Publicerad: 2010-05-24, Uppdaterad: 2011-11-02
Merit Wager är finlandssvensk skribent, debattör, medadministratör i gruppen Veikko vs Vaxholm och bloggen En sista kamp. Mikko Viitala är sverigefimsk skribent/bloggare, grundare av gruppen Veikko vs Vaxholm samt av bloggen En sista kamp.
Han är snart 90 år gammal. Han är krigsveteran, försvarade Finland och bidrog till att Sverige slapp bli granne med Sovjetunionen. Han är blind. Han är änkling sedan hösten 2009. Han är finländare. Veikko Virtanen har, med stigande ålder, glömt den svenska han kunnat och är nu, under den sista delen av sitt liv, beroende av att ha finsktalande människor omkring sig för att förstå och göra sig förstådd. Det är extra viktigt för att han inte kan se och därför varken kan läsa eller titta på tv.
Veikko Virtanen har jobbat i Sverige utan en enda sjukdag och betalat skatt från 1965 tills han gick i pension. Man kan tycka att hans situation och behov skulle respekteras och att man i Vaxholms kommun, där han är skriven, skulle göra allt för att se till att hans önskan om att få komma till Suomikoti (Finlandshemmet) med finskspråkig personal och finska aktiviteter, finsk mat, bastu etc skulle uppfyllas. Särskilt som han blivit mycket ensam sedan hans hustru Vieno dog förra året. Han sörjer henne djupt.
I Vaxholms kommun har de höga befattningshavarna inte känt till att finska språket är det största av de fem språk som i Sverige har nationell minoritetsspråksstatus. I en intervju pratade socialnämndens ordförande Annicka Hörnsten Blommé om att det minsann var lika svårt för en iransk gamling som för en finsk. Vad hon bortser ifrån - på grund av sin okunskap - är de speciella lagar och regler som gäller för de nationella, språkliga minoriteterna (förutom finska också dem som talar meänkieli, samiska, romani chib och jiddisch). Många kommuner har anslutit sig till det finskspråkiga förvaltningsområdet, där man förbundit sig att ge service och tjänster på finska språket. Hade Veikko råkat bo i t.ex. Botkyrka eller Stockholms kommun hade han automatiskt omfattats av dem. När det gäller Vaxholm, som inte anslutit sig till förvaltningsområdet, gäller dock att "service på finska ska erbjudas om det finns behov av sådan", vilket beslutsfattarna inte brytt sig om.
I stället har man lagt kraft på att agera för att Veikko, den 90 årige, blinde krigsveteranen, tillika nyblivne änklingen, fått sitta i språklig limbo och ensamhet sedan den 13 oktober 2009 när hans hustru dog. I protokollet från socialutskottets sammanträde den 16 mars 2010 kan man läsa:
"Veikko bor sedan några år på Cyrillus äldreboende i Vaxholm. Han och hustrun har bott tillsammans där sedan de inte längre klarade av sitt boende på Edholma. Veikkos hustru avled 091013. Veikko hade redan innan hustrun avled gjort den skriftliga ansökan om ett annat boende. Veikko önskar flytta till ett finskt äldreboende (Han vill inte flytta till ett "finskt" utan till ett "finskspråkigt" boende. Vår anm.) eftersom han anger sig ha språksvårigheter och att han tror att han kommer att känna större samhörighet på ett sådant boende. Veikko är blind och har behov av tillsyn och hjälp med sin personliga omvårdnad och hemmets skötsel."
Efter att ha konstaterat ovanstående, och utan motivering, beslutar socialutskottet enligt samma protokoll
"...att vidhålla sitt avslagsbeslut och vidarebefordrar överklagandet till Förvaltningsrätten med bifogat yttrande (mer om det nedan. Vår anm.)
Man väljer att använda samhällets resurser till att, via rättslig prövning, avgöra en tämligen självklar sak och man skapar ett utdraget lidande för en mycket gammal man som nyligen mist sin hustru och nu sitter språkligt isolerad på Vaxholms äldreboende utan andra än sina släktingar att kommunicera med. Släktingar, som jobbar heltid och genom sina skatter också bidrar till Veikkos och andras välfärd, och som därför inte kan vistas hos Veikko sju dagar i veckan för att han ska ha någon att kommunicera med.
