Fyra tunga SSU:are: Stor risk att s tappar förtroende i välfärdsfrågor

"Så, vilka vänder sig S politik till?"

Invandrare som kommit till Sverige för att inte arbeta.

Så här fantastiskt bra gick det i Rosengård: http://www.val.se/val/val2006/slutlig/R/valdistrikt/12/80/0902/roster.html

Läs David Eberhards "I trygghetsnarkomanernas land".
Där tar han upp hur politiker hela tiden driver sig själva till ett nationellt paniksyndrom, istället för att på ett nyktert sätt ta sig an dagens problem. Mycket underhållande och nyttig.

Socialdemokraterna känns väldigt ur led med tiden, då allt man klarar av är att antingen skylla allt på motståndarna, eller att ta samtliga frågor ur det uttjatade "rättvise" perspektivet...

Bra skrivet!
Vi är många som undrar vad (s) vill?
Var finns politiken som vänder till alla?
Idag så värnar (s) om än den ena gruppen och i nästa stund den andra gruppen. Var finns helheten? Man kan inte lova guld och gröna skogar till alla olika grupper samtidigt. (S) politik talar inte längre till alla, utan plottras sönder i hur många delar som helst.

Varför skriver ni denna artikel här på newsmill? Det där låter mer som en debatt ni bör föra internt inom partiet.

Så som någon skrev här tidigare: Socialdemokraterna har i sin iver att omfatta allt och alla glömt bort det vanliga. Socialdemokraterna har blivit ett parti för radikala feminister, palestinaaktivister, queerdebattörer och motsvarande.

Det kanske inte bara är dåligt. Inte alls. Men på vägen har man tappat radhusjanne - småbarnsfarsan som går till jobbet varje dag, är gift med tjejen i receptionen, har ett par ungar han älskar, gillar att gå på fotboll och drömmer om ny bil. Radhusjanne förstår inte att insemination av ensamstående kvinnor eller förbud mot reklam med snygga tjejer är decenniets viktigaste politiska frågor. Däremot är han orolig över ungarnas skola och kan konstatera att hans ekonomi har blivit bättre sedan skatterna började sänkas.

I Stockholm är det särskilt tydligt. Socialdemokrater hittar man numera bara i fikarummen på Stockholms universitet. Ute i de stora villa- och radhusförorterna däremot - ja, där röstar radhusjanne och hans grannar på moderaterna, folkpartiet, centern eller kd. Sossarna har tappat medelklassen i en region om 2 miljoner människor och det blir svårt att återfå förtroende. Samarbetet med Ohly och miljöpartiet förbättrar inte precis förutsättningarna.

Här är en krönika från DN som säger allt...

Socialmediokratin
Publicerat 2009-08-08 00:20

Pernilla Ström:  Jämtin borde vara arg över tidigare slöseri.

Det finns utsagor som är så befängda att man vill avskriva dem som rötmånadshistorier i samma stund de yttrats. Just som vi börjat vågat tro att Socialdemokraterna nyktrat till efter snart fyra decenniers utbildningspolitiska irrfärder i medio kratins och de missriktade egalitetssträvandenas utmarker begår Carin Jämtin, oppositionsborgarråd i Stockholm och dittills ansedd som socialdemokratins coming lady, sin famösa artikel på DN Debatt (28/7).

Där argumenterar hon för att den socialdemokratiska partikongressen framgent ska förbjuda vinster och utdelningar som har genererats inom sektorer finansierade av skattemedel. I en uppföljande kommentar i gårdagens DN skriver hon att valfriheten som friskolorna och vårdföretagen fört med sig är viktig och ska behållas. Men vinsten ska likafullt bort. Resonemanget är därmed lika soppigt som förut.

Privata sjukhus skulle alltså på rent filantropiska grunder uppbåda medel till röntgenutrustningar och magnetkameror. Grundare till friskolor skulle hysta fram pengar till kemisalar och elevdatorer utan en tanke på att någonsin få en krona tillbaka. Välfärdsföretagen skulle drivas av glada, stenrika idealister.

