När israeler och judar häcklas struntar liberaler i yttrandefriheten

"Och så har nu Mattias Sundin, kommunpolitiker i Norrköping, stoppat en utställning på ett museum, för att den var antisemitisk. Hyckleriet har fått ett nytt ansikte."

Får jag kontra med ett enda namn för att omkullkasta ditt resonemang:

Ilmar Reepalu

Mycket bra artikel. Gör en nidbild av Muhammed och få applåder, sätt 1 bild från Gaza brevid en 1 bild från förintelsen och du får böter och utskällning i media. Samma sak gäller för de personer som har en annan syn på förintelsen. Där gäller heller inte yttrandefriheten. Högern hycklar.

Inga museum skulle ställa ut muhammedkarikatyrer pga det islamistiska våldshotet så liknelsen stämmer inte.

Alla dessa religioner, vad ger de mänskligheten utöver diverse sorger? Utrota dem alla istället.

Kamrat = Principen att bara vissa saker får publiceras i det offentliga rummet, eller, vissa saker får bara diskuteras eller nidas i oändlighet. Andra saker t.ex. förintelsen får man inte ens publicera i relation till Gaza. Detta hyckleri måste få ett slut.

Vi får inte föra den här debatten som om Sverige var isolerad från omvärlden. Inom EU planerar man nu att göra kritik av Israel till olaglig antisemitism. Ett aktuellt rättsfall i Frankrike handlar om ifall man ens får tala om en bojkott av Israel, eller om en sådan hållning är olaglig antisemitism. I Sverige är det ännu så länge marginella röster som vill göra kritik av Israel till antisemitism. De är nog så hysteriska vilket vi såg i debatten om organhandel.
Det fascinerande, och närmast paradoxala, är att diskussionen är så mycket friare bland judar och i Israelisk press. Där kan även konservativa tidningar diskutera organhandel utan att kallas för antisemiter. Det är högt i tak för intern kritik bland judar i Israel. Är inte detta lustigt så säg!
Själv har jag bara förakt över till de som vill välja sida. Det finns berättigad kritik av Israel. Det finns berättigad kritik av politisk islam. Därmed basta.

Angående Lars Vilks och hans föreläsning i Uppsala, Fredrik Segerfeldt pratar om att häckla muslimer. Det var med största sannolikhet så att de som kommit dit visste att Lars Vilks skulle visa något provokativt och gick därför dit. Blev de kränkta av de som Lars Vilks visade? Kanske, jag kan köpa det. Men framförallt, det beteende som bevittnades i salen; Lars Vilks blir attackerad och kalabalik utbryter, är p.g.a. saker som lärts ut i moskéer. Att tysta ner kritiker mot islam.

Min poäng: folk tror naivt att detta handlar om att muslimer där inne i föreläsningssalen spontant eller instinktivt kände sig kränkta och får därför sympatier från olika håll. Det är möjligt att de gjorde det, men det är inte huvudsaken. Huvudsaken är att detta beteende har lärts ut i moskéer, att direkt eller indirekt, tysta ner kritik (i diverse form) för att islam på längre sikt ska få en speciell status, fri från kritik.

Kamrat #4, Muhammedbilder bekämpas av extremister med utomparlamentariska metoder. Israelkritik stämplas som antisemitism och stoppas av delar av etablissemanget. Själv är jag betydligt mer rädd för det senare som historiskt sett visat sig betydligt farligare.

Kära Fredrik Segerfeldt,

Väldigt många debattörer verkar inte för ärbara principer, av typ yttrandefrihet. De allra flesta verkar för sin snäva vinning och utnyttjar stora ord om yttrandefrihet. Så den passar bra för egen del men ska inskränkas för andra.

Exemplen du drog fram är bra i sammanhnaget. Det är också en klassfråga. Muslimer i Väst idag, har litet inflytande på offentlig diskussion. De känner maktlöshet och vissa yngre reagerar med våld. Den andra sidan har etablisemanget på sin sida och kan verka genom ledarsidor, lobbyingbyråer, politiker, lagar,...

Nyligen blev i Sverige en man dömd för en teckning där en streckgubbe kastade Davidsstjärnan i en papperskorg. Att rondellhunden samtidigt tillåts förnedra Islam säger väldigt mycket om vem som har makten.

