newsmill-logo
Isabelle Ståhl om Världens bästa generation?

Vi har ingen skam i kroppen


Publicerad: 2009-11-06, Uppdaterad: 2011-11-02

Om författaren:

Isabelle Ståhl är Nöjesguidens Malmöredaktör. Hon bloggar här!

Vi åttiotalister beskrivs ofta som en övergiven generation, som viljelösa offer för folkhemmets kollaps och statens svek. Det stämmer väl ganska bra, men till skillnad från vad alla verkar tro så är vi inte särskilt hjälplösa.

Min mamma blev jättearg när jag hoppade av mitt jobb på äldrevårdsboendet efter en dag. Hon trodde att jag inte skulle kunna bli vuxen om jag inte jobbade med något nödvändigt och trist ett tag. Men jag klarade mig utmärkt genom att leva på existensminimum tills dagen då jag kunde börja försörja mig på mitt skrivande. Min mamma verkade inte riktigt ha förstått att för åttiotalister är vuxenskap något som definitivt inte inträder före tjugofem, eller kanske aldrig. Den finska ungdomsforskaren Airi Mäki-Kulmala menar att det inte finns några övergångsriter när ungdomar ska bli vuxna i dag. Ritualer som konfirmationen, lumpen och att ta körkort är ingenting som har känts särskilt aktuellt för någon jag känner.

Få av mina jämnåriga kompisar har haft samma jobb eller pluggat samma sak längre än max ett halvår, kanske för att de inte känner någon vidare solidaritet med sammanhang eller auktoriteter. Lågkonjunkturen eroderade vår välfärdsstat lagom tills vi lärde oss gå och vi förstod snabbt att det var upp till oss själva att hålla oss över ytan.

Min generation har gått på dagis i större utsträckning än någon tidigare. När våra föräldrar skoningslöst lämnade av oss där var vi plötsligt inte längre ensamma om att vara små och söta och kampen om uppmärksamheten blev hård. När sedan folkhemmet så sakteligen började kollapsa medan vi blev förpubertala så späddes vår konkurrensmedvetenhet och individualism på ytterligare. Våra skolböcker var sönderrivna och och våra lärare få, vilket ledde till att den lågkonjunkturdesperata skolan introducerade det eufemistiska begreppet Eget arbete.
Och det klarade vi av utmärkt bra, för lägligt nog hade internet precis blivit trendigt och vi blev snabbt skickligare på att söka fakta med Altavista än vad lärarna var. Vi gick från stenkulor till Lunarstorm på bara några år. Det var då vi insåg att man inte behöver respektera kunskap och de som besitter den.

Vår auktoritetsmisstro är ingen tonårsrevolt, för den som misstänker det: många av mina tjugonioåriga vänner lever som jag gjorde när jag var sjutton. De låter disken och radhuset och det fasta förhållandet vänta och gör vad de känner för istället. Oavsett om det innebär att jobba på Mcdonalds och hänge sig åt dekadens, eller att doktorera. Det tycker jag är fantastiskt! Åttiotalets barn oroar sig inte för att bli arbetslösa om de inte pluggar i fem år och går i fäders fotspår, för ingenting är evigt eller determinerande i vår imorgon-fetischistiska värld. Iphonen är passé redan innan den har lanserats.

Något som många åttiotalister har gemensamt är att vi inte känner någon skuld. Många människor är arga på mig för att jag har blivit chefredaktör utan utbildning och inte skäms för att jag bara gör det som är roligt och tröttnar snabbt på saker. Men jag skäms inte; kanske litar jag tillräckligt mycket på mitt omdöme för att slippa det. Jag bestämmer själv hur mycket jag behöver prestera och kör inte slut på mig själv i den lutheranska pliktens tjänst som jag sett föregående generationer göra.

