Om de ökande klyftorna i det svenska samhället

Man bör inte glömma att "klyftor" inte är något egentligt, utan bara ett perspektiv att se världen på. Lika gärna som "rika mot fattiga", skulle man kunna dela upp världen på en massa andra godtyckliga sätt, t.ex. "fula mot snygga", "blyga mot tuffa", "rödhåriga mot icke-rödhåriga", och så vidare. Visst kan man tycka att det är trist att vissa tjänar mer än andra, men det är en följd av naturlagarna och inte nåt som nån elak ledare har bestämt. Lika självklart som att alla en gång ska dö - även det ytterst tragiskt, men inget som man bör försöka ändra på (tja, man kan förstås totalförbjuda alkohol och bilkörning över 5 km/h, då kanske medellivslängden skulle öka, fast ingen vettig människa skulle väl vara dum nog att föreslå något så drastiskt). Det har gjorts experiment med att försöka utjämna klyftorna, men de ledde bara till att alla fick det sämre, till och med de fattiga. Så när det gäller den ekonomiska utvecklingen bör vi lyssna på de ekonomiska forskare som rimligtvis borde veta, och inte på de poeter, författare och andra tyckare som inte skildrar verkligheten, utan en dramaturgisk tolkning av den.

Tack för första kommentaren, Glenn. Jag håller inte alldeles med dig. Jag tror att just ekonomin är grundläggande. På den punkten är jag enig med den nykapitalistiska ideologin (som kom som en frisk fläkt runt 1980) - och med gamle Karl Marx, som också kan förtjäna att dammas av och underkastas ny reflektion.

Jag är inte så säker att folk blir rikare för att några blir väldigt mycket rikare Glenn. Jag har inga siffror eller så att backa upp det med, men vad som slog mig när jag läste Åsa Linderborgs Mig äger ingen är vem kan idag bygga sitt egna hus och livnära en hel familj på en arbetarlön?

Visst vi har mer kapitalvaror för att de är billigare, men vi jobbar mer än någonsin. Båda föräldrarna jobbar, vi har längre pendlingsavstånd till jobbet (vilket vi inte får tid för) och ingen skulle idag på sin knegarlön kunna bygga upp en stor tegelvilla till sin familj.

Att vi har mer kapitalvaror och har större bredd på våra tallrikar betyder inte att vi är rikare.

Örjan slår huvudet på spiken med sitt påpekande om uppskruvat arbetstempo, som träffar alla yrkesgrupper i samhället. I och för sig vill jag inte utan vidare kritisera fenomenet som sådant. Livet är hårt och kostar blod svett och tårar. Den ökande produktiviteten får vi dock betala i motsvarande mån med lönesänkning räknat per real och effektiv arbetstid. På så sätt utvecklas vår levnadsstandard, dvs. vår livskvalité, betydligt sämre än vad siffermässig råstatistik av sedvanligt slag ger vid handen, något som bekvämligen gärna glöms bort. Även ur denna synvinkel kastas ljus över samhällsekonomin, och de ökande spänningarna i samhälle involverar säkert en dragkamp om arbetstiden mellan skilda personalkategorier, där vissa grupper drar fördel av tjänstens själva natur, t ex sjuksköterskorna, som ingen gärna vill ha otalt med. Envar ser ju till sitt, och ekonomin ÄR förvisso ett nollsummespel i inte så obetydlig grad.

TILLÄGG. Klassförskansningspolitikens nedmontering av de sociala trygghetsnäten återställer den konjunkturkänslighet som gällde före införandet av det ekonomisk-politiska paradigm som bär J M Keynes' märke, vilket enligt min uppfattning ger ytterligare anledning till pessimism. Tidigare globala konfliktimpulser kommer på så sätt att i ökad utsträckning att manifesteras lokalt., vilket ju kommit till uttryck i terroristskräcken efter Twin Towers-attacken,och bombattentaten i Madrid och London. Det är en oundviklig följd av migrationen.

Det viktigaste måste väl vara att sörja för att de som har det sämst får ett så drägligt liv som möjligt med goda möjligheter att förbättra sin situation? Jag förstår inte vad problemet är att det finns superrika annat än ren avundsjuka, om man nu inte menar sig kunna leda i bevis att ett samhälle med rikingar gör det sämre för de som har det dåligt. Såvitt jag vet finns inga sådana visade samband, däremot finns det gott om forskning som visar att stora ambitioner att omfördela välstånd ger en totalt sämre ekonomi, vilket är negativt för alla.

Att vi i Sverige betalar en enorm massa skatt varav det mesta går tillbaka till oss i form av olika bidrag efter ofattbara transferingskostnader är helt uppåt väggarna.