Nej, Fredrik, Ali och Malm har inte rätt. Men du använder deras sorts språkbruk, "israelkramare", och detta går några år tillbaka. Jag noterade det i Metrobloggen, c:a mars 2009, när vi hade en diskussion. Man behöver inte vara det du har kallat "israelfanatiker" för att finna ett jämställande mellan Gaza och Förintelsen helt oacceptabelt. Att ett stadsbibliotek öppnar sig för den sortens antydda anklagelser - att den judiska staten begår den sorts brott mot araber nazisterna gjorde mot judar är oerhört. Krig är krig och folkutrotning är folkutrotning.

Jag vill också notera att en kränkning av Islams profet är lite annorlunda än att anklaga den judiska staten för att vilja utrota palestinier, vilket är det man i effekt gör när man drar band till nazisterna, som hade ett folkutrotande agenda. Det är en vidrig implicit anklagelse som nuddar vid uppvigling. När lögner sprids far folk illa. Daniel Pearl blev slaktad inför videofilmning med syftande på en händelse som visats vara falskt rapporterad. Nog sagt.

Att säga att kritik mot Israel är antisemitism är ett klavertramp för demokratins principer. Västvärlden tiger om Israels brott p.g.a. detta antisemit-etiketterande. Det måste få ett slut.

Detta är en UTSTÄLLNING, tolka det som konst.

Håller med, yttrandefriheten är en av de viktigaste principer för frihet, viktigare än fria val. För mig går gränsen för yttrandefrihet när man uppmanar andra till brott och planering av brott. Att det är olagligt att uttrycka sin ogillande över religioner och anses "hets mot folkgrupp" anser jag vara censur och åsiktsförtryck oavsätt om det gäller Kristna, Judar, Budister eller Mohammedaner. Om någon startar religionen "Church of Adolf" skall det vara förbjudet att kritisera och berätta vilken skit denna religion är? Var går gränsen mellan Religion/politik/ideologi igentligen? För Mohammedaner är religion samma sak som politik.

Håller med också med att det finns ett visst dubbelmoral angående Israel/Sionism i Sverige även om jag personligen skulle föredra att bo i Israel än i något Mohammedan land. Har aldrig fattat hur man kan försvara den marktjuveri som Staten Israel har sanktionerat, även om Mohammedanerna gör samma sak i mycket större utsträckning i alla Mohammedanska domminerade länderna.

Först:
Det är två väldigt olika nivåer att kritisera en religion lika mycket som alla andra religioner (jämför Vilks teckningar med Ecce Homo!) -- och att ägna sig åt rasistisk hatpropaganda.

Från artikeln:
>>Men så ser man att det finns ett samband mellan personer som försvarar Vilks, och inställningen till konflikten i Mellanöstern

Uhm, det är rätt naturligt.

Vänsterextrema försvarar ofta islamister. Jag vet inte varför, kanske de anser sig ha en gemensam fiende?

Det är knappast för att de känner medkänsla med illa sedda religiösa; de hade då försvarat Livets Ord på 90-talet...

Vidare, jag är heller inte så förtjust i diskussionsförbudet om Förintelsen, jag vet inte om det är ett bra svar på de levande traditionerna av antisemitiskt hat, som nu syns mest i Mellanöstern. Se t.ex.:
http://en.wikipedia.org/wiki/Antisemitism_in_the_Arab_world#Arab_newspapers

Kreativt tänkande av artikelförfattaren saknas?

Jag har svårt att se hur Palestinierna är utsatta för folkutrotning när Gazas ekonomi växer och dess befolkning har fördubblats på blott 30 år.

Att dra paraleller till det värsta industriella folkmordet är inte bara direkt och faktiskt fel, utan också skändar minnet av förintelsen. Det betyder inte att Gazas ockupation är rättsvidrig; det är den. Men ockupation är något annat än folkutrotning, speciellt när befolkningen har fördubblats på 30 år. Då blir påståendet direkt absurt.

Detta är en del av den delegitimeringskampanj som extremvänstern (Malm, Esbati) delar tillsammans med Islamister, som de bakom utställningen.

Hej Fredrik

Du har helt rätt att Svenska liberaler och många socialdemokrater är mycket strängare när Israel och judendomen häcklas än när Islam (och för den delen också kristendomen) häcklas och att det är ett inkonsekvent ställningstagande.
Men orsaken till det är inte att dessa liberaler är ”rasister” för då skulle dom antagligen inte acceptera så mycket häcklande av kristendomen som dom faktiskt gör.

