Publicerad: 2008-09-28, Uppdaterad: 2011-11-02
På sätt och vis var det lockande att smälla en champagnekork i helgen för att fira att den ursprungliga FRA-lagen nu har fallit och det ser ut som att avsevärda förbättringar av lagstiftningen kommer på plats. Men champagnen fick ligga kvar på kylning. Även om regeringen presenterade ett inriktningsförslag som var bättre än det ursprungliga är det för mycket som är otillfredsställande i den här processen för att det ska gå att känna verklig glädje över det som nu händer. Det rimligaste i det här läget hade varit att börja om helt och genomföra den översyn av underrättelsetjänsten i vårt land som regeringen ändå annonserade i budgetpropositionen som presenterades i förra veckan:
"Regeringen avser att för 2009 initiera en översyn av underrättelseverksamheten. Regeringen återkommer med en utförligare redogörelse av utgångspunkterna för en sådan översyn" (Budgetpropositionen, Utgiftsområde 6 Försvar och samhällets krisberedskap sid 50, Försvarsunderättelseverksamhet Inriktning för 2009. )
I den positiva delen kan nämnas att vi ser ut att få regelrätt lagstiftning och inte reglering genom förordning, vilket är en seger för rättsäkerheten. Avgränsningarna för vad FRA ska få spana på kommer att bli tydligare. Juristerna på Centrum för rättvisa tror att förändringarna kan leda till att den nya lagen lever upp till Europakonventionens minimikrav på integritetsskydd. Det är bra.
Vad som hänt är alltså att den FRA-lag som de högsta politiska ledarna i vårt land har hävdat var en nödvändighet för rikets säkerhet inte kommer att bli verklighet. De förändringspunkter som presenterats är så genomgripande att det finns skäl att tala om en ny FRA-lag. Det går dock inte att analysera det nya förslaget fullt ut innan lagtexten är presenterad, men regeringen har i alla fall givit en tydlig indikation om innehållet. Att FRA-lagen fallit, även om det inte är så regeringen uttrycker det, är en seger för alla oss som på olika sätt engagerat oss för rättsäkerhet, skydd för den personliga integriteten och för en intellektuellt hederlig politisk debatt.
Men ett antal viktiga frågor kvarstår och det finns därför skäl att fortsätta diskussionen om såväl innehållet i den nya lagen, syftet och effekterna av den, som den politiska processen.
Regeringens reträtt är ett resultat av tusentals engagerade medborgare, bloggare, jurister, journalister och andra opinionsbildares arbete. Ett arbete som, oavsett vad ledande företrädare för alliansregeringen hävdar, har pågått betydligt längre än sedan början på juni.
Det har de senaste åren förts seriösa diskussioner om personlig integritet, övervakningssamhällets konsekvenser och en eventuell FRA-lag i en mängd olika sammanhang och bland personer med fundamentalt olika utgångspunkter och perspektiv.
Allt ifrån Timbro till Ordfront har engagerat sig mot lagen, påpekade någon i riksdagsdebatten om FRA i juni. En organisation som Advokatsamfundet har konsekvent och under flera års tid tagit ställning för skydd för den personliga integriteten. SNS ordnade inom ramen för nätverket SNS Vision i början av 2006 ett seminarium om dystopin i 1984 redan var passerad, Sveriges Författarförbund skrev i mars 2007 ett öppet brev till regeringen och uttryckte sitt tydliga missnöje med planerna på att låta FRA signalspana i kabel på all trafik som passerade rikets gräns, moderaternas nuvarande talesman i justitieutskottet, Henrik von Sydow, skrev kritiskt om FRA-lagen i DN 11 januari 2007, Ordfronts ordförande, Stefan Carlén, skrev tillsammans med undertecknad på Brännpunkt i samma ärende 13 november 2007. Våra båda organisationer ordande ett välbesökt seminarium i februari 2008. Tankesmedjan Den Nya Välfärden har de senaste åren arbetat med Pär Ström som integritetsombudsman, internetpionjären och bloggaren Oscar Swartz har skrivit löpande om FRA-lagen på sin blogg sedan 2007 och han argumenterade även emot en motsvarande lagstiftning i rapporten Marschen mot Bodströmsamhället som publicerade sommaren 2006.
Listan på aktiviteter och engagemang i den här frågan innan våren 2008 skulle kunna göras mycket längre. Trots det fortsätter företrädare för regeringspartierna och även medierna att hävda att diskussionen började föras i juni. .
Om det var så att regeringen och företrädare för de partier som ingår i den inte noterade debatten förrän i juni i år så har de ett allvarligt problem med omvärldsbevakning och saknar förankring i samhällsdebatten. Mer sannolikt är dock att de som hävdar detta vill skriva om historien till sin fördel och anklaga oss, folket, för att vara för sent ute med vår kritik och oro. Därför är det viktigt att detta påstående bemöts också fortsättningsvis när det dyker upp i debatten.
Det breda och djupa engagemang som frågan om FRA-lagen väckt, inte bara sedan i våras utan under lång tid, har varit vitaliserande för demokratin och det politiska samtalet i vårt land. Människor som aldrig annars skulle ha engagerat sig i en politisk process har gjort det. En anti-auktoritär opinion har rest sig mot överheten. Det händer inte allt för ofta i vårt land och det skulle möjligen ha varit värt att fira.