Min generation har inte haft några ideologier eller ikoniserade ledare att följa. Vi kan ju knappt avgöra vem som är vem av Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt längre och vi engagerar oss politiskt genom att gå med i en facebookgrupp eller äta ekologiskt. Det är klart att så enormt många unga blev överförtjusta över möjligheten till att ansluta sig till motståndet mot IPRED och FRA; äntligen fanns en trygg grupptillhörighet med en gemensam fiende att tillgå. Kollektiven är ju annars fullständigt fragmentariserade och det finns inte längre några stora grupper att ty sig till; vi har varken något stamsamhälle, någon religion eller enhetlig ideologi längre.
Istället för att sörja den förlorade tryggheten så njuter vi av oberoendet. Vi behöver ingen som berättar för oss hur vi ska förvalta den tid som tillskänkts oss. Thomas Furth på Kairos Future menar att vi inte känner någon självklar solidaritet mot samhället utan hellre väljer att vara solidariska mot den egna livsstilen. Detta gör oss ensamma, men fria.

Den politiske teoretikern Anthony Giddens menar att vi föddes i en posttraditionalistisk tid där kyrka och skola inte längre är viktiga socialiseringssagenter som bestämmer vad som är rätt och fel. I stället hämtar vi våra värderingar från massmedierna. Åttiotalisten litar på Wikipedia och andra kreativa folkliga medier men är samtidigt konspiratoriskt lagd och hyser Storebror ser dig-rädsla mot sådant som är styrt av auktoriteter, såsom IPRED- och FRA-lagen och annat som befaras kunna övervaka och kontrollera medborgarna.
Bloggarna är för oss åttiotalister ett sätt att offentliggöra oss på våra villkor, till skillnad från när vi i vår barndom iakttog människor förödmjukas av mäktiga tevekanaler i dokusåpor. Vi väljer hellre att leverera en välregisserad version av vår tillvaro för fyrtio okända i bloggstatistiken än att ringa en kompis och ha ett förtroligt samtal om saken. Facebook med sina reklamliknande statusuppdateringar och destillerade livscykler finns nära till hands som en ständig existensbekräftelse för den ensamma åttiotalisten.

Ångest, ätstörningar och sömnproblem har procentuellt drabbat vår generation högre än någon tidigare. Beror det kanske på vår sorg över förlorad grupptillhörighet? Vi är en frilansgeneration som saknar fasta anställningar, relationer, ideologier och sammanhang. Men vårt vemod är blandat med lycka över att inte behöva ha samma jobb livet ut och att vara frikopplade från determinerade livsroller.

Våra föräldrar tog tråkjobb på grund av sina postkristna ansvarskomplex och uppmanade oss därför att göra det vi verkligen ville istället. I sann 68-anda trodde de att vi skulle försöka förbättra världen, men vi åkte till Indonesien och rökte på i stället. När vi till sist kraschlandar i vårt märkliga pesudovuxenliv kommer vi upptäcka att alla de spännande och individualistiska mediajobben vi trånat efter varken medför den där livsstilen som tidningarna skriver om eller ger en lön man kan leva på. Vi äter antidepressiva som tidigare generationer åt kosttillskott och vi får kvartlivskris på grund av de färdigutstakade livscyklernas sönderfall. Samtidigt så har vi mer frihet än vad våra föräldrar någonsin kunde drömma om. Ingenting är evigt eller tryggt i vår värld och det gör oss flexibla och anpassbara. Vi sörjer inte de förlorade mediadrömmarna särskilt länge utan letar snabbt upp något annat att göra som vi tycker är lika roligt. Vi är generationen som inte har något att förlora och har lärt oss att använda det till vår fördel.

Isabelle Ståhl (8 artiklar)



42 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Mycket intressant och insiktsfullt.
Jag har inte tidigare sett detta formulerat så bra. Vi har - i värsta fall - förlorat en generation. Men kanske vunnit en ny att försöka stödja utan pekpinnar.
Det "gamla samhället" brakade ihop i 90-talskrisen - även om det började på 70-talet - och har inte hämtat sig sedan dess. De gamla intressena lät sina intressen gå före alla andra hänsyn. Den nuvarande krisen förstärker denna utrförslöpa, även om vi skulle återhämta oss ekonomiskt. Den gamla politiska strukturen kommer aldrig att kunna återfå sin trovärdighet.
Vi har inget annat val än att försöka formulera en ny "modell" som kan engagera och integrera.

