Skräcken för drogliberalism förlamar politiken - Artikel av u_1266

Om författaren:

Carl Johan Rehbinder är medgrundare till det nya politiska projektet Liberaldemokraterna, som har kroppslig självbestämmanderätt som en av sina grundprinciper. Carl Johan har vid ett fåtal tillfällen prövat såväl cannabis som psilocybinsvamp, men kan under inga omständigheter rubriceras som brukare.

Länge har det i Sverige funnits en skräck mot att ens försiktigtvis närma sig en politisk ståndpunkt som skulle kunna tolkas som ”drogliberal”, oavsett orsak. Själva begreppet antyder att man på något sätt klivit över en otillåten gräns, och vill propagera för ett fritt användande av droger hur som helst, och att hela Sverige skulle förvandlas till en stinkande knarkarkvart. ”Drogliberal” har kort sagt blivit ett skällsord.

Därför har väldigt få ens vågat ta i frågan, vilket har lett till att nolltoleranslinjen ständigt segrar. Ingen vågar ens kritisera eller granska, ingen vågar ifrågasätta om den hårda linjen verkligen är den mest effektiva i kampen mot drogmissbruk. Den nyanserade debatten lyser med sin totala frånvaro. Det politiska etablissemanget upprätthåller effektivt sitt status quo, men drogfrågorna blir liggande orörda. Omröstningen i Californien har den spännande effekten att den ändrar på allt detta. Plötsligt har det blivit legitimt att debattera svensk droglagstiftning, och därtill vara kritisk, utan att för den skull beskyllas för att vara drogromantisk.

Jag vill även nogsamt påpeka att jag själv INTE är brukare av illegala droger, och att jag alltså inte propagerar i egen sak, som drogliberal brukare. Detta är ett allmänintresse för frågor som rör hela samhällsstrukturen, och som är djupt problematiska i sin konsekvens. Ämnet är alldeles för viktigt för att slarvas bort.

Låt oss vara en smula pragmatiska. Om vi är överens om att bruk av droger kan innebära en del risker, för såväl brukaren som för dennes omgivning (vilket förstås inkluderar legala droger, som t.ex. alkohol, nikotin, receptbelagda mediciner och TV-tittande), så är det odiskutabelt att det finns ett samhällsintresse i att praktisera skademinimering. Inte moral, fördomar, tycke och smak eller rädsla för det okända. Att hjälpa människor, snarare än att straffa syndare.

Internationellt har man i allt högre grad insett att ”kriget mot droger” faktiskt orsakar större skador än drogerna själva. Att de hårda droglagarna i själva verket stödjer kriminell verksamhet, på samma sätt som alkoholförbudet en gång i tiden skapade förutsättningarna för maffian i USA.

I Sverige har vi tyvärr en övertro på repressiv lagstiftning, som i det närmaste måste betraktas som religiös. Man tror och tror och tror, så starkt att inga argument biter. ”Det här gillar vi inte, så det förbjuder vi. Och när vi förbjudit det så försvinner problemet.” Fast så ser det ju inte ut i verkligheten. Snarare förvärras många problem – man sopar in skräpet under mattan. Det finns kvar, men syns inte. Det bara knastrar obehagligt, och är obehagligt att gå på. Men vi kan ju alltid låtsas att det inte finns. Vi har ju förbjudit det.

I allt fler länder i Europa har man dock lättat på lagstiftningen, och i några länder har man helt avkriminaliserat innehav för eget bruk (så som vi hade i Sverige fram till 1988), vilket man nu i Portugal har utvärderat, med synnerligen goda resultat. Missbruket har minskat, och polisen kan lägga sina resurser på riktiga brott.

Men är det inte rätt att förbjuda skadliga droger? Vi kan diskutera oss blå kring hur stora skador t.ex. hasch eller ecstacy skapar för enskild person och dennes omgivning, men vi måste faktiskt mäta detta, å ena sidan rent komparativt gentemot hur stora skador de legala drogerna redan skapar, samt även gentemot hur stora skador ett eventuellt fängelsestraff åsamkar en person och dennes familj, sociala kontext m.m. Det finns alltså många faktorer inblandade, och vi måste ta hänsyn till allihop. Hur skapar vi minsta möjliga skada – och mesta möjliga nytta?

Vi har blivit indoktrinerade med ett synsätt där allt som rent juridiskt är narkotikaklassat, är faaaa-a-a-a-arligt, och leder till döden, fort. Men man kan faktiskt inte klassa allt under samma rubrik. Det är mycket stor skillnad på droger och droger. Khat är inte jämförbart med metamfetamin, som exempel. Och alkohol är en av världens farligaste droger.

Ett stort problem med droginformation till unga, den som förmedlas i dagsläget, är att den ofta är full med onyanserade fördömanden, felaktigheter och t.o.m. lögner. Som t.ex. den extremt infantila och oseriösa skitkampanjen ”Knark är bajs”, något som kanske fungerar på 5-åringar, vilka knappast är i riskzonen för narkotikamissbruk. Och när ungdomarna upptäcker att en del av informationen är lögnaktig, så kan de lätt komma till slutsatsen att alla varningar är lika lögnaktiga. ”Heroin kanske inte är så farligt som de säger.” Och så har droginformationen motverkat sitt syfte, och därmed misslyckats totalt.

