inbjuder, ber, lockar, hotar...för att barn ska få del av sin pappa. För att fler män ska komma in i dagis och skolor. Men är det så?
Permalänk | Anmäl
Gunnel Gomér, 2011-03-13, 15:38
#48 Daniel. Andersson,
Jo många manliga studenter beskriver ensamhet i personalrum och de vardagliga samtalen som en besvärande omständighet.
Därför är det viktigt att jobba med nätverk. I Norge premieras de förskolor som samlar män - jag antar att de tänker i någon form av motkultur?
Permalänk | Anmäl
Mats Olsson, 2011-03-13, 16:30
84 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Mats
Jag beundrar din artiga vänliga retorik. Och väldigt långa och (troligen nödvändiga) socialkonstruktivistiska omskrivning.
Jag som evolutionsfokuserad naturvetare vill enbart skrika.
Har folk i makten inte fattat ett enda cent av Darwins nu över 100 år gamla andra bok.
Kräv att medlemmarna i DEJA håller en 3 timmar lång föreläsning om hur sexuell selektion aggregeras i Homo Sapiens kulturskapande och hur detta relateras till begreppen statussökande och kunskapslängtan och begreppet "Att Göra Kön".
Klarar dom inte detta! Så bör de skyndsamt avgå!
Helt enkelt för att rädda det Svenska Välståndet.
PS!
Jag har aldrig varit diplomat. Snarare en som vill trycka köttstycket rätt ner i svalget på de okunniga profeterna.
DS!
Vadå "får män"? Jag undrar om du är för snäll nu också! Hela samhället är genomfeminiserat, och den fina bilden över kvinnor som maktlösa och enbar goda, SOM INTE FÅR KRITISERAS SOM KÖN. Den bilden är både genomfalsk, men upprätthålles också av män.
Kvinnor är naturligtvis inte så maktlösa och sockersött genomgoda. Hela den offentliga sektorn, den är inte obetydlig, är idag ett feministisk maktcentra.
Jag jobbade som fritidspedagog för 25 år sedan. I några år, sedan gav jag upp. Att kvinnliga chefer, eller antagligen lärare, inte allitd är det bästa, finns det forskning om. Och de mot pojkar orättvisa betygen, vad görs åt dem?
Här från Sthlms universitet, fem vittnesmål. Fruktansvärt, matriarkatets diktatur? Med hjälp av fjolliga manliga politiker, obs!
http://genusnytt.wordpress.com/2011/03/11/insandare-feministiska-larare-...
Sympatisk och välformulerad text. Jag beundrar din återhållsamma men ändå knivskarpa kritik.
Själv tillhör jag skaran som sedan länge tröttnat och börjat gå till hård attack. Det är kanske inte alltid det bästa, men jag kan inte dölja mina åsikter längre.
Sverige är feminismens Saudiarabien. Män ses på många sätt som en andra klassens medborgare. Och värst är det kanske i skolan. Där betraktas pojkaktighet och begynnande manlighet som en sjukdom som måste botas.
För några årtionden sedan gick det bra för pojkar i skolan. Nu går det sämre och sämre för pojkar i hela västvärlden. Den gemensamma nämnaren är feminismen.
Precis som Anders vill jag skrika rakt ut. Arrogansen, okunnigheten och den ideologiska låsningen är monumental. Och det är en otrolig skandal som ingen talar om.
Hej Mats Olsson!
En enkel fråga som kanske inte är så enkel i praktiken, du skriver: "6) Pojkarna ligger efter biologiskt utvecklingsmässigt vid skolstart och de hinner aldrig riktigt ikapp. "
Ja, det förefaller vara så. Även om saken också är individuell.
Hur mycket skulle vi vinna på att mognadstesta barn och bara släppa fram dem som "mogna" till åk 1? Vi vet redan att majoriteten omogna 7-åringar kommer att vara pojkar. Hur gör vi med denna stora ansamling pojkar i preskol-grupper som kanske skulle heta NollPlus?
Hur generell är egentligen denna senare utveckling? Kanske så generell att alla pojkar ska vänta tills de är 8 år?