Permalänk | Anmäl #44 Greger Morin, 2009-11-06, 16:36

Varje ny generation tror den är först att upptäcka världen och göra saker på ett nytt sätt. Jag säger bara "been there, done that." Finns inget nytt i 80-talsgenerationen. Samma rädslor och dess "botmedel".

Permalänk | Anmäl #45 Lars H, 2009-11-06, 16:46

Folkhemmets kollaps.. eroderat välfärdssamhälle... Det är en märkligt seglivad myt det där bland 80talisterna, att samtliga tidigare generationer svenskar sen Ansgar (det kan du googla) har tagits om hand av staten från vaggan till graven men nu, nu är det slut med det för 80talisterna, som som första generation någonsin riskerar att bli arbetslösa, och att behöva anstränga sig!
I själva verket är det ju tvärtom - att man kan sluta ett jobb efter en dag för att man tycker det är lite tråkigt eller att man kan leva som en 17åring vid 30 måste ju bero på att man har fått allt serverat på silverfat. Därför är de också olyckliga och deprimerade - det blir så när man aldrig måste kämpa för något utan det bara finns där ändå.

Permalänk | Anmäl #46 Anders A Nilsson, 2009-11-06, 17:02

Nja, jag ser inte riktigt det där med det individualistiska "sköta om sig själv". Däremot jävligt många som övervintrar på flummiga folkhögskolor, socialbidrag och meningslösa genusvetenskapskurser. Lite mindre daltande från farbror Staten så hade nog vi åttiotalister kunnat blomma ut på allvar i vår individualism. För det är ju lätt att vara bohem när någon annan betalar mat och husrum...

Permalänk | Anmäl #47 mtbsvetto, 2009-11-06, 17:29

Buzzword bingo!

"I stället hämtar vi våra värderingar från massmedierna."

Vilket är beklagligt och mycket negativt om vi vill ha en positiv samhällsutveckling. Värderingar bör komma från erfarenhet och kunskap och eftertanke. Inte som ett resultat eller bieffekt av kommersiella företags (dvs media) ansträgningar att tillfredställa aktieägarna.

Permalänk | Anmäl #48 Johan Nilsson Svensson, 2009-11-06, 20:49

Resonemanget låter i mitt öra barnsligtt. Nej, du har nog aldrig fått växa upp. Troligtvis blir du kvar i barnstadiet som en grinig behövande unge. Tråkigt för dig och din omgivning. Det är genom träget arbete och hinder som en människa når mognad och styrka.

Permalänk | Anmäl #49 Purple Rain, 2009-11-06, 21:11

Jag är född på 1930-talet, och känner faktiskt igen mig själv i det som du skriver. OK, jag är nog inte precis någon vanlig 30-talist. Men jag är nog ganska lik en hel del av de genier som föddes strax före ww2. Ganska många av oss fick inte högre utbildning än 7-årig folkskola, även om vi utbildade oss själva ganska så väl senare. Jag anser mig heller inte ha blivit nåorlund vuxen och lämnat bohemeri och vagabondliv förrän efter det att ja fyllt 60.

Permalänk | Anmäl #50 Uno Hansson, 2009-11-06, 21:28

"...vi förstod snabbt att det var upp till oss själva att hålla oss över ytan."
Jahaja, och vem var det som försåg dig med "... existensminimum tills dagen då jag kunde börja försörja mig på mitt skrivande." ?

Permalänk | Anmäl #52 Svenne, 2009-11-06, 22:17

Bra artikel, jag har också läst the Me We generation om åttitalisterna. Jag är själv född 69, när jag tog studenten började jag jobba med trädgårdsskötsel men sa upp mej efter en vecka och åkte på fjällvandring, sen läste jag ´meningslösa´ämnen som idéhistoria och sånt. Min pappa som är född 1940 liftade ner i Europa när han hade tagit studenten, sov hos clocharderna i Paris och färgade skjortan i rött vin. Farfar, född 1904 lämnade sin inskränkta hemstad med fiolen under armen, började istället skriva tills han kunde försörja sig på det...
History is repeating. Alla är vi åttitalister och frågar oss: What´s in it for me? tills vi blir en del av etablisemanget.