Sverige har ett komplicerat förhållande till judendomen. Ändå sedan reformationen så har den Svenska kyrkan påverats av Luthers negativa inställning till judarna. Luther skrev en bok med titeln ”Om judarna och deras lögner”
Men den viktigaste komponenten är förstås det som hände under andra världskriget.
Sveriges roll var där inte så heroisk. Tex så var det Sverige som föreslog tyskarna att judarnas pass skulle J-märkas så man visste vad det var för ena om dom dök upp vid Svenska gränsen.
Sverige var den första stat utanför Tyskland som fick bevis för att judeutrotningen pågick.
Det var den tysk som jag nu inte minns namnet på som tyckte att världen bör veta men att informationen måste gå via någon som var ”höjd över alla misstankar” för annars kunde uppgifterna tas för allierad propaganda mot Tyskland. Att vända sig till Britterna var sålunda inte ett alternativ.
Och vem i det gamla Europa var mer höjd över alla misstankar än konungen av Sverige. Därför fick Stockholm via UDs personal i Tyskland tidigt uppgifter om att koncentrationslägren inte bara var läger dör oliktänkande stängdes in.
Men Sverige valde att inte agera som whistleblower. Sen när lägren var öppnade och kriget var slut och journalfilmerna från lägren skickades ut så blev det pinsamt för dom som hade vetat men tigit. Och i denna krets ingick då Sveriges politiska adel.
Det har då medfört att man efter kriget satte toleranströskeln mot antisemitism väldigt lågt och att saker som var helt Ok att säga om kristendomen inte var Ok att säga om judendomen.
Så det du säger i rubriken om att ”När israeler och judar häcklas struntar liberaler i yttrandefriheten” stämmer alltså. Men kanske är det så enkelt att politiker i den stat som valde att tiga när judar brändes i ugnarna känner att dom är skyldiga dom det.
Svenska liberaler har inga problem när Svenska kyrkan eller frikyrkorna häcklas och när vi sen fått en muslimsk grupp i landet så har man antagligen tyckt att deras religion också får tåla att häcklas precis som kristendomen.

Tack Fredrik för ett strålande inlägg. Yttrandefrihet gäller alla, även rasister, kommunister, antisemiter, homosexuella, pingstvänner, muslimer, svennebananer, feminister, liberaler, och alla andra.

Folk har märkvärdigt svårt att stå upp för sina meningsmotståndares yttrandefrihet. Allt måste kunna diskuteras, allt måste kunna kritiseras. Det är själva demokratins livsnerv. Det är alltför många människor som anför välmening som motiv för att tysta folk.

Yttrandefrihet omfattar rätten att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon typ av bestraffning. FN:s deklaration formulerar rätten på följande sätt: "Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser". En liknande text finns också i Europakonventionen om mänskliga rättigheter. Yttrandefrihet regleras ofta i ländernas grundlagar och handlar alltid om förhållandet mellan staten och individen, inte om förhållandet mellan individer.

Yttrandefrihet anses vara en av förutsättningarna för ett demokratiskt statsskick. I alla rättsstater, även de som klassas som demokratiska, finns det dock begränsningar för yttrandefriheten, varierande mellan olika länder. Till exempel har de flesta länder förbjudit hot om våld, och program mot mobbning (som även omfattar ord) finns. Även den som avslöjar militära hemligheter kan ofta straffas. Lagstiftningen varierar annars, USA har till exempel inte någon motsvarighet till Sveriges lagstiftning om hets mot folkgrupp som förbjuder rasistiska budskap[1], medan den typen av budskap är hårt reglerade i de flesta europeiska länder. Det är ofta uppe till debatt om demokratin skall vara tolerant mot "sina fiender som vill avskaffa den".

Inskränkningar som finns i de flesta länders yttrandefrihet gäller brott mot upphovsrättslagar, uppvigling, förtal, olaga hot, spioneri, olaga våldsskildring med mera. Europakonventionen anger följande skäl som är godtagbara för att begränsa yttrandefriheten:

* "...hänsyn till den nationella säkerheten,
* den territoriella integriteten eller den allmänna säkerheten,
* till förebyggande av oordning eller brott,
* till skydd för hälsa eller moral,
* till skydd för annans goda namn och rykte eller rättigheter,
* för att förhindra att förtroliga underrättelser sprids eller
* för att upprätthålla domstolarnas auktoritet och opartiskhet".

Inskränkningarna varierar starkt mellan olika länder.

