Idag letar vi skribenter i följande ämnen:

Utrikesdeklarationen 2012

Carl Bildt presenterar regeringens utrikesdeklaration i riksdagen på onsdagen. Läs (1) Skriv

Terrorism

Nu lägger regeringen fram Sveriges nya strategi mot terrorism. Det finns numera "en verklig risk för terrorattentat i Sverige", skriver regeringen i planen. Läs (5) Skriv

Politiker och ersättningar

Stefan Löfven sänker sin nya lön och Vänsterpartiet skärper sin partiskatt. Varför agerar inte Alliansen i frågan? Skriv

Foto: Jonna Vanhatalo
Poeten Marcus Birro:

Därför är Göran Hägglund en rebell

"Göran Hägglund talar om kultursnobbarna och det vanliga folket och han gör det med en inlevelse och en attack som känns som punk i ett schlagerdränkt land." Det skriver författaren MARCUS BIRRO. Han anser att vänsterns ledare svikit medan kristdemokraternas partiordförande axlat manteln som den svenska politikens sanna rebell.


Om författaren

Marcus Birro är poet och författare.

Jag har ynnesten att ha världens bästa jobb. Jag skriver för att överleva och överlever för att jag skriver. De senaste fyra, fem åren har till och med folk varit beredd att betala för att läsa vad jag skriver. Det går bra. Det rullar på fint.

Så var det inte i början. Då fick jag slåss mot socionomer och kuratorer, lärare och handläggare, konsulenter och platsförmedlare. Mina drömmar var spindlar i deras liv. Mina drömmar (alltså hela mitt liv) var osynliga monster bland deras pärmar och papper.

I förra veckan fick jag ett stort, gammalt hederligt brev från Siv i Ludvika. Hon hade sparat tidningen Frihet, socialdemokratisk ungdomstidning, från 1920, numret som hyllar poeten Dan Andersson efter hans för tidiga död på ett cyanidindränkt hotellrum i Stockholm samma år.

Det är sagolik läsning. Vänstern är som vänstern var förr; rosenrasande, heligt förbannad, nykter, välartikulerad, begåvad, världsvan. Vänstern är allt den inte är idag.

Vänstern då, i den där kamelfilten till tidning, nu gulnad, spröd som bibelsidor, vågade ifrågasätta maktens ordning, vågade ifrågasätta med vilken rätt dåtidens borgerlighet under hela hans livstid skamligt nog såg ner på Dan Anderssons begåvning. Nonchalant och föraktfullt gick hans diktning under rubriken arbetarlitteratur. Det skulle ideligen berättas att Andersson minsann var en självlärd, att han inte gått i de fina skolorna, inte hade de rätta kontakterna, inte ens bodde i Stockholm, inte hade examen från någon fin skola. Men flytande engelska talade han för att hans pappa lärt sig det på egen hand och talat det hemma vid köksbordet.

Författare kan man inte utbilda sig till. Det är ett kall, en uppgift. Det kan vara det mest förbjuda jag skrivit senaste tiden. Det är att be om stryk. Men jag står för det.

I dag är Dan Andersson en av vårt lands allra mest älskade diktare. Ingenting kunde tysta ner honom. Borgerligheten försökte men folket tog hans dikter och sånger och gjorde de till sina. Nu är han folklig i det ordets allra vackraste betydelse.

Under tiden hyllades idag bortglömda poeter och författare på tidningarnas kultursidor. Under tiden umgicks kulturaristokratin med varandra i de fina salongerna i huvudstaden medan vardagen för människor ute i landet var en helt annan. Här var avstånden mellan byar och människor grunden till en sorts undanglidande melankoli, en sorts karg svenskhet, ett tungsinne med ett leende, som jag alltid älskat väldigt högt med det här landet.

Här förstod man fattigdomen. Här hade livet helt andra villkor.

En klassresa går aldrig spikrakt upp eller ner. Den följer hjärtats rytm. Den kan hålla sig helt stilla under massor av år. Man kommer ingenstans. Man sitter fast. Man gör samma sak som alla andra dagar eftersom man är rädd för att bryta mönstret, även om mönstret är värdelöst och till och med skadligt.

Jag vet varifrån jag kommer. Mina litterära och musikaliska hjältar är identiska med dem jag växte upp med.

