Publicerad: 2008-11-05, Uppdaterad: 2011-11-02
Den 7 juni 2008 släcktes hoppet om att USA vid årets val skulle få sin första kvinnliga president. Hillary Clinton drog sig tillbaka efter att Barack Obama vunnit det sista primärvalet, då det stod klart att Obama hade en ledning som Hillary inte skulle kunna ta in.
Klockan är nu 02.18, det är valvaka och alla vallokalerna har stängt, rösterna håller på att räknas och långt ifrån alla delstater har rapporterat sitt resultat. Kampen mellan Obama och McCain kommer helt klart att göra ett starkt avtryck i historien, men det vi inte får glömma är att även Hillary har skrivit historia i detta val. Hon hade flest superdelegater på sin sida innan primärvalen, och så nära har en kvinna aldrig varit den amerikanska presidentposten, ett av världens mäktigaste ämbeten. En av de största maktpositionerna sedan lång tid tillbaka. Jag ställer mig frågan: Hur hade kampanjen och opinionsundersökningarna sett ut om Hillary hade haft Obamas plats? Hade hon haft samma enorma stöd från förstagångsväljarna som Obama har? Vilket stöd hade hon haft från svarta medel- och arbetarklassfamiljer som hoppades på Obama? Hur hade henns medieutrymme sett ut i jämförelse med den hype som skapades runt Sarah Palin? Vem hade hon valt som vicekandidat? Hur hög eller låg profil hade Bill Clinton haft i Hillarys valkampanj mot McCain? Vad hade medierna grävt fram om hennes familj, liv och leverne som inte redan dragits upp till ytan? Hade hon vunnit mot McCain på valdagen? Det är frågor vi aldrig får ett säkert svar på eftersom hon tvingades att ge upp. Det räckte inte ända fram, men hon gjorde ett tappert försök, och hon hade länge ett starkt stöd. Men Obama drog det längsta strået efter en mycket jämn primärvalskamp. Hon var så nära men det räckte inte.
Jag hade gärna sett den Chicagofödda juristen, New York-senatorn och mamman Hillary Clinton som USA:s första kvinnliga president. Det hade varit fantastiskt för kvinnans ställning i samhället och en viss ommöblering i gamla mossiga maktstrukturer. Det hade även varit härligt att se att en offentligt bedragen kvinna kan resa sig upp, komma igen och därefter ha tillräcklig styrka, kraft och målmedvetenhet för att lyckas göra samma sak som hennes otrogne man en gång gjorde. Och då menar jag inte att leka med praktikanter i det ovala rummet, utan snarare att lyckas vinna ett presidentval. Det är otroligt - men inte helt konstigt - att hon kunde skapa sig ett så pass starkt stöd som hon faktiskt hade, och det kan ingen ta ifrån henne. Även om det inte räckte hela vägen.
Visst hade många fler än jag hoppats på Hillary, men Obama tycker jag duger han också. Som ett reservalternativ. Och även om vi inte fick svar på hur Hillary hade lyckats i kampanjen, på demokraternas konvent och i de tre debatterna mot McCain, så kommer vi inom en åttaårsperiod i alla fall få svar på de följdfrågor som aktualiseras: Kommer Hillary Clinton att ge sig in i kampen om presidenttiteln år 2012 eller 2016? Eftersom hon idag är 61 år gammal har jag svårt att tro att år 2020 är aktuellt, men i de två kommande valen skulle hon mycket väl kunna försöka igen. Fast om hon nu väljer att inte fortsätta kämpa för sin presidentdröm, är den stora frågan vem nästa kvinna blir som vi kan hoppas på? Kanske kommer dottern Chelsea en dag ärva sina föräldrars vilja och förmåga att vinna folks politiska förtroende? Hon har i alla fall en masterexamen i internationell politik från Oxford, och det är en bra början. Den som lever får se, och den som är vaken vet snart vem som har vunnit 2008 års presidentval. Och tyvärr heter segraren i alla fall inte Hillary.
2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Chelsea Clinton kommer med största sannolikhet att bli junior minister i Obamas regering från start... Han är skyldig Clintons det...
Förhoppningsvis kommer Chelsea bli den första presidenten om inte Hillary kommer igen 2016...
Sålunda handlar inte politiken om politik, utan om politikernas kön och hudfärg. Ack, vilket enfaldigt trams!