Bara den som städse haft sin försörjning genom Partiet och aldrig behövt bekymra sig över var pengarna som faktiskt ska finansiera välfärden ska komma ifrån, kan så ogenerat blunda för de villkor som är företagandets förutsättningar.

Valfrihet förutsätter utbud. Utbud förutsätter entreprenörer. Entreprenörer vill ha avkastning på insatt arbete och kapital, det vill säga kunna göra vinst. Utan vinst, inga företag. Utan företag ingen valfrihet. Så enkelt och så svårt är det.

Under en period satt jag i styrelsen för ett bolag som arbetade med just friskolor och privat utbildningsverksamhet. Bolaget var välskött och effektivt – ett gott exempel på vilka framgångar som kan uppnås när entusiastiska välfärdspionjärer förenas med ekonomisk kompetens.

Eftersom det är ganska många år sedan jag själv lämnade skolans värld, fascinerades jag av mångfalden. På min tid kunde specialbegåvningar möjligen få gå på bowlinggymnasiet i Nässjö eller skidgymnasiet i Falun. Men den som hade sin håg ställd till matematiken eller önskade en fördjupning av sitt litteraturintresse var hänvisad till den ordinarie gymnasieskolans begränsningar.

Det fanns dock ett problem som oroade en del av mina styrelsekolleger. Skolorna var på sina håll helt enkelt lite för lönsamma, marginalerna lite för goda. Visserligen var skolpengen lika för alla, kommunala liksom privata utförare. Men det skulle, fruktade de, kunna sticka politikerna i ögonen om man visade att det faktiskt gick att tjäna pengar på att driva en skola efter sunda ekonomiska principer.

Mina egna funderingar var andra. Som styrelseledamot var jag självklart glad över resultaträkningen. Som skattebetalare rasade jag dock inombords över vad just dessa siffror också påvisade:

Så mycket misskötsel! Så mycken ekonomisk inkompetens och dilettantmässig ledning! Så mycket slöseri med männi skor och materiella resurser! Så mycket pengar som runnit i väg under alla år i ett kommunalt ginnungagap av dålig styrning, usel schemaläggning, ineffektivt lokalutnyttjande, katastrofal personalpolitik och trötta rutiner! Så många skattemiljarder förslösade utan att komma vare sig elever, lärare eller kunskapsuppbyggnaden till godo!

Salig Möller måste rotera i sin grav.

För om vi kunde göra såpass goda resultat på vår verksamhet – hur katastrofalt vanskötta hade då inte de offentliga skolorna varit under alla år; denna verksamhet som trots att den arbetade med samma pengar ändå inte lyckades få debet och kredit att gå ihop?

Jämtin är vred över de privata entreprenörernas vinster. Hon borde vredgas över det historiska vanstyret inom de offentliga verksamheterna.

Det var först när privata entreprenörer dök upp som till exempel barnmorskemottagningarna upptäckte att det kunde vara en vits att hålla öppet på kvällar och helger när de blivande mammorna kunde komma och inte bara under kontorstid.

Det var privata initiativ som fick sjukhusledningarna att inse det vanvettiga i att fullutrustade operationssalar stod tomma uppemot 16 timmar per dygn samtidigt som operationsköerna ringlade årslånga till stora samhällsekonomiska kostnader.

Och det är just privata vinstintressen som har fått skolor och andra offentliga verksamheter att lyfta sig i håret, ifrågasätta invanda mönster, ompröva och effektivisera.

Vinsterna uppstår nämligen inte, vilket Jämtin försöker hävda, på verksamhetens eller kvalitetens bekostnad. Det förefaller vara exakt tvärtom. Eleverna trivs bättre – och röstar dessutom med fötterna om de blir missnöjda. Lärarna trivs vanligen bättre – det finns knappast något så demoraliserande och skadligt för arbetsglädjen som att arbeta i en illa styrd organisation. Kunskapsnivån tycks också bli högre, inte lägre. Därtill har friskolorna bidragit till att höja kvaliteten även på de kommunala skolorna; plötsligt har de fått någon att mäta sig med, tävla emot.

Allt detta skulle nu alltså sättas på spel för ideologiska idiosynkrasiers skull.

Carin Jämtin förebådar Socialmediokratins återkomst.

Måtte hon stoppas.

Pernilla Ström

Rätt ska vara rätt, och man skall inte hemfalla åt primitivt partigängeri. Välfärdsfrågan kommer i skymundan. Det här var faktiskt riktigt BRA skrivet. Roligt att se att det finns fräscha krafter inom ungdomsförbunden på den röda sidan! (Även inom Ung Vänster finns duktigt folk.)

Tjaa Peter, termen "duktigt folk" får en ju att rysa när man tänker sig de resultat kommunisterna åstadkommit genom tiderna...

Massmord och havererade ekonomier, typ!

Javisst, serru, ung vänster vill massmörda oss allihiop. De e de jag gillar! :oD

Det här är nog första gången jag sett sådan självinsikt inom Socialdemokraterna (Jag var medlem i SSU 2001-2005)

#4 Fronks kommentar är bättre än artikeln, en fördel med just kommentarsfunktion på webbsidor nuförtiden:
"Radhusjanne förstår inte att insemination av ensamstående kvinnor eller förbud mot reklam med snygga tjejer är decenniets viktigaste politiska frågor. Däremot är han orolig över ungarnas skola och kan konstatera att hans ekonomi har blivit bättre sedan skatterna började sänkas."

Anna Sjödin!
Kom tillbaka, allt är förlåtet

Men... höjd pensionsålder och tre-terminsystem kändes ju inte speciellt radikalt eller nytänkande.

#5 Danne:

Ofta tråkigt om ens inlägg går alla förbi. Jag vill bara lyfta på hatten för en i mitt tycke klockren analys.

Tyvärr har ju även (M) gått i denna fälla och övergett sina kärnväljare.

Dagens socialdemokrater är bara intresserade av att få makt och kunna leva ett gott liv på skattebetalarnas bekostnad, För att uppnå detta är de beredda att stasa på de grupper som gör att de kan uppnå detta.

Dit hör inte vita heteromän, det har Pekgulskan tydlig förklarat, Sahlinskan är mest intresserad av HBT-are, palestinier och andra muslimer som hon beundrar för deras spännande kultur, medan vi svenskar bara har midsommarafton och liknande löjliga traditioner. Dit hör inte heller företagare, dessa har (s) försökt ta död på åtminstone sedan 68-vänsterns dagar.

Vilka är socialdemokratin till för? Förutom för sina egna politikers skull? Frågan verkar vara obesvarad.

S tappar förtroende i många frågor med det sätt man styr parti och politik idag. Gör någonting åt det, illa kvickt.

Trots Jante lagen (som jag faktiskt tycker har sina förtjänster) dristar jag mig till att säga följande: Jag skulle kunna få socialdemokraterna att leva vidare i 120 år till! Allt jag kräver är att ni ger mig 100 000 kr/mån och detsamma i pension om tio år! Ni har redan min IP-adress så kontakta mig gärna.

Ett smakprov kan avnjutas här, var noga med att lyssna på texten. Ted gärdestad - Jag vill ha en egen måne: http://www.youtube.com/watch?v=HInYeg78sMU

S har stora problem med identiteten och politiken. folkhemet var socialdemokraternas vision av hur sverige skulle se ut och fungera, deras identitet var tydlig politiskt och klassmässigt, politiken riktade sig till en tydlig arbetarklass, där målen var var enkla och klara, rösträtt,välfärd och rättvisa. klassamhället finns kvar, men samhället har förändrats så mycket att de flesta inte känner igen sig i den "verklighetsbeskrivning" som partiet historiskt har haft, partiet verkar prata om an annan verklighet, som de fattiga i sverige inte kan känna igen, den politiska retoriken har fastnat i 1900-talets samhällsanalyser.

Myten om att höga skatter skulle vara samma sak som välfärd har krossats av verklighetens realiteter, dagens medborgare har rest värden runt och sett olika samhällssystem med både bättre och sämre välfärd, inte nödvändigtvis med höga skatter, de höga skatterna har dessutom blivit en allt större plåga för arbetarklassen, som är de som i huvudsak betalar de kommunala skatterna, socialgrupp 1 och 2, kan genom skatteavdrag och andra förmåner komma undan en stor del av skatten, en stor del av arbetarklassen tvingas dessutom att bo i dyra hyresrätter, den dyraste boendeformen.

s tycks helt sakna en vision, en riktning dit de vill, de framstår som försvarare av ett sönderfallande system.

Det socialdemokratiska samhällssystemet är djupt arbetsfientligt, alla skall ha samma lön, vad de än gör, och hur mycket eller litet de än arbetar. Den som arbetar blir sönderbeskattad, för att betala bidrag till den som sitter hemma i soffan hela dagarna.

mäniskor har insett att arbete inte lönar sig i sverige, därför låter de bli att arbeta, de söker i stället så många bidrag de kan, i den bidragsflora som s skapat.

Bidrag är ett systemfel.

Det är ingen slup att Svenskarna spelar för miljarder, det är deras sista hopp att få en extra slant till ålderns höst, vinsten är dessutom skattefri.

Intressant ämne för er artikel men jag tycker att ni tappar tråden någonstans i mitten av texten.

Ni inleder med att diskutera identifikation. Ni har helt rätt i att allt färre identifierar sig som socialdemokrater, om inte annat går det lätt att se på opinionssiffrorna. Men vad beror det på att allt färre ser sig som socialdemokrater? Ert svar på frågan utgår från den vanliga uppfattningen om att det beror på att individen har för lite inflytande över sin välfärdskonsumtion. Jag skulle vilja vända på perspektivet.

Problemet är inte att individen har för lite inflytande utan snarare att de allmänna systemen för välfärdsproduktion har för låg kvalité och inte mättar de behov som befolkningen har. Anledningen till det stavas ineffektivitet och minskade resurser via skattesedeln.

Legitimiteten för det svenska systemet med en stor skattefinansierad och offentligt producerad välfärd är helt beroende av att medborgarna får ut så mycket välfärd som möjligt för varje skattekrona. I dagens situation där vi ser privata alternativ inom skola och sjukvård som levererar en högre kvalité än det allmänna sjunker givetvis legitimiteten för den offentligt styrda verksamheten.

Jag är ingen vän av att rikskapitalister startar friskolor och vårdcentraler för att i vinstmaximeringens namn tumma på kvalitén. Jag är inte heller någon anhängare till offentligt styrda verksamheter som hårt trängda av byråkrati och ålderdomlig arbetsorganisation levererar allt för lite välfärd per skattekrona. Jag är däremot en vän av en verksamhet där vi får ut så mycket som möjligt för våra skattepengar samtidigt som individens rätt till valfrihet och kvalité garanteras. Därför måste kvalitetskraven från lagstiftarna stärkas och kontrollmakten över producenterna byggas ut. Välfärdskonsumenterna (befolkningen) måste förses med en statlig reklamtionsnämnd som för de svagas talan gentemot välfärdsproducenterna.

Den socialdemokratiska debatten har handlat alldeles för mycket om driftsformer och alldeles för lite om de kvalitetsproblem som våra väljare möter. Först när vårt parti kan leverera en modell för en garanterat hög kvalité i välfärden kan förtroendet hos kärngrupperna återvinnas.

Det handlar också om verklighetsbeskrivning. Socialdemokratin av idag har inte initiativet när det gäller att beskriva hur vårt land ser ut och vad de förändringar vi ser beror på. Det trots att de här förklaringarna är själva kärnan i vår historia.
Ett samhälle där kapitalet får för stor makt fungerar inte. Det såg vi i hela världen under 2008, det har vi sett i USA, det har vi sett under den tidiga industrialiseringen. Det offentliga måste verka för att ge alla likvärdiga livschanser, för att stötta ekonomin i lågkonjunktur och för att genom lagstiftning hålla den mänskliga egoismen iinom rimliga gränser.

S måste lyckas få arbetarna på Mcdonalds, HM och Ikea att förstå likheten mellan deras arbete och forna tiders industriarbeten. Kampen om mervärdet är den samma, det är endast utseendet som har förändrats. Skiljelinjen i svenska politik går fortfarande mellan de som har kapital och de som säljer sitt arbete.

http://www.smittskyddsinstitutet.se/publikationer/smis-nyhetsbrev/epi-ak...
.
http://www.dn.se/ekonomi/lang-vantetid-hos-pressade-a-kassor-1.931319
.
SSU-arna har en hopplös uppgift. Vad gör rödgröna rötan? Fjantar på om JÄMSTÄLLDHET, bara för att deras egna karriärkvinnor vill gynna sig själva; välfärden ger de faderullan i. Nyss hade vi en enkät på aftonbladet om "viktigaste valfrågan". Hur många av 31000 valde Jämställdhet? 1,9%! ETT KOMMA NIO PROCENT. Oppositionen skiter i folket, de visar inte minsta inytresse för det förhållandet att vi helt enkelt inte kan lita på de välfärdsanordningar vi har, eftersom dessa helt enkelt upphör att fungera. Sverige har blivit en "mjuk stat". Och en rögröna inkompetenskulturen hör ingenting, ser ingenting, en bara ältar och ältar samma gamla skåpmat decennium ut och decennium in alleldes oberoende av utvecklingen i fråga om sakernas verkliga förhållanen. Det börjar likna rena spökeriet!

Apropå curlingföräldrar. Jag såg och hörde ett videoclip om vårdnadsbidraget med (S) -skol och näringspolitiska talesmän Marie Granlund och Tomas Eneroth. Utifrån sitt storebrorsperspektiv sade de av olka skäl nej till vårdnadsbidraget. Dyrt och för med sig nerskärningar i förskolan sa Marie Granlund. Neagtivt för jämställdheten sa Tomas Eneroth. Inget intresse här för att vårdnadsbidraget faktiskt under en period i livet kan passa för vissa. Ideologiproduktion och värnandet om den skattefinanserade sektorn är viktigare än människors valfrihet och möjlighet att styra sin egen vardag.

Inlägget är klart intressant. Troligtvis är det högerfalangen inom SSU vi ser. Men det känns lättare att andas när (s)-företrädare vill ge individen ett större inflytande över sin egen vardag. Samhället förändras hela tiden. Många (s)-företrädare vill inte se att samhället förändrats. Att utbildningsnivån höjts. Att individualismen ökat på kollektivismens bekostnad. Att samhället blivit mer etniskt och socialt uppskiktat. Att det inte finns några arbetare kvar längre utan att vi fått ett tjänstesamhälle. Att det blir alltmer självklart att vi ska försörja oss själva. Förr eller senare måste det få genomslag i (s) politik. Ett alternativ är att partiet läggs ner eftersom det inte längre har några svar på dagens frågor. För mycket vatten har runnit under broarna sedan 70-80-talet.

Vad jag kan se har dessa unga pigga reformerta sossar två konkreta förslag på hur man ska attrahera väljare och lösa välfärden;
1. Höjd pensionsålder, låt säga från 67 - 75
2. treterminerssystem så att unga människor blir klara tidigare från sin utbildning.

Men vem är det som ska anställa dem?
Vad jag kan förstå är det tur att våra studenter tar så lång tid på sig, det finns ändå inga arbeten när de kommer ut från sina utbildningar.

jag tycker gott att de unga SSUarna kunde fundera lite vilka friska människor det är i framtiden som vill anställa alla människor som ska betala skatt och betala välfärden, är det staten?

Håller SSU möjligen på att närma sig MUF?

Som icke Socialdemokrat håller jag tummarna för att Mona får sitta kvar. Finns inte en chans att Sossarna vinner med henne vid rodret.

Har inte MUF upphovsrätten till sånt här?

Låter lite väl populistiskt tillrättalagt.
Vore inte fokus på välfärdens innehåll vara mer förenligt med en S-profil, än hur den ska kunna väljas och hur många former som ska finnas? Den delen sköter andra partier redan bättre.

Så många pratar redan om alternativa former och mångfald. Men det finns säkert stora grupper som är intresserade av innehåll och hur de ska garanteras bästa möjliga skola, vård och omsorg även fast de inte är företagare och/eller rika som troll. Ett tips till SSU är att berätta för dessa vad en rödgrön röra har att erbjuda. Många av dom röstar inte alls, eftersom ingen står på deras sida.

Bra att det erbjuds alternativ till dom som är friska, aktiva och kreativa. Men vi har också ganska många unga som mår piss och slås ut innan de ens har hunnit starta sitt liv. Och ganska många äldre som undrar hur de ens ska orka till 57. Hur ska dom få del av välfärden?

Sverige är ett land som borde kunna erbjuda möjligheter för de starka och samtidigt kunna ta hand om de svaga.

Tankarna som framförs är nog ganska bra. Men S lär inte vinna några val på enbart en blekare kopia av alliansens politik. Kanske lika bra det....

Vad är nu det här? Försöker sussarna låta som om de är "förnuftiga"?

Visa istället lite tåga! Visa glöd! Det saknas ledarskap. Vi behöver inte mer utfallscentrerat snusförnuft. Vad vi behöver från sosseungdomen är en doft av framtida, visionärt ledarskap. Istället talas det om tillväxt och mera jobb, när vi tydligen bara kan sysselsätta nio av tio arbetsföra.

Det sista stycket är helt galet på sniskan. Visa vad ni vill istället. Vad betyder "inflytande och ansvar" till exempel? Visa att ni har egna tankar kring detta, en vision för framtiden. Nu låter det bara som om ni behöver råd om hur ni skall nå ut till så många väljare som möjligt, röstmaximering. Det låter som om ni tycker att politik är att välja. Om jag minns rätt sa en gång en känd sosse att: "politik - är att _vilja_.

I Sverige har vi en epidimi, den kallas socialism. På -50-talet hette de national-socialism och i dag globalsocialism. Vad har dessa socialismer åstadkommit genom åren? Mycket positivt men överlägset mycket negativt.
Globalsocialismen är på väg att köra ekonomin i botten, ett röstboskap av välfärdsturister och våldimport.
Sveriges problem idag är dagens socialism, som vanligt är socialismen problemet. Förr: Nationalsocialismen, idag globalsocialismen.

Eftersom jag är att betrakta som extrem-kapitalist, libertarian eller vad ni nu vill kan det verka konstigt att jag skulle ha något positivt att säga om en socialdemokrats förslag. Men låt mig vara så positiv som jag kan : Om den generation av socialdemokrater som skrivit detta förslag någonsin kommer till makten, kan vi iallafall glädja oss åt att det inte kommer bli RIKTIGT LIKA ILLA som det har blivit under de senaste decenniernas socialist-styre.

Det tycks som, trots allt, även socialdemokraterna lärde sig ett och annat av 90-tals-krisen, som skapats av ett kvarts sekel över-socialisering av Sverige. Naturligtvis hoppas jag fortfarande att SSU skall inse att skatt är ett intrång på individuell frihet, att staten inte bör ha något att säga till om hur folk lever sitt liv, och att välfärds-maskineriet är en konstant belastning för folks ekonomi. Men man skall inte vara sämre än att man uppmärksammar små steg i rätt riktning.

"Goran", "arbetarklass", "Henrik C" et al:

vaken.se ringde och ville ha tillbaka sina foliehattar.

Snälla högerspöken, lägg av med alla trötta konspirationsteorier om den socialistiska diktaturen Sverige och det onda SAP. Socialdemokraterna är och förblir det förnuftiga, pragmatiska alternativet, medan de borgerliga partierna står för billig populism och dumideologiska reformer. Därför har vi vunnit så många val, inte på grund av flour i dricksvattnet eller sublima budskap i Bolibompa. Regeringen Reinfeldt har väl agerat retoriskt skickligt den senaste tiden, men liksom, hur gick det egentligen med avskaffandet av det däringa utanförskapet?

I Sverige gäller det att tycka rätt eller hålla käft.

I Sverige är det rasistiskt att påstå att invandringen drar med sig problem. Att det är helt uppenbart sant har ingen betydelse,för det får man ändå inte påstå.

I Sverige är det rasistiskt när man hänvisar till dom få undersökningar som gjorts där kostnaderna för invandringen studerats. Att det aldrig kommit fram siffror som visar ett plus utan istället ett minuskonto på minst 50 miljarder netto årligen gör väl sitt till..

I Sverige diskuteras faktiskt att den organiserade brottsligheten ökat lavinartat dom senaste 15åren, men knappt ett ord om att istort sett alla är etniska grupperingar.Hysch...

I Sverige har vi en flyktingpolitik där 5-10% har asylskäl som får uppehållstillstånd, resten får stanna v andra skäl, så varför pratar man om flyktingar när det de facto är invandrare? Det låter ju bättre med flykting i media, men så får man ju inte säga även om det är sant.

I Sverige kan en partiledare utan att skämmas påstå att sverige inte har nån egen kultur utan att vi ska vara tacksamma för vårt nya mångkulturella sverige. Sverige är en av europas äldsta stater med en kultur och traditioner vi borde vara stolta över, men det är väl för nationalistiskt att tycka så, och då blir ju invandrarna illa till mods.

I Sverige är vi sämst i västvärlden på att få invandrarna att lära sig sitt nya språk, men det kan man ju inte säga även om det är sant. Och vi är sämst på att få invandrarna att bli självförsörjande, och det är lika illa att påstå även om det också är sant.

I Sverige anses svenskarna diskriminera invandrarna, därför finns det nu lagar som skyddar alla...förutom svenskarna..Att det är sant har ingen betydelse, så får man inte uttrycka sig.

I Sverige tar vi nuförtiden emot 100 000 invandrare varje år, och om det tar i snitt 7år för en familjeförsörjare att bli självförsörjande så kan vem som helst räkna ut att det kostar samhället, dvs oss skattebetalare ordentliga summor, men kassakistan när det gäller invandringspolitiken är ju bottenlös bevisligen även om det är rasistiskt att påstå så..

I Sverige kan en invandrare bli medborgare utan att kunna svenska, men svenska språket försvinner väl ändå så småningom...Oj, sa jag nåt rasistiskt nu?

I Sverige har vi under lång tid fört en invandrings och integrationspolitik som är rent ut sagt katastrofal för vårt land, men även om alla håller med om att politiken är misslyckad så ska man ändå hålla tyst...

I Sverige är det se inget, hör inget, säg inget som gäller. För skulle man säga nåt som är sant så är man ju rasist...

I Sverige är Realist detsamma som Rasist!

Vänstern och socialdemokraterna har misslyckats med att svara på den kritik alliansen fört mot offentlig verksamhet. Istället för att ge alternativ hur man ska komma tillrätta med de problem som finns med en tung välfärdsstat har man försökt försvara sig med att alliansens politik skulle vara sämre. Om de rödgröna lyckas förklara hur välfärden kan bli bättre med offentliga medel istället för hur den blir sämre med mindre medel skulle mycket vara vunnet.