Jag är uppväxt i en förort men flyttade in till Göteborg när jag var tolv. Då fick vår familj det ekonomiskt mycket bättre. Vi köpte Volvo och åkte till Italien. När jag flyttade till egen lägenhet (den fina lilla enrummaren med slipat parkettgolv vid Svanebäcksgatan i Majorna) började en ny ekonomisk ordning. Det blev socialbidrag och pantade tomburkar. Jag gav ut böcker och uppträdde på Hultsfredsfestivalen med mina dikter. Jag drack och skämde ut mig. Jag fick stryk av idioter. Barpersonal spottade i min öl på krogarna. Göteborg blev ett monster. Jag läste Stephen Kings DET där ondskan är staden, där ondskan bubblar blod i avloppet, och flyttade till Norrköping där jag blev nykter, gick ner tjugo kilo i vikt, och började vinna priser och tjäna pengar.

Jag kammade ihop mig helt enkelt. Jag bytte 21 kvadratmeter mot 115. Jag bytte svampmöglig kokvrå mot tornrum. Jag bytte hemska bussresor mot första klassbiljetter på fina tåg med tre rätters måltider. Jag bytte spriten mot starkt kaffe. Jag bytte förakt och hat mot Gud och tolerans.

Jag är en annan, ändå samma.

Jag vet att min resa går upp och ner. Så ser våra villkor ut.

Den märkligaste anklagelse jag blivit beskylld för är den att jag skulle vara inkonsekvent. Mycket av det jag tycker är viktigt idag, är sådant som jag inte skulle tycka var viktigt för tre, fem eller tio år sedan. Jag har svårt att förstå hur det kan ligga mig i fatet.

Jag avskydde familjen eftersom jag kom från ett splittrat hem. Jag spottade efter förälskade par på gatan eftersom ingen tjej ville hålla ett fyllo under armarna längre än max några veckor. Jag föraktade vanligheten eftersom jag instinktivt och innerligt längtade efter den. Jag drömde om det vanliga livet. Jag drömde om allt det jag föraktade. Jag drömde om det jag har nu. Jag drömde om att få hålla ett levande barn i mina händer, drömde om familjen som en urkraft, en sorts anti-egoism.

Jag är katolik. Det är Mark Levengood också läste jag häromdagen. Han behöver aldrig stå till svars för det. Jag valde inte tron på Gud. Jag valde inte heller bort den när jag drabbades av två stora sorger 2006. Jag avsade mig Gud. Jag gick min egen väg. Jag gick aldrig in i kyrkor. Inte ens i Rom. Jag stannade utanför. Jag hade ont i käkarna när jag vaknade på mornarna eftersom jag sovit som i våld, som i kramp. Jag kastade ingen skugga. Jag skrev och drömde.

Nu tror jag på Gud. Tvivel är en stor del av min tro. Jag är inte rädd för mitt tvivel. Det är bara en vacker skugga som min tro kastar och ingenting att skämmas över. Jag tror på Gud och det har lärt mig tacksamhet. Det har sänkt min ton och min gard. Går man igenom min just nedsläckta blogg ska man mycket riktigt upptäcka att tonen är en helt annan mot slutet av bloggen än den var i början.

För mig är den ultimata revolten den resan jag gjort, från gapig kroggäst, till lågmäld, disciplinerad författare.

Det är inte att inkonsekvent. Det är att vara i förändring. Det är att vara i rörelse. Det är livet helt enkelt.

Mycket av det jag varit med om, sorgerna, katastroferna, mina döda barn, min nykterhet är självklart sådant som lärt mig se på livet med delvis nya ögon. Och ändå samma.

Jag står stadig och stolt med mitt ursprung i mitt temperament och i det jag skriver.

Omkring mig ser jag en vänsterrörelse helt utan visioner. Mot den alliansblå himlen ser jag en attackhelikopter som heter Schyman, ett pappersplan som heter Sahlin och några pappersdrakar som heter Eriksson och Wetterstrand.

