Åklagaren som anhöll Julian Assange gjorde bara sin plikt - Artikel av u_6667

Om författaren:

Rolf Hillegren är före detta åklagare med 29 års yrkeserfarenhet

För några dagar sedan kunde man läsa att Julian Assange anhållits i sin frånvaro som på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt. Att kunna basunera ut en sådan nyhet är naturligtvis mums för den icke obetydliga del av journalistkåren som föredrar sensationer framför omsorgen om individens integritet. Det beklagliga i historien är dock att uppgiften nådde pressen, trots att detta är en typ av uppgift som omfattas av sekretess. Men jag antar att det på journalistsidan är få som delar denna uppfattning. Där brukar man okritiskt hänvisa till det något abstrakta allmänintresset. Samtidigt är det en ödets ironi att denna publicering drabbat en man som inte tycks ha mycket till övers för hemligheter.

Jag har inte tillgång till någon information som inte publicerats i pressen om fallet Assange utan avser endast att med dessa rader uttrycka vissa allmänna synpunkter.

Misstankegraden sannolika skäl är en mycket låg grad av misstanke som i samband med att någon begärs häktad av journalister med förtjusning brukar beskrivas som "den starkare misstankegraden". Därmed ges en försåtlig antydan om att här har man fått tag i en skurk, vilket ingalunda behöver vara fallet. Det finns visserligen en svagare misstankegrad som kallas "skäligen misstänkt". Men det är en undantagsregel som man som åklagare sällan är intresserad av att använda. Detta torde få journalister vara intresserade av.

Om någon anmäler någon för ett allvarligt brott och lämnar trovärdiga uppgifter är det i princip åklagarens skyldighet att anhålla den utpekade om det exempelvis föreligger flyktfara eller risk för att den misstänkte försvårar utredningen. Om denne inte redan är gripen är det rimligt att han anhålls i sin frånvaro så att han kan gripas då det är viktigt att agera så snabbt som möjligt för att kunna förhöra den misstänkte. Skulle det sedan visa sig att misstankarna inte håller för att driva utredningen vidare blir skadan för den drabbade begränsad just av det nämnda skälet att beslut av detta slag omfattas av sekretess. Obehaget för den utpekade ökar markant om journalister okritiskt publicerar uppgiften och fredar sitt eventuella samvete med att publiceringen gagnar allmänintresset.

Samhället har även sörjt för att den som drabbas av frihetsberövanden om minst 24 timmar som inte leder till fällande dom får skadestånd. Vid bestämmande av beloppet tas hänsyn till den eventuella publicitetsskada som drabbat individen. Staten tar med andra ord ett ansvar som borde tas av pressen. Man kan därför fråga sig om det är rimligt att skattebetalarna ska ersätta skador som orsakats av pressen.

I detta fall har många journalister blivit synnerligen förvånade över att ett åklagarbeslut hävts av en annan åklagare. Denna förvåning säger dock mer om journalisters bristande kunskaper än om åklagarmyndighetens arbetsmetoder. Det skulle visserligen kunna vara fråga om en konstig hantering från åklagarsidan, men som detta fall beskrivits i pressen är det omöjligt för den som har vissa kunskaper om åklagararbete att finna något märkligt - tvärtom. Det förefaller vara fråga om en ytterst normal handläggning. I vart fall har ingen journalist lyckats övertyga om att ärendet på något sätt handlagts på ett sätt som avviker från praxis.

Varje dygn fattas åtskilliga anhållningsbeslut. Många av dessa hävs förhållandevis snabbt sedan vissa oklarheter retts ut, antingen av samma åklagare eller av någon annan om det första beslutet var ett beslut under jourtid som i det aktuella fallet. Endast en liten del av alla som anhålls begärs sedan häktade och för många som varit anhållna blir slutresultatet att utredningen läggs ned med motiveringen att brott inte kan styrkas. Sådan ser åklagarnas vardag ut.

I detta fall förefaller det som om många journalister misstänkt att något oegentligt förekommit eftersom en ny åklagare tagit över ärendet. Ja, det har till och med talats om att besluten har väckt "global förvåning". Här ges ett ypperligt tillfälle för journalister med internationella kontakter och intresse för fakta att sprida lite global information om svensk rättstillämpning. Eftersom åklagararbetet kräver att beslut kan fattas dygnet runt ligger det i sakens natur att samma åklagare inte kan fatta alla beslut. Konstigare än så är det faktiskt inte.

