Bostadsinbrotten

Professor Martin Grann:

Även en liten minskning av inbrotten är en stor framgång

Publicerad: 2009-07-14 17:07, Uppdaterad: 2011-11-02 17:11

"Det finns inga enkla lösningar för gisslet med vardagsbrottsligheten. Men insatser med bevisat positiva effekter är mycket meningsfulla, även när effekterna är små." Det skriver kriminalvårdens utvecklingschef, professor MARTIN GRANN.

11 millningar
11 kommentarer
Bokmärk & dela artikelnTipsa om artikeln vie e-post
Facebook
Twitter
dela
skriv ut
Facebook
Twitter

Om författaren

Martin Grann är professor i psykologi och kriminalvårdens utvecklingschef.

"Vardagsbrott" - den cyniska beteckningen på den slags mängdkriminalitet som drabbar den enskilde hårt, men som oftast inte ägnas särskilt mycket av polisens utredningsresurser och har mycket låg uppklarning. Mest är det försäkringsbolagen som bryr sig. Inbrott, skadegörelse, biltillgrepp. Det som förstörts eller stulits är inte sällan av stort nostalgiskt värde snarare än ekonomiskt värde för den drabbade. Men måste man acceptera inbrott och andra "vardagsbrott" som en ofrånkomlig realitet? Kan man ha en nollvision kring inbrotten?

Insatser för att reducera inbrott kan ske på flera plan. En typ av insats är förstärkt skydd av bostäder och andra skyddsvärda objekt genom till exempel larm och annan teknisk utrustning. En helt annan typ är insatser riktade mot förövarna. I det perspektivet intresserar vi oss för vilka motåtgärder som kan riktas mot den redan aktive kriminelle för att reducera risken att han ska fortsätta att begå brott (så kallad tertiär prevention).

Jag kommer här att skriva om Kriminalvårdens behandlingsinsatser riktade mot den viktigaste förövargruppen, nämligen aktiva narkotikamissbrukare. Detta är en till antalet relativt begränsad grupp i vårt land, som dock står för en mycket stor andel av alla inbrott, stölder, snatterier, biltillgrepp och liknande.

Mina huvudbudskap är dels att det finns behandlingsprogram för missbrukare som faktiskt kan reducera kriminalitet. Men dels också att effekterna av dessa insatser är mycket blygsamma. Emellertid är behandlingsprogram även med blygsamma effekter meningsfulla, både ur ett humanitärt och ett mer krasst ekonomiskt perspektiv. Jag vill illustrera detta med att berätta om ett av Kriminalvårdens behandlingsprogram, kallat Våga Välja.

Behandlingsprogrammet Våga Välja

Inom Kriminalvården arbetar man med behandling och påverkan med så kallade brotts- och missbruksprogram. För närvarande finns tretton ackrediterade behandlingsprogram av det här slaget.

Våga Välja kommer ursprungligen från Kanada och är ett grupprogram, det vill säga, behandlingen genomförs genom att man samlar intagna i grupper om 7-10 personer med två terapeuter. Gruppen träffas tre gånger per vecka under totalt 26 sessioner. Terapeuterna (som kallas programledare) har särskild utbildning i behandlingsprogrammet, och en manual beskriver hur programmet ska gå till. För varje session finns beskrivet vilka temata som ska gås igenom. Det kan vara till exempel att känna igen och lära sig hantera sug, att lära sig känna igen sina varningssignaler. Andra inslag i behandlingen är att lära sig hantera vardagen med ekonomi, konflikthantering med mera.

Programmet är anpassat för att ges i fängelsemiljö. Den typiske Våga Välja-deltagaren är en manlig knarkare i 30-35 årsåldern, ofta med mångårigt missbruk bakom sig. Han har fått ett kortare fängelsestraff för en ihopsamlad stor mängd av inbrott, stölder, häleri och narkotikabrott. Om det finns våldsbrott med rör det sig inte sällan om butiks- och personrån. Dessa intagnas kriminalitet handlar kort sagt nästan uteslutande om att finansiera det egna missbruket.