Permalänk | Anmäl #53 Martin Edfelt, 2009-11-06, 23:48

Fortsätt! Du skriver skitbra! erfarenhet kan man aldrig bli färdig med. men din vakenhet kommer du alltid ha med dig. Det jag känner att ni har som kallar er 80-talister, det är samhörighet. Det är inte vilsenhet, tycker jag.
Försök håll fast vid den samhörigheten, och ni kommer att bli en stark generation. Lycka Till!

Permalänk | Anmäl #54 Birgitta Måhl, 2009-11-07, 02:13

Känns mer som du beskriver "unga människor i mediasektorn eller som vill in i mediasektorn". Jag är 80-talist, har t o m doktorerat, men jag känner inte igen mig det minsta i texten. Tvärtom, jag blir trött och känner lite avsmak inför de "karaktärsdrag" som skulle representera "oss" som grupp.

Är det 80-talisters beteende eller beteenden bland vänner i din närhet/nätverk du beskriver?

Permalänk | Anmäl #55 Matt, 2009-11-07, 02:17

Jag tycker artikeln är skitläskig. "Folkhemmets kollaps", "statens svek", "ingen grupptillhörighet", "ingen solidarietet", "ingen pliktkänsla", "gör bara det som är roligt".

"Men jag förväntar mig att samhället ska försörja mig ifall det jobb som kunde ha betalat mina räkningar och min mat visar sig vara *tråkigt*".

Håller helt med #7, klart det är lätt att vara bohem för någon annans pengar. Kul att du fått ett jobb du gillar, men det enda svek staten tycks ha ägnat sig åt är att misslyckas å det grövsta med att förklara varifrån pengarna som betalat för din livstil kommer. För med ett mått baserat på den här mestadels ganska otrevliga företeelse känd som 'verkligheten' är inget av det du beskriver "otryggt".

Problemet är inte att du inte skäms - skiter väl vi i ifall du inte har den formella utbildning så länge du är kompetent nog för jobbet. Problemet är att verkligheten är så främmande för dig att du inte ser motsägelsen i att prata om "samhälleligt svek" och att välja att bli försörjd av andra på grund av uttråkning.

Permalänk | Anmäl #56 Alexander C. Eriksson, 2009-11-07, 10:37

Vem har hört talas om Isabelle Ståhl innan hon talade om att leva på skattebetalarnas pengar som en rättighet? Men att hon har gjort det har hon inte ens förstått. Jag undrar vad hon tror att pengarna till existensminimum kommer från?

Att hon saknar utbildning är väl en sak, att hon saknar bildning är sämre. Om hon nu förstår skillnaden.

Permalänk | Anmäl #57 goran, 2009-11-07, 11:32

Underbar artikel! Du har en fantastsik framtid som skribent/författare! Men... samhället är inte skapat för ditt fria kreativa liv! Nån måste ju betala för de..du parasiterar ju på allmänna resurser. Men... trots det, så finns det ingen möjlighet att gå tillbaka till pliktsamhället längre. En samhällsekonomisk förändring måste till.Lycka till med livet!

Permalänk | Anmäl #58 Charlotte T., 2009-11-07, 11:49

Detta var nog det mest intressanta och välskrivna jag läst på länge här på Newsmill. Du skildrar en samhällsförändring inifrån med "skamlös" klokskap och ger oss samtidigt - utan avsikt och ambition - historieperspektiven över generationsgränserna som ett extra tankegods. Så här känner jag inför innehållet i din text: Skrämmande och upplyftande samtidigt! Svaghet och styrka myntets båda sidor! Utsatthet och bomullsvärld i samma nötskal! Det finns en slags "amoralisk" klang i ditt anslag, så befriande ren från pekpinnar, gnäll och cynism, bara ett klart konstaterande: "Så här ser det ut! Så här gör vi!"
Som fyrtiotalist måste jag trots allt utbrista: Herregud, hur ska människor klara sig i framtiden?! Men min fatalistiska ådra viskar samtidigt: Svårigheter och motstånd förädlar!