I åklagarnas uppgifter ingår ofta att fatta snabba beslut på knapphändigt underlag. Betänketiden sammanfaller med den tid som det tar för polisen att föredra ärendet. Därefter ska beslut fattas - beslut som ofta är ingripande för den som drabbas och som i värsta fall kan resultera i att åklagaren själv blir åtalad, trots att beslutet fattats med de bästa avsikter. Detta är dess bättre ovanligt. Betydligt vanligare är att åklagaren drabbas av mer eller mindre välgrundad kritik. Den vånda man som åklagare kan känna när man väger mellan två beslutsalternativ kan formuleras så här: Är det bäst att fatta ett beslut som innebär att någon aktivitet utförs eller är det bättre att inte vidta någon åtgärd? I vilket fall riskerar man som åklagare minst kritik om beslutet visar sig vara mindre lyckat? Problemet är att det inte finns någon tumregel för hur denna vånda ska hanteras. Risken att bli kritiserad finns oavsett om man är aktiv eller passiv. Det finns alltid journalister som i efterhand kan informera om vilket beslut som borde ha fattats. Och det finns alltid alerta medborgare som med eller utan eftertanke gör en JO-anmälan sedan de läst tidningen.

Här vill jag gärna framhålla att ett beslut som åklagaren fattat efter ett snabbt övervägande kanske JO ägnar närmare ett år för att granska. Detta säger något om dessa beslutsfattares olika arbetsvillkor. I fallet Assange har man i pressen kunnat läsa att en företrädare för en rättssäkerhetsorganisation gjort en JO-anmälan. Detta vill jag inte på något sätt kritisera, men jag finner det anmärkningsvärt att en representant för en sådan organisation anser det vara en katastrof för rättssäkerheten att åklagaren fattat ett anhållningsbeslut utan att förhöra den misstänkte. Om anmälaren besuttit elementära kunskaper inom sitt intresseområde hade han känt till att det ligger i sakens natur att anhållningsbeslut i någons frånvaro fattas utan att den misstänkte är förhörd.

Att fallet Assange presenterats på det sätt som skett i pressen ser jag huvudsakligen som en konsekvens av bristfälliga kunskaper hos landets journalister i kombination med ett överdrivet intresse för pikanterier och sensationer. Om verkligheten inte erbjuder sensationer i tillräcklig mängd konstruerar man dem själv enligt den journalistiska dagordningen. Det förundrar mig att man från pressens sida inte inser att varje journalistiskt haveri undergräver förtroendet för journalistkåren som helhet. Här har Aftonbladet nyligen bidragit med ett praktexempel genom sin presentation av Littorins påstådda sexköp. Det finns dock inga skäl för Aftonbladets konkurrenter att slå sig för bröstet, då konkurrensen är knivskarp inom området dålig journalistik. Snart lär vi få ett nytt praktexempel i ämnet. Men trots allt vill jag tills vidare gärna tro att det finns kunniga och seriösa journalister.

Rolf Hillegren (17 artiklar)

35 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Jaha, ännu en åsikt! Vems skall man tro på? Jurister, journalister, eller kanske feminister? De verkar hänga ihop, på något mystiskt sätt...fast oense ändå.

Permalänk | Anmäl #36 Joakim Steneberg, 2010-08-25, 13:30

Det som stör mig, är att så många i denna frågan liksom i ett antal andra frågor som varit på tapeten den senaste tiden i media, tydligen är intresserade av att visa upp att de inte har täckning för sitt godkända, eller mer, betyg i samhällskunskap när de gick ut 9:an.

En ämnes- och stadiebehörig lärare vet också att en av de saker som många elever vill ha bättre genomgånget, är just vad som händer om någon misstänks rätt eller fel för ett allvarligt brott. Så något borde hängt med från inlärning av det som lärdes ut.

Permalänk | Anmäl #37 Inger E Johansson, 2010-08-25, 14:07

Så det Rolf Hillegren säger är alltså att svenska åklagare anhåller människor utan något vettigt underlag alls, att detta är standard och att det ska vara så. Vad kul det blir när utländska medier får veta detta.

Permalänk | Anmäl #38 Mats Forssblad, 2010-08-25, 15:02

Äntligen en klargörande artikel från åklagarhåll ! Jouråklagarna sitter hela tiden med kniven mot strupen och har i Sthlm under en helgnatt ofta att fatta 50 beslut efter föredragning från en polisutredare. Jouråklagaren är piskad att lita på att utredaren serverar riktiga och hållbara uppgifter. Det är en nästan övermänsklig uppgift och sliter hårt på denna redan väldigt utsatta yrkesgrupp. I detta fall har offentligheten orsakat den stora skadan och där hoppas jag att det inte är polisen som läckt till pressen utan är ett led i smutskastningskampanjen.

Permalänk | Anmäl #39 Anders Bergstedt, 2010-08-25, 15:08

Före detta åklagare erkänner att Svensk rättsröta är mer regel än undantag.

Är falska anklagelser tillräckligt trovärdiga ska man alltså anhålla personer utan att man ens pratat med dom.

