Publicerad: 2008-12-12, Uppdaterad: 2011-11-02
Är författare och vill inte ha kollegor som skriver att den här boken är en sann historia och sedan är det lögner. Har skrivit en sann historia, och den är min egen och på riktigt sann.
Jag har tidigare skrivit artiklar i detta ämne. Den första var: Är Liza Marklund en grävande journalist eller är hon lättlurad? Därefter artikeln om, Vingklippt sanningen om stiftelsen Paradiset av Elisabeth Hermon och Stefan Lundström, och senast, Mia sanningen om Gömda av Monica Antonsson.
Nu är boken av Monica Antonsson på väg ut i handeln och "Mia" som hon kallar sig i Gömda, Asyl, Mias hemlighet med flera böcker, har anmält Monica Antonsson till JK.
Flera tidningar både på nätet och i pappersform har skrivit om detta, och alla inklusive Monica Antonsson har försökt få Liza Marklund att svara på frågor, men hon har gjort sig oanträffbar. Endast en representant från Piratförlaget har yttrat sig i vissa fall.
Nu öppnar Liza Marklund munnen i Expressen och säger, "Jag har aldrig ljugit". Detta yttrande är högst förvånande med tanke på hur artiklarna om Elisabeth Hermon behandlades av Liza Marklund. Elisabeth Hermon drev stiftelsen Trossen där Mia Eriksson var en av många kvinnor som sökte skydd.
Eftersom inte Elisabeth Hermon fick klartecken av sociala att ta hand om Mia och hennes familj, ville inte Elisabeth Hermon gå emot regelverket, men lät sig övertalas av Mia Eriksson att göra ett undantag. Elisabeth Hermon ställde upp, med egna pengar för att hjälpa Mia och hennes familj. Mia Eriksson tog kontakt med Liza Marklund och påstod att ELisabeth Hermon skodde sig på utsatta kvinnor.
Liza Marklund polisanmälde Trossen, skrev svarta rubriker om Elisabeth Hermon och släpade henne i smutsen. När det visades sig att Elisabeth Hermon var fullkomligt oskyldig, ska Liza Marklunds uttalande varit följande: "Men nåt måste hon ändå ha gjort!" Inte ett ord om att; förlåt mig, jag gjorde ett skitjobb och ljög om det...
Under bok & biblioteksmässan i Göteborg var det också svarta rubriker om Liza Marklund, hon hade anställt Unni Drougges före detta man, och han var dömd för misshandel mot Drougge. Här försvarade sig Liza med att alla har rätt till en ny chans. Och här håller jag med Liza, som råkar vara en kollega, om man ska kalla alla sina författarkollegor för just kollegor.
Men då förstår jag inte varför Osama, mannen med de svarta ögonen i boken Gömda, som enligt Mia och Liza var en hustrumisshandlare av grova mått, och enligt domstolen fick en månads fängelse för ringa misshandel, varför ska inte Osama få en chans att berätta sin sida av Gömda?
Att Liza Marklund anklagar Monica Antonsson för att se alltför lätt på kvinnomisshandel ekar underligt när Liza anställer en man som bevisligen misshandlat Unni Drougge. Antingen tycker man illa om att en kvinnomisshandlare är något som katten släpat in i alla väder, eller så gör man som Liza Marklund, bara ser ner på kvinnomisshandlare om de är av utländskt ursprung. Är det så jag ska tolka hennes agerande?
Jag ser fram emot en diskussion om hur hederlig Liza Marklund egentligen är i sina skriverier. Hur noga kollar hon egentligen fakta och vad döljer sig bakom orden "detta är första och enda gången" som jag uttalar mig om den här historien. Varför tror Liza Marklund att hon kan bestämma vad som blir enda gången?
10 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Detta känns så¨bra att få läsa..... Dubbelmoral har Marklund...Och "Mia" ska vi inte ens nämna!! Tack ska du ha Ramona!
Enligt SR/P1 i programmet Medierna, pratade de med Osama och han har stämt Liza Marklund och Mia Eriksson.
Liza Marklund vill väl helt enkelt tjäna pengar genom att haka på feministtrenden och hetsen mot folkgruppen män, som ju alltid våldtar och slåss, iallafall slår de kvinnor. Men har hon faktiskt sagt att hennes bok är en dokumentär, eller att den bara är inspirerad av fallet ifråga?
men det handlar också om att Monica Antonsson avslöjar hur Mia låtit Oxelösunds kommun betala genom den självsvåldige s-politikern Göte Eriksson som utan befogenheter beviljat Mia ett stöd som andra myndigheter inte anser hon behövt. Rika Mia får fortfarande 100 000 kr årligen i fickpengar. Tystnaden också i detta fall speglar oviljan i medievärldens kompistopp att ta till sig undersökande journalistik av andra än kompisarna.
Så ser ankdammen ut.
lgar danta
Är Antonsson detta inte politiskt korrekt Som sagt var är debatten inte politiskt korrekt?
Liza Marklund och Mia Eriksson har
avslöjats av en grävande journalist som ifall det finns en anständig journalistkår i Sverige självklart ska ha Stora journalistpriset.
Men det vi ser just nu är att den anständigheten sannerligen sitter långt inne. Kan det bero på att det stora förlagsimperiet Bonniers med tv och tidningar vill ha absolut tysssstnad?
Faktum är att Liza Marklund HAR ljugit.
Jag läste hennes nyårslöften, krönikan hoppade jag över. Allt som Liza skriver känns som gammal stinkande råbiff. Men i vilket fall som helst skrattade jag högt åt de klichéartade bokstäverna som bildade ord som för Liza borde vara totalt främmande med tanke på hur hon agerar. Om Liza tror för en enda sekund att hon ska kunna fortsätta som om ingenting har hänt, underskattar hon folkets röst. Men den kommer hon snart att bli varse.
Jösses Liza du har ingen aning vad som kommer...
Hahhahah
Mvh
Ramona Fransson
Deckarförfattare på Tjörn som inte är ett dugg rädd för att skriva vad som faller mig in. Mina böcker ges inte ut av vare sig ditt eller något annat stort förlag, Men mina läsare är stora.
Läs Marklunds: http://www.expressen.se/1.1021135
Hur mycket trovärdighet har hon i NÅGON fråga?
Fantastiskt att kiosklitteraturförfattares arbeten diskuteras i nyhetsmedia bara för att det finns en del som läser dem. När jag var en liten pojke läste jag Bill och Ben samt Mickey Spillane, men det var ingen nyhetsmedia som diskuterade dem. Inte ens serietidningarna Kalle Anka eller Buster diskuterades, och de hade väldigt många läsare. Endast Fantomen kunde ibland få några omdömen, men då som kulturfenomen, inte som verk, inte på allvar.