I varje situation i livet gör vi mer eller mindre medvetna riskbedömningar, och då väger vi alltid potentiell vinst mot risk. Om vinsten är hög, så tar vi gärna en högre risk. Alltså måste vi också ta med vinsterna i bedömningen. Vad kan jag vinna på att bruka en viss substans? Vad får jag? Många är de som har starkt positiva erfarenheter av droger av olika slag, kanske framför allt de psykedeliska, medvetandeförändrande drogerna, som DMT, psilocybin m.fl. Med andra ord – hur stora är riskerna/skadorna egentligen, vägda mot de positiva effekterna? Att inte ta med dessa frågeställningar i en diskussion om droger är både okunnigt och oärligt – alldeles oavsett om man själv har för avsikt att bruka droger eller ej.

Det finns utan tvekan droger som ger starkt positiva effekter på kropp och psyke. På Johns Hopkins School of Medicine har gjorts försök med psilocybin (som bl.a. finns i toppslätskivlingar, i våra svenska kohagar – förbjudna för oss att plocka och intaga), och nått enastående positiva resultat i botandet av djupa depressioner, orsakade av cancer. En återkommande effekt av intagandet av denna psykedeliska drog var att kontrollpersonerna upplevde att deras egon och kroppar upplöstes, och de blev en del av en större medvetenhet, en universell allomfattande existens, att all deras osäkerhet och oro försvann, samt att de kunde uppleva en större empati och närhet till sina närmaste medmänniskor. Och det måste väl ändå ses som en oerhört positiv effekt?

En annan drog som har starkt positiva effekter är den sydamerikanska ayahuascan. Ayahuasca framställs av en kombination av två växter – en lian och en ört. Var och en för sig har de ingen effekt på det mänskliga psyket, men tillsammans ger de en stark effekt på det centrala nervsystemet, samt en hallucinatorisk upplevelse som ger en djup tillfredsställelse hos den som använder drogen. Ayahuasca har utöver detta en hel drös positiva hälsoeffekter – men inga negativa. Ayahuascan används främst i shamanistiska ceremonier, som ett medel att få visioner, men också som ett läkemedel mot sjukdomar – inte minst genom att ayahuascan försätter den sjuke i ett mentalt tillstånd som är gynnsamt för kroppens självläkande. En av de intressantaste effekterna av ayahuascan är att man med hjälp av denna dekokt faktiskt kan bli helt fri från beroende av t.ex. alkohol och andra beroendeframkallande droger. Det behöver väl knappast sägas att ayahuasca INTE är kemiskt beroendeframkallande…

En tredje drog som bevisligen har positiva medicinska effekter är just cannabis sativa. Detta är förstås också en förbjuden drog i många länder, sedan några decennier tillbaka, men på många håll börjar man inse att de positiva effekterna i allt väsentligt lyser starkare än de negativa. För det första är hälsoriskerna otroligt små – det finns inte ett enda registrerat dödsfall, i hela medicinhistorien, orsakat av cannabis. Det finns alltså en grov inkonsekvens i vår lagstiftning, som tillåter betydligt farligare droger som tobak och alkohol (som dödar hundratusentals användare varje år), men förbjuder den betydligt mildare cannabis.

Det finns en populär uppfattning att cannabis skulle vara en ”inkörsport” till tyngre droger, detta enligt den felaktiga teorin att om man har en viss stimulans så vill man förr eller senare höja den, och gå vidare till något tyngre. Detta är naturligtvis rent nonsens. Alkohol och tobak är i sådana fall betydligt mer självklara som ”inkörsportar”, i kraft av sin lättillgänglighet. Det enda sammanhanget i vilket cannabis skulle kunna vara inkörsport till tyngre droger är då den säljs av samma personer som också langar tyngre droger. Och då kan cannabis bli denna inkörsport enbart för att den är olaglig. Men cannabis i sig besitter inga egenskaper som gör att man automatiskt vill pröva något starkare.

Och rent krasst – om folk skulle röka på på fredagkvällen, snarare än att ägna sig åt det traditionella svenska folknöjet att supa skallen i bitar – hur många knivmord och misshandelsfall skulle vi slippa, hur många rattfyllor skulle undvikas, hur många färre skulle kvävas av sina egna spyor i en snödriva? Ren pragmatism säger att ett byte från alkohol till cannabis sannolikt skulle förbättra hälsonivån väsentligt hos en stor del av befolkningen.