Censur är en form av inskränkning av yttrandefriheten. Det är att genom förhandsgranskning hindra information från att nå allmänheten. Tidningar och andra massmedier kan censurera sig själva, så kallad självcensur, men oftast syftar ordet på statlig censur. Sådan censur bedrivs vanligen av statliga myndigheter eller annat statligt organ och är som regel lagstadgad.

Den enda svenska myndighet som har rätt att förhandsgranska material är biografbyrån. Främst handlar denna censur om att hindra att vissa typer av våldsscener på film ses av unga människor.

I nationer med auktoritära regeringar praktiseras ofta censur mot obekväma åsikter.

Tryckfrihet innebär rätt att trycka och sprida information och uppfattningar fritt. Yttrandefrihet och tryckfrihet är därmed två närstående begrepp, där det senare har en snävare teknisk definition. Men en fråga om tryckfrihet handlar alltid också om yttrandefrihet.

I juridiskt hänseende regleras i Sverige yttrandefrihet i Regeringsformen medan tryckfrihet regleras i Tryckfrihetsförordningen för tryckta medier och Yttrandefrihetsgrundlagen för övriga medier (radio, TV, film etcetera).

Det förtjänar påpekas att den svenska tryckfriheten inte från början kom till av demokratiska skäl, utan på grund av maktbalansen under den så kallade frihetstiden. Den är halvtannat sekel äldre än allmänna rösträtten.

I FN:s universella deklaration om de mänskliga rättigheterna behandlas yttrandefriheten i artikel 19, som lyder:

Artikel 19
Envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser.

Nära relaterat är artikel 18:

Artikel 18
Envar har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och att ensam eller i gemenskap med andra offentligt eller enskilt utöva sin religion eller tro genom undervisning, andaktsövningar, gudstjänst och iakttagande av religiösa sedvänjor.

I Europakonventionen om mänskliga rättigheter står skrivet om yttrandefriheten att "Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser."

Den svenska yttrandefriheten är en del av de positiva opinionsfriheterna, som i sin tur är en del av de medborgerliga fri- och rättigheterna. De positiva opinionsfriheterna syftar till att främja ett fritt meningsutbyte och därmed främja demokratin. Yttrandefriheten omfattar en rätt för varje medborgare Sverige att uttrycka sig i tal, skrift eller bild eller på annat sätt, som det uttrycks i regeringsformen. Myndigheter får inte i förväg pröva (censurera) om uttalandena är lämpliga eller bestraffa medborgare enbart för att de ogillar vissa uttalanden. Ett undantag är filmcensur, som är tillåten. Även utlänningar som befinner sig i Sverige har yttrandefrihet i samma utsträckning som svenska medborgare.

Vissa delar av yttrandefriheten har ett starkare skydd än övrig yttrandefrihet. Det är de yttranden som framförs via ett medium som omfattas av yttrandefrihetsgrundlagen, YGL, eller tryckfrihetsförordningen, TF, det vill säga tryckta skrifter, radioprogram, TV-sändningar, video/dvd, tekniska upptagningar med mera. Vissa webbsidor omfattas av detta skydd, men majoriteten gör det inte. Fotokopierade och stencilerade texter omfattas inte av detta starkare yttrandefrihetsskydd, om de inte har utgivningsbevis eller angiven utgivare.

Uttalanden som om fattas av YGL eller TF omfattas också av ett källskydd och ett efterforskningsförbud. Det innebär att en journalist eller en redaktör inte får avslöja sin källa utan dennes vilja och att en myndighet inte får försöka efterforska källan till en viss uppgift.

Uttalanden som framförs direkt och muntligt har alltså inte skydd i YGL eller TF, utan enbart det skydd som uttrycks i regeringsformen. Många enklare fotokopierade texter, vykort och reklamtryck faller också utanför det starkare yttrandefrihetsskyddet i YGL och TF.

Yttrandefriheten är inte absolut utan får inskränkas, om inskränkningen är godtagbar i ett demokratiskt samhälle, inte går utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet, (proportionalitetsprincipen) och inte utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrets grundvalar. För den del av yttrandefriheten som skyddas av tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen gäller också att inskränkningen bara får ske genom lag. Stiftandet av ny sådan lag kräver också i sin tur grundlagsändring.