I det odaterade (!) yttrandet till Länsrätten skriver biståndshandläggaren Linda Sahlin att verksamhetschefen på Veikko Virtanens boende, uppger att
"...det i nuläget inte finns någon finsktalande personal på Cyrillus".
Stick i stäv med vad socialnämndens ordförande Annicka Hörnsten Blommé påstått i en intervju i nyhetsprogrammet Uutiset i SVT och i en intervju i Vaxholms lokaltidning nyligen. Kanske trodde hon inte att lögnen skulle komma fram (om att det inte finns någon som Veikko kan kommunicera med)?
Biståndshandläggaren Linda Sahlin skriver i sitt yttrande till Länsrätten (detta är ett exakt citat varför de språkliga felen har behållits):
"Sociala utskottet anser att de uppgifter som inkommit i och med överklagan (d.v.s. att Veikko inte har någon enda person att kommunicera med. Vår anm.) inte föranleder till någon ändring av beslutet och stå fast vid tidigare fattat beslut".
Vaxholms kommun har inte använt tid, krafter, resurser eller - allra minst - empati för Veikko Virtanens bästa. Tvärtom. Socialchefen Susanne Erixon och socialnämndens ordförande Annicka Hörnsten Blommé (M), liksom biståndshandläggaren Linda Sahlin, har i stället stretat emot och gjort allt de kunnat för att Veikko inte ska få en lugn och trygg sista tid i livet. Någon hänsyn har inte heller tagits till intyg från överläkaren vid Danderydsgeriatriken, som efter ett timslångt samtal med Veikko via tolk den 26 mars 2010 skriver:
"...jag håller med honom om att exogena faktorer som anges helt eller delvis kan ligga bakom hans nuvarande depression och att den miljö han nu befinner sig i, inte är den optimala för honom, psykosocialt sett."
och:
"Det som slår mig mest i vårt samtal via tolk är hur mycket friare och rikare Veikko förmår uttrycka sig på finska.
Att det skulle handla om någon sorts diskriminering mot finländare vill vi inte tro, även om man inte kan undgå att snudda vid tanken. Som Pentti Virtanen, Veikkos son, som tvingats klaga i domstol och agera mot ovilliga myndighetspersoner och kämpa för att hans far ska få leva sina sista år bland sina landsmän, med ett språk han behärskar och kan kommunicera på, säger:
"Bara för att jag är en helt vanlig finländare behöver jag ju inte vara dum."
Och i den hopplösa kamp Pentti Virtanen har fört mot de hopplösa väderkvarnarna i Vaxholm, har han visat dem som eventuellt trott att han bara är "en dum finne" att så inte är fallet.
På sajten En sista kamp kan man läsa vad som händer i Vaxholm samt kommentarer och berättelser från andra med liknande erfarenheter. Facebook-gruppen Veikko vs Vaxholm har på drygt tio dagar samlat över 1500 sympatisörer, både svenska och finska. Krigsveteranen Veikko Virtanens kamp har heller inte gått spårlöst förbi i det land han försvarade och var beredd att offra sitt liv för. Finska medier, Krigsveteranförbundet och många andra är chockade över hur den gamle mannen hanterats i Vaxholm.
Till socialnämnden, socialchefen, biståndshandläggaren - alla i Vaxholm som ägnat sin tid och kraft åt att hindra Veikko Virtanen från att få ett människovärdigt liv: Tänk om! Nu! Innan det är för sent!
FAKTARUTA:
I lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk (SFS 2009:724) anges:
"Enskilda ska även ges möjlighet till äldreomsorg på finska, meänkieli respektive samiska, om kommunen har tillgång till språkkunnig personal.
Förvaltningsmyndigheterna ska därför verka för att det finns tillgång till personal med kunskaper i finska, meänkieli respektive samiska där detta behövs i kontakter med myndigheten eller i omvårdnaden om äldre människor. Detta innebär en ändring av socialtjänstlagen."