Vi gjorde inom Kriminalvården en uppföljning av samtliga 660 intagna som fullföljt programmet under dess första år i drift 2002-2006 och studerade under en uppföljningstid på ett par år efter det att man lämnat anstalterna hur det gick för gruppen i termer av återfall i brott.

Vi jämförde sedan återfall i brott med en annan grupp, bestående av jämförbara narkotikamissbrukande fängelseintagna under samma tidsperiod som inte genomgått behandlingsprogram, kontrollgruppen bestod av 4965 personer.

Blygsamma positiva effekter

Det skulle visa sig att i den obehandlade gruppen återfall totalt 55% i nya brott under uppföljningstiden. I den grupp om 660 intagna som genomgått Våga Välja var det 48% som återföll i brott.

Vi fann således en liten positiv effekt, i form av sju procentenheters reduktion i återfallsbrottslighet. Denna skillnad i återfallsfrekvens var dock statistiskt säker. Genom så kallade regressionsanalyser kunde vi också säkerställa att skillnaden i återfallsrisk inte berodde på andra faktorer såsom kön, ålder, typ av brottslighet eller grad av missbruk med mera.

Sju procentenheters skillnad. Det är inte mycket.

Men faktum är att beaktar man litteraturen internationellt så är effekter i den här blygsamma dimensionen ungefär vad man som bäst kan vänta sig utifrån vetenskaplig forskning om behandling av kriminella. Jag skulle till och med gå så långt att påstå att det här var ett ovanligt bra resultat, med tanke på att gruppen ifråga - fängelsedömda narkotikamissbrukare - är en grupp som anses allmänt svår att motivera och påverka mot en annorlunda livsstil.

Rapporten kan laddas ned i sin helhet här:

http://www.kriminalvarden.se/upload/Informationsmaterial/Vaga_Valja_utvardering.pdf

Är det då mödan värt?

Man kan fråga sig om 7% verkligen är mödan värt? Ja, för den som utsatts för ett inbrott i sin sommarstuga eller i sin bil är förmodligen svaret på den frågan ganska given. Utifrån det lidande ett brottsoffer upplever över att få sin egendom förstörd eller stulen är varje återfall i brott som kan förhindras viktig, varje procentenhet är meningsfull.

Vi gick vidare i utvärderingen av Våga Välja-programmet med ett mer krasst ekonomiskt perspektiv. Vår fråga var: Kan det vara så att även med nedlagda kostnader för att utveckla och driva behandlingsprogram med blygsamma positiva effekter, finns det trots allt en ekonomisk lönsamhet i att behandla kriminella?

Det har kostat Kriminalvården (det vill säga staten, det vill säga skattebetalarna) ett antal miljoner att utveckla behandlingsprogrammet Våga Välja. Vi har översatt programmet från den kanadensiska förlagan, anpassat det till svenska förhållanden låtit utbilda drygt 60 anställda att bli programledare. Likaså har alla skattebetalare varit med och betalat för behandlingen av de 660 personer som beskrivits ovan, i form av nedlagd arbetstid för behandlingen, dokumentation och uppföljning.

Samtidigt, förutsatt att de sju procentenheternas reduktion i brottsåterfall som observerades kan förmodas bero på behandlingsprogrammet, så har programmet faktiskt också genererat "intäkter" i form av besparingar för statskassan genom uteblivna kostnader för att utreda och lagföra brott, samt därtill uteblivna skattebortfall för försäkringsbranschen, för vilken den här gruppens brottslighet inneburit stora försäkringsutbetalningar.

Vi räknade, ur ett statskassa-perspektiv, på Våga Välja-projektet som en analys av avkastning på investerat kapital - return on invested capital (ROIC), det vill säga nettot av intäkterna (besparingarna i det här fallet) minus driftskostnaderna, vilket divideras med investeringskostnaderna.