Vi måste en gång för alla rensa bort det ideologiska skrotet, lögner och bisarra överdrifter från den beslutsamme renlighetsivraren och samhällsingenjören Nils Bejerot och hans ivriga fan club. Bejerot bedrev redan på 1950-talet en hård kamp mot tecknade serier, eftersom de skulle leda till samhällets undergång. Det var dock inte en särskilt framgångsrik kampanj. Narkotikan visade sig dock vara en mer framkomlig karriärväg för Bejerot och hans fanatiska missionerande. På grund av detta har nolltoleransen blivit den enda möjliga vägen i Sverige. Det outsägliga lidande det har orsakat måste få ett slut.

Det är dags för en nyanserad debatt. Vi behöver inte presentera färdiga sanningar, som politiker plägar göra, men vi behöver definitivt undersöka på vilket sätt vi bäst hjälper dem som fastnar i ett missbruk, liksom hur vi kan förebygga det, men vi måste även diskutera hur mycket det får kosta i form av offrad personlig integritet. Vi måste ifrågasätta om allt hårdare lagar verkligen gör nytta – eller om de kanske t.o.m. gör mer skada.

Man kan alltså vara för en liberalisering av svensk droglagstiftning, av rent pragmatiska skäl, utan att för den skull vara drogliberal. Drogernas skadliga effekter på såväl enskilda individer som på samhället i stort kan faktiskt minskas kraftigt av en liberalare lagstiftning.

Om vi verkligen vill minska drogmissbruket, och komma åt de skador som allehanda droger ställer till med, måste vi vara mer vetenskapligt sinnade, mindre ideologiskt färgade, och mer ärliga, mer sanningsenliga. Annars kommer vi aldrig att uppnå några positiva resultat – bara fler katastrofer.

Carl Johan Rehbinder (8 artiklar)

27 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Problemet är inte att det inte finns mindre skadliga och mer skadliga droger utan att det överhuvudtaget finns droger. Inga droger är till gagn för varken individ eller samhället. Jodå drogmissbrukaren njuter ju säger en del och så är det ju till del men sedan är det ju problemet med kostnaden för individen socialt och ekonomiskt. På samma sätt så uppstår det kostnader för samhället på grund av drogmissbruket vilket ju en del använder som argument för att staten ska sälja drogerna.

Nej det är dags att släppa vansinnet med droger en gång för alla och göra det på ett vettigt sätt. Det bästa sättet är via att alla lämnar ett hårprov var 6 månad och så utgår skatt efter typ av använd drog, dvs det läggs till 5% skatt på inkomsten för svaga droger och så upp till 100% för de starkaste drogerna. För de som inte kan betala ges möjlighet till 6 månaders rehabilitering alternativt inlåsning.

Är lösningen effektiv, ja utan tvekan. Innebär den ett ingrepp på den personliga integriteten, ja absolut. Innebär det att de som tar droger får bekosta det i form av ett surt liv, ja absolut. Innebär det ett bättre säkrare samhälle med mindre droger, färre drogrelaterade brott osv, ja absolut.

Är det vettigt, nej men det är åtminstone vettigare än att släppa loss drogliberalerna. Alltså, ska vi gå åt något håll så är det mot en mindre liberal hållning mot droger. Så herrar och damer drogliberaler ta striden men var medveten om att vi är många som vill driva frågan till sin spets om det blir aktuellt. Vi flertalet vill inte ha mer droger i vårt land utan mindre.

Permalänk | Anmäl #28 Jan Stefan Nilsson, 2010-11-01, 07:27

Bra, informativ och sansad debattartikel.

Permalänk | Anmäl #29 Gabriel Cole, 2010-11-01, 09:09

Balanserad och bra artikel. Tror dock att mörkertalet när det gäller t.ex. trafikolyckor är relativt stort. En sidoeffekt är förstås också den ökning av lungcancerfall som blir en sekundär effekt av marijuanarökning. Rörknig är ju inte nyttigt, oavsett vad man stoppar i pipan. Tyvärr så har utvecklingen gått åt ett håll som gör att bland(miss)bruket är den dominerande formen bland nutida användare. Ibland får man intrycket av att cannabis är en "fredsdrog" vilket motsägs av historien, ända från assasinernas dagar till moderna tiders barnsoldater t.ex. i Afrika. Man använder hasch för att döva sin ångest, och drogen trubbar av förmågan till empati och gör skräcken hanterbar. I stort förespråkar du en inställning som även jag tidigare förespråkade, som RFHL-aktivist och således konstant i luven på Nils Bejerot. Jag är ju så pass gammal att jag själv har debatterat mot Nils Bejerot, Hasselakollektivet m.fl. hårdföra förbudsivrare. Tyvärr måste jag nog personligen inse och erkänna att jag nog ändå hade fel. Vårt samhälle förlorar ingenting på att hållas rent från narkotika, om detta nu längre är möjligt. Om nu samhällsutvecklingen har kommit dithän att västerlandet sträcker vapen i kampen mot narkotika (även alltså Cannabis) så kommer det inte att leda till att våra ungdomar kommer att bli mer skärpta i konkurrensen mot kineser och indier. Vi hamnar ännu längre bak på vagnen i stället. Vi borde satsa på ett nyktert kunskapssökande samhälle i stället. En halvdag i skog och mark med kaffe och smörgås är nog betydligt sundare och minst lika tillfredsställande för psyket som en joint. Det är i alla fall vad jag har kommit fram till.....

