Publicerad: 2010-09-29, Uppdaterad: 2011-11-02
Johan Westerholm (S)
Annika Högberg (S)
Peter Högberg (S)
Valanalyserna efter riksdagsvalet duggar nu tätt och vi ser redan idag hur det reses krav på extrakongresser och partiledarbyte i de olika förlorande partierna. Få talar om det som faktiskt gick bra och ännu färre drar några direkta slutsatser av valrörelsens karaktär inför framtida kampanjer och valrörelser.
En sådan faktor som kom att sätta delar av den politiska agendan under valrörelsen var det socialdemokratiska bloggnätverket Netroots. Netroots var under valrörelsen 2010 något helt nytt.
Bloggen som företeelse är unik. Den enskilde bloggaren är sin egen journalist, redaktör och publicist. I de allra flesta fall kan en enskild bloggare inte heller styras - allra minst politiska bloggare. Att bli styrd genomskådas snabbt av läsarkretsen som inte sällan är mycket kvalificerad. Idag följer huvuddelen av traditionella media i form av ledar- och vissa nyhetsredaktioner politiska bloggar. Så även de olika partiernas kommunikations- och omvärldsbevakningar, Regeringskansli och Statsrådsberedning. Och det finns goda skäl till detta.
De flesta medieexperter bedömde initialt att sjukförsäkringsdebatten efter riksdagsbeslutet hösten 2008 skulle ha ebbat ut efter en vecka eller maximalt två. Ett antal bloggare inom nätverket Netroots valde sedan voteringen i riksdagen att hålla denna debatt vid liv vilket efter en tid gav genomslag i traditionell media. Debatten klingade aldrig av helt eftersom hela - eller stora delar av det kollektiv som utgör Netroots - bibehöll kontakten och interaktionen med andra nätverk på Internet. Denna långsiktiga interaktion gjorde att Netroots snabbt kunde fånga upp det livsöde som kom att prägla sista veckan på valrörelsen - Emelie och Annika Holmqvists kamp mot Försäkringskassan.
Utan en långvarig, i detta fall drygt 18 månader lång, opinionsbildning och bevakning hade aldrig Netroots kunnat fånga upp detta livsöde och som kollektiv sätta press på traditionell media att publicera detta på nyhetsplats. De internationella kontakter som Netroots har odlat under flera år var heller inte sena på att reagera, via stora amerikanska bloggar som AMERICAblog och Daily Kos letade sig frågan om svensk sjukförsäkring in på Washington Post och Franska Le Monde.
Netroots har även en räckvidd in i riksdagsgrupperna, regeringskansli samt statsrådsberedning som nämndes tidigare. Det finns inom Alliansen en gryende insikt att Netroots sätter delar av den politiska agendan varför vissa ledamöter och ministrar följer vad Netroots skriver. Detta har visat sig skapa mest oro när Netroots antingen pressar regeringen för enskilda beslut alternativt förstärker bilden av oenighet eller motsägelser mellan de olika partierna eller ministrarna.
Ett sådant exempel är när Netroots kunde identifiera Maud Olofssons (C) motsägelser i hanteringen av Vattenfall hösten 2009 vilket kom att fångas upp av det traditionella medielandskapet, ett annat var när regeringen Reinfeldts arbetssiffror granskades. En granskning som föranledde en ursäkt för slarv med statistiken av Anders Borg dagen efter den första partiledardebatten.
Men kanske ännu viktigare är det lokala och regionala genomslaget. Det tempo som lokala bloggare kan ha och snabbt kunna reflektera har gjort att lokala mediaaktörer blivit tagna på sängen. Bloggare, och då Netroots i synnerhet, har angripit deras monopol på att vara först. Vi håller på att snabbt få en ny mediabild i landet där Netroots gör skillnad. Med över 700 bloggar anslutna sänds budskap både utåt - mot allmänheten - men också inåt - in i partiet. Vi granskar hur politiken förändras lokalt. Men vi har också granskat hur den nationella allianspolitiken slår i verkligheten.
Traditionella redaktioner och PR-experter har, med vissa undantag, försökt förringa bloggare som skriver och verkar på nätet. Men vi ser sakta hur tidning efter tidning startar egna bloggar antingen de själva skriver eller försöker locka in lokala politiker och opinionsbildare. Det är en märklig utveckling då traditionell media implicit anser att bloggen inte tillför något.
I det partiinterna arbetet fyller bloggen en viktig funktion. De flesta partimedlemmarna ser kanske inte att vi gör skillnad men vi ser - genom vår ständiga bevakning av andra opinionsbildare - hur våra tankar, ibland till och med våra meningar, slår igenom på de lokala ledarsidorna oavsett politisk färg. Nu har vi i valrrörelsen 2010 visat på att vi gör skillnad. Vi är en naturlig del av socialdemokratins rötter, en gräsrotsrörelse som gör skillnad från botten och upp.
