Så byggde jag ett imperium på nätet

Jag är antagligen en av de i Sverige som har störst personlig erfarenhet av brottet föregivande av allmän ställning.

Jag är dömd till tio dagsböter á 230 kronor för att ha klätt ut mig till polis. Året var 1990 och jag var ny chefredaktör för herrtidningen Aktuell Rapport.

"Historiskt sett har det visat sig att en bra herrtidningschef ska ha halvhes röst, röka, dricka sprit, svära och domdera. Vidare ska han ha ett väl utvecklat sinne för lösaktiga kvinnor och allmänt tillfälliga bekantskaper, samt ett gott förhållande till en tveksam läkare. Karlung synes oss icke uppfylla dessa baskrav, varför vi - representanter för fackklubben - uttrycker vår starka oro och motvilja mot företagsledningens inkompetenta beslut."

Jag kom från universitetet och hade läst litteraturvetenskap, filosofi och journalistik och försörjt mig som biografvaktmästare på Svenska Filminstitutet, samt gästspelat på en kvällstidning.

Man kan förstås invända mot begreppet herrtidning. Men enligt min uppfattning är nittonhundratalets herrtidningar som SE!, FIB Aktuellt, Lektyr och Aktuell Rapport, en fin och viktig del av det svenska kulturarvet.

Innehållet byggde på en mix som återgav oklädda halvt gymnastiska människor i kolorerat finskt djuptryck - samt instruktiva reportage om SM i hembränning, mycket stora motorer, avslöjande kriminalreportage, berättelser om udda levnadsöden (ofta kufar i rolig mössa), diverse obskyra militära elitförband och populärvetenskapliga artiklar om hur man bäst avkodade sitt kabel-tv modem.

Veckotidningen Aktuell Rapport gick lysande och hade under några år en upplaga på närmare 100 000 sålda exemplar i veckan. De flesta av läsarna bodde inte i Stockholm. Det här var förstås innan DVD:n, och slutligen Internet, dödade marknaden för grabbiga cellulosaprodukter.

Idag finns visserligen en del av titlarna kvar, men tidningarna har renodlats med ett betydligt mer påträngande grafiskt innehåll och saknar nämnvärd upplaga.

När Internet slog igenom fanns ingen IPRED-lag att bygga dammar av is om våren mot för tidningsmakarna.

Nej, branschen var tvungen att anpassa sina affärsmodeller till den nya verkligheten.

Jag hamnade oundvikligen i blåsväder några gånger som ansvarig utgivare.

I oktober 1990 är jag ute på en så kallad klackspark i närheten av Björns trädgård på Södermalm i Stockholm.

Det är dolda kameran ur ett, det ska erkännas, töntigt buskisperspektiv. Jag och min kollega (Anders Johansson, idag sedan många år rättsreporter på Aftonbladet) är utklädda till poliser. Uniformerna har vi hyrt på Svenska Filminstitutet.

Jag bär på tok för korta byxor och har ett fritt fladdrande pistolhölster i frigolit. Smäcken är förmodligen samma rekvisita som Kling & Klang hade i Olle Hellboms Pippi Långstrump.

Inom kort grips vi av civilklädda poliser. Jag minns att jag ställer mig i så kallad "spread eagle", den bilden publiceras senare i Aftonbladet med rubriken "Här grips poliserna av polisen".

Tingsrätten skriver:

"De skulle ha en fotograf med sig som skulle fotografera i olika situationer, dock inte i någon myndighetsutövning. De eftersträvade ett något löjeväckande utseende. Så t ex bar Karlung själv uppkavlade byxben och för stora skor. De köpte en back öl på systemet. Folk tittade förvånat på dem. Därefter begav de sig till Björns trädgård på Söder. I parken åkte de rutschkana."

Gärningen bedöms ändå som "tämligen ringa". Tio dagsböter är en markering nedåt. Att uppträda som polis i uniform, oavsett studentikost uppsåt, är straffbart. Det var korkat gjort. Att domen sedan ändå blev mild beror på att vi aldrig utövade någon form av polisiär myndighetsutövning. Det fanns inget uppsåt att agera poliser på riktigt.

Föregivande av allmän ställning, där man utövar någon form av verklig myndighetsutövning, måste däremot betraktas som allvarligt. En jurist kan helt säkert utreda dessa förhållanden bättre. Domen kan ju ha bäring på andra aktuella fall.

I egenskap av ansvarig utgvare blev jag också dömd i tryckfrihetsmål till dagsböter. Ett sådant tillfälle var efter ett utmärkt reportage om Kustjägarskolan.

En ung reporter hade grävt fram uppgifter om hur en kapten på KA1 höll skräckregemente och trakasserade värnpliktiga. I en mellanrubrik säger en värnpliktig att "Kapten Christer är som Hitler".

Det hjälpte inte att vår reporter kunde belägga allvarliga missförhållanden. Reportaget gav mig 60 dagsböter. Idag driver artikelförfattaren, Niklas Svensson, Politikerbloggen framgångsrikt.