Ohly är någon annanstans. Vänstern somnade in. Vänstern dog inte. Vänstern är starkare är någonsin förr. Men vänsterns ansvarstagande företrädare sitter nu med skammen. Det är obegripligt att inte fler människor vänder socialdemokratin och fackföreningsrörelsen ryggen. Stora starka, trygga män och kvinnor som blivit rika på sina medlemmars förtroenden. Som svikit. Skammen borde vara oerhörd. Nu sitter till och med samma personer kvar vid samma makt. Ingenting har hänt. Sverige är som en bananrepublik.

Människors längtan efter solidaritet och rättvisa är intakt. Däremot är vänsterns företrädare ett spöke. Det söker sig fram, som en drucken mentalpatient mitt ute i skogen, och det är tur att det är sommar, så att det är ljust och den stackaren gråtande kan fäkta sig upp till stora vägen där hon får hoppas att någon fortfarande vill stanna och hjälpa henne hem och i säng.

Mitt i denna turbulenta tid träder då Göran Hägglund fram som en rebell. Vad säger det om vårt land att en prydlig och väluppfostrad man från Småland med sina rötter i frikyrkan rockar röven av alla andra politiker? Vad säger det om vårt land när kronprinsessan och hennes blivande kung går på Cirkus för att se Thåström? Förutom att herr Westling har en briljant musiksmak säger det också något om att det börjar bli dags att förskjuta hela maktklossen en aning.

Det är som den där kuben från åttiotalet som läskigt nog är populär igen. Det är en ny ordning. Vänstern har levt på de svaga människornas förtroende. Vänstern har slagit sig till ro med sin sanning om rättvisa och solidaritet. Men vänstern har missat att man själv pissat på den där rättvisan och den där solidariteten under så lång tid att dessa två begrepp lösts upp som en bit socker under en pissränna. Det är inte längre vänstern som bryr sig om de svaga, om den vanliga människan.

Det är tragiskt men ändå inte.

Just då talar Hägglund om kultursnobbarna och det vanliga folket och han gör det med en inlevelse och en attack som känns som punk i ett schlagerdränkt land.

Givetvis får han kulturvärlden över sig. Givetvis är det för att han har rätt. Det finns och har alltid funnits ett väldigt glapp mellan det vanliga folket och den kulturella världen.

Människor som gått över dessa gränser, som poeten Lars Forsell, skådespelaren Mikael Persbrandt eller musikern Ulf Lundell, har alltid blivit illa åtgångna. Det är inte okej att älska både Dödsdansen och Lill-Babs. Det är förvirrande för kulturvärldens apostlar.

Kulturvärldens ursinne över Hägglunds tal är ett bevis på att han har rätt. Det finns ett sorts läskigt glapp mellan kulturvärlden och den riktiga världen som är så hemskt onödig. Luften i de kulturella rummen blir allt svårare att andas. Folk sitter sårade i sina fåtöljer med syrgasmaskerna på. Vi andra som insett att livet både är Knasen och Marcel Proust och det dessutom på samma dag, står otåligt och stampar strax utanför.

Bloggvärlden är en guide runt alla mediala och kulturella grindväktare. Det är inte längre lika enkelt att stänga dörrar och fönster mot omvärlden. Det är inte lika enkelt att sitta på sina kontor i Stockholm och skapa en färdig kulturvärld som ingen annan känner igen sig i. Det är vad Hägglund är ute efter. Hans tal är alls inte kulturfientligt eller populistiskt. Tvärtom.

Hans tal har sin allvarliga klangbotten i kärlek till hela människan och till kulturen som en del av läkningsprocessen som alla, du och jag, han, hon, ni, de där borta, kommer vara i behov av genom hela livet. Nämligen kulturen som tröst. Igenkänning och självspegling.

Kulturen är för viktig för att den endast ska överlämnas till kultursidorna.

Jag älskar kultursidorna. Trots att nästan ingen av mina tio utgivna böcker blivit nämnd där. Jag överlever. Jag vinner Dan Andersson-priset och inser att det finns andra värden, och andra världar, där litteraturen, liksom upproret och solidariteten, har sin rättmätiga plats. Just bland de vanliga människor som lever sitt liv dag för dag och som Hägglund ville lyfta fram i sitt tal.

Kärlek & Uppror hette Ebba Gröns andra platta.

Det är allt som behövs. Vänstern har glömt, gömt, svikit och förträngt.

Men inte vi.








Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/8866

106 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Ha,ha.Jag tycker mer att Göran H påminner om en desperat partiledare för ett 4-5% parti.Om det är rebelliskt så,visst.

Permalänk | Anmäl #1 micael calmén, 2009-07-12, 21:44

Nu tycker jag nog Birro har hamnat lite snett. Det Hägglund pysslar med är populistiskt reaktionärt finkultursförakt av samma slag som nazisterna drev på 30-talet i Tyskland. Då var det den borgerliga finkulturen och intellektualismen som föraktades, i Häggluinds världe är det vänsterintellektualismen och vänsterkulturen.
.
Det är lite ohederligt av Hägglund att bara slå vänster ut om man inte riktar sig till den parlamentariska vänstermotståndaren utan till diffusa kulturarbetare. För gör man så då bör man förakta allt som inte är dansband och dokusåpor oavsett från vilket håll det kommer. Då borde Hägglund slå mot salongerna borgerliga finkultur också, Dramaten, Operan, Symfoniorkestrarna osv.
.
Jag håller i sak med Hägglund om att fejkade självmord och vandalisering av tunnelbanor inte precis är omistliga konstuttryck utan snarare avarter som borde rensas bort och definitivt inte betalas med skattemedel, men att göra kristdemokratisk vänsterkritik av detta är att gå för långt. Jag tror de flesta sossar, miljöpartister och vänsterpartister också är kritiska till dylika saker, man får söka sig till utomparlamentariska extremistgrupper och anarkistiska flumputtar för att få verkligt stöd för dem
.
Men eftersom kd balanserar på 4%-spärren måste ju allt testas även reaktionär populism. I mitt tycke hade det dock nog varit bättre om Hägglund slagit vakt om de kristna värdekonservativa idealen i stället. Men dem har Hägglund sålt ut för att få sitta i en borgerlig regering. Jag tror knappast kd:s besvikna kärnväljare återvänder pga sådan här retorik.

Permalänk | Anmäl #2 Mats Dagerlind, 2009-07-12, 21:49

Hägglund, en rebell?

Skärpning, Birro.

Hägglund är en mossig man som likt andra teknofober förkastar alla tecken på förändring. Som talar till alla som tycker att "det var bättre förr". Som pekar på en avlägsen forntid där tydligen moralen var högre och samhället starkt.

M.a.o. har han kidnappat millenialismen i mer mild tappning för - tro't eller ej - det VAR inte bättre förr.

Lägg sedan till att Hägglund kräver att svenska medborgare skall övervakas på ett sätt som DDR bara vågade drömma om för att han tycks anse att människor är allmänt onda...och sedan frågar jag mig hur tusan du tänker.

Hägglund är ren och oförfalskad ondska. Han kräver massiva ingrepp mot alla för att alla inte tycker som han gör. Och den saken tycker du är bra?

Permalänk | Anmäl #3 Scary Devil Monastery, 2009-07-12, 22:10

Tack Marcus Birro, du är bra!
Och du har rätt också, Hägglund är en rebell. Och det säger ganska mycket om Sverige.

Permalänk | Anmäl #4 Anders A Nilsson, 2009-07-12, 22:15

Det är upplyftande att Birro sträcker fram hakan i debatten. Det finns en politisk plats för radikala socialkonservativa värderingar med fullt ansvar för dem som behöver samhällets stöd. Göran Hägglund är en outsider som i bästa fall vågar utmana den inskränkta blockpolitiken. Det finns så mycket som förenar sund vänster med liberala idéer. Inom respektive blocks ramar dagtingar man om makt och positioner.

Michael Maurice

Permalänk | Anmäl #5 Michael M H, 2009-07-12, 22:39

Jag tycker att Birro har helt rätt.

Hägglunds tal om kulturvänstern var ett historiskt tal. Han sa sanningen om alla egotrippade virrpannor som huserar på tidningarnas kultursidor, och vars dravel man under många år matats med i media tills man nästan kräkts.

Nu kan man börja andas frisk luft och känna att folk som inte har utrymme i spalterna och som inte gör så mycket väsen av sig också har ett berättigande, och är en del av samhället.

