Försvarspolitisk u-sväng

Viktig korsreferens!
http://www.newsmill.se/artikel/2008/10/29/en-miljon-svenskar-maste-bli-b...
Gunnar Lindstedt är en väsentlig skribent som tagit upp oljekrisen och den därmed sammanhängande jordbrukskrisen. I motstas till Lindstedt tror jag inte på ett fredligt scenario med återgång till småskaliga jordbrukssamhällen. Till detta är HELA folket ovilligt, vilket enar samhällsklasserna. Jag tror att det kommer att bli strid på kniven om jordens tillgångar. Jag tror på storkrig inom tio år. Jag skärper min ståndpunkt i min egen artikel här. Sverige måste göra tvärvändning, rivstart, och rusta upp så mycket det någonsin går. Annars ligger vi illa till.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=848314
Ser man. U-svängen har även en kvalitativ dimension.
Vårt land är korrumperat. Den politiskt-mediala överklassens mentalitet breder ut sig som en cancer i samhället. Alliansen måste tänka om. Rödgröna rörans ras måste fortsätta.

Försvarspolitiken måste backas upp av en sund utrikespolitik. Vi måste hålla distans till Nato, och undvika idealistiskt svepande generaliseringar på ogenomtänkt basis av det slag som lite för ofta synes komma från vår utrikesminister, som alltmer börjar framstå som en belastning. Det är för mycket Världsmedborgare (läs: Västmedborgare) och för mycket Global Överblick av grandios natur. Nato eventualplanerar och installerar sig för krig mot Ryssland; den polska robotskölden! (Det där med "iranska missiler" är uppenbart struntprat.) Ryssland gör samma sak med planerad utplacering av ännu ej färdigutvecklade, semiballistiska Iskandermissiler i Kaliningradenklaven (de undgår de Polenstationerade robotarna). Statsministern bör ta ett diskret snack med syndaren. Carl "Biggles" Bildt fattar nog, om man bara pressar honom lite, så han vaknar upp till lägets krav och hårda realiteter. Jag vill inte se Iskandermissiler mot Karlskrona om tio år. Det vill inte Carl Bildt heller. Men då vill det också till att vi inte involverar i det alltmer instabila USA:s engagemang via nato utanför svenskt statsintresse eller rent av i konflikt härmed.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=848711
Skarptänkt och klart uttryckt. Ett utmärkt steg i rätt riktning. Vi ska få mer för pengarna. Sedan behöver vi förstås mer pengar - mycket mer. Det kanske man skall inse framöver. Tolgfors är bra. Från oppositionen kommer givetvis ingenting, för de kan ingenting om någonting, där gäller bara opportunism och inkompetenskultur. Det rödgröna raset måste fortsätta. Det ligger i nationens intresse.

Försvarsfrågan kopplar sig direkt till en annan brännande fråga. Signalspaningslagen. Underrättelsetjänsten är en livsviktig del av vårt totalförsvar. Samtidigt har vi ett demokratiproblem. I annan artikel här på Newsmill, har jag skrivit härom:

http://www.newsmill.se/artikel/2008/09/03/storebror-ser-dig

Vår relation till EU behöver defineras långt mer exakt och specifikt än vad som synes vara fallet. Här har vi ännu en allvarlig brist i regeringens försvarspolitik.

För att bedöma vårt framtida behov av försvarskraft måste man göra en grundlig världspolitisk analys. En sådan lyser helt med sin frånvaro i de uttalanden som framkommer från våra politiker (som det på det hela taget är mycket svårt att ha respekt för, då de regelmässigt förefaller göra ett hafsigt och lättsinnigt jobb baserat på allmänna ideologiserade antaganden utan närmare utredning och konkretion; så alltså även här).

Som ett led i behövlig analys hänvisar jag till dagens ledarartikel i DN:

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=568

Hedervärt, men hjälplöst. Skall man bygga upp ett samhälle utifrån, måste man först slå det gamla sönder och samman med enorma förluster i människoliv. Det kommer inte att ske. De islamiska länderna är alltför hårdknäckta! USA sitter en gång för alla fast i Afghanistan, och det gäller Irak med. Obama kommer inte att kunna ta sig ur den amerikanska knipan.

(Sverige bör ändå delta, men av helt andra skäl, nämligen för att bygga upp militär kompetens. Om inriktningen på det svenska deltagandet har jag ingen bestämd uppfattning.)

Poängen här är att USA:s militära kraft är utsatt för en ständig, sipprande blödning i Mellersta Östern. Misstanken är naturligtvis att Nato försvagas. Inte heller EU förefaller stridsvilligt. Den självklara slutsatsen härav är då att Sverige behöver bygga upp ett starkt försvar i gengäld.