För såväl investeringskostnaderna (kostnader för att utveckla Våga Välja) och driftskostnaderna (kostnader för att låta 660 individer fullfölja programmet) kunde vi relativt lätt identifiera hyggligt säkra siffror ur Kriminalvårdens redovisningssystem. Utvecklingsbudgeten för Våga Välja var 23,4 Mkr. Kostnaderna för behandlingen av de 660 kunde uppskattas till 31 Mkr.

När det sedan gäller statens besparingar för 7% reduktion i brottslighet över två år är det mer svårberäknat. Vi använde schabloner som tagits fram av andra forskare (Nilsson & Wadeskog) och vi räknade medvetet försiktigt. Det vill säga, vi räknade lågt på intäktssidan (besparingarna) och vi tog i beräkningarna bara med utgifter hänförliga till staten, alltså kostnader för rättsväsendet samt uteblivna skatteintäkter från försäkringsbranschen - andra kostnader för återfallsbrottslighet, såsom landstingskommunala kostnader för socialbidrag, hälso- sjukvård och så vidare finns inte med i kalkylen.

Statens besparingar utifrån 7%-enheters reduktion i brottslighet bland de 660 programdeltagarna uppskattades konservativt till 80,5 Mkr. Det betyder att avkastningen för staten i termer av ROIC över två år var 312%. Det är detsamma som ett projekt för vilket varje krona man stoppat in i det får man tre kronor och tolv öre tillbaka. Vi beräknade också projektets återbetalningstid (time-to-payback) till 0,77 år, och internräntan (IRR) till drygt 90%.

Realistiska ambitionsnivåer

Ingen tvekan för min del att behandlingsinsatser inom Kriminalvården lönar sig. Det är då inte bara frågan om att vi i Sverige vill sträva efter humana straff som åtminstone för den klient som är motiverad kan erbjuda en hjälp bort från kriminellt beteende. Behandling som reducerar återfall i brott tjänar alla på. Den enskilde som slipper utsättas för brott, men också staten och därmed vi alla gör dessutom en lönsam affär med våra allmänna medel.

Jag vill med detta exempel också illustrera vad jag tror är realistiska ambitionsnivåer. Ska man arbeta med inbrott och annan vardagsbrottslighet menar jag att man först av allt måste göra sig fri från "nollvisioner" och annat politiskt snömos.

Det finns inga enkla lösningar för gisslet med vardagsbrottsligheten. Men insatser med bevisat positiva effekter är mycket meningsfulla, även när effekterna är små. Eftersom det är mängdbrottslighet det handlar om finns det en betydande hävstång i varje liten procentenhet som vi kan reducera den här typen av kriminalitet.

MARTIN GRANN

Anmäl

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/8917

11 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Martin Grann skriver:

"den viktigaste förövargruppen, nämligen aktiva narkotikamissbrukare. Detta är en till antalet relativt begränsad grupp i vårt land, som dock står för en mycket stor andel av alla inbrott, stölder, snatterier, biltillgrepp och liknande."

Ja detta vet vi alla. Kan MG förklara varför de släpps ut innan de visat att de blivit tillförlitligt avgiftade.

Kalkylen är närmast otrolig. 7 % av 660 "räddade", dvs 46 st, skulle spara 80 Mio eller 1,7 Mio per styck. Jag har hört siffran 2000 st för hela gruppen. Det kunde bli 3,4 Mia. För det civila samhällets kostnader, brottsoffer och försäkringsbolag, handlar det väl om ett lika stort belopp, men räknat för varje år.

Jag blev tagen av förslaget om lokator här bredvid. Finns det någon anledning att INTE förse VARJE knarkare med en sådan, då de släpps lösa ?

Permalänk | Anmäl #1 Erik i Lund, 2009-07-14, 20:08

@Erik i Lund
"Finns det någon anledning att INTE förse VARJE knarkare med en sådan, då de släpps lösa ?"

Det kommer inte att fungera då begäret efter doger är 1000% större ... det enda som hjälper är ordentlig behandling mot drogerna... Vilken är i praktiken icke existerande ....

I övrigt är artikeln bara byrokrat flumm han blir ju av med jobbet eftersom fängelse inte fungerar.... på 80% av de intagna....

M Gren

Permalänk | Anmäl #2 M gren, 2009-07-14, 20:40

En annan syn på de djupt sjuka narkomaner som begår brott för att kunna inhandla sina droger.
Sjukvården ska kunna dela ut droger till de svåraste fallen och på det sättet få en viss kontroll över missbrukarna och med det fortsätta behandling kring missbruket som med tiden kan minskas eller vad som passar just den personen bäst.
Det måste väl vara det effektivaste sättet att skydda andra människor från de flesta inbrott, våld, rån etc kring detsamma.
Nollvision kring narkotika är bara en fantasi av myndigheter som befinner sig långt borta från den gata vi andra ser dagligen.

Permalänk | Anmäl #3 Pia "Vilda" Nordin, 2009-07-14, 21:25

Tjen'a procentar'n o alla andra tyckare..!!
ja har hört att de flesta fängelser e fulla av allehanda droger, å med de ¨nya¨ agendorna av strikthet-o-diverse moralkaks-lagar...så lär ju efterfrågan på droger bara öka..!! fick förklarat för mig : för att stå ut där-inne, så BEHÖVER man droger...sa han.!! Helt sjukt.!! en annan sa att man kunde likna svensk kriminal-vård med vilken hotel-kedja som helst..!! Helt sjukt.!! ja tror att så länge ¨tjuvarna¨ m slips å kostym o hederliga o politiska o affärsmässiga uppdrag kommer undan ¨straff¨ så kommer kedjan av männ-i-skor nedåt tycka att :va fan, det gör väl inget.... det finns ingen enkel¨standardisering¨ av tjuvar kort å gott....fot-boja åt alla..!!!
blått Sverige svenska_ _ _ _ _ _ har

Permalänk | Anmäl #4 ron-y-cola, 2009-07-14, 23:25

Läste med intresse denna artikel, proffessor Martin Grann skriver att man måste göra sig av med nollvisioner och annat politiskt snömos. Kriminalvårdens representanter har alltid haft liten respekt för politiken, det vill säga deras uppdragsgivare, inget nytt under solen alltså.

Intressant också att Grann kallar programledarna för Våga Välja terapeuter med tanke på att många av de som kör programmet endast har gymnasiekompetens i botten och inget annat. Två veckor på en Våga Välja kurs gör de knappast till terapeuter. Här kanske man kan tala om snömos på riktigt.

Permalänk | Anmäl #5 Margit Urtegård, 2009-07-15, 01:14

Jag jobbar själv i Kriminalvården och har följande kommentarer till de kommentarer som lämnats på MGs artikel:

Artikeln är i allt väsentligt korrekt, och behöver i sig inte kommenteras.

#1. Vill sätta en "lokator" på "kända" brottslingar. En lokator fungerar tekniskt som en sk fotboja, vilket är en alternativ påföljd till fängelse. Förslaget att någon ska övervakas i "förebyggande syfte" efter avtjänade straff är en mycket kraftig kränkning mot de berörda och en rejäl avvikelse från vårt rättssystem som normalt anser att man efter avtjänat straff är en fri medborgare. Vidare är så sätts strafftider av domstol och kriminalvården kan inte hålla kvar någon i anstalt pga bedömd återfallsrisk.

Om man vil ändra på nuvarande regelverk går det bra att ansluta sig till någon nynazistisk organisation.

#2 Anklagelsen om byråkratflum är djupt nedsättande mot en synnerligen kompetent utvecklingschef, därtill en internationellt erkänd vetenskapsman. Med ditt sätt att resonera fungerar inte cancervård eftersom flertalet patienter faktiskt dör...