Permalänk | Anmäl #59 Agneta Lindhag, 2009-11-07, 12:09

Ganska löjlig artikel. Författaren klagar över brist på skolböcker m m, vilket känns mindre relevant. Det är trots allt Sverige på 80- och 90-talet vi talar om. Min bror är 90-talist, och det är roligt att höra 90-talisternas retorik: hur jobbigt allting är, hur de saknar pengar, brist på jobb m m. Samtidigt ser man få personer som anstränger sig för att få sommarjobb, eller i skolan. De klagar över hur utnyttjade de är av samhället, samtidigt som kommunen/staten betalar replokal, idrottsanläggningar, fria resor inom länet för skolungdomar m m, och föräldrarna skjutsar överallt.

Och hela idén om att 9-5-jobb är tråkiga är något de kommer att ompröva. När man blir äldre med familj är 9-5 jobb fantastiskt. Vi som jobbar med konslutliknande jobb får ofta ett väldigt ryckigt arbetsschema, vilket passar illa när man har barn.

Permalänk | Anmäl #60 CarlD, 2009-11-07, 12:24

Även om det du beskriver passar in på en stor del av 80-taliseterna Isabella, så drar du fel slutsatser och av fel anledningar - tror jag.

Många av 80-talisterna har helt enkelt blivit för bortskämda i medelklassens sköna vagga, och har därför svårt att härda ut med saker som inte är tillräckligt stimulerande och belönande.
Vi vill att någon annan ska ta ansvar och att vi bara ska få göra det roliga - en inställning som förstås är svårt att kombinera i alla former av gruppövningar.

Det är också troligen därför vår generation har så svårt att acceptera känslor som ångest och leda, vilket är helt normalt. Istället för att fundera på varför vi mår dåligt och använda det som en drivkraft till förändring så försöker vi desperat kurera oss med medicin, prylar, bantning och andra "snabba fixar".

Vi är helt enkelt inte övergivna, vi är ihjälgullade. Tror jag.

Permalänk | Anmäl #61 Johannes Söderlund, 2009-11-07, 13:01

Tack för en jätte bra artikel..skänkte ro i hjärtat att du kan beskriva vår verklighet och generation så bra. MVG ++++++

Permalänk | Anmäl #62 Freedom, 2009-11-07, 13:24

80-talister är som vi andra fast lite bättre, vilket populärt kallas evolution. Dock tror jag att de 80-talister som skriver här på Newsmill inte är speciellt representativa för sin generation. Visst kan en intelligent person hoppjerka (läses som verb) genom yrkeslivet och lyckas väl med detta, men jag som måttligt begåvad, med osmort munläder, håller nog fast vid det arbete jag kan. Jag utvecklas långsamt i takt med de ökade krav som mitt jobb ställer på mig. Som människa utvecklas jag oavsett vad jag jobbar med ändå. Under dessa premisser och med denna inställning tror jag fler 80-talister lever med än som Isabelle Ståhl bekriver sina jämnåriga.

Permalänk | Anmäl #63 Al Jocko, 2009-11-07, 14:35

Ja, ja, men ni var inte först! Vi 40-talister åkte med Beatles till Indien och vad vi gjorde där vill jag inte skriva för barnens skull...Och ni blir väl vuxna ni med en gång?
Men du gör nog en rätt bra analys. Artikeln var bra och välskriven, lagomt både självsäker och sårbar. Snyggt!

Permalänk | Anmäl #64 Joakim Steneberg, 2009-11-07, 16:04

Hoppas att skibenten inte är representativ för 80-talisterna. Det här säger det mesta om henne:
" Vi gick från stenkulor till Lunarstorm på bara några år. Det var då vi insåg att man inte behöver respektera kunskap och de som besitter den."
De flesta 80-talister som jag undervisade var långtifrån kunskapsfientliga och insåg nog att Lunarstorm inte var någon vidare kunskapskälla att vända sig till om man ville bli vuxen och skaffa sig ett bra jobb och ett innehållsrikt liv.

