Om författaren:
Martin Uggla är ordförande i Östgruppen. Tatsiana Revjaka från det vitryska människorättscentret Vjasna mottog 2006 Anna Lindh-priset för sitt arbete för mänskliga rättigheter i Vitryssland.
För ett drygt år sedan förändrades EU:s Vitrysslandspolitik drastiskt. De flesta av EU:s sanktioner mot högt uppsatta vitryska statstjänstemän hävdes tillfälligt. Det officiella umgänget mellan EU och Vitryssland utvidgades, och den tidigare frysta relationen ersattes av en regelbunden dialog.
Förändringen motiverades med att EU ville ge den vitryska regimen chans att genomföra en demokratisering av samhället. Efter sex månader - i mars 2009 - gjordes en första utvärdering av det vitryska agerandet, och EU beslöt då att förlänga sanktionslindringen med ytterligare nio månader. Vid EU:s ministerrådsmöte i Bryssel 16-17 november är det åter dags att ta ställning i frågan.
I november 2006 framförde EU tolv konkreta demokratiseringskrav till Vitryssland. Budskapet från EU var då att man såg positivt på framtida samarbetsmöjligheter, under förutsättning att den vitryska regimen genomförde omfattande demokratiseringsreformer.
Kraven formulerades med utgångspunkt i flera av de mest grundläggande medborgerliga och politiska rättigheterna. Vitryssland uppmanades bland annat att respektera det vitryska folkets rätt till fria och rättvisa val och till oberoende information och yttrandefrihet, att släppa alla politiska fångar och att respektera föreningsfriheten.
Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigher har i samarbete med det vitryska människorättscentret Vjasna bett experter från den vitryska människorätts- och demokratirörelsen att redogöra för det senaste årets utveckling utifrån EU:s tolv krav. Utlåtandena finns samlade i tolv filmklipp som idag kommer att överlämnas till berörda svenska politiker och statstjänstemän.
Slutsatsen av expertutlåtandena är att Vitryssland inte på något område har uppfyllt EU:s krav hittills. De få steg i demokratisk riktning som tagits sedan hösten 2008 handlar om kosmetiska åtgärder. De bör visserligen välkomnas, men de medför egentligen inte någon förändring på systemnivå. Den repressiva lagstiftningen finns kvar, den omfattande förföljelsen av oliktänkande fortskrider och förutsättningarna för att genomföra fria och rättvisa politiska val är alltjämt obefintliga.
Östgruppen och Vjasna är inte emot en dialog mellan EU och Vitryssland. Däremot menar vi att det är viktigt att en sådan dialog inte sker på bekostnad av de mänskliga rättigheterna. Tvärtom bör dess främsta syfte vara att främja respekten för mänskliga rättigheter, och dessa bör därför vara ständigt närvarande i alla sammanhang där EU samtalar med den vitryska regimen.
På motsvarande sätt är det också viktigt att en fortsatt satsning på dialog med den vitryska regimen inte presenteras som en belöning för demokratiska framsteg, så länge substantiella sådana inte ägt rum.
Tatsiana Revjaka
2006 års mottagare av Anna Lindh-priset
människorättscentret Vjasna, Vitryssland
Martin Uggla
ordförande,
Östgruppen för demokrati och mänskliga rättigheter, Sverige
Fotnot: Filmklippen med de vitryska expertutlåtandena finns också att se på Internet, under adressen: www.ostgruppen.se/voices.php
Martin Uggla
(12 artiklar)
3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Du vill alltså upprätthålla status quo?
Enda effekten utfrysning har är att stärka nationalismen och isoleringen. Det man dessutom gör är att garantera att HELA befolkningen lider ännu mer av hur Vitryssland styrs genom att ge elden bränsle. Men somliga verkar ju ändå undra varför det brinner.
Hur avvägningen mellan dialog, samarbetserbjudanden och påtryckningar gentemot en diktatur bör se ut är väldigt svår. Se bara på debatterna kring hur omvärlden agerar och bör agera gentemot Kuba, Burma, Nordkorea och Kina. Jag tror att hur man än gör den avvägningen så blir det fel någonstans. Det svåra är ju att veta hur enad regimen är. I fallet Vitryssland är det också lika viktigt att få med Ryssland på båten, som det är att få med Kina i fallet Nordkorea.
Lite vitryska fakta: (detta är ett intressant land, liksom infruset, men inte istid, permafrost)
" Vitryska sägs vara så lika både ryska och polska, att den som ville göra karriär (längre tilbaka i tiden), måste välja att behärska ett av språken / Den nationella rörelse som fanns i början av 1900talet, gick förstås under kring krigen mellan Polen och Ryssland 1919/ 20. / Stalin sköt de flesta vitryska författare 1937/38 i terrorn. Tyskarna sköt alla vitryska judar 1941-, bara en synagoga kvar./ 1945 deporteringar som (etnisk rensning,brukligt i hela Europa), av judiska och polacker, västerut.
Lukashenko vann det första fria valet 1994, och skulle vinna val, även utan fusk, och ryskt stöd/ Sonen Viktar styr vitryska KGB/
1 av 43 personer finns inom de militära styrkorna/ Statligt anställda
har 1-årskontrakt, allt som inte är uttryckligen tillåtet, är förbjudet./
Svaga fackföreningar, och näringslivsorganisationer/ Påminner mycket om marskalk Petains Vichy-Frankrike, 1940-45, som då var underordnat Tyskland./Lukashenko f.d. kollektivjordbruksdirektör, kollektivjordbruken fortlever./Vitryssarna presenteras som mindre nationellt mogna, som "uppklädda i sovjetkostymer." /Ryssland är Vitrysslands " mummy" säger Lukashenko.
Ingen utifrån erkänner Vitrysslands lidande under kriget, 1941-45./ 20% av befolkningen dödades under den tyska ockupationen./ 300.000 sköts under tyskarnas anti-partisan-operationer, och 100.000tals dog i krigsfångeläger av svält. / Frånsett judiska befolkningen, led Vitryssland mest i Europa av den tyska ockupa-tionen./ Rysk television sände i somras (2010) ett program om Lukashenko : Gudfadern, med anklagelser om dödspatruller etc.
Låter lagom kul, men hur skall vitryssarna hantera sin situation ?
De är liksom instängda mellan olika makter, Ryssland, EU / Nato,
Tyskland, Polen. Skall man göra som Tyskland, snällt vänta fram till 1989, för att bli enade, eller som Georgien, 2008, gå till militärt anfall för att återta omstridda provinser - som "alternativ" alltså...
När det även är så att Stalins " styckning" av Polen (1939/40) åter-gav Vitryssland vad de anser som vitryskt etniskt område, (liksom Litauen fick åter Vilnius, 1940, och Ukraina fick sina gamla bitar, och Polen fick (öst)tysk jord, 1945,egentligen bättre jordbruksmark än sumpmarkerna i Vitryssland.)
Historiskt perspektiv ? I Sverige har vi alltid " ryssfaktorn" i huvet
dygnet runt , så vad skall vi ge för råd om att : glöm historiska faktorer ? Det verkar ändå som omvärlden duktigt bidrar till Vitryss-lands isolering, bara genom att inte se förmodligen, att : Ödet - det är det förflutna.