Tack för att någon tar upp ämnet. Det är alltför sällan som någon vågar kritisera "jakten" på män i det svenska samhället. Jag kommer fortfarande starkt ihåg när jag gick i åttonde klass och vi skulle ha en diskussion om jämställdhet i klassen. Upplägget var sådant att det var killarna som skulle debattera mot tjejerna och vi hade blivit tilldelade var sin sida i debatten. Vi skulle alltså ta fram argument för vår sak oavsett om vi i verkligheten tyckte det eller inte. Bara några minuter in i debatten så sitter jag 14 år gammal och debatterar mot alla tjejer i klassen + läraren i ämnet (som också var biträdande rektor) + extra lärare (fanns alltid sådan på plats) + rektorn för skolan som av okänd anledning befann sig i klassrummet. Alla lärare/vuxna var kvinnor för övrigt. Efter debatten kontaktar den biträdande rektorn mina föräldrar och ifrågasätter vilken kvinnosyn som dem förmedlar hemma hos mig. Vid senare tillfälle så satte den kvinnliga läraren ett väl godkänt betyg istället för mycket väl godkänt och hänvisade till uppförande (enligt mig starkt kopplat till debatten och efterföljande samtal), vilket i Sverige inte är betygsgrundande så vitt jag vet.
Detta är bara ett i raden av fall då svenska killar har blivit förfördelade baserat på kön. Det blir allt svårare att vara tyst när "feminist-terroristerna" ångar på i sin strävan efter att förtrycka det manliga könet.
Gunnel
Har du någonsin funderat över orsakerna varför evolutionen skapat det vi benämner "senare utveckling" för pojkar.
Vad är liksom orsaken och det evolutionära syftet.
Kanske borde skolan som institution reflektera över detta.
Och sedan dra slutsatser.
Kan det tex finnas någon koppling till att det finns sågverk längs den svenska kusten???
Sågverk som fyller på åt rätt håll i den svenska bytesbalansen.
Kanske finns ett samband till dessa apparater:
http://www.modellrallaren.se/wp-content/2010/04/valmet_890.jpg
Tveksamt med en så toffelhjältig rubrik. Därför bemödade jag mig inte ens läsa det du skrivit. Puuuuh....
Jag vill bara instämma med andra svaranden här. Sansad och välformulerad artikel.Trots att jag har döttrar tror jag det här är en väldigt viktig fråga för hela vårt samhälle. Bra att du tar upp den.
Men "kritik från vänster"..? Går det att komma så långt åt vänster att man kan kritisera feminismen från vänster? Blir det inte automatiskt en kritik från höger? :-)
Klockrent..... Den "Mega" feministiska skolan har år efter år ändrats och anpassats till att passa tjejerna där grabbarnas behov ofta åtsidosätts..
Pojkar ska inte uppfostras till att bli feminister det är helt onaturligt för små och unga pojkar och de får en identitetskris redan i unga år.
Kanske vore det bättre för grabbarnas skull att separera könen under skoltiden där grabbarna kunde utvecklas till män och inte bli värstingar med dåliga betyg.
Pojkar kanske int skall gå i en annan skola som passar deras kön, genus det är ju kvinnligt
Att män inte opponerar sig mot sådana här missförhållanden tror jag beror på framförallt dels en naiv tro att jämställdhetsfrågorna ändå behandlas ur objektiva ingångsvärden samt på den kollektiva skuldkänsla som feminister lobbar för att pränta in.
Hur som helst, det får vara slut med det nu. Alla vet att pojkar diskrimineras såväl direkt, indirekt som strukturellt i skolan.
Vem tror att barn av naturen är slöa i en lärandemiljö? Självfallet måste man gå till botten med varför pojkar tappar sugen i skolan redan tidigt. Man måste även utreda ordentligt varför pojkars kunskaper inte ger utdelning betygsmässigt (vilket framgår bl.a. av de nationella proven jämfört med betygen). Dessutom måste man fråga sig om det sätt som utbildningen nu bedrivs på, med ett stort inslag av gruppövningar etc., allmänt missgynnar pojkar.
Agerar inte ansvariga politiker seriöst på denna fråga som alltså handlar om diskriminering av barn och ungdomar så bör de bytas ut.
#4 Gunnel Gomér
Det blir lite svårtolkat i texten vad som är betänkandets hållning och vad som är min kritik. Jag ifrågasätter det här med "mognadsnivå" som är ett försök att göra flickorna till norm och pojkarna till avvikare.
Om vi fokuserar på innehåll går det att se kvaliteter hos pojkarna som handlar om att vara annorlunda. Mitt förslag är att vi skapar en "pojkmogen skola".
Mats, du har så rätt! En modig och rättfram artikel. Hur kan vi få förändringar om ingen innifrån systemen träder fram? Man kan fråga sig hur mammor aningslöst lämnar sina små pojkar till en könsfientligt inställd skola. Pojkar är pojkar och flickor är flickor, oavsett idealistiska strömningar. När skall framför allt mammor inse att deras pojkar hanteras mentalt illa i skolan? En hantering som är till skada för hela samhällets framtid. All innovation från minsta skruv till komplexa högteknologiska företeelser, är framsprungna ur männens hjärnor. Om vi inte vårdar dessa pojkhjärnor går vi mot ett teknologiskt haveri.
