Jag har ofta argumenterat för barnets rätt i kollision mot feminismen - Artikel av u_1437

Om författaren:

Hugo Lagercrantz har arbetat på Karolinska i 35 år och varit verksamhetschef vid Astrid Lindgrens barnsjukhus. Han är professor i barnmedicin.

Jonas Franksson anklagar mig för att ifrågasätta funktionshindrades rätt att leva (Newsmill 17/3/09), med anledning av att jag försvarade den häktade barnnarkosläkaren i DN debatt (7/3/09). Jag blev väldigt ledsen efter att ha läst den artikeln. I decennier har jag arbetat med för tidigt födda barn och argumenterat i ett flertal artiklar i DN och Läkartidningen för att man skall satsa mer resurser till denna vård, även om det leder till att fler barn överlever med funktionshinder.

För närvarande sköter jag barn, som saknar automatisk andning och måste ligga respirator i varje natt för att överleva. Jag har aldrig ifrågasatt vården av dessa barn, som kan vara i behov av 5-7 personliga assistenter för att övervaka respiratorvården hemma. Precis som Jonas Franksson vet jag att många för tidigt födda barn liksom andra barn med svåra funktionshinder ofta utvecklas till lyckliga individer, villket är det enda viktiga.

Men det är inte detta debatten handlar om. Här gäller det frågan om hjärndöd hos spädbarn särskilt för tidigt födda barn. Sedan har andra debattörer hakat på och diskuterat eutanasi av patienter med svår cancer eller hjärnskador.

I det aktuella fallet har man avbrutit respiratorhandlingen av ett dödssjukt mycket för tidigt fött barn. Dessa barn brukar rutinmässigt få morfin och andra sederande läkemedel. I detta fall upptäcktes höga halter tiopental i samband med rättsmedicinsk obduktion, men barnnarkosläkaren förnekar att hon har givit detta. Barnet hade en syremättnad på 10-20 % i flera timmar i stället för normalt omkring 90 procent, vilket ingen hjärna tål.

Magnetröntgen visade att hjärnbarken där jaget och medvetandet är lokaliserat var svårt skadad. Skadan kan ha uppkommit vid födelsen, då barnet var helt livlöst och måste återupplivas. Feldoseringen av natrium har sannolikt inte spelat någon roll, då natriumvärdet i blodet inte var särskilt högt.

I min artikel i DN menar jag att hjärndödsbegreppet inte gäller spädbarn särskilt inte för tidigt födda barn. För att en vuxen skall betraktas som hjärndöd, så måste man visa att hjärnblodflödet upphört liksom spontanandningen. Hos små barn är skallens sömmar fortfarande öppna varför man kan fortfarande påvisa ett hjärnblodflöde. De kan också fortsatta andas under lång tid efter att hjärnbarken upphört att fungera. Med dagens intensivvård är det i vissa fall möjligt att få dessa barn att överleva, men de saknar då ett medvetande eller har bara ett rudimentärt sådant - dvs varseblivning om sin kropp, sitt jag och omgivningen, förutom att de är blinda och förlamade. Jag citerade den franske filosofen Henri Bergson att för att vara medveten måste man åtminstone kunna tänka lite på det som varit och som komma skall.

Resonemanget gäller naturligtvis också vuxna medvetslösa såsom den italienska kvinnan i coma vars liv avbröts trots påvens bannbulla. Men jag menar att man vill hålla sin nära och kära vid liv ändå, trots att hon eller han kanske drabbats av en svår stroke och afasi eller locked-in-syndrome. Det är ändå en viss skillnad med ett barn som är fött alldeles efter abortgränsen och man aldrig lärt känna. Det var därför jag hänvisade till brittiska rekommendationerna om att föräldrarna själva måste få kunna avgöra om man skall fortsätta med exempelvis respiratorbehandling av extremt för tidigt födda barn med svåra hjärnskador.