Bloggen som företeelse i den politiska debbatten, dess uppkomst, näring och tillväxt som en fri rörelse i olika kontexter med olika partitillhörighet pekar i grunden på två saker; behovet av en motvikt till kommersiella medialakrafter och en gräsrotsrörelse som går i takt med tiden. Att möta väljaren där väljaren kan och vill bli mött. Att möta väljaren i en interaktion som samtidigt verkar som en opinonsbildning och motvikt till ett borgerligt dominerat medialandskap.
7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Hybris!
Med den minimala kritiken kring S-rörelsens ensidiga påhoppsval utan egen politik att berätta om, ser nu vissa att de regerade i valet?
Genom twitter och bloggar..hehe..fa'n tro't
Jag kan skriva under på att bloggar har haft en uppenbar roll i det politiska spektrat under det senaste året. Men att självmant titla sig som nån form av vinnare, när man ingår i (S), känns... underligt.
Om vi annars tar exempel så är bloggen Politiskt Inkorrekt, ett direkt lyckat exempel. Det finns otalet liknande (Fria Nyheter, Snapphanen osv), men denna är i särklass intressant.
Så ja, det finns ett behov från gräsrötterna som nu börjar syna den falska fasad som de etablerade, politiskt vridna och politiskt korrekta "vi gillar olika"-media försöker hålla uppe.
Men borgerligt dominerat medialandskap håller jag inte med om. Ett politiskt korrekt medialandskap vore mer rätt. För det är oavsett blocktillhörighet som "otrevliga" frågor tystas ner omgående. För att de är just "otrevliga". Så ska det inte vara.
De rödgröna valarbetarna inom Netroots eller ”Mona Sahlins hejarklack på nätet” som en medlem i nätverket uttryckte det verkar lida av en svårartad hybris om dom tror att det var som ”regerade i valrörelsen”. Vilket dom verkar tro för dom har givit ut en bok med titeln ”Netroots-En progressiv bloggrörelse som sätter agendan”.
Dom skriver:
”Utan en långvarig, i detta fall drygt 18 månader lång, opinionsbildning och bevakning hade aldrig Netroots kunnat fånga upp detta livsöde och som kollektiv sätta press på traditionell media att publicera detta på nyhetsplats”
Emelie och Annika Holmqvists kamp mot Försäkringskassan blev ju stor när den togs upp i traditionella medier. Och berättelsen om den lilla människan som blir felaktigt behandlad av myndigheter är ju en tidningsklassiker. Så Emelie och Annika hade säkert kunna vända sig direkt till media och få sin kamp omskriven.
Men jag önskar er inom Mona Sahlins hejarklack på nätet lycka till. Hon kommer att behöva er i den eftervalsdebatt som nu kommer.
Det kan nog så vara och visst såg man i den sista veckan hur en enstaka blogg förändrade debattens fokus.
Men det stora problemet med er beskrivning är hur insnävat ni ser på bloggens funktion. Ni ser den som en budskapsförmedling, en kanal för färdiga åsikter att distribueras, där ligger svagheten och det som till slut kommer at göra bloggen till en nyhetskanal som alla andra.
Nu är det lyckligtvis inte den enda tolkningen av bloggens betydelse. Många av oss ser den som ett debattforum, där åsikter möts, stöts och blöts för att i lyckliga fall led atill något nytt.
Betraktar man Klamydiabrevets blogg om sin mor som budskapsförmedling, så förvandlas det till en apell mot alliansen, och då kan det leda fram till en ny regering. Men läser man den däremot som en debattartikel om våra välfärdssystems omänsklighet så kan det leda fram till en förändring av systemet. Däri ligger den stora skilnaden.
Man ser redan nu en kraftig strypning av debatten i Netroots. Bara vissa utvalda får delta i Eftervalsanalysen. Även om mina artiklar tydligen röner stor uppskattning av Netroots läsare, så publiceras de inte bland valanalyserna. Samma insnävning läser jag också bland många bloggare, pestmarkering av bloggare som får uppmärksamhet från borgerliga dito. Att skriva i borgeliga tidningar är per definition misstänkt osv.
Är det det vi vill med Netroots också?
Ar det darfor som vanstern gjorde ett katastrofalt val?
Intressant att ni i Netroots känner er så framgångsrika. Om ni anser att ni lyckades lyfta fram de viktiga frågorna i media i valrörelsen, hur kommer det sig då att S gjorde ett så pass dåligt val.