Gunnel Gomér #4; Jag tror att det är dags att omdefiniera vad skolmognad innebär. Pojkar har en annan föreställningsvärld än vad flickor har. Skulle denna värld vara sämre än flickors? Fråga dig själv hur det är möjligt att vår teknologiska värld har kunnat skapas av dessa föraktliga manshjärnor, om inte dessa hjärnor har en annan potential än kvinnors?
Rättelse:
"Jag är varken biologist, essentialist eller feminist. "
Ska vara:
"Jag är varken biologist, essentialist eller anti-feminist"
Även om dubbla negationer är svåra att förstå menar jag att mina åsikter ryms inom den feministiska familjen.
Sir Ken Robinson utvecklar kritiken mot skolan hos Skavlan:
http://svtplay.se/v/2355304/skavlan/del_9_av_13
efter 29 minuter.
De här förändringarna kommer antagligen att gynna flickor i minst lika hög grad som pojkarna.
#8 Fredrik Franzén
Vad som är höger eller vänster kanske är mindre viktigt i den här frågan. Den traditionella skalan har nog spelat ut sin roll. Min poäng är att beskriva skolan som föränderlig och lyfta fram dess personlighetsutvecklande funktion.
Den är alltså m-e-r än en institution för arbetskraftsproduktion.
En väldigt bra artikel och de flesta kommentatorer förhåller sig sympatiska till den men har inte förstått poängen. När Mats Olsson rättar sig i #15 och menar att han inte är "anti-feminist" så visar han tydligt att han förstått problematiken.
Nej, det är inte feminismens fel att det går sämre för pojkar. Feminismen är som bekant inte supporters av "duktiga följsamma flickor" utan feminismen kämpar för lika rättigheter och möjligheter för båda könen (även om många män gärna missförstår detta, eler använde extrema exempel för at visa något annat).
Det känns snarare som den nya nymoralistiska och auktoritära "ordning- och reda" skolan hamnat i en olycklig kombination med ett oerhört ytligt och grupporienterat jämlikhetstänkande. Det är faktiskt lite förvånande med tanke på att vi har en liberal(?) skolminister.
#1 m fl: Sedan har vi ju då de som försöker och försöker och försöker att förklara skillnaderna i biologistiska termer (suck!). Vad som skiljer människan från djuren är vår förmåga att bryta mönster, reflektera etiskt och generera kulturella uttryck och värderingar. Samt att handla utifrån detta. Men om ni vill fortsätta vara schimpanser så varsågod.
#4: Och nej Gunnel Gomér, du är en god debattör och vi delar värderingar både här och annorstädes, men låt oss inte skapa en skola byggd på schabloner. Det är större variation inom gruppen pojkar än mellan flickor och pojkar. Mats Olsson pekar på lösningen.
Och nedan ett alldeles utmärkt citat som förtjänar att upprepas. Sug gärna på den sista meningen och fundera på varför det viktigaste i den svenska skolan är att jaga mobiltelefoner och hämta skolkare med polis:
"Tyvärr ser jag en tendens att krympa de här fria ytorna och öka disciplineringen med mer skolliknande arbetsformer. Genom längre samlingar i allt tidigare åldrar ska barnen vänjas vid meningslösa uppgifter, sitta still och vänta på sin tur. Risken är stor att barnen i stället tränas in i ett livslångt främlingsskap inför skolan - så som de har mött den. Livet är någon annan stans."
Jag ger massor av kredd till de många unga som reagerar på skolans utanförskap i samhället. Lyssna på dem.
Feminismen är en könsrasistisk , kvinnochauvinistisk masspsykos och är det stora hotet mot våra pojkar. Pojkar utmärks av en bubblande, kreativ energi. Flickor utmärks av en vilja att vara till lags och anpassa sig. Inte konstigt att det går helt överstyr när en kollektivistisk, marxistisk syn kombinerats med militanta flators manshat och skapat en grundsyn som går ut på att pojkaktighet och manlighet är en sjukdom som ska botas med genuspedagogik.
#19 Peter
Kan vi inte försöka hålla en lite lugnare ton? Jag skulle vilja att den här tråden öppnar för samtal.
Om du vill diskutera hur pojkar och flickor egentligen är kanske det går at hitta ett annat forum?
