Klarspråk om avlyssning och övervakning

I samband med debatten förra året förelåg det stora skillnader mellan regeringen och dess kritiker vad signalspaning innebär. Diskussionen fördes ofta i termer av avlyssning när det finns fler former för elektronisk övervakning. Bland allmänheten fanns och finns fortfarande en allmänt spridd uppfattning om att FRA genomsöker innehållet i alla meddelanden efter misstänkta nyckelord som "al-qaida", "bomb", osv. Regeringen och FRAs företrädare förnekar detta men har alltjämt inte förmått förklara vad myndigheten gör istället.

Erikssons förklarar i sitt betänkande att när han varit i kontakt med myndigheter i andra länder där liknande övervakningssystem är lagreglerade har de först inte förstått vad som avses med signalspaning för polisiära ändamål. I länder som Tyskland, Kanada och Nederländerna görs exempelvis inte någon skillnad i lagstiftningen mellan hemlig teleavlyssning och signalspaning. Lagstiftningen i dessa länder talar istället om avlyssning eller övervakning av telekommunikation. Debatten om FRAs möjligheter till avlyssning, övervakning och polisens tillgång till dessa resurser hade förmodligen blivit enklare om Sverige följt exemplen i Tyskland, Kanada och Nederländerna istället för att kalla FRAs tillgång till kabelkommunikation för signalspaning. Då hade regeringen och FRA enklare kunnat förklara vad myndighetens verksamhet går ut på och dess omfattning. Tyvärr har Anders Eriksson känt sig tvungen att i sitt lagförslag fortsätta använda begreppet signalspaning. Istället borde regering och riksdag överväga att i en samlad lagstiftning för inhemsk och internationell kommunikation benämna verksamheten som avlyssning respektive övervakning.

Jag har i majnumret av Svensk Juristtidning (4/2009) haft en liknande utgångspunkt där följande slutsatser dras kring omfattningen av FRAs verksamhet. Avlyssning i bemärkelsen att FRAs tjänstemän eller dess datorer automatiskt bearbetar och analyserar meddelandes innehåll är mycket begränsad. Övervakning i bemärkelsen att FRA registrerar trafikdata, vem vi ringer, avsändare och mottagare av e-post är mycket omfattande. Journalisten Filip Struwe avslöjade i SVTs Rapports reportage den 16 juni 2008 hur FRA sysslar med generell massinhämtning av trafikdata, där både svenska och utländska medborgares trafikdata samlas in och lagras i FRAs databas. I ett läckt dokument från FRA diskuteras omfattningen av FRAs trafikdatalagring i termerna "all tillgänglig kommunikation" vilket är något annat än vad regeringen och FRA velat ge sken av. Dokumentet ansågs så känsligt att SÄPO engagerades för att finna läckan och regeringen har avstått från att tillsätta en utredning beträffande SVT Rapports uppgifter.

När jag granskat den antagna lagstiftningen, de ändringar som är föreslagna efter allianspartiernas överenskommelse den 25 september 2008 och som ska behandlas av riksdagen under hösten 2009 blir min slutsats att FRAs trafikdatalagring kan fortgå i väsentligen oförändrad omfattning. Ur en demokratisk synvinkel är detta problematiskt då regeringen i sina lagförslag inte på ett tydligt sätt redogjort inför riksdagen och allmänheten förekomsten och omfattningen av denna verksamhet.

Frågan om FRAs trafikdatalagring är relevant även för Erikssons förslag om signalspaning för polisiära behov. Även om polisen endast kommer ta del av en bråkdel av all kommunikation, så bygger denna spaning på att FRA får tillgång massiva mängder kommunikation som myndigheten gallrar, registrerar, lagrar, bearbetar och analyserar för polisens räkning. Genom FRAs tillgång till trafikdata kan polisen kartlägga och fastställa knarkligors och terroristgruppers kommunikationsmönster och kontakter vilket de flesta medborgare förmodligen finner önskvärt. Samtidigt kan trafikdata vid missbruk användas för att kartlägga vem som kontaktat en journalist eller till vilka politiska, religiösa eller etniska grupper en person har kopplingar. Om de existerande tillsynsorganen med parlamentarisk representation ska kunna utöva sitt arbete effektivt gentemot FRA och polisen är det viktigt att FRAs trafikdatalagring inte göms undan eller behandlas som en fotnot. Regeringen bör därför följa Erikssons exempel och tala klarspråk, lagtexten borde tala om avlyssning och övervakning istället för signalspaning.