Det här är en mycket svår debatt. En svensk hjärnforskare - Björn Merker - har visat att barn som föds utan framhjärna (anencefali) och oftast brukar aborteras ändå kan uttrycka emotioner och glädja sig åt att exempelvis besöka Disneyland, trots att de är blinda och ej kan kommunicera med omvärlden. Jag har inbjudit Björn Merker att föreläsa hos oss och respekterar hans åsikter mer än de flesta av mina kolleger.

Efter min debattartikel har jag blivit uppringd av ett tiotal tidningar och inbjudits till tv-debatter. Med några få undantag har jag tackat nej därför att jag vet att journalister rycker ut citat ur sitt sammanhang och vinklar de efter sina syften. Jag har aldrig ifrågasatt funktionshindrades barns rätt att finnas till av sociala skäl. Men jag anser ändå att man kan inte förneka sociala problem med att få ett extremt för tidigt fött barn. Det är ett argument mot den tendens till nedrustning av habiliteringen vi ser idag.

Jag har aldrig använt ordet grönsak i detta sammanhang. Jag har ofta argumenterat för barnets rätt i kollision mot feminismen.

Franksson vulgariserar debatten med att påminna om förintelsen av handikappade under Nazi-tiden. Jag hade hoppats slippa denna form av argumentation. Det är som att likna den brutala häktningen av barnnarkosläkaren med ett Gestapoingripande, vilket också är att går över gränsen för en anständig debatt.

Hugo Lagercrantz (2 artiklar)

15 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Bra förtydligande. Jag skulle dock gärna vilja ha en förklaring till ett stycke från artikeln i DN (nedan) som fyller mig med stort obehag. Skulle detta vara ett fall där barnet inte borde ha fått leva? Ska läkarna väga in om barnet kommer att utgöra ett hinder för föräldrarnas karriärer när man avgör vilken behandling som ska ges? Jag utgår från att det inte är det som menas, men vad betyder det stycket då?

"– Det händer att vi har fel. Och vissa har argumenterat att eftersom vissa barn överlever ska man satsa på alla. Problemet är att då räddar man väldigt många till ett svårt liv.
Hugo Lagercrantz berättar om en förälder till ett för tidigt fött barn som han mött.
– Pojken talade ganska normalt och spelade dataspel, men han led av ett svårt neurologiska handikapp och var väldigt klumpig och hjälplös. Mamman sade att hon älskade sin pojke, men att hon samtidigt kände att han förstört hennes liv. Pappan stack ifrån henne, hon fick inga fler barn och hennes yrkesliv förstördes."

Permalänk | Anmäl #16 Anders A Nilsson, 2009-03-18, 08:45

jag skulle vilja höra vad Lagerkrantz menar med "barnets rätt mot feminismen". För jag förstår inte om han menar kvinnors rätt till lika villkor i livet som mäns i samhället, kvinnors rätt till lika villkor i arbetslivet eller kraven på att föräldrar ska ta lika ansvar för sina barn?

Permalänk | Anmäl #17 Heli Kärkkäinen , 2009-03-18, 09:00

Permalänk | Anmäl #18 Heli Kärkkäinen , 2009-03-18, 09:00

@Hugo Lagercrantz: Magnetröntgen? Mig veterligen använder MRT ej röntgenstrålning utan ett magnetfält för att framställa en bild av patienten. Jag brukar reagera på att journalister kalla det "magnetröntgen" men de brukar å andra sidan skriva lite vad som helst i naturvetenskapliga sammanhang. Är det även så att ni läkare också kallar magnetresonans för "röntgen"?