Ja Mats, visst, det kan jag säkert göra. Men oavsett om du gillar det eller inte så säger jag min mening här med. Jag noterar din lilla bestämning "egentligen är", men det missar målet. Jag uttalar mig inte om hur "pojkar och flickor egentligen är" utan pekar på ett drag hos pojkar som inte värdesätts och inte går ihop med dagens skolsituation och ett drag hos flickor som ger dem stora fördelar i dagens skolsituation. Jag är dj-gt förbannad över sakernas tillstånd och det tänker jag inte dölja. Men oavsett om jag är i affekt eller inte så står jag för den beskrivning som jag gör ovan.
#21 Peter,
Bra - jag menar inte att mästra dig. Ilska fungerar för mig också.
Det är OK. Jag förstår din poäng och respekterar den. Jag hoppas att du kan åstadkomma en förändring. Jag har inget förtroende för de som måste tänka om. För att citera en av dem som var med på det famösa kräftakalaset med wikileaks-Julian: "they seemed to have completed a journey". Jag tror inte viljan till rättvisa finns hos de tongivande feministiska opinionsbildarna. För mig har de åtskilligt att bevisa innan jag tar deras argumentation seriöst.
Tack för svar Mats & Mr J!
Jag bortser från de vilda antifeministiska rallarsvingarna i debatten och försöker få klarhet i VAR vi behöver förändra. Det är ju nämligen inte så att feminister o a jämlikhetsförespråkare VILL att det ska gå dåligt för våra söner, tvärtom.
Både dagis, skolor och familjer sköts huvudsakligen av kvinnor. Förmodligen är detta något som försvårar för pojkar. För bara 50 år sedan var detta inget stort bekymmer. Pojkarna slutade skolan efter 7an, lagom ålder för hormonsvallet ...så att säga :-)
§§§
Jag tycker att vi ska diskutera "fadersinstinkterna". Någon undersökning sa att pappor i genomsnitt tillbringar 15 minuter per dag med barnen. Jag vet inte om det stämmer, men någonting ditåt är det.
Barn behöver sin pappa, män i omgivningen! Och pappa/män behöver barnen för att undgå att bli reducerad som människa.
Det är bara 150 år sedan män tillbringade sin tid "hemma", i synnerhet i de långa vintrarnas inomhusarbete. Pappor arbetade också tillsammans med barnen, lärde upp dem. Men industrialismen skiljde barn från fäderna och skiljde män och kvinnor åt i sträng arbetsfördelning.
Låt oss upphöra med att se "pappa borta, mamma hemma, fröken i skolan" som något naturligt. I mina ögon är det naturvidrigt.Låt oss upphöra med att se barn som en specialitet för kvinnor. Och upphöra med blame the mother-tjafset!
Jag tror att framgångsreceptet finns här!
#24 Gunnel Gomér
Jag brukar vara försiktig i att betona vikten av manliga förebilder. Det blir lätt ganska fyrkantigt och stereotypt om de enstaka männen ska leva upp till bilden av någon enkel traditionell manlighet som pojkarna kan imitera. Mitt fokus ligger snarare på att männen ska våga ta strid om innehållet i verksamheten och finns det också utrymme för flickorna att ta del av ett bredare spektrum av aktiviteter.
Men jag är nog lite mottaglig för den romantik du beskriver och tror att många barn mår bra i en enkel socialisering där de imiterar och ärver sin fars yrke i en oproblematisk process. Problemet är att de flesta fäder idag har ganska oattraktiva yrken och det är svårt för barnen att leka sig in i vuxenlivet när föräldrarnas yrken är i grunden obegripliga (typ sitta vid en dator)
Bonde- och hantverkssamhället inbjöd till en lättare rollöverföring. Idag är pojkarna utlämnade till att hitta på - och skapas också utrymme för en massa oönskade förebilder. Min tes är att det kräver ett visst mod för att föräldrarna ska stå ut med de här faserna.
Man kan nog kalla det fadersinstinkt - det funkar för mig om det hjälper till att skapa utrymme för mäns delaktighet!
Man kan ju undra varför genusforskarna alls vill ha män iskola/förskola? I SOU 2006: 75 på sidan 52 under 2.6: ”Män + förskola = jämställdhet?” diskuteras andra länders jämställdhetsarbete i förskolan, där man också vill ha in fler män. Dessa länder vill dock ha in fler män av fel skäl! Bland annat kritiseras det skotska projektet ”Men in childcare” som startades i början av 2000-talet, för att projektet ”bygger i stort sätt enbart på tankar om kvinnors och mäns olikheter. Initiativtagarna till projektet ser män som i grunden olika kvinnor. De bör komma in i förskolan för att fylla en funktion som kvinnor aldrig kan göra.”