Aktuell rapport är en stigmatiserad produkt som få lyfter fram i sitt CV. Men det finns förstås undantag. Martin Kellerman var under ett par år tidningens humorankare. Martin var briljant - ofta på gränsen till åtalbart plump - men alltid briljant.

När jag slutat på tidningen fick Martin sparken. Den norske ägaren Leif Hagen höll personligen i yxan. Han ansåg att Martin var i total avsaknad av humor och att hans skämt var "lugubra". Martin skapade istället "Rocky" kort efter att han fått sparken från Aktuell rapport.

Jag själv lämnade tidningen sommaren 1995. Året innan hade jag tackat nej till en populärvetenskaplig artikel om något som kallades "Internet".

Carl Bildt och Bill Clinton hade mejlat med varandra, och gjort ett stort nummer av att detta var världens första statsmannamässiga elektroniska postande. I efterhand har det visat sig att just den där mejlgrejen antagligen var en bluff.

I början av 1996 rekryterades jag som ny VD för Bahnhof Internet Data Access AB av Oscar Swartz. Senare blir jag delägare och mångårig kompanjon med Oscar.

I sommar firar Bahnhof femtonårsjubileum.

Bolaget var Sveriges första ISP (Internet Service Provider) som från början vände sig till privatpersoner med modemuppringda förbindelser till Internet.

Jag själv är inte en av de formella grundarna (där förutom Oscar Swartz även Thomas Eriksson och Anders Arestav från HBL Ljud & Ljus ingick).

Med knappa resurser och ett litet lån från ALMI byggde vi upp verksamheten från en barack i ett industriområde i utkanten av Uppsala. Det var en dynamisk och smått kaotisk pionjärtid som idag är en del av den svenska teknikhistorien. Modempoolen bestod av en handfull US Robotics Courier-modem som stod staplade på IKEA-hyllor.

Det var framför allt en hård skola i entreprenörskap. Vi missade IT-bubblan och byggde galet nog upp bolaget på den gamla ekonomins principer: långsiktig lönsamhet och tillväxt.

Jag tror att vi som startade för tidigt blev för splittrade. Internet svällde helt enkelt varje dag till nya områden. Vi trodde oss mäkta med att göra allt - från själva uppkopplingarna och webbhotellet, till att tillhandahålla betalsystem och bygga och designa hemsidor som det hette på den tiden.

En av tjänsterna blev 1997 prisbelönad och byggdes på uppdrag av Rymdbolaget och Satellitbild. Min tanke med "Spacepix" var att låta folk beställa ett rymdfoto av sitt eget hus online. Det här var lite före sin tid så det blev aldrig en kommersiell succé.

Långt senare utvecklade vi en mer jordnära och bättre strategi som byggde på den enkla tanken att renodla verksamheten. Bolaget skulle tillhandahålla den bästa möjliga tekniska plattform för kommunikationstjänster för våra kunder. Inget annat.

Bahnhof har ömsat skinn ett antal gånger med olika VD:ar sedan 1990-talet. Vi har gått från att vara en relativt liten doldis, till att bli en rikstäckande och börsnoterad nätoperatör.

Nästa år kommer Bahnhof sannolikt att omsätta en kvarts miljard. Det är inte så dåligt för ett bolag som ännu idag faktiskt bara är uppbyggt på det ursprungliga aktiekapitalet om hundra tusen kronor.

Den där känslan av att allt är möjligt är något som jag själv fortfarande bär med mig. Många av Bahnhofs kunder har också varit en stor inspirationskälla.

Kreativitet och nytänkande är det som byggde Sveriges framgångar som IT-nation. Det är hedrande att ha fått förtroendet att i över ett decennium stå för internetförbindelser för kunder som till exempel MySQL och Pricerunner.

Bägge dessa (ursprungligen svenska) företag är goda exempel på att det går att bygga en miljardverksamhet på öppen källkod och nya affärsmodeller som inte är baserad på traditionell produkt- eller exemplarförsäljning.

Det är inte protektionism och planekonomi som skapat tillväxtmotorn i IT-branschen. Marknadsekonomi och ett avreglerat telekomlandskap med fler och fler öppna stadsnät är viktiga hörnstenar. Men också tolerans, vidsynthet och en ny generations upptäckarglädje.

Hade en mer bakåtsträvande industri idag fått vrida klockan tillbaka femton år är jag säker på att Internet hade förbjudits, eller så hade vi alla varit inlåsta med en fransk Minitel-lösning.

Det finns ett mörkare stråk, där de idéer vi på ett lite galet sätt lekte med för drygt tio år sedan idag på allvar blivit en del av en alltmer påträngande verklighet. Jag kan i det sammanhanget inte låta bli att göra lite utvikningar om vår domänbusiness som vi aktivt drev runt millenieskiftet.