Permalänk | Anmäl #30 Jan Wiklund, 2010-11-01, 09:19

@Carl Johan Rehbinder

Vilken strategi vill LibDem använda sig av i frågan? att ni vill liberalisera står ju helt klart, men är det avkriminalisering, legalisering för medicinskt bruk eller en total legalisering som ni har på agendan? Många positiva effekter uppnås ju bara med en total legalisering, t ex bekämpandet av kriminella gäng som nu får in en majoritet av sina pengar från drogförsäljning. De skulle kunna minska radikalt i storlek om de blev utkonkurrerade från drogmarknaden av statliga eller privata alternativ.

Genom att driva en variant på hollands politik med liberala regler och öppen försäljning av cannabis och psykedelika skulle man ju kunna kapa den alternativa inkörningsporten till tyngre droger, med langare som säljer både cannabis och t ex amfetamin, och minska användandet av dessa, tyngre droger, drastiskt.

Det finns många olika vägar att gå, själv är jag libertarian, och en kompromisslös sådan. Därför förespråkar jag en total legalisering av alla preparat med det enda argumentet att människan är fri att gör vad hon vill med sin kropp.

Permalänk | Anmäl #31 Mikael Stefson, 2010-11-01, 10:24

#3 Jan Wiklund:
Gällande lungcancer så är det ju ändå så att cannabiskan intas på andra sätt än rökning och även om den röks så röker den överväldigande majoriteten av cannabisbrukarna inte ofta nog att det föreligger någon särskilt hög risk för lungcancer (undantaget är naturligtvis de tunga brukarna men då kan vi lika gärna göra alkohol olagligt eftersom det föreligger så hög risk för skrumplever om man dricker).

När det gäller avtrubbning av känslor så låter det som taget direkt ur den beryktade "haschboken". Gällande den uttjatade kopplingen till assasinerna så undrar jag om du är medveten om att den etymologiska kopplingen mellan "assassin" och "haschish" är nonsen. Det är en västerländsk efterhandskonstruktion.

Och oavsett om barnsoldater i Afrika använder cannabis för att dämpa ångest eller inte så ser jag inte hur det är relevant. Möjligen skulle detta kunna inspirera till ytterligare forskning kring cannabis möjliga användningsområde som ångestdämpande läkemedel.

Att du själv tycker att en "...halvdag i skog och mark med kaffe och smörgås..." är "...minst lika tillfredsställande för psyket som en joint." må så vara men det har återigen väldigt liten relevans när det gäller narkotikapolitik. Själv tycker jag om att ta en cykeltur sent på kvällen när gatorna är tomma istället för att kolla på de senaste dokusåporna men inte vill jag förbjuda TV för det...

Permalänk | Anmäl #32 Mikael Jacobson, 2010-11-01, 10:39

@ Mikael - jag är liksom du mer åt det libertarianska hållet, och tycker också att varje enskild individ måste få ha full bestämmanderätt över sin kropp. Men om man vill ha ett verkligt politiskt inflytande måste man också ha ett mer pragmatiskt perspektiv, såtillvida att man inte kan göra alltför stora ändringar i ett svep. Det låter sig inte göras rent politiskt, och det kan bli lite av chockterapi i samhället, något som kan få oönskade bakslag.
Det första steget borde enligt min mening vara att göra som i Portugal, att avkriminalisera allt innehav för eget bruk. Att se drogmissbruk som ett socialtoch medicinskt problem snarare än ett polisiärt sådant.

Sen får vi se. Men total kroppslig autonomi är definitivt en av Liberaldemokraternas grundbultar. Det kan vara bra att veta.

Permalänk | Anmäl #33 Carl Johan Rehbinder, 2010-11-01, 11:59

Bra och mångsidig artikel!

Permalänk | Anmäl #34 Olle Berntson, 2010-11-01, 14:37

De mest missbrukade drogerna vi har i vårt samhälle idag är definitivt socker, alkohol och tobak, vågar jag påstå... och inte är de förbjudna för det! Ändå får folk bestämma själva... Cannabis däremot som visat sig ha enormt många positiva medicinska egenskaper! Anti-cancerogena egenskaper, minskat illamående vid kemoterapi och stimulerar dessutom aptiten hos cancer och HIV/AIDS patienter, mildrande effekt av symptomen av Parkinsons sjukdom och MS, hjälp mot kronisk värk och migrän.. Listan kan göras lång. Bara det är anledning nog att legaliser!! Ändå får folk inte rätt att bestämma om det själva.. Det är dubbelmoral det!

Permalänk | Anmäl #35 Lella Gislén, 2010-11-01, 14:39

Det är så gott som genomgående en brist på kunskap som präglar de drogliberalas argumentation.