Det går ju tretton klagoskrifter på dussinet som inlägget ovanfrån vänsterhåll i västvärlden men sanningen är ju att fattigdomen i världen minskat dramatiskt de senaste decennierna.

Solidariteten och rättviseretoriken verkar dessutom mest handla om inrikes rättvisor; med skyddstullar, förbud mot arbetskraftsinvandring, jordbruksstöd m m är det låginkomsttagaren i en hyresrätt i Bandhagen man vurmar för, inte den afrikanske bonden eller den estniske byggnadsarbetaren som verkligen skulle behöva vår solidaritet.

Sverige är ett land med en nästan ofattbart generös och i viss mån förlamande trygghetspolitik, hur man än missköter sig är "worst case att sitta i en tvåa och spela playstation för bidragspengar" som en ung kille utan rädsla för framtiden så träffande beskrev det.

Om de som gnäller om orättvisor ägnade hälften av den energin till att ta sig i kragen och arbeta till sig det där som de verkar tycka att de rika fått gratis, skulle Sverige vara ett enormt mycket bättre land att leva i.

Här vill jag säga att vi i dagarna har dramatiska globala ekonomiska krissymtom vilka ger vid handen 1. att den här problematiken framöver kommer att tillspetsas, 2. utomordentligt litet är tvärsäkert. och 3. genom utarmningen av finansiella värdepapper får vi de facto en drastisk inkomstutjämning på sämsta tänkbara sätt. Slagordsförenklande retorik i samhällsekonomi typ Vänster kontra Höger ägnar jag nollrespekt oaktat tendens.

"Failure is not an option." Problemet med mångfaldens samhälle är att de olika gruppernas lojalitetshorisonter är snävare än nationen. Dessa behöver alltså sammansmältas men hur? Det enda praktiskt möjliga - varför det är så överskrider ramarna för denna kommentar - är gemensam värdegrund i form av en r-e-l-i-g-i-on, ty historien visar att bara religionen förmår alstra tillräckligt engagemang och psykisk energi. Det är bara det att existerande religioner är hopplöst frånkörda; ingen av dem duger. Det måste alltså skapas något nytt. Detta måste övervägas grundligt, vilket jag tänker göra i kommande artiklar. Den första av dessa är redan publicerad, "Betraktelse över friheten".

Jag har aldrig förstått vitsen med att sträva efter att människor skall äga lika mycket eller tjäna lika mycket. Det är bättre at låta människor tjäna olika mycket, var och en efter sin egen förtjänst -- i enlighet med hur denna förtjänst bedöms av andra människor/marknadskrafter i marknadsekonomin.

Däremot är det en bra sak om man kan bekämpa fattigdomen, och medverka till att flera människor lever hyggliga liv. Det bästa sättet att göra det på är genom att låta männsikor vara fria att producera, utan att de bestraffas när de tar egna iniativ.

Och rika människor? Ja, de får gärna bli ännu rikare. Det är bara strunt att tro att ökningen av deras rikedomar förutsätter att någon annan måste bli fattigare, för välstånd skapas genom produktion. Vi bör alltså producera mera och skapa mera välstånd, inte tjafsa om fördelning hit eller dit.

Filip, värderingar är inte poängen med min artikel. Vad jag talar om är något helt annat, nämligen att det samhälleliga jämlikhetsideal politikerna framhäver i sin retorik helt enkelt inte är möjligt i dagens västerländska samhälle, samt varför så är fallet.
Sedan får du tycka vad du vill om vad du vill, men då föreslår jag att du skriver en egen artikel härom, i stället för att parasitera på min artikel med fullständigt irrelevanta synpunkter.

Förtydligande. Jag har har startat EN debatt med min artikel. Det är den som skall föras i kommentarerna. Men diu ignorerar min artikel och startar en helt ANNAN debatt i din kommentar. Det är dålig stil, helt klart, och den tycker jag att du ska lägga av med.

Aftonbladet är en märklig tidning. Den har sämsta ledarredaktionen - och bästa journalistiken. Här ett ypperligt reportage med direkt anknytning till min artikel:

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3629726.ab

De nationella, med Sverigedemokraterna i spetsen, brölar förstås hejvilt och skyller allt på invandringen. Likväl vill jag inte gärna kritisera dem, för de har till stor del rätt i sak. Det är faktiskt på det viset, att invandring ÄR förbunden med hög kriminalitet, och det gäller hela den rika världen - titta bara på USA och deras gangstervälde från sspritförbudet och framåt! Titta bara på Frankrike och upploppen i förorterna, les banlieus!