Mark Klamberg (2 artiklar)

Anmäl

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] Newsmill Klarspråk om avlyssning och övervakning av Mark Klamberg [...] Blogg:FRA-lagen som innovationsprojekt enligt operational intellig, 2009-08-01, 13:19

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/9380

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Bra artikeln Mark! Trafikdata talas det väldigt tyst om från politikers håll. Ja knapp ett ljud har hörts!

Jag vill passa på att tipsa som de inlägg som bloggaren Fritänk/Klamberg skrivit under senaste dagarna, med långa intressanta kommentarsdebatter. Fritänk har sammanställt länkar till alla inlägg här:

http://fritank.wordpress.com/2009/07/31/lastip-om-effektiviteten-i-signa...

Permalänk | Anmäl #2 OlofB, 2009-08-01, 13:27

Det talas (av naturliga skäl) väldigt lite om vilken nytta FRA gör för rikets säkerhet. Så länge FRA är en egen myndighet, dessutom militär, kommer verksamheten huvudsakligen fokusera på miltitära och säkerhetspolitiska hot. Själv tycker jag det känns tryggt att ha en myndighet som skyddar rikets säkerhet, alternativ finns inte, vi måste bedriva signalspaning. Problemet är den fokusering som framkommit avseende FRA:s övervakning av civila enskilda medborgare.

Informationen från FRA är i vissa fall så känslig och topphemlig att det endast är statsministern, möjligen försvarsministern jämte FRA:s GD som delges särskilt känslig information. Kretsen måste hållas minimal för att minimera läckor.

Detta innebär att vår säkerhetspolis inte själv har kompetens eller förutsättningar för signalspaning/övervakning/avlyssning av deras egna frågor. Således måste de "köpa" information av FRA. Här ligger ett litet problem. De integritetshot medborgarna känner skulle vara mindre om FRA enbart sysslade med militär verksamhet. Nu ska FRA extraknäcka åt Högkvarterat, SÄPO, polisen, kustbevakning, tull med flera myndigheter samt utrikses motsvarande myndigheter. Därför riskerar FRA att bli lite ostyrigt och okontrollerbart, trots att det är en av de myndigheter som gör mest nytta för medborgarnas säkerhet, givest kostnaden, dvs FRA ger oss säkerhet från diverse hot mot rikets yttre och inre säkerhet.

Huvuduppdraget är och förbli att jobba med yttre hot från främmande makt, dvs spionage och kontraspionage. Hela poängen med spionageverksamhet är just att den är hemlig, topphemlig, därför ska den vara synnerligen insynsskyddad.
Tänk om de kunde stoppa där?

Skulle övrig "civil" "signalspaning" bedrivas av SÄPO skulle mycket förenklas avseende medborgerlig demokratisk insyn, nackdelen är att vi då får två "övervakningsyndigheter". De är många politiker tveksamma till. Det är som att välja mellan pest eller kolera. Två övervakningsmyndigheter eller allt samlat hos FRA som utför jobbet åt andra myndigheter.

Att lägga ner FRA och göra den civil under SÄPO är ett alternativ, men det finns goda grunder för att behålla FRA som en fristående militär myndighet.

Så länge denna kräftgång består kommer FRA dessvärre att få klä skott från medborgarna som i vissa fall har fog för att oroa sig. Frågan är snarare vilka övervakningsuppgifter som är civila och som egentligen borde ligga under SÄPO och polisen? Då skulle kanske FRA kunna få göra sitt viktiga jobb lite mer skyddat. Tex orgnaiserad brottslighet, hot mot politiker, domare, åklagare, barnpornografi, kidnapping, knarkhandel, flyktinghandel, smuggling, trafficing, terroristverksamhet som ej är militär etc.

Gör vi en uppdelning mellan vad som är militärt och civilt så kanske det blir en mer nyanserad debatt.

Alternativet är annars att FRA kör vidare med en egen agenda helt utan insyn. Verksamheten är för viktig för att kunna bedrivas under "demokratisk" kontroll. Ett bra exempel på detta är vad sossarna gjorde på 60-talet med IB, dvs de använde militära resurser för att övervaka medborgares politiska åsikter, åt partiet självt. Inte så bra, ens under kalla kriget.

Alternativet är

Permalänk | Anmäl #3 Sven Svensk, 2009-08-03, 23:38