Jag minns de stora gallergrindarna i järn. Jag minns övervakningskamerorna och de vackra väggtapeterna som föreställde militärparader och den modifierade Taepodong-1 missilen som vid den tidpunkten kunde nå Japan. Den nordkoreanska ambassadören - klädd i något som mest liknande grön militärskjorta - bjöd på kaffe i det stora huset på Lidingö. Vår affärsidé var enkel: att kommersialisera Nordkoreas toppdomän KP och sälja den på global basis.

Det skulle i så fall inte vara första gången. Jag hade gjort exakt samma sak tidigare, med gott resultat så här i efterhand.

Fast då med ett annat land. Bahnhof tog år 1999 över den tekniska driften av toppdomänen för Sao Tome och Principe med domänen .ST

Jag träffade först själv den afrikanske presidenten för det lilla landet i Guineabukten i Västafrika. (För övrigt en fantastisk önation med paradislika stränder, ännu oexploaterade av massturism.) Senare gjorde Bahnhof ett antal resor med konceptet "Building Silicon Island".

Bahnhof kopplade upp skolor, regeringen, banker, företag och bedrev något som mest av allt liknade något slags privat biståndsprojekt i Afrika. Fast förstås på rent affärsmässiga grunder.

Och det gick bra. Affären gick i lås, och Bahnhof driver i dag ST-domänen framgångsrikt.

Nordkoreanerna var inte lika lättflirtade. Jag och Oscar hade ett antal möten som tyvärr aldrig bar frukt. Två tunga saker var emot oss:

För det första hade de en stolthet som byggde på att de skulle göra ALLT själva i så kallad juche-anda.

För det andra fanns där en befogad oro för vad Internet skulle få för effekter på det nordkoreanska samhället. Det slutna kunde förbytas i öppenhet, och utvecklingen dra iväg helt utan kontroll. Det spelade ingen roll att domänförsäljningen skulle pågå helt fristående utanför landet och att vanliga hederliga nordkoreaner inte skulle bli uppkopplade på nätet (om de inte ville förstås).

Den kommersiella tjänsten byggde ju enbart på att sälja landets adresstruktur som vilken annan global domän som helst. Vinsten skulle delas lika mellan parterna.

En lösning som växte fram var att vi (vår webbyrå) skulle bistå med en teknikplattform för att skapa ett slags eget Internet skräddarsytt just för Nordkorea.

Befolkningen skulle helt enkelt förledas att tro att man befann sig på Internet. I själva verket skulle man hela tiden befinna sig på ett jättelikt intranet - designat och helt under statlig nordkoreansk kontroll. Tänk er ett slags "Truman Show" - men i internetversion där befolkningen låstes in i en falsk och alltid avlyssnad bild av omvärlden.

Jag vet förstås inte om de där idéerna någonsin ventilerades i Pyongyang. Man kan dock i efterhand konstatera att den högt ärade ledarens äldste son Kim Jong-Nam - som nu pekas ut som en tänkbar arvtagare - har ett brinnande dataintresse och nyligen utsetts till chef för ett datacenter.

Så här i efterhand, och med en stunds eftertanke kring vilken sorts utveckling jag egentligen vill kunna bidra till var det nog lika bra att det aldrig gick igenom.

Därmed lyckades jag, åtminstone på pappret, bättre i Demokratiska Kongo. I slutet av 2000 fördes jag i limousin i blixtfart med beväpnad motorcykeleskort genom de centrala delarna av Kinshasa city till presidentpalatset.

En överenskommelse träffades mellan den Kongolesiska staten och Bahnhof om att överta landets toppdomän .CD och sälja adresser på global basis.

Vår målgrupp var förstås musikindustrin och vi såg framför oss intressanta möjligheter att kränga låtar i en hierarki märkt .CD. (Jo, som ett stickspår fanns också en idé om exklusiva diplomatadresser).

Inslaget sändes i kongolesisk tv och en formell begäran om redelegering av domänen .CD skickades in till amerikanska IANA, med begäran om att "as soon as humanly possible" att peka om hela landets domänadress till Bahnhofs nybyggda datacenter på Norra stationsgatan 61 i Stockholm.

Det här var en orolig tid, och det var ett par år innan Särskilda Skyddsgruppen (SSG) under fransk ledning öppnade verkanseld i den uranrika och av inbördeskrig hårt plågade nationen.

Jag träffade också en flygmekaniker, Dennis, bosatt i stan, men ursprungligen från Gnesta, som ivrigt visade mig och Bahnhofs tekniker Hasse runt i Kinshasa city.

Vi åkte i hans öppna rosa Cadillac genom den kongolesiska nattten. Granateld och enstaka gevärsskott i fjärran var det enda som störde lugnet.

Några få månader efter att vår gemensamma begäran om ompekning av Kongos toppdomän till Sverige skickats in till IANA blev tyvärr president Laurent Kabila skjuten. Hans son Joseph övertog presidentskapet. Men uppgörelsen om domänen gick då tyvärr inte längre att fullfölja.

