Skandal att homoadoptionerna inte fungerar i praktiken

Jag tycker det är oerhört positivt att Tomas Tobé tar upp frågan, i synnerhet med det fokus han gör, det vill säga de dolda (och i många fall inte så dolda) hinder som fortfarande kvarstår.

Det råder i mitt tycke inga som helst hinder - förutom möjligtvis omvärldens fördömande blickar och aktioner (som egentligen borde falla ifrån, med tanke på hur ofta argumentet "tänk på barnet!" dyker upp. Tänker man på barnet så lär man knappast fördöma det för att det råkar ha två mammor eller två pappor) - för att ett barn till ett samkönat par skall kunna bli minst lika lyckligt som ett barn till vilket olikkönat par som helst.

Kan vi då som Tobé föreslår skapa en öppnare attityd gentemot homosexuellas rättigheter är det förmodligen ett stort steg på vägen.

Kanske är papporna annorlunda idag jämfört med när du växte upp? Hur skulle du känna inför två av din mamma istället?

Ju fler föräldrar och vuxna i barnens närhet, desto bättre säger jag. Jag minns också när jag var barn (du skulle säkert säga att det var alldeles nyss). Min mamma stod för den känslomässiga biten, det stödet. Jag har även en pappa, som såklart stöttat mig på sitt sätt. Hade jag haft fler vuxna runtomkring mig, som funnits där hela tiden hade jag kanske haft en ännu tryggare grund att stå på, fler intressen och ett bredare spektra av erfarenheter och egenskaper, vem vet?

Om du undrar hur barn som växer upp i ovanliga kontellationer mår, sök upp lite barn som vuxit upp med homosexuella föräldrar och fråga dem! De kanske kan omvända dig!

Tomas Tobé undrar: "Vilka är de kvarvarande praktiska hinder och attityder som både i det öppna och fördolda gör att samkönade par aldrig blir aktuella för adoption?"

"Ett kvarvarande praktiskt hinder" är, att homosexuella sällan anmäler något intresse för att adoptera.

Peter Ingestad

Detta är ett faktum, som har visats genom empiriska studier:

Barn som växer upp i fosterhemssituationer far illa.

Varför hindrar vi då dessa barn från att hamna i en familj med två föräldrar som bryr sig om barnen? Jo, för att moraliserande as som dig finns. Så länge ett barn växer upp i en kärleksfull miljö så mår barnet bra. Om du tror att "b*gar" inte kan vara kärleksfulla eller vara bra förebilder för barn så är du en oerhört bakåtsträvande människa. Tillbaks till 1800-talet med dig.

Detta är ingen rättvisefråga om att samkönade par ska ha rätt till att adoptera anser jag.
All typ av adoptionsfrågor skall drivas utifrån barns bästa anser jag. Exakt vad barns bästa är finns det självklart olika syn på men jag anser inte att det är en rättighet att få adoptera som Åsa verkar vilja få det till.

Jag tycker även att resonemanget att barnen har det bättre i en Hetero/samkönad/ensamstående familj än på ett Barnhem/Fosterhem/Gata är ett uselt och dålig argument då det skulle innebära att alla adopterade skulle få en tacksamhetsskuld gentemot sina adoptiv föräldrar.

Adoption är inte bistånd eller något man går för att "rädda" barn utan för att man vill bilda familj.

Då internationellt adopterade redan löper en överrisk för både självmord och att placeras i paragraf12 hem så anser jag att det inte skulle gagna barnen med det dubbla utanförskap som det skulle innebära att placeras i en samkönad familj.Jag tycker att försiktighetsprincipen bör råda och att man inte skall använda barn som av olika skäl inte kan stanna i sin biologiska familj som slagträn för en omdefinition av kärnfamiljen.

När det gäller närstående adoption ser jag inget problem då man som jag förstår har kvar relationen till sina biologiska föräldrar.

Hur menar Tomas Tobe att vi skulle jobba med attityd förändringar gentemot andra länder? Att MIA eller AC skulle försöka övertala givarländerna?

Många givarländer har olika krav så som religion,BMI,utbildning, Ålder osv. Jag tycker snarare att vi Sverige bör respektera deras kulturer istället för att sitta på höga hästar och agera som att vi skulle vara en moralisk supermakt.

Vi ska vara tacksamma här i väst att det finns länder som är villiga att ge bort sina barn till väntande adoptivföräldrar här.

En PK politiker är förvånad, de flesta är nog inte förvånade. Det känns som att PK världen krockar med den verkliga världen, utanför cirkeln av politiker och lobbyorganisationer.
Var finns de politiker som är representativa? De som inte har demokrati som en födkrok?