Även Norge och Belgien kritiseras av samma skäl (sid 54): ”Tankarna om vikten av män till förskolan [i Norge] utgår i mycket från samma perspektiv som finns i arbetet i Belgien och Skottland. Att kön i sig har en viktig funktion. Den nordiska synen är dock att kön är en social konstruktion och att maskulinitet är föränderlig.”
Undrar varför svenska genusforskare då alls vill ha in män i personalen? Och varför finns ett kvinnligt perspektiv när det kommer till bolagsstyrelser men inte ett någon manlig egenskap att tillföra i skolan?
http://tanjabergkvist.wordpress.com/2009/04/27/genuspedagogik-i-forskola...
Jag håller helt med om beskrivningen av pojkarna i buskarna, gärna med våldsamma lekar. Jag har själv ifrågasatt att personalen på mina barns förskola bara lät dem fara runt och slåss, men det blev ingen förändring. När jag själv jobbade i förskola på 80-talet hade jag inget problem med att få med pojkarna i organiserade aktiviteter (barn är så tacksamma om vuxna leker med dem), därför anser jag inte att felet ligger hos dem, men det är jobbigt att organisera.
Kanske uppstår ett främlingskap mellan kvinnlig personal och pojkar, eller så orkar personalen inte med om de väsnas, eller så beror det på personalbrist och brist på speciell hjälp till utagerande barn. Flickorna kanske är mer lyhörda för personalens behov och belönas för det med närhet.
#26 Tanja Bergkvist,
Jo, jag har läst det där och gnislade tänder. Av någon anledning trodde jag att DEJA inte skulle upprepa den här bravaden. Men jag är obotligt naiv och Anna Ekström håller fanan högt.
Eller?
Ibland tror jag att det finns sprickor i muren.
Hej igen Mats, du skrev:
"Mitt fokus ligger snarare på att männen ska våga ta strid om innehållet i verksamheten "
Och jag förståååååår inte :-)
Vad är "innehållet" i en verksamhet? Valet av faktabitar för måluppfyllelse? Eller den socialisering som skolan är uttryck för? Hur skulle det gå till att MÄN TAR STRID för att ändra på hur kvinnor beter sig när de sköter barnen hemma, på dagis och i skolan?
How, oh how?
Enkelt! Till att börja med så motar man ned alla radikalfeministiska "analyser" dit där de hör hemma, dvs i dasstunnan. Sedan spikar man igen locket.
#18
Personligen tror jag att det finns en klar risk för att personer som lever i tron att det existerar en bestämd könsmaktsordning kan behandla den som enligt föreställningen är överordnad sämre än den som enligt samma föreställning är underordnad.
Översatt till denna diskussion: Det är naivt att tro att det inte finns risk för att personer som tror på könsmaktsordningen behandlar pojkar sämre än flickor i skolan. Jag tror verkligen inte (och det har stöd i erfarenheten) att sådana personer ser det som ett problem att pojkar faller ur utbildningssystemet - tvärt om. Därför kan dessa personer inte tillåtas få sätta agendan för diskussionen eller definiera problemet. Deras ansträngningar kommer inte att syfta till att uppnå en jämlik behandling av pojkar och flickor.
Det här handlar inte om "att tro" på könsmaktsordningar :-)
De manliga anti-feminist-rösterna i debatten hamnar bort i tok, bekräftar tydligt bilden av sin idé om manlig överordning. Genom att ryta åt de kvinnliga befattningahavarna i skolan och på dagis att de "gör fel". Dock utan att själva kunna visa vad slags kunskap och vilja till omsorg om barnen de kan ge. Rytande gnäll är det sämsta barn kan få.
Barn behöver något...vad?
Svara på det i stället för att bete er som tandlösa lejon!
Men män, utbilda er då och arbeta inom skolan, i stället för att bara KLAGA och skylla på kvinnor!!!
Vad är det som hindrar er från att göra detta val?
För det är väl inte den förhållandevis dåliga lönen, som hindrar er från att hjälpa pojkarna?
Jasså, bort i tok!?! När började det balla ur på allvar? Sannolikt här:
http://www.theatlantic.com/magazine/archive/2000/05/the-war-against-boys...