#3 Metadonbehandling används på det sätt du beskriver

# 4 Eftersóm du hört så mycket rekomenderar jag läsning av hela "våga välja rapporten", Evidens är bättre än anekdoter.

#5 Kriminalvården har ingen nollvision i sitt uppdrag. Vi utför de uppdrag vi får efter bästa förmåga. Däremot kan vi inte tillfredsställa varje politiker, med önskemål om nollbrottslighet.
Programledarna är terapeuter eftersom de ägnar sig åt terapi, uppenbarligen med gott resultat, mätt efter en realistisk måttstock.

Att utbildningen till programledare kan tillgodogöras av en person med gymnasiekompetens är väl bara bra?? Lång utbildningstid är inte ett värde i sig. Och titeln Terapeut är inte på något sätt skyddad.

Önskar er alla en fortsatt trevlig sommar.

Permalänk | Anmäl #6 Fredrik Dahlin, 2009-07-15, 20:17

Fredrik Dahlin sitter inne i byråkratin och demonstrerar utmärkt väl hur dess skygglappar handikappar logiskt tänkande.

Han missar det fundamentala: varje debatt handlar om att förändra. I fallet lokator måste uppenbarligen både regelverk och lagar ändras på. Att hänvisa förslag om detta till nazism är oanständigt.

Jag förväntar mig en ursäkt.

Jag förstår att den som sitter inne i en byråkrati, ser sin uppgift att lyda politikens direktiv. Men det gör det inte oviktigt att i en öppen debatt våga föreslå att politiken ändras, för att uppnå bättre effekt.

Lokatorn tycks öppna vida möjligheter. De vill vi skattebetalare att man inte tappar bort.

Permalänk | Anmäl #7 Erik i Lund, 2009-07-16, 14:04

I all vård förhuvudtaget i detta land är själva människan bortglömd.
Människan har blivit en sak.
Se på den omänskliga vården , maten, ingen tid, knappt med personal, allt är beräknat i kronor och ören för sekunden inte för livet efter denna sekund. Allt mänskligt och individuellt är bortförhandlat och bortprioriterat.
Bara maten som stoppas i beroende gamla, sjuka, skolor är en förbannad skam av äckel.
Vården av beroende narkomaner och alkoholister ska sättas in när de blir motiverade, ibland ska ett halvår av avhållsamhet utan ens vård, krävas av dessa innan de får adekvat hjälp och hållning som för en människa. Vården är 1 för alla oavsett individ.
Ännu en äcklig avgrund att likställa och bara utöva ännu mer "misslyckanden" för de som ska ses som gynnade att få ta del av vården.
Här vill vi ha levande döda att vårda i alla läger och nåde den av de vårdande som klagar...
Jag skäms över det likbleka land Sverige har blivit, snart inte stolt över något, VAD ska vi vara stolt över....
Mer temperament, mer klagande, vägra maten på hem och skolor, kräv individuell vård för missbruket, bråka mera och släng denna boja av Jantelagar som kväver människorna i detta land.

Permalänk | Anmäl #8 Pia "Vilda" Nordin, 2009-07-17, 22:41

FINNS DET BYRÅKRATISKT SNÖMOS?

Fredrik Dahlin, jag har studerat din utvärdering av behandlingsprogrammet Våga Välja, som kommenteras ovan av din chef Martin Grann. Det är positivt att den typen av studier görs. Till slut handlar det ju om kostnadseffektivitet.

http://www.kriminalvarden.se/upload/Informationsmaterial/Vaga_Valja_utva...

Utvärderingen har endast 13 sidor och den innehåller inte mycket mer än vad som redogörs för i artikeln ovan. Studien visar en reducerad återfallskriminalitet om cirka 13 procent relativt en jämförbar kontrollgrupp. Det finns inget redogjort om hur de 660 fängelseintagna kom till behandlingen. Är kontrollgruppen då jämförbar? Frågan är avgörande.