Permalänk | Anmäl #19 Wilhelm Conrad Röntgen, 2009-03-18, 09:03

Håller med dig om mycket men tyvärr utgår du från den "friskas" sätt att se allt. En läkare använder sällan ord som att de vet, utan det verkar mera som att ert främsta ord är att ni tror på någonting. Men sett från en funktionshindrads sida så tror vi också, på ett botemedel. Såg ett program om de som ligger utan kontakt med omvärlden, kommer dock inte ihåg sjukdomen. Men de hade av misstag upptäckt att om de fick en viss medicin så vaknade de upp kortare stunder och kunde göra sig förstådd. Det är sådant man måste ha i beaktan innan man dömer ut ett liv. Forskningen går framåt och botmedel mot mycket är på väg. När, svårt att svara på,
men det är de funktionshindrades hopp

Att det skulle vara skillnad på känslorna när det gäller ett nyfött barn eller ett äldre förstår jag inte. Som mamma till 2 barn så "kände" jag mitt barn innen det var född. Kallas moderskärlek och man kanske måste vara moder för att utala sig om detta.

Att det kan vara svårt och tungt för föräldrar med svårt funktionshindrat barn kan väl de flesta förstå. Men om man nu kan förstå detta varför är hjälpen så dålig då.

Se på Helen Keller, hon var både blind och döv och hade lite kontakt med yttervärlden. Skulle hennes liv vara värt att rädda? Hon är väl ett bevis på att inte ge upp. Hon avlade en akademisk examen och skrev flera böcker. Om hon inte hade haft/fått hjälp så vet ingen vad som hänt med henne.

Jag vet att det är skillnad på hjärnskador, sinneshandikapp och "vanliga" funktionshinder, men ändå. I slutet av 1800-talet så fanns denna hjälp för sinneshandikappade så man kan ju funder om inte forskningen kommit längre när det gäller andra funktionshinder.

Men det är skrämmande att läkar ger upp utan tilltro till forskningen och att det är detta som de tror på som framförs till föräldrarna.
Ingen talar om ifall det på går någon typ av forskning utan det får föräldrarna leta rätt på själva på nätet. Och hur många föräldrar har orken med det när de ska besluta om deras barns liv är värt att rädda?

Det är därför sjukvården måste ha all information om det aktuella fallet och inte bara generell information och det som läkaren tror på.

Permalänk | Anmäl #20 Funderare, 2009-03-18, 09:50

Jag delar föregående kommentars begäran om ett förtydliganden om det särskilda stycke. Och jag undrar också vad du menar med att du försvarar barnets rätt i kollision med feminismen? Vad har det med debatten om dödshjälp att göra?
Som Jonas Franksson så bra påpekar hjälper feminism mot sociala svårigheter som kan uppkomma när man är vårdnadshavare till ett mer "krävande" barn, inte tvärtom.
/Elin

Permalänk | Anmäl #21 E´lin, 2009-03-18, 10:05

Mycket tankevärt och välformulerat MEN:

"Jag har aldrig använt ordet grönsak i detta sammanhang. Jag har ofta argumenterat för barnets rätt i kollision mot feminismen."

Vad menar Hugo Lagercrantz med detta? Vad tusan har dessa två meningar gemensamt och vad har den senare meningen med denna artikel och denna deabtt att göra?

Vad har barnens rätt i detta sammanhang med feminsimen att göra. Feminism innebär män och kvinnors lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter. Hur skulle just feminsimen vara inblandad i detta?

Om Lagercrantz syftar på sin tidigare artikel då han talar om hur extremt slitligt det kan vara att ta hand om ett gravt skadat barn så har det ingenting med feminism att göra. att uppfostar sitt barn faller på alla föräldrar, oavsett kön eller familjekonstellation.

För att Lagercrantz inte skall tappa allt förtroende vore det bra med ett klargörande.