# 32 och 33
Ni kanske missförstod mig. Det handlade inte om någon kritik mot kvinnor. Kvinnor gör, liksom män, överlag fantastiska insatser i skolan. Att föreställningen om könsmaktsordningen etc. slår mot pojkarna är dock uppenbart. Självfallet finns det ingen ”quick fix”. Men att älta könsroller eller dryfta genusteorier kommer inte att leda någonstans. Socialkonstruktivism har som jag ser det inte i skolan att göra – i synnerhet inte om den saknar folkligt stöd.
Vad jag tror behövs i skolan är bl.a. 1) ordning och reda, mer katederbunden undervisning 2) mindre fokusering på pedagogik samt relationer och i stället mer fokusering på kunskap 3) en höjd svårighetsgrad framförallt i de naturvetenskapliga ämnena 4) anonyma prov 5) betygssättning endast utifrån kvalitetssäkrade (ev. på nationell nivå) skriftliga prov av särskilda examinatorer (andra än de undervisande lärarna) 6) en mer differentierad (och därmed rättvisare) betygsskala som ger eleverna ökade incitament.
#32 Jag ser inget "rytande gnäll" och "idéer om manlig överordning" utan bara giltig argumentation och lyhördhet från ickefeministernas sida i den här debatten, Gunnel. Kan du ge ett konkret exempel på vad du menar?
#31
Preciiis, då kan det gå som på "fritis" på Hemse, Gotland där personalen tycker det är rimligt att utfordra pojkarna med knäckebröd och belöna flickorna med semlor på kvinnodagen.
http://www.helagotland.se/nyheter/artikel.aspx?articleid=6704643
Skrota den ovetenskapliga s.k. könsmaktsordninge, det är hävdandet av den som leder till de värsta felsluten och irrgångarna i könsdebatten.
#35
Hej Daniel!
Javisst behövs "ordning & reda" och "kunskap" i skolan, liksom på alla arbetsplatser.
Frågan gäller "hur?" Det är ingen idé att sätta mål utan att anvisa medel.
Mats Olsson avslutar sin artikel:
"Jag menar att en jämställdhetsutredning som blundar för könsobalansen inom lärarkåren är en skandal. "
Jag håller med om det, hyser en stark önskan att män ska ta del i barnens liv och fostran - hemma, på dagis och i skolan. Tyvärr är läget inte sådant.
Jag talar inte om att öka antalet manliga "förebilder" lite grann. Jag talar om existensen av ett liv för barn, där män är närvarande. Jag talar om att ta ansvar för barnens fostran och utbildning i stället för att kritisera de människor som gör jobbet.
Så den stora frågan kvarstår: Hur?
35# Danile Andersson: jag håller absolut med på punkt 4 och 5 och inte bara för pojkarnas "skull". Proven skulle dessutom utformas så att de skulle utföras vid datorn, för det skulle inte vara möjligt att identifiera dem via handstilen.
#39 Gunnel Gomér
Jag vill inte ge något generellt svar. Det här är min berättelse:
http://lumaol.wordpress.com/2007/09/01/en-sentimental-dares-bekannelser/
Enligt forskningen är många män helt nöjda med att passa in och jag vill inte moralisera över dem.
I TCO-debatten försöker jag ge en liten vink om hur jag tänker om förskolan/skolans förnyelse, men helt kort är jag förvånad över hur enkelt omsorgskultur och detaljstyrd verksamhet låter sig förenas under senare tid.
Men det handlar om två perspektiv. Antingen ser man skolan som summan av deltagarnas erfarenheter och det blir då en statisk institution som bärs upp av egen logik. Alternativet är att se verksamheten som politiskt styrd och då förväntas pedagogerna följa styrdokument - den är möjlig att förändra genom direktiv.
Jag började i förskolan 1975. Barnstugeutredningen kom 1973 och den innehöll intressanta tankar. Piaget beskrev ett barn som var nyfiket och konstruerade sin värld genom att experimentera - förskolan skulle präglas av naturvetenskapliga laboratorier där barnen kunde göra nya erfarenheter. Freires tankar om dialogens frigörande betydelse var viktiga för synen på barnenens inflytande. Lekhallar byggdes för att tillfredställa barnens rörelsebehov. Snickarrum iordningställdes och förskollärarutbildningen bågnade av slöjd, drama, musik, rytmik och metodik.
De här intentionerna fick mycket liten genomslagskraft. Tio år senare var snickarrummen omgjorda till dockrum, lekhallarna avdelats till myshörnor, laboratorierna blev pysselhörnor och idag är Paolo Freire en okänd storhet för våra studenter.
Min slutsats är att intentionerna inte klarade av mötet med institutionen barnomsorg. Mitt antagande är att pedagogernas kön har betydelse för detta misslyckande men jag har naturligtvis svårt att leda detta i bevis.