Som jag tidigare framhållit har vi en oförutsägbarhet genom den globala ekonomiska krisen. Hur många gånger skall man behöva påminna härom?

Jag börjar ärligt talat alltmer tydligt se en villrådighet hos v åra makthavare, och härvidlag är oppositionen än värre.

Det borde vara alarmerande för verkligt expertis! Varför har vi ingen ordentlig försvarsdebatt??

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=852342

Idiotisk fjäskhumanism! Krig är krig, och vi behöver klusterbomber till våra attackflygplan.

Osäkerhetsfaktorn Ryssland. Jag litar rätt bra på Medvedev och Putin, men vad kommer sen? Stormakterna eventualplanerar för helt klart för krig i Europa. Det måste därför också Sverige göra. Slut på aningslösheten, tack! Politik är ingenting för skolungdom och glada amatörer.

(Hur utröna Ryssland? Kanske kraftig radioutsändning med välav vägt innehåll på ryska, och se om denna blir utstörd. Bara en idé, för framtiden.)

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=853640

Bra av Tolgfors, men då krävs även ekonomisk satsning. Vi måste åter rusta upp försvaret. Jag hoppas att Tolgfors' utmärkta artikel signalerar en kommande politisk omorientering.

Dock har jag ett bestämt förbehåll: till Nato skall vi hålla nödig distans. Vi har nämligen ett utmärkt förhandlingsläge: Nato är beroende av OSS, och vi är därför redan dag realt natomedlemmar i eget nationellt intresse. Vi ska därför inte sälja oss för billigt, då vi därmed binder upp oss i natoengagemang som INTE harmonierar med svenskt nationellt intresse. Respekt, balans, besinning, och nödvändigt mått av alliansfrihet och neutralitet. Man får se upp med alliansen, så den inte skenar iväg på svagt grundat övervägande av idologisk, alltför grandios natur.

På de rödgröna skall vi intet hoppas. De är inkompetenta och saknar verklighetskontakt. Må opinionsraset fortsätta.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=854131
Det här är politik, vi får sälja Gripen till alliansfria länder, utan skrupler, släpp vapenexporten fri, annar bär det sig inte. Ytterligare skäl att distansera sig till nato, som styrs av amerikansk egennytta.

Tänkvärt i DN:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=573&a=854618
Just det, nordiskt samarbete, men samtidigt distans till Nato. Sälja JAS till de nordiska länderna kan vi glömma, av skäl DN anger. Så en fråga: hur pass kostnadseffektiva är de dyraste planen? Varför inte blandade flottiljer? Ett fåtal teknologiska vidunder uppbackade med en svärm av betydligt enklare plan, varför inte? Jag känner inte till någon militärvenenskaplig diskussion om kostnadsaspekten, vilken borde vara självklar i sammanhanget. De militära experterna förefaller ine överdrivet kreativa. En annan sak: slagraften beror i högsta grad av piloternas skicklighet. De ska flyga, flyga, flyga, öva, öva, öva. För vad hjälper det med världens tjusigaste flyplan om piloterna inte kan hantera dem! Här duger det inte med åtstramningar inte!

Om sten Tolgfors har fått en näsbränna så är det nog för att han alltför länge gått med näsan i vädret och trott att alla vill köpa svenska flygplan. Luften är väl fri liksom konkorrensen? Och broderlandet Norge kommer väl tillbaka i sinom tid.

Folkpartiets Allan Widman, som är duktig, har påvisat det orealistiska i exportförväntningarna och bakgrunden till det norska beslutet. Det svenska flygvapnet är tämligen kvantitativt starkt, men håller låg operativ kvalitet och JAS-systemet är till stor del oprövat.
Sedan till artikelns huvudlinje. I och med EU-medlemskapet är Sverige direkt indraget i ett potentiellt krisområde, nämligen Baltikum, där den ekonomiska krisen är värre än på andra ställen, vilket kan ge upphov till extrema nationella strömningar vilket med med tanke på de stora ryska minoriteterna därstädes kan förväntas ge ett långt mer spänt förhållande till Ryssland som följd. Frågan är då hur EU uppfattar ett militärt svagt Sverige, som dessutom envist vägrar upprusta.

Ok jag kan väl gå med på att det behövs en viss upprustning men varifrån ska penagarna tas? Vi har ju under ett antal år upplevt en kontinuerlig nedrustning av skola, vård och omsorg, något som jag i egenskap av gammal socialist hatr svårt att acceptera.