Permalänk | Anmäl #22 Johan Lind, 2009-03-18, 10:17

Heli: Jo, men det var väl inget nytt? Det moderna Sverige har haft en barnperspektiv i frågor som berör barn. Barnens bästa har varit ledordet i vården, i domstolar och hos andra myndigheter samt för lagstiftning. Vi har varit överens om att i frågor som berör barn är barnets bästa det enda giltiga övervägandet.
-
Feminismen, åtmistone så som den har formulerats i Sverige på 2000-talet, har utmanat denna konsensus. I frågor som berör barn är det, liksom i alla andra frågor, kvinnoperspektivet som gäller. Om barnets välbefinnande medför en påfrestning för kvinnan är det kvinnans intressen, välbefinnande och t.o.m bekvämlighet som har företräde. Om kvinnans intressen hotar barnets välbefinnande får barnet stå tillbaka.
-
I alla fall är det så här jag har uppfattat budskapet från feministiskt håll. Men jag är ingen expert. Jag kan ju ha missuppfattat. Och ingen skulle bli gladare än jag om feministerna tydligt ville deklarara att om vuxnas intresse, kvinnors eller mäns, hotar barns välbefinnande får de vuxnas intresse stå tillbaka. Du kan ju t.ex. passa på att säga det i din replik till mig.

Permalänk | Anmäl #23 Förälder, 2009-03-18, 11:19

Ojoj.. nu är vi ute på tunn is...

Jag skulle önska att Hugo Lagerkrantz ville kommentera passusen som Anders A Nilsson citerar. Jag vill veta hur i hela friden det sociala sammanhanget kommer in kring de skadade??? Det kan väl ändå inte vara så att de med starkare ekonomi får överleva? (ursäkta, nu var jag elak och att detta är en liten spin-off från huvudämnet, -men det går faktiskt att tolka uttalandet på detta horribla sätt...)

Permalänk | Anmäl #24 Simplicity, 2009-03-18, 11:33

Tack för ditt svar Hugo. Det är aldrig roligt att göra en annan människa ledsen, men det känns i alla fall bra att du har tagit till dig det jag skrivit och inte bara viftar bort det. Jag har stor respekt för ditt arbete. Det är därför j jag har valt att diskutera med dig och inte t.ex. Torbjörn Tännsjö. Mycket av min kritik grundar sig i din artikel ang. Där du bland annat tog upp vem som hade en själ. Jag tycker att den artikeln på ett olyckligt sätt blandar ihop barn som är hjärndöda med barn som har flerfunktionshinder. Av den satta rubriken på min artikel kan man få intrycket att det är mitt liv som jag känner är ifrågasatt, i första hand, så är det inte (även om jag känner igen mig i barnet som spelar dataspel, som du tar som exempel i den andra DN artikeln). Min rädsla handlar om personer med större flerfunktionshinder. Istället för att ta lösryckta citat så länkar jag till din debattartikel. Jag länkar också till en berättelse om min kollega Magnus Andén, som är ett tydligare exempel än mig på människor som ligger i riskzonen om man tillämpar ditt resonemang.

http://www.dn.se/opinion/debatt/aklagaren-har-allvarligt-skadat-var-barn...

http://www.foraldrakraft.se/vard-och-omsorg/sjukhuset-fragade-om-de-skul...

Ang. Naziregimen så företräder jag en annan linje än de som tycker att man aldrig får dra parallleller med den tiden. Även om många i ledningen var störda psykopater, så var många personer som arbetade i regimen personer som du och jag. Jag menar att vi alltid måste vara aktsamma på oss själva, så vi inte hamnar helt fel igen. Det gäller att aldrig överträda vissa gränser, en sådan gräns menar jag är, när man säger att människor som saknar vissa egenskaper (som att inte kunna minnas gårdagen eller reflektera över morgondagen), saknar själ. Det handlar inte om vulgoalisering, utan om att aldrig glömma historien och att ständigt vara medveten om att det kan vara livsfarligt att beträda det sluttande planet

Permalänk | Anmäl #25 Jonas Franksson, 2009-03-18, 15:22

Efter allt som har framkommit i media och i TV-debatter m m både under sista veckan och även tidigare tycker jag tyyder på att Hugo L inte har så bra insyn i hur det är att leva med ett svårt funktionshinder.

Hugo skriver att "Jag har aldrig ifrågasatt funktionshindrades barns rätt att finnas till av sociala skäl. Men jag anser ändå att man kan inte förneka sociala problem med att få ett extremt för tidigt fött barn."