När man dessutom väljer att anhålla personen i fråga i den starkaste graden och på så vis får honom dömd i allmänhetens och medias ögon har man begått ett stort övergrepp i rättssäkerheten.

Men det är tydligen så det ser ut i Sverige numera.

Permalänk | Anmäl #40 Laban Andersson, 2010-08-25, 15:52

Så, om jag ska förstå Rolf rätt, då är det i sin ordning att åklagare anhåller personer enbart utifrån påståenden från en anmälare? Antingen för att det alltid varit så, eller för att de stackars åklagarna har det så stressigt på jobbet?

Trovärdiga uppgifter, skriver Rolf. Enligt vems bedömning? Finns inget påtagligt som styrker utsagan, så är det bara ett påstående och tolkningen av det subjektiv.

I fallet Assange fanns, enligt samma källor som Rolf uttalar sig utifrån, uppenbarligen inget påtagligt, eftersom anhållan hävdes efter bara några timmar. Att mer information då fanns tillgänglig förvärrar bara den första åtgärden och styrker att anhållan skedde utifrån en subjektiv bedömning av ett otillräckligt underlag. Annars skulle ju de faktorer som motiverade anhållan funnits kvar? Eller ändrade anmälaren, alternativt utredaren, sin version under tiden?

Eller skedde anhållan reflexmässigt utifrån en feministisk ståndpunkt, att kvinnor aldrig ljuger om sexbrott och att alla män alltid är skyldiga?

Hur journalisterna hanterat detta vill jag inte kommentera. Då blir inlägget garanterat censurerat för ovårdat språk. Att pressen överhuvudtaget fick reda på detta tror jag, tills annat bevisats, var ett led i den smutskastningskampanj som kanske är hela orsaken till anmälan.

Permalänk | Anmäl #41 pr1vat3, 2010-08-25, 15:53

Det stod i DN att du var f.d. åklagare och det lugnar mig något. Du missar ju nämligen helt poängen i ditt kunskaps-excererande: att åklagarmyndigheten till pressen bekräftar namnet på den misstänkte. De bryter sekretessen och försvårar rimligen ett ev. gripande. DET måste ju vara tjänstefel!
Sen kan man fundera över hur upplysningarna ursprungligen kom till pressens kännedom, hur de bägge kvinnorna fick kontakt med varandra, o.s.v. Idag har den förundersökningen i det ena fallet helt lagts ner, i det andra omrubricerats till "endast" ofredande...
En f.d. åklagare borde ju snarare se ett antal klandervärda förhållanden i allt detta... Att Du tar åklagarna i försvar späder ju bara på känslan av rättsröta!

Permalänk | Anmäl #42 Lars Bildt, 2010-08-25, 16:23

Nästan ingen vet vad detta handlar om. Från våldtäkt till o-sexuellt ofredande...som brottsrubricering?

Jag tror inte heller att jouråklagaren gjorde något fel vid startpunkten - med den information som då förelåg. Om en ful våldtäkt begåtts ska den utpekade anhållas för omedelbart förhör. Spår ska säkras. - inget konstigt med det!

Men media som publicerar namn och brottsrubrcering utan fakta? Om detta skulle visa sig vara fråga om CIA-aktivism för smutskastning av politiskt misshaglig person kunde man påstå att media sprungit smutsiga ärenden åt utländsk säkerhetstjänst. Det är journalisters ansvar att INTE springa sådana ärenden, eller hur?

Att publicera Julian Assanges namn var ett övertramp! Media borde ha kallar honom "38-åringen" eller "affärsman från Storbrittannien" eller något annat kryptiskt som media brukar dra till med. Även om utländska media publicerar namn och bild behöver ju svenska media inte bete sig lika svinaktigt. Vem sätter "normen"...CIA?

Jag har ingen aning om Julian Assanges kvinnosyn eller sexuella beteende. Kanske är han en skitstövel, kanske inte? Men om detta är en CIA-fälla må media i hela världen rodna av skam.

Permalänk | Anmäl #43 Gunnel Gomér, 2010-08-25, 17:43

Denna artikel är trams.

Julian Assange är långt i från den enda kändis att bli anklagad för övergrepp och annat. Var är efterlysningarna på alla dessa kändisar?

Var skulle någon som Assange ta vägen?

Det andra argumentet är att där uppenbarligen inte var starka bevis mot Assange.

Det är omöjligt att ha tilltro till ett rättssystem med denna nivå av godtycklighet. Det underminerar medborgarnas tilltro till rättssystemet.

Och detta har ingen som helst relation till Littorin. Om Assange hade ljugit/undanhållit sanningen som Littorin så är det pressens skyldighet att ta reda på det.