På Vaxholms kommuns hemsida anges:
"Äldre och funktionshindrade i Vaxholm ska så långt som möjligt leva i trygghet och uppleva ett fysiskt och psykiskt välbefinnande. All verksamhet inom vård och omsorg bygger på individuella behovsbedömda beslut. Enligt lag är det ditt behov av hjälp som avgör om du har rätt till de olika hjälpinsatserna. Behovet utreds... alltid först av en biståndshandläggare enligt socialtjänstlagen (SoL) i samråd med dig och/eller närstående."
11 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Eftersom jag själv jobbar som sjuksköterska i kommunal hemsjukvård, på bla. äldreboenden, så kan jag tänka mig situationen att det helt enkelt inte finns några platser på Finlandshemmet. Ett boende består av ett visst antal lägenheter och en lägenhet blir först ledig när någon dör. Men jag kan ha fel i det???
Vad kommunen kunde göra i det här fallet, är att vara lite smidiga. Man kunde anställa någon på deltid, någon som talar finska. Tills det blir en plats ledig på det boende där Veikko önskar bo. Jag kan inte tänka mig att man på hans nuvarande boende, inte utnyttjar timanställda ibland, och kostnadsmässigt borde det gå att "byta" folk så man fick in en eller flera som talar finska. Kanske inte 24 timmar om dygnet, men åtminstone en viss tid var dag.
Har man kommit så långt att man bor på ett äldreboende, så är det i stort sett bara en väntan på döden. Den tiden går att göra ljus och lugn och värdig, i Marks kommun där jag jobbar (och där detta med Veikko aldrig skulle hänt) gör vi vårt bästa (men visst skulle vi vilja ha mer resurser till aktiviteter.) Det handlar om värdighet, som ett samhälle tar hand om de äldre, så visar sig dess grad av civilisation.
Till sist: Jag vill påminna om en sak. Just för att det ibland blir rubriker när något blir så fel som i fallet Veikko, så tror många att äldreomsorgen i vårt land är dålig. Men den är faktiskt riktigt bra på sina ställen (även om allt kan bli bättre). När jag började jobba som sjuksköterska för snart trettio år sedan, på det som kallades långvård, så bodde de gamla 4 personer i ett rum. De hade inga egna kläder, inga egna tillhörigheter, bara ett kalt nattygsbord. De matades o vändes o tvättades som djur - stoppades undan i detta Sverige som skulle vara rättvist, solidariskt och jämlikt. Sedan kom kampanjerna med "Eget rum på långvården", hemtjänsten byggdes ut och en attitydförändring skedde. Alltså: Om man jämför äldreomsorgen idag med den för trettio år sedan, så är det en himmelsvid skillnad. Nu talar jag inte om Vaxholm där man verkar se varenda åldring som en kostnadssumma i en kolumn, utan om Marks kommun där jag arbetar. Vi har aktiviteter och ett respektfullt bemötande och biståndsbedömarna är måna om att tillgodose de enskildas behov. Jag hade alldeles nyss en patient som önskade flytta till ett annat boende, och efter rimlig väntan på en ledig plats, gick det alldeles utmärkt.
Och vi har haft äldre som haft extravak dygnet runt (oftast pga oro) men det har gjorts för att tillgodose den äldres behov. Inte bara Veikko utan även Vaxholms kommun, verkar vara blind - blind för Veikkos behov.
Välkommen till Moderaterna - det nya äldreomsorgspartiet Merit Wager . Alla vi andra är dock inte det minsta förvånade över hur Moderaterna tillämpar arbetslinjen. Väljer man att ställa sig utanför arbetslinjen så får man också ta konsekvenserna, sedan har det ingen praktisk betydelse om man har cancer, är invalidiserad soldat eller om man blivit en blind pensionär.
Ja, hur man hantera Veikko så här? Vart ska man flytta när man blir 80 år? Förslag inom och utom Sverige emottas tacksamt.
