Hogg- Kvalificerad konst eller ren pedofili?

I reaktionerna på min recension blev jag anklagad för peka ut författaren Delany som brottsling då jag enligt kritikern i förtäckta ordalag beskyllt Delany för pedofili. Jag blev också kallad homofob, moralist, omoralisk och också att jag tillskrev de homosexuella denna bok. Jag avvisar alla dessa beskyllningar och epitet.

Jag (Benny H) skrev: "Min huvudpoäng i recensionen kvarstår. Att placera detta elvaåriga barn som en sexuellt medveten och kåt kuksugare som hungrigt suger av cirka tio man om dagen i ett eget rent slaviskt beteende är för mig en grotesk som grundar sig just i pedofilens sjuka betraktande av det sexuella barnet och att 'den lilla krabaten minsann gillar det'. Att barnet enligt pedofilen är ett medvetet sexuellt subjekt med en självständig och aktiv sexualitet som har en utstuderat spektakulär och för pedofilen pikant touch i sin sexualitet. Att elvaåringen självmant söker denna sexuella position. Att han önskar bli påsatt i alla kroppsöppningar som är möjliga och omvänt vill suga av inte bara den minst sagt osnygga lastbilschauffören Hogg utan också precis alla andra vuxna män som finns i hans omedelbara närhet..."

Allt detta är rent groteskt enligt min mening. En infantil, sjuklig fantasi.

Recensionen i Tidningen Kulturen: http://www.tidningenkulturen.se/index.php/kritik-mainmenu-52/litteratur-mainmenu-35/5113-litteratur-samuel-r-delany-hogg

Debatten i Tidningen Kulturen: http://tidningenkulturen.se/index.php/debatt-mainmenu-91/litteratur-mainmenu-125/5306-angaende-delanys-qhoggq-och-benny-holmbergs-recension

Jag vill också med anledning av beskyllningarna mot mig för homfobi citera utgivaren C-M Edenborg (Vertigo) och översättaren Caroline Åberg som i förordet skriver: ”Att romanen kom att ges ut 1995 berodde dels på att så lång tid förflutit, historien tenderar att dämpa en del av det mest chockerande i ett konstverk. Men viktigare var att gay-kulturen under början av 90-talet äntligen lyckats diversifiera sig. I postaidsfenomenen som queerpunk och författaren Dennis Cooper blev det tydligt att bögar inte bara är solbrända trallande fånar. Det subversiva, hotfullt laddade mörkret tilläts återvända och därmed också möjligheterna till betydelsefull konst och poesi”

Jag kan rimligen inte ta ifrån utgivaren dessa ord om att de placerar Hoggs utgivning i homo- och gaykulturen!

Och ur förlagets text: "Författaren till Hogg, Samuel R. Delany, svart, homosexuell och dyslektisk, växte upp ovanpå sin fars begravningsbyrå i Harlem, New Ýork. Han har skrivit bestsäljande science fictionromaner och är professor i litteratur och kreativt skrivande. Samuel R. Delany skrev färdigt Hogg bara några dagar före Stonewallkravallerna den 28 juni 1969 då homosexuella för första gången organiserade sig och krävde mänskliga rättigheter. " Boken var förbjuden i trettio år och gavs ut i USA först 1995.

I min läsning fann jag i berättarrösten en elvaårige pojk som också var en aktiv huvudperson i boken, där benämnd Kuksugaren och som på ett självständigt sätt tar sig an alla de penisar som körs upp i munnen på honom eller i andra öppningar som är tillgängliga på elvaåringen för alla männen ikring.

Ur Hogg: elvaåringen berättar: "Jag ställde mig på knä. Han hukade sig och tryckte min hals full, med knäna hårt om mina sidor, mitt huvud i hans händer. Tre juck, sen svällde han upp och rann över. Jag drack och sög så djupt jag kunde! ... han flinade mot mig och la sin hand runt min nacke igen. ' Var har du lärt dig det där?"

Jag (Benny H)skrev: "Vad ville då Delany med sin bok Hogg? Förutom att den innehåller ren pedofili av kladdigaste och obehagligaste sort så undrar man över professor Delanys litterära och konstnärliga och rent av homopolitiska ambitioner när han ville ge ut denna skröna 1969. Att sedan berättarren tillika huvudpersonen är en elvaåringen höjer ju inte trovärdigheten och man blir snart misstänksam om att detta väl ändå är/eller borde vara satir. Pedofiler som gör sig till tolk för sina offer har ju enligt psykiatrin ofta i enlighet med frånvaron av sjukdomsinsikt visat sig besitta en blind punkt i sitt sexuella och sociala seende då de tillskriver offret vuxna böjelser, som 'hon ville själv den lilla slynan' vilket passar in i det faktum att denna bok tillvitar en elvaåring sådana avancerade böjelser".