Permalänk | Anmäl #44 Peter H, 2010-08-25, 17:45

Det finns en mängd yrkesgrupper som fattar viktiga beslut på kort tid inom rättsväsendet och inom sjukvården bland annat. De flesta har utbildning, träning och kompetens för sina jobb. I detta fall bröt jouråklagaren förundersökningssekretessen genom att ange Assanges namn och ärendets art till Expressen. Detta ledde till att nyheten snappades upp av världsmedia. Under lördagen intervjuades Åklagarmyndighetens informationschef flera gånger av bl a CNN, hon hade då en ypperlig chans att förklara den svenska rättsprocessen. istället valde hon att svara, jag vet inte, på de flesta frågorna. Jag tycker att det mesta i detta fall präglas av inkompetens och dålig kommunikation. Skyll inte på medierna, de har gjort sitt jobb.

Permalänk | Anmäl #45 Jessica Keith, 2010-08-25, 17:52

Hej Jessica!
Är det sant att jouråklagaren bröt förundersökningssekretessen till (bara?) Expressen?

I så fall ligger dumheten både hos rättsystem OCH media! Jag menar...media är ju inte tvingade att bete sig oetiskt även om en åklagare gör det :-)

Permalänk | Anmäl #46 Gunnel Gomér, 2010-08-25, 18:37

Rolf,
jag blev något förvånad när jag såg din artikel. Inte att du skrev utan vad du skrev. Åklagarväsendet har ett problem. Om åklagare nr 1´s anhållningsbeslut är riktigt så måste ju beslutet att häva detsamma några timmar senare vara totalt uppåt väggarna. De båda åklagarna hade samma underlag med den skillnaden att åklagare nr 2 hade detta i utskrivet skick. Det kommer att bli en svår pedagogisk, men för åklagarväsendets trovärdighet oerhört viktig, uppgift att för världens media och svenska allmänheten förklara hur två åklagare kan göra diametralt olika bedömningar på samma material. Åklagare nr 1´s bedömning var ju att det var sannolikt (sannolika skäl är inte en låg misstankegrad) att Assange var skyldig till våldtäkt, medan åklagare nr 2 några timmar senare som sagts ansåg att det inte förelåg några misstankar om våldtäkt överhuvudtaget. Om man försöker hävda att båda åklagarna gjort riktiga bedömningar så måste ju det hela framstå som rena lotteriet.

Fortsätt och skriv

Permalänk | Anmäl #47 Nils-Eric Schultz, 2010-08-25, 18:35

"Om någon anmäler någon för ett allvarligt brott och lämnar trovärdiga uppgifter är det i princip åklagarens skyldighet att anhålla den utpekade om det exempelvis föreligger flyktfara eller risk för att den misstänkte försvårar utredningen."

Men om trovärdiga uppgifter reducerats till en persons utsaga utan vittnen, teknisk bevisning, eller indicer så är rättsäkerheten allvarligt urholkad. Vad hjälper det den som drabbats av ett felaktigt frihetsberövade om staten senare beviljar ekonomiskt skadestånd.

Trovärdiga uppgifter är inte detsamma som att anmälaren tycks vara trovärdig på polisens eller åklagarens subjektiva bedömning. Så tycks det dock fungera idag.

Nu är det tyvärr bara Piratpartiet som har politiska debatten om rättsäkerhet på dagordningen medan (M) och (S) överträffar varandra med förslag som rosa kuvert och FRA.

Permalänk | Anmäl #48 Patrick Pihl, 2010-08-25, 18:57

Det verkar på en del här som att en kändis inte är någon som skulle riskera något...... tja, en del tror på tomten. Inget ont i det. Men det är mer än en kändis som försökt ta för sig efter nej.

Det som stör mig mest är att det tycks som om det finns folk som 760 år efter att Sverige fick sin första kvinnofridslagstiftning och 660 år efter Magnus Erikssons landslag där kvinnofridsen till och med ställdes under kungens beskydd, det fortfarande idag på 2000-talet finns män som inte förstår att ett nej är ett nej även om det kommer sent i ett händelseförlopp som börjat på gemensam önskan. För en kvinna är det en psykisk och fysisk våldtäkt om mannen går vidare trots nej. Att lagen idag kan tolkas annorlunda förändrar inte hur kvinnan känner.

Permalänk | Anmäl #49 Inger E Johansson, 2010-08-25, 20:22

"gjorde bara sin plikt". Hon gjorde mera än så.
Råder det sekretess så kan man inte bekräfta uppgifterna när pressen ringer. Då ska man hålla käft.
Journalisterna gjorde bara sitt jobb, åklagaren bröt mot sekretessen genom att bekräfta det journalisten påstod sig att veta .Det skapade mediedrevet. Annars hade hade det hela kanske stannat vid spekulationer i några skvallerblaskor.
Oerhört oprofessionellt av en åklagare.
Gör en sjuksyster samma misstag och bryter mot patientsekretessen åker hon/han på en fet smäll.
Gör en åklagare det så hörs det inte ett dugg av kritik av kollegorna. Istället håller ni varandra om ryggen. Trots att det är er samhällsuppgift att se till att folk följer lagar och regler.
Skandal!