Det politiska etablissemanget är inte ett dugg bättre, och där är jag mer kritisk, för de är de som har makten och privilegierna, vilket de missbrukar i systematiskt översitteri. De bemöter inte kritiken sakligt, för det kan de inte, utan med tjusiga floskler samt med ännu värre bröl RASIST! FASCIST! NAZIST! och det vet vi ju alla fastän nästan ingen vågar säga det; svenskar är nämligen, till skillnad från invandrarna, i allmänhet otroligt fega, men så blir det ju när man haft förmånen att leva beskyddat i hela sitt liv, återigen till skillnad från invandrarna, som kommer från hårda förhållanden.

Nej, jag tror inte på Sverigedemokraterna, och varför förklarar jag i min artikel.

Vad jag vill framföra här är att Aftonbladsartikelns tendens faktiskt är befogad. Den har nämligen täckning i empiri och sociologisk / kriminologisk verksamhet och praxis.

Det finns nämligen praktiska exempel på ATT och HUR man effektivt kan åtgärda dessa sociala jätteproblem. Sådana program har varit framgångsrika i städer som Birminghan och Bogotá. Där har de nämligen haft kompetenta socialpolitiker, men det har vi ju inte i Göteborg.

Nej jag tänker inte ge närmare länkar eller hänvisningar just härom. Jag tycker våra hopplöst inkompetenta politiker får ta och lägga på en rem och början ta reda på saker själva. Jag tänker inte ålägga mig själv att kunna allting om allting, för då vill fanimej ha betalt för det, och det har jag ju inte. Jag tjänar nämligen inte ett jävla öre på min kompetens, medan politikerna däremot tjänar skjortan på sin inkompetens. Så det är verkligen hög tid att de tar och rycker upp sig. Det är också bäst för dem själva, för annars klarar de sig inte i det långa loppet, och det är som det ska vara. Politiken ska inte vara en skyddad verkstad för bortskämda oduglingar.

Jag bryr mig inte om de "ökande klyftorna" i sig. Det viktigaste är inte huruvida jag har det bättre eller sämre än mina grannar. Det viktiga är bara huruvida jag har ett så bra liv som jag kan skaffa mig själv med mina egna val och ansträngningar.

Och socialistisk politik gör det bara svårare för mig, och för alla andra, att skaffa sig ett bra liv med egna val och egna ansträngningar. Så vad jag vill ha är en kapitalistisk politik (vilket vi inte har idag), och inte ännu mera av den socialistiska politik som har skapat dagens fattigdom och annat elände.

Och jag har inga problem med att om vi hade kapitalism i Sverige, då skulle det finnas en "risk" för att andra individer skulle lyckas skaffa sig ett ännu bättre liv än mitt. Varför ska jag vara missunsam?

Den här artikeln, min första och möjligen bästa på Newsmill, hör också till sidans mest besökta och drar stadigt nya läsare, utan att jag särskilt lanserar den.

Henrik Unné har inte läst min artikel, och startar i stället en egen struntdebatt, exakt samma grepp som Filip Björner försökte köra med, nå, jag vänder mig inte i första hand till dumskallarna.

Jag har skrivit en artikel om varför arbetslösheten inte kommer att sjunka... Jag är kanske litet mindre pessimistisk än dig Peter men tvvärr ser läget i världen och i Sverige dystert ut...

När man talar om kompetens och höga löner så bör ngn nyliberal stjärna förklara de höga löner som ledningen för GM, Ford och Chrysler betalat ut till sina chefer de senaste 20 åren..... Visst har dom varit kompetenta och förtjänta av sina löner? Eller?

Skandias förra ledning som knäckte bolaget... Nordeas VD som får 150 milj i pension för 1,5 års arbete....

Ersättningarna i näringslivet saknar all sans idag... Jag kan acceptera att superstjärnor som långsiktigt och framgångsrikt bygger upp företag får betalt för det... Typ Jorma Ollila på Nokia...

De flesta direktörer åstadkommer ingenting märkvärdigt och får alldeles för mycket betalt... Det är ju märkligt att alla storbanker betalar ut bonusar... Det bör ju bara betalas ut till den som är bäst... Det vore dock inte rättvist mot inkompetenta direktörer...

Jag tror dock att en motreaktion mot näringslivets girighet är på väg och den kommer att bli mycket hård...

Jag har studerat det svenska näringslivet litet grann, och min bedömning är nog att de svenska industriledarna är mycket skickliga, ungefär som Ollila.
Vad som kan rädda oss är en satsning på industrin, då med inriktning på högteknologi, eftersom vi omöjligt kan konkurrera med låglöneländerna på basproduktion. Då behövs en samverkan mellan stat, och arbetsmarknadens intresseorganisationer, och här ser det illa ut. Stat och fack har visat klen kompetens, och Svenskt Näringsliv har inte heller rosat marknaden. Den enfaldige Urban Bäckström är en förbrukad kraft och måste bytas ut.