BluePrint, bara för att ett gäng ständigt återkommande kommentatorer spammar Newsmills artiklar gör det inte era åsikter representativa för den svenska befolkningen. Jag tror att ni har överskattat Sveriges trångsynthet.

"Jag tycker även att resonemanget att barnen har det bättre i en Hetero/samkönad/ensamstående familj än på ett Barnhem/Fosterhem/Gata är ett uselt och dålig argument då det skulle innebära att alla adopterade skulle få en tacksamhetsskuld gentemot sina adoptiv föräldrar."

Det handlar såvitt jag vet inte om att man adopterar barn för att dom ska vara tacksamma mot en som förälder. Det handlar väl om att man vill uppfostra ett liv och de människan en framtid. Att ha något att hålla kärt. Att du raljerar så cyniskt mot det känns lite felplacerat. Men det är ju också din personliga åsikt.

Jag tror själv att ett barn som annars hade fått spendera sin uppväxt på barnhem eller gatan skulle må mycket bättre av att bo i Sverige med en familj som vill han/hon väl.

@ Per - Jo, det står inskrivet i lagen att samkönade par, liksom olikkönade par har _rätt_ att ansöka om adoption. Det gör det per definition till en rättighet.

Som moderat borde Tomas Tobé utifrån sitt partis ideologi hålla sig för god för att kräva mer än den frihet som lagstriftningen ger. Det ger valfrihet för adoptionsbyråer och för medborgarna att själva avgöra om man vill uppmuntra sådana pk-sociala experiment som homoadoptioner eller slå vakt om barnens självklara rätt till en förälder av varje kön.
.
När nu moderater tydligen börjar ägna sig åt samma ideologiska styrning av familjepoltikken som man alltid anklagat sossarna och vänstern för att driva, då kan vi uppenbarligen bara hoppas på kristdemokrater och sverigedemokrater i dessa frågor.

Läs också gärna min tidigare artikel här på Newsmill i ämnet homoäktenskap och homoadoptioner:
http://newsmill.se/artikel/2009/05/15/med-konsneutral-aktenskapslag-offr...

Hej Eri

Jo jag tog väl i lite, Men samtidigt som adopterad så tycker jag att det är provocerande då man mycket ofta får höra det argumentet.

Men jag tycker att det är också viktigt att vara klarsynt och se adoption för vad det är: en egoistisk handling och inte bistånd.

Jag har för mig att man uttryckte det väldigt starkt i en adoptionsutredning som SOC gjorde på 60talet, Då synen på adoption var att man skulle rädda barn.

"Bättre än X/Y/Z" argumentet rättfärdigar väldigt ofta även att så länge barnet kommer till Sverige, så får barnet det per automatik bättre och sen vart man hamnar så är det alltid bättre än X/Y/Z

Jag tycker att om MIA eller AC nu ska lägga ner en massa pengar på lobby verksamhet så skulle jag snarare vilja att man jobbade för en bättre möjligheter för kvinnorna i givarländerna att ha möjlighet att behålla sina barn under bättre förhållanden.

Snarare det än att jobba för att de ska förändra sina krav vare sig det gäller samkönade par eller liknande.
Tyvärr tror jag att få biologiska mödrar i te.x Korea eller Eritrea skulle acceptera ett samkönat par som adoptivföräldrar man kan tycka att det är tråkigt och bakåtsträvande men samtidigt tycker jag att man bör respektera sådant.

Jag tycker det är väldigt lätt att glömma på andra sidan står det en biologisk familj som har lämnat ifrån sig detta barn under samvetskval och sorg. Synen här i Sverige är ofta att när man har lämnat ifrån sig barnet så blir det som ett slags vaccum där de biologiska föräldrarna upphör att existera.

Skillnad är det på de inhemska barnen då fosterhemsplacering är vanligare till 90% och de biologiska banden är av yttersta vikt. Detta finner jag mycket märkligt.

Per:

Det finns många värda poänger i det du har skrivit. Jag kan hålla med om att det i första hand för barnen skulle vara bäst om de fick vara med sin biologiska familj.

Mitt främsta problem med den här debatten är väl lite som motpol till Mats Dagerlind. Tanken om att barn skulle fara illa av att växa upp med ett samkönat par. Mats Dagerlind länkar också snällt till sin artikel. Det var bland det sämsta jag läst. Trångsyntheten som man finner där känns vid fundamentalistiskt troende och andra bakåtsträvare(i det här sammanhanget verkar ordet komma fram mycket!).

Den som vill se ett riktigt skrämmande exempel på hat mot homosexuella kan ta sig en titt på den här bloggen:

http://tommyhansson.wordpress.com/2009/07/28/shamefestivalen-rullar-igang/

Det är en framträdande sverigedemokrat som heter Tommy Hansson som bloggar. Han är chefredaktör för Sverigedemokraternas tidning SD-Kuriren. På sin blogg talar han bl.a. om den "aidsdoftande Shamefestivalen" och påstår att den "mäktiga homosexlobbyn" skrämmer svenska politiker till tystnad.