Permalänk | Anmäl #50 Ragnar G, 2010-08-25, 20:30

I vissa fall (ganska många) kommer inte ens polisen. Åklagarna avskriver många typer av mål på löpande band. Men så fort en kvinna ropar ofredande då ska picken köras fram på en gång. Är det någon som förstår logiken i detta?

Permalänk | Anmäl #51 Arvid Andersson, 2010-08-25, 21:22

Hur Hillergren får ihop sitt resonemang är obegripligt. Hur kan det vara "trovärdigt" om två kvinnor kommer in till polisen och frågar om de möjligen blivit våldtagna? De har varit med om något de inte (i efterhand) gillar, men vet inte själva vad det är? Ursäkta, hur trovärdigt är det?

Permalänk | Anmäl #52 Ingrid Carlqvist, 2010-08-25, 22:17

Det kan mycket väl vara så att åklagaren som ville anhålla Assange gjorde helt rätt. Pressen har definitivt gjort fel, det börjar snart närma sig den punkt då vi måste få skärpt lagstiftning mot murmlarna men det är en helt annan fråga.

Dock har det sagts mig att åklagare gärna använder sig av häktning på jobbet och uthängning i media för att chikanera sitt offer och sätta det ur balans i hopp om att personen inte ska tänka klart utan göra misstag och säga ogenomtänkta saker.

Om det är sant att man jobbar så och tänker på det viset så är det grovt omoraliskt. En människa som kan tänka sig att jobba på det viset har inte den moraliska ryggrad som krävs för att hantera makt utan att misshandla folk med den.

Permalänk | Anmäl #53 Tomas Fredriksson, 2010-08-25, 22:42

Gunnel, vem vet hut många media som kontaktade jouråklagaren för att bekräfta uppgifter om att Assange hade häktats. Faktum är att Expressen fick sina uppgifter bekräftade och då är det deras jobb att publicera. Det var ju ett scoop att få sådana uppgifter om en pågående förundersökning om en så kontroversiell person. Tack vare medias bevakning i detta ärende har iallafall jag fått upp ögonen för hur en förundersökning i ett våldtäcktsärende kan gå till. Ganska skrämmande för en lekman måste jag säga att så mycket bygger på subjektiva bedömningar och därmed slump.

Permalänk | Anmäl #54 Jessica Keith, 2010-08-25, 22:40

HETÄRVÄSENDET REGERAR

Hur ser gärningsbeskrivningen ut i och med att kopuleringen skett frivilligt från kvinnornas sida?.

Underlåtenhet att få upp den? För tidig utlösning? Underlåtenhet att ge orgasm?

Permalänk | Anmäl #55 Tobias Wallin, 2010-08-25, 23:29

Rättsrötan i Sverige är utbredd så fort det handlar om upphovsrätt och närliggande ämnen

1. Man slår till mot the Pirate Bay efter påtryckningar från USA

2. Man åser stillatigande på att förundersökningsledaren i fallet får ett jobb hos Warner som tack

3. Man förnekar att domaren i fallet sannolikt var jävig

4. Man ger sig på Internetoperatör för att utestänga the Pirate Bay från Internet

5. Nu ger man sig på Wikileaks som inlett samarbete med Piratpartiet och försöker slå 2 flugor i en smäll - misstänkliggöra Wikileaks OCH Piratpartiet

I alla ovan beskrivna fall så har det alltid funnits "förståsigpåare" som Rolf Hillegren som kom med allehanda undanflykter och bortförklaringar - Men ser man till HELA bilden - så framträder myglet - lögnerna - rättsövergreppen och rättsrötan allt tydligare

Vi styrs inte längre av våra egna politiker och vårt rättsväsende är på intet sätt oberoende och agerar självständig - Idag dansar vi efter USA och deras multinationella bolags pipor

Varför är det så tyst från justitieministern B. Ask? - Här anklagas en världskändis för våldtäkt - Efter ett par dagar avskrivs både anklagelsen om våldtäkt och sexuellt ofredande - kvar är bara en förundersökning om ofredande?????

Hur mycket trovärdighet har åklagarämbetet kvar efter en sån fadäs? - Nu försöker man på alla sätt rädda ansiktet men skadan har redan skett - På nytt står Sverige som rättsstat inför hela världen med byxorna nere

Permalänk | Anmäl #56 Donsan, 2010-08-25, 23:42

Laban skriver:

"När man dessutom väljer att anhålla personen i fråga i den starkaste graden och på så vis får honom dömd i allmänhetens och medias ögon [...]"