Låt oss nu rensa sinnet och försöka tänka fullkomligt enkelt, klart och rakt fram.

Jag moraliserar inte. Jag klandrar inte de välbärgade. Jag förstår dem fullkomligt. De slår krampaktigt, alltmera skräckslaget, vakt om sin egen välmåga och sina privilegier. Det är ingenting att säga om. Det har ingenting med ondska att göra. Det här är klasskamp! Motralisk indignation är ett vapen, inte en sanning.

Det finns bara ett enda sätt att förändra strukturen, nämligen att slå sönder den; krossa den.

Det kan inte längre ske på kollektiv, politisk, revolutionär väg. Kommunismen är död. På makronivå finns ingenting att göra. Inte heller över detta finns skäl att beklaga sig. Det är som det är, helt enkelt.

Däremot är det annat på mikronivå. Kollektivet kan tyglas, men aldrig individen. Vi KOMMER att få en revolution av helt nytt slag, nämligen genom ett autonomistisk, och just därför osårbart, decentrerat, ickehierakriskt uppror, småskaligt, utspritt överallt, som en obotlig cancer i samhällskroppen, i form av kriminalitet. Maffialedarna: de nya feodalherrarna!

Kapitalismen är dödsdömd. Obevekligt går vi från kapitalism till rövarsamhälle. Vi får tillbakagång. Precis som för två millennier sedan, då antikens Rom maldes sönder och ersattes av den tidiga feodalismen, medeltidens kulturella mörker. Det var samtidigt ökad frihet: livegenskap ersatte slaveriet, och det ekonomiska betrycket mildrades för de breda folklagren.

Historien upprepar sig!

Och det är ju bara alltför tydligt alltihop. Kriminaliteten växer som svamp, överallt i hela det försvarslösa samhället. Det vet vi ju alla. Och maktens herrar står lamslagna. Också det vet vi. Inte heller över detta skall man beklaga sig och moralisera. Det är som det är.

'Historiens obevekliga gång enligt samhällsutvecklingens järnhårda lagar, som klarlades framför allt av Karl Marx.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=578&a=851868

Ja, precis. Och Göran Hägglund ljuger som en häst sparkar.

Vi har en allmän polarisering av samhället, en tudelning mellan Makt och Folk, och en ständigt ökande förtroendeklyfta. Makten blir alltmer homogen och monolitisk och förespråkar mangrant och med absolut konsekvens:
Fildelningslag
FRA-lag
Lissabonfördrag
Massinvandring
Sexuell normupplösning
Ineffektiviserat smittskydd
Och skyller över alltihop mett en hypersexualiserat fördumningsmedialt bombardemang av glättighet, bjäfs och strunt, för att på så sätt översvämma människornas medvetanden. Det är kulturöverbyggnaden till artikelns problematik.

Jävligt ironiskt och INkonsekvent att "makten" förespråkar både centraliserande åtgärder som FRA- och Fildelningslag och decentraliserande som Massinvandring, Sexuell normupplösning och Ineffektiviserat smittskydd. *sträcker sig efter askoppen*
Hur får du ihop det rent gungbrädesmässigt? (i Lissabonfrågan är ja g ännu inte riktigt insatt.)

Gray, allt inlemmar sig i en konsekvent klasspolitik. Massinvandringen splittrar folket och är alltså centraliserande. Den sexuellla normupplösningen och porreländet har till avsikt att bedöva folket. Det ineffektiviserade smittskyddet, som är ett pinsamt uppenbart, är nödvändigt för att människorna inte ska vakna upp och förstå vad som är på gång, för det hotar Makten, överklassens makt. Från DN i dag:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=855032
De rika behöver pengar, de fattiga värderingar? Att dylikt elände har en social bakgrund är självklart. Man skulle vilja se uppgifter om barn som far illa i Sverige.

Korsreferens:
http://www.newsmill.se/artikel/2008/11/05/om-invandringspolitiken#commen...
Synnerligen signifikativt! Man gör ingenting, man kan inte göra någonting, och man man maskerar den egna hjälplösheten i desto pompösare bombasmer. "Silicon Valley"...! Det här är PARODI.

Viktigt i Expressen.
http://www.expressen.se/ledare/isobelhadleykamptz/1.1385790/isobel-hadle...

