RFSU främjar islamisk homofobi

På RFSU-kongressen 2009 diskuterades förbundets oförmåga att försvara sin religiösa obundenhet, manifesterad genom tillåtande uttalanden om konfessionella ställningstaganden i RFSU-avdelningar. Det tog jag upp i den här artikeln:

http://www.newsmill.se/artikel/2009/05/11/religiost-formynderi-i-rfsu

Under kongressen påtalades risken för att förbundets proreligiösa inställning skulle kunna färga dess sexualpolitik, och försämra denna. Ett år senare kan vi konstatera att dessa farhågor har besannats.

Homofobin är starkare i islam, men RFSU förnekar detta

 

På hösten 2009 debatterades filmen Sämre än djur, som handlar om hedersvåld mot hbt-personer, och utspelas i islamiska miljöer. Då uppgav RFSU:s förbundsordförande Lena Lennerhed i sitt månadsbrev för november - därtill förledd av Jon Voss, redaktör på hbtq-sajten QX.se - att det är islamofobiskt att hävda att islam skulle vara "värre än de andra religionerna". Hon undrade: "Varför sitter så många fast i ett utvecklingstänkande enligt vilket vissa (religioner, nationer, människogrupper) kommit längre än andra?" Hon framhöll bl a att det finns feminister och hbt-aktivister i alla de stora religionerna, att tolkningarna varierar och att det främst är den religiösa fundamentalismen som bör angripas.

Däremot nämnde inte Lennerhed att feministerna, hbt-aktivisterna och de övriga oliktänkande har det svårarast i islam. Den ledande muslimska dissidenten, lesbianen Irshad Manji, är t ex mordhotad, och måste ha livvakt när hon framträder. Många av hennes trosfränder är i samma situation. Avslöjande är också att det i vårt land finns mängder av kristna präster, och även många rabbiner, som välsignar homopar, men veterligen inte en enda imam. Alla stater som avrättar homosexuella är dessutom islamiska. Tvärtemot vad Lennerhed påstår är det alltså väl belagt att islam är "värre" än kristendom och judendom.

Grundorsaken är att fundamentalismen är mainstream i moskéerna, och mer central där än i kyrkor och synagogor. "Problemet med islam idag", säger t ex Irshad Manji, "är att bokstavstroheten slår igenom i hela världen och blir den accepterade varianten." Därför förordar Manji, Salman Rushdie och andra islamiska reformatorer en utveckling bort från fundamentalismen, mot en mer upplyst och tolerant religion, som tillåter kritiskt tänkande. En utveckling som flera kristna samfund har genomgått.

Men det har Lennerhed tydligen inte förstått. Hon avvisar därför utvecklingstänkandet i kulturrelativistisk anda, samtidigt som hon säger sig vara emot fundamentalism. Det är en inkonsekvent ståndpunkt, som delvis tillmötesgår de reaktionära mullorna.

RFSL Ungdom har gått "arm i arm" med homofober

 

Nyligen hade jag på RFSU:s intranät ett inlägg som handlade om detta. Bakgrunden var denna:

För en tid sedan höll Sveriges Unga Muslimer en konferens. SUM ingår i Sveriges Muslimska Råd, en paraplyorganisation för en rad stora, muslimska förbund. Rådets ordförande, Helena Benaouda, har klargjort att rådet, och enligt henne hela islam, fördömer homosexualitet, och anser att sex bör förbehållas gifta heterofiler.

Radioprogrammet Människor och tro hade ett inslag om konferensen. Av det framgick att SUM fortfarande tycker som Benaouda, och anser homosexualitet vara oförenligt med en islamisk livsstil. Men, förklarade man i programmet, SUM tar avstånd från homofobi.

Man respekterar nämligen homosexuella som människor, och man anser att den som vill leva homosexuellt ska få göra det.

Jag polemiserade på intranätet mot uppfattningen att dessa åsikter visar på frånvaro av homofobi. Ty även i fördomsfulla kristna samfund brukar man betona att man inte har något emot homosexuella som människor. Det gjorde t o m den beryktade pingspastorn Åke Green! Man vill vanligen inte heller förbjuda homosexuella handlingar, även om man betraktar dem som syndiga.

Vidare framhöll jag att jag att både RFSL Ungdom och Sveriges Unga Muslimer för några år sedan deltog i en konferens för att motarbeta fördomar, "Vem är min främling?" Det handlade om "Information till unga - Goda exempel" inom det s k "Arm i arm-initiativet". Jag skrev då till RFSL Ungdom och frågade hur de kunde gå "arm i arm" med homofober, och framställa ett förbund av sådana som ett gott exempel. Något svar hade de inte.

Jag framhöll att RFSL knappast skulle liera sig med något kristet samfund, som anser att homosexualitet strider mot religionen, och jag noterade att man uppenbarligen mäter islam med en annan måttstock än kristendomen. Dessutom konstaterade jag att RFSL Ungdom genom sitt samarbete med Sveriges Unga Muslimer har gett ett slags legitimitet åt deras homofobi.

Välgrundad islamkritik framställs som islamfientlighet

 

Dessa synpunkter, och andra liknande som jag tidigare har framfört, upptogs på RFSU-håll mindre väl. RFSU:s organisationssekreterare Henrik Hirseland tillgrep censur, och förklarade att jag i fortsättningen inte får starta några debatter om religion. Om jag vill delta i debatter som andra initierar måste jag först vänta några veckor! Då har de flesta diskussioner hunnit bli inaktuella.

Hirseland gör gällande att jag uttrycker mig "svepande om både unga muslimer och islam", och att jag "fiskar ... i grumligt vatten".

Ungefär samma text som Hirseland ondgör sig över har jag som gästskribent fått införd på Humanistbloggen. Också den sprider alltså fördomar, enligt Hirseland och RFSU. Det är en direkt förolämpning mot Humanisterna!

Man frågar sig hur Hirseland kan anse det vara "svepande" eller fördomsfullt att kritisera klart uttalad homofobi i bestämda islamiska organisationer? Det är Helena Benaouda som säger att hela islam fördömer homosexualtet, inte jag. Hirseland "skjuter på budbäraren"! Och anser sig RFSU "fiska i grumliga vatten", när man själva t ex kritiserar Vatikanens starka hbt-fientlighet? Eller menar man att islam inte får diskuteras och kritiseras på samma villkor som andra religioner och ideologier?

När jag frågade Hirseland vad han hade för grund för sitt tal om fördomsfullhet svarade han att flera i RFSU upplever mina synpunkter som "implicit islamfientliga"! Jag beskylls alltså för en outtalad sådan fientlighet, som läsare av intranätet "upplever", men inte kan ge något enda konkret exempel på! Inte heller vågar de framföra dessa anklagelser i en öppen och fri debatt utan censur!

Man kan anta att de missnöjda RFSU-medlemmarna i första hand är de som ogillar att jag har påtalat RFSL Ungdoms samröre med fördomsfulla krafter. (RFSL, men inte dess ungdomsförbund, är medlemsorganisation i RFSU.) Det kan också vara personer som uppfattar all islamkritik som islamofobi, oavsett om den är befogad eller obefogad. Den kategorin finns nämligen. Hur som helst har RFSU uppenbarligen låtit "islamofobi-fobiker" styra RFSU:s ställningstaganden, utan att de kan förete några hållbara, sakliga skäl för sin ståndpunkt. Det är givetvis i hög grad ovederhäftigt.

Genom att agera och uttala sig på detta sätt hjälper RFSU de islamiska homofoberna, och man sviker både toleranta muslimer och centrala, egna värderingar. Man sprider dubbla budskap.

Det är beklämmande!