
Publicerad: 2008-09-01 15:09, Uppdaterad: 2011-11-02 18:11
Kanalklyvningen gav stimulerande konkurrens, det fanns tid och pengar! Skriver tv-profilen PER RAGNAR.
Vi fick två TV-kanaler, den ena profilerades snabbt som samhällsengagerad, samhällskritisk. Den andra, TV1 skulle vara bred, folklig. Hungrigt folk engagerades och blandades med erfarna Tv-pionjärer. På TV 1 avskaffades avdelningar, tanken var att alla i en TV-produktion inblandade var "kreativa genier". I mitten av organisationen stod en säck med guldpengar. Skapa, kreera över gränserna! Programråd var bl a Lennart Hyland, folkbildare av stora mått, Åke Falk, internationellt TV-geni, Roland Eiworth, radiounderhållare med rötter i folkmyllan, Håkan Unsgaard var diktatorisk, diplomatisk TV-chef, norrländskt lugn med Ingemar Leijonborg vid sin sida, ett sturigt TV-geni. Och ettan hade Bengt Feldrecih, härlig populärvetenskapare , Arne Weise med naturprogram, Sarri-familjen som kunniga barnteaterproducenter, storartade idrottsevenemangsproducenter som Lennart Jelbe, etablerade författare... Åke Falk samlade kring sej Lasse Widding, Lennart Swahn, Karin Falk m.fl, djupt allmänbildade människor med journalistiska och TV-kunskaper. Och det fanns som sagt resurser och tid!!! Sånt som absolut inte finns idag. Duktiga TV-fotografer och ljud- och ljsukillar som vi kunde samarbeta nära med och lära av, vi var verkligen en enda "stor familj" i TV-huset, man kände varje snickare, kostymörer osv. Denna närhet som var en del av Ingmar Bergmans signum för goda resultat, förtroende, tillit! Begåvade scriptor, alla har de senare blivit storproducenter för bl a Allsång på Skansen, nyligen bortgångna Bolme-Börjefors är ett sådant namn . Det var svårt efter ett tag att relatera alla programidéer till veckotablå och årsutbud så det bildades beredningsgrupper. Själv är jag ett bra exempel på de oerhörda möjligheterna som bjöds. Jag fick göra en egen NU-teater där jag kunde ge unga begåvningar en första möjlighet att formulera nuets frågor i dramaform. Jag satt i redaktionen för Beppes Värdshus och Gösta Ekman och jag fick göra lekfulla, vettiga barnprogram om friktion, tyngdkraft etc. Jag gjorde livsåskådningsprogram om liv och död och tro och vetande. Fick samtidigt regissera och spela teater...(hoppas efter sommarens reprisering att Någonstans i Sverige blir nästa sommars serierepris, ännu en klassiker av Geniet Bengt Lagerkvist) Det var fem intensiva år i början av 1970-talet med nybyggaranda, korsbefruktningar, utmaningar - och publik. Vad man ån gjorde hade ju miljonpublik, man fick ordentlig feedeback både från press och publik!!!
TV-legenden Lennart Swahns död utlöste en våg av nostalgi som är lätt att vifta undan i YouTubes tidevarv. Men varför kunde gamla SVT göra unikt kvalitativa produktioner, särskilt inom barn och drama, som dagens TV-stationer aldrig orkar med?

Programledarna tilläts misslyckas


Han hade bildningen SVT i dag saknar
Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.
Läs mer om Newsmill
Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.




7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.
Vad efterfrågar Per Ragnar egentligen? Ska vi gå tillbaka till som det var förr? SVTs problem är ju inte direkt att man frångått lekstugeprincipen, problemet är att man försöker ta på sig en roll med TV för alla och därmed prioriterar fel. Mer resurser till samhällsbevakning och folkbildning, mindre till festlig underhållning som de andra kanalerna ändå gör.
Jag efterfrågar inte men svarade på frågan hur det såg ut på Lennart Swahns tid då enligt Newsmillred. t ex barnprogam och drama var bättre.
Hur man än vill prioritera utbudet behövs resurser, hyggligt med tid och professionell arbetsgemenskap. Dessa "ting" som saknas idag då "marknaden" styr, inte en producents VILJA till underhållning, undersökande journalistik, dramatik eller barnprogram.
Per Ragnar har fel när han säger att SVT saknar resurser. (Det är i alla fall min tolkning att han menar när han skriver ”Hur man än vill prioritera utbudet behövs resurser, hyggligt med tid och…… Dessa "ting" som saknas idag …”).
SVT , SR och Utbildningsradion finansieras med anslag från Riksdagen. Anslaget för SVTs del tror jag uppgår till ca 4 miljarder vilket är mycket pengar jämfört med vad dom andra kanalerna lägger på TV program. Problemet med SVT är att man har valt att hålla på med allting. Man har definierat Public Service på så vis att allt är Public Service även sånt som ”ballar av stål” (som faktiskt gjordes för SVT först), sångtävlingar, frågesporter, samt program som bara verkar vara till för produktplaceringar.
Det är ju inte ”marknaden som styr SVT utan det är riksdagen och styrelsen. Sen har SVTs ledning valt att köra en tävling med TV4 tex så får Nyhetsmorgon flytta på sig till tvåan under OS för att det är ettans tittarsiffror dom ska hissas för det är ettan som tävlar mot fyran i grenen ”Sveriges största Tv-kanal”. Jag tror inte att Riksdagen efterfrågat detta. Jag tror inte att tittarna efterfrågat detta utan det är något som ledningen för det anslagsfinansierade SVT själva hittat på.
När SVT hade monopol så behövdes givetvis en stor bredd. Men vad SVT aldrig har gjort är att sätta sig ned och utifrån dagens medielandskap gå igenom och definiera vad är public service och vad är det som inte är det.
När man hade monopol fanns givetvis en önskan av lite åt alla men nu ser landskapet annorlunda ut.
Och .. det är vad jag vill komma, om SVT renodlar sitt utbud så blir det lättare att få pengarna att räcka till för att göra högklassiga produktioner.
Hej Lars Johansson. Jobbar du på SvT eller för något annat TV-bolag?
Undrar utifrån vilka kunskaper och erfarenheter du talar om "renodling" av SvT:s utbud och vad du menar med "högklassiga produktioner".
Hej Per Ragnar och tack för ditt svar.
Jag jobbar inte på SVT eller något annat TV bolag utan jag bara tittar ibland. Men jag tycker att public service tv behövs men inte exakt som den ser ut idag.
Med renodling menar jag att man måste definiera vad som är public service och vad som inte är det för att utifrån det bygga SVTs verksamhet.
En sådan process pågår väl redan tex så sände svt inte från Fotbolls EM. Men SVT är alldeles för viktigt för att överlåtas till TV cheferna så utformingen av framtidens public service måste beslutas i ett större sammanhang.
Lite svårt att så här i ett kommentarsfält definiera vad som är högklassiga produktioner men det är att dom håller hög kvalite enl någon allmänt vedertagen uppfattning bland kvalificerade bedömare och vanliga tittare
Om du som "vanlig" tittare följer TV-utbudet kan du säkert se hur det ständigt jagas tittarsiffror och man "marknadsanpassar" sig, söker "format" som ska locka till sej tittarvolymer.
Som TV-producerande individ under fyrtiotalet år har jag sett hur det ständigt skärs i kostnader, vad beträffar kompetent personal, kvaliteten urholkas, trygghet och arbetsro försvinner , allt fler jobbar för icke-avtalsmässiga löner och rädslan driver fack och anställda och frilansare att tiga, bita ihop och anpassa sig.
Under alla dessa mina kreativa år har politiker av alla kulörer älskat att profilera sig själva genom att gå in och peta i och röra runt i SvT och i Skolan.
Ofta okänsligt och okunnigt, vilket just nu Skoldebatten visar.
Så rikta din debattenergi mot politikerna och deras kultur- och TV-prioriteringar! Där har du att göra livet ut, lycka till!