Betraktelse över friheten

Tack för en delvis inspirerande men också tämligen förvirrande läsning. Jag ämnar här nedan kommentera stycke 6 och 7, som verkar inta en central plats i din argumentation. Jag skriver "verkar", för dessa avsnitt håller inte för en analys. Redan på en rent språklig nivå blir oklarheten tydlig. I första meningen använder du bestämd form efter ett possesivt pronomen, vilket gör syftningen ytterst labil. Här anas en sammanblandning av en subjektiv och en objektiv nivå, en dualsolipsistik tendens som dyker upp på flera ställen i artikeln. Om lagar, etik och politik är mentala företeelser, inte sociala, hur kan då friheten innebära en normexternalisering? Här verkar du förutsätta en högre norm av religiös eller metafysisk karaktär. Lucifer dyker visserligen upp senare i texten, men kopplas inte explicit till frihet eller normer.
Kanske är det helt enkelt ett kontextproblem. Om du hade i stället publicerat din "Betraktelse" i ett forum för prosadikter hade min reception säkerligen frigjort sig från argumetationsanalysens konventioner och låtit sig förföras till att sväva i den poetiska rumtiden.

Pedant.

Kontraanmärkningar.

"Om lagar, etik och politik är mentala företeelser, inte sociala, hur kan då friheten innebära en normexternalisering?"

Vad menar du? Hur kan j, e och p normexternaliseras om de INTE är mentala entiteter jämte sociala?" Detta är friheten, som Sartre klargjiort. Det ofrånkomliga valet, la condition humaine.

"Här verkar du förutsätta en högre norm av religiös eller metafysisk karaktär."

Hur då förutsättta? Det sker väl snararare kontingent.

"Lucifer dyker visserligen upp senare i texten, men kopplas inte explicit till frihet eller normer."

Kopplingen anser jag tydlig nog. Normerna tänker jag skall rotas i etiken som kommer från den, som är högre än Lucifer.

Jag är fil kand med tre betyg i filosofi och klarar mensaribban på normativt intelligenstest (WAIS III). Argumentationsanalysen finns där men kan verka kamouflerad. Beaktat är behovet förvisso. "Pedant", äsch, jag ska inte vara grinig nu, men jag förstår inte riktigt vad du säger (vad är t ex dualsolipsism?). Bestämd form efter possessivt pronomen är helt enkelt språkfel och det kan jag inte upptäcka.

Vad mystiken beträffar, ligger den inom politikens dimension, vilket antyds i första stycket. Deträr mycket snack om såndärn nyliberalism nu. De gillar frihet, påstår de. Men vad är frihet?

Prosadikt är det inte, inte heller en debattartikel, jutan just en - betraktelse, en gränsgenre i denna kontext och på detta forum. Också om religion har många talat, vilket ger behov av en balansering. Ja, osv. Relevanserna , den lokala intertextualiteten, finns där, som svampar i skogsdunkel, inte så omedelbart synliga.

Återkom gärna, Kritan, så kan vi fortsätta vårt samtal.

Gud är en man - en gubbe med skägg! Det fick jag lära mig i söndagsskolan. Han är med andra ord den som skänker makt till mannen över kvinnan. I Bibeln får vi lära oss om honom och hur vi ska behandla kvinnan. Ve den Guden - Herren Sebaot!

Men kära Helena! Den guden finns inte utanför Platons och Walt Disneys skallar, och det är bara där den verkliga existensen finn i serietidningarnas värld. Där sitter han i en gungstol, röker pipa och är fullkomligt sysslolös, för änglarna sköter allting perfekt.

Sen har vi Djävulen, som slätrakad sitter på sin svarta tron. Han är också sysslolös. Styra Helvetet? Glöm det! Demoner gör allting uppåt väggarna. Det är lågkonjunktur och finanskris hela tiiden. Dom lever på bidrag från Himmelen. Det kallas Mikaelhjälpen, efter ärkeängeln. (Han och Djävulen, Lucifer alltså, förblir kompisar, Mikael vet att han är nr. 2.)

Himmelen har råd. Där är det jättestora budgetöverskott i evighet.

Gud och Djävulen snackar jämt på Heta Linjen med varandra. Dom har lixom inte mycket annat att göra.