Ur Hogg elvaåringen berättar: "Jag gick ned på golvet och tog emot hans blå ollon i munnen och fem nävar i nyllet, innan Rat insåg att jag försökte suga honom. När jag tog den halva vägen ner till det röda skrevhåret som stack ur dragkedjan tappade han nästan andan..."

"Ur Hogg: elvaåringen berättar: Jag satte händerna på mister Alvarez höfter och lät näsan glida över hans pungkulor...mister Alvarez fumlade in sin kuk i min mun. Han svajade ostadigt men när jag pressade ifrån och sög in blev han hård på en gång"

Jag(Benny H) skrev: "Min huvudpoäng i recensionen kvarstår. Att placera detta elvaåriga barn som en sexuellt medveten och kåt kuksugare som hungrigt suger av cirka tio man om dagen i ett eget rent slaviskt beteende är för mig en grotesk som grundar sig just i pedofilens sjuka betraktande av det sexuella barnet och att ”den lilla krabaten minsann gillar det”. Att barnet enligt pedofilen är ett medvetet sexuellt subjekt med en självständig och aktiv sexualitet som har en utstuderat spektakulär och för pedofilen pikant touch i sin sexualitet. Att elvaåringen självmant söker denna sexuella position. Att han önskar bli påsatt i alla kroppsöppningar som är möjliga och omvänt vill suga av inte bara den minst sagt osnygga lastbilschauffören Hogg utan precis alla andra vuxna män som finns i hans omedelbara närhet..."

Författaren, poeten och konstnären Leif Holmstrand som kritiserade min recension för att vara insinuant angående pedofili och direkt homofobisk skrev:

”Om man läser Tidningen Kulturen 2009-10-01 möts man bland annat av följande etiska övertramp: i sin recension av Samuel R. Delanys fruktansvärda och otäcka roman 'Hogg' (Vertigo förlag 2009) pekar Benny Holmberg diskret ut författaren som pedofil. Här försöker Benny Holmberg med en rätt elak insinuation patologisera författaren, göra denne till psykiskt sjuk sexualbrottsling, och ger exempel på vad han anser är allmän kunskap om pedofila beteendemönster: 'Pedofiler som gör sig till tolk för sina offer har ju enligt psykiatrin ofta i enlighet med frånvaron av sjukdomsinsikt visat sig besitta en blind punkt i sitt sexuella och sociala seende då de tillskriver offret vuxna böjelser, som 'hon ville själv den lilla slynan' vilket passar in i det faktum att denna bok tillvitar en elvaåring sådana avancerade böjelser.'

Benny Holmberg antar alltså i förbigående att den domnade men sexuellt maniske elvaåring som är romanens huvudperson är en konstruerad ursäkt för författaren som faktisk, verklig person att hänge sig åt pedofili. Att misstänkliggöra någon på det sättet på grund av vad fiktiva litterära karaktärer står för är inte acceptabelt.”

Parentetiskt vill jag(BH) säga att uttrycket ”domnande och sexuellt maniske elvaåring” är fullständigt obegripligt för att inte säga groteskt för mig.

För det andra skrev jag(Benny H): ”För att inleda med förtalspunkten. Enligt Holmstrand pekar jag ut författaren Samuel R. Delany som pedofil. Holmstrand menar att jag försöker kriminalisera och patologisera (sjukdomsförklara) Delany genom att att ge exempel på vad jag enligt Holmstrand anser vara allmän kunskap om pedofila beteendemönster.

Vad är det då jag skriver i min recension?: Benny Holmberg: "Pedofiler som gör sig till tolk för sina offer har ju enligt psykiatrin ofta i enlighet med frånvaron av sjukdomsinsikt visat sig besitta en blind punkt i sitt sexuella och sociala seende då de tillskriver offret vuxna böjelser, som 'hon ville själv den lilla slynan' vilket passar in i det faktum att denna bok tillvitar en elvaåring sådana avancerade böjelser."

Om Holmstrand varit uppmärksam på de svenska översättarna C-M Edenborgs och Caroline Åbergs förord i Hogg, hade han kunnat inhämta följande passus:

Edenborg & Åberg: "En del av det fascinerande fasansfulla i Hogg är att Delany låtit en sexuellt undergiven elvaåring vara berättare. Trots en aldrig sinande serie styggelser ges inte intrycket att Kuksugaren ( 11-åringen, Benny Holmbergs anm.) någonsin är olycklig eller på något sätt obekväm i sin roll som fluffer åt ett gäng professionella våldtäktsmän, tvärtom...Hogg visar hur komplex vällusten kan vara..." ( fluffer = En person som håller en killes stånd uppe mellan (porr)tagningarna. Benny H:s anm)

Här förundras man storligen över att en elvaåring plockas in och placeras i texten som en avancerad och medveten 'fluffer' och dessutom lycklig sexuell partner som får illustrera att "Hogg visar hur komplex vällusten kan vara."