Programmet Våga Välja beskrivs i Kriminalvårdens information så här: ”En grundförutsättning för medverkan i programmet är att deltagaren uppfattar missbruket som ett problem och är villig att aktivt arbeta med sin problematik med målsättningen att minska eller helt sluta med droger.”

http://www.kriminalvarden.se/upload/Informationsmaterial/vaga_valja.pdf?...

Kontrollgruppen är betydligt större än behandlingsgruppen. Förmodligen hade de behandlade en något mindre kriminell livsstil och ett något lättare missbruk. De som vill sluta med brott och missbruk är åtminstone mer intresserade av ett sådant program. Det är ju knappast så att de som har bestämt sig tycker att en behandling är ett onödigt slöseri med Kriminalvårdens resurser, eftersom de ändå har bestämt sig. Har din utvärdering tagit hänsyn till detta? (måste vara närmast omöjligt) Om detta inte har gjort så har utvärderingen inget värde och den är snömos. Men inte politiskt snömos, utan byråkratiskt snömos.

Man förvånas över att skillnaden inte är större än 13 procent. Kriminella är naturligtvis inte en homogen grupp. Ett sånt här program borde locka vissa intagna långt mer än andra.

Då påstår på sidan 8 i utvärderingen att de behandlade är betydligt yngre än de i kontrollgruppen. Beror detta på att ju fler ”behandlingar” och ju mer ”vård” Kriminalvården ger till sina ”klienter” ger desto dummare blir de? Efter ett antal vårdtillfällen så verkar de skratta de åt alltihop. Annars tycker man att det borde vara tvärt om, ju mer vård som de får desto mer borde de förstå. Detta tyder på att mer pengar till Kriminalvården förstärker brottsligheten. Kostnader uppstår både utanför och innanför murarna och det är inte enkelt att räkna ut optimala strafftider. Straffets längd har mindre betydelse för viljan att begå brott och där är i vi nog överens.

Bostadsinbrotten styrs mycket av drogernas pris, som i sin tur styrs av drogförbud, polisaktivitet och strafftider. Billigare droger ger en mindre fångpopulation och stora besparingar inom hela rättsväsendet, dels direkt genom bland annat färre bostadsinbrott och dels indirekt genom droghandeln, som är en form av politiskt brott. Ansvariga politiker gråter krokodiltårar i artiklar här bredvid om vad tråkigt det är att bli utsatt för inbrott, men tar inte upp drogkopplingen. Kombinationer av en repressiv stat, folk som inte förstår, populistiska politiker och överförmyndande droglagar är allt för vanlig.

Om du besöker Skenäs så hälsa till personalen. Den gör ett bra jobb inom ramen för verksamheten.

Permalänk | Anmäl #9 Urban Persson, 2009-07-19, 17:17

Fredrik Dahlin, jag ser att chefen till din chef, Nyllet, är ute och skryter om de 13 procenten och vad duktig Kriminalvården är. Nu senast för landets advokatkår i det sista numret av deras tidning Advokaten.

http://www.advokatsamfundet.se/templates/CommonPage_Advokaten.aspx?id=9347

Bluffar ni med statistik för att få loss skattemedel för era flummiga program, eller är alla som ifrågasätter dessa dumma nynazister?

Permalänk | Anmäl #10 Urban Persson, 2009-07-20, 14:16

Martin Grann:

"Ingen tvekan för min del att behandlingsinsatser inom Kriminalvården lönar sig."

Så ska det låta!

Permalänk | Anmäl #11 leffe lunchdröm, 2009-07-24, 10:48

Bostadsinbrotten
En debatt initierad av
försäkringsbolaget If

13 artiklar 1 blogg

Skriv i ämnet! Länka till blogg

Inbrott är ofta en hemsk upplevelse för de utsatta. Folk förlorar tryggheten i sina hem - och tjuvarna går för det mesta fria. Har samhället gett upp kampen mot inbrott?