Socialstyrelsens inställning till självmord hotar hela vår värdegrund

Så du menar alltså att personer inte har rätt att säga nej till erbjuden somatisk vård?

Om en person har en botbar bröstcancer så får man inte själv välja om man vill bli operarad, strålbehandlad och äta cytostatika???

Vem skall bestämma detta? Från när upphör individens rätt till självbestämmande?

Så samhället ska alltså bestämma allt. Även om vi ska behöva leva eller inte. Låter konstigt....

Jonas Franksson

Så hederligt och fint det måste kännas att sätta sig till doms över en fullkomligt funktionsoduglig människas öde, där livet upprättshålls av en respirator som enda möjlighet till liv. Ett liv fullständigt fjättrad i en säng där enda rörelse är den smärtsamt medvetna hjärnan, så frisk och så medveten om det ångestfyllda som bara den drabbade kan känna och förstå.
Den aktiva och rörliga Jonas måste, vad jag anser, lida av total entapilös hjärna, trots sin rörliga kropp, som ens kommer på tanken att den som nu önskade ett slut på falska livsuppehållande maskiner skulle kopplas ur, så just den människan slapp sitt lidande, precis som hon, med den fortfarande friska hjärnan önskade.
I Sverige ska alltid allt bara vara svart eller vitt, däremellan är armodet av individuellt tänkande en sorglig bristvara bland otal egenutnämnda besserwisser.

Visst befinner vi oss på ett sluttande plan. Snart är det väl helt normalt att be Socialstyrelsen om dödshjälp när man tycker livet är trist, fattigt och enformigt. Nästa steg är kanske att man inte behöver be om det eller ange några skäl. Det fixar staten när den tycker att det börjar bli för dyrt med folk som hellre går på bidrag än jobbar, som hellre sjukskriver sig än förnedrar sig som löneslav.

andreas lundström

Så okänslosamt, oinsatt och utomordentligt korkat du kan uttrycka dig kring en mångårigt lidanda individ, vars enda liv utgjordes av en respirator som gjorde denna kvinnas andning möjlig.
Jag antar att du både kan gå och stå och väljer hur din dag ska vara för egen del, men det ursäktar inte cyniska kommentarer kring en människas lidande du inte har en uns vetskap kring när hon nu äntligen fick avsluta sitt liv, ett liv hon inte levde genom egen kraft, utan bara genom en livsuppehållande respirator, fjättrad till sängs och oförmögen till fysisk rörelse av egen maskin.
Däremot hade denna modiga kvinna en fungerande intelligent hjärna, en hjärna som många fysiskt rörliga kommentatorer borde vara sjuka av avund för, med tanke på egna brister kring inlevelse och ödmjukhet.

Pia, jag är rullstolsburen så jag är inte speciellt rörlig. Jag har dessutom ofta ont i kroppen. Men framförallt har jag flera vänner som befunnit sig i Kims situation. Jag har vänner där dödshjälp har diskuterats, jag har vänner som har funderat på dödshjälp. Jag har funderat och arbetat med denna fråga i femton år. Jag vet vad jag pratar om, annars hade jag aldrig skrivit om detta offentligt.

Det är lite absurt den här senaste historian.
Har ju länge varit tillåtet att tacka nej till behandling om man är vid sina sinnes fulla bruk.
Kan tycka att Jonas Franksson har rätt i hur konstigt hela historien har blivit genom media.
Tycker själv att det är en självklarhet att man själv ska få bestämma över sitt eget liv så länge det inte skadar någon annan.

Andemeningen med Jonas artikeln är ju trots allt att visa på hur vi delar upp människovärdet i Sverige utifrån den funktion som människan besitter.
Tror nog inte egentligen det handlar om rätten till att få avsluta sitt liv utan hur detta återspeglar sig i samhällsdebatten.

Hummm, jag tror jag förstår.

Ser du detta att man hyllar Kim's självmord samtidigt som man satsar på att hindra självmord i allmänhet som att man nedvärderar handikappade? Att man gör en tolkning av deras livsvärde och finner det lågt?

Det är det många som gör. En kille som använder orden normater och funkisar är nog ganska väl medveten om det.

Men du? Det är inte det det handlar om. Vi gör just nu ingen värdering alls, utan litar på hennes egen.