Frågan om varför män inte har funnit sig tillrätta i miljön har många svar. De dubbla förväntningarna och dubbla bestraffningarnas logik är en möjlighet.
Just nu ringer jag runt till män som avbrutit sina lärarstudier och försöker förstå vad som hände.
Läs gärna HSV:s utredning:
http://www.hsv.se/download/18.7b18d0f311f4a3995d57ffe3919/0907R.pdf
# 40 Ingrid Axelsson - absolut, det känns primitivt att den lösningen inte redan finns i skolan. Den borde komma. Tror det skulle vara en lättnad för både elever och lärare. Att upprätthålla engagemang och ordning på lektioner m.m. måste ske på annat sätt än att bristfälligt engagemang och uppförande riskerar att vägas in i betygen för de olika ämnena.
# 35 Gunnel Gomér - jag tror faktiskt att det är viktigt att sätta den här typen av mål eftersom skolan i stora delar verkar sakna hållbara sådana. Sedan har du så klart rätt i att det måste finnas medel så att målen kan realiseras. Vad gäller ordning och reda kan man gå två olika vägar som i och för sig kan kombineras. En är att hårdare sanktionera missskötsel. Den andra är att jobba med positiva incitament. Sedan tror jag framförallt att ordning och reda följer om eleverna känner sig motiverade av studierna. Den feedback, inklusive orättvisa betyg, som många pojkar får idag sänker motivationen direkt och när eleven väl kommit efter blir det än värre.
Jag är bekymrad över att vi hamnar i en diskussion om disciplinering och betyg.
Kan vi fokusera på innehåll och arbetsformer? Den här föreläsaren lyfter motivationens betydelse:
http://www.ted.com/talks/ali_carr_chellman_gaming_to_re_engage_boys_in_l...
Gunnel Gomér, vad har du för belägg för detta: "Jag talar om existensen av ett liv för barn, där män är närvarande. Jag talar om att ta ansvar för barnens fostran och utbildning i stället för att kritisera de människor som gör jobbet."? Om du inte kan belägga att män inte är närvarande i sina barns liv och tar ansvar för barnens fostran och utbildning" så haspla inte ur dig sådana ininuanta villospår! Som feminister är så är du bara intresserade av de mest framgångsrika hannarna sätt att leva, dvs den lilla klick som nått toppositioner i samhälle. Att de försakat allt annat på vägen är ingen hemlighet. Det lär även den kvinna som vill nå lika långt få göra. Om du faktiskt med feministisk arrogans, ignorans och fräckhet påstår att det stora flertalet män inte är närvarande i sina barns liv och tar ansvar för sina barns fostran och utbildning så ska du nu gå och tvätta ditt kakhål med tvål och vatten!
#45 Peter
Jag skulle vilja att du inte låter dig provoceras så enkelt. Frågan är relevant - varför söker inte män till förskollärarutbildning/tar ut föräldradagar?
Svaret är ytterst komplext och en vanlig tanke är ungefär:
- Män är besatta av lön och status. Därför kan de inte tänka sig att gå 4,5 år på högskolan och ta dyra studielån för att komma till ett yrke med historiskt dålig lön och där de dessutom reduceras till tvetydiga representanter för något som kallas maskulinitet. (kvinnor förväntas däremot göra sådana val eftersom de "ääääääääälskar barn".)
Min erfarenhet av vilka män det är som söker till lärarutbildningen förstärker inte den här bilden. Vi tar in 300 studenter/år och ungefär 20 av dem är män. En brokig skara som ofta sökt sig till yrket för att de tror sig kunna kombinera hobby med yrke. Musik, bild, drama, sport, uteliv, frihet, slöjd - de är svåra att definiera som grupp, men min erfarenhet är att de tillför något som jag i brist på andra ord kallar "mångfald".
Norge har visat att det är möjligt att utöka den här gruppen - i Sverige trakasseras de av jämställdhetsutredningarna och ses som representanter för könsmaktsordning.
Peter, båda tummarna upp.
# 44 - Mats Olsson: Du har säkert rätt i att det är det konstruktiva tillvägagångssättet. Frågor som disciplin och betyg har dock i och för sig betydelse för innehåll och arbetsformer.