Detta grämer mig lite eftersom vi även hade fått .ZR (Zaire som landet hette under Mobuto Sese Seko på köpet).

Idag driver Bahnhof inte längre den här typen av galet spektakulära projekt vid sidan av kärnverksamheten. Men i botten har vi aldrig släppt en viss fascination inför mer James Bond-liknande tankegångar.

Senast manifesteras detta genom Bahnhofs nya spektakulära datacentrum "Pionen" som ligger insprängt i civilförsvarets tidigare bunker under Vita bergen i Stockholm.

Anläggningen är nu internationellt känd och jag har de senaste månaderna haft besökare från nästan hela världen. Det är en lysande fixpunkt på den internationella kartan över intressanta serverhallar.

Berget har figurerat i alla möjliga sammanhang och rentav varit ett eget inslag i ett japanskt frågesportsprogram.

Jag kan meddela att våra fina tyska reservkraftmotorer i datahallen är av märket Maybach MTU och av samma modell som bland annat används i vissa uppgraderingar av den nordkoreanska flottans rätt museala U-båtar (av Romeo klassen) ännu idag.

Idag har Bahnhof som nätoperatör en infrastruktur som svarar för drygt 10 procent av den offentligt utbytta internettrafiken i Sverige. Vi landar vårt nät i Oslo, Köpenhamn och på nästan alla större orter i Sverige.

Jag och min kompanjon, dalmasen Andreas Norman, driver på ledningsnivå bolaget sedan hösten år 2004. Vi har valt en jordnära och enkel filosofi, som samtidigt är rätt tungt tekniskt orienterad.

På några få år har verksamheten blivit omstöpt i grunden och Bahnhof förfogar nu över betydande infrastrukturella muskler.

Dessutom startade jag och Andreas under 2004 ett eget dotterbolag i Kiev, Ukraina med syfte att kunna tillhandahålla billigare teknisk utveckling. Vi har idag ett stort antal programmerare som skräddarsyr olika lösningar för vår egen och andra kunders räkning.

Bahnhof har orienterat sig mot den nya infrastruktur av öppna nät som vuxit fram i Sverige på senare år. Det går kort sagt fantastiskt bra för oss även under rådande lågkonjunktur.

Jag misstänker att vi har en fördel av att ha ett långvarigt historiskt perspektiv i botten (vi överlevde och växte under IT-bubblan) och vi vet att priset på tjänster nästan alltid är avgörande för kunderna. Den som inte kan konkurrera med pris har ingen framtid i branschen.

Nu i juli anslöt Bahnhof sig till AMS-IX (Amsterdams stora knutpunkt för Internettrafik) och vi är därmed en del av en väl utvecklad europeisk nätstruktur.

Många är säkert nyfikna på spelet bakom kulisserna för en helt annan händelse. Några få månader efter att Andreas Norman och jag kommit tillbaka i ledningen för bolaget utsattes vi mer eller mindre för ett strategiskt överfall av upphovsindustrin i mars 2005.

I månader hade man utarbetat en anfallsplan där man dels planterade bevismaterial på en server hos Bahnhof i förrummet till datahallen på Norra stationsgatan (vi kunde belägga 67.000 unika filoperationer), dels betalade man en infiltratör för att aktivt deltaga i denna verksamhet. Han kallades "Rouge" i media senare. Vi gjorde en egen utredning som resulterade i att två anställda fick lämna bolaget. När vi offentliggjorde fakta tvingades Antipiratbyrån att erkänna att man faktiskt själv planterat material, samt varit aktivt delaktig i förloppet under lång tid.

Jag tycker att den där saken är utagerad och har inte för avsikt att kommentera just denna händelse mer än så.

Däremot är det ingen hemlighet att jag - som före denna händelse varit fullständigt ointresserad av fildelning - retade upp mig på de här privatspanarna som ju faktiskt inte är annat än en betald lobbyorganisation utan folklig förankring, nödtorftigt kamouflerade och av sig själva utsedda till ett viktigt samhällsintresse.

Det finns förstås en enkel praktisk lösning på hela fildelningsproblematiken som är genomförbar inom bara några dagar från det att vi får grönt ljus.

Problemet är att den är på tok för oromantisk och otillräckligt idealistisk för att falla alla i smaken. Det är en jordnära kompromiss vi förespråkar.

Ta ut en extra avgift (en frivillig sådan) av de konsumenter som vill ha möjligheten att fildela legalt för privat och enskilt bruk.

KTH professorn Roger Wallis berättade i sitt sommarprogram att artisterna själva får trettio öre för varje intjänad guldtia. Resten försvinner rakt av till olika mellanhänder som skivbolag och andra organisationer.

Vi operatörer kan förstås erbjuda artisterna en långt bättre ersättning. En före detta journalist som en gång startade Piratförlaget drev tidigare tesen om "hälften kvar".