Jag blir riktigt arg när jag ser sådant här. Det är skandal att ett parti som påstår sig vara demokratiskt står för en sådan här människosyn.

Men annat är väl inte att vänta. Tommy Hansson är tydligen medlem i den bisarra Moonrörelsen. Se länk här:

http://www.nordisk.nu/showthread.php?t=42505

Det är en destruktiv sekt som hjärntvättar sina medlemmar och har anklagats för att vara antisemitisk. Tommy Hansson har också skrivit i Jonas De Geers tidskrift Salt som av många ansågs vara nynazistisk.

"moraliserande as" Jo tack, vem moraliserar här. B*getablissemangets statsunderstödda åsiktsterrorapparat går i gång. Vi oliktänkande skall tystas till varje pris. Tärningen är kastad, och den här konflikten blir hur bitter som helst. Jag kommer inte att vika ner mig. Vi är skyldiga våra barn en hoppfull framtid.
.
Vi behöver en grundlig empirisk studie över barn som vuxit upp med homosexuella föräldrar. Sedan kan vi börja dra bestämda slutsatser. Dags att syna vilka mörtkerkrafter som förhindrar en sådan kartläggning.
.
De fostehemselände som varit utbrett skall självfallet angripas samtidigt. Der kan ske genom underlättande genom sakkunnig omsorg av normal adopition, med integritet att motstå b*gpropagandans angrepp. Till det ändamålet måste vi oundgängligen förpassa den genomkorrumperade rödgröna rötans potentater från politisk makt på alla nivåer i samhället.
.
Sedan: respekt, balans, besinning. Inget ont sagt om anständiga, aktiva homosexuella män och deras kärleksfulla relationer. Samhället skall undvika slå över åt andra hållet med klåfingriga övergrepp mot barn som genom naturliga omständigheter kommit under tv på mäns eller kvinnors vård skall hjälpas utan traumatiosearnde ingrepp i den uppkomna familjesituationen, deras vårdhavare skyddas och deras juridiska rättigheter vgaranteras. Varje enskilt fall skall behandlas just som enskilt fall utan ideologisk schablonisering av Tobés märke. Också av detta djupt humanistiska skäl krävs att vi håller det extrema b*getablissemangets hatsprutande ayatollor borta från all makt över andra människor än sig själva.

Jag kan visserligen bara spekulera. Men det verkar för mig att de som är starkt emot homoadoption, Peter Ingestad bland annat, verkar ha köpt mediabilden av de homosexuella. Den som man jämt ser på tv i samband med Pride.

Peter, du skriver: "Inget ont sagt om anständiga, aktiva homosexuella män och deras kärleksfulla relationer."

Jag vet inte om du med detta menar inget ont sagt om deras relationer över lag, eller om kanske till och med att de skulle kunna få adoptera, för att de är just anständiga. Det jag vill föra fram är i alla fall att den stora majoriteten av de homosexuella är just sådana anständiga aktiva människor. Pride är en avvikelse eftersom att det är en vecka där man skall synas och vara stolt för sin "avvikande" natur. Därför skjuts den mer verklighetsförankrade bilden av homosexuella åt sidan till fördel för den högljudda färggranna.

Det är bra att andra länder vägrar adoptera bort sina barn till homosexuella. Det tyder på sunda värderingar tycker jag.

Barn mår bäst av att få växa upp på ett naturligt sätt, med en mamma och en pappa. Homoadoption är inte en rättighet. Lever man i en sexuell relation med en person av samma kön måste man acceptera ett liv utan barn. Det finns många andra som tvingats avstå barn av olika skäl.

Erik:

Ja, Jag höjde ögonbrynen både en och 2 gånger när jag läste hans artikel.

En liknande situation som de samkönade paren har idag är de ensamstående männen. Jag känner inte till ett fall där en ensamstående man fått igenom en internationell adoption som han inte haft någon band till. Detta kan man också kan fundera en del över.

Men samtidigt står vi i väst för många svåra frågor i och med att man väntar längre med att bilda familj samt att familjekonstellationerna ändras.

Jag tror att mycket kommer att hända och det finns många som är öppna för alla typer av lösningar så som IVF/Adoption/Spermiedonator/Surrogatmödraskap.

Det viktiga är att inte glömma bort att barnet kommer växa upp och att biologiska rötter kan bli väldigt viktigt för den som är adopterad.

Samtidigt om jag försöker se det från HBT håll så motsätter jag mig internationella adoptioner pga av den rådande heteronormativa ordningen i Sverige samt hos givarländerna och de biologiska föräldrarna.

