Publicerad: 2008-10-13, Uppdaterad: 2011-11-02
Informationsförbundets generalsekreterare Margaretha Sjöberg tycker att "känslojournalistiken" inte hör hemma i rapporteringen om finanskrisen. Samtidigt anser hon att ekonomijournalister inte har klarat av att ta hand om hennes medlemmars "floder av information och pressmeddelanden" på rätt sätt. Men just mera känslor, inte färre, är det recept informatörerna bör utnyttja om de vill använda medierna som kanal till mottagarna.
Det är faktiskt bara att inse att när börskurserna störtdyker och bolånen stiger som raketer mot skyn, allt medan världens ledare förgäves skyfflar tusentals miljarder skattekronor in i finansiella svarta hål - då är det verkligen läge att bli känslomässig.
Medierna vet detta. De förstår att läsarna, tittarna och lyssnarna får lite svårare att somna på kvällarna, vet att de ligger vakna och oroar sig för hur de ska ha råd att betala räkningarna vid månadsskiftet. Och hur ska det nu gå med pensionerna när halva börsvärdet försvinner?
Det måste vara en sällsynt känslokall person som inte påverkas i detta läge. Och för medierna är det därför självklart att producera journalistik som rör vid dessa känslor av oro och förundran inför det nästan obegripliga. Ibland blir det då lugnande rubriker, andra gånger engagerande och agiterande.
Banker, fondförvaltare och andra företag och organisationer borde lära sig att på samma sätt som en skicklig redaktör skapa budskap och innehåll som tar fäste hos den som oroar sig, snarare än att kommunicera på ett sätt som enbart uppfyller kriterierna "korrekt information, baserad på relevanta fakta, bedömningar och argument", som det står i informatörernas etiska regelverk.
Relevanta fakta kan faktiskt bestå i en beskrivning av de känslor som rivs upp på en bank som oroar sig för kreditförluster. En ärligt sorgen bankdirektör som berättar om sin starka oro - och samtidigt levererar bevis på vad som görs för att reda upp situationen - kommer garanterat få större utrymme i media för sina budskap än den osannolikt oberörde kollegan med aldrig så många "korrekta" siffror och diagram.
Det är ingen ovanlig situation att som PR-konsult konfronteras med direktörer eller informationschefer som till varje pris vill undvika ord som beskriver känslor. De tror nämligen att sådana är tecken på svaghet. Men känslor kan också vara ilska, beslutsamhet och jävlar anamma. Politiker vet ofta mycket bättre än näringslivets företrädare hur man bör kommunicera för att nå fram. De har sedan länge insett att det är just känslorna som styr våra beslut, betydligt mer än aldrig så faktabaserade och förnuftsmässiga analyser på de rosa affärssidorna.
Ropen på självrannsakan inom journalistkåren dyker alltid upp när bubblorna spricker. Dot com-erans haussning av företag utan annan substans än mer eller mindra bra idéer var i hög grad ett verk av ekonomijournalister som medan luften pyste ur luftslotten omkring dem undrade om de inte borde ha varnat eller agerat annorlunda. En av de journalister som på den tiden faktiskt varnade och pekade ut den nakne kejsaren var Aftonbladet-journalisten Peter Kadhammar, då på Expressen, framför allt i ett minnesvärt reportage år 2000 om Icon Medialab och Johan Staël von Holstein.
Jag misstänker att det Margaretha Sjöberg lite föraktfullt benämner "känslojournalistik" i sin artikel på Newsmill i dag främst gäller kvällspressen, där reportrar som Peter Kadhammar skriver om och intresserar sig för ämnen som berör både dem och deras läsare. I själva verket är det nog så att om både ekonomijournalister och informatörer kände efter lite mer med magen så skulle fler reportage skrivas och TV-inslag produceras som både förklarar och varnar i tid. Innan bubblan spricker nästa gång.
Inom PR-branschen börjar allt fler bli ganska duktiga på att skala bort fluff och oväsentliga teknikaliteter ur pressmeddelanden och annat material eftersom det inte biter på mottagarna på redaktionerna. Jag önskar att vi dessutom kunde få in lite mer känslor i materialet. Det skulle ge våra uppdragsgivare, och Margaretha Sjöbergs medlemmar, ännu bättre möjlighet att nå fram med sina budskap. Inte minst i tider av rejäl och berättigad oro.
3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Jaså!
Sjöberg uttalade sig mot känslojournalistik i sammanhanget "när krisen övergår i hysteri" - och hon motsätter sig att känslojournalistiken tar över och ligger till grund för ekonomiska beslut som kan få effekt för lång tid framåt. Naturligtvis har hon rätt i det. Att någon motsätter sig det är förbluffande. Det är så idiotiskt att privatpersoner köper aktier och fonder när allt beskrivs med eufori och triggas att sälja i panik när allt är panik. Lika dumt var det när svenssons triggades att investera i övervärderade it-aktier som nu, när det grips av panik och säljer på den absoluta botten. Undrar om skribenten och tillika pr-konsulten vill få in en fot på aftonbladet, eller månne har han en fot inne på Aftonbladet?