Publicerad: 2011-01-12, Uppdaterad: 2011-11-02
Karl Beijbom är bokförläggare i det årsgamla förlaget Beijbom Books, som bl a utgivit Björn Ranelids 286 mest kända aforismer och metaforer på fyra språk i en och samma bok. Beijbom har tidigare bl a varit redaktör i syndikalistiska Arbetaren, kulturchef i Göteborg-Posten och chefredaktör i tre olika magasin. Han belönades med Stora Journalistpriset när han var 27 år gammal.
När Björn Ranelid intervjuas kommer en kaskad av ord, tankar och känslor i ett aldrig sinande flöde. Hans ord flyger snabbare än höken och falken. Varje ord är inte vägt på guldvåg och varje utspel är kanske inte så allvarligt menat.
När ett intervjusamtal med Ranelid kokas ner till en kvällstidningintervju finns det alltid repliker som blir goda rubriker enligt den dramaturgi som är kvällspressens signum. Det lilla kan bli hur stort som helst, det verkligt stora i vad som sagts kanske inte alls kommer med i texten.
När den livsbejakande Björn Ranelid tycker att Svenska Akademiens ledamöter borde dansa mer är det givetvis en harmlös tanke, som inte borde få någon att känna sig trampad på tårna. Detta ansluter också till en gammal åsikt av Ranelid, litterärt formulerad så här här: "Människan bör dansa och älska mer. Så svettas hon det onda ur kroppen."
Björn Ranelid är en sammansatt människa. Elitspelare i fotboll. Augustprisvinnande skönlitterär författare. En estradör som får folk att lämna TV-sofforna för att höra hans aforismer och metaforer framföras på scener runt om i landet, En man som varje TV-producent vill ha med i sitt program, en del lyckas: På spåret, Stjärnorna på slottet, Let´s Dance. En man vars folkliga popularitet givit honom över 7 000 fans på Facebook.
Big Ego? Pyttsan! Björn Ranelid är en man som söker bekräftelse, hela tiden, för att känna att han över huvudtaget duger. En man som är så snäll, så skör, så sårbar. En man med gott minne; en oförrätt glömmer han inte så lätt, en illasinnad replik eller rad riktad mot honom skapar brännsår i hans själ som aldrig läker.
Björn Ranelid är inte bara en sammansatt människa utan en sammansatt författare. För att fånga och få läsaren att förstå hans författarskap måste litteraturrecensenterna i de ledande tidningar nämna många författarskap samtidigt.
Gustaf Widén, legendarisk kulturchef i Hufvudstadsbladet har skrivit: "Tänk en kombination av Lars Ahlin,Stig Dagerman och Pär Wästberg, spetsad med en liten gnutta Sven Delblanc. Man kan svårligen tänka sig ett så mångfacetterat författarskap i sinnevärlden. Men i närheten av denna sällsynta konstnärliga sammansatthet befinner sig onekligen Björn Ranelid."
Magnus Eriksson har i Svenska Dagbladet skrivit detta om Ranelid: "Hans författarskap är en säregen syntes av Dostojevskij, Ahlin, Joyce, den medeltida helgonlegenden, ett särpräglat idiom och en personligt gestaltad idé."
Bör ett författarskap som får sådana lovord tystna? Eller tystas?
När Svenska Akademiens ständige sekreterare Peter Englund - vars böcker jag läser med behållning och som förefaller att vara en mycket sympatisk person - skall "slå tillbaka" mot Ranelids "angrepp" är Englunds formuleringar noga genomtänkta innan de kommer på pränt på Svenska Akademiens officiella blogg:
"Noterar att Ranelid uppmanat mig att följa hans exempel och delta i dokusåpor. Det kommer inte att ske. Däremot har jag inga invändningar mot att han gör så själv. Allt som håller Ranelid borta från skrivandet välkomnas."
Ett angrepp som är skamligt och skandalöst, obegripligt och oförsvarligt. Ett angrepp inte bara på en fri och hyllad författare utan på hela hans författarskap och därmed också hans läsare, som framgent skall berövas denna litterära röst. En önskan att ett författarskap skall tystna, ett författarskap inte bara belönat med Augustpriset och Lars Ahlin-priset utan också tunga priser utdelade av Svenska Akademien.
"En omdömeslöshet av oanade proportioner", kommenterar Gabriel Byström i Göteborgs-Posten. "Allt som håller Ranelid borta... Innefattar det också yrkesförbud, fatwa och bannbulla?" Anders Carlgren ställer frågan i sin blogg. "Den som har Snille och Smak graverat på sin peng får inte vara Dryg och Dum i offentligheten", skriver Ulrika Knutsson på Expressens kultursida.
Det finns bara två vägval för Peter Englund, som främste talesman för världens mest kända litterära institution: Att ta tillbaka sin åsikt att Björn Ranelids litterära röst skall tystna. Eller att presentera en komplett lista över vilka andra svenska författarskap som också bör upphöra. En litterär fatwa-kanon. Så att svenska folket får veta vad som är snille och smak när det gäller den samtida skönlitteraturen.