Du undrar vad jag menar med dualsolipsism. Jag måste erkänna att termen är något av en språklig innovation, men innebörden är väl tydlig nog: istället för det solipsistiska "världen består av MINA tankar, känslor och förnimmelser" föreslår du en glidning mot det dualsopisistiska "världen består av MINA och DINA tankar, känslor och förnimmelser". Frågan är hur pass töjbara ditt JAG och ditt DU är.

Denna tendens förekommer som jag nämnde på flera ställen i din text, t. ex i detta stycke:

"Friheten kommer som en tjuv om natten, som en vän om dagen, som Någon Annan, men inte någon helt annan. Det är Någon man möter på gatan, en skugglik gestalt, som delvis är "Jag", och kanske märker man inte att det sker."

Jag tolkar din kommentar "Hur kan j, e och p normexternaliseras om de INTE är mentala entiteter jämte sociala?" som att du inte ser någon motsättning mellan sociala och mentala entiteter. Intressant.

Menar du rentav att omedierad kommunikation är möjlig, och förutsätter denna kommunikation i så fall ett typ jungiansk kollektivt omedvetet?

Intressant att diskutera med en intelligent människa.

Då förstår jag vad du menar med dualsolipsism. Jag skulle kalla det psykiska monader. Sen är du på rätt spår! Kanske är just en omedierad kommnikation är möjlig genom språkets semiotiska funktion, vilken frambär semantiken på sin våg; C G Jung belyser hur det kan vara möjligt, och vad den skenbara motsägelsen beträffar kan man titta på Niklas Luhmanns systemteori. Den avslutande komblimangen vill jag kvittera: det är trevligt att bli förstådd.

Så har vi kommit in på "det undermedvetna", och det var väl det artikeln ville med sitt "arketypiska" bildspråk. För jag tror att det är där det måste börja, i själva den psykiska jordmånen. Det här är i slutänden sannerligen politik. Jag flaggar för en ny kommentar på min artikel Om de ökande klyftorna i det svenska samhället. Så är ännu en av "relevanserna" belyst.

Jag gillar din metafor med de kristevanska underdyningarna. Men hur ser de på materialismen? Är den öht förenilig med din leibnizska världsbild?
Du verkar ju vara en trevlig snubbe bortsett från det där mensa-skrytet. Grabbar emellan, är det inte bara ren skär vaginasavund? Vi vet ju att tjejer har bättre lipider tom i hjärnan.

Mensaskrytet var ju smaklöst, men sånt är bra att veta. För övrigt tramsar du nu, det intresserar mig inte.

Mensaskrytet var ju smaklöst, men sånt är bra att veta. För övrigt tramsar du nu, det intresserar mig inte.

Det slog mig att min artikel ju innehåller en "dialektisk" motsägelse. Det är brukligt att skilja mellan negativ och positiv frihet, häremot protesterar många, för det finns bara negativ frihet; och jag instämmer inledningsvis härmed, men kommer sedan fram till motsatsen: en positiv frihet finns verkligen, och den negativa friheten är dennas grund och nödvändiga villkor; utan denna positiva frihet är den negativa friheten alldeles utan värde.
Frihetsfrågan är alltså mycket komplex., och svaret tillsvidare mysterium, dvs. jag förstår det inte, men förnimmer det. I den förnimmelsen må allting börja.

Artikeln är medvetet poetisk, gåtfull, och skälet är intuitivt att på något sätt pejla eller loda verkligheten, ett slags djupdimension som går förlorad om man uttrycker sig "enkelt och klart". Det finns en frihetens mystik.
Men låt oss nu resonera "tvådimensionellt". På ytan menar jag ungefär så här: Lucifer, eller Satan om man så vill, utgör enligt traditionell kristen uppfattning det ondas makt, men det tror jag inte alls på; faktum är att jag v-e-t motsatsen.
Jag ser mig nödsakad att bryta ALL kontakt med traditionell kristendom. De kan nog sätta upp en inställsam och "tolerant" fasad, men det är värdelöst, för de bryr sig inte ett skvatt om vad man säger. De är för mig fullständigt ointressanta; nulliteter.
Det finns en växelverkan mellan Lucifer och Höga Namnlösheten, en dialektik. Lucifer avslöjar våra illusioner, och det är inte dåligt, utan det är bra. Lucifer tvättar av oss smör och sirap.,Lucifer hatar hyckleri. Det gjorde Jesus också. Lucifer och Jesus möttes i öknen: och de kom överens.
Men här har vi också ett gudsbevis. Lucifer är inte "Gud". Han är en skapad varelse; han är en av oss. Men han skulle inte ha funnits utan Höga Namnlösheten, för det är inte möjligt; då hade människan varit ensam och övergiven, och det är hon bara tillfälligt, som Jesus på korset, fast hon inte vet att det är tillfälligt just då, men i återblickens ljus var hon aldrig övergiven, och så skall det alltid vara.
Ateist är jag inte. Jag är motsatsen. "Gud" är ovetbar; men precis allting talar för att "Gud" verkligen finns. Vi närmar oss visshet asymtotiskt. Det är min bestämda uppfattning. För denna skall jag ej argumentera, och det vill jag inte heller.

Viktig uppdatering! Jag har upptäckt en artikel här på Newsmill, vilken genom sin vällovliga frihetslideklse väsentligen anknyter till min artikel här inom ett specifikt och högaktuell perspektiv, nämligen feminismen. Varmt rekommenderad läsning:
http://www.newsmill.se/artikel/2008/10/22/feministisk-determinism-0
Jag har där givit en kommentar, som jag är mycket självbelåten med.

Jag är fullt fri att plundra, våldta och mörda. Ingen kan nämligen hindra mig. Man kan alltså inte samtidigt hävda Frihet och Rätt, för då gör man sig skyldig till en logisk självmotsägelse. Man måste alltså kompromissa; såvida det inte finns ett slags djupdimension, vari normerna reinternaliseras. Jag finner en sådan i andligheten. Den befinner sig nu i kris. Härom skall jag inom kort införa en ny artikel. Hursomhelst: Max Weber beklagade Entzauberung med rätta. Omystik är inte nyttigt för oss.

http://nattljuset.blogspot.com/2008/09/lucifer.html

Ingen kärlek utan hat, inget hat utan kärlek. Guds kärlek dividerat med Guds vrede ger: Det finns inget värde utom ändamålsenligheten. Det är frihetens mystik.

Ingen kärlek utan hat, inget hat utan kärlek. Guds kärlek dividerat med Guds vrede ger: Det finns inget värde utom ändamålsenligheten. Det är frihetens mystik.

Ingen kärlek utan hat, inget hat utan kärlek. Guds kärlek dividerat med Guds vrede ger: Det finns inget värde utom ändamålsenligheten. Det är frihetens mystik.

Whoops, trippel, två bör strykas. Taskigt pekdon. Förtydligande: det finns inget värde förutom ändamålsenligheten m a p tillstånd X, som är objektet för frihetens mystik.

Vi lever i ett samhälle, som för varje dag blir alltmer förljuget, ondskefullt, hotfullt och brutalt. Det är en oundviklig utveckling, som kommer att accelerera med den ekonomiska krisen. Det är ingenting att göra åt, det är bara att gilla läget. Survival of the fittest. Också detta tillhör frihetens grundvalar. Så grymt är det. Kyla och behärskning! Lucifer står bakom oss.

Myten avkodad. Åh, det var ju så enkelt, så fullkomligt självklart, så uppenbart hela tiden. Lucifer och Jesus är samma person. Fiskarnas tidsålder slut, Vattumannens ingår.

Förvisso har vi en politisk dimension. Allt hastigare går vi mot ett slavsamhälle, där FRIHET = PORNOGRAFI. Monopolkapitalets förlorade land. Falskhetens välde. Den liberala epokens plötsliga kollaps i form av den allmänna och globala krisen, som obönhörligt gör sig gällande på verklighetens alla områden.

Politik igen. Folk tänker vinkelrätt FEL. Skiljelinjen är inte vertikal, utan horsontal, inte Höger kontra Vänster utan Bra kontra Dåligt. Vi behöver Frihet OCH Välfärd (däremot INTE Nattväktarstat ELLER Nomenklatura), och det finns ingen som helst motsägelse där. Snilleblixt, svenska folk, vakna upp! O milde Gud, vem än du är, BEFRIA oss ur Maktens hjärntvätt.

Men diagonalen då?

Diagonalen!? Det får jag ta en funderare på! Hursomhelst, Johannes Forsblom har gjort en bra men lite vä'lkänslosam sammanfattning om julmysteriet, som bör läsas i detta sammanhang:
http://www.newsmill.se/artikel/2008/12/23/det-paradoxala-julmysteriet

Hur länge ska du fundera på det då?

Tills nu. Sofia har rätt. Det är diagonalen som gäller i praktiskt liv. Vi måste nämligen ta hänsyn till vår egen skröplighet och inte begära för mycket av oss själva, varför det i allmänhet måste till en kompromiss. Vi bör emellertid sträva efter en orientering vinkelrätt mot den sanna horisontala skiljelinjen och horisonten.

Som jag uppfattar det grundar sig diskrepansen mellan den sanna horisontala skiljelinjen och horisonten i en synvilla som framförallt uppstår vid fuktig väderlek. Ett närbesläktat fenomen är mångator som bara kan ses ur vissa vinklar. Jag funderar över följande teoretiska problem: om två individer/punkter på jordytan lyckas projicera varsin diagonal med samma styrka, gäller då topptriangelsatsen vid den sanna horisonten? Kan detta öht bevisas teoretiskt eller måste det prövas empiriskt?

Och så har vi regnbågen också.

Det har du ju i princip rätt i. Det var dock länge sedan jag fick uppleva detta himla fenomen.

PSALM
.
Död åt allt vad av synden bränns,
intet är vart den leder.
Finns det straff som tillräckligt känns?
Herrens frihet är utan gräns,
ugnen han oss bereder.
.
Världens obönhörliga kross
mal till bröd våra fjärna
meteoriter. Domens bloss
Lucifer hämtar så ner till oss
mörkaste havets stjärna.
.
Någonstans finns en bro av hopp
spänd över tomma vatten.
Snart tillända mitt levnadslopp!
Helgonens ögon och Kristi kropp
leder mig hemåt i natten.
.
Låt mig leva och låt mig tro.
Återstår bortom allt annat
sist för renhetens krona och sko
andens tempel. Där vill jag bo
ännu när tiden stannat.

"Halo igen". Tja det var väl snarare norrsken än regnbåge. Men det har ju också sin charm.

Min dikt är allvarligt menad. Den kommer från hjärtat.

Som kritiker intar jag normalt en a-intentionell, närmast läsarcentrerad (fishsk) hållning. Jag är alltså öht inte intresserad av vad författaren "avsett" eller "menat", varken i emotionell eller kognitiv betydelse. Min läsarförväntningshorisont, som bl a påverkats av tidigare interaktion med denna blogg, innefattade en traditionell regnbåge i dagsljus, snarare än metoriter och mörka stjärnor, därav min något raljerande kommentar. F ö rymmer dikten visst det poetiska kvaliteter, bl a den nyskapande antitesen "krona och sko".

Det är en bra inställning för en kritiker. Min förra kommentar avsåg att klargöra mig själv inför den samlade läsarkretsen. Vår nu med norrsken och halo utökade rekvisita av celesta metaforer tycker jag bildar en fruktsam bakgrund för artikeln vars ärende är djupt religiös i ett slags ny mening. Jag står i omätlig skuld till katolska kyrkan, vars babelstorn inte räcker ända upp till den sfär som inspirerar vårt bildspråk men högt nog för den avgörande paradoxens slutligt lyckade ikarosflykt dit upp från tinnen. Petrus bar älsklingslärjunden på sina axlar. Vilket ljus är fjärde evangeliets oövervinneliga? Jag skulle säga eklipsen. Det är koronan som lyser. Så är mitt ärende alternativt sakramentalt. Renhetens sko syftar på fottvagningen.

Åh, för ordningens skull! En ytterst skarp distinktion: vad här sägs representerar bara mig och mitt och inget annat. Trosståndpunkten räknat är jag INTE katolik, utan metakatolik. Det är en skillnad som natt och dag.

Mina artiklar här, som bildar ett organiskt sammanhang motiverande talrika korsreferenser, har i dagarna utökats med nr 9, som fördjupar denna med behandling av det fält, där frihetsfrågan ställer sig synnerligt problematisk:: sexualitetens.
.
http://www.newsmill.se/artikel/2008/11/10/sexualpolitiskt-klargorande

Katolik? NEJ. Frihet är inget för de rädda! Kyrkan lamslås av sin skräck och krampaktigt kontrollbehov, berövar sig sin egen frihet; den är ej vital och verkar inte mer för frälsning, fast den vill. Petrus har fallit. Han måste lämnas liggande. Den Jesus älskar tråder slutetappen ensam och når ända fram. Jag är metakatolik. I Faders, Sonens och den Heliga Andes namn + , hell Lucifer * .

Jaha för några dagar sen skulle Petrus bära lärjungen men nu får han gå själv. Det är minsann barkbrödsdagar även blan de utvalda?

Det kan man lugnt säga. Sakramentets helighet är tillsvidare rätt långt från Leijontornets utsökta gourmetbröd; det skall ändras! Bort nu med traditionens andefattigdom.

MAKTAXIOMET
.
Vad är den stora Väsenhemligheten?
Att göra som Gud & ta det djävligt lugnt
& en gång för alla befria sig ur smeten.
Den som kontrollerar sexualiteten
...kontrollerar Universum. Punkt.

Intressant idéinnehåll, men versfötterna haltade på ett atypiskt sätt.

De haltar inte ALLS! :o( - Inte om man läser på ett naturligt sätt och med tungt smattrande skandering:
.
vad Är den stOra vÄsenshemlighEten
(a)tt gÖra som gUd & ta det djÄvligt lUgnt
/ & En gång för Alla befrIa sig ur smEten
dEn som kontrollErar sExualitEten
/... kontrollErar univErsum pUnkt
.
Slasharna markerar cesurer, parantesen temporalt nollvärde.
.
Versen är alltså avsedd för recitation och ansluter till den för det svenska språkets särart lämpliga principen att räkna betoningar och inte stavelser. Jag sätter stort värde på Kritans förståelse av dess idéinnehåll.

Hädelsens begrepp implicerar logiskt Höga Namlöshetens åtkomst i sårbarhet för oss, vilket ger dödande självmotsägelse. För den som i sanning har tron existerar alltså ingen hädelse, a fortiori icke heller någon skadlig blasfemi.

lasfemins helighet. Det absoluta sanningskravet. Religionen skall inte sättas i Guds ställe, för det är avgudadyrkan. Lucifer spränger hyckleriets bro från illusioner till naken lögn. Sanningens helighet och blasfemins befrielse! Förlåten måste rämna.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3561&a=879297
Ja, vad säger man. Världen har en påve som fullständigt tappat greppet, och som uppenbarligen saknar en stab som kan hålla honom i schack och som tvärtom säkerligen är en del av prpblemet. Sedan förra påvens glansdagar har nu katolska kyrkan råkat i djupaste förfall; också detta, om något, ett tidens tecken! Här krävs en uppgörelse med den primitiva och förvirrade teologi som är grunden till detta elände. Denna uppgörelse måste med nödvändighet bli kopernikanskt revolutionär.

Religionens avgudadyrkan: föreställningen avskiljs från Anden och förfaller till falskhet och fetisch. De "troende" kröks in i vanans och det kulturella nishpartikularitetens svarta hål av illusorisk banalkult, hemtrevnad, kitsch, pekoral, världsfobi,. tryggaräkan och tingeltangel.; och detta kallar de "frälsning! Det är ingenting i den vägen, vilket är uppenbart för utomstående. Av Ursprunget finns intet kvar, absolut ingenting, allt därinne är bara undergång, lögn.och degeneration Och "humansimen" runtomkring, likbanalt oursprunglig och blott reaktiv, pendlande mellan hysterisk upprördhet och spelat cool ironi hehe; här gäller det bara att till varje pris ALDRIG ta sitt eget liv på allvar. Man måste bryta med detta geschäft, denna trafik, detta ömkliga pandemonium! av MEDVETSLÖSHET för uppnå den sanna flykthastigheten.

För att undanröja en allmän begreppsförvirring: det Goda gäller, och gäller enbart. Men vad är rätt och vad är fel? Det avgörandet är svårast av alla. Den förenklande, abstrakta metafysiken är då bara totalt steril. Man skall gå rakt på Ljuset, där det faktiskt lyser, om aldrig så svagt. DET är Lucifer! Det kan kristendomen, sådan vi känner den, aldrig förstå, och leder oss därför till mörker och olycka. Metakristendom är nödvändigt.

Finns Gud? Lever Schrödingers katt? Ställ er frågan: svaret ges och lådan öppnas i vår dödsstund: härom VET vi ingenting, och denna Frihet kan vi icke undfly.

Traditionell religion är hopplöst primitiv och frånkörd. Hör bara: "Tron försätter berg", "bulta på porten ska den öppnås", "be så ska du få". Det är inte Gud. Det är Jultomten. Preciiiiiis vad folk vill höra. Stryka medhårs. Jesus Kristus går an som en politiker.