Cannabis som medicinsk terapeutisk agent är relativt välkänd (googla annandamidreceptorstimulans). Det är morfin också (annan receptor dock). Det betyder inte att vi går och brukar morfin till vardags, för att det får oss att må bra, eftersom bieffekterna är ganska solklara. Bieffekterna av THC må vara, än så länge, mer omdisputerade men för att ta ett enkelt exempel: THC är fettlösligt! Det innebär att vi inte har kontroll över när det löser ut och påverkar vårt tillstånd. Hyfsat olämpligt när man ska sköta ett jobb kan man tycka eller...?!

Jag skulle kunna göra en rätt lång lista men ovanstående bör övertyga de flesta med en gnutta ansvarskänsla att legalisering av THC-bruk kanske inte är så väl genomtänkt.

Permalänk | Anmäl #36 Jonas Karlsson, 2010-11-01, 14:45

Cannabis är den näst mest spridda rusmedlet - efter alkohol. Är det inte huvudargumentet, dess relativa vanlighet?

Som drog har cannabis många likheter med alkoholens fördelar. Låg överdosrisk, något mer svårdoserad nuförtiden efter växtförädling av plantan, men i alla fall inte så svårt. Låg giftighet. Inte så stark-eller snabb tolerans-och beroendeutveckling.

Två saker talar starkt emot cannabis som rusmedel:

* Substanserna går långsamt ur kroppen. Cannabinoiderna lagras upp i nervsystemet och påverkar individen i vecka/veckor efter rusen, mer ju oftare man röker på.
Cannabis måste vara en "sällan-drog" för att kunna hanteras samhälleligt. En legalisering underlättar "ofta"-användning. Cannabis passar bäst som drog för herdar eller lantarbetare i samhällen av ålderdomlig typ. Där kognitiv skärpa inte är så viktig.

* Det är en riskfylld drog för unga - jämfört med alkohol. Psykiskt betydligt mer "rubbande". Och vi vet helt säkert att - om vi legaliserar - så är det de yngre som kommer att puffa på i accelererande omfattning. De helt vuxna kommer knappt att bry sig.

Som i Spanien...En av fem 16-åringar har rökt på den senaste månaden. I Sverige är det en av femtio. Det är det lyckliga resultatet av mycket moraliserande :-)

§§§

Många talar i generaliserande ordalag om hur OFARLIG substansen är. Det är okunnigt prat. Vi är skapta lite olika (genetiskt) och vi lever i olika bra eller dåliga livslägen.

Det beror på vem man är (känslighet) och hur ofta man röker på. Glöm inte att det är berusning vi talar om...inte medicinska doseringsnivåer! Och det beror på hur man mår. Det förefaller mig som om opiater och cannabis är de enda två drogerna som kan ge fullt "livsinnehåll". Detta talar existentiellt mot båda som rusmedel.

Jag lämnade cannabis bakom mig som rusmedel ganska snabbt. P g a snedtrippar. Men jag vet att inte alla får det. Men många nog, särskilt bland tonåringar.

Permalänk | Anmäl #37 Gunnel Gomér, 2010-11-01, 16:55

#9 Jonas Karlsson:
Det ämne i cannabis som står för den största delen av ruseffekten är d9-THC, när detta tas upp av kroppen så uppstår ruseffekter och 11-OH-THC uppstår som sekundär metabolit, detta ämne är även det psykoaktivt men betydligt svagare än d9-THC. Ganska snart har även detta oxiderat vidare till THC-COOH som är en ej psykoaktiv metabolit, detta ämne är det som lagras i upp till ett par veckor efter bruk och även det som man letar efter vid urinprov, dock finns det ingen möjlighet för att att som du uttrycker det "lösa ut" och orsaka ruseffekter.

Den hos oberoende forskare (d.v.s. ej "beställningsforskare" hos statliga verk) vanligaste förklaringen till s.k. "flashbacks" av både cannabis, alkohol och hallucinogena droger är posttraumatisk stress, d.v.s. att hjärnan på egen hand "hoppar tillbaka" till en tidigare upplevelse. Samma sak händer även för upplevelser som inte har någon koppling till rusmedel (exempelvis bilolyckor, födelsedagskalas, misshandel, bröllop och liknande situationer som gjort ett stort intryck på individen).

Permalänk | Anmäl #38 Mikael Jacobson, 2010-11-01, 17:59

#11

Javisst Mikael...
Amygdala är en känslig liten grej i vår hjärna. Cannabis har särskilt stark verkan på amygdala. Det som ger "känsloton" åt allt vi upplever - nyanserar på gott och ont.

Det är amygdala som styr panikattacker. Men också ljuvligheter i livet.

Det gör väl detsamma VAD det är som ger PTSD-reaktionerna? Ett bra tips är att undvika kemisk påverkan. Bilolyckor och bröllop är knappast valfria stressorer, men berusning är det.

Permalänk | Anmäl #39 Gunnel Gomér, 2010-11-01, 18:52

Hej Lella!

Det är på intet sätt illegalt att använda narkotika för medicinskt bruk. Varför tror du det?

