Vänsteroppositionen tror på magi i klimatfrågan

Vilka konkreta utsläppsmål som sätts, och hur man ska nå dit, skiljer sig dock avsevärt åt mellan blocken. Alliansregeringen har satt ett mål om 40 procents minskning av klimatutsläppen till 2020. Det är bland de allra mest ambitiösa målen i världen. Utifrån målet har vi sedan presenterat en plan för hur vi ton för ton ska nå dit på ett kostnadseffektivt sätt. I planen har vi försökt att finna den rätta balansen mellan att utföra åtgärder på hemmaplan och att utnyttja de billiga möjligheterna till utsläppsminskningar utomlands, framför allt i utvecklingsländer.

Miljöpartiet och oppositionen resonerar annorlunda. De har högljutt deklarerat att de sätter ett högre minskningsmål än vi. Till 2020 vill de att utsläppen ska ha minskat med knappt 29 miljoner ton koldioxid istället för 20 miljoner ton (jämfört med 1990). Så långt är allt bra. Problemet är dock att de endast redovisar hur en tiondel av de 9 miljoner ton besparingar som de "övertrumfar" oss med ska kunna åstadkommas. Att sätta ett mycket högt mål och sedan bara redovisa en bråkdel av åtgärderna som krävs för att nå dit är helt enkelt inte seriöst.

Att som Maria Wetterstrand påstå att det inte går att förutse framtiden blir då bara ett annat sätt att uttrycka att oppositionen antingen av okunnighet inte vet vilka åtgärder som behövs, eller att de helt enkelt inte vågar berätta för väljarna vilka uppoffringar som kommer att krävas med deras politik. Oberoende av vad som är sanningen är det lika illa. Antingen är det högre målet meningslöst eller så mörkas effekterna av det. Det står allt för mycket på spel för klimatet, företagen och konsumenterna för att vi likt vänsteroppositionen ska kunna sitta och hoppas på att det på något magiskt sätt ska gå att komma dit vi vill. Som politiker måste man ta ansvar och våga stå upp för den politik man föreslår! Annars är det ju bara att föreslå ständigt högre mål utan konkreta förslag, vilket knappast löser klimatproblemen.

Till detta kommer Miljöpartiets mycket märkliga uttalanden om att Sverige halkar efter i klimatarbetet. I den rapport de hänvisar till, Climate Change Performance Index 2010, rankas Sverige som tvåa totalt i världen. I både EU och OECD är vi nummer ett! Sveriges totalpoäng är högre än förra året. Jag kan baserat på undersökningen överhuvudtaget inte förstå hur Miljöpartiet kan påstå att vi skulle ha rasat i rankningen. Deras påståenden blir bara ytterligare ett exempel på att de har problem med att få siffrorna att gå ihop.

Centerpartiet är stolta över de resultat vi har uppnått som alliansregeringens gröna röst. Klimatutsläppen minskar mer än någonsin och vägen framåt ligger klart och tydligt utstakad. Konkreta klimatmål motsvaras av konkreta klimatåtgärder. Samtidigt värnas Sveriges finanser och internationella konkurrenskraft. Vi är glada över att det finns fler i det politiska landskapet som delar vår ambition att klara klimatkrisen. Men höga ambitioner räcker inte. Det krävs även en konkret plan för att uppnå dem. Annars blir det bara snack.