Om kvällstidningarna ger en falsk bild av att "anhållen" och "misstänkt" skulle betyda "skyldig" är det kvällstidningarnas fel. Rättsväsendet varken kan eller får tvinga tidningar att säga sanningen.

Rättsväsendet måste göra sitt jobb. Vi kan inte hålla rättsväsendet ansvarigt för att kvällstidningarna sedan ger en uppåt väggarna förvrängd bild av vad rättsväsendet har gjort.

Tyvärr kommer kvällstidningarna fortsätta vinkla och förvränga och förvanska så länge detta säljer lösnummer.

Permalänk | Anmäl #57 kafpauzo, 2010-08-26, 01:20

Säg som det är. När en kvinna anmäler en man för sexualbrott är hon per definition trovärdig, om det inte finns klara bevis på att hon ljuger. Om det inte finns sådana bevis har kvinnan automatiskt mycket hög trovärdighet, så hög att det är ställt utom rimlig tvivel att mannen är skyldig.

Problemet är att de här rutinerna inte fungerar så bra i fallet Assange. Utländsk press ställer helt enkelt mycket besvärligare frågor än svensk press. Om åklagaren t ex besvarar en fråga med att hon tycker att de anklagande kvinnorna verkar trovärdiga reagerar utländsk press på ordet "tycker".

— Vad har "tycker" med anhållan att göra? Jag frågade inte vad du tycker. Jag frågade varför han är anhållen.

Efter ett antal sådana duster inser åklagaren att det blir ett oöverstigligt pedagogiskt problem att förklara för den utländska pressen att rättsväsendet i vårt land dömer i dessa brott baserat på personlig framtoning, intryck, tyckanden och antaganden.

Permalänk | Anmäl #58 kafpauzo, 2010-08-26, 01:24

När upphörde ordet "sannolika" att betyda "sannolika"?
Hur ska vi kunna lyda lagen om svenska ord byter betydelse?

Permalänk | Anmäl #59 Robert Pettersson, 2010-08-26, 06:41

Den radikalfeministiska rättvisan regerar

#24 kafpauzo,

Det stämmer. Bevis och skyldig bortom varje rimligt tvivel är numera bara historia. Numera regerar den radikalfeministiska "folkdomstolen". Förklara det för världspressen om ni kan!

Permalänk | Anmäl #60 Arvid Andersson, 2010-08-26, 12:52

#24 och #29

Kaufpazo och Arvid?

"Säg som det är. När en kvinna anmäler en man för sexualbrott är hon per definition trovärdig, om det inte finns klara bevis på att hon ljuger. Om det inte finns sådana bevis har kvinnan automatiskt mycket hög trovärdighet, så hög att det är ställt utom rimlig tvivel att mannen är skyldig."

Ni pratar i nattmössan min herrar!

Om vi studerar vad som döms i rättegångar framstår kvinnors trovärdighet som mycket, mycket liten. Av alla våldtäkter som anmäls och där en gärningsman blir utpekad eller funnen...så läggs nästan alla utredningar ned. Omkring 12% går till domstol. 88% lämnas utan åtgärd eftersom polisutredningen inte får fram bevis som bedöms kunna hålla i domstol. Förra året anmäldes omkring 6000 våldtäkter.

Av de 12% som faktiskt kommer så långt som till domstol är det bara omkring hälften som döms som skyldiga (5-8%).

Slutsats: Kvinnor är nästan chanslösa att få upprättelse. Nästan alla våldtäktsmän blir frikända. När ord står mot ord är kvinnors ord mindre värda.

Det är nästan bara när det finns stark teknisk bevisning och svåra skador på kvinnan som hon blir trodd. Om hon bara behöver sys med några stygn i analöppningen och våldtäktsmannen hävdar att hon njutit av att få en fjärrkontroll uppkörd i ändtarmen brukar domstolen anse att han nog inte förstått att det gjorde ont. Inte heller hade mannen förstått att kvinnan uppfattade det som tvång när han höll fast hennes huvud så hårt att blodbristningar uppstod i hennes hårbotten.

Han kan därför inte dömas...eftersom brottsligt uppsåt inte kunde bevisas.

Så är läget mina herrar! Det är därför kvinnor är förbannade. Och idag är jag riktigt arg på er...som borde kunna ta reda på hur kvinnors rättssäkerhet ser ut - i praktiken. I stället för att ägna er åt sexistisk gråtmildhet och offerkrälande krumbukter.

Permalänk | Anmäl #61 Gunnel Gomér, 2010-08-26, 14:14

#20

Hej Jessica!

Varför tror du att media MÅSTE publicera felaktigheter? Du skrev:

"Faktum är att Expressen fick sina uppgifter bekräftade och då är det deras jobb att publicera. Det var ju ett scoop"

Ett scoop ja! Och aktieägarna gnuggar händerna med lösnummerförsäljning lysande i ögonen. Men kanske begick media ett brott? Det är ju inte så att media lever utan juridiskt ansvar för vad de påstår.