Det pågår mycket forskning kring cannabinoider för medicinskt bruk, effekterna är lite si & så. Jag ser inget fel alls i det. Men det har absolut ingenting med RÄTTVISA ÅT RUSET att göra :-)

Ärligt talat blir jag rätt grinig på människor som skjuter cancerpatienter & halvblinda framför sig som mänskliga sköldar...för att få lova att ta sig en laglig high. Det är helt enkelt en oanständig argumentation!

Permalänk | Anmäl #40 Gunnel Gomér, 2010-11-01, 19:23

#6 Carl Johan Rehbinder,
Du tycks helt och hållet ha missat att kampanjen "knark är bajs" aldrig riktade sig mot personer som befann sig i "riskzonen för narkotikamissbruk". Mobilisering mot narkotika sa uttryckligt att målgruppen var de som redan tog avstånd från narkotika.

Kampanjen som sådan beskrev därtill personer som använder narkotika som koprofager, dvs inhumana varelser som finner njutning genom att konsumera avföring. Det var således fråga om hatpropaganda som avsåg väcka hat och avsky mot knarkare.

Poängen med sådan propaganda är givetvis att möjliggöra en samhällelig atmosfär, där statligt våld mot människor som använder narkotika uppfattas som en naturlig del i vardagen.

Permalänk | Anmäl #41 Erik L Andersson, 2010-11-01, 19:56

Erik - nej, jag har inte missat någonting. Min poäng med omnämnandet av "Knark är bajs"-kampanjen var just att den var osedvanligt löjlig, och att den inte vände sig till de som befann sig i riskzonen - att den var destruktiv och dum, helt enkelt.

Det du berättar motsäger inte det jag skriver - du bara bekräftar det, och fördjupar med mer information, helt enkelt.

Permalänk | Anmäl #42 Carl Johan Rehbinder, 2010-11-01, 23:34

#10 Gunnel Gomér:"Två saker talar starkt emot cannabis som rusmedel:

* [...]Cannabinoiderna lagras upp i nervsystemet och påverkar individen i vecka/veckor efter rusen[...]"

Jag trodde att vi var förbi sådana falska påståenden, än mindre att det ska komma från dig, Gunnel.

Först och främst, cannabinoider lagras inte i nervsystemet, utan i fettvävnaden. För det andra är det inte psykoaktiva cannabinoider som lagras, utan dess restprodukter. Även om de kan lagras under en lång tid, är det en biologisk omöjlighet för dessa restprodukter att påverka en person under en så pass lång tid efter intag.

* [...]Och vi vet helt säkert att - om vi legaliserar - så är det de yngre som kommer att puffa på i accelererande omfattning[...]

Den svenska, officiella statistiken visar på en stadig ökning av både tillgänglighet och konsumtion ända sedan på 80-talet. Vilken slutsats kan man dra av detta, att den förda politiken är lyckad?

"Som i Spanien...En av fem 16-åringar har rökt på den senaste månaden. I Sverige är det en av femtio."

Hedervärt, men berättigar knappast den svenska linjen. Som jag skrev i en annan kommentar har bl.a. Björn Fries tillbakavisat att den restriktiva linjen skulle vara förklaringen till den låga andelen unga som provar narkotika. Enligt honom spelar Sveriges kultur och historia en minst lika viktig roll.

Permalänk | Anmäl #43 Darius I., 2010-11-02, 01:10

Och jag blir rätt grinig, Gunnel, på människor som tycker det är acceptabelt att cancerpatienter och andra sjuka hamnar i fängelse för att de brukat cannabis, får att om möjligt skapa sig en lite bättre tillvaro... Det är helt sjukt enligt mig!

Jag tror ingenting... Det är illegalt att använda cannabis för medicinskt bruk, om du nu inte tillsammans med din läkare lyckats få speciallincens. Det är mycket svårt att få.. Dessutom finns det idag mängder av mediciner som är tillåtna, ex receptfria voltaren som faktiskt dödar människor varje år, tro det eller ej. Cannabis har aldrig dödat någon.

Människor har berusat sig i alla tider och kommer att fortsätta att göra det. Det borde vara upp till var och en vilket berusningsmedel man använder, eller om man låter bli. Jag tror på frihet! Enligt mig är det dock cannabis ett bättre och mindre skadligt val än alkohol, det finns det forskning som stödjer, oavsett vad du tycker om saken.

Permalänk | Anmäl #44 Lella Gislén, 2010-11-02, 08:43

#15 Carl Johan Rehbinder,
Måste ha missuppfattat då, läste din hänvisning till de som är i riskzonen för narkotikamissbruk som att du menade de var kampanjens målgrupp. Med anledning av vad jag skrev tidigare, skulle jag själv aldrig framställa kampanjen i ordalag som löjlig och dum. Då är fullständigt horribel och avskyvärd en mer passande beskrivning. Vi talar trots allt om den grövsta och mest otäcka hatpropaganda som lanserats i modern tid. Just den kampanjen gör mig otroligt upprörd, och jag ber om ursäkt då jag drog felaktiga slutsatser kring din argumentation i detta.

Permalänk | Anmäl #45 Erik L Andersson, 2010-11-02, 11:10

Du behöver inte be om ursäkt, Erik. Jag var otydlig, och du kompletterade med en ytterligt intressant synvinkel på kampanjen. Tack för det.

Jag fascineras ständigt av att så fort man tar en tydlig ställning i kontroversiella frågor, så verkar många debattörer drabbas av en intellektuell härdsmälta - s.k. "amygdalakidnappning". Det är extremt svårt att resonera nyktert och evidensbaserat om känsloladdade ämnen. Men vi måste faktiskt göra det. Det är alldeles uppenbart att denna ovilja att diskutera och utvärdera har lett till många människors enorma lidanden och död, helt i onödan.

Jag är inte en drogromantiker. I det här fallet är jag en ren pragmatiker, som ser skadeverkningarna av lagstiftningen som större än skadeverkningarna av drogerna. Vi kommer aldrig att nå den där nollnivån på droger i samhället. Det är lika naturligt för människor med rusmedel som mat, sömn och sex. Vi har alltid använt oss av olika rusmedel, mer eller mindre, och kommer alltid att göra det.

Förbud löser inga problem, de bara skapar fler problem.

Permalänk | Anmäl #46 Carl Johan Rehbinder, 2010-11-02, 11:33

#11 Mikael Jacobson, 2010-11-01, 18:59:

Fel Mikael! Ett ämne som behandlas av vårat "avgiftningssystem" går från fettlösligt till vattenlösligt genom "påhängning" av exempelvis hydroxy- och senare karboxy-grupper. Poängen är att öka lösligheten för att kunna passera det toxiska ämnet via urinen.
Det är den fettlösliga "originalmolekylen" som lagras i fettvävnaden.
När fettet förbränns till förmån för energiproduktion löses ex. THC ut och metaboliseras med berusning som följd.

Permalänk | Anmäl #47 Jonas Karlsson, 2010-11-02, 13:34

#20 Jonas Karlsson:
d9-THC lagras inte i några nämnvärda mängder i kroppen, när det tas upp av kroppen så bryts det ned till 11-OH-THC som även det på kort tid bryts ned vidare till THC-COOH som ej är psykoaktivt. Det är huvudsakligen THC-COOH som lagras i fettvävnader i kroppen.

Men ja, levern är inblandad, det är där d9-THC och även 11-OH-THC metaboliseras och som restprodukt uppstår då först 11-OH-THC och sedan THC-COOH. Det som är relevant är dock att både d9-THC- och 11-OH-THC-koncentrationen i kroppen minskar snabbt, den metabolit som blir kvar i större mängder är THC-COOH som är, som jag nämnt ett flertal gånger nu, ej psykoaktiv, den ger alltså inte några ruseffekter.

Det här är tredje gången jag förklarar det för dig, om du inte tror mig så rekommenderar jag att du googlar eller går till ditt närmaste universitetsbibliotek, du bör inte ha några problem med att få bekräftelse för detta.

Permalänk | Anmäl #48 Mikael Jacobson, 2010-11-02, 14:20

OK Mikael! Du saknar uppenbarligen kunskaper och använder dig därför av en något överlägsen ton ("Det här är tredje gången jag förklarar det för dig").

Anledningen till att du MÄTER karboxy-metaboliten är att den finns tillgänglig i urinen. (Annars hade du behövt ta fettvävnadsbiopsier). Detta hindrar inte att det ar de fettlösliga molekylerna tidigare i nedbrytningskedjan som LAGRAS!!!

När du SER/MÄTER karboxy-metaboliten innebär det att den "just" metaboliserats från sin fettlösliga, lagrade variant dvs THC självt.

Eftersom du bara har google-kunskaper vet jag inte hur bättre jag ska argumentera med dig. Antar att söker vägar att undvika detektion för din missbruk. Jag å andra sidan söker kunskap för att hjälpa sjuka människor. (Tyvärr även de som missbrukat droger.)

Nu ska jag fortsätta förbereda en föreläsning i medicinsk biokemi. (Du borde kanske komma och lära dig något ;) ).
Och ja, jag kanske tittar in på vårt bibliotek senare ;).

PS. Är du säker på att "Men ja, levern är inblandad, det är där d9-THC och även 11-OH-THC metaboliseras"? :) :) :) Var skulle det annars vara???? ;) DS.

Permalänk | Anmäl #49 Jonas Karlsson, 2010-11-02, 15:24

#19 Carl Johan Rehbinder,
Jag hoppas verkligen att du har rätt i att vi aldrig kommer nå målet ett narkotikafritt samhälle. I vart fall inte så som det reflekteras i "den utslagna vägen slutstation", så att säga. Det skulle vara en fullständigt horribel upprepning av historiens mörkaste skeenden, en veritabel mardröm uttryckt i pogromer och gulag, gaskammare och förbränningsugnar. Samtidigt tycks få inse hur långt vi faktiskt har vandrat på den vägen redan idag, men det är glädjande att medvetenheten kring detta ökar.