Jag fäste mig särskilt vid följande formulering i Expressens artikel: "Det är svårt att ta jämförelserna med 30-talet på fullt allvar. Den stora depressionen handlade väl inte om att julklapparna bara fick kosta drygt sex papp per person?" Vad har du att säga om det Peter, du som har varnat för en Kreugerrepris på andra ställen?

ÄR det verkligen så att vi jobbar mer nuförtiden ?
Både 12-14h arbetsdag kunde ju var normen, med 0 eller 1 dag ledigt i veckan i industrialismens början.

Och då kom man inte hem till en varmt och skönt hem, med kylskåp, TV och var sitt rum (eller iaf ett rum till vuxna och ett till barnen - om man bor lite mindre)!?!

Idag jobbar vi 8+8 h (om båda jobbar heltid) - och har då ofta tom råd att åka utomlands på semester en gång per år, eller inrikes i 4 veckor !

Vill vi inte jobba, det är valbart idag t.o.m !
Så kan vi istället jobba 6h/dag och bo lite trängre, äta billigare, inte åka utomlands, men fortfarande ha råd med kylskåp och TV !

Om klyftorna ökar så finns det förstås en risk i det. Revolutioner, krig osv startar ofta om "de höga herrarna" inte uppmärksammar ett pyrande missnöje. Än så länge är det väl inte någon fara i Sverige. Det finns förhållandevis få som har det riktigt uselt ställt - och jag menar inte på något sätt att vi skall strunta i detta - bara att det inte är grund för de slags oroligheter som du syftar på ?!

"Klass" är fö ett begrepp som jag hoppas att vi skall glömma anno 2008 !!
Gammaldags och klasstillhörighet kan förklaras på 10 olika sätt - alla mer eller mindre flummiga!
Istället handlar det väl om låg-, medel- och höginkomsttagare rakt av ?

Sen om man tjänar mycket pengar på lotto, sport eller som direktör - har det egentligen med saken att göra ?

/K

Klassbegreppet är ju oundvikligt eftersom vi helt enkelt inte annars kan tala om vertikalt skiktade delpopulationer och strata, och för min egen del anser jag att Karl Marx' ursprungliga, ekonomiska definition alltjämt håller klart bäst. I detta ligger ingen som helst värdering. Vi har alternativa definitioner från t ex elitteoretikerna Mosca och Pareto, jag tänker i synnerhet på den förres tankar om den organiserade minoritetens övertag över den oorganiserade minoriteten, och själv vill jag anlägga en kollektivgenetisk aspekt: de välbeställda här helt enkelt genomsnittligt betydligt mer begåvade än de fattigare klasserna. Alla de här ansatserna samverkar och klarast och tydligast i en dikotomistisk uppdelning av samhällspopulationen, och om vi inte ska kalla det här för "klasser", vad är då det rätta ordet...?
Sen det här med sex papp per julklapp, tja, egenetligen är det just det. Med ekonomisk depression följer ju fattigdom.
Min prognos är i alla fall helt klar. De rika kommer att klara sig, och för de fattiga går det åt helvete.
På ett något ytligare plan har vi en livsfarlig tredelning i och med den etniska dimensionen. Folket föredrar högerns invandringspolitik men vänsterns ekonomiska politik, det politiska läget förblir instabilt, och som tredje part i botten har vi de alltmer utarmade och förfrämligade invandrarna. Och som sagt, ovanpå det här den ekonomiska krisen som skärper motsättningarna i samhället. Jag ser ett katastrofalt perspektiv framför mig.

Det är roligt att se hur den politiskt-mediala överklassens absoluta grädda, våra riksdagsmän, kämpar heroiskt för att frälsa vårt kära fosternesland från Allt ont isht Sverigedemokraterna. Från regeringen kom nyligen ett "program" eller nånting sånt som skulle integrera oss med att göra våra invandrardominerade krisområden till sillyconvallisar med lite skattelättnader plus givetvis en Nationell Samordnare, vad nu det ska betyda. Nivå entusiastiskt grupparbete på grundskolans högstadium av händelsevis medlemmar i pluggets muffklubb redan med politisk karriär för ögonen. Det är så urbota amatörmässigt och dumt alltihop så klockorna ramlar ner på golvet & slår ihjäl sig.

I rådande brant ekonomisk nergång finns mycket som tyder på en ny megatrend: storkapitalets hegemoni och medelklassens proletarisering. Falling down! Historien lär oss, att detta kan bli farligt.

Behöver jag erinra om Rosengårdskravallerna i detta sammanhang. Med spridning till Tensta. Och så har vi konjunkturen. Det är långt till "Silicon Valleys".