Permalänk | Anmäl #6 Lennart, 2009-07-12, 23:04

Man behöver inte hålla med Hägglund i allt för att uppskatta att han satt igång en viktig debatt. Alldeles för mycket av kulturelitens fikonsnack och behov av att ständigt utmärka sig ("spränga gränser") saknar relevans för människor utanför kotterierna. Bohemborgare som underhåller bohemborgare med att epatera borgerligheten.

Redan Jacques Brel skrev en härlig säng om detta!

Permalänk | Anmäl #7 NJRoland, 2009-07-12, 23:31

Birro är en man värd att beundra. Fortsätt att skriva så mycket du orkar.

Hägglund är inte bara rolig han är även mycket klok. Hoppas svenskarna tar sig tid till att lyssna på vad den mannen har att säga. De kommer inte att ångra sig.

Permalänk | Anmäl #8 Larsson, 2009-07-13, 01:05

Vad snabbt det går, folk kommer på grön kvist och vips blir de reaktionära småborgare av värsta sorten och hyllar den stockkonservative Hägglund som rebell. Klart måste man i en långa harang försäkra att man inte glömt sina rötter. Man vet inte om skall skratta eller gråta åt stolligheterna.

Hägglunds omhuldade vanliga människor är förstås absolut inte degenererade innerstads 08:or som troligen allihop tillhör hans inbillade kulturvänster. Nä dessa de verkliga svenskarna som minsann inte gillar konstig kultur är när Hägglund exemplifierar de som bor i Västrahamnen i Malmö som vid ett tillfälle fick sin skyddade tillvaro i Malmös dyraste bostadsrätter störda av några reclaimare, men som väl var lyckades polisen styra undan pöbeln från de verkliga människorna, enligt Hägglund, så de fick lite andrum.

Grattis till Birro som nu tillhör ”oss” de verkliga svenskarna och inte dom andra de som tagit till sin livsuppgift att störa och irritera de riktiga och verkliga svenskarna. Håller ”vi” bara ihop skall vi nog med polisens hjälp kunna styra undan pöbeln.

Permalänk | Anmäl #9 Klerken, 2009-07-13, 01:39

Vad är det här för trams! Kulturvänstern är onekligen ett elände, men därav följer inte att Göran Hägglund är en rebell bara för att han sagt nåt obetydligt i nåt obetydligt tal, eller vad det nu var. Katolik är jag för övrigt själv, men det betyder inte att jag faller i farstun för ungefär vad som helst, och minst av allt låter jag mig imponeras av Göran Hägglund. För övrigt är ju rubriken missvisande. Artikeln handlar ju inte om Hägglund, utan nästan ebart om Birro själv.

Permalänk | Anmäl #10 Peter Ingestad, 2009-07-13, 06:10

En lång och bra skriven artikel med en konstig slutsats.
Hur kan KD per definition vara rebelliskt?
Bara för att vänstern svikit och inte, i många fall, lever som de lär, blir inte Göran H bra.
Mödosamt noterat från
http://myiphone.se

Permalänk | Anmäl #11 MatsRG, 2009-07-13, 06:59

Men..Birro.. Vart är du på väg? Till Vatikanen och Il Papa?

Permalänk | Anmäl #12 Charlotte T., 2009-07-13, 07:36

Bra Marcus! Själv hyser jag en stark misstro mot hela det politiska
etablissemanget. Men visst känns det skönt när någon vågar röra
om i kulturgrytan vid Stureplan.

Permalänk | Anmäl #13 Leonardo Svensson, 2009-07-13, 08:23

Birro har helt rätt.
.
Eftersom den generellt accepterade åsikten hos etablissemanget är att man skall vara samhällskritisk kulturradikal och att vara rebell är att gå emot just det generellt accepterade så är rebell en helt korrekt benämning av Hägglund. När alla är kulturradikaler finns inget mer radikalt än att INTE vara kulturradikal.
.
Därmed inte sagt att allt Hägglund säger är bra men i kulturrfrågan har han rätt. Svenska folket betalar skatter till specifika ändamål som skola, vård, polis etc... Sedan när har folket sagt de vill betala höga löner för att bli trakasserade och dumförklarade av en självutnämnd elit? Och argumentet "han är mossig" bekräftar ju bara exakt vad Hägglund säger: Det finns ingen saklig grund för dessa människors verksamhet för de baserar inte sina utlåtanden på något bra/dåligt. Istället så menar de allt ovanligt och oönskat skall hyllas medan smutskatsning av allt normalt och populärt är bra. Och detta på vilken grund? Till synes ingen alls.