Det negtiva är tyvärr att detta engagemang delvis kom till på grund av att regeringen valde att frångå normalt lagstiftningsförfarande i Sverige. Det blir fel när en lag skrivs utifrån att en myndighet söker sin uppgift för att möta ny teknik och dessutom influerar enskilda tjänstemän i regeringskansliet att skriva ett slarvigt lagförslag. Ett förslag som dessutom övertas av den nya regeringen som i opposition påstod sig vara emot förslaget.
För oss som värnar den personliga integriteten var det sannolikt en fördel att frågan sköttes dåligt från första början. Det sista, eller är det månne det senaste förslaget, har åter igen forcerats utan att konsekvenserna för underrättelseverksamheten har utretts. Varför inte tillsätta en parlamentarisk utredning?
Förslaget ger uttryck för en överto på att den Militära Underrättelse- och Säkerhetstjänsten (MUST) inte kommer att begå några övertramp. MUST har de senaste veckorna flitigt figurerat i media - allt från att terrorexperter lämnar på grund av oacceptabla arbetsförhållanden till höga chefer som är föremål för förundersökning (mutbrott).
Det har gått lång tid sedan det ursprungliga förslaget lades. Vi ser nu framför oss ett slarvigt berett lagförslag. Myndigheterna har klarat sig utan den nya lagen hittills, varför inte göra den utredning om vilken underrättelsetjänst Sverige behöver, som regeringen nämner i budgetpropositionen, och därefter återkomma med vilka medel som denna tjänst skall ha.
Den nu fallna FRA-lagen motiverades av förespråkarna med att den skulle hjälpa oss att fånga in de riktigt fula fiskarna och dessutom hjälpa till att skydda de hedervärda svenskar som gör en insats för fred och frihet genom sin närvaro i Afghanistan. Två argument som experter på såväl underrättelseverksamhet som terroristbekämpning fullkomligt har strimlat. FRA-lagen hade inte ett dyft med detta att göra. Kanske indirekt, men det var inte det som var poängen enligt experterna. Ändå hävdade regeringen detta med en dåres envishet. Givet att vi nu har att ta ställning till ett nytt förslag infinner sig frågan vad motiven med lagstiftningen är? Vilket syfte ska den tjäna? Kommer den att vara effektiv?
8 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Tänk om samma engagemang kunde genereras angående storstädernas segregeringsmaskin och utslagningen av de för stunden icke lyckosamma.
Tänk om samma engagemang kunde genereras angående den gigantiska fördumningsmaskin som skapas via kommersiell medias hjärntvättande tramstillverkning.
Ja då skulle åtminstone jag känna mig mycket mer glad och lycklig.
En jagfixerad frihetslängtan dominerar bevisligen en stor del av dagens internetgeneration oavsett vänster eller höger.
(Detta helt oavsett framlagda argument)
Själv blir jag mest orolig för det astigmatiska brytningsfelet vad gäller kollektivt mentalt fokus.
Auktoritetsfobi är den dominerande tidsandan.
Ingen verkar vara ett dugg rädd för det långt farligare nämligen "Allmänningens dilemma".
JagJagJagJagJagJag
MVH
Anders. Tack för en sällsynt intelligent kommentar.
Undrar hur juristerna på Centrum för rättvisa resonerar?
Det är fortfarande fråga om massavlyssning!
Skillnaden är att inte FRA utför den, utan en annan statskontrollerad myndighet.
Är inte det lika illa, staten bereder sig tillgång till min kommunikation i båda fallen!
Problemet är att FRA:s verksamhet saknar insyn. Det innebär kort sagt att inga kontrollstationer spelar någon som helst roll. För riktig insyn behövs en kraftfull grupp med stora monetära och personella resurser med tillräcklig kompetens, som lagligt får tillgång till FRA:s hela verksamhet, inklusive rådata och deras kommunikation med andra. Eftersom detta knappast är en möjlighet, så får inte FRA koppla in kablarna till våra ISP:er. Det kommer de att göra 1:a januari 2009, när lagen som röstades igenom 18:e juni träder i kraft.
Alltså, löper den allmänna motionstiden ut utan att det blir en motion för upprivning av det gamla förslaget, kommer kablarna att kopplas in och därefter är alla svenskars kommunikation fullständigt övervakad.
Sök på paragraf 19-21 i lagen om elektronisk kommunikation om ni tvivlar.
Mycket bra artikel, men Rankka missar de som varit mest tongivande i debatten och som drivit frågan först av alla, redan sedan 2006:
Piratpartiet
Den här diskussionen har pågått betydligt längre, än vad många tror.
Läste de första diskussionerna, ute på nätet i slutet på 1990-talet.
Inte ens då, var det en nyhet, men mycket tystlåtet och dolt.
Tror att det startade på riktigt, i och med Carnivore och senare med Echelon.
Typiskt enkelt sätt att avfärda något som en bloggfluga för att slippa bemöta ngt i sak...