Jag är medveten om detta men som sagt, jag anser trots det att försiktighet principen bör råda.

Jag vill också poängtera att det här är mina högst personliga åsikter.

tack för en mycket intressant debattartikel!

Det finns en uppsats på Uppsats.se som intervjuat 5 homosexuella par med barn, samt 5 pedagoger. Den är skriven av Linda Engman och Fidde Gustavsson. Förvisso är det en studentuppsats, men den kanske kan ge en fingervisning i alla fall.

http://liu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:117354

I den står bland annat det här:
"Enligt Gunilla Halldén, Margareta Hydén, professorer i socialt arbete, och Karin Zetterqvist-Nelson, lektor i psykologi, (Bäck-Wiklund och Johansson, 2003, kap 9) skiljer sig inte den homosexuella familjen alltför mycket jämfört med heterosexuella familjen, om det handlar om förmågan att kunna trösta sitt barn, få barnet att känna sig tryggt och ge det en bra uppväxt. Däremot skiljer sig familjerna åt i sin konstellation, vilket är ganska uppenbart. En skillnad som kan ses är att de barn som växt upp
tillsammans med homosexuella föräldrar är mer öppna inför homosexualitet och avvikelse, detta är något som inte är en självklarhet hos ett barn som växt upp med heterosexuella
föräldrar.""

"Något som Greger Eman (1996), journalist och författare, sett är
att forskarna inte kunnat se några skillnader i utvecklingen heller mellan barn som växer upp med homosexuella föräldrar och barn som växer upp med heterosexuella föräldrar. Under barnens uppväxt påverkas de av yttre förhållanden."

Det är alltså omvärlden som är det största hotet mot barn som har samkönade föräldrar, i alla fall enligt den här uppsatsen.

@ Lennart - Jo, enligt lag har samkönade par samma rätt att prövas som adoptivföräldrar som olikkönade par. Det är med andra ord - precis som jag sagt tidigare - en rättighet.

Åsa:

Jag håller med, Det är en rättighet att bli prövad men inte att bli godkänd. Som jag förstår är problemet att bli godkänd Tomas vill lyfta.

Jag håller även med det du skriver att det är omvärlden som är problemet och eftersom jag en del adopterade redan utsätts för rasism och så tror jag att att växa upp i en samkönad familj kan leda till ett dubbelt utanförskap.

Då en grupp adopterade redan löper 4ggr högre riska att begå självmord samt att det finns studier på att de är överrepresenterade på pragraf12 hem så drar jag den slutsatsen att ytterliga öka bördan med ignoranta och fördomsfulla människors tillmälen knappast kommer att hjälpa självkänslan.

http://www.dn.se/nyheter/sverige/sjalvmord-vanligt-bland-adopterade-1.21...

http://uu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2:169461

@ Per - Om problemet att bli godkänd först och främst ligger i fördomar - som exempelvis de vi till viss del sett i den här kommentatorstråden - så anser jag att Tobé har en klar poäng.

Rättigheten att bli prövad finns och den skall inte bli mindre bara på grund av föräldrarnas kön.

Jag anser att istället för att säga "det är förjävligt, men människors fördomar gör att adopterade barn har det svårt, så vi låter bli att låta potentiella föräldrar adoptera", så bör vi göra som Tobé föreslår och i högsta möjliga mån undanröja de fördomar som florerar. Alternativet i mina ögon är att inte tillåta adoptioner alls.

Intressant samling åsikter, personligen får jag nog säga att i detta perspektivet så vill jag nog prioritera barnens naturliga rätt till förebilder från båda sidorna av staketet, dock inte nödvändigtvids biologiska sådana.

Ur det perspektivet så blir Närstående adoption i det fall ett par spricker och en senare partner till någon av föräldrarna vill adoptera, ett acceptablet förfarande. Tanken är att det då finns kvar minst en av varje kön, även om det blir fler totalt.

Vad gäller annan adoption tycker jag det rimligen borde gå att styrka att barnet kommer ges god tillgång till förebilder av de motsatta könet(motsatt till det samkönade paret som vill adoptera) innan man godkänner en adoption. Alla människor med en hyfsat psykisk hälsa borde rimligen ha en tillräckligt stor vänkrets för att klara det, och med samma hälsonivå så borde det inte vara någon risk att dem får fixa ideer om bara låt barnet träffa det egna könet.
(Jag vet inte i dagsläget hur noggrant man undersker adoptivpar, men om det inte redan idag görs en undersökning med psykolog borde det tilläggas, i alla adoptionsförfaranden...)

Personligen uttrycker jag viss oro för hur bilden av det motsatta könet blir, om exponeringen av det blir för liten, trots referenser som antyder att det inte skulle vara ett bekymmer.

Dock vet jag inte om jag dagsläget, med den utveckling vi ser i sverige idag, skulle klassa en internationell adoption av det normala slaget för en väntjänst eller en björntjänst.
I absolut värsta fall så hinner dem precis växa upp innan helvetet bryter löst.

@ Åsa
I princip är det ingen som historiskt, vad jag vet, som har ändrat fördomar. Som regel ändras fördomarna först när förhållandena som drev fram dem ändras.

Det krävs en hel del arbete för att bråka mot lagar, dock tror jag att lagar tävlar i fjäderviktsklass om man ska jämföra dem med fördomar. Och då tror jag att man underskattar svårigheten med att påverka fördomar gravt.

Jag vet vilka min fördomar är, jag ser dem och ser i stora drag vilken påverkan de har på mina åsikter i stort. Jag har dock gett upp att försöka ändra på dem, då jag märkt att det räcker med en aldrig så liten bekräftelse för att allt jobb man lagt ner ska sopas undan. Och så pass välgrundade är som regel ändå fördomar att då och då kommer den där lilla bekräftelsen på dem.

Att tro att man mot denna envishet ska kunna modifiera fördomarna hos ett helt folk är lite naivt.

Du kan genom exponering och propagande justera vuxnas beteende gentemot dem de har fördomar mot, men fördomarna sitter där som ett smäck. Folk inrättar bara undantagsfall.

Dessa vuxna kommer dock inte att tänka så långt inne i det egna huset med de egna barnen, och dessa barnen kommer inte att bry sig om vad dem borde säga.

Således måste jag nog argumenera för att vi tar hänsyn till nuvarande fördomar, vi tvingas helt enkkelt acceptera att någon kommer få betala för dem. Om det blir adoptivföräldrarna som inte får adoptera för att bespara deras barn mobbing, eller om det blir barnen som får betala genom att bli mobbade, det är ju en smakfråga egentligen.

Jag är dock övertygad om, att gratis, det äter vi inte hur gärna vi än vill.

Har arbetat länge med kvinnliga missbrukare. 25% var adoptivbarn. Att bli adopterad är en trauma oavsett hos vem man hamnar och hur bra det är. Man är ett barn vars biologiska föräldrar inte orkade/ville ta hand om. Det väcker många existentiella frågor. Dessa barn är extra sköra och borde inte belastas ytterligare med undantag. Jag är tveksam till att samkönade par adopterar men många andra borde inte heller fått adoptera eller få egna barn.

@Åsa Roos
Visst du har rätt. Tyvärr blev det fel. Det ska stå "BARN är ingen rättighet". Sorry.

Alltså, det finns inga empiriska långtidsstudier av barn som växer upp med samkönade föräldrar. Att adopteras i sig kan skapa stigma. Det har studier visat, bl a är självmordsfrekvensen högre bland adopterade. Att då adopteras till samkönat par med uppenbar risk för ytterligare stigmatisering kan knappast vara att se till barnens bästa.

De vuxna homosexuella personers önskan att få bli förälder ska inte visas någon hänsyn till alls. Precis som det inte ska vara någon rättighet för heterosexuella att bli förälder. Endast skyldighet och inte rättighet ska vara ledord vid föräldraskap

Intressant att man fortsätter föresrpåka detta sociala expriment. Man skiter fullständigt i barnens bästa. Bara de homosexuella paren får sin vilja igenom. Men det är väl helt i linje med kosmopolitiska liberlismen - Att alla ska bli rotlösa egositer och indivudualiser. Det är inte någon mänsklig rättighet att adoptera barn. Vill man ha barn så torde man skapa dem själv.

Enligt min uppfattning så är det inget problem med att vissa människor är homosexuella. Det har alltid funnits genom historien. Men istället för att göra homosexualliteten till hela sin indentiet så var man istället diskret med det och "skötte det snyggt". Man kunde inte skaffa barn förr i tiden (och genom det bidra till en växande befolkning) som homosexuellt par dvs. man kunde inte bidra till samhället på den vägen. Istället hjälpte man samhället på alla andra möjliga tänkbara sätt.

Är man inte intresserad/skapt för att göra barn så vore det rätt orimligt att skaffa barn på konstgjord väg.

Ett barn förtjänar att få både en mamma och en pappa. Om valet ligger mellan två normala föräldrar av olika kön och två normala föräldrar av samma kön, så ska självklart valet ALLTID vara paret av olika kön. Oavsett hur feminina homosexuella män kan vara så kan de aldrig bli kvinnor, och kan inte ge ett barn en äkta mamma. Det samma gäller omvänt självklart för homosexuella kvinnor.

Sen har man ju pedofilisaken också, oavsett vad homolobbyn/RFSL vill erkänna så är det en variabel som måste undersökas.

Men om ni valet står mellan två normala (alltså, ej pedofiler) homosexuella män och en ensamstående eller icke-normala (pedofiler, knarkare, för gamla m.m) etc då ser jag inget fel med att ett homosexuellt par får adoptera.

Dock hoppas jag de homosexuella (och övriga) snart förstår att föröka sig inte är en mänsklig rättighet (och absolut inte en skyldighet). Homosexuella kan inte föröka sig utan att svika sig själva, inte naturligt iaf. Med vetenskapens hjälp kan de föröka sig, men frågan är om det egentligen ska tillåtas då det finns för många människor redan (oavsett vad våra politiker verkar ha insett så är det inte en bra idé att fylla ett land eller en planet med människor, speciellt inte vissa typer).

Men den dagen ett homosexuellt par får vårdnaden om ett barn istället för ett normalt fungerande heterosexuellt par...ja, den dagen hoppas jag inte kommer. Barnen måste komma först, inte de vuxna.

Du glider snabbt och smidigt förbi det faktum att det inte finns några givarländer som accepterar homoadoption. Och vi har -naturligtvis- inte rätt att försöka tvinga dem.

Det räcker med det.

Varför tjatar han om adoptioner när bögar börjat skaffa barn via surrogatmödraskap? Det är det som kommer att bli den vanliga vägen i framtiden då många ifrågasätter adoptioner då en kvinna (och man) pga fattigdom måste lämna ifrån sig sitt barn, vilket är fruktansvärt.

Hänger han inte med i samhällsutvecklingen?

@ Dhaiwon - Finns det ingen historiskt sett som har blivit av med sina fördomar? Det tycker jag låter riktigt underligt och ser gärna att du plockar fram källor som stödjer det påståendet.

Jag kan referera till en som INTE stöttar det. Två faktiskt. Dels den uppsats som jag skrev om tidigare i kommentatorstråden. I den står det bland annat att barn som växer upp i regnbågsfamiljer är öppnare när det kommer till familjekonstellationer än barn som växer upp i heterosexuella familjer. Den andra är Malcolm Gladwells bok "Blink" som handlar om hur man uppfattar andra människor och hur man bedömer situationer utifrån tidigare erfarenheter.

Självklart är det inte lätt att förändra sina egna förutfattade meningar, och om man inte ens är villig att försöka kan det vara ännu svårare eftersom man inte hamnar i situationer eller läser material som gör att man vaknar och omvärderar, men det går. Och ju öppnare man är för ny information och omvärdering av sina egna åsikter, desto lättare är det.

"Det är bra att andra länder vägrar adoptera bort sina barn till homosexuella. Det tyder på sunda värderingar tycker jag."
Lennart åsikter som dina skadar alla de barn som lever ett gott liv med sina homosexuella föräldrar.
Åke Lang du har fel. ”Att alla ska bli rotlösa egositer och indivudualiser. Det är inte någon mänsklig rättighet att adoptera barn. Vill man ha barn så torde man skapa dem själv. ” Du det är väl fler än homosexuella som väljer att adoptera?

”skötte det snyggt".
Kärlek handlar det om Åke Lang, de familjer som önskar adoptera ska utredas och få adoptera om utredningen visar ett de skulle bli bra föräldrar. Det handlar inte om man är homosexuell eller inte.
Det är människor som du, Lennart, Peter I, Per m.m. som skadar barnen inte deras familjer.

@Åsa

Jag kände att jag var tvungen att registrera mig då någon annan också börjar skriva som "Per".

Så var var vi: Som jag försökte få fram tidigare, Jag tror att ett samkönat par säkert är lika kapabla uppfostra barn och agera förebilder.

Jag jag tror att vi båda är överens om att omvärldens bild av samkönade familjekonstellationer är negativ både i Sverige och även från givarländerna.

Det bland annat RFSL och andra inom engaerade inom HBTQ rörelsen gör för att öka förståelsen och att bryta ner Heteronormen kan man tycka vad man vill om. Men jag ser det som en förutsättning om man nu anser att Adoption för samkönade par är rätt väg att gå.

Skillnaden är att jag anser att man bör vänta till man kommit längre än vad man har idag. Det handlar inte om att lägga sig på rygg och säga "jaha trist".

Utan ha tålamod och vänta på fördomar mot hudfärg och sexualitet minskar.

@Lisbeth

Först vill jag bara poängtera jag har skrev inläggen fram till det där med "hänger han inte med...." det var inte jag.

Självklart handlar det om kärlek och samkönade par är inte sämre föräldrar än andra. Utan det är omvärlden som försvårar det.

Jag tar i lite: Att adopteras till Sverige som 3-9 åring från tex. Eritrea och hamna i en mindre ort i en samkönad familj, så tror jag att det kan vara tufft med omvärldens ögon på en.

Självklart kan det gå bra och jag tror säkert att de nya föräldrarna kommer göra allt för sitt barn oberoende av sexuell läggning.

Jag har kommit i kontakt med många adopterade och för majoriteten går det bra, Men för vissa är det svårt.
Adopterade och fosterhemsbarn har redan idag en utsatt situation och jag anser att den kan öka om de placeras i en samkönad familj.

Om HBTQ rörelsen på allvar vill få igenom internationell adoption bör de själva starta upp en adoptionsorganisations som tex AC eller FFIA och därigenom försöka få till egna avtal med givarländerna.

Men hur ser du på givarländernas policy?

"Självklart handlar det om kärlek och samkönade par är inte sämre föräldrar än andra. Utan det är omvärlden som försvårar det." Självklart, vad. Med den här sortens tvärska Mästertänkare vid ratten bär det definitiv åt Delirium. "Självklart". Har man hört! Snacka om "fördomar"...! Jag tror jag smäller av.
.
Vissa går det inte att prata med. De vill inte lära sig, inte undersöka sakernas förhållande, för de tror själva att de kan och vet allting. De kan i själva verket ingenting, vet ingenting och begriper ännu mindre. Och de gafflar, och gafflar, och gafflar.

@Peter

Visst är det härligt med olika syn på saker!

Nej, Jag anser att sexualitet och om man är en bra förälder är 2 olika saker.
Oberoende vad man går igång på så tror jag att om man är i balans för övrigt så är det inget problem. Jag tror säkert det finns en massa heterosexuella/homo/bi personer som har alla möjlig böjelser men som ändå är fantastiska föräldrar.

Eller menar du att om man inte har missionären med sin fru och lampan är släkt så är man en dålig förälder eller?

Jag har svårt att förstå hur du får ihop det resonemanget?

När det gäller adopterade så är jag tämligen övertygad att jag träffat fler än dig och har en god bild över deras situation.

Jag lyssnar..

Glöm det, Per. Jag blev sjuk.

Peter Ingestad är igång igen och kränker homosexuella och tar sig rätten att sätta sig över den lag vi har i Sverige. Det är inte de homosexuella föräldrarna som skadar sina barn det är människor som du.
“en ensam man och onanerade” Vad är det som säger att han var homo?
“vanliga människors” om igen kränker du människor som är homosexuella. Homosexuella är helt vanliga människor visste du inte det Peter Ingestad. Om igen Peter Ingestad du är troende och ändå kränker du människor om och om igen. Jag har sagt det innan, ta kontakt med KG Hammar så kan du kanske få lite mer ödmjukhet.

Per B jag jobbar med utsatta barn, och är väl medveten om att det finns adopterade som får det svårt. Där måste vi bli bättre på att hjälpa de barnen och deras familjer. Jag möter även familjhemsplacerade barn som har det mycket, mycket bra. Visst finns de barn som far illa. Men vet du de flesta har det bra.

Om jag själv hade varit tvungen att adoptera bort mitt barn så skulle jag må väldigt dåligt om jag visste att ett homopar skulle ta hand om mitt barn, så i det läget skulle jag låta bli. Att ens fundera över att låta homopar ska få adoptera mina barn är SKANDAL.

@ Per B

Förvirringen är enorm :)

Ja, vi är överens om att fördomar finns, och jag förstår bättre vad du menar nu. Jag håller dock inte med dig till fullo om att avvakta, men det är klart att det blir svårt med omvärldens tendenser att "döma innan de hoppar", särskilt som det involverar människor. Samtidigt så tror jag att det är viktigt att inte bara arbeta för att homosexuellas rätt skall stärkas och att minska fördomarna, utan även att _visa_ att det faktiskt går.

Föregå med gott exempel. Lite som Jonas Gardell och Mark Levengood. De har ju dessutom fördelen att vara kända.

Men jag håller med dig, det är en knivig fråga med många aspekter att hålla i åtanke.

Moa var bygger du dina åsikter på? Barn behöver kärleksfulla vuxna för att klara sig. Jag tycker synd om dina barn med en mamma med sådana fördomar.
Det som är viktigast i denna fråga är barn bästa. och vi vet med hjälp av den forskning som finns att barn behöver vuxna nära sig som älskar dem, ger dem trygghet, närhet, ömhet....barn behöver inte vuxna som högt säger att deras homosexuella föräldrar inte duger. Skärpning!

Det största problemet med Tobés artikel är inte att han är för homoadoptioner, även om man med fog kan ifrågasätta lämpligheten i sådana. Det stora problemet är i stället att Tobé är moderat och som sådan borde ha samma åsikt i homoadoptionsfrågan beträffande statlig inblandning som i andra jämställdhetsfrågor.
.
Moderater gillar inte kvotering på arbetsplatser och till högskolor, gillar inte tvångsdelning av föräldrapenningen osv. De vill ge människor möjlighet att välja jämställdhet själva, inte tvingas på den av politkerna. Men när det kommer till homoadoptioner så låter det plötsligt annorlunda. Då duger det inte att möjligheten finns i lag, utan här ska plötsligt staten enligt Toné gå in och tvinga adoptionsbyråer att placera barnen i homofamiljer för att uppnå det önskade politisk korrekta resultatet. Det är mycket märkligt och visar hur HBT-rörelsen lyckats i sin lobbyverksamhet som kvinnorörelsen och andra jämställhetssträvare inte kommer inärheten av, och detta trots att HBT är ett jämförelsevis försvinnande litet särintresse.
.
Läs gärna min senaste artikel på temat här:
http://newsmill.se/artikel/2009/07/26/vaga-vagra-prajda

Mats Dagerlind varför skall inte homosexuella kunna utredas som adoptivföräldrar?
Jag tycker det är mycket bra att politikerna tar upp frågan. För vet du det handlar om föräldraförmågan och den hänger inte ihop med den sexuella läggningen. För föräldraskap har inte med sex att göra. För inte är det väl så att hur ofta eller hur du har sex påverkar din förmåga att vara förälder eller?

Om nu adoptionerna ska varfa könsneutrala, dvs att även samkönade par ska adoptera, varför inte kvanitetsneutrala adoptioner, t ex en grupp, låt oss säga en ung kvinna, en gammal man, en ung man och en gammal man som gemensamt adopterar ett litet barn. De älskar alla varandra och längtar efter en liten telning att ge sin kärlek till. Det blir säkert en givande uppväxt, med stor förståelse och acceptans i skolan och bland lekkamraterna på gården.

Varför ska man ta särskilt utsatta barn som tyvärr är i behov av adoption och placera i experimentella familjer? Om homosexuella vill ha barn kan de skaffa egna biologiska barn, de är fortfarande fertila som individer. Barn som växer upp utan sina biologiska föräldrar klarar sig sämre i livet, och det gäller även för dem som inte har både en mor eller far. Den politiska korrektheten har verkligen gått långt i Sverige.

Fråga:

Vad tjärnar det barnet att växa upp med två pappor och utan mamma?

[För det råder ingen brist på adoptivföräldrar i Sverige så frågan är rimlig att ställa.]

Gekko du har fel! För det första är homosexuella familjer inte experimentella familjer. Det är vanliga familjer det är du är problemet.
Vissa barn som adopteras klara sig sämre i livet. Långt ifrån alla dock. Ska man komma med påstående av denna art ska man komma med fakta.
Sedan handlar det om kärlek och inte om kön på föräldrarna.
För att få adoptera prövas man som förälder, den processen ska inte vi lägga oss i.

Vad frågan handlar om är att homosexuella par är lika bra föräldrar som heterosexuella par. Men en sak ska tilläggas det finns så klart dåliga föräldrar. Det handlade inte om sexuelläggning.

Till alla er som påstår att barn mår dåligt av att växa upp med homosexuella föräldrar: Om ni verkligen skulle bry er om frågan skulle ni vända er till all den forskning som finns på området: Den visar gång på gång att barn mår lika bra, oavsett föräldrarnas sexualitet. Frågan diskuterades här på Newsmill i maj och tunga forskningsresultat presenterades.

En studie som kom för ett par månader sedan tittade på alla danska adopterade barn. Den visade att 9 % av utlandsadopterade haft kontakt med psyk.vård, 5 % av barn till heterosexuella, men endast 2 % av barn som är närståendeadopterade och har två homosexuella föräldrar. Man tolkar det som att de homosexuella föräldrarna ofta är bättre förberedda på att skaffa barn, än de barn som blir till i heterosexuella relationer som inte är så stabila.
Här står det mer:
http://www.kvp.se/Nyheter/1.1590635/trygga-barn-hos-lesbiska-foraldrar

Det finns mkt känslor kopplade till de här frågorna, det enda man kan göra är att förlita sig till den stora mängd forskning som finns och den visar ständigt att det inte spelar ngn roll om föräldrarna är homosexuella. Det borde räcka för att motståndarna till homoadoptioner skulle nöja sig, men de verkar drivas av ngt annat än förnuft.

http://www.newsmill.se/artikel/2009/05/24/ingen-skillnad-om-barn-vaxer-u...

Tack milton!
Vad som är viktigt däremot är omgivningens attityder. Det påverkar betydligt mer. Därför borde alla med negativa attityder till homosexuella fundera över varför de inte kan acceptera andra människors kärlek till varandra och längtan efter barn.