Permalänk | Anmäl #65 Björn L, 2009-11-07, 16:15

Snyggt hår, Snygg makeup.

Permalänk | Anmäl #66 Erik Blatte, 2009-11-07, 18:58

Bra skrivet Isabelle! Jag känner igen mig totalt. Särskilt den sista meningen du skrev: "Vi är generationen som inte har något att förlora och har lärt oss att använda det till vår fördel.", stämmer väldigt bra. Samtidigt tycker jag att våran bristande respekt mot traditioner och seder är lite skrämmande. Klart man blir rotlös när man ifrågasätter precis allt. Jag tror inte att vi 80-talister är en produkt av nedskärningarna på 90-talet - inte alls. Jag tror som # 19 skrev: att vi är ihjälgullade och bortskämda. Vi är de första curlingbarnen...

Permalänk | Anmäl #67 Niina, 2009-11-07, 19:46

80-talisternas specialitet är att tycka synd om sig själva. Eller rättare sagt en klick välbemedlade medelklass 80-talister. De flesta 80-talister inser att de inte skulle kunna leva utan "samhället", men den bortskämdaste mest söndercurlade klicken, som artikelförfattaren, ser inga sammanhang alls. Synd. Men provocerad blir jag inte, för jag vet att det är själva livsluften (plus alla andra förmåner samhället, dvs de som jobbat/jobbar förser klicken med)

Permalänk | Anmäl #68 Petter B, 2009-11-08, 10:17

Tydligen klarar unga tjejer, som här och utan tydligt feministstuk, av omodererade kommentarer. Medan gårdagens Åsa Moberg, som gärna vill hävda sina egna könsprivilegier, då och nu, visst måste värjas i en modererad skyddad verkstad från mottkommentarer i ämnet. Men det går kanske framåt ändå?

Permalänk | Anmäl #69 Joakim Steneberg, 2009-11-08, 11:12

Samma visa som varje ny generation sjunger, men i olika tonart.

Insikter som inga andra haft innan. Svaren på de viktiga frågorna och lösningarna på livspusslet.

Hoppas ni inte upptäcker för sent att världen är något som förvaltas gemensamt.
Om alla hela tiden gjorde vad som föll dem in, då skulle det bli väldigt svårt att upprätthålla stabilitet och nästintill omöjligt att nå verklig utveckling.
Att hoppa från det ena till det andra ger erfarenhet av många olika områden. Dessvärre bara så ytligt att utveckling bara blir på symbolisk nivå.

Skam - det är en nedärvd egenskap som gjort det möjligt för en annars i sammanhanget klen ras som människan att överleva. Att inte roffa åt sig och strunta i allt och alla, för då slår skammen till. Finns gedigen forskning om fenomenet.
Så känner du ingen skam är du bara att beklaga. Du saknar en av de viktigaste egenskaperna för fortlevnad.

Som tur är, så är alla 80-talister inte som Isabelle. Det finns många med perspektiv och förnuft nog att inse att de inte sitter med alla svar och inser att de inte är skapelsens krona.

Permalänk | Anmäl #70 pr1vat3, 2009-11-08, 17:46

Ja, det var bra skrivet, Agneta Lindhag!

Permalänk | Anmäl #71 Marianne Johansson, 2009-11-08, 18:40

Jag är 80-talist och det finns ingenting i din text jag känner igen mig i. Det du skriver får stå för dig och dina vänner, vi som inte jobbar inom mediasektorn tar den inte på lika stort allvar som ni inne i den gör...

Permalänk | Anmäl #72 Angela, 2009-11-09, 08:47

Värderingar bär man med sig hela livet visar forskningen. Huvuddelen av sina värderingar ärver man från sina föräldrar. 80-talisterna, liksom alla andra "talister" genomlever livet i olika skeden.
Ni är nu mellan 20 och 30 år. De flesta av er har avslutat utbildning eller gör det snart. Börjat eller är på väg att börja arbeta och försörja er själva. Huvudsakligen lämnat "barnaskedet".
Merparten av er saknar helt erfarenhet från att vara förälder. Ingen är far- eller morförälder.
I övrigt är ni alldeles säkert, som människor, lika alla andra "talister".

Permalänk | Anmäl #73 Socrates, 2009-11-09, 10:47

Tack för en riktigt uppfriskande artikel Isabelle - jag erkänner gärna att jag måst revidera min bild av dig efter det här... :-)

Men precis som en handfull andra redan skrivit här så är det ju så att det behövs alla sorters människor: alla kan, vill eller bör inte bli chefredaktörer eller programledare i tv. Det finns faktiskt människor som trivs alldeles utmärkt som rörmokare, revisorer, bagare eller andra "oglamorösa" jobb också!

Permalänk | Anmäl #74 Johan Billing, 2009-11-09, 11:10

Nej, men det här tycker jag låter läskigt måste jag säga. Är själv 23 år och pluggar. Har ströjobbat till och från sen studenten (inte jobbat någon längre period) i sträck. Du beskriver en liten klick som "snabbt" blir uttråkad (på bekostnad av vad/vilka kan man undra) Det är som om du ser ner på vanliga arbetare och lever i nån slags naiv blogvärlds bubbla. Ja, du är nog typisk för den tid som råder där självförverkligandet ligger i att blogga om mode med mera. En produkt av de normer som råder. Det här känns lika skenheligt som Gynning feminism...

Permalänk | Anmäl #75 Metzo, 2009-11-09, 17:06

Isabelle Ståhl:

Vad är det för "vi" du pratar om? Tala för dig själv. Jag är åttiotalist och inte vi med dig. För övrigt är din text illa skriven.

Permalänk | Anmäl #76 Wajd, 2009-11-10, 11:28

Kommentarerna gav mig betydligt mer än artikeln! Glädjande att fler reagerar på att den frihet Isabelle beskriver finansieras av alla oss som knegar på i jobb som kanske inte alltid är världens roligaste, men som vi behåller, i alla fall tills vi får möjlighet att byta, för att försörja oss (och henne, tyvärr) och inte leva på samhället/andra, vilket hon tycks tro är en rättighet. Nej, såna här generaliserande artiklar är oftast bara patetiska och en "äkta" bohem och fri människa försörjer sig själv och lever sitt liv som den vill. Den går inte in på Soc och ber om pengar. De pengarna är till för dem som av olika anledningar inte KAN jobba, inte för dem som inte VILL jobba. Att du sen inte ens har vett att skämmas trots att du lever på andra säger en hel del om dig.

Permalänk | Anmäl #77 80-talist som alltid försörjt sig själv, 2009-11-14, 16:24

Självfallet blir man deppig och stressad om man endera dagen åker lågpris till thailand och blir serverad kokosdrink i ett halvår och sen kommer hem till att servera latte och traska runt i snöslask. då tappar man ju koncepten.

Permalänk | Anmäl #80 vintervinter, 2009-11-19, 19:54

Men man kan notera att 80-talisterna har samma behov av att särskilja sig själva och andra generationer, liksom de tror att andra gör. Tydligen besitter de samma rädsla och har samma skygglappar inför livet, som de anklagar andra generationer för att ha. Intressant.

Permalänk | Anmäl #81 Thebe, 2009-12-25, 11:43

Vilken snygg makeup! Vet du, jag fick en tanke om att det kanske hade passat med olika färger på ögonen. Grönt på det ena som nu, och gult på det andra! Testa till nästa bild!

Permalänk | Anmäl #82 Prada, 2010-03-20, 00:10

replica chanel replica chanel
replica gucci replica gucci
replica hermes replica hermes
replica louis vuitton replica louis vuitton
discount handbags discount handbags
designer handbags designer handbags

Permalänk | Anmäl #83 k247br, 2010-07-28, 04:27

The shape ups shoes have been popular around the word and gained a good reputation for the fitness functions.
shape ups
gucci online shop
mbt shoes women
ugg boots online
shape ups skechers
handbags online
christian louboutin shoes
ugg boots uk
ugg boots sale

Permalänk | Anmäl #84 skechers, 2010-08-07, 08:30