Man ska akta sig för generaliseringar. Med den anmärkningen gör jag följande reflektion. En trend i samhället är att arbetsplatser med flertalet kvinnor är mer socialiserade än arbetsplatser med flertalet män i den meningen att relationer tar större utrymme i samtalet. En initial positiv effekt av det är att trivseln på arbetsplatsen ökar. En annan effekt är att män i hög grad tenderar att lämna den. Vissa anser att detta har med manlig fåfänga att göra. För egen del vet jag flera som bytt eftersom de mår dåligt av att ständigt lyssna på diskussioner om t.ex. förhållandena mellan de olika figurerna i sex and the city. Utan ett samtal att delta i blir arbetsplatsen helt enkelt mindre attraktiv. Det är säkert samma sak inom högskolan. Det kanske inte är fruktbart, men jag tror att du där har en av förklaringarna till att så många av dina 20 av 300 manliga studenter hoppar av. Sedan bidrar säkert inte utredningen m.m. till att öka antalet manliga studenter.
Genusvetenskapen ser jag som en, ur snäva infallsvinklar och frågeställningar, teoretisering av relationer. Det är ingen slump att genusvetenskapen tar plats i dagens skola. I en mer jämställd skola hade den inte gjort det. Jag kan inte ge någon konkret input på vad som borde tillföras till innehåll och arbetsformer. Men jag vet vad som borde utgå.
Mats reflekterade:
"Mitt antagande är att pedagogernas kön har betydelse för detta misslyckande men jag har naturligtvis svårt att leda detta i bevis."
Jag tror att du har rätt!
Men det är inte "kön" i biologisk bemärkelse, utan värderingar som slår igenom, pedagogernas egna preferenser. Så är det i alla människo-nära yrken. Till sist är det "jag" som styr - oberoende av pedagogisk träning och oberoende av skolpolitikens målstyrande dokument.
På förskolor är tjejer och kvinnor med starkt traditionella könsrollsvärderingar i majoritet.
I skolan är majoriteten lärarpersonligheter traditionalister - oberoende av politisk tillhörighet (vilken undersökningar visar är främst borgerligt röstande). Lärare var en gång barn som gick i skolan, trivdes och lyckades rätt bra. Sedan gick de på högskola. Sedan började de jobba i skolan. Total rundgång! Och de flesta är kvinnor.
Alltså...könet slår igenom. Men också traditionalismen. Som möter en mer mångfassetterad och splittrande värld utanför skolan. Och går förlorande ur konkurrensen.
§§§
Varför lyckades de gamla folkskollärarna så pass bra förr i världen? De hade hög social status, skaplig lön, många var män. De kunde erbjuda barnen mycket roligt och berikande som inte fanns hemma. Bilder, berättelser, färgkritor...chansen att bli duktig, framtid utanför potatisåkern.
Idag ligger skolan i skugga inför det glittrande utbudet som omger barnen.
Vem har lärt barnen att lägga upp smutsiga skor i soffan? Ja inte är det skolan, inte föräldrarna. Det är IKEA-reklam och amerikanska TV-serier. Så där lite lagom busig, det ska man va. Men soffan då?
#45
Hej Peter!
Du utbrast: "Om du inte kan belägga att män inte är närvarande i sina barns liv och tar ansvar för barnens fostran och utbildning" så haspla inte ur dig sådana ininuanta villospår!"
Naturligtvis kan jag belägga detta Peter. All statistik lär oss att det är kvinnor som huvudsakligen tar hand om barnen - hemma.I F-penning, i VAB-dagar och genom att deltidsarbeta. Och det är huvudsakligen kvinnor som jobbar på dagis och i skolan.
Om vi räknar saken i TID...så kanske män(som grupp) inte lägger ned mer än 5-10% av sin tid på barn. Vare sig i skolan eller hemma. Hur skulle de kunna? Heltidsarbetande män är borta hemifrån i 10-11 timmar per dag, just under barnens vakna tid...och de är nästan helt frånvarande på dagis och få i skolan.
Att "ta ansvar för uppfostran" är något som män definierar på ett annorlunda sätt än kvinnor. Kvinnor menar "ta hand om barnen, vara närvarande".
Men frånvarande pappor, älskade men frånvarande, har många f d barn vittnat om.
Har du belägg för påståendet att män utbildar och tar vardaglig omsorg om barn...i acceptabel utsträckning?
Feminister inbjuder, ber, lockar, hotar...för att barn ska få del av sin pappa. För att fler män ska komma in i dagis och skolor. Men är det så?
#48 Daniel. Andersson,
Jo många manliga studenter beskriver ensamhet i personalrum och de vardagliga samtalen som en besvärande omständighet.
Därför är det viktigt att jobba med nätverk. I Norge premieras de förskolor som samlar män - jag antar att de tänker i någon form av motkultur?