Har fått förklarat att jag inte är riktigt klok, men det är den uppenbara logik jag ser i den politik som steg för steg berövar droganvändare deras rättigheter i syfte att realisera målet ett narkotikafritt samhälle. De som hänger sig åt maoistisk rashygienik, eller vad vi nu ska kalla det, är nästan överdrivet tydliga i att deras yttersta avsikt står i avskaffandet av narkotikaanvändares rättighet till liv. Redan idag är narkotikaanvändares fysiska kroppar kriminaliserade i lag, och jag skulle vilja säga att våldet mot dem på allvar håller på att ta epidemiska proportioner.

Samtidigt är det våld de förespråkar och realiserar i politiken ett ämne de helt och hållet undviker att tala om, vilket förstås är fullt förståeligt. Själv skulle jag vilja säga att ett narkotikafritt samhälle faktiskt är möjligt att realisera med andra metoder, åtminstone delvis. Egentligen är det inte svårare än att avskaffa de politiskt konstruerade definitionerna av narkotika, och även ifall vissa droger i fortsättningen kommer uppfylla den etymologiska begreppsdefinitionen är det i vart fall så nära man kan komma.

Permalänk | Anmäl #50 Erik L Andersson, 2010-11-02, 19:39

Hej Carl Johan Rehbinder!

Du skrev:
"ser skadeverkningarna av lagstiftningen som större än skadeverkningarna av drogerna. "

Du har inte tittat så långt va?

Det är många, många fler än den enskilde (miss)brukaren som tar skada. I synnerhet familjerna, barnen. Eländet sprider sig som ringar på vattnet. Och det är i dessa ringar DE FASANSFULLA MORALTANTERNA rör sig *morr*

Jag är enig med de debattörer som kritiserar inhumaniteter i bemötandet av missbrukare. Tyvärr är det ofta samma (ny)liberala individer som alltid pläderar för skattesänkningar, minimal vårdsektor och individens eget ansvar för sitt elände.

Det fanns en tid då de drogrestriktiva kämpade och vann mycket i hjälp&solidaritetsfrågor för missbrukare. Vi har förlorat mycket mark till de snåla jävla personligt-ansvar-liberalerna. Eller hur?

Ett mynt har minst tre sidor...du ser bara två.

Jag skickar också till dig kvällens present. The King 1957 sjunger Jailhouse Rock :-)

http://www.youtube.com/watch?v=tpzV_0l5ILI&feature=related

Igår firade en av mina käraste 10 års drogfrihet. Efter 8 år som injicerande heroinist. Häkten, fängelser, böter, sjukhus, behandlingshem...taskiga poliser och pushiga socialarbetare som krävde det han inte kunde och ville.

*jaja*

Permalänk | Anmäl #51 Gunnel Gomér, 2010-11-02, 23:28

#22

Hej Jonas Karlsson :-)

Jag måste passa på och tacka för biokemisk folkbildning från dig. Det fanns en tid då jag försökte lära mig om alla 80-talet metaboliter (det kanske är fler nuförtiden?), men jag gav upp.

I vilket fall som helst är det skitprat från örtens befrämjare att nedbrytningsprodukterna inte är psykoaktiva. De inser inte ens det intellektuellt motsägelsefulla i sin egen argumentation, t ex att några av dessa metaboliter forskas på som psykosmedicinering.

Som om det skulle kunna existera psykosläkemedel som inte är kraftigt psykoaktiva?

Permalänk | Anmäl #52 Gunnel Gomér, 2010-11-02, 23:44

Darius, vördade drogdebattsbejbi *suck*

Det är inte mest i bilringar & rumpa som drogmolekylerna lagras. De trivs utmärkt i hela nervsystemet överallt i hela kroppens inre...som består av just fett. För att inte tala om hjärnan, en enda stor fettklump på ungefär som 3 paket smör...om man nu får uttrycka sig så vanvördigt om detta tjusande organ. Som jag vet att du äger.

Kvällens viktiga fråga: Är det mest THC i rumpan eller i de 100 miljarderna gliaceller? Trivs THC överallt eller samlar sig kanske d9-THC och även 11-OH-THC11-OH-THC ochTHC-COOH-...på särskilda små knutpunkts-stationer, de s k ganglierna?

Fråga Jonas Karlsson om de närmare detaljerna :-)

§§§

Ursäkta Darius...jag blir lätt lite grinig och sarkastisk så här frampå natten. Är detta verkligen viktigt? För vem?

Permalänk | Anmäl #53 Gunnel Gomér, 2010-11-03, 01:43

Gunnel, jag har inte ifrågasatt det faktum att hjärnan består av fett, jag ifrågasatte ditt påstående om att cannabinoider lagras i nervsystemet. Det är en väldans skillnad på fettvävnad och nervsystem.

Om man bygger sina argument kring falska påståenden så får debatten en helt annan utgång. Så ja, det är viktigt vad man skriver.

Permalänk | Anmäl #54 Darius I., 2010-11-03, 13:28