Jag anser att alla människor har rätt att leva om det finns möjlighet. Alla har lika människovärde och vad "sociala skäl" betyder vet jag inte. Jag är aktiv i föreningen RBU och bland våra medlemmar finns många som är för tidigt födda, har fått svår syrebrist som fullgångna eller som har andra medfödda sjukdomar, även mycket allvarliga och progressiva sjukdomar som t ex Dushenne muskeldystrofi.

Saken är den att det ofta inte alls blir som man tror. Jag vet många familjer där föräldrarna fått en mycket dålig prognos för sitt barn vilken sedan inte stämt alls. Motsatt har många fått beskedet att barnet inte tagit skada av t ex en syrebris men sen visar det sig att det ändå har resulterat i en svår cp-skada.

Det som berör mig illa i Hugos försök att förklara är att jag uppfattar en underton att det trots allt handlar om vilken belastning barnet kommer bli för familjen. Enl min mening kan det ALDRIG få avgöra om ett barn ska få leva eller inte. Det handlar ju inte heller alltid om "abortgräns-barn" utan även om fullgångna barn och barn som föds med skador. Nej, vi är ute på mycket hal is om vi ska börja definiera när livet är "värt att leva".

Undrar såklart också vad feminismen har med detta att göra???

Jag skulle vilja fråga Hugo L och andra läkare som jobbar med nyfödda hur mycket insyn och kunskap de har i barnens fortsatt liv? Min son som har en svår cp-skada har aldrig träffat eller haft kontakt med neo-läkarna sedan ha skrevs ut därifrån. Det verkar vara vattentäta skoltt. Tänk om Hugo L m fl kunde göra regelbundna besök i förskola, skola, hemma, frididsaktiviteter, föreningsliv och mycket mer och se hur våra barn lever. Ett bra liv kan se helt olika ut än vad man kanske tror.

Permalänk | Anmäl #26 Maria Ennefors, 2009-03-19, 13:03

Denna artikel väcker ett antal frågor:
Först, prof Lagercrantz har flera gånger planterat information om den aktuella patienten i media. Denna gång handlar det om syremättnad kring 10-20 % under flera timmar. Man frågar sig vilken rätt Lagercrantz har till den informationen, och fr. a. med vilken rätt han sprider den på nätet. Patientinformation är sekretesskyddad. Tillstånd till spridning måste i det aktuella fallet inhämtas från föräldrarna.
Nästa fråga handlar om behovet av medicinering. Det är rimligt att tro att en människa som under flera timmar har 10-20% i syremättnad är medvetslös. Vilket behov av sömn- och ångestmedicin kan i så fall föreligga?

Permalänk | Anmäl #27 Karl E, 2009-03-20, 12:33

En direkt fråga till Lagercratz: Hur kan ni döma ut ett liv med den kunskapen ni har? Vet ni bestämt att det inte finns forskning som komma skall och som kommer att visa på något annat? Trodde ni inte tidigare att spädbarn inte kände smärta? Skrev inte en Bartocci en doktorsavhandling som visade på motsatsen? Ni gav inte tidigare smärlindring vid ex operativa ingrepp och detta på 2000-talet, hade ni fel då? Vem säger att det inte kommer en annan sanning om detta inom något år?

Permalänk | Anmäl #28 Funderare, 2009-03-21, 09:49

Permalänk | Anmäl #29 heidy, 2010-03-29, 11:43

En direkt fråga till Lagercratz: Hur kan ni döma ut ett liv med den kunskapen ni har? Vet ni bestämt att det inte finns forskning som komma skall och som kommer att visa på något annat? Trodde ni inte tidigare att spädbarn inte kände smärta? download the karate kid | download the last airbender | download the kids are all right | download despicable me | download predators | download inception | download the sorcerer's apprentice | download ramona and beezus | download salt | download cats and dogs: the revenge of kitty galore

Permalänk | Anmäl #30 Joe, 2010-07-14, 13:33