Nu har jag bara tidningarnas ord på det men hon tycks ha mått ganska bra, varit klar i huvudet och fattat ett vuxet beslut efter noggrant övervägande. Vi kan respektera det.

Självmord? Ja.
Aktiv dödshjälp? Nej, egentligen inte!

Det som hände Kim är egentligen inte speciellt likt det som hände med Alpgård. Ingen behövde mörda henne, det räckte med att avsluta behandlingen och lämna henne i fred. Och det, kära vänner, är en väldigt viktig punkt.

Det betyder bara att hon fått neka att ta emot den behandling hon erbjuds, nämligen respiratorn. Hon har inte fått någon dödar-spruta eller kastats utför någon ättestupa, man har bara respekterat hennes önskan att inte fortsätta behandlingen. Visst har man hjälpt henne att slippa plågas i slutminuterna med hjälp av sömnmedel och smärtstillande men det är inget mord det heller.

Får du t.ex. en hjärtattack så behöver du inte ringa ambulansen. Det är frivilligt. Om ambulanskillarna ändå kommer så behöver du inte följa med. Det är också frivilligt. Även när du väl ligger på hjärtavdelningen så får du resa dig upp och gå om du vill. De kanske inte gillar det men de får inte hålla dig kvar.

Samma med vårdcentralsbesök. Tycker du att den behandling läkaren föreslår är fel? Då behöver du inte göra som läkaren säger, det är frivilligt. Det är inte säkert att du kan få den behandling du vill ha, men du kan alltid tacka nej till den du erbjuds.

Det som hänt med Kim är egentligen inte konstigare än att det är frivilligt att vaccinera sig mot influensan. Om målet är att rädda liv så har hon fattat fel beslut. Men det får man göra om man vill!

Egentligen borde väl det vara självklart även när det gäller så dramatiska saker som en avstängd respirator? Alla har rätt att tacka nej till sjukvård.

Den form av etik Jonas Franksson står för är av värsta slag. Varför? Därför att det är nödvändigt att vårt samhälle accepterar att det finns situationer där människor som så önskar ska få dö. Jonas problematiserar denna självklarhet på att traumatiskt sätt. Han gör bara det oundvikliga mer plågsamt, och sprider paranoia bland människor som borde vara mogna nog att, så som mogna människor MÅSTE göra, besluta över liv och död.

Vem är du Jonas Franksson som ska bestämma över vad andra människor ska få göra med deras liv?
Vem är du att bestämma hur bra andras levnadsstandard är?

Du tar upp Joakim Alpgård som om en assistent hade gjort hans liv bättre?

Och som att det bara är att åka till Schweiz och få en spruta och dö, Han fick samtala flera gånger med Psykolog, han var tvungen att befinna sig i en sådan speciell situation att landets lagar och strikta regler om assisterat självmord tillåts.

Varför tycker du att det är rätt att tvinga människor att kvävas till döds av deras sjukdom när de själva vill avsluta det medan de fortfarande kan säga farväl till sina nära, eller som idag låta dom sova i veckor innan de slutligen dör...
Var är värdigheten i det?

Att du inte vill avsluta ditt liv har inget med andras viljor att göra.
De som valt assisterat självmord har tänkt igenom det under en väldigt lång tid.

Den gruppen som vill ha assisterat självmord är i Nederländerna 5-6 personer per år, så var är de massjälvmorden som du och andra försöker predika om?

Argumentera istället för under vilka villkor det kan bli acceptabelt under.
I de länder som tillåtet det är det krav på att varje injektion ska spelas in och att personen ska ha haft diskussioner med psykolog för att säkerställa att det verkligen är personens önskan och följer landets lagar om vilka som har rätt att få den rätten.

Rätten till vår död är vår alldeles egen, att Socialstyrelsen skall ha ett ord om det liknande "sju brödskivor om dagen" till en kostnad av 400 millioner är upprörande slösaktigt. Socialstyrelsens uppgift borde vara att hjälpa alla människor i livets slutskede i stället för att hindra.

Det är en väldigt farlig inställning när friska vuxna människor vill förbjuda svårt sjuka människor deras rätt att dö...

Jag håller helt med om att kommunernas och landstingens ovilja att hjälpa sjuka människor är helt oaceptabel...