Permalänk | Anmäl #14 Erik E, 2009-07-13, 08:53

Instämmer med Birros iakttagelse av ett "glapp mellan kulturvärlden och den riktiga världen".
Men när Hägglund höll sitt tal var min omedelbara reaktion att, men snälla Hägglund, det är ju kärnfamiljen och tvåsamheten som är normerande i det här samhället! Det svåra är inte att vara familj byggd på heterosexuell tvåsamhet, förutsatt med olika kön, utan att vara singel eller par av samma kön. De s k attackerna kommer ur det underläge som skapas av att vissa samlevnadsformer blir så förhärskande - även sett till lagar - att den som inte rättar sig i ledet betraktas som udda och kanske t o m inte riktigt frisk, enligt modellen "en person som väljer att vara singel har nog obearbetad problematik i botten, för alla vill väl leva med någon?"
I storstäderna är det i viss mån lättare att leva singelliv eller enkönad tvåsamhet, eftersom det finns så många gelikar där, men i mindre städer är det inte lika enkelt.
Den s k "riktiga världen" innehåller även singlar och människor som väljer partner av samma kön. Det är inte de livsstilarna som är normerande i vårt land.

Permalänk | Anmäl #15 Signorina, 2009-07-13, 09:00

Bra skrivet Birro, bra skrivet.
I like!

Bry dig inte om alla som försöker kasta skit på dig, deras liv består mest av sånt så de behöver bli av med lite till andra.... hahaha

Det är bara att torka av och gå vidare.
Peace!

Permalänk | Anmäl #16 GöranHägglund4Ever, 2009-07-13, 09:03

Det sorgligaste med Marcus Birros utveckling är att han antingen är oförmögen eller inte vill se vilka hans nya vänner är. När han talade för KD på första maj i Uppsala sa han att han inte ville bli sammankopplad med extrema grupper som "Ja till livet". Vad han helt har missat (förhoppningsvis) är att han presenterades av deras f.d. ordförande, Livets Ord-medlemmen och riksdagsledamoten Mikael Oscarsson. Livets Ord kontrollerar inte bara den föreningen utan även tidningen Världen idag, där Marcus Birro skriver krönikor om sin tro (googla själv).

Livets Ord kan dock med rätta anses vara rebeller, även om deras ideal är teokrati. De har själva en odemokratisk församlingsform och bjuder in talare som har antidemokratiska budskap. Detta förutom all pseudovetenskap de stöder och allt lidande de orsakar.

Frågan är, vet Birro om det här eller inte?

Permalänk | Anmäl #17 Sven D, 2009-07-13, 09:14

Sveriges enda äkta rebelliska parti är ju naturligtvis SD. Man inser lätt att något gott snett i Sverige när de som förspråkar förnuft och normalitet benäms extremister. På vilket sätt Hägglund skulle vara rebellisk är för mig en gåta. Ytterst få av högeralliansen politiker har väl någonsin framstått som någon vän av kulturvänstern. Annars är ju Hägglund mest känd för att ha gjort KD till vilket liberalt dussinparti som helst. Konformismen är nästintill total. Gillar man religösa friskolor är dock KD partiet att rösta på.

Permalänk | Anmäl #18 Calle Bengtsson, 2009-07-13, 09:26

Bra skrivet Marcus! Behövs inte fler ord än så.

Permalänk | Anmäl #19 Maggan, 2009-07-13, 09:53

Har inga invändningar mot Birros kultursyn. När det gäller Hägglund tror jag dock att han har drabbats av det så kallade mr.Chance-syndromet.

Politiker är ofta så allmäna i språk och framtoning att alla kan tolka dem så som de vill.

Ni som inte redan gjort det. se filmen/läsboken Welcome, Mr. Chance

Permalänk | Anmäl #20 Claes Samson, 2009-07-13, 10:22

Helt rätt Marcus Birro! Du svär i arbetarrörelsens heliga kyrka dock.