Enligt tidning jag läst: Försvaret hade ca 1000 bergrum med materiel, strumpor, bårar och kanoner. Ett bergrum kostade 100.000/år i avfuktning, totalt en miljard på tio år. Det var för dyrt! Allt skrotades till stora kostnader. Hur många hundra miljarder kostar det att köpa nytt? Vad kostar det att ersätta nedmonterade eller sålda anläggningar?
Förra gången vi rustade ner kraftigt var 1929. Tio år senare var det 1939. 94/95 tog försvaret 2,29 % av BNP. 2003 var det 1,75 %. 2006 hade vi kommit ned till 1,4 %.
Då armén nästan är borta, och även vår marin är starkt försvagad, är det mycket.
Strukturkostnader, t.ex. i kommuner som förlorat förband, har jag aldrig sett redovisade. Antagligen finns även sociala kostnader. Jag har heller inte sett någon beräkning av kostnaderna för folkhälsan, av att Sveriges största gymkoncern monterades ned.
Det försvunna gymmet kan ha påverkat disciplin och produktivitet i det civila. I tiden följdes det av de galopperande sjuktal, vars höga kostnader följdes av sådana försämringar av regler, att utslitna kvinnor nu har svårt att få pension.
Vi har sannolikt inte alls sparat mycket ännu, och skall vi nu rusta upp, kostar det ohyggligt. Då tvingas vissa erkänna, att de gjort en tabbe, som kostat 200-500 miljarder eller mer.
Men om det inte behövs rustas upp, då var det ju rätt väg. Vi måste bara vänta ytterligare 10-20-30 år innan vi förhoppningsvis kan se alla önskade ekonomiska effekter av nedrustningen. Men folkhälsan, den blir som den blir. Jämför med att banta på egen hand.
Den stora frågan är om framtiden har blivit korrekt förutspådd. Skulle vi ha fortsatt att betala försäkringspremien?

Till Rutger: visst är det svårt att acceptera, men vi har inget val. Upprustning ger dessuton välbehövlig stumulans åt ekonomin. Man skulle önska finansiering med skatt på de välbeställda. Ekonomisk jämlikhet befrämjar dessutom ett lands militära styrka, det visar all historisk erfarenhet.
Man tackar Christer Brodén för intressanta upplysningar. Försvarsmakten lär liksom polisen drivas förskräckligt ineffektivt år ut och år in. Våra makthavare är inte kompetenta!
Mer allmänt:
Nutidshistorien lär oss att ekonomisk världskris leder till krig. Mot den bakgrunden är det direkt märkligt att det inte förekommer en försvarsdebatt i regering och riksdag. Allt hänger samman, men ekonomin är och förblir grunden till allt annat. Rekommenderad läsning:

http://www.newsmill.se/artikel/2008/10/21/ekonomins-elande#comment-9734
http://www.newsmill.se/artikel/2008/09/02/om-de-okande-klyftorna-i-det-s...
och
http://www.newsmill.se/artikel/2008/12/16/kreditinternationalisering
Sverige måste rusta på på en grundval av utrikespolitisk neutralitet. Annars ligger vi verkligt illa till. Vi har ju en särskilt allvarlig situation i vårt nnärområde, Baltikum, där vi är finansiellt bedrövligt insyltade.

Jag är kanske inte längre så pigg på att polemisera eller ta ställning, men att klargöra förutsättningarna är alltid intressant, och DN som har haft många bra artiklar på sistone, hger oss ännu en:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=578&a=864618
Så får vi välja, sätta hårt mot hårt och genomföra den försvarspolitiska usväng jag inledningsvis förordat, eller slå oss till ro med vår vekhet och göra just ingenting, och allting tyder nog på att det senare blir fallet, men då är det demoraliserade Baltikum militärstrategiskt ganska värnlöst vad det förefaller. Vad som bäst gagnar svensk statsnytta vill jag inte uttala mig om, emedan det avgörandet involverar en grundvärdering av vad våret samhälle skall stå för, utveckla och befrämja. Vad jag personligen tycker är därvidlag är inte överdrivet intressant.

Såg förresten nyligen en opinionsundersökning som visade att fler och fler tycker att politikerna satsar för lite på försvaret. Rysskräcken har gått i gång, och inte utan fog.Men jag är rädd för västblocket också.

http://www.aftonbladet.se/debatt/article4036210.ab
Vi är inne på farliga vägar, då vi kommer på kollisionskurs med Ryssland som stärker Syrien och Iran efter den israeliska inblandningen i Georgienkrisen. Min rekommendation: distans till Nato och EU, stärkt nerutralitet och försvar. Om nu viljan finns, vill säga.

http://www.svd.se/kulturnoje/understrecket/artikel_2247563.svd
Jag har tidigare tentativt förutsagt kommunistisk restauration i Ryssland, ett scenario som nu ter sig än mer sannolikt.Putin skall inte dömas för hårt, han återställde ordning och en hel del välfärd efter Jeltsinepokens vilda rövarliberalism som medförde katastrof för folket, och hans uppgift nu är ohyggligt svår. Putin är hursomhelst sprungen ur den apparat som i sin tur framgick ur stalinismemen, vars enkla lärdom löd: terror is good, terror is right, terror works. Helt klart går vi mot ett nytt kallt krig. Vad gör nu alliansen åt detta? (Vid rödgröna röran och dess hopplösa inkompetenskultur skall man inte fästa minsta förhoppning. Hellre kolera en pest; jag hoppas alliansen vinner 2010, något som nog slår in då de rödgröna, rädda att ta ansvar och måna om fortsatta privilegier, troligen kommer att se till att förlora även nästa val med avsikt.)

Allt hänger samman! Svensk försvarspolitik måste i högsta grad ta hänsyn till de globalstrategiska fäörutsättningar, som i sin tur bestäms av ekonomiska förhållanden vilka utreds här, inte minst i min andra kommentar av detta datum:

http://www.newsmill.se/artikel/2008/10/21/ekonomins-elande#comment-11825

Den militära maktbalansen kommer ofrånkomligen att tippa till västmakternas nackdel. Regeringens "realpolitiska" linje att surfa på Nato vilar därför på bräcklig grund.

När det gäller militär taktik föreställer jag mig på land en betoning av pansar/artillerikombination med avanerade stridsledningsmetoder. Väsentligt inslag i en ny beredskap måste vara upphandling av stora mängder olja. Det här är en ytterst kostsam historia. Sveriges folk bör ta sig en ordentlig funderare över sina grundvärden. Hur högt skattar vi vår nationella integritet, vår frihet och vår stolta historia?

I välgörande kontrast till den inhemska politiska inkompetenskulturen, som framför allt har säte i rödgröna röran - där finns överhuvud taget ingen verklighetskontakt - kan man läsa det här från en talesman för ett land som verkligen haft att kämpa för sin existens:
http://www.newsmill.se/artikel/2009/01/01/israels-sakerhetspolitiska-dok...
Så kan det bli för oss också, och hur kommer kanske det att gå? Av allt att döma inget vidare.

Nationella värden, var det. Av allt att döma är det porr som står högst i kurs bland dagens infödda svenskar. Det är nog inte mycket till soldatmaterial.

Försumma ej heller den moraliska upprustningen! Jämför den globala konflikten mellan Väst och Islam, som determineras av helt skilda politiska grundvärdebalanser: i Väst prioriteras de de materiella värdena inom Islam de andliga. Enbart i kraft av denna avgörande faktor tillskansar sig Islam alltmer strategiskt övertag och initiativ. Det borde vara ett memento för svensk försvarspolitik, som alltså ingalunda kan isoleras ur sin omgivande totalitet.

Jag vill rekommendera skråbrodern Carl Nobergs historiska och detaljerade översikt över det militärindustriella komplexets roll i det moderna samhället:
http://www.newsmill.se/artikel/2009/01/09/vi-ar-i-vart-nu-var-historias-...
Man må undvika Upphöjt Ideologiskt Fågelperspektiv av mindre välreflekterat slag och ta ställning politiskt skarpt på grundval av den konkreta historiska situationen, dagslägets svenska, med ett väl definierat ärende. Vårt inhemska miltärindustriella komplex har, som framgår av artikeln, i mig en allierad och förbunden. Det ser jag som en strategisk resurs vars expediens jag för eget ärende ingalunda ringaktar.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4224269.ab

http://www.newsmill.se/artikel/2008/08/31/sa-invaderade-cybersoldaterna-...
Det är för mig obegripligt hur försvarsdebatten i regering och riksdag lyckas undvika att beakta denna aspekt. Jag tycker rent ut sagt att våra politiker verkar dumma i huvudet!

Ser man på:
http://www.aftonbladet.se/ledare/svenskpolitik/article4285254.ab
Mats Engström så klart, Aftonbladets solklart bäste ledarskribent.

Larmsignal:
http://www.dn.se/opinion/debatt/att-avvapna-huvudstaden-ar-snudd-pa-land...
När en etablerad talesman som Bo Pellnäs tar till ord som dessa bör det bli en larmsignal som höres.
Våra politiker är inkompetenta. Eller är de det? Varför detta landsförräderi? Jo, av ett enda skäl: att till varje pris sänka skatten för de rika.
http://www.newsmill.se/artikel/2008/09/02/om-de-okande-klyftorna-i-det-s...
I sanning, allt hänger samman, och endast inom ett effektivt samhälle, vilket vi inte har, kan vi få ett effektivt försvar. Inom en specifik försvarsdeatt kan man på sin höjd verka på mariginalen.

Larmanalys. Överbefälhavaren gör väl bedömingen att Mälardalen inte inom tids- planeringsrelevant riskperspektiv löper fara för luftangrepp, varför optimal militärhushållning motiverar nedlagt luftförsvar under den sannolika förjutsättningen att ett sådant vid behov snabbt nog kan byggas upp igen på grundval av en inte alltför kostsamt bevarad infrastruktur, om vilket Försvarsmakten bör ha föranstaltat i den mån nu Syrén är kompetent, något den kanske alltför primitive Pellnäs missar. Resurser bör i rådande läge satsat i första hand på förbättrat civilförsvar med inriktning på oblodig lågnivåkonflikt med aggression genom potentiellt nog så effektiva IT-attacker och kanske lågkostsam sabotageaktion mot våra extremt sårbara energi- och informationsförsörjningsnät.. Dessutom är det inte i närområdet Baltikum vi för närvarande ser större risk för konventionell krigskonflikt. En sådan torde vara emot ryskt strategiskt intresse då man behöver fokusera resurser på den region där konventionellt krig sannolikt kan utbryta, nämligen i Kaukasus, där högspänning råder på ryskt bakgårdsområde pga regionens betydelse för USA:s kritiska oljeförsörkning. Georgienkriget nyligen kan mycket väl ha initierats ytterst av sålunda grundad amerikansk aggression (imperialism) med inslag av israelisk agentur och reser frågan om ev. amerikansk eventualplanering på för aggression på Abchazien för upprättande av marint flankskydd. Här har vi krigstrisk i etablerad mening, och Sverige må alltså inrätta sig och planera för sannolika återverkningar av global militär Öst-Väst-konflikt med epicentrum i Kaukasus. Rationell reaktion på Pellnäsalarmet är närmare granskning av i vad mån sådan kostnadseffektiv upprustning verkligen äger rum.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5375705.ab
.
Så finns det en rent grundläggande stridbar inställning hos folk i allmänhet, vilket är bra. I synnerhet står det klart att den degenererade pacifism som systematiskt förfäktas av oppositionspartierna saknar folklig förankring. Att detta nu framgår är också mycket bra.
.
Problem. Det är billigt - nej gratis! - att vara kaxig bakom sitt tangentbord. När högstdensamme kaxmumrik kommer i elden på riktigt och hör skriken från en kamrat som just fått sitt dödande bukskott är högstdensamme troligen mindre tuff. Skall man kriga, får man betala vad det kostar i form av skatter, förberedelser, rustning, uppoffringar och risk. Eller "blood, sweat, toil and tears", som Churchill sa. Det vill alltså till att den högljudda stridsvilja som kommer till uttryck får TÄCKNING. Ni förstår nog vad jag menar. Och då är man redan i hetluft. Jag misstänker nog, att mången som bullersamt säger sin krigiska åsikt tar till lipen och sjappar så fort det blir något allvar av. Det är ovärdigt.
.
Folk i allmänhet är verkligen inte överdrivet intelligenta. Inte särskilt modiga heller. Men gapa, det kan de.

http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/artikel_3151071.svd
.
Pass på! Vi måste SLÅ VAKT om landets försvarsindustri. Vi ser hur nationens intresse här stämmer bra med arbetarklassens.
.
Av allt att döma har vi TVÅ pacifistiska maktblock med livsfarlig nedrustning på programmet. Å den ena sidan Alliansens skattekverulanter, på den andra de rödgröna flumputtarna. Båda dessa överklassens fronter måste konsekvent bekämpas: i folkets och nationens intresse.

Vad man måste förstå är att försvarspolitiken INTE kan utformas under isolation från övriga politiska beslutsfält. Försvarsviljan är avgörande, för finns inte denna hjälper inga bomber och granater i världen, som det franska sammanbrottet 1940 illustrerar. Därför är det just från försvarssynpunkt nödvändigt med en total översyn av hela samhället. Jag vågar mig på att läsrekommendera mina övriga artiklar, som alla försöker samverka i ett sådant helhetsgrepp.
.
Vad man vidare måste förstå är civilförsvarets ökande betydelse, då det moderna samhällets sårbarhet möjliggör mycket kostnadseffektiv aggression genom it-attacker och små sabotagegrupper. Vi vet mycket litet om vad som händer på detta område, vilket alarmerar åtminstone mig.
.
Det tredje man måste ha klart för sig är behovet av en uppdaterad och kompetent tillämpning av den konventionella krigföringens metodik. Sverige måste öka sitt oberoende vilket mycket väl kan göras - jfr Israel! - genom in hemsk allsidig kapacitet. Militär kompetens behöver ackumuleras genom medverkan i internationella operationer, som vi för närvarande gör i Afghanistan, och en förstklassig inhemsk försvarsindistri underhållas, för vars finansiering vapenexporten måste släppas så fri det överhuvud taget är möjligt. Till det ändamålet är det särskilt angeläget att göra upp med rödgröna rötans ansvarslösa pacifism och då i synnerhet avlägsna de falska folklighetsbrallor som i synnerhet Miljöpartiet på sistone alltför framgångsrikt kunna posera i.

Det måste sägas rent ut. Vi måste ha ett starkt försvar. Vi måste därför ha en stark underrättelse- och säkerhetstjänst. Det är en del av civilförsvaret, kanske den allra viktigaste. Därmed uppstår en bitter politisk målkonflikt. På den allmänna politiska arenan har nu ett mycket skarpt läge uppstått, som kräver bestämda ingrepp från kompetenta ledare på alla nivåer plus en så välaktiverad bred folkopinion det bara är möjligt. Vår statsledning måste tvunget vinna det breda stöd som läget kräver, och det är bråttom. Leve folkstyret, friheten och det starka samhället!
.
http://newsmill.se/artikel/2008/09/03/storebror-ser-dig#comment-67571

Tack Peter. Du lever inte i nån "låtsasvärld" där man stoppar huvudet i sanden för att undvika den realitet vi lever i NU.

*Ser man. U-svängen har även en kvalitativ dimension.
Vårt land är korrumperat. Den politiskt-mediala överklassens mentalitet breder ut sig som en cancer i samhället. Alliansen måste tänka om. Rödgröna rörans ras måste fortsätta.*

Tack, du. Hah, ja jag vet av erfarenhet att man får kräma på ordentligt om man ska göra sin röst hörd på internet. Privat är jag inte alls sådär.

Med normkritiska myndigheter och annat landshövdingsmässigt nys i åtanke får man härunder erinra om Första Bimbostjärnskottet i Sveriges Malligaste Parti som för ca 3 decennier sedan i en radiointervju om JAS-projektet kungjorde: "Vi Säger Nej Till JAS För Det Betyder Jakt Attack Spaning Och Attack Det Kan Vi Inte Acceptera!" - Flertalet kvinnor utanför vårt samhälles politiska toppmos torde i motsats till Eva Goës ha klart för sig att våra svenska attackflygplan faktiskt inte haft till uppgift att invadera andra länder, utan tvärtom att bekämpa andra invaderande länders markstyrkor på vårt eget territorium. Alltsedan dess har man i egenskap av Kvinna på sina höga håll & hästar kunnat haspla ur sig snart sagt vilka svagsintheter som helst utan men för den Politiskt Korrekta Lefnadsbanan; sådan är vår rödgröna rötas långa tradition av sovjetiserad inkompetenskultur. Den är jag för min del utled på.

Att rögröna rötan är hopplöst inkompetent på området verkar tydligt, men alarmerande är även regeringens tystnad i försvarsfrågorna, i synnerhet beträffande IT-sårbarhet och civilförsvar. Misstanken är att regeringen vill komma unan gratis och surfa på ett alltmer försvagat Nato bara för att till varje pris unvika att reta upp en dum oinion av nyliberala skattekverulanter. Var så säkra på att de misstänksamma och kreativa ryssarna eventualplanerar för en IT-attack mot Sverige om det skulle "behövas". Samtidigt borde det vara självklart att den inre säkerheten motiverar en översyn av invanringspolitiken. Det är inte bra att alliansen börjar se lika handfallen ut som de rödgröna på ett fält av vitalt svenskt intresse.

I dag kom, i skymundan, en rapport om att Ryssland planerar en stormanöver i Östersjön, där man för första gången på mycket länge skall öva landstigning.
.
Kort utrikespoltisk analys. Vi måste ha klart för oss hur ödelagda de gamla öststaterna är efter kommunisttiden. Dessa samhällen är fundamentalt instabila, genomsyrade av en otroligt primitiv och brutalt korrumperad samhällsanda, som vi i Väst överhuvud taget har svårt att föreställa oss. Jag anser personligen att västliga kommentatorer alltför lättsinnigt skuldbelastar den ryska toppduon, framför allt Putin, men också Medvedev, för en allmän trend som snarare är att söka i själva samhällsstrukturen. Både Putin och Medvedev är av allt att döma nöjaktigt omdömesgilla, men det ryska toppskiktet är mycket tunt, och uppdelat på rivaliserande klaner och oligarkier som fruktar och bevakar varandra kring mycket krasst utvecklade särintressen, vilket innebär att de två ryska ledarnas handlingsutrymme klan vara mycket mer begränsat än vad som framgår, och dessutom,vet vi ingenting om vad deras efterträdare blir. Samtidigt slår den ekonomiska krisen oerhört hårt mot både Ryssland och grannstaterna och DESSUTOM mot vår yttersta garantimakt USA: i öst kan följden bli en opportunistisk och samtidigt despertat strävan att avleda de inre problemen i aggression, i väst kan följden bli en oklar blandning aqv despertation och tilltagande uppgivenhet med åtföljande isolationiostiska tendenser. Slutsatsen blir att att de strategiska utsikterna för Sveriges vidkommande har i hög grad mörknat.
.
Kort militärpolitisk analys. Ryssland proiriterar ALLTID militären med fokus på toppen, och driver en mycket stötig praxis med allsköns slag av gränskränkningar, vilka tjäna ett krasst ändamål: man håller kompetensen på högsta nivå i trim genom manövrer i form av lågniivåkonflikt. Väst måste hänga med de alerta ryssarna i denna utveckling.
.
Tillsammantaget måste bedömningen definitivt bli att vår försvarspolitik måste kraftigt förstärkas, vilket sker under angrepp från TVÅ håll: dels den rödgröna flumpacifismen, och dels den nyliberala skattekverulansen. Regeringen har onekligen en svår sits, men måste dock någon gång ta tag i de verkliga problemen, och den tystnad som råder i vår försvarspolitiska debatt med aningslös fokusering på småsaker, som vårt engagemang i Afghanistan (vilket jag personligen stöder, eftersom det bidrar till uppbyggandet av miltär kompetens under jämförelsevis skarpa förhållanden), börjar allvarligbt oroa åtminstone mig.

Ja, jag blir allt oroligare. Jag ser internationell kris framför mig, och då KRÄVS militär uppgradering i ett perspektiv som är tvärvetenskapligt upplyst och moderniserat, och den processen måste börja i god tid, för kom ihåg vad vår krigsmakt är till för: att värna vår frihet!
.
Det är nödvändigt att börja tala kraftspråk. För att värna vår frihet måste utrikespolitiken vändas åter mot alliansfrihetens tradition, och till det ändamålet måste oundgängligen den allmänna opinionen väckas till förnyat svensknationell medvetenhet. Jag tar bladet från munnen och brännmärker nyliberaler och rödgrön röta för vad jag faktiskt anser att de är: nationellt opålitliga!

I och med den aktuella aftonbladetaffären drar jag den definitiva slutsatsen att även Alliansen,

genom 1: sin nedrustningspolitik

och 2: sitt knäfall för Främmande Makt (USA, Israel)

utgör ett försvarspolitiskt oacceptabelt alternativ inför kommande riksdagsval

http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3389179.svd

Utmärkt men diosharmonin med regeringens skattesänkningsiver är påtaglig. Då Billström nu i skymundan utdelar en dolkstöt mot svensk ekonomi gfenom att förespråka ökad anhöriginvandring söker vi en dold agenda i att framproviocera ytterligare skatteovilkja till färmån för fortsatt nedmontering av den svenska samhällsmakten. Allkiansregeringen är kortsagt icke försvarespolitiskt trovärdig.

Statsministern är väl trots allt den svenska politiker jag har störst respekt för, och även Carl Bildt hör till de bättre, men hur ska de reda ut det här, som liknar ett utrikespolitiskt haveri. Israel profilerar sig starkt som mot vårt land fientlig makt med sitt angrepp på vår demokratins hörnsten: yttrandefriheten, och sätter därmed stackars Bildt på en förskräcklig mellanhand. Saklig granskning visar att organtraffickens misstanke gott och väl fordrar ytterligare saklig granskning, och Israel luktar mer och mer desperation efterhand, vilket naturliligtvis alldeles undgår vår nyliberala kår av hopplöst korkade islamofober och presumtiva landsförrädare, till vilka den alltmer desperat aggressiva sionismen i linje med principer som "mad dog strategy" och "samson option" sätter sitt hopp till med begagnande av Nyttiga Idioter som Gunnar Hökmark och Niklas Ekdahl. Otvivelaktigt måste alliansen nu moderera sin västvänliga surfpolitik i neutralistisk riktning och på allvar börja rusta upp försvaret. Jag kan omöjligt se något annat, och följer med spänning fortsat försvars- och utrikespolitisk debatt.