Men jag begriper inte att jouråklagaren kunde vara så korkad att hon sade något annat än "Inga kommentarer".

Permalänk | Anmäl #62 Gunnel Gomér, 2010-08-26, 14:21

Gunnel, nu påstod jag inte att media "MÅSTE publicera felaktigheter" utan det som du citerar nedan att det är medias jobb att publicera uppgifter de fått bekräftade. Jag tycker att det är viktigt att media inte tar på sig myndigheternas jobb, sekretess i förundersökning gäller polis och åklagare, inte Expressen. Detsamma anser jag för Pentagon-läckan där WikiLeaks publicerade material som en anställd i amerikansk underrättelsetjänst hade läckt, läckan är inte WikiLeaks problem det är Pentagons. Vanvård av djur som smygfilmas och publiceras även om mat- och pälsdjurindustrin känner sig utpekade får de utstå pressens och allmänhetens granskning. Jag håller med kaufpauzo att utländsk press är mycket tuffare i sin granskning av myndigheter och företag, här i USA till exempel besvarar man helt enkelt inte media med "jag vet inte" om man är företrädare för en myndighet eller företag.

Permalänk | Anmäl #63 Jessica Keith, 2010-08-26, 15:46

Det verkar vara problem med att nå Wikileaks f.n. (26/8-10)
Denna länk fungerar dock än så länge:

http://mirror.wikileaks.info/

Permalänk | Anmäl #64 Bengt Hesdorf, 2010-08-26, 17:49

#32

Jag håller med Jessica...

Media ska INTE ta på sig myndigheters ansvar och lyder definitivt inte under sekretessregler.

Men det betyder inte att media är fria att smutskasta vem som helst utan bevis eller att försöka få åklagare att begå tjänstefel genom att läcka sekretessbelagd information. Eller att media är fria att springa smutsiga ärenden åt utländsk säkerhetstjänst.

Media måste ha sin egen fria etik, skild från myndigheters. Men det måste vara en etik - inte hänsynslöst geschäft.

Permalänk | Anmäl #65 Gunnel Gomér, 2010-08-26, 20:23

Hej Gunnel!

Rättsväsendets tyckande slår åt båda hållen. Jag har intrycket att domar ibland påverkas starkt av vilka fördomar som dominerar hos domare, åklagare m fl.

Det har förekommit fall där min kommentar hade kunnat bli så här:

Säg som det är. När en kvinna anmäler en man för sexualbrott är hon per definition inte trovärdig, om vittnen påstår att hon brukar gå utmanande klädd eller brukar flörta med olika män. Om det finns sådana vittnesmål saknar kvinnan automatiskt all trovärdighet, och man finner det klarlagt att brott inte kan styrkas.

Problemet är att de här rutinerna inte fungerar så bra i fallet X. Utländsk press ställer helt enkelt mycket besvärligare frågor än svensk press. Om åklagaren t ex besvarar en fråga med att han tycker att de anklagande kvinnorna saknade trovärdighet reagerar utländsk press på ordet "tycker".

— Vad har "tycker" med anhållan att göra? Jag frågade inte vad du tycker. Jag frågade varför han inte är anhållen.

(Fast jag tvivlar på att utländsk press skulle ställa besvärligare frågor än svensk press i ett sådant fall, så den delen av kommentaren hade nog fått en annan lydelse.)

Även här är problemet att rättsväsendet går efter tyckande istället för objektivitet. En persons klädsel eller allmänna flörtvanor säger ingenting alls om personens trovärdighet.

Men somliga människor tycker att en kvinna som gör så är sjaskig (men inte en man som gör samma sak, vilket är väldigt orättvist), och många tycker att en sjaskig människa är mindre trovärdig.

Men en domstol ska gå efter objektiva fakta. Tyckanden kring sjaskighet är inte objektiva fakta.

På samma sätt går man inte efter objektiva fakta om man dömer på det motsatta sättet, baserat på att man tycker att en anklagande kvinna verkar trovärdig för att hon ser ståtlig ut och hennes redogörelse är lugn och konsekvent, och tycker att mannen som försvarar sig inte verkar trovärdig för att han är uppbragd och orolig, och flackar med blicken, tappar tråden och säger emot sig själv i smådetaljer. Inget av detta är objektiva kriterier för trovärdighet.

Du skriver "borde kunna ta reda på hur kvinnors rättssäkerhet ser ut". Men vi talar här om flera separata principer, och bara en av dem kallas rättssäkerhet.

