Mona Sahlin - ett offer för ett kvinnofientligt debattklimat

Mona sa i en intervju i svt på bokmässan att det vore bra med 100% kvinnor på alla beslutsfattande positioner är det jämställdhet eller när hon & andra feminister talar om gubbar å gubbighet med förakt är det jämställdhet

Vi är inte många som känner igen oss i den här artikeln. Lever vi i samma land?

Din logik går inte ihop. Alla Sossar ville ha Margot Wallström...Så vitt jag vet är hon...en kvinna väl?

Vi har faktiskt haft en kvinnlig finansminister, Ann Wibble 91-94

Här har ni ett svar var, grabbar!

@Michael Lilja: Du missförstår mig, jag pratar inte om män med förakt. Däremot pratar jag om könsmaktsordningen med förakt. För handlar det ju om att se samband här - t.ex att Mona Sahlin ofta blev behandlad på ett orättvist sätt, och mycket av det berodde på att hon var kvinna.

@Arvid Andersson: Det tror jag absolut! Kom gärna med seriös kritik nästa gång, blir ett bättre disskutionsklimat då. :-)

@George Corro: Så kan det säkert vara, det är egentligen ganska orelevant. För det betyder inte att Margot Wallström plötsligt skulle få samma möjligheter som en manlig partiledare att driva sitt partis politik, få samma utrymme som en manlig partiledare, eller få samma hänsyn och respekt som en manlig partiledare skulle fått. Och det är det som är problemet. Jag var väl ändå tydlig med att jag inte ställer mig bakom Mona Sahlin av sakpolitiska skäl?

Tack Arijan Kan!
för en saklig och opolitisk artikel.
När vi själva är del av en ojämställd kultur är det så svårt att se klart. Vår omedvetenhet gör att vi inte ser problemet, och speciellt så ser inte den överordnade i könsmaktsordningen det!
Tack igen!

Vad baserar du din analys på Arijan?
Vi börjar bli rätt så trötta nu på feministiska floskler, kanske ska socialdemokratin börja granska varför män och kvinnor ledsnat på ett parti som tror på tomtar och troll (läs;könsmaktsordningen).

Jag tror inte ett dugg på att hennes kön gjorde det svårare för henne i sitt politiska arbete utan snarare är det väl så att hon kom undan med en hel del saker en man ALDRIG hade gjort.

Skulle vara trivsamt om du kunde utveckla lite varför du anser att det mest skyddade och omhuldade könet skulle ha det svårare i politisk maktposition, och nej, könsmaktsordningen duger varken som ursäkt eller förklaring.

Naturligtvis har vi en könsmaktsordning och alltför få kvinnor kommer fram. Idealet vore väl 50/50. Dock är det inte bara så att kvinnor som visar upp särskilda typer av svagheter drabbas. Sigvard Marjasin klippte kvitton och drabbades av ett fruktansvärt mediadrev. Ove Rainer, minister, fick avgå efter avslöjanden om skatteaffärer. Domen mot fuskande folkvalda är ofta hård och oförlåtande. Mona Sahlin uppvisade tillkortakommanden när det gäller sin egen och det allmännas plånbok, och det fanns andra brister som närmast liknade respektlöshet mot lagar och regler. Dessa sammantagna anarkistiska drag ledde till hennes fall. Helt enkelt därför att väljarna vill ha en ledare för landet som inger förtroende.
När Mona kom var hon framtiden men det visade sig att hon inte riktigt räckte till under en kanske alltför stressig period. Och hon hade inte rätt stöd i sitt eget kansli. Hade hon haft ett bra mentorskap skulle slarvet inte kommit ut utan man hade korrigerat bristerna. Men nu var det nån förrädare inom S som istället läckte och därför gick det som det gick. Den mannens svek är således orsaken. Men Monas ungdomliga opolerade karaktär roten.

Jag tror att du vill inte ta i kompetensfrågan. Margot upplevs som kompetent och inte Mona. Det är närmare sannigen.

@Eva Axelsson: Tack så väldigt mycket! :-) Du har helt rätt!

@Mats Lind: Det är tråkigt att du ser det så. För egentligen är det ganska tydligt att män och kvinnor behandlas olika i samhället, att de bedöms efter olika kriterier, bemöts olika och ofta är det till mäns fördel. Det har ju speglat nyhetsrelationen till bla Mona Sahlin, men även andra kvinnor i politiken - exempelvis Birgitta Ohlsson från (FP).

@Börje Peratt: Kanske är det så, men jag är fortfarande övertygad om att en manlig partiledare hade behandlats väldigt annorlunda. Men skönt att vi håller med varanndra i grunden i alla fall! :-)

@Geroge Corro: Jag skrev inte den här artikeln för att någonstans analysera om Margot Wallström är mer kompetent än Mona Sahlin. Kanske är det så, kanske inte. Men det förändrar fortfarande inte det faktum att det hela tiden fanns en ovilja mot Mona Sahlin som är svår att förstå på annat sätt än att den bottnar i att hon är kvinna. Sedan är det ganska löjligt att påstå att Mona Sahlin är inkompetent - hon har varit politiskt aktiv i 30 år, suttit i riksdag, regering osv. för Sveriges äldsta och största parti. Det krävs en del "kompetens" för det tror jag.

Socialister och feminister har ofta problem med synen på personligt ansvar: det är alltid någon annans fel! Och den här artikeln visar det.

Sahlin drogs med uppenbara problem, moraliskt belastad, visionslös, i bästa fall mediokert ledarskap, avsaknad av karisma, inte särskilt begåvad, etc. Att då påstå att skälet till att det blev som det blev skulle vara någon könsmaktsordning är pseudovetenskaplig metodik. Man ignorerar dom uppenbara orsakerna eftersom man redan bestämt sig för vad orsaken är.

Vi har ett antal kvinnliga partiledare som klarar sig bra, men när en inte gör det så drar man slutsatsen att det måste det vara "patriarkatets fel". Likaså har vi haft framgångsrika kvinnliga stadsministrar i flera av grannländerna. Alternativet till Sahlin, Wetterstrand, är även hon kvinna.

Genusvetenskapens glasögon är i själva verket mer av skygglappar, man stirrar sig blind på dom delar som bekräftar, och struntar i helheten, vilket ofelbart leder vilse.

När du säger att det råder ett kvinnofientligt (o)politiskt klimat i Sverige, är du då medveten om att det även finns kvinnliga politiker som behandlats bättre än om de varit män? Jag tänker exempelvis på Gudrun Schyman och hennes alkoholism. Det framstår som ytterst osannolikt att Bo Lundgren hade kunnat suttit kvar som partiledare om han hade varit på pass påverkad under en biopremiär att han hade kissat på sig. Dessutom så undrar jag om det inte kan vara så att Mona Sahlin som partiledare var som att dricka gammal minimjölk? En gång i tiden fick hon en chans att leda och det var hon som blåste den. När hon sedan kom tillbaka framstod hon inte som en lika förnyande kraft som på 1990-talet utan bara som sur och gammal. Slutligen så vill jag påpeka att vare sig Ann Wibble eller Karin Söder (finans respektive utrikesminister) behandlades som Mona Sahlin. Kan det ha varit för att de var mer kompetenta? Den "kompetens" du refererar till fick honom genom att vara sosseadel och via föräldrarhemmet kände hon både Palme och Sträng.

märklig artikel..måste vara dubbla skygglappar på denna person, som skrivit detta..eller helt blind och döv
alla vi andra som lever i verklighetern..vet ju vad mona gjort...
och varför hon fick sparken
var ju mona som var en mobbare..när hon pratade om SD..

Tacka för alla kommentarer - positiva som negativa. Kul att det jag skriver väcker kännslor. Tyvärr kommer jag framöver inte ha så mycket tid att fortsätta svara på alla kommentarer som trillar och trillat in. Därför vill jag avsluta med att säga några saker:

Jag har märkt endel mönster - t.ex att det är främst män som kommenterat här, och flera av dem männen (inte alla, tack och lov!) tycker tydligen att det inte existerar någon könsmaktsordning. Man pekar på andra kvinnor som lyckats ta sig in politiken - och visst finns det sådana (någon nämde Maria Wetterstrand t.ex). Men faktumet kvarstår att situationen för dem är mycket svårare än det är för män. Någon annan sa att Gudrun Schyman "kom undan" med sin alkolism. Det den personen då råkat missa, är att alkolism klassas som och är en sjukdom. Det hade blivit ett väldigt kallt disskutionsklimat om man börjat kritisera/anklaga människor för deras sjukdomar, eller hur?

Jag vill också berätta varför jag är feminist. Jag tycker att alla människor är lika mycket värda och ska därför ha samma möjligheter att utvecklas i livet. Men hur är det idag? Kvinnor har lägre lön, sämre jobb, mer förslitningsskador, utför det mesta av det obetalda arbetet i hemmen, utnyttjas i porr och prostitution, ja, listan skulle kunna göras lång. I dagens samhälle är det män som har mest pengar, män har mest makt och män tar mest plats.

Därför behöver man kämpa särskilt mot kvinnoförtrycket. Det betyder inte att vi vill avskaffa männen, varken män eller kvinnor skall behöva leva upp till mallar över Tacka för alla kommentarer - positiva som negativa. Tyvärr kommer jag framöver inte ha så mycket tid att fortsätta svara på alla kommentarer som trillar och trillat in. Därför vill jag avsluta med en sammanfattning:

Jag har märkt endel mönster - t.ex att det faktiskt är främst män som kommenterat här, och flera av dem tycker tydligen att det inte existerar någon könsmaktsordning. Man pekar på andra kvinnor - någon nämnde Maria Wetterstrand t.ex och säger att ”titta, hon har ju lyckats och hon är kvinna!”. Det är jättebra, men man påpekar just det eftersom det är ett undantag! Och det förändrar inte det faktum att det är svårare för kvinnor att kräva makt och utrymme.

Någon annan sa att Gudrun Schyman "kom undan med sin alkoholism”. Det den personen då tyvärr råkat missa, är att alkoholism klassas som en sjukdom. Det hade blivit ett väldigt kallt disskutionsklimat om man börjat kritisera/anklaga människor för deras sjukdomar, eller hur?

Jag vill också berätta varför jag är feminist. Jag tycker att alla människor är lika mycket värda och ska därför ha samma möjligheter att utvecklas i livet. Men hur är det idag? Kvinnor har lägre lön, sämre jobb, mer förslitningsskador, utför det mesta av det obetalda arbetet i hemmen, utnyttjas i porr och prostitution, ja, listan skulle kunna göras lång. I dagens samhälle är det män som har mest pengar, män har mest makt och män tar mest plats. Därför behöver man kämpa särskilt mot kvinnoförtrycket. Det betyder inte att man som feminist vill avskaffa männen, varken män eller kvinnor skall behöva leva upp till mallar över hur kvinnor och män skall vara. Det jag som feminist vill ändra på är att kvinnor i dag bemöts sämre, visas mindre hänsyn och respekt, får mindre plats och har mindre makt än män. Det är det som är att vara feminist. hur kvinnor och män skall vara.

Det en feminist vill ändra på är att kvinnor i dag bemöts sämre, visas mindre hänsyn och respekt, får mindre plats och har mindre makt än män. Det är det som är att vara feminist.

Könsmaktordningen ser mera ut som en konspirationsteori som trots alla långa debattartiklar saknar belägg. Däremot finns det ett kvinnoförtryck i detta land som är väldigt synligt och som feministerna ignorerar av ren rädsla.

"Eller titta på Jan Björklund. För bara någon månad sedan pratade Alliansen om ”Tobleronepolitik” för att smutskasta Mona Sahlin."

Kan inte låta bli , måste reflektera lite över dina åsikter.
Minns jag rätt fanns det nog mera stupstock prat än tobleronepolitik, in facto hade det funnits mycket mera än lite choklad, hörde aldrig ngn från Alliansen som berättade om parkeringsböterna, rekord bland alla som sitter/suttit i samma hus/sal. Dessutom har hon varit näringminister med egen erfarenhet av företagande, som slutade väldigt illa, vem kan ta ut lika hög lön som omsättningen, även om hon betalde skatt och redovisade är det ytterst tveksamt, att på ett och ett halvt år bli tvungen att sätta sitt bolag i likvidation. Ur ett företagarperspektiv helt förkastligt, ingen bygger upp sin verksamhet på det sättet.

Förtroende och respekt är något man förvärvar genom sina handlingar.

En annan orsak till S dåliga resultat var frieriet till Ohly.
Hans pessimism och misstänksamhet till småföretagande kanske grundar sig i Monas praktik som företagare.

Ruth var en annan orsak . Att kalla en ny brasch för pigavdrag åt de
rika. Nu är det ju så i verkligheten att de rika hade Rut innan hon blev det med hela svenska folket. Hur svårt kan det vara?
Ifall något kan påtalas som diskriminerande är det de som städar/städfirmor som inte blev tagen på allvar bland S.

Greiders småföretagar hat/förlöjligande av företagandet bidrog
också.

Mona tillsammmans med Anna Lind och Margot Wallström har varit mina "idoler" en gång, gillade dem verkligen , nu är det tyvärr bara MW som jag hejar på, och det beror på hennes engagemang bland utsatta kvinnor i krigszoner, hon behövs för den post hon nu har.

En liten parentes kommer här, Finland har kvinnlig statsminister, kvinnlig president och så har vi Rut sen tio år, men vi har också skillnad i löner mellan könen på samma sätt som i Sverige men mycket mindre gnäll.

Det är ju vi folket som röstar in de personer vi tror kan förändra och varför inte själva ställa upp i den egna kommunen i ett lokalt fullmäktige val, kanske sen bli invald i kommunstyrelsen och kunna ge konstruktiva förslag och lösningar på olika orättvisor.

Men lagom/lika är inte önskvärt i någonting i livet, vi är individer med olika behov och förutsättningar . Alla skall vara med men alla skall inte ha lika.

Avundjukan som äter den svenska folksjälen fördunklar förståndet.

Jag är verkligen glad och det tycker jag svenska folket gott kan unna sig också, att leva i den bästa av världar, den som inte tycker så har förmodligen inte upplevt hur bra/dåligt /annorlunda det kunde vara.

Köper det inte!
Anledningen till kritiken mot Mona är naturligtvis för att hon har gjort för många missar!
Vilken arbetare skulle kunna bli VD på företaget efter att ha orsakat företaget så mycket lidande, som Mona har orsakat sossarna?
Det är beklämmande.
Det finns många duktiga och framträdande kvinnor, försvara dom istället, ditt engagemang behövs, men lägg inte mer energi på Mona.

Lägg ner nyfeminismen och genus idiotin, det är världens löjligaste politiska rörelse. Det är sällsynt med exceptionella kvinnliga ledare, i Europa har vi bara haft en, mig veterligen, och det var Margaret Thatcher. Tills något liknande dyker upp igen så får vi nöja oss med män. Inga fler könskvoterade kvinnor i politiken, ingen "var annan damernas", den bästa ledaren oavsett kön skall väljas och det är i 9 fall av 10 en man. Sorry girls.

Arijan:

Jag tror du har fel. Det är inte så att det är kvinnor samhället ser ner på. Snarare i sådana fall traditionellt kvinnliga "egenskaper" såsom obestämdhet och en vilja att vara alla till lags på bekostnad av sig själv.

Se bara på exempel såsom Margot Wallström och Anna Lindh. Båda dessa kvinnor skulle alldeles säkerligen gjort sig utmärkta som statsministerkandidater. Anledningen till det menar jag är att de anammat klassiskt "manliga" egenskaper såsom kyla, saklighet och handlingskraft.

Jag säger inte det är fel, män i ledande position kanske t.o.m en gång i tiden fått ta till sig de beteendena för att de "visade" sig vara effektiva, och det kanske är därför som de ö.h.t betraktas som manliga idag.

Hur som helst skulle du få till en mycket bättre analys om du fokuserade på manliga/kvinnliga egenskaper, och inte på könet i sig. Då skulle du också lyckas få med de kvinnor som de facto "är"makthungriga och samvetslösa, och de stackars män som faktiskt är förtryckta och självuppoffrande.

Grattis förresten på internationella mansdagen!
=D

Att skylla Mona Sahlins misslyckande på ett kvinnofientligt debattklimat håller inte streck för en prövning. Att hon fått så dålig publicitet beror på hennes agerande (fiffel, slarv, lyxresor etc), inte på hennes kön. Man kan här jämföra med andra kvinnliga politiker som exempelvis Maria Wetterstrand som behandlas med stor respekt - för att nte säga beundran - i media!