Det krävs skärpta lager och ett personligt ansvar för detta hos ledande politiker... En kommun som inte följer lagen ska straffas och straffet ska träffa ledande politiker... Det är nog enda sättet att få en förändring till stånd...

Människor som är svårt sjuka och har svåra smärtor och inte kan leva något som ens är i närheten av ett fullvärdigt liv måste ha rätten till sitt liv... Allt annat är fasism i mina ögon... Att tvinga svårt sjuka människor till ett livslångt lidande är helt oaceptabelt och strider mot de demokratiska ideal vi har...

Det är inte en lätt fråga och det är självklart så att dödshjälp måste vara ett undantag i extrema situationer... Det ska handla om svårt sjuka människor etc...

För att undvika alla risker för missbruk bör man överväga att kräva godkännande från domstol innan man stänger av en respirator eller dylikt... Man måste dock ha en ovillkorlig rätt till sitt eget liv även om man är svårt sjuk eller mycket svårt handikappad...

Det är alltid lika intressant att läsa inlägg i känsliga frågor. Inte bara denna fråga om individens rätt till hennes egen död, utan andra frågor som är på tapeten nu inför valet. Det som förenar känsliga frågor är att det tycks finnas någon slags konspirationsteori om att samhället förvandlas till en viss österikares våta dröm.

Det största argumentet mot dödshjälp tycks vara denna konspirationsteori om att samhället automatiskt förvandlas till nåt slags ubermensch-samhälle där bara de livsdugliga får fortsätta att leva.

När frågan egentligen handlar om individens rätt att avsluta sitt liv.
Vi som har hälsan kan göra det när som helst, och många gör det, men de som inte kan göra det själva ska då till stå svars för dessa konspirationsteorier som det inte finns några som helst bevis på att de skulle kunna inträffa.

Jag undrar om inte det säger mer om motståndaren, den som tycker att en individ ska anpassa sig till andras rädslor. Är det inte det det handlar om? Hur man själv ser på döden. Kanske är det skrämmande att någon annan inte ser på döden på samma sätt som de med de rätta "värderingarna".

Mycket luddigt skriven artikel. Men jag antar att om Jonas får bestämma så kommer svensk sjukvård att köra upp en respiratorslang i halsen på mig när jag blir gammal och krasslig. Vare sig jag vill eller inte. För vi människor är tydligen förmer än allt annat på jorden och ska hållas vid liv så länge det går. Varför? Den frågan kan Jonas fundera på.

Det är lätt att raljera när man inte tvingas ta några egna beslut angående liv och död. För tio år sedan insjuknade min då åttaårige son och dog av en obotlig hjärntumör. Den sista tiden låg han i en säng med svåra smärtor som bara kunde lindras med morfin. Han erbjöds givetvis ingen livsuppehållande behandling eftersom det bara hade förlängt hans plåga. När han väl dog hade han lidit i nästan nio månader och de sista veckorna var förmodligen endast en lång fruktansvärd plåga för honom.

Jag kan nästan tycka att det var mer omoraliskt att låta honom leva den sista veckan i sitt liv än om han hade fått somna in tidigare. Vi var inte tillåtna att ta ett sådant beslut och vi övervägde det inte heller, men ingen kan övertyga mig om att det är moraliskt riktigt att tvinga en människa som inte vill det att leva vidare. Man tar ifrån honom sin beslutanderätt över sitt liv, och sin värdighet som människa genom att göra det. Religiösa föreställningar om att ens eget liv tillhör gud är det enda argument som kan hävdas i sammanhanget men det argumentet kan inte användas då det gäller ickereligiösa människor. Så gud har ingen rätt att tvinga mig att leva vidare om jag inte själv vill det.

Risken för att människor som inte önskar att få dö avlivas mot deras egen vilja kan inte vara något större problem att förhindra, så det argumentet är inte heller särskilt skarpt. Det är lättare att vägra dödshjälp än att tillåta det, eftersom det alltid kommer att vara ett tungt beslut att ta för den det gäller och dess omgivning, men lättnaden över att slippa ett sådant ansvar, existerar bara om man inte känner något ansvar över beslutet att vägra dödshjälp. Att tvinga någon att fortsatt plågas borde även det vara ett tungt beslut att ta. När ni väl står där själva så är det inte så enkelt som de flesta av er tror. Då gäller det livet, plågorna och döden.