Jag (Benny H)skrev: "Och om boken Hogg inte är ett eget rättsligt subjekt så bör man väl åtminstone kunna diskutera -utan att göra sig skyldig till pedofilinsinuationer- om ändå inte författaren Samuel R. Delanys mening och/eller ande talar och lever i texten. I alla fall om man får sätta ytterligare tilltro till översättarna Edenborgs och Åbergs förord som ger en fingervisning om författarens ambitioner och nedlagda själ i texten:

Edenborg&Åberg: 'Den ( Hogg, Benny H:s anm.) skulle inte ha den kraft den har om inte Delany offrat delar av sig själv i texten, lämnat ut sina besattheter till allmän beskådan i exhibitionistiskt delirium.'

Ingenstans i min recension gör jag mig skyldig till vad Holmstrand kallar ett oacceptabelt misstänkliggörande angående frågan om författaren till boken, professor Delany är pedofil. Jag konstaterar däremot att det är typiskt för pedofiler när de gör sig till tolk för sina offers medgivande i den intima situationen att tillskriva barnen vuxna lustar och att 'de minsann var med på det' och detta anser jag var just en del av den riktigt sjuka sidan hos pedofiler. Till frågan om min eventuella homofobi. Det är den enklaste sak i världen att avvisa all kritik med att demonisera kritikern som homofob. Tyvärr kapslar Holmstrand på detta sätt in hela diskussionen i homofobmantrat. Vi kan sitta där och kasta epitet i evighet. I den enklaste av världar kan man avvisa all kritik mot homolitteratur som homofobisk.

Jag citera utgivaren och översättaren: ”Att romanen kom att ges ut 1995 berodde dels på att så lång till förflutit, historien tenderar att dämpa en del av det mest chockerande i ett konstverk. Men viktigare var att gay-kulturen under början av 90-talet äntligen lyckats diversifiera sig. I postaidsfenomenen som queerpunk och författaren Dennis Cooper blev det tydligt att bögar inte bara är solbrända trallande fånar. Det subversiva, hotfullt laddade mörkret tilläts återvända och därmed också möjligheterna till betydelsefull konst och poesi”

Jag kan inte ta ifrån utgivaren dessa ord om att Hogg ingår i en gaysfär och homokultur!

I den fjärde punkten blir Holmstrand förnärmad över att jag betecknar denna bok som pubertal homorunklitt. Och jag citerar då åter och outtröttligt ur förordet från översättarna Edenborg(förlagschef) och Åberg som skriver: Delany själv envisas med att använda begreppet pornografisk för att beskriva sin roman.

Jag bör väl tillägga att jag aldrig yttrat mig om Holmstrands personliga böjelser eller homosexuellas faiblesse i allmänhet för runklitteratur eller för Hogg i synnerhet. Jag utgår bara ifrån vad den homosexuelle författaren själv sagt om sin bok. Att det är ren pornografi. Och eftersom det då inte handlar om heterosexualitet och förlagschefen beskriver framgången med att Hogg blivit utgiven som orsakad av gayrörelsens allt större inflytande och dessutom med tanke på den massiva manliga könsakterna i boken där ett antal män mellan sina vålds- och mordexsesser mot kvinnor som dominerande handling suger, runkar och onanera varandra i eviga serier och för övrigt kör in den i diverse öppningar på varandra i allmänhet och på 11-åringen i synnerhet. Här finns inga kärleksakter mot kvinnor bara våld och mord. Däremot är sexualiteten och ömheten stor mellan männen. Då tycker jag inte att man kan invända mot mitt epitet homorunklitt.

Det mest intressanta vad gäller Hogg bör väl kanske vara om denna skildring i sin envetna upprepningsestetik äger konstnärlig höjd vilket ivrigt hävdas av Edenborg och Holmstrand. Att min okunnighet och att min recension inte vara lika intelligent som Aftonbladets och Den Sjuttonde stolens är ju Holmstrand och Edenborg rörande överrens om. Den som läst Hogg vet ju att det totala äcklandet, de eviga övergreppen, de våldsamma våldtäkterna, morden, slakterna och styckningarna av kvinnor, men först och främst de allestädes dominerande ejakuleringsorgierna och eviga avsugningarna män emellan vad gäller våldtäktsmännen och kvinnomördarna i sin tröstlösa massupprepning skall ge en suggestiv verkan men där man av ren andfåddhet och trötthet 'ger upp' i ett oceanliknande äckel eller av ren leda. Men äger det konstnärlig höjd? Enligt min mening är det enbart tröttsamt.