Syftet med att begränsa yttrandefriheten är komplext. Delar av begränsningarna handlar om att skydda staten mot exempelvis spioneri, landsförräderi, hot mot tjänsteman, sekretessbrott och övergrepp i rättssak eller andra hot mot rikets säkerhet eller rättsystemet. Andra delar handlar om statens skyldighet att skydda svagare medborgare mot övergrepp, exempelvis olaga hot eller förtal. En tredje grund för inskränkningar utgör skyddet av demokratin, exempelvis förbudet genom hot påverka hur någon röstar. En fjärde är statens skyldighet att verka för likabehandling av alla medborgare via skyddet av minoriteter genom förbudet mot hets. Den femte grunden handlar statens behov av att tekniska och kulturella landvinningar, därför inskränks yttrandefriheten också genom patent och upphovsrättsskydd.

Inskränkningarna i yttrandefriheten finns bland annat i brottsbalken, i form av förbud mot olaga hot, hets mot folkgrupp, förtal och förolämpning, och sekretesslagen. För uttalanden som omfattas av tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen regleras dessa brott istället i tryckfrihetsförordningens brottskatalog och kallas tryckfrihetsbrott eller yttrandefrihetsbrott. Det finns arton tryckfrihetsbrott, större delen av dem är brott mot staten. För en utförlig beskrivning, se tryckfrihetsbrott. Inskränkningar finns också i form av mönsterskydd, varumärkesskydd, patent och upphovsrätt.

Vid grova yttrandefrihetsbrott mot staten finns inget anonymitetsskydd för upphovsmannen till ett uttalande, källskyddet faller alltså bort, liksom efterforskningsförbudet.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Yttrandefrihet

Det är hedervärt av Segerfeldt att vara konsekvent i sin syn på yttrandefrihet. Denna princip är oerhört viktig för ett öppet samhälle, något som nu även vänstern tycks börja förstå.

Denna princip ger varje människa rätt att fritt uttrycka sina åsikter om ALLT, så länge man inte på något vis uppmanar till våld. Och här hamnar vi i ett gränsfall.
Att rita en tecking av mohammed med en bomb ställer en väsentlig fråga om huruvida det är rätt att mörda i guds namn eller ej och visar på farligheten hos fundamentalister.
Att rita nidbilder av t ex judar i syfte att förneka förintelsen (som i iran) är bara osmakligt. Denna skillnad brukar vara svår för vissa att se.

Oavsett vilket så har man dock RÄTTEN att vara även osmaklig. Men om man uppmanar till våld eller ger sitt stöd till grupper som stöder våld, begår man däremot ett moraliskt brott. Jag har inte själv sett utställningen, men om den på något vis ger stöd åt hamas eller andra islamistiska våldsaktörer så bör den stängas ner omedelbart.

På samma sätt skulle inte en utställning där nazistpropaganda som går ut på att judar och homosexuella bör dö och att ett raskrig står för dörren vara okej, tvärtom.

Man får tycka vad man vill, men inte propagera för våld.

#11 Lasse Lundeberg

"Muslimer i Väst idag, har litet inflytande på offentlig diskussion. De känner maktlöshet och vissa yngre reagerar med våld. Den andra sidan har etablisemanget på sin sida och kan verka genom ledarsidor, lobbyingbyråer, politiker, lagar"

Litet inflytande? Du blundar för den självcensur som faktiskt existerar i "offentliga rummet" och för den feghet som svenska feminister visar när det kommer till muslimskt kvinnoförtryk. Behöver jag ens nämna Ilmar Reepalus rädsla för att yppa ordet "antisemitism"? Det finns kvinnokämpar i Sverige från arabvärlden och andra platser i mellanöstern som bekämpar hedersförtrycket här. Men de backas varken upp av vänsterflummarna eller sosseflumprästerna i Svenska kyrkan.

På mitt jobb hade jag länge en bild på en streckgubbe som kastar
samtliga världsreligioners symboler i en papperskorg till texten
"Thank you for not littering your mind". Inga kollegor reagerade, inte ens min enda muslimske kollega (som ÄR religiös). Jag har goda skäl att tro att han representerar majoriteten av muslimer i Sverige. Som alltså tål kritik mot sin religion. Men vänster-TV:n släpper bara in de högljudda medeltidsversionerna. Svt gör ett allvarligt misstag som ger en sådan onyanserad bild av Sveriges muslimer.

Jättebra artikel. Inte bara det. Klockrent!
Det här är exakt vad jag försökt belysa under de senaste åren. Dock är det så att Israelkramarna är trots att de är få rätt så inflytelserika. De har Sverige i ett järngrepp och mjölkar det så att de donera våra liv till Israels förfogande. De tycker inte bara att anti-israeliska kommentarer är jobbiga - de tycker att alla ska hoppa på muslimernas rättigheter. De vill starta ett inbördeskrig i Sverige, likt det i Irak.

