Var är FRA-debatten?

Om bara några dagar så skall riksdagen rösta om den senaste versionen av den så kallade FRA-lagen. Detta är en lag som i praktiken tummar rejält på några av våra grundläggande rättigheter - rättigheter som står inskrivna i i Europakonventionen. Politikerna är oss dock fortfarande svaret skyldiga varför vi måste göra dessa inskränkningar - och ingen vågar stå upp och ta debatten.

Rätten till ett privatliv. Rätten till en privat korrespondens. Rätten till en fri och oberoende press. Om man skall göra inskränkningar i dessa fundamentala demokratiska byggstenar måste det rimligtvis bero på att Sverige står inför ett reellt hot. Dessutom måste beslutet rimligtvis ha genomlysts av en rejäl debatt. Den breda debatten har i egentlig mening helt uteblivit och det reella hot som måste föreligga för att den här sortens undantagslagar ska kunna motiveras, har inte diskuterats.

Istället försökte Alliansen att smyga den första versionen av FRA-lagen igenom riksdagen. Man var helt enkelt livrädda för den eventuella debatt som lagen skulle kunna starta. Trots hemlighetsmakeriet fångades det hela upp av några frihetskämpar på internet och bloggbävningen var ett faktum. Till sist följde de konventionella medierna upp och resultatet blev att ett antal unga riksdagsledamöter stod upp för sina åsikter istället för att gå partiets väg. Genom denna dramatik så fick FRA-lagen ett antal ändringar som med tvekan kan kallas "förbättringar" på integritetsområdet.

I och med den kommande omröstningen är bloggbävningen ett faktum igen. Men politikerna är beredda, och nejsägarna i riksdagen är redan bortfintande. Resultatet är således att ingen säger ett knyst. Frustrationen är påtaglig hos alla FRA-motståndare. Varför vågar ingen politiker stå upp och ta debatten. Varför vill inte politikerna diskutera frågorna på djupet. Inte ens oppositionen är tydlig, trots möjliga politiska gratispoäng. Allt de har sagt är "Riv upp, gör om, gör rätt" utan att närmare specificera vad de menar.

Faktum är att vi idag inte ens vet varför vi behöver en FRA-lag. Att det i alla fall inte rör sig om signalspaning har varit klart sedan länge. Istället handlar det om att spegla all information som passerar de stora svenska internet- och teleleverantörerna. De gamla argumenten om främmande makt och krigföring har för länge sedan blivit nermalda av experter. Och att det inte heller handlar så mycket om just själva avlyssningen utan istället någon form av masskartläggning har framgått från diverse läckta dokument.

Men ändå är det tyst från förespråkarna. De enda som över huvud taget har kommenterat lagen från riksdagen är de före-detta nej-sägarna, som nu istället sjunger lovsånger om FRAs förträfflighet. Att juridikdoktoranden Mark Klamberg sakligt har gått igenom förändringarna, och konstaterat att de inte bara är verkningslösa, utan till och med försvårar för en oberoende granskning verkar de inte vilja lyssna på.

Kan det vara så illa att politikerna faktiskt inte vet varför vi skall ha en lag som i praktiken tillåter masskartläggning av det svenska folket? Kan de vara så att de inte vill sätta sig in i frågan eftersom den är så politisk känslig?

Om bara några få dagar skall den senaste i raden av lagar som rör FRAs verksamhet röstas igenom riksdagen - en lag som tummar rejält på rätten till privatliv, rätten till privat korrespondens och ett fungerande källskydd - och ännu har politikerna varken velat eller kunnat ge oss ett godtagbart svar på frågan varför. De vill inte prata om saken över huvud taget. Varför är det så?