När min pappa, som också jobbat hela sitt liv men var svensk, låg på långvård den sista tiden var hans största problem att kunna kommunicera med alla invandrare i personalen. Han förstod inte vad de sa o de förstod inte vad han sa. Han kunde inte ens få dem att förstå att de skulle tvätta händerna när de tog i hans mat efter att ha bäddat grannens säng, när de sedan hjälpte honom med maten m(han var inte senil). Han hade också uppskattat ett etniskt äldreboende med svensktalande personal.
På äldreboendet La Dalia i Göteborg, som P1 rapporterat om, vårdade fem spansktalande undersköterskor sju spansktalande åldringar från Chile, Bolivia och Uruguay. Välbekant sydamerikansk mat serverades till de äldre. Detta initiativ höjdes till skyarna medan I ett annat inslag i P1 den dåvarande Diskrimineringsombudsmannen Margareta Wadstein ansåg att krav på svensktalande personal inom äldrevården var ”främlingsfientligt, diskriminerande och därmed straffbart”.
Sverige har godkänt EU:s lagar och behandlingen av Veikko bryter mot Europas sociala stadga åtminstone på tre punkter.
Kommunen ska, enligt socialtjänstlagen, tillgodose den enskildes behov. Här verkar man inte ens ha gjort ett försök, att tillgodose den gamle mannens behov.
Jag förstår inte problemet med att låta mannen stå i kö och byta till ett finskspråkigt boende. Nu verkar det istället ha gått prestige i hela frågan.
Det intressanta är att Vaxholm ligger nära flera kommuner som är förvaltningsområden där vissa regler gäller för finska, bl a för äldreomsorgen. Det gäller Stockholm och Österåker. I lagen om nationella minoriteter och minoritetsspråk står dessutom följande:
"18§ En kommun i ett förvaltningsområde ska erbjuda den som begär det möjlighet att få hela eller delar av den service och ombårdnad som erbjuds inom ramen för äldreomsorgen av personal som behärskar finska, meänkieli respektive samiska. Detsamma gäller kommuner utanför ett förvaltningsområde, om kommunen har tillgång till personal som är kunnig i språket."
Håller med Emma i #4.
När ska våra egna gamla få rätten till svensktalande vårdbiträden på ålderdomshemmen???
Nästan allt är snart sagt under senare tiders kamp för Veikko; nu får ni ge er där i Vaxholm!
Se till att Veikko snarast kommer till ett värdigt boende
(läs: Suomikoti) - allt annat är blott värdelöst trams, förbannade förevändningar och rena lögner.
Har ni ingen skam i kroppen, någon vett i skallen?!
Ruotsin valtio on sitoutunut noudattamaan Euroopan neuvoston sitovia sopimuksia vähemmistöjen kieli- ja kulttuurioikeuksista. Ne ovat osa ihmisoikeussopimusta. Miksi lain toteuttaminen jätetään kunnille?! Sitä paitsi ihmisoikeudet ovat aina henkilökohtainen oikeus. Sinun ja minun - eivätkä riipu siitä, onko naapurilla samat oikeudet.
Svenska staten har förbundit sig att följa Europarådets bindande konventioner för de nationella minoriterna, något som är också en del av mänskliga rättighetskonventionen. Varför lämnas verkställandet till kommunal nivå??! Dessutom är de mänskliga rättigheterna individuella rättigheter - dina och mina - och aldrig beroende av hur grannen har det.
Skamligt dåliga kunskaper om de nationella minoriteternas rättigheter hos beslutsfattare som ska verkställa lag.
Vårdnadssverige i sin absoluta och naknaste prydno:
-i en välmående moderatstyrd kommun befolkad av mycket välbeställda människor, som bor i villor med hänförande havsutsikt, villor i prislägen högt över medio;
i den kommunen har man inte råd att ge en 92-åring ett värdigt åldrande. Vaxholm brukar ju vara värt ett besök på sommaren inför ett valår, då lär vi få se en leende Reinfeldt mot en blånande fjärd,
-kanske har kommunen städat upp tills dess?