Till dess får den eljest hygglige Peter Englund leva med spott, spe och förakt i denna fråga, inte bara i spalterna utan också i folkets djup. Det folk som, till skillnad från Englund, vet att Let´s Dance inte är en dokusåpa.
I radions Kulturnytt i P1 i måndags sade Per Wästberg - lysande författare och stor humanist - att Svenska Akademiens ledamöter är fullt upptagna av Akademiens arbete samt eget skrivande och egen forskning. Därutöver finns inte tid att medverka i folkliga TV-program. Och Peter Englund kommer inte att medverka i folkliga TV-program, garanterade han ju i sin blogg i söndags: ("Det kommer inte att ske")
Låt mig påminna om Svenska Akademiens entusiastiska medverkan i premiäromgången av lekprogrammet Doobido 2005. I programmet ingick en tävling där akademiledamöterna Peter Englund, Torgny Lindgren, Sture Allén, Horrace Engdahl och Per Wästberg läste kryptiskt utformade ledtrådar, där svaret varje gång var en känd schlagerlåt! Akademiens ledamöter "fjantade" sig alltså i TV på bästa sändningstid, även om det var vittert och snyggt inramat i akademiens lokaler i Börshuset. Även Peter Englund!
En gång skrev Björn Ranelid: "De förgrämda, bittra och avundsjuka människorna tål inte att höra talas om skönhet och passion, lust och glädje i små och stora händelser. De orkar inte ens läsa om dem och tvingas de trots allt möta dem gör de sitt yttersta för att förringa, håna och smutsa dem." Orden passar att citera i dag.
En litterär röst som Björn Ranelid får endast döden tysta. Inte Peter Englund. Inte Svenska Akademien. Björn Ranelid måste få förbli den han är, i all sin sammansatthet, i alla sina kvaliteter, som författare och som människa.
9 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Verkligen väl formulerat. Just så ligger det till.
Nu väntar vi som sagt på vilka ytterligare författare som bör sluta skriva enl Peter Englund, högste hönset i det litterära Sverige.
Heter det inte "att om man ger sig in i leken får man leken tåla"?
Ja, det är ju en vattendelare av oanade mått när två giganter (fniss) av olika mått och rang brakar samman. Säga vad man vill, men egentligen är det väl ändå inte just och främst Ranelids författarskap Englund har en åsikt om, utan snarare dennes förmåga att själv ha åsikter om allt och alla och sig själv (och sällan blyga sådana?). Ett litet upplyftande och ganska så väl och elakt dolt PERSONANGREPP alltså. Mer av denna vara tack, det livar upp min vardag. Har man satt sig på en piedestal får man nog tåla detta.
"Ett angrepp som är skamligt och skandalöst, obegripligt och oförsvarligt"
Vad vad var det som Englund sade att Ranelid gjorde nu igen ?
Orsakade 2:a världskriget ?
Nej visst ja, han skickade en gliring tillbaka till Ranelid...
Ja, då är alla alla superlativ förståeliga...
Men en sak är helt klart, oddsen att Ranelid ska få ett Nobelpris i litteratur så länge Englund sitter där han sitter får nog närmast betraktas som minimal.
Kanske den insikten som smärtar mest för Ranelid och hans förläggare.
Nä Ranelid har nog inte siktat på Nobelpriset men däremot så har Ranelid alltid velat få vara med i akademin och nu unser han att han har skitit i det blå skåpet.
Om jag måste välja tar jag Björn. Det är nämligen jättekul att dansa!
"En gång skrev Björn Ranelid: "De förgrämda, bittra och avundsjuka människorna tål inte att höra talas om skönhet och passion, lust och glädje i små och stora händelser. De orkar inte ens läsa om dem och tvingas de trots allt möta dem gör de sitt yttersta för att förringa, håna och smutsa dem." Orden passar att citera i dag."
Och vad tror du att han menade med det, Karl?
Antagligen att alla andra människor, förutom han, Björn Ranelid är förgrämda, bittra och avundsjuka. Med dispens för dem som för tillfället stryker honom medhårs.
@Helen Palén Olofsson: Du måste inte välja. Ingen tvingar dig att lägga dig i varenda struntsak som diskuteras.
Årets roligaste kommentar har redan kommit trots att det bara är Januari månad. "Hans författarskap är en säregen syntes av Dostojevskij, Ahlin och Joyce" Jag skrattar så att jag ramlar av stolen. Jag slår vad om att Magnus Eriksson aldrig läst vare sig Dostojevskij eller Joyce, eftersom han kan komma med ett sådant barockt påstående. Pekoralist är bara förnamnet på herr Ranelid. Folkkär? Ja, både Tidsfördrv och Såningsmannen var folkkära, för att inte tala om Åsa- Nisse!
"Känd från lekprogrammet Doobido"
Kul.
Här skvätter snoret mellan smockorna.
Fortsätt bara. Jag njuter:-)
Det talas mycket om sexighet för att lyckas som kulturmänniska i dessa tider, och förmodligen har Ranelid valt att kliva ut på dansgolvet i just det syftet.
Han är förvisso känslomänniska och han lägger logiken upp på hatthyllan när han orerar, men underhållande är han.