Så göder man grisar

Enkelt: genom utfodringen med fleromättat fett, majsolja och soja, har grisarna vuxit till sig duktigt och lagt på sig ett prima späcklager. Men det måste de arbeta bort med den nya kosten. Myndigheten vet att folk inte vill ha fet mat.

Men hos kollegerna i Washington gäller andra regler. De sprider kostråd för människor, och för dem följer man anvisningar från WHO: människor skall ha mest fleromättat livet ut. Så har landet befolkats av magra grisar och överfeta människor, skriver Brian Shilhavy i boken "Virgin Coconut Oil" (West Bend, WI, 2004), där jag hämtat denna information.

"Kokosfett är det sämsta fett man kan äta", skrev en svensk professor, känd som fetmaspecialist. Hur han nått denna insikt förklarades inte. Som så ofta i umgänge med högplacerade kostkoryféer tvingas jag anmäla precis motsatt uppfattning och kan också tala om varför.

Kokosfett är till 90 procent mättat och innehåller övervägande laurinsyra, som tar död på både bakterier och virus. I kroppen kan det till stor del direkt utnyttjas som energi snarare än lagras in i fettväv. Det är alltså inte fetmabildande, även om insulin finns tillgängligt - detta till skillnad från våra vanligaste fleromättade fetter. Där har vi bakgrunden till grisuppfödarnas metoder i North Carolina.

Kokosolja har också använts som bränsle i en Boening 747 jetjätte - bara i en av fyra motorer visserligen, men ändå... Den som har skrovliga armbågar blir snabbt av med dem med hjälp av en sked varje morgon och afton - kroppen visar tydligt att den mår bra av det. Det är, kort sagt, det mest mångsidiga fett som finns, och ingen har påvisat någon skadlig egenskap.

Eftersom detta inte är en vetenskaplig redovisning kan jag kosta på mig anekdoter. Här är en, hämtad från den amerikanske biokemisten Ray Peat:

"För några år sedan mötte jag ett par i ungefär samma ålder, fast kvinnan såg ut att vara många år yngre än sin gubbstrutt till karl. Hon kom från Filippinerna och berättade att hon alltid måste laga två mål, eftersom hennes man inte klarade av hennes egen kost. Tre gånger om dagen lagade hon sin egen mat i kokosolja - hennes ungdomliga utseende väckte mitt intresse i denna olja..."

Peat hade också lagt märke till ett lustigt fenomen i amerikanska gatukök:

"Jag såg folk pålitligt tappa vikt så länge dom åt tortilla chips stekta i kokosolja, men dessa chips försvann när tillverkarna övertalades att växla till andra oljor..." (Den som är intresserad av de biokemiska/metaboliska detaljerna får gå till hans egna texter: http://raypeat.com/articles/articles/coconut-oil.shtml)

Den officiella svartmålningen av kokosfett är ganska ny, och förhistorien är lite vemodig.

År 1989 köpte Malaysias och Filippinernas regeringar annonsplats i amerikansk dagspress i ett försök att återuppliva marknaden för en av sina viktigaste exportprodukter, kokosfett. Det var det melankoliska slutet på en historia som började när japanerna anföll Pearl Harbor och ockuperade större delen av Stilla Havets övärld. Där körde japanerna sina dieselmotorer på kokosolja. Den fungerar nämligen som olja i tropikerna men som fett i tempererade klimat.

Så försvann kokosfettet från hushåll och bagerier i USA. Man behövde en ersättning, och strax lanserade industrin de fleromättade, instabila och hälsovådliga växtoljor som samme professor förespråkar på annat håll i samma bok.

Härskna oljor
Dessa oljor lär kunna vara härskna redan när de köps men kosmetiskt tillfixade så att det inte märks. Sedan fortsätter de att oxideras i kroppen och bildar s.k. fria radikaler som ställer till oreda - det tar vi en annan gång.

Men i brist på tropiska fetter blev de strax helt dominerande på marknaden, och hundratals kokosodlare i Asien och Polynesien tvingades lägga ned verksamheten när japanerna rest hem.

Så idag är det lite svårt att få tag i äkta "Virgin" kallpressat kokosfett (bilden från Seychellerna), inte den rådbråkade variant som säljs i plastpaket och rekommenderas för bakning. Man måste söka på hyllor med s.k. hälsokost. Bättre blir det när butikskedjorna uppfattar att det finns efterfrågan och lägger burkarna framför margarin och Becel.

Kan det hända innan vetenskapsmännen hinner ifatt sanningen? När skriken från marknaden blir höga nog kommer handeln att förbise att professorerna går i oljemakarnas ledband. Cirkeln av vidskepelse bryts upp, men det går trögt så länge den utan reaktion drivs på av fettindustrins miljarder och quislingar inom den akademiska näringsläran.

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/9484

2 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Ja, oj oj oj. Köpte en burk Virgin Coconut Oil (Tacka möllevången i Malmö!) för en tjuga och har ätit ett par matskedar av det blandat med mjölk och kakao (blir som kokosoboy, socker behövs inte)!

Ja o nu sitter mna här pigg o gla tre på natten o räknar matte, hjärnan blir inte trött.

Permalänk | Anmäl #1 Simon, 2009-08-08, 02:06

Simon, jag prövade juast din blandning med mölk och kakao - intedåligt. Själv rör jag ned fettet i två kokta ägg och en halv burk tonfisk. Håller styr på andningsbesvär p.g.a. astma - tidigare måste man använda "inhalatorer" med allt kraftigare dosering. Sedan ett par år har sådana ej behövts, men lungläkaren tog ej fasta på tipset.

Permalänk | Anmäl #2 Lars O. Berglund, 2009-10-09, 06:50