Liberaler?
När judar och israelier häcklas så struntar socialister och kommunister i yttrandefriheten måste du mena!

-Yttrandefriheten är lågt värderad hos socialister och kommunister när de försvarar sin polare, islamisterna. Islamister känner inte ens till begreppet yttrandefrihet!

Fortsätt att försvara yttrandefriheten mot allt och alla när och om det behövs! Det är det bästa vi kan göra!

# 24 Broder Ibrahim

Notera följande: Sedan utfallet av det senaste riksdagsvalet, har många Judar i Sverige känt igen tongångarna från början av 1900-talet - tro mig de är i grund och botten inte Arabhatare - och de förstår precis vad som pågår (en mycket dyrköpt insikt).....

Vad gäller de icke-Judiska Pro-Israelerna finns det ett helt panorama av olika sorter. De mest godartade är inte heller Arabhatare. De mest extrema är grova Arabhatare och Islamofober, och kan stämma in på din förenklade beskrivning. De är dessutom av den mycket instabila och volatila sorten att man skulle kunna säga " Idag Muslimerna - imorgon Judarna.... igen"

#25 Inge-mar

Skriv om skriv rätt, oavsett vad man tycker om ämnet så tillför ditt inlägg ingenting. Förmodligen förstod du inte artikeln.

I juni dömdes två män, den ene till två månaders fängelse, för att
bl.a. ha satt upp affischer som kränker judar. Det var den kända "anti litter" symbolen där en tecknad man kastar skräp i en papperskorg. Skräpet hade ersatts med Davidsstjärnan.

Varför bedöms så snarlika fall så olika i samma land vid samma
tid? Varför hyllar många Vilks, och hans fall ges enorm uppmärksamhet samtidigt som detta fall inte omnäms i media?

Handlar det om yttrandefrihetens gränser?

De två männen dömdes även på andra åtalspunkter samt att de kallar sig för nationalsocialister.

Dömer vi folk efter vad de är? Inte efter gärning?

Skulle jag som pro-judisk inte bli åtalad för samma affish?

Ännu mer tjafs om "yttrandefrihet är det vackraste och bästa vi har", från en person som uppenbart inte har någon klar tanke eller uppfattning om vad yttrandefrihet verkligen är och innebär. Självklart legitimerar inte "yttrandefrihet" i sig kränkningar, destruktiv propaganda och rena lögner. Det är inte okej varken mänskligt eller juridiskt att sprida lögnen att du är en pedofil, eller hur Fredrik Segerfeldt?

Rena provokationer och fördomar som de Vilks sysslat med är ingen yttrandefrihetsfråga, hur mycket han än pladdrar om det själv. Det finns knappt någon debattör eller kommentator som har förnekat honom rätten att publicera sina provokationer. Att sedan kritisera honom för detta destruktiva och fördomsfulla beteende, är helt i sin ordning yttrandefrihetsmässigt sett och inget som helst problem.

Logiken är verkligen inte svår, men hela den här debatten visar hur oerhört lätt det är för människor att grumlas i hjärnan bara några personer väljer att låta munnen gå och spela på ett känsloladdat begrepp som yttrandefrihet.

I övrigt finns det inget att tillägga. De som kan läsa vidare kan göra det på min blogg Nymodernism, som jag nu addar till blogglistan.

Rasism är ett felaktigt ord i detta sammanhang. Det handlar om politik och religion. Islamofobi handlar om rädsla för de värderingar som Islam bär med sig, samt graden av organiserad mission som Islam innebär. Det har ingenting med ras att göra.
Det finns de som automatiskt tar muslimers parti (de brukar vara vänster) och de som automatiskt tar judarnas parti (de brukar vara höger) och det är bara så. För svenskt vidkännande borde man bara se till att dessa religioner inte får skapa särlagstiftningar för sig, utan att de erbjuds leva i ett svenskt samhälle med svenska regler. Inte mycket begärt, egentligen.

När du säger att det är svårare att vara muslim i Sverige än att vara jude, så ljuger du.

Det har vid ett flertal tillfällen kommit information om att judar inte längre känner sig trygga i Sverige.

Och det finns en politisk korrekt antisemitism som gång på gång ger vänsterextremister rätt att trakasera judar utan att någon bryr sig.