Permalänk | Anmäl #21 Tina, 2009-07-13, 10:26

God Lord va´du är bra! Vi som kommer från trasiga familjer kommer att gör allt för att stolen ska få fyra ben. Våra barn har vuxit upp med Evert Taube och Dan Andersson. Säger bara Gunnar Vägman. När Dan skulle fylla 100 - 1988 tror jag det var - gick media ut och frågade ungdomar på gatan om dom visste vem Dan Andersson var: Svaret blev - det är väl en fotbollsspelare! Fy fan vilken förljugen värld vi lever i! Kör på Birro. Du är bast.

Permalänk | Anmäl #22 Helena Palén Olofsson, 2009-07-13, 10:53

Bra, Birro!

Vänstern inkl kulturetablissemanget är en zombie med antidemokrati som enda mål och drivkraft.

Permalänk | Anmäl #23 Bo T, 2009-07-13, 10:54

Birro! Tror du skulle ha glädje av att läsa mitt inlägg om kommunismen och kulturkoftorna i Sverige. Kulturkoftor som inte fått den formalinbehandling dom så väl skulle behöva:

http://newsmill.se/artikel/2008/10/06/i-vanstervridna-sverige-vill-histo...

Permalänk | Anmäl #24 Helena Palén Olofsson, 2009-07-13, 11:00

Birro! Tror du skulle ha glädje av att läsa mitt inlägg om kommunismen och kulturkoftorna i Sverige. Kulturkoftor som inte fått den formalinbehandling dom så väl skulle behöva:

http://newsmill.se/artikel/2008/10/06/i-vanstervridna-sverige-vill-histo...

Permalänk | Anmäl #25 Helena Palén Olofsson, 2009-07-13, 11:00

Birro! Tror du skulle ha glädje av att läsa mitt inlägg om kommunismen och kulturkoftorna i Sverige. Kulturkoftor som inte fått den formalinbehandling dom så väl skulle behöva:

http://newsmill.se/artikel/2008/10/06/i-vanstervridna-sverige-vill-histo...

Permalänk | Anmäl #26 Helena Palén Olofsson, 2009-07-13, 11:00

Bra Birro ! instämmer

Permalänk | Anmäl #27 Jan Sjunnesson , 2009-07-13, 11:25

Marcus Birro gör ett långt utlägg om sin favoritförfattare, Marcus Birro, och dennes brokiga bakgrund fram till att han såg ljuset, blev populär och vann priser trots att kultursidorna inte omnämnt hans böcker. Och p.g.a det är Göran Hägglund en rebell som i egenskap av högerpolitiker ifrågasätter vänstern..!
-
Jaha... Jo, det är ju klart som korvspad... Eller?

Permalänk | Anmäl #28 Citat, 2009-07-13, 11:44

Intressant grepp av Imperiet att låta Marcus Birro, katolik och numera hyllare av "vanligt", skriva biografin till sin samlingsbox.
Ser fram emot Ella Bolins framtida medverkan på Freddie Wadling-boxen.
Och Siewert Öholms insikt på Tältprojekts-DVD'n om att det var väl inte så stor skillnad på dom och Maranata-gänget.

Birro ovan:
"Just då talar Hägglund om kultursnobbarna och det vanliga folket och han gör det med en inlevelse och en attack som känns som punk i ett schlagerdränkt land."

Hägglund i Almedalen:
"Men inte heller när jag vänder örat mot vänster hör jag mycket annat än svårartade performance-vrål och kultursidornas idisslande av dekonstruktionen av könet, upplösningen av kategorierna, nedmonteringen av jaget och annat hyllande av sådant som i deras avskydda USA allmänt brukar gå under benämningen bullshit.
...
Jag har sagt att vi kristdemokrater är verklighetens folk. Med det menar jag inte bara de som är aktiva i partiet utan alla svenskar som lever på ett sätt vänstern inte vill att de ska leva.
De som har familj, arbetar, tar semester och lever sina liv som folk gör mest."

Konspirationsteori 1:
Han inte bara hyllar Göran Hägglund, han är dennes egentlige tal/spökskrivare. Genom att agera parallellt som fristående skribent kommer han fram till valet nästa år ha fångat upp en vilsen skara indiekids på väg över 30 och fått dom att inse att en välskött gräsmatