Sexköpslagen och MacKinnons hala tvål

Det var verkligen utmärkt talat. Newsmill behöver artiklar på hög intellektuell nivå.

Nu till en mer detaljerad granskning av artikeln. Jag tittar på presentationen av McKinnons radikalfeminism. Huruvida denna återförs på en marxistisk rättviseidé kan jag inte bedöma, då jag inte läst McKinnon. Däremot finner jag Louise Perssons redogörelse för den marxistiska rättviseteorin väsentligen korrekt. Dylik kollektivism är marxismens förbannelse. Dock; allt blir vad man gör det till. 68-vänsterns feminism, representerad av Grupp 8, utmärktes i-n-t-e av kollektivism och inte heller av krav på maktspråk uppifrån. Det var en bra rörelse. Jag har framhållit detta i kommentar på LP:s andra, likaledes förträffliga artikel här på Newsmill Feminism och determinism.

Solen har sina fläckar. På sluttampen ger LP utlopp för sin uppdämda vrede. Jag delar denna och håller även här med henne i huvudsak. Jag vill dock betona det överordnade värdet. Friheten. Många människor handlar av ekonomiskt nödtvång. Nödtvång är tvång. Tvång är motsatsen till frihet. Det är här LP tar miste. Vår frihet kräver en välfärdsstat värd namnet. De artikelförfattare LP här med rätta skäller ut vill i likhet med LP avskaffa välfärdsstaten. Här har LP läst slarvigt och tänkt oklart. Vi har alltså i viss mån ett internt storgräl som jag själv betraktar utifrån. Marxismen har nämligen inte bara fel. Den har rätt också. Frihetsfrågan är en klassfråga.

Ursäkta att jag återkommer så snabbt och tätt; jag får ursäkta mig själv med att jag är Vädur, alltså eldsjäl, och den här artikeln har inspirerat mig ordentligt, så jag kan inte hejda mig. Hav överseende.

LP har ideologiserat frågan genom begagnande av svepande begrepp som liberalism och marxism. Det är legitimt, men just därmed mister artikeln sin slutenhet i bestämt rum och fönster skapas mot oöverskådlighet.

"Utan att undersöka saken ingen rätt att yttra sig." Så sa Mao Zedong. Skall man uttala sig om marxismen skall man alltså läsa på. Det har jag gjort. Både Marx och Lenin var stora frihetsvänner. Hos Marx framträder detta i hans tidigare verk (som inte alls bryter mot de senare som Althusser felaktigt ansåg). Hos Lenin framträder det i hans lilla bok Staten och revolutionen med sin anmärkningsvärt välvilliga kritik av anarkismen och sin närmast ursinniga kritik av reformismen. Lenin önskade och förutsåg statsmaktens försvinnande.

Marx och Lenin ansåg att frihet måste genomföras med tvång. Det är en intuitivt motbjudande idé, men om en idé är riktig eller felaktig kan inte avgöras på förhand. Det kan bara avgöras på empirisk grund. Den fanns inte på deras tid. Nu finns den. Lenin kunde inte veta att han hade fel. Vi kan det. Det såg inte minst Lenin till, genom det samhällsexperiment han mot alla odds lyckades genomföra. Det är vetenskapligt oklanderlig metod i största tänkbara skala.

Jag är inte marxist själv. Jag är radikalkonservativ. En i dag mariginell ideologi liksom libertarianism och kommunism.

Låt mig nu likt Herren skapa något nytt och inaugurera Den Oheliga Alliansen, bestående av Libertarian, Radikalkonservativ och Kommunist. Två finns, en saknas. Ska vi kanske vänta på... Molot?

Världen är så liten!

Tack Peter för alla inputs, men det kanske borde sägas att det är MacKinnon själv som benämner sig som "postmarxist", och hänger en del ihop med Simone de Beauvoirs koppling av kön och klass. Detta är inte självklart för renläriga marxister förstås, och det är väl delvis därför som det hela brukar kallas för det olyckliga äktenskapet mellan feminism och socialism.

Nödtvång om du med detta menar valet att svälta eller stjäla eller sälja sex, så inbegriper det som du ser ett val. Inte det bästa av världar heller, och i vissa fall en förklaring till varför människor gör som de gör, men likväl.

I Sverige finns välfärdsstöd för människor med behov, nödtvång är här inte ett motiv på liv och död. Sedan finns det inte ett enda motiv att arbeta med sex, en förklaring är att sex är trevligt precis som en journalist tycker skrivande är trevligt.

Good points. Pikant detalj: andra stycket får entusiastiskt instämmande av Simones karl, skitstöveln Jean-Paul Sartre, notorisk för sitt motbjudande sexliv, tillika lysande filosof (det är mitt ämne). Får jag tillägga att sex förvisso är trevligt, men också förfärligt otrevligt. Våldtäkter. Mord. Offren är kvinnor. Jag har snappat nånstans att prostitution minskar våltäkter och sexmord. Det är ytterligare ett starkt argument, som behöver kött på benen. Kanske vi kan hjälpas åt med grävning efter Kalla Fakta.

Det finns nog mycket att säga om Beauvoirs och Sartres relation, själv har jag funderat mycket på hennes pimpande av unga kvinnor. Kanske det var finare för att det inte inbegrep pengar.

Jag tror man är ute på hal is om man ska se prostitution som en funktion som minskar våld. Dels för att det finns ett problematiskt antagande om som handlar om att män är av naturen våldsamma, och att kvinnor av naturen är fredliga. Tyvärr är det ju en föreställning som framför allt radikalfeminister hämtar näring ur, ch en anledning att de också ofta halkar ner i en essentialistisk syn på könen.

Jag kan tipsa om en väldigt bra kulturhistiorisk bok som tar kål på den föreställningen:

Österberg, Eva & Lindstedt Cronberg, Marie (2005) Kvinnor och våld. Lund: Nordic Academic Press.

Dels finns ett empiriskt problem som handlar om statistisk kvalitet, det finns inget enkelt att jämföra eftersom olika länders statistik kan brista väsentligt av olika anledningar. Ta t ex Saudiarabien där såväl porr som prostitution officiellt är förbjudet men som samtidigt inte kan visa tillförlitlig brottsstatistik över våldtäkter, eftersom stigman och sociala konsekvenser är förfärliga.

Empiriskt kan vi däremot tala om ett annat kausalt förhållande kring porr och prostitution, ju mer repressivt en stat agerar mot dessa fenomen desto högra sannolikhet att det är frågan om en stat som generellt brister i hänsyn till mänskliga rättigheter. (Nadine Strossen).

Det är inte fråga om vad man skall se, utan om hur det faktiskt är. Frågan är alltså icke normativ. Själv är jag övertygad om att män är naturligt våldsamma och kvinnor naturligt fredliga. Det är även vad empiri massivt tyder på. Vad statistik beträffar skall man ta med allt, och inte bara det som passar. Dina avslutande observatiioner ser jag som relevanta bidrag. Metodfrågan är ytterst besvärlig.

Att kvinnor sexuellt föredrar våldsamma män är pinsamt uppenbart.

Tack för lästipset.

Så en mer principiell synpunkt.

Jag är fullt fri att stjäla och våldta. Ingen kan nämliogen hindra mig. Man kan alltså inte samtidigt hävda Frihet och Rätt, för då gör man sig skyldig till en logisk självmotsägelse. Man måste alltså kompromissa; såvida det inte finns ett slags djupdimension, vari normerna reinternaliseras. Jag finner en sådan i religionen. Den befinner sig nu i kris. Härom skall jag kort införa en ny artikel. Hursomhelst: Max Weber beklagade Entzauberung med rätta. Omystik är inte nyttigt för oss.

Disciplin. Feminism är huvudämnet här. Om frihet kan vi nysta vidare från:
http://www.newsmill.se/artikel/2008/10/16/betraktelse-over-friheten

Bounceback till ämnet.
Jag tycker prostitution skall tillåtas. Jag anser nämligen att människorna själva skall bestämma över sina egna liv, och inte politikerna. (Förbud och tvång är en sak, välfärd en helt annan.) Marknaden löser i princip allting, bara man rättar till dess imperfektioner, det är min krassa uppfattning.
Sen tycker jag att det här ska inte vara de rikas privilegium. Alla ska ha råd. Därför behövs i också i detta sammanhang en ordentlig välfärds- och fördelningspolitik. Klassfråga, som sagt var.
Så där, nu blev det både Höger och Vänster och så hamnar vi mitt i prick.

Louise Persson tycks avsiktligt missförstå artikeln för att ro ihop sitt överteoretiserade och verklighesfrämmande resonemang. Hon konstaterar att "[d]et intressanta med sexköpslagen är den anmärkningsvärda bristen på sexsäljare som anmäler sexköpare." Inte konstigt när de inte ses på som brottsoffer utan rätt till skadestånd! Vad har de att vinna på att anmäla sexköparna när det är staten som håvar in böterna? Själv får de ingenting, utan skickas oftare tillbaka till de forna öststaterna för att återigen bli utnyttjade av skrupelfria kopplare. Det är detta förhållande som artikelförfattarna vill ändra på. Ge lite mer handlingsutrymme till de prostituerade, så att de kan få förutsättningarna att göra ett genuint "fritt val".

Vad kan väl vara bättre än en ekonomisk grundplåt för de frihetstörstande prostituerade kvinnor som Louise Persson utger sig vurma för? I realiteten antyder Perssons resonemang att hon vill inskränka friheten till de redan välbesuttna, de som har pengar att spendera på sexköp, på bekostnad av alla andra miljontals kvinnor och barn som köps, säljs, och uttnyttjas av äldre män.

Schymans m fl idé är det enda konkreta förslag i debatten hittills som kan ge mer makt till prostituerade att "välja" i livet. Om prostituerade trivs så bra med sina liv som Persson, Petra Östergren och andra så empatiskt hävdar, så behöver de ju inte alls anmäla eller kräva skadestånd. Då kan de lungt fortsätta utöva sin verksamhet på ett diskret och med sexköparen ömsesidigt passande sätt. Hur skulle polisen kunna bevisa sexköp i ett sånt fall? Om dessa så "snälla" arbetsgivare behandlar sina arbetare med "respekt" så finns ju inget att oroa sig över. Vad är det LP oroar sig för? Att prostituerade faktiskt skulle kunna få makt över sin egen situation?

Shekar: Det beror på beloppet. Sannolikt avseer Schyman sätta beloppet tillräckligt högt för att folk skall överväga att anmäla i vilket fall.

Men du slog huvudet på spiken i ett avseende.

"Själv får de ingenting, utan skickas oftare tillbaka till de forna öststaterna för att återigen bli utnyttjade av skrupelfria kopplare."

Vilka är det som ser till att fattiga utländska kvinnor hindras från att skaffa sig vanliga jobb. Jo, det är Schyman och gänget som effektivt stänger den porten genom en restriktiv invandringspolitik och politiskt stöttade fackföreningar.

"De" har redan ett "genuint" val: att ta betalt eller inte för sex, att säga ja eller nej, att samtycka eller neka. Sedan är det intressant att ett sexualbrott, som MacKinnon valt att definiera prostitution (och porr!) som, uppenbarligen INTE uppfattas på samma vis för sexsäljare, för du kan väl inte mena på största allvar att skillnaden mellan att anmäla ett sexualbrott eller inte hänger på skadeståndet. Då är du precis lika fördomsfull som de personer som har hävdat på lika stort allvar att skadeståndet är en förklaring till falska anmälningar om våldtäkt. Jag tycker att dina fördomar om dels sexsäljare som kvinnor utsatta för våld får tala för sig självt.

Det är en skillnad att utsättas för ett brott som våldtäkt och att ha tjänat en slant på sex, problemet är att ni likställer det. Om vi hade scenariot att det inte krävs någon som helst bevisning att tvång förelegat så är det fortfarande inte närheten av hur ett våldtäktsmål ser ut. I sexköpsfallet är tanken att det räcker att konstatera att betalning för sex skett. Jag vill inte skrämmas eller så men om det skulle räcka att konstatera detta, hur ska vi då se på våldtäktsmål? Varför i hela fridens namn ska vi ens se förbi faktumet att sex ägt rum och försöka utröna om samtycke ägt rum? Varför ska vi plåga kvinnor med att etablera att samtycke inte ägt rum i våldtäktsmål men acceptera att kvinnor som säljer sex slipper? Jag vet inte om du förstår konsekvensen av förslaget och vad det innebär, och att det egentligen redan pockar på uppmärksamhet i MacKinnons skalle och tanke.

Jag vurmar övrigtvis inte för någon specifik grupp människor, det enda som intresserar mig är respekten för människor, alla människor, vare sig de är horor eller journalister. Jag ser mycket allvarligt på urholkande av rättigheter och den bristande respekten för människors val, ett urholkande som i sig är ett uttryck för en gammaldags kvinnosyn. Något du ignorerar med lika mycket hetta som du själv upprepar den blandat med lite konstiga uttalande om rika, det såg lite rörigt ut i tanken där.

Nej, "de" "prostituerade" kräver inte ytterligare betalning för sina tjänster. Jag vet ingen som någonsin framfört en så bisarr idé. Att kvinnor och män utsatta för människohandel, som är vad som brukligt avses med slaveri och är per definition tvång, ska ha skadestånd är en icke-fråga i detta sammanhang. De ska ha upprättelse på alla de sätt och vis som är rimliga. Men detta fenomen blandar du ivrigt ihop med kvinnor som med egen fri vilja gjort ett val om en transaktion: pengar mot sex. Faktiskt mycket tydligare än många andra sexuella handlingar mellan kvinnor och män, eftersom det kräver ett klart samtycke vilket är något vi i många fall tar för givet utan att fråga.

Jag ser att du med denna hopblandning accepterat synen att sexsäljare är utsatt för våld per definition. Men det är bara en syn, det finns ingen empiri bakom, inte ens något förnuftigt skäl att underordna kvinnor en sådan syn och med den underkänna kvinnors förmåga att säga ja eller nej. Du skriver, att ”frihetstörstande” horor existerar på "bekostnad av miljontals kvinnor och barn som köps och säljs av äldre män.” Det är så fruktansvärt pinsamt skrivet, men avslöjar att det är hysteri det handlar om, för vad du gör är att skuldbelägga horan. Äldre män? Skärp dig. Men du/ni funkar så förutsägbart och schablonartat; som att använda nedlåtande beskrivningar och kollektivisera människor att skylla världens elände på, och att beskriva det hela med så hemska och värdeladdade ord som möjligt, överdriv och förvanska verkligheten så mycket det går.
Varför?
Jag vet inte vad allt det här beror på, lögnerna och skrikandet, dessa förenklingar och stereotyper, men jag måste ändå fråga varför:

Vilka är det egentligen som är betjänta av detta?

Tyvärr, hjälper ni ju ingen som verkligen behöver det, tänk om all denna energi kunde användas till något vettigt, som att hjälpa kvinnor i nöd. Att bluddra ihop allt till en stor gröt, där allt blir en form av våldtäkt, kommer konkret att bli ett trivialiserande av våld. Till slut trivialiserar det den verkliga människohandeln som får bli något slags ställföreträdare för en hopkokad fantasi istället för att tas på allvar. När vi tar det på allvar med saklig analys och genom att sluta vara så fixerade vid horan som sådan, först då kan vi etablera kunskap som är till hjälp.

Problemet med Perssons resonemang är att det saknar förankring i de senaste 40 årens forskning om prostituerade och deras situation. Hon skriver att prostituerade redan gjort ett "'genuint' val: att ta betalt eller inte för sex, att säga ja eller nej, att samtycka eller neka." Om att göra ett "genuint" val innebär att -- efter att ha utsatts för misshandel och incest som tonåring -- rymma hemifrån och hanka sig fram på "gata" genom att "ta betalt" för sexuella tjänster (om inte hallicken tar det mesta förstås) så är det klart att det mesta kan ses som en form av "livsval".

Om ett genuint val innebär att som ensamstående mamma och låginkomstagare, kanske oftare svart eller invandrare än vit, i ett samhälle där kvinnor diskrimineras den dag de föds och sen återfinns inom de lägst betalda, hårdast belastade och minst privilegierade yrkesgrupperna, dryga ut inkomsterna med att "ta betalt" för sexuella tjänster, ja då är prostitution naturligtvis "ett fritt val". Persson diskuterar aldrig det faktum att bland världens prostituerade, vare sig de befinner sig i kontrollerade former av människohandel eller prostitueras i enskilda sammanhang, så dominerar de mest utsatta grupperna i samhället: Incestoffer, låginkomstagare, illegala flyktingar, tonåringar, kvinnor från "tredje världen" m m.

De som har svårt att bedöma trovärdigheten hos Persson bör läsa på i den empiriska forskning som finns, och inte stirra sig blind på poststrukturalistism eller queerteori.

Börja här: Att medelålden för inträde i prostitution är 13-14 år, se bl a American Psychological Association (APA), Report of the APA Task Force on the Sexualization of Girls ed. Eileen L. Zurbriggen et al. (Washington, DC: American Psych. Ass’n, 2007), 17. available at www.apa.org/pi/wpo/sexualization.html ; Mimi H. Silbert & Ayala M. Pines, “Occupation Hazards of Street Prostitutes,” Crim. Just. Beh. 8, (1981): 397; Evelina Giobbe, founder of advocacy group WISPER; Melissa Farley et al., "Prostitution and Trafficking in Nine Countries,” in Prostitution, Trafficking, and Traumatic Stress. ed. Melissa Farley (New York: Haworth Press, 2003) p. 35 (refererar studier).

Att majoriteten, mellan 55% t o m 90% enligt olika studier, utsatts för sexuella övergrepp som barn, see bl a Mimi H. Silbert & Ayala M. Pines, Early Sexual Exploitation as an Influence in Prostitution, 28 SOC. WORK 285-6 (1983)); Mimi Silbert & Ayala Pines, Entrance into Prostitution, 13 YOUTH & SOC’Y 471, 479 (1982) (60-70% av prostituerade i studien hade en förhistoria av sexuella övergrepp under barndomen); Ronald L. Simons & Les B. Whitbeck, Sexual Abuse as Precursor to Prostitution and Victimization Among Adolescent and Adult Homeless Women, 12 J. FAM. ISSUES 361 (1991); Chacón Echeverría et al., “SOY UNA MUJER DE AMBIENTE...”: UN ANÁLYSIS SOBRE PROSTITUTIÓN FEMININA, PREVENTIÓN Y SIDA 40-50 (San Jose: Instituto de Investigatiónes Sociáles, Universidad de Costa Rica, 1993) (rapporterar att 71 procent av de prostituerade kvinnor som studerats hade erfarit någon form av sexuella övergrepp vid 18 års ålder, antingen av ngn man inom familjen eller från den närmare omgivningen); INES VANWESENBECK, PROSTITUTES’ WELL-BEING AND RISK, 21-4 (1994) (sammanfattar undersökningar);Chris Bagley & Loretta Young, Juvenile Prostitution and Child Sexual Abuse: A Controlled Study, 6 CANADIAN J. COMMUNITY MENTAL HEALTH 5 (1987) (73 procent av de prostituerade i studien utsattes för sexuella övergrepp som barn); Mimi H. Silbert & Ayala M. Pines, Sexual Child Abuse as an Antecedent to Prostitution, 5 CHILD ABUSE & NEGLECT 407 (1981); Jennifer James & Jane Meyerding, Early Sexual Experience as a Factor in Prostitution, 7 ARCH. SEXUAL BEHAVIOR 31 (1977); Melissa Farley et al., "Prostitution and Trafficking in Nine Countries,” in Prostitution, Trafficking, and Traumatic Stress. ed. Melissa Farley (New York: Haworth Press, 2003) p. 35 (refererar studier), p. 43 (egna data). Se även Catharine A. MacKinnon, Sex Equality (New York: Foundation Press, 2001), p. 1412-13 (refererar studier). För mer originaldata, se bl a Susan Kay Hunter, Prostitution is Cruelty and Abuse to Women and Children, 1 MICH. J. GENDER & L. 99 (1993) (“The notion of choice is meaningless in this hopeless scenario. The most profoundly universal way in which choice is stripped from the prostituted woman is through the abuse she endures as a child: 85 % of survivors of prostitution report being victims of incest as a child, 90 % were physically abused, and 98 % were emotionally abused" [“Victor Survivor Testimony Data”, dvs 2 Portlandstudier med sammanlagt 123 överlevande]. Id. at 98-9; Melissa Farley et al. (2003) (stor kvantitativ intevju- och surveyundersökning (n-854) i nio länder, 59% av alla tillfrågade prostituerade som svarat (n-448) att de ”As a child, was hit or beaten by caregiver until injured or bruised.” Ytterligare uppger 63% av tillfrågade som svarat (n-508) att de varit ”sexually abused as a child.” Det stämmer INTE som LOUISE PERSSON skrivit tidigare att Farley m fls studie bara undersökt prostituerade som sökt vård. De har intervjuat och frågat prostituerade där man kunnat få kontakt med dem, t ex på gatan I Kanada; på bordeller, stripklubbar, gatan och massageinstitut i Mexico; vid kliniker för STD-kontroller i Turkiet (betyder inte samma sak som att dessa respondenter "sökt hjälp"); vid "drop-in" jourer för drogberoende i Tyskland; slumpmässigt på gatan i SanFransisco; på en könhetssalong i Thailand; på bordeller, på gatan och i "drop-in center" i Johannesburg och i Kapstaden; hos en NGO som gav stöd till ca 600 prostituerade i veckan i Lusaka, Zambia; på en supportmottagning i Bogota, Colombia. Se ibid, s37-39. Det bör dock nämnas att uppgifter om våld, övergrepp, m m., troligen är underrapporteringar eftersom metoderna är väldigt ”grova” när det inte sker någon djupar intervju. Intervjuer användes enbart där enkäter inte kunde användas, t ex vid lässvårigheter eller liknande. Dessutom rapporterar författarna att informanterna, dvs de prostituerade, under intervjuer ofta stördes eller kontrollerades av andra aktörer som t ex hallickar eller ”pojkvänner” på olika sätt. Så i jämförelse med mer djuplodande studier av överlevande som t ex den i Portland (ovan) så torde resultaten i Farley et al. snarare vara underskattningar av våld och övergrepp; Två andra studier som bekräftar bilden är följande: Evelina Giobbe, Confronting the Liberal Lies About Prostitution, in LIVING WITH CONTRADICTIONS 120, 123 (Alison M. Jaggar ed., 1994) (Organisationen WISPER (Women Hurt in Systems of Prostitution Engaged in Revolt) genomförde intervjuer med f.d. prostituerade i Minneapolis där 90 procent angav att de blivit misshandlade och 74 procent angav att de blivit utsatta för sexuella övergrepp mellan 3 till 14 års ålder.

Att prostituerade i genomsnitt utnyttjats av 8000 sexköpare vid arton års ålder, se Vednita Carter and Evelina Giobbe, “Duet: Prostitution, Racism and Feminist Discourse,” Hastings Women’s L.J. 10, (1999):

Det stämmer INTE som LOUISE PERSSON skrivit tidigare att Farley m fls studie bara undersökt prostituerade som sökt vård. De har intervjuat och frågat prostituerade där man kunnat få kontakt med dem, t ex på gatan I Kanada; på bordeller, stripklubbar, gatan och massageinstitut i Mexico; vid kliniker för STD-kontroller i Turkiet (betyder inte samma sak som att dessa respondenter "sökt hjälp"); vid "drop-in" jourer för drogberoende i Tyskland; slumpmässigt på gatan i SanFransisco; på en skönhetssalong i Thailand; på bordeller, på gatan och i "drop-in center" i Johannesburg och i Kapstaden; hos en NGO som gav stöd till ca 600 prostituerade i veckan i Lusaka, Zambia; på en supportmottagning i Bogota, Colombia. Se Melissa Farley et al., "Prostitution and Trafficking in Nine Countries,” in Prostitution, Trafficking, and Traumatic Stress. ed. Melissa Farley (New York: Haworth Press, 2003), s. 37-39.

Jag gör det enkelt, din vägg av "källor" löser inte allvarliga metodoloiska problem. En metaingång:

För kritik mot forskning som de flesta prostititutionsmotståndare använder sig av se: Weitzer, Ronald. Flawed Theory and Method in Studies of Prostitution. George Washington University.

http://www.woodhullfoundation.org/content/otherpublications/WeitzerVAW-1...

Shekar, du har inte bemött problematiken och innebörden rörande skadestånd, eller något substantiellt som talar för att vi ska ignorera kvinnors val.

Varför är just sex problematiskt och inte journalistik? Varför skulle sex vålla lidande, och även i de fall där någon haft en besvärlig uppväxt. Den enda rimliga konklusionen i det senare är att sex alls borde hindras. För lidandet kan väl knappast ligga i att ta betalt? Eller hur tänker du/ni egentligen?

Och för att göra det ännu mer besvärligt rent psykologiskt. Om du tänker dig att det finns massor av sexarbetare som har en besvärlig uppväxt, på vilket vis stärker det deras självförtroende att när de tar beslut (att äga makten över sin kropp) så är det på grund av en nedlåtande tanke att deras skallar är trasiga?

Läs:

http://blogg.expressen.se/gretagarbo/entry.jsp?messid=433065

Slutligen skrev jag angående Farley att:

"Det är framför allt den högst kritiserade Melissa Farleys studier som åberopas, så det kan ju kanske vara intressant att påpeka att de är egendomligt selektiva, exempelvis drar hon generella slutsatser utifrån grupper av hjälpsökande."

Och det är faktiskt sant. Se studien: Farley, M. et al.: Prostitution in Five Countries: Violence and Post-Traumatic Stress Disorder.
Feminism and Psychology, vol. 8, 1998.

Informanterna uppsöktes på specifika mottagningar (i Tyskland på en mottagning för narkotikamissbruk), i Zambia via en organisation för hjälp för prostituerade att komma från prostitutionen, och så vidare. Om du inte ser det metodologiska problemet så har du nog inte heller något problem med att Farley ideologiserar prostitutionen som en form av våld.

Jag gör det enkelt för dig, eftersom jag faktiskt LÄST RONALD WEITZER (har du?).
En "metaingång": Weitzer ifrågasätter INTE att det förekommer ett oacceptabelt högt mått av våld mot prostituerade utövat av deras "klienter". Men han anser att frågan istället bör formuleras ungefär som "hur kan vi skapa förhållanden där sexköp kan ske under säkra förhållanden," och försöker i den ordningen visa att olika prostitutionsformer medför olika risker (vilket han, enligt andra författare, misslyckas med).
Problemet är att det grundläggande "förhållandet" som behövs för att sexköp skall möjliggöras är att det finns ett stort utbud av utsatta och desperata kvinnor och barn som accepterar prostitution som sysselsättning, vilket det idag finns i stora mängder.
Varför är du inte prostituerad? Varför är inte Petra Östergren prostituerad? Vill ni hellre skriva böcker än vara prostituerade? Varför är det just de fattigaste, mest utsatta, och de med minst alternativa möjligheter till försörjning som skall "sälja sex"? Om det är så befriande, varför gör inte du och andra mer välsituerade kvinnor detta?

Du har fortfarande fel angående Farley's urval av respondenter, vilket du hade insett om du LÄST mitt inlägg innan du kritiserat det. Det är en fördel att läsa såväl den litteratur man hänvisar till (Weitzer) som den man kritiserar (Farley). Kommer din kommande bok hålla samma höga standard vad gäller källhänvisning? Då kan du räkna med att det blir det sista du kommer få publicera i det här landet.

Du verkar ju smått galen faktiskt när du lägger ord i munnen på folk du önskar debattera med. Ingen bestrider alls att det finns prostituerade som far illa, och det finns ingenstans ett påstående att Weitzer menar något annat heller.

Faktum är att du borde ta dig en titt på nämnda studie av Farley (inkl. uppföljningen), och konstatera att jag har rätt. Men berätta mer om hur urvalet gick till i...säg Turkiet och kom gärna sedan och säg att jag har fel. Poängen med länken till Weitzer är för att enkelt kunna läsa något utförligare -- som föga får plats i ett kommentarsfält -- om hur feminister som Farley slarvar med vetenskapen. Har du läst Weitzer förstår du att kritiken är berättigad och allvarlig och inte något stöd.

Ditt ömkliga och aggressiva sätt att utöva härskartekniker får stå för dig och den du är. Du har fortfarande inte bemött det jag problematiserade för dig med annat än larviga saker som att jag borde prostituera mig. Försök tagga ner och seriöst fundera istället.

Återigen, om du hade läst mina två tidigare inlägg, så hade du sett att jag (med sidreferens) angett vilket urval Farley m fl hade i såväl Turkiet som alla andra åtta länderna (vilket du hittar information om i uppföljningen till den studie du refererade).
De har intervjuat och frågat prostituerade där man kunnat få kontakt med dem, helt enkelt, t ex på gatan I Kanada; på bordeller, stripklubbar, gatan och massageinstitut i Mexico; vid kliniker för STD-kontroller i Turkiet (betyder inte samma sak som att dessa respondenter "sökt hjälp"); vid "drop-in" jourer för drogberoende i Tyskland; slumpmässigt på gatan i SanFransisco; på en skönhetssalong i Thailand; på bordeller, på gatan och i "drop-in center" i Johannesburg och i Kapstaden; hos en NGO som gav stöd till ca 600 prostituerade i veckan i Lusaka, Zambia; på en supportmottagning i Bogota, Colombia. Se Melissa Farley et al., "Prostitution and Trafficking in Nine Countries,” in Prostitution, Trafficking, and Traumatic Stress. ed. Melissa Farley (New York: Haworth Press, 2003), s. 37-39.
Alltså, Farley har inte bara sökt upp "grupper av hjälpsökande". Prostituerade på strippklubb är inte hjälpsökande per definition. Angående den hetsiga kommentaren på slutet håller jag med om att det var överdrivet, men i ärlighetens namn tycker jag att du bör vara mer noggrann vad gäller dina hänvisningar om du avser publicera på ämnet.

Åter igen, du lägger ord i min mun, ett ord som "exempelvis" borde för de flesta människor med någorlunda läsförmåga inte betyda "allt". Det är likväl sant att Farleys studier innebär metodologiska problem med urvalet.

Du bör sluta läsa in saker som inte påståtts och sedan beskylla andra för att inte vara noga. Du påstod att Farely inte använt problematiska urval, och nu tillrättalägger du det trots att det går konstatera, men fortfarande med någon knasig föreställning att du inte behöver be om ursäkt bara ignorera att det är sant det jag sa.

Att du tycker det är oroblematiskt att dra generella slutsatser om sexsäljare genom att använda sig av urval av narkomaner (det är väl självklart att de är i en utsatt situation som missbrukare och att betrakta somhjälpsökande) eller just hjälpsökande (den organisationen i Zambia hjälper kvinnor som vill bort från prostitution) säger mer om dig och din syn på kunskap och vikten av representativa urval än något annat här.

Sedan känner du säkert till att den uppsökande verksamheten utfördes av fd sexsäljare. Bara det borde få klockan att ringa.

I ärlighetens namn tycker jag du borde snäppa upp dig över lag.

Och du har fortfarande inte bemött det jag problematiserade för dig.

PS. att leka med signaturer är direkt oseriöst.

Sedan en undran till redaktionen, en bild på Schyman? Varför inte MacKinnon som jag direkt adresserar?

Du verkar gripa efter halmstrån, och slänger ur dig så mycket "anklagelser" att ingen vettig människa har tid att bemöda sig argumentera med dig. Därför fokuserar jag på det väsentliga, och det är din kritik av metoderna hos Farley m fl. Där har du fortfarande inte övertygat att hennes urval är problematiskt.
För det första, att använda f d sexsäljare som administrerare av enkäter och (bara i vissa fall) intervjuare är högst lämpligt. Det är inte särkilt troligt att en f d ickeprostituerad välutbildad akademiker har förmågan att kommunicera en förstående och öppen atmosfär där prostituerade känner att de inte får ett fördomsfullt bemötande, och oförstående frågor om deras bakgrund, "val", m m. Skulle du anse det vara metodologiskt problematiskt att svarta delar ut enkäter eller intervjuar andra svarta om rasism?
För det andra så fnns inga andra bättre metoder att nå ett "representativt urval" av prostituerade, annat än att skicka ut massenkäter till ett representativt urval av befolkningen. Om en till två procent av alla kvinnor har varit eller är prostituerade, hur många enkäter behövs inte skickas ut då? Dessutom, och kanske än viktigare, så är det väldigt osäkert om den eftersökta kohorten bemödare sig läsa, eller har tillgång till post.
För det tredje så har du helt enkelt fel när du hävdar att Farleys urval är problematiskt med avseende på var de hämtat sina respondenter. Att söka upp prostituerade vid platser där efterfrågan och utbud möts är det mest trovärdiga, och minst problematiska ur metodologisk synvinkel. Det är en stor variation att ha respondenter från såväl statligt reglerad prostitution (Turkiet), privata bordeller, strippklubbar, "gatan", massageinstitut, och även support och stödorganisationer som kan innebära att man träffar "hjälpsökande".
För det fjärde undrar jag varför, om du nu är så intresserad av metodologiska frågor, inte själv genomför en intervju- eller enkätstudie med ett i dina ögon mindre problematiskt urval? Detta skulle i högsta grad vara ett välbehövligt tillskott i den svenska litteraturen, särkilt med tanke på att Petra Östergrens urval av intervjupersoner är så pass litet samt har en bristande transparens vad gäller vilka kriterier som legat till grund för hennes val av respondenter.
Du verkar själv inte intresserad av att veta om det finns många prostituerade som vill lämna sexindustrin, utan ägnar dig enbart åt att kritisera de som faktiskt gjort rejäla ansträngningar för att ta reda på hur det förhåller sig.

Jag förstår inte varför feministiska frågor alltid blir så överdrivet akademiserade? Det alienerar majoriteten av människor, vilket kanske är syftet? Det är en form av elitism, en elitism som präglar hela jämställdhetsarenan. Det är vissa som får uttala sig, det är vissas åsikter som spelar roll. Etablissemanget.

Dessutom är akademian inte höjd över all kritik, många gånger handlar det ofta mer om ideologiproduktion och lobbyforskning än vetenskap. Alla sidor, även de mest bisarra, kan hänvisa till någon form av stödjande forskning.

I slutändan leder detta bara till tårtkastning och befästandet av ideologiska positionerr, Var finns viljan att mötas, stötas, blötas, ta ifrån och sammanfoga och i slutändan uppnå resultat?

Med det i åtanke vill jag säga några ord på principnivå om "hor-debatten". Min utgångspunkt är att varje individ har den sjävklara rätten till sin egen kropp.

Det finns två kärnpunkter som måste redas ut och som ofta dränks i meningslösa plattityder:
Har horan ett meningsfullt fritt val eller ej?
Är säljandet av sex skadligt för den säljande eller för någon annan?

Detta är egentligen allt vi behöver svara på.
Är svaret nej på bägge ovanstående frågor så är inte prostitution ett problem. Då måste rätten över sin egen kropp gälla.

Finns det ingen fri vilja, alltså en form av slaveri, då bör staten gå in och göra något åt horans situation.

Är säljandet av sex skadligt, för horan eller någon annan, då bör staten gå in och göra något åt horans situation.

Om vi betraktar horan som ett brottsoffer så är det statens ansvar att göra något åt hennes situation. Vi skulle aldrig acceptera att andra brottsoffer tilläts stanna kvar i sin skadliga situation, varför skall vi acceptera att horan gör det?

Jag kan inte se att någon med ärliga motiv att hjälpa horan, kan anse att det är rätt att tillåta horan att hora till att börja med, om man samtidigt anser att det är skadligt. Sveriges lagstiftning idag är fullständigt paradoxal, samtidigt som det inte anses vara ett problem att tillåta prostituerade sälja sex, så anses det samtidigt att hon blir utsatt för övergrepp varje gång hon säljer sex.

Kan det rimligen bero på att sexköpslagen inte har något att göra med prostituerades situation eller att hjälpa sexsäljare, utan att muta in en ideologisk radikalfeministisk position? Det är en form av exploatering av dessa prostituerade, under sken av att hjälpa dem eller vara på deras sida, osynliggör och förlöjligas man dem samtidigt i debatten. Det är osmakligt.

Vi måste konstatera, nej, vi måste TILLÅTAS konstatera, att olika prostituerade har helt olika förutsättningar och skulle ge helt olika svar på ovanstående frågor. Det innebär att staten bör sträva efter att lagstifta och åtgärda på ett mer nyanserat plan, staten skall stå som en garant för medborgarnas mänskliga rättighter, inte som en kränkare därav.

Jag förstår inte varför feministiska frågor alltid blir så överdrivet akademiserade? Det alienerar majoriteten av människor, vilket kanske är syftet? Det är en form av elitism, en elitism som präglar hela jämställdhetsarenan. Det är vissa som får uttala sig, det är vissas åsikter som spelar roll. Etablissemanget.

Dessutom är akademian inte höjd över all kritik, många gånger handlar det ofta mer om ideologiproduktion och lobbyforskning än vetenskap. Alla sidor, även de mest bisarra, kan hänvisa till någon form av stödjande forskning.

I slutändan leder detta bara till tårtkastning och befästandet av ideologiska positionerr, Var finns viljan att mötas, stötas, blötas, ta ifrån och sammanfoga och i slutändan uppnå resultat?

Med det i åtanke vill jag säga några ord på principnivå om "hor-debatten". Min utgångspunkt är att varje individ har den sjävklara rätten till sin egen kropp.

Det finns två kärnpunkter som måste redas ut:
Har horan ett meningsfullt fritt val eller ej?
Är säljandet av sex skadligt för den säljande eller för någon annan?

Detta är egentligen allt vi behöver svara på.
Är svaret nej på bägge ovanstående frågor så är inte prostitution ett problem. Då måste rätten över sin egen kropp gälla.

Finns det ingen fri vilja, alltså en form av slaveri, då bör staten gå in och göra något åt horans situation.

Är säljandet av sex skadligt, för horan eller någon annan, då bör staten gå in och göra något åt horans situation.

Om vi betraktar horan som ett brottsoffer så är det statens ansvar att göra något åt hennes situation. Vi skulle aldrig acceptera att andra brottsoffer tilläts stanna kvar i sin skadliga situation, varför skall vi acceptera att horan gör det?

Jag kan inte se att någon med ärliga motiv att hjälpa horan, kan anse att det är rätt att tillåta horan att hora till att börja med, om man samtidigt anser att det är skadligt. Sveriges lagstiftning idag är fullständigt paradoxal, samtidigt som det inte anses vara ett problem att tillåta prostituerade sälja sex, så anses det samtidigt att hon blir utsatt för övergrepp varje gång hon säljer sex.

Kan det rimligen bero på att sexköpslagen inte har något att göra med prostituerades situation eller att hjälpa sexsäljare, utan att muta in en ideologisk radikalfeministisk position? Det är en form av exploatering av dessa prostituerade, under sken av att hjälpa dem eller vara på deras sida, osynliggör och förlöjligas man dem samtidigt i debatten. Det är osmakligt.

Vi måste konstatera, nej, vi måste TILLÅTAS konstatera, att olika prostituerade har helt olika förutsättningar och skulle ge helt olika svar på ovanstående frågor. Det innebär att staten bör sträva efter att lagstifta och åtgärda på ett mer nyanserat plan, staten skall stå som en garant för medborgarnas mänskliga rättighter, inte som en kränkare därav.

Jag förstår inte varför feministiska frågor alltid blir så överdrivet akademiserade? Det alienerar majoriteten av människor, vilket kanske är syftet? Det är en form av elitism, en elitism som präglar hela jämställdhetsarenan. Det är vissa som får uttala sig, det är vissas åsikter som spelar roll. Etablissemanget.

Dessutom är akademian inte höjd över all kritik, många gånger handlar det ofta mer om ideologiproduktion och lobbyforskning än vetenskap. Alla sidor, även de mest bisarra, kan hänvisa till någon form av stödjande forskning.

I slutändan leder detta bara till tårtkastning och befästandet av ideologiska positionerr, Var finns viljan att mötas, stötas, blötas, ta ifrån och sammanfoga och i slutändan uppnå resultat?

Med det i åtanke vill jag säga några ord på principnivå om "hor-debatten". Min utgångspunkt är att varje individ har den sjävklara rätten till sin egen kropp.

Det finns två kärnpunkter som måste redas ut:
Har horan ett meningsfullt fritt val eller ej?
Är säljandet av sex skadligt för den säljande eller för någon annan?

Detta är egentligen allt vi behöver svara på.
Är svaret nej på bägge ovanstående frågor så är inte prostitution ett problem. Då måste rätten över sin egen kropp gälla.

Finns det ingen fri vilja, alltså en form av slaveri, då bör staten gå in och göra något åt horans situation.

Är säljandet av sex skadligt, för horan eller någon annan, då bör staten gå in och göra något åt horans situation.

Om vi betraktar horan som ett brottsoffer så är det statens ansvar att göra något åt hennes situation. Vi skulle aldrig acceptera att andra brottsoffer tilläts stanna kvar i sin skadliga situation, varför skall vi acceptera att horan gör det?

Jag kan inte se att någon med ärliga motiv att hjälpa horan, kan anse att det är rätt att tillåta horan att hora till att börja med, om man samtidigt anser att det är skadligt. Sveriges lagstiftning idag är fullständigt paradoxal, samtidigt som det inte anses vara ett problem att tillåta prostituerade sälja sex, så anses det samtidigt att hon blir utsatt för övergrepp varje gång hon säljer sex.

Kan det rimligen bero på att sexköpslagen inte har något att göra med prostituerades situation eller att hjälpa sexsäljare, utan att muta in en ideologisk radikalfeministisk position? Det är en form av exploatering av dessa prostituerade, under sken av att hjälpa dem eller vara på deras sida, osynliggör och förlöjligas man dem samtidigt i debatten. Det är osmakligt.

Vi måste konstatera, nej, vi måste TILLÅTAS konstatera, att olika prostituerade har helt olika förutsättningar och skulle ge helt olika svar på ovanstående frågor. Det innebär att staten bör sträva efter att lagstifta och åtgärda på ett mer nyanserat plan, staten skall stå som en garant för medborgarnas mänskliga rättighter, inte som en kränkare därav.

Au contraire, du faller på eget grepp.
Aggressiviteter har inte heller fungerat som du tänkte dig. Jag tror du innerst inne förstår det. Du ville hävda att det var grundlöst att hävda Farleys studier är metodologiskt problematiska, och det enda du påstår är att nej det är inget metodologiskt problem att göra urval på dessa sätt.

Vetenskap är inget att leka med, ska man undersöka sjukdomstillstånd och syndrom hos en grupp människor, som Farley pysslar med så är det extremt viktigt hur urvalen går till. Som fallet är nu har en grupp människor på tvivelsamma grunder sjukdomsförklarats.

Jag övertygar inte säger du. Nej, inte ideologiska virrpannor det är uppenbart, men detta är helt enkelt inte brukliga metoder i framställningar som ska avse representativa utsagor.
Exempelvis tänker du dig att det är oproblematiskt att söka information med hjälp av människor som måsta antas ha en förförståelse av fenomenet på ett visst vis. Förförståelse av ett problem eller fenomen du avser undersöka måste undvikas och åtminstone klargöras hur det kan ha inverkat på materialet. Detta är centralt för hur kunskap ska kunna generaliseras.

Du vevar igång en apparat du inte kan vinna, och allra minst genom att blott övertyga dig själv med värdeförstärkande uppskattningar om dig själv, varvat med nedlåtande och ignoranta utsagor om andra och om själva ämnets kärna.

Det riktigt lustiga är att det du säger är märkliga ologiska spekulationer: som att vara kritisk mot hur vetenskap handskas med är samma sak som att personligen inte vilja vetenskap. Jag vill ha bättre kunskap, av det enkla skälet att ideologisk gröt som detta inte hjälper kvinnor som behöver hjälp. Vetenskap ja tack, ideologisk blindhet nej tack.

Men du verkar mest upptagen med halmgubbar, det tråkiga är att du mest avslöjar dig själv som ointresserad av vetenskap och försvarar dogmer och ideologiska föreställningar. Sedan beskyller du andra för det på grundval att de ser metodologiska problem. Som du skriver så ägnar jag mig "bara" åt att kritisera: ja, herregud så fräckt av mig att kritisera. Vilken härlig auktoritetston du använder dig av. (Och "bara" blev den där halmgubben åter igen.)

Ursäkta men, goddag yxskaft.

Kunskap finns, men den är vida mer komplex än dessa förenklade och ideologiskt skruvade "studier" byggda på förutfattade meningar. Vad gäller trafficking finns flertalet migrationsforskare, men av någon anledning nämns de sällan, jag skulle tro för att deras analyser inte är förenklingar som går att passa in i en ideologisk bild av kvinnor som automatiska offer och dessutom problematiserar trafficking som funktioner av hur reglerad invandring är. (Se tex Laura Augustin).

PS. Vad gäller Petra Östergren gör du åter en halmgubbe, hennes studie har aldrig varit avsedd att vara representativ, utan som ett komplement som ska bidra till att förstå prostitutionen på ett mer komplext vis.

Tack Björn för att du bryter av och ställer nödvändiga frågor!

Louise Persson säger INTE att prostituerade gör ett fritt val. Hon säger att NÅGRA gör det; och så är det. Shekar Naq påstår därremot att INGEN prostituerad gör ett fritt val, vilket är rätt och slätt sanningslöst.

Shekar Naq sätter i system att helt enkelt ignorera vad andra säger, samt snackar och snackar och snackar i det oändliga, tillämpande filibustertaktikens alla tänkbara skamgrepp, framför allt 1. avsiktliga missförstånd och 2. anförande av allsköns mer eller mindre ovidkommande "forskning ", det ska impa på de "mindre vetande" - bara för att han själv helt enkelt inte tål att någon annan har motsatt uppfattning. Jag vägrar diskuterar med denna person, ty han är uppenbart oärlig.

Ställningstagande i sak ger sig ganska enkelt av av rätt elementära överväganden präglade av sunt förnuft och normalt klar och medmänsklig rättsuppfattning, såsom åtskilliga skribenter gjort; och det är precis vad Nekar Shaq och de beramade artikelskribenterna, samt för den delen hela vår dekadenta politiskt-mediala överklass, som i decennier tyranniserat folket, omöjligen kan tåla. Agendan är: demokratin skall till varje pris avskaffas. Frihet är därför ett fult ord i dessa perverterade öron.

Sen instämmer jag med LP: Björns kommentar var mycket tänkvärd. Rätt ska vara rätt. Vi behöver inte nyspråk, vi behöver klarspråk.

Folks sexliv är inte något som politikerna har att göra med. Så länge alla inblandade är med på det hela så är det ingen lagstiftningsfråga. Väldigt många är tvungna att arbeta för att försörja sig och långt ifrån alla gör det med glädje, men vissa ämnen skapar mer nyfikenhet än andra, därav dessa debatter. Politikerna skall hålla sig borta från folks privatliv även om det känns populistiskt lockande.

Mikael Forsbergs enkla kommentar är sund och rak. Jag vill även flagga för en nyinkommen artikel, som i högsta grad hör hit:
http://www.newsmill.se/artikel/2008/11/04/behovs-ett-nytt-politiskt-part...
Utförligt, klart och enkelt; och lyckligt fritt från kvasiintellektuellt blajjande.

Är nyfiken på det där om Andrea Dworkin inblandning med MacKinnons på 80-talet, låter så olikt Dworkin. Har du källor?

Adryan: Enklaste källan finns alltid på Internet:

http://www.ifeminists.com/introduction/editorials/2001/0313.html

Ser man på, artikeln har kommit upp på tionde plats. Stort grattis till Louise, som här gör en verkligt progressiv insats.

För de intresserade togs sexköpslagen upp i Studio 1, den 21/11
http://www.sr.se/sida/default.aspx?programid=1637
"Strängare sexköpslagar i Europa
Allt fler europeiska länder vill skärpa lagstiftningen kring prostitution. Det senaste i raden är Storbrittanien där regeringen nu vill göra det olagligt att köpa sex av personer som kontrolleras av en hallick eller som har tvingats till prostitution. Jenny Westerstrand är statsvetare på Uppsala Universitet. I en avhandling som snart läggs fram menar hon att det är det ökade fokuset på trafficking som fått Europas stater att alltmer se prostitution som ett problem.
Reportage av Lotten Collin." Jenny Westerstrand menar bland annat att exemplen Australien och Holland visar att laglig prostitution ökar både den vita och den svarta prostitutionen.

Utbildninsradion intervjuar offer för övergrepp och en terapeut berättar om varför en människa som utsatts för övergrepp som barn får svårt att sätta gränser som vuxen.
"Många människor i Sverige har utsatts för sexuella övergrepp som barn. Hur kan de som vuxna hitta ett fungerande sexliv? Vår reporter Thomas Thorén träffar terapeuten Agneta Sandberg och en av hennes patienter som arbetar för att hitta nya livsmönster efter sina svåra barndomsupplevelser. Vi möter också ett par som berättar vad som hände när den ena av dem efter många års äktenskap började minnas de övergrepp hon utsatts för som barn."
http://www.ur.se/ur.se/templates/MediaPage.aspx?id=16354&uri=http://www....

Sen angående metod- och källdiskussionen mellan Shekar och Louise så finns inget annat sätt för att reda ut frågorna än att ni skriver någon form av uppsatser på max 3000 ord som ni lägger fram på ett offentligt seminarium på Aula Magna på Stockholms universitet. ^^

Det borde vara en självklarhet att staten skall vara skadeståndskyldig. Stiftas en lag som innebär att män inte skall behöva betala när de har sex med någon som de kanske inte ens känner så sätts ju sexsäljaren i en position som liknar slaveri.

De sociialistiska feministerna vill ju ha allt annat gratis så varför skall sex vara ett undantag? Kostnaden får väl skattebetalarna stå för i vanlig ordning.

Häpp, den här gamla klassikern kom upp igen. Jag passar väl på och uttala mitt oförändrade understöd. Jag begriper inte varför Makthavarna, som tvunget ska göra livet svårt för vanliga människor på alla sätt de kan, ska förbjuda oss att betala för ett ytterst elementärt behov liksom för allsköns onödigheter.

Shekar Nag, jag tror du är ännu ett av kvinnorörelsens troll som har som huvudsaklig uppgift att förstöra/förvirra debatten med mängder av påståenden. Lägg ner!

Jag tycker LP skrivit en intressant artikel.

Jag har blott en endaste fundering - hur mycket betalt tar Gudrun för allt detta?

Lysande artikel.

Oh, det här är ett intressant ämne. Jag tycker man kan se p åsexköp lite som rattfylla:

Inge människa skadas för att en person kör stupfull. Ingen. Det är att orsaka en olycka pga av fylla som borde vara vara brottsligt, principiellt. Däremot är RISKEN väldigt stor att någon skadas. Därför helgar målet medlen och få tycker det ska vara tillåtet att köra full.

Samm asak med sexköp. Sexköp kan ske genom samtycke. Men RISKEN att personen i längde far väldigt illa är väldigt stor. Därför helgar ändamålen medlen.

Världen är inte svart och vit, och det enda sättet att veta att man garanterat hamnar fel är om man håller en kurs stenhårt.

Så tycker jag!

En sak till:
LP säger:
>>>
Dels för att det finns ett problematiskt antagande om som handlar om att män är av naturen våldsamma, och att kvinnor av naturen är fredliga. Tyvärr är det ju en föreställning som framför allt radikalfeminister hämtar näring ur, ch en anledning att de också ofta halkar ner i en essentialistisk syn på könen.
>>>

Här är vi såklart helt ute och snurrar. Du blandar ihop ÄR med BÖR. Jag anser att man ska aldrig, aldrig, ALDRIG ska försöka förvanska vetenskaplig sanning för att det passar ens ideologi. Självklart är män mer våldsamma. Allt annat är larv!

Däremot, så är inte ÄR samma sak som BÖR. Om en polis för det mesta ÄR en man, så kan man ju fortfarande tycka att det BÖR inte vara på det sättet. Likadant: män ÄR mer våldsamma, men vi behöver inte acceptera det.

Men börja aldrig, aldrig ALDRIG förvanska sanningen för att det passar din ideologi. Då är du ju inne på det här med politiskt styrrd sanning, som du själv är emot. Du kan forfarande argumentera för hur det BÖR vara, men låtsas inte som att världen ÄR en annan än den är!