Jag skrev: Jag ger Holmstrand rätt i att trötthetssyndromet inför det outhärdligt repetitiva i ejakulationsexcesserna kan drabba vilken god människa som helst oavsett sexuell läggning som flator, bipersoner, bögar och heterosexuella kvinnor.

Att jag deklarerade min heterosexuella läggning inledningsvis i min recension utgjorde uteslutande en varudeklaration på recensionen för att ge utrymme just för den som oavsett de av mig kritiserad partierna eventuellt finner berättelsen tilltalande, kittlande och/eller konstnärligt suggestiv i ejakuleringsprocessernas monotona upprepningseufori. Jag gav då också, vilket just Holmstrands inlaga är ett bra exempel på, sådana tankar som Holmstrands utrymme att misstänkliggöra mig och min bedömning som varande överlastat heterosexuell. Om jag inte deklarerat min sexuella läggning hade inte den ingången funnits. Hur hade en kritisk recension då bemöts av Holmstrand?

I min fråga inför bokens innehåll fanns en undran över författarens syfte. Var det en provokation? Samuel R. Delany är professor i litteratur och kreativt skrivande och homosexuell. Jag skrev: Vad ville då Delany med sin bok Hogg? Förutom att den innehåller ren pedofili av kladdigaste och obehagligaste sort så undrar man över professor Delanys litterära och konstnärliga och rent av homopolitiska ambitioner när han ville ge ut denna skröna 1969. Eftersom männen i Hogg som förutom latsbilschauffören Hogg själv består av ett gäng mördare som företrädesvis slår ihjäl kvinnor och våldtar dem både levande och döda halvstyckade eller helstyckade och samtidigt runkar av suger av och rövknullar varandra oavbrutet så kallade jag detta för helt enligt författaren -en form av homopornografi.

Ur förordet: Delany själv envisas med att använda begreppet ”pornografisk” för att beskriva sin roman. Att Samuel R. Delany är en ytterst medveten författare som experimenterar med stilar och teman betyder inte att Hogg är en abstrakt konstruktion. Den skulle inte haft den kraft den har om Delany inte offrat delar av sig själv i texten, lämnat ut sina besattheter till allmän beskådan i exhibitionistiskt delirium”

Detta meddelar översättarna i sitt förord. Trots dessa deklarationer har jag angripits för att ha homofobiska föreställningar och att jag betecknat boken som pubertal homrunklitt. Jag bygger ju endast detta på författarens, förlagschefens och översättarens ord!

Efter min recension har två något mer inkännande och ”kunniga” och rent av mer 'intelligenta' recensioner enligt kritikerna förelagts den läsande allmänheten och dessa har kunnat återfinnas dels i Aftonbladet och dels i Sjuttonde stolen.

C-M Edenborg Vertigo skrev: "Knappt hann det dyka upp två intelligenta, välskrivna, kritiskt reflekterande recensioner innan det också dök upp en debatt kring en recension som är exakta motsatsen till dessa: Benny Holmberg i Tidningen kulturen (med den talande titeln "Tröttsam ejakuleringssörja i avkönande skröna", publicerad den 1 oktober). Nämnde för min del hans anmälan lite i förbigående eftersom den inte tycktes värd uppmärksamheten. Det är en av de där recensionerna där du undrar varför skribenten bemödade sig om att fortsätta läsa boken när han uppenbarligen redan på första sidan led och plågades fruktansvärt av den och helt saknade förutsättningar att begripa.

Att Holmbergs text avslöjade stora personliga brister var tyvärr inte nog. Här och där förföll han till moralism och fördomsfullhet, vilket författaren Leif Holmstrand (alias Anna-Maria Ytterbom) nu kraftfullt har påpekat vilket har lett till en ilsken diskussion om litteratur, realism, homofobi och pedofil som den intresserade gärna får läsa - och gärna deltaga i!

Recensionen i Tidningen Kulturen: http://www.tidningenkulturen.se/index.php/kritik-mainmenu-52/litteratur-mainmenu-35/5113-litteratur-samuel-r-delany-hogg

Debatten i Tidningen Kulturen: http://tidningenkulturen.se/index.php/debatt-mainmenu-91/litteratur-mainmenu-125/5306-angaende-delanys-qhoggq-och-benny-holmbergs-recension

Benny Holmberg