Kommuner bör kunna säga nej till friskolor

Det främsta målet för en röd-grön skolpolitik ska vara riktigt bra skolor för alla elever.
Att nå skolans kunskapsmål ska vara en rättighet för alla barn . De ska helt enkelt ha rätt till den kunskap som krävs för att klara kommande studier och arbete. Vår utgångspunkt är att det är skolans kvalitet som avgör hur det går för eleverna, inte deras sociala, biologiska eller etniska bakgrund.

Vår skolpolitik måste bygga på en positiv människosyn där vi förutsätter att alla kan utvecklas och att alla har möjlighet att nå skolans kunskapsmål. Elever som möts av höga förväntningar, får vara aktiva under skoldagen och ständigt får samspela med båda vuxna och andra barn kan lyfta sig till oanade nivåer.

Om skolan ska kunna garantera att alla elever får lära sig det de har rätt till så måste elevernas kunskaper följas upp från tidig ålder.  Om kunskapskontrollerna enbart sker i den senare delen av skolan sätts resurserna in för sent. Vi vet av erfarenhet att tidiga insatser ger de bästa resultaten. Då måste vi också följa upp hur pass väl skolan lyckas mycket tidigare än idag. Det här innebär inte att eleverna ska sorteras utan att krav ställs på skolan att sätta in de resurser som eleven behöver.

Fokus på kunskap och kunskapsuppföljning leder till att eleverna lär sig mer och till att skolan får bättre resultat. För att uppföljningen ska vara rättvisande behövs tydliga mål för vad eleverna ska kunna i olika åldrar. För att följa elevernas kunskapsutveckling räcker det med uppnåendemål. Antingen har en elev nått ett mål eller också har han/hon det inte. Så är många prov och tester utformade i övrigt och så kan det mycket väl utformas även i skolan. Körkortsprovet är utformat med uppnåendemål, antingen bedöms man kunna köra bil och får sitt körkort eller så måste man träna mer för att uppnå färdigheten. Läroplanernas strävansmål bör således tas bort då dessa enbart blir en smitväg för de skolor som misslyckas.

Kunskapsuppföljningen måste gälla samtliga ämnen och ske i redan tidiga åldrar. För oss är det självklart att barnen ska kunna läsa och räkna redan i årskurs ett. Lika självklart är att eleverna redan tidigt ska komma i kontakt med naturvetenskap och kemi, men de praktiska färdigheterna får inte glömmas bort. Barnen ska även kunna rita, simma och sy och det ska finnas kunskapsuppföljningar även för dessa ämnen.

En viktig skillnad mellan vår syn på tidigare kunskapsuppföljningar och den som den borgerliga regeringen för är att vi inte använder uppföljningarna för att sortera elever. Den som ska stå vid skampålen om målen inte nås är skolan och dess huvudman, inte det enskilda barnet.

Alla elevers rätt till kunskap ska även gälla de elever som har behov av särskilt stöd. Om skolan befarar att en elev inte kommer nå målen ska olika former av stödåtgärder sättas in och skolan upprätta ett åtgärdsprogram. Allt för ofta ser vi åtgärder som särskiljer eleverna. De placeras i särskilda undervisningsgrupper, trots att detta är en åtgärd som bara ska tas till när andra lösningar prövats och utvärderats. Målet måste vara att istället skapa en lärandemiljö som passar alla. I enbart undantagsfall ska särskiljande åtgärder få vidtas och då visas att inkluderande lösningar provats utan tillräckligt resultat.

Vi vill se en ökad integration mellan särskolan och andra skolformer. Särskolan ska ha sina lokaler på grund- och gymnasieskolorna. Kravet på högre förväntningar på alla elever måste även gälla särskolan där förväntningarna varit alldeles för lågt ställda.

När förskolan byggdes ut blev det möjligt för båda föräldrarna att förvärvsarbeta eller studera. Med utbyggnaden kom kvinnorna ut på arbetsmarknaden och jämställdheten kunde ta flera kliv framåt. Idag är förskolan framförallt en rättighet för barnet och inte för  föräldrarna. Det är barnet som ska ha rätt att ta del av den pedagogiska verksamheten. Därför är det för oss en självklarhet att barn till arbetslösa, sjukskrivna eller föräldralediga ska ha lika stor rätt till förskolan som andra barn. Alla former av begränsningar ska tas bort. Förskolan och dess pedagogiska verksamhet ska vara en rättighet för alla barn.

Idag är det möjligt för föräldrar att välja förskola åt sina barn. De allra flesta väljer den förskola som ligger närmast hemmet. Men trots detta är det i Stockholm och Stockholms län allt för få som får plats på den förskola de valt. I vissa områden kan det vara så många som vartannat barn som tvingas åka till en helt annan kommundel för att få en förskoleplats. Detta är en stor orättvisa som inte minst drabbar ensamstående och föräldrar utan bil. Vi vill att förskolans organisation ska bygga på närhetsprincipen. Föräldrar ska ha rätt till plats åt sina barn på den förskola som ligger närmast hemmet.

Idag finns det ett starkt stöd för en skattefinansierad välfärd med hög kvalitet, något som vi båda är helt överens om. I våra kommuner växer antalet fristående skolor och förskolor. Idag har friskolor och kommunala skolor olika spelregler vilket inte är acceptabelt. Vi har inte helt samma synsätt på friskolor men är överens om att i de kommuner där både privata  och kommunala skolor finns  ska de  ha samma rättigheter och samma skyldigheter. Många friskolor saknar idag skolgård, matsal, skolbibliotek och andra resurser  som kommunala skolor självklart har. Det är givetvis rimligt att när satsningar på skolan görs under ett läsår så ska de extra resurser som satsas fördelas lika mellan de kommunala skolorna och friskolorna. Utgångspunkten är att resurserna självklart ska gå till barnen och inte till vinster för en privat ägare. Lika självklart är att om en besparing måste göras under året så ska den inte bara drabba den kommunala skolan, utan gälla alla skolor på lika villkor.

Den kommunala skolan har idag en skyldighet att ta emot elever vilket inte en friskola har. På så sätt kan en friskola optimera sin organisation vilket inte en kommunal skola kan. För att jämna ut denna skillnad finns idag möjlighet för kommunen att göra ett särskilt pliktavdrag, det vill säga man minskar ersättningen till friskolan som inte har denna skyldighet. En ide är att avskaffa pliktavdraget och ge alla skolor samma skyldighet att ta emot elever inom sitt upptagningsområde, oavsett om det är en kommunal skola eller en friskola.

Vi vill se en modell där kommunen kan säga nej till en friskolas etablering. På så sätt ökar kommunernas inflytande. Vi vill dessutom tydliggöra kvalitetskraven i samband med att frågan om en friskolas rätt till bidrag behandlas. Kvalitetskraven ska handla om skolans möjligheter att anställa behöriga lärare, garantera den pedagogiska kvalitén, att skolan har möjlighet att följa kunskapsmålen, elevhälsovård, stöd med elever till särskilda behov, tillgång till skolgård, skolbibliotek och gymnastiksal.

Tydliga och höga kvalitetskrav gör det möjligt att stoppa oseriösa företag som ger sig in i skolbranschen för att göra snabba vinster. Det ska inte vara möjligt att som i fallet med förskolorna Bismahili i Rinkeby och förskolorna i Årsta plocka ute miljoner i vinst, pengar som skulle gå till barnen.

Robert Noord (S)
Oppositionsråd, Haninge

Ann-Margarethe Livh (V)
Oppositionsborgarråd, Stockholm