http://henrikalexandersson.blogspot.com/2009/08/cybersecurity-emergency....
.
Sverige behöver med andra ord av SÄKERHETSPOLITISKA skäl bygga upp en in hemsk oberoende IT- kapacitet.
.
Fotnot. Jag respektgerar den libertarianska ideologi Henrik Alexandersson representerar. Däremot avskyr jag nyliberalism, vilket är en helt annan sak.

Det vill till att vårt ledarskap verkligen visar sig VARA just det, och svarar upp mot det hastigt förändrade lägets krav i en av de typiska kantringar och paradigmskiften växlande med långa perioder av relativ händelselöshet och stabilitet, vilka som kännetecknar människans kulturella och historiska utveckling sen urminnes tider. Genom den globaliserade Aftonbladetaffären, som ryckt humanitetens och upplysningens lösskägg från den sionistiska världsaggrssionens förvridna anlete, har mycket dramatiskt ett HELT nytt läge uppstått med HELT nya krav på militär styrka i ordets allra vidaste bemärkelse. Fram för en väpnad neutralitet baserad på det klassiska svenska frihetsidealet! Om nu allmänheten inspireras av en nyväckt patriotism med våra ursvenska värderingar som grundval, och om vårt näringsliv samtidigt spottar ur sina nyliberala svindlar- och plundrarpotentater, opererande i den internationella storfinansens skumrask, skuller vi dessutom kunna få en ny saltsjöbadsanda med återförening av alla samhällsklasser i ett gemensamt projekt, vilket skulle göra fullkomligt SUSEN för vår knackande ekonomi; och varför skulle nu DETTA vara fel? Det är en HISTORISK chans, carpe diem, det tillfället skall vi gripa Sådant nytänkande är förstås anatema för rödgrön och nyliberal buskisideoligi av det lågvattenmärke som förstört tre decenier, men så har vi ändå här möjlighetens fönster och hístorisk chans till JUST det slags produktiva paradigmskifte, som ryckvis driver utvecklingen framåt; framsteg och frihet, således! SVERIGE MÅSTE BÖRJA RUSTA UPP, inte minst med tanket på hotet från vår nya mäktiga fiende: Israel.

Arctic Sea! Schablonbilden av den allsmäktige Putin är falsk. Ryssland är inte stabilt. Israel och Ryssland har samarbetat för uppklarning av denna affär. Så komplext är det. Självklart levererar inte Ryssland dylikt sprängstoff (vits i förbifarten) runt Godahoppsudden; transporten går över Kaspiska Havet, där Israel saknar access. Att rysk korruption når DEN nivån alarmerar. Nato kan vi inte lita på. "Die for Danzig?" USA, krigstrött i Irak, har övernog med interna problem, går överända i Afghanistan (bl a Wolfgang Hansson har utrett detta), Kina laddar upp i skymundan vid Sydkinesiska sjön, Israel blir alltmer despera, Nordkorea står sigt. Konflikthärdar; olja; globalisering; ekonomisk världskris. Osv. Slutsats: SVERIGE MÅSTE RUSTA UPP!

Om man läser här i Newsmill verkar det som om någon propagerar starkt för NATO, medlemskap anser jag vore ett misstag åtminstone nu när vi är svaga (faktiskt svagare än 1939 på många sätt). Håller starkt med om att upprustning dvs om man tillverkar material inom landet kan leda till en stor ekonomisk uppsving, ett kanske osmakligt exempel är ju Nazi Tyskland som upprustade enormt innan 2:a världskriget och skapade ett välmående samhälle på köpet (troligtvis skälet till att Hitler blev populär välståndet överskuggade de osmakligare aspekterna). I Östersjön så har spänningarna ökat och vi är orustade för att ens försvara vår neutralitet mot kränkningar och tvingas till eftergifter som den ryska pipelinen under kalla kriget hade de nog inte vågat.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3567049.svd
.
Vad VAR det jag sa.

http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_3571979.svd
.
Otroligt, helt otroligt. Ska vi inte avhemligstämpla allting. Själv tar jag ut samtliga kontanter inom de närmaste timmarna.