Aspekt på samhällets fragmentering:
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=867081

Aftonbladet verkar rycka upp sig. I Joakim Jakobsson, som ofta sätter fingret på viktiga punkter i fråga om vårt klassamhälle, har man en läsvärd ledarskribent jämte duktige Mats Engström. Jakobsson påvisar alliansens svagheter, men måste naturligtvis tiga om de egna, Sälv tror jag att den etniska splittringen för alliansen till ny valseger i slutänden, varigenom klasspolitiken cementeras. Nödvändigt motgift är bl a att dra ner den utomeuropeiska invandringen så mycket som möjligt, men det kan man omöligt säga, varför oppositionen sitter fast i ett olösligt dilemma. Kravallerna i Rosengård är bara en början. Segregationen är en obetvingligt självförstärkande process som ingen retorik i världen biter på.

Man måste, än en gång, förstå att allt det här tillsammantaget bäddar för en kraftigt växande, alltmer hänsynslös kriminalitet, vilket ju definitivt styrks av den svenska erfarenheten påsenare tid. Den amerikanska kriminologin, som dominerar ämnet, förtiger naturligtvis helt fattigdomens och inkomstskillnadens betydelse för brottsligheten. Vad som ökar är kriminell förvärvsverksamhet av alla slag, vilket är politiskt obekvämt. Vårt samhälle är på väg åt helvete. Käpprakt. Det kommer vi alla att få märka av.

Den för Sveriges vidkommande högaktuella globala fragmenterings- och polariseringsprocess min artikel behandlar förvärras mycket skarpt av skillnader i nativitet, vilket alla värderingar oaktat ställer vårt samhälle inför olösliga problem. Även ett folkmedicinskt / epidemiologiskt perspektiv må anläggas. Se även min artikel om invandringspolitiken.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4122646.ab
Nu vidtar den ekonomiska massakern på de försvarslösa. Självklart får de inga arbeten i rådande läge. Socialbidrag och misär.är vad som förestår.

Vi har desutom det rent organisatoriska strulet med försäkringskassan med de mest groteska fördröjningar som följd, vilket regeringen som Aftionbladet visar lämnar därhän, om beroende på inkompetens eller ren cynism må diskuteras. Sammanhanget står oavsett vilket klart. Sverige destabiliseras nu hastigt, blir allt mer en "mjuk start", där styret inte förmår / behagar tillse att samhällsnödvändiga basfunktioner fungerar som de skall. Därmed raseras trygghet och välffärd obönhörligt. De fattiga klasserna kommer att anpassa sig därefter. Socialantrologisk lag är att man i brist på offentlig välfärd söker trygga sig genom en talrik avkommas kriminella förvärvsverksamhet, och med tanke på trögheten i etniska svenskars radikala omställning i fråga om mentalitet, blir denna process inledningsvis mycket invandrardominerad, vilket man inte alls skall moralisera över. Processen exacerberas av ett kaotiskt, instinktivt, helt primordialt klasshat, som gestaltas i den talrika floran av amerikanska filmer på deathwishtemat. Jag rekommenderar särskilt den senaste i raden, den ytterst välgjorda, extremt brutala w delta c med Stellan Skarsgård i huvudrollen, som i sin hänsynslösa gestaltning av social misär markerar en cineastisk höjdpunkt. De välbeställda betalar i sein aningslöshet ett högt pris som offer för den mest hinösa brottslighet. I USA har det alltid varit så. I Sverige blir det.

Allt hänger samman. Högväsentlig korsreferens:
http://www.newsmill.se/artikel/2008/11/10/sexualpolitiskt-klargorande#co...
Pornokulturen härmed insatt i sitt sammanhang. Att angripa folket på just den punkt där det har svårast att försvara sig, nämligen sexualiteten, har sin uppenbara funktionalitet för de rikas klasskamp mot de fattiga och resulterande globala underlåtenhetsfolkmord. Socialdarwinism praktiskt tillämpad i global skala.

http://www.e24.se/kvinna/balans/artikel_1001021.e24

Metro rapporterar att ett tusental ungdomar livnär sig på rån. Just det, och det är framför allt den normlösa ungdomen som kastar legalitetens illusion överbord och applicerar den nyliberala livsfilosofin fullt ut, vilket belyser samhällets andliga dimension och den allmänna värdekrisen. Det meningslösa våldet mellan ungdomar tycks snarast minska, varför vi ser hur antisocialiteten alltmer antar förvärvsverksamhetens ändamåplsenliga prägel precis som jag framhållit. Allt hänger samman!¨'
http://www.newsmill.se/artikel/2008/10/16/betraktelse-over-friheten
Sjukvårds- och försäkringskrisen låter oss förstå, att statsmakten gradvis avskaffar sitt eget välfärdsansvar under ideologiskt kamouflage av verbala rökridåer. Det är lögn och bedrägeri, varmed den hastigt ökande amoralitet ungdomsbrottsligheten exemplifierar i hög grad alstras uppifrån och ner längs en politisk maktvertikal. Min artikel förklarar hela megatrenden i termer av ett klassbestämt ekonomiskt intresse.

Nyliberalism: frihet utan moral. Liberalismens grundfel är ateismen, vilket jämställer med den andra materialistiska samhällsfilosofin, kommunismen. Ett mynt, två sidor. För 20 år sedan föll kommunismen samman. nu är det "den fria världens" tur.

Försäkringskassans kris illustrerar på ett tydligt sätt den allmänna trenden. Samhället nedmonteras systematiskt och basfunktionerna sätts gradvis ur spel. Allt för att spara de rikas pengar. Makthavarnas strategi är att mobilisera en valboskapsmajoritet mot de svagaste, och det fungerar ju, då terrängen förberetts väl genom decennier av målmedveten folkfördumningskampanj i media och skola. Egentligen är det föga produktivt att moralisera. Fuck patos! Man sliter bara ut sig för ingenting. Bättre följa kejsar Marcus Aurelius' stoiska recept att ta distans och lugnt iaktta sakernas verkliga förhållanden, och i förbigående sagt hör jag heller inte personligen till de drabbade. Den obekväma sanningen står väl här ganska undanskymd, och det är kanske lika bra.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=881731
Och på den här vägen är det ju.

Den kriminalisering av hela samhället som blir följden av vår klasspolitik kan inte nog betonas. Reinfeldt har utlovat satsning på polisen. Makthavarnas retorik är en sak, verkligheten en helt annan som vi ser:
.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1298&a=883763
.
Man drar lugnt slutsatsen att våra politiker inte ens har ambitionen att vända utvecklingen. De bara ljuger.

Det var ett väldans gnäll på den här bloggen. Och dåligt med dialog. Idag är det ju alla hjärtnas dag, då ska man väl vara snäll?

http://www.newsmill.se/artikel/2009/02/16/socialismens-forakt-ambitionen...

.

Dennis Rydgren har väl rätt i princip, men kom ihåg att det finns en bred politisk enighet bakom den folkfördumning som sker via media. Skolverkets senaste rapport om utvecklingen av den svenska skolans kvalitet, som ger den hårt prövade Jan Björklund åtskillig upprättelse, visar att försämringen är störst bland högpresterande elever. Mot bakgrund av en klar och tydlig klasspolitisk linje ter sig därför inrättande av elitskolor rationellt. Det finns här en motsättning mellan klassisk borgerlighet, och dess moderna, dekadenta politiskt-mediala variant; de senare vill reservera karriärvägarna för insidermygel och korruption, medan de förra håller fast vid en verklig excellens. Det förklarar visst motstånd från det rödgröna blocket. Hursomhelst ser vi en tilltänkt social mekanism. Elevseparationen medför ytterligare utarmning av den svagpresterande elevmajoriteten, som nu mister stimulansen från begåvade klasskamrater, vilket i slutänden ger minskad social rörlighet och därmed effektivare klassförskansning. Låt gå för elitskolor, men då behövs komplettering med ett effektivt stipendiesystem för uppfångande av högbegåvade elever från de lägre klasserna, som därmed dräneras på intellektuell potential förbunden med risker för en framtida utveckling av revolutionär natur i händelse av allmän samhällskris, vilket i dagens mörknande samhällsläge ter sig inte alltför osannolikt scenario.
.
Välkommen, Sheila, citron på sej. Jo här gnälls det hejvilt & nån dialog blir det ju inte eftersom alla vet att jag har RÄTT & således förstummas å det pinsammaste - så det så! - På alla ensamma bittra hjärtans dag var jag förstås tillåme surare än vanligt & firade med en extra negativ kommentar, och blev därför genast betydligt gladare. :o)

Tja, det är ju också ett sätt. Själv brukar jag gå ut och svära en runda när jag är sur och bitter, men det kanske förpestar etern det med.
Jag är skeptisk till elitskolor. Först och främst rejäla resurser till de kommunala skolorna så att både hög- och lågpresterande elever kan utvecklas. Pedagogerna - inte minst fritidpedagoger och lärare i praktiskt-estetiska ämnen - är de viktigaste resurserna och ska ha lön därefter.

Jo, mer betalt till pedagogerna, det är rätt, men vilka är viktiga? Jag skulle satsa på naturvetenskap, matematik och teknologi. Lärare i dessa ämnen bör få mer betalt, för det är vad Sverige behöver ekonomiskt. Elitskolor? Jag är också skeptisk. Det är inte nyttigt med för mycket separation i samhället, men samtidigt måste människor ha frihet att bryta sig ur den gängse slöa medelmåttihgheten. Ett verkligt kunskapslyft skulle vi få, ingalunda med någon föråldrad katederpedagogik, utan genom maximalt utnyttjande av IT, men något sådant är vi inte i närheten av. En privat elitskola med sådan inriktning skulle snabbt slå ut konkurrenterna genom det överlägsna elevmaterial det skulle få fram, och det vill jag inte ställa mig i vägen för. Survival of the fittest är världens järnhårda grundlag, det kan vi aldrig komma ifrån.
.
På internet är det lätt hänt att bli förbittrad & hyperaggressiv, då den rena intertextualiteten berövar oss det det personliga mötets sinnliga feedback som grundlägger medkänsla och empati. Den virtuella världens hänsynslöshet är på gott & ont. Atmosfären förittras, men obeveklig sanning framställs desto klarare.

Jo, mer betalt till pedagogerna, det är rätt, men vilka är viktiga? Jag skulle satsa på naturvetenskap, matematik och teknologi. Lärare i dessa ämnen bör få mer betalt, för det är vad Sverige behöver ekonomiskt. Elitskolor? Jag är också skeptisk. Det är inte nyttigt med för mycket separation i samhället, men samtidigt måste människor ha frihet att bryta sig ur den gängse slöa medelmåttihgheten. Ett verkligt kunskapslyft skulle vi få, ingalunda med någon föråldrad katederpedagogik, utan genom maximalt utnyttjande av IT, men något sådant är vi inte i närheten av. En privat elitskola med sådan inriktning skulle snabbt slå ut konkurrenterna genom det överlägsna elevmaterial det skulle få fram, och det vill jag inte ställa mig i vägen för. Survival of the fittest är världens järnhårda grundlag, det kan vi aldrig komma ifrån.
.
På internet är det lätt hänt att bli förbittrad & hyperaggressiv, då den rena intertextualiteten berövar oss det det personliga mötets sinnliga feedback som grundlägger medkänsla och empati. Den virtuella världens hänsynslöshet är på gott & ont. Atmosfären förittras, men obeveklig sanning framställs desto klarare.

Skolan ska ge bildning, inte bara utbildning. Katedrar är till för att stå på tycker jag, och elever är inte "material" utan människor. Och IT-teknik är bara ett (nog så viktigt) redskap, det kan inte ersätta pedagoger. Du konstaterar ju själv att den virtuella världen inte befrämjar empati, och det måste väl vara ett viktigt inslag i all bildning.

Skolan ska ge bildning, inte bara utbildning. Katedrar är till för att stå på tycker jag, och elever är inte "material" utan människor. Och IT-teknik är bara ett (nog så viktigt) redskap, det kan inte ersätta pedagoger. Du konstaterar ju själv att den virtuella världen inte befrämjar empati, och det måste väl vara ett viktigt inslag i all bildning.

Sheila har rätt. Katederpedagogik behövs, men duger inte alls som helhetsgrepp, det är hopplöst föråldrat och ineffektivt som sådant, och IT är precis ett viktigt redskap som måste kompletteras. Empati är också helt sant ett viktigt bildningselement, som IT dåligt tillgodoser. Bra talat, alltså. Fördelen med IT är att det stökar undan utbildningens ofrånkomliga "korvstoppning" på effektivaste och minst plågsamma sätt, vilket, om man så vill, kan få frigöra resurser för andra utbildningsvärden, eller, för den som så föredrar, producera bamsekorv. Här finns alltså ingen motsättning, utan precis tvärtom.
.
Så en allmänt sammanfattande synpunkt.
.
http://www.dn.se/opinion/debatt/infor-ny-formogenhetsskatt-och-hoj-inkom...
Principiellt ett ypperligt steg i rätt riktning. Fullt understöd.
---
Det är tragiskt att (s) ohjälpligt slår undan benen för sig självt med sitt evinnerliga klantande. Jag tycker synd om Thomas Östros. Mona Sahlin är väl mest en galjonsfigur.
---
Den välorganiserade minoriteten besegrar undantagslöst den oorganiserade minoriteten. Den hatsprängda, resursstarka borgerliga skattekverulansen kommer att segra och driva vårt samhälle till undergång. Det är ödesbestämt och futurum exactum. Det är inte mycket mening att uppröras häröver. Tänkande människor gör klokt i att följa stoikern kejsar Marcus Aurelius råd, ställa sig vid sidan av och lugnt betrakta sakernas verkliga förhållanden.