Det är en sympatisk och rimlig tanke. Låt artisterna få behålla en femma och resten av fördelningen får vi operatörer slåss med skivbolagen om.

Problemet är att den fundamentala viljan saknas att praktiskt och affärsmässigt komma vidare från den andra sidan. Istället har industrin valt att luta sig tillbaka mot räddhågsna politiker som inte vågar låta marknadskrafterna själva ta hand om verkligheten.

Vi vet inte ens vilka vi har på "andra sidan". Det råder nämligen ett internt inbördeskrig på upphovsrättssidan om vägval och fördelning av intäkter.

Med sunt förnuft och acceptans av verkligheten hade situationen varit annorlunda. Nu har politisk undfallenhet för gamla strukturer och ekonomiska särintressen helt i onödan pressat fram privatspanarlagen IPRED - och därmed öppnas Pandoras (Beatrices) Ask för hätsk klappjakt på en hel generation.

Tjänster som Spotify (och motsvarande på filmsidan) i all ära. Men även dessa är fördyrande mellanhänder bakom kulisserna som folk inte ser.

Med stor okänslighet klamrar sig industrin fast i ett slags upphovsrättslig variant av Amish-sekten. Även de advokater som specialiserat sig på en ålderdomlig uttolkning av begreppet immaterialrätt bör omskola sig, på samma sätt som kremlologerna gjorde efter sovjetunionens fall.

Det finns en lösning även på FRA-avlyssningen och den allt mer integritetskränkande datalagringen!

Operatören ska av domstol kunna anmodas att genomföra riktad spaning (framåtsyftande) mot enskilda (eller grupper om det handlar om underrättelseverksamhet) där en allvarlig konkret brottsmisstanke föreligger.

Detta skulle ligga mer i linje med den gamla prövningen av telefonavlyssning (för allvarliga brott) och skulle vara acceptabelt för de flesta medborgare.

Någon masslagring av data ska däremot inte förekomma! Lagringen förutsätter nämligen en TOTAL och generell massinhämtning av uppgifter där all kommunikation sparas (oavsett om det finns en misstanke eller inte), och där man efter gottfinnande långt senare kan fiska fram olika saker av intresse.

Detta är djupt odemokratiskt och skadar själva fundamentet för den fria kommunikationen och det öppna samtalet. På köpet skadas i förlängningen hörnstenen för de fria marknadskrafterna och näringslivet.

Själva verktygen för massavlyssning och datalagring är helt enkelt av ondo och kommer tveklöst att användas till annat än de ursprungligen är tänkta för.

Det är ironiskt att en alliansregering, med en moderat justitieminister, gör allt som står i dess makt för att med alla medel bygga fast oss i en Nordkoreansk situation.

Till Ask vill jag säga: Uppträd inte som Prussiluskan!

Jag har två egna små flickor på snart fyra och sex år och jag tycker barnpornografi är en vidrig företeelse.

Det innebär inte att jag välkomnar en utveckling där demokratiska rättigheter kastas i papperskorgen, och vi tvingas in i ett totalitärt kontrollsamhälle med övervakning, filter och censur. Jag tror inte mina flickor vill växa upp i ett sådant samhälle.

Det är ohederligt att använda barnpornografi som ett slagträ i debatten. Brott kan beivras utan datalagring och maskinell massavlyssning av hela befolkningsgrupper. Principen om ett fritt och öppet Internet måste försvaras!

Väljer man Prussiluskans väg väntar ett allt mer upptrappat krig mellan anonymiseringstjänster (lagar som inte har förankring i rättsmedvetandet pressar vanligt folk att gå under jorden), och staten som kommer tvingas till allt hårdare nordkoreanska metoder.

Det blir dessutom orimliga konsekvenser om vi operatörer i alla lägen ska tvingas bli ansvariga för vad våra kunder gör på nätet - vem vill driva en sådan verksamhet?

Skulle postverket vilja vara ansvarigt för vad kunderna skriver i brev? Skulle Transportstyrelsen vilja ansvara för hur bilisterna kör sina bilar?

Sluta därför upp med att i dekret kalla operatörerna "kriminella" och lyft fram det positiva som Internet faktiskt inneburit för Sverige.

Lagstiftaren bör koncentrera sig på att ta ett modernt och demokratiskt helhetsgrepp om de här frågorna och se bortom ramarna. Vi är gärna med på en modell där vi på förfrågan ställer upp - vid allvarliga konkreta brottsmisstankar.

Hot mot integritet kommer dessutom lika mycket från privata intressen och kommersiella företag.

Vem säger att Google - eller stora globala molntjänster - alltid kommer att "göra gott" och aldrig öppna portarna till NSA, amerikanska staten eller någon spännande nättjänst närstående just dina preferenser.

Chansen finns att under Sveriges ordförandetid i EU ta ett nytt grepp och bjuda in till en omstart med branschens olika intressen.

Den ideologiska värdegrunden för liberala och borgerliga partier kan inte vara övervakning. Lyssna bortom de egna tjänstemännens råd, och sätt ner foten i EU.