Det är förstås mycket viktigt att ett brottsoffer får upprättelse och skadestånd, men det kallas inte rättssäkerhet. Det är också viktigt att alla som begår brott ska dömas till straff, men inte heller det kallas rättssäkerhet.

Rättssäkerhet är principen att den enskilda medborgaren alltid ska vara skyddad från statsmaktens straffande repression, om hen inte faktiskt bevisligen har begått brott. Rättssäkerhet är alltså principen att oskyldiga aldrig ska dömas till straff.

Rättssäkerhet handlar också om att straffen som döms ut ska vara rättvisa (dvs samma brott ger samma straff) och förutsägbara.

Rättssäkerhetens princip står högre än de två andra principerna. Det betyder att domstolen inte får döma till straff när ord står mot ord och entydiga bevis saknas. Domstolen måste fria när saken är tveksam.

Du skriver "När ord står mot ord är kvinnors ord mindre värda", men det som väger lättare i sådana fall är alltså åklagarens ord, helt oavsett sådant som inblandade parters kön mm. Åklagarens ord måste då väga lättare, enligt den mest grundläggande rättsprincipen.

Att starka bevis behövs för att en förövare ska kunna fällas är tragiskt för många drabbade. Men om rättsväsendet överger den principen lever vi inte längre i en rättsstat. Resultatet blir att folk enkelt kan förstöra varandras liv genom påhittade anklagelser, och att statsmakten kan göra vadhelst den vill mot besvärliga medborgare.

Bevisvärderingen i fallen som du beskriver kan jag inte kommentera, annat än att säga att av din beskrivning låter det som om det borde ha räckt för att fälla.

Vi har alltså drabbats av ett mycket allvarligt förfall, om det stämmer att rättsväsendet ofta går efter tyckanden istället för objektiva fakta. Och jag har som sagt intrycket att det händer oroande ofta.

Att det slår åt båda hållen är inte mycket till tröst.

Permalänk | Anmäl #66 kafpauzo, 2010-08-26, 20:27

Jodå Kafpauzo, men...

I just Julian Assange-fallet handlar det ju inte om "domstol" (utom att media kanske utövat en dömande funktion).

Det är skillnad på
anhållan för förhör och för att snabbt säkra teknisk bevisning
OCH
häktning, som kräver mer sakliga skäl under fötterna än en tillfällig anhållan
OCH
Dom i domstol - frikännande eller straffansvar.

Julian Assange hade varit "rättsäker" om åklagaren inte läckt till Expressen och om media inte blåst upp fallet utan att ha fakta under fötterna.

Man kan ju inte vara kritisk till jouråklagarens beslut att anhålla för att starta utredning och säkra teknisk bevisning - det är bra polisjobb! Vi måste acceptera att polis inte är klärovajanta och vet allt från dag 1. Vi måste kunna acceptera att man *huvaligen!* faktiskt kan bli anhållen fastän man sedan visar sig vara oskyldig. Det viktiga för rättsäkerheten är att en människa snabbt blir frisläppt...om misstankarna visar sig inte hålla. Gärna med några vänliga och förstående ord från polisen.

Permalänk | Anmäl #67 Gunnel Gomér, 2010-08-27, 09:43

"Näst intill omöjligt få upprättelse för sexdömda män"

Åtalet mot en bekant blev startskottet för Thérèse Juels bok om rättssäkerhet. I sin bok ”Fällda för sexövergrepp – om rättsfall i Sverige” vill Thérèse Juel uppmärksamma vad hon anser är ett "pågående systemfel". Hon anser att svenska män kan bli i stort sett rättslösa. Jag tycker att både artikelförfattaren och till exempel Gunnel Gomér borde läsa på bättre i denna fråga!

Permalänk | Anmäl #68 Arvid Andersson, 2010-08-27, 15:01

Det finns en skillnad i detta fallet: Assange är inte vem som helst. Det vore som om någon påstod att vår statsminister begått motsvarande handlingar. Vem som helst kan ju ringa in nåt sånt, och gör det förmodligen också. Man kan också anta att polis och åklagare m fl gör vissa kontroller innan man plockar in statsministern till häktet för förhör.
I TV visade en åklagare upp en helt nollställd nuna som förvånat undrade varöfr hela världen snackade om detta; som om de inte visste! Och gjorde de inte det är det som att inte veta vem statsministern är, eller, vilket är mera troligt, att man faktiskt var med i en komplott mot Assange. Det har ju hänt förr att vi hjälpt vår broder i väst.

Permalänk | Anmäl #69 GB, 2010-08-30, 07:36

Snarare en av raden av uppgörelser i bakvattnet mellan politikerna USA- Sverige som tex. den nyss uppdagade övrevakningcentralen i Oslo och Stockholm att bistå utan att bry sig om rätt och fel eller intrigitet...

Permalänk | Anmäl #70 Christer Nilsson, 2010-11-26, 01:46