Om viljan ändå inte finns så låt mig då i all enkelhet få bjuda på en lätt besparing. Lägg omedelbart ner Datainspektionen! Ska ni ändå driva övervakning och masslagring så undrar man ju vad vi ska med den gamla fina institutionen till?

Vad jag själv tror om framtiden?

På längre sikt kommer den, eller för den delen de företag, som är bäst på att anpassa sig till singulariteten vinna.

Jag tror på en symbios mellan människa och maskin som kanske, skrämmande nog, är närmare än vad vi anar. Det här kommer i så fall först att bryta igenom på nätet. Vi har redan maskiner som pratar med maskiner och utvecklingen accelererar. Filosofiskt handlar det om att vi (åtminstone i kulturell mening) kommer att tvingas omdefiniera begreppet människa. Vad som än händer kan inte den politiska uppgiften bara vara att passivt sitta på åskådarbänk - eller bygga en allt mer sofistikerade avlyssningsapparat riktad mot folket.

Jag är en humanist i botten så jag har lite svårt för de där okritiska teknokratiska resonemangen. Men så är jag en passionerad läsare av Ray Bradbury.

En av hans kortnoveller från tidigt 50-tal har särskilt etsat sig fast i minnet. Den handlar om ett framtida samhälle där man alltid kan bli nådd. Maskinerna har tagit över tillvaron och det finns ingen fredad sfär från bruset av information.

Till sist tröttnar en man på att ständigt bombarderas av ljudmassor och att aldrig få vara ifred. I raseri mördar han därför sin "armbandsradio".

Samhällets spärrar in honom i ett ljudisolerat rum för mordet, där får han till sist hoppas få frid.

"Three phones rang. A duplicate wrist radio in his desk drawer buzzed like a wounded grasshopper. The intercom flashed a pink light and click-clicked. Three phones rang. The drawer buzzed. Music blew in through the open door. The psychiatrist, humming quietly, fitted the new wrist radio to his wrist, flipped the intercom, talked a moment, picked up one telephone, talked, picked up another telephone, talked, picked up the third telephone, talked, touched the wrist-radio button, talked calmly and quietly, his face cool and serene, in the middle of the music and the lights flashing, the two phones ringing again, and his hands moving, and his wrist radio buzzing, and the intercoms talking, and voices speaking from the ceiling. And he went on quietly this way through the remainder of a cool, air-conditioned, and long afternoon; telephone, wrist radio, intercom, telephone, wrist radio, intercom, telephone, wrist radio, intercom, telephone, wrist radio, intercom, telephone, wrist radio, intercom, telephone, wrist radio, intercom, telephone, wrist radio..." (Ray Bradbury, The Murderer, 1953).

Trevlig fortsatt sommar!

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] Så byggde jag ett imperium på nätet- Jon Karlung ger oss sitt liv i resumé. [...] Blogg:Beta Alfa » Blog Archive » Noterat 2009-, 2009-07-28, 05:02

[...] http://newsmill.se/artikel/2009/07/27/jon-karlungs-sommarskriv [...] Blogg:GERSSa (gerssa) 's status on Monday, 27-Jul-09 12:54:58, 2009-07-27, 13:55

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/9236

23 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Underbar läsning. Att texten bearbetar en mängd väldigt olika företeelser utan att på något sätt avvika från den röda tråden är fantastiskt.

Sedan uppskattas givetvis analysen av upphovsrätten, härligt med vuxna människor som faktiskt förstår internet och inte lever kvar i dåtidens tankemönster.

Många av mina bekanta (vi i den s.k. "gratis-generationen") har helt förlorat hoppet, vi hålls utanför arbetsmarknaden och regeringen säljer ut oss till en upphovsrättslobbyorganisation (bara för att man är ung behöver man inte särskriva!) samtidigt som skolan och praktiskt taget all offentlig verksamhet kopplad till ungdomar skär ner. Ja vi i gratis-generationen har det lätt, helt klart.

Permalänk | Anmäl #2 Okunnig, 2009-07-27, 14:55

Kul artikel Jon - både historiskt om Bahnhof och svensk it-historia samt nytänkande om möjligheterna att lösa den gordiska knuten (IFPI /FRA/upphovsmannaersättning vs. ett fritt internet).

Permalänk | Anmäl #3 Erik Mabe Malmberg, 2009-07-27, 15:04

Bra jobbat!

Permalänk | Anmäl #4 Sebastian, 2009-07-27, 20:21

Tack för ett fantastikt historiskt dokument,nu mot framtiden!Och den är så ljus att jag måste använda solglasögon.

Permalänk | Anmäl #5 micael calmén, 2009-07-27, 22:13

Jättebra artikel speciellt den om upphovsmannarätten , just med tanke på hur diverse siter glömmer, förfalskar, och i många fall snor bilder till sina artiklar och inte har en aning??? om att man ska betala för bilder som används i komersiellt syfte .
Lite kul i detta samanhang är att bilden som hela denna artikeln bärs upp med har en byline som är helt inkorrekt , vilket borde framgå med rätt tydlighet .
Mvh fotograf roger schederin som tog bilden och letade fram den ur gömmorna samt levererade och såg till att den blev scannrad till webben.

Permalänk | Anmäl #6 roger schederin, 2009-07-28, 02:23

Fantastiskt bra artikel, en spännande historia, och konkreta exempel på hur Ask och regering SKULLE kunna ta sig ur sin politiska dikeskörning med sin galopperande övervakningshysteri.
Tänkt om ni operatörer kunde agera mer enat också, fast jag vet inte om det är möjligt.. Öka användningen av krypterat IPv6 kanske och öka antalet krypterade tjänster kanske..

Fast nu när politikerna öppnat pandoras ask finns väl ingen hejd på galenskaperna i det heliga kriget mot terror, yttre hot, barnporr o satan själv. Skulle inte förvåna mig om vi inom några år kommer att höra konkreta förslag på förbud om anonymitet samt att krypteringsnycklar ska vara av staten tillgängliga. Allt för "att vi ska vara trygga". Allt för att "skydda oss". Fy tusan.

Nä, Vi måste helt enkelt byta ut de politiker som fått "galna kontrolliversjukan" istället eller som saknar IT.kompetens(Reinfeldt, Ask, Bodström.. etc). Och det snabbt, innan de hinner göra ännu mer skada.

Permalänk | Anmäl #8 Abbo, 2009-07-28, 08:31

Tack för detta! Bland det bästa jag läst på mycket länge.

Permalänk | Anmäl #9 Mike Rossi, 2009-07-28, 08:54

Dear Jon,

First of all, congratulations with you and your partners staggering success. Your story towards it is strange and wonderful, and should serve as inspiration for this new generation unemployed: There is hope, and the road ahead is twisted and full of adventure.

As for your explanation on the material rights war, I couldn't agree more. Obviously you have more intimate knowledge, and a better vantage point than me, but the story you tell is right about what I have suspected it to be.

Yet it fills me with hope, that an industry giant like you steps up to the plate, and speak reason to the government. There hasn't been a lot of that going around in this issue. I hope they listen. I hope their US Robotics is online, and running at its full 14.4k baud capacity. I feel like printing out your message in 10.000 copies and spread it like flyers from a hot air balloon over Stockholm.

In other words, thank you! Thank you soo much.

Permalänk | Anmäl #10 Mollemand, 2009-07-28, 10:03

En mycket bra artikel. Jag förstår till fullo att Karlung retar upp sig över "upphovsrättsmaffian". Från ena sifan har man förslag och praktiskt genomförbara exempel - fråna andra sidan vill man lagstifta bort all teknologisk utveckling och försvara sina orimligheter genom att skrika "Stöld, Terrorism och BARNPORR!!" i falsett, ungefär som om Bin Laden fildelade bilder på terrorplaner intatuerade på barn varenda gång någon uttalade sig om hur orimlig och lögnaktig mediabranschen blivit.

Det som Karlung låter vara osagt är det som man kan räkna ut med en hand och ha fingrar över - om mediabranschen anpassar sig upphör direkt de vansinniga förutsättningar som tillåter många segment i den industrin att raka in så obscent mycket flis som de gör.

Med det i beaktande har helt enkelt paraplyorganisationerna över ifpi och APB räknat fram till att varje år de kan förhindra den utvecklingen är ett år de fortsätter med otrolig vinstmarginal. Och under de förutsättningarna får det kosta nästan vad som helst årligen i lobbyverksamhet och tas till alla metoder man kan komma undan med. För annars är det slut.

Man kan förstå att en gangster som sitter på en guldgruva inte direkt är hågad att flytta sig när slavarbetarna i gruvan (artisten) vill ha mer för det de producerar och köparen (konsumenten) undrar varför han blir tvungen att betala upprepade gånger för samma produkt han redan köpt en gång.

Men det säger inte att vi bör hålla med om det systemet. Marknaden, konsumenterna och myndigheterna existerar INTE för att subventionera en industri som inte har en nisch på marknaden. Trots det, som Karlung säger, har det blivit just det - ett klassiskt sovjetprotektorat där en tungrodd industri skall skyddas till varje pris.

Och detta utfört av moderater och folkpartister. Att S lade grunden till dessa idéer var mer eller mindre väntat, men att det blå blocket så ivrigt gått och blivit fanatiska gammelkommunister finner jag tamigfan helt otroligt...

Permalänk | Anmäl #11 Scary Devil Monastery, 2009-07-28, 10:40

Intressant att läsa om dina äventyr men är väldigt besviken på att du var beredd på att sälja dina principer om ett fritt internet för att bygga ett statligt övervakningsbart intranät i Nordkorea!

Permalänk | Anmäl #12 Anders Pettersson, 2009-07-28, 11:15

Bradbury är brilljant! Om du är förtjust i hans kortnovaller vill jag rekommendera dig att ta en titt på Robert Sheckley också. Även Isaac Asmivo gjorde en utmärkt novellsamling, tror den publicerades på svenska med namnet "Landsflykt i Helvetet".

Rolig och intressant text annars. Håller helt med dig om din lösning på fildelningsproblematiken.

Permalänk | Anmäl #13 Hampus Eckerman, 2009-07-28, 14:59

http://www.integrity.st
Byt till de bredbandsoperatörer som bryr sig..

Permalänk | Anmäl #14 asdf, 2009-07-28, 17:45

Mycket bra skrivet. Tack för god läsning.

Lite trist bara att du kanske ändå kommer att få bygga detta gigantiska "Truman show"-intranet som inte blev av i Nordkorea.
Fast nu via diverse EU-direktiv och svenska lagar, genomdrivna av räddhågsna politiker och upphovsrättsindustrin .

Permalänk | Anmäl #15 pr1vat3, 2009-07-28, 21:53

Grattis!

Permalänk | Anmäl #16 Peter Ingestad, 2009-07-29, 07:37

Allt mannen säger är grymt. Hur vet jag det? Han citerar Ray Bradbury. :D

Permalänk | Anmäl #17 Meathim, 2009-07-30, 00:51

Tio dagsböter för att Karlung leker polis, 75000 i vite plus motpartens rättegångskostnader för Ephone för att de vägrar leka polis när Advokat Danowsky redigerar skärmdumpar. Tiderna förändras.

Permalänk | Anmäl #18 Robert Andersson, 2009-07-31, 23:00

Tack för en strålande krönika/berättelse!
Tänk nu om bara våra politiker kunde lyssna!!
För om alliansen får hålla på så kommer Sverige och Europa få ett kabelTV internet.

Permalänk | Anmäl #19 Petter, 2009-08-02, 19:03

Tack för en underbar artikel!

Permalänk | Anmäl #20 David Olofsson, 2010-03-12, 03:47

The story comes with a young man.chat siteleriHe comes from a small town.chatHe goes to the prosperous city New York.güzel sözler He is ambitious to own a big house,yonja a luxurious car. He has the confidence that one daysohbet/adana sohbet/netlog sohbetnetlog his dream will come true. He imagines the daykızlarla sohbet sohbet ethis wife enjoy the happiness together with him.He seeks and charity every opportunity to win the economic trade.mirc indir He tries his best to. One day,flip chatchat roulettechat roulet his entire dream comes true. He comes back home.He picksdini sohbet up his wife to the big city. He was invited to the party.muhabbetsohbet He brings his wife to take part in the partyHis workmates were disappointed for hisseviyeli sohbet old wife.His wife was also very sad thatgüncel haberler she want to go back to the town.Chat/sohbet He knows that today hesohbet odaları owns so much fortunate is from his tender and kind wife from many aspects. The reason why she looks old is because of him. He do not want his wife go back. He wants her live with him together. He want her suffer so much miserable life as before. While, he was so handsome is totally different from his wife. He wonders chat siteleriislami sohbetsohbet odalariand considers one day after one day. Soon, the day is drawing near. iyinet frmtr trkygnclr webmaster seo yarışmasıHe doesn’t know what he could do to leave his wife. Suddenly, an ideaforumforum siteleri toplist eklecomes into mind.He goes to the .the price of the jewelry, then he puts his money film izle - dizi izle - mp3 indir -mp3 dinle - dizi izle - yabancı dizi - lig tv izle - on the counter with the twice price./chat/burmeh yaza lida fx15 biber hapı ile formda girin//zayıflama lida fx15 ve biber hapı zlfvbh/travesti

Permalänk | Anmäl #21 MuratCann, 2010-07-14, 16:32

på att enbart sträva efter egen vinning. Inte i e chanel chanel
t skulle vara som du s gucci gucci
er denne. Det är inge hermes hermes
leken för längesedan! louis vuitton louis vuitton
lls över denne. D discount handbags discount handbags
try. A few of the designer handbags designer handbags

Permalänk | Anmäl #22 k247br, 2010-07-27, 01:46

The time during which people think it is ugly to wear a pair of glasses on their faces has gone away from today's fashion trends. Because everyone has a different opinion and style，many different eyeglasses or sunglasses need to be designed in order to supply the market with affordable and appealing spectacles. Firmoo.com is such a online store to provide you the most satisfying inexpensive glasses, like, online eyeglasses, prescription sports eyeglasses, discount perscription eyeglasses, titanium eyeglass frames, polarized sunglasses, $8 eyeglassesetc. they are with super quality, attractive exterior and low price. They can enhance your reading and your charm at low cost. Shopping eyeglasses and sunglasses here, you can enjoy the warmest customer services as well. More info: http://daianna.sweetcircles.com/

Permalänk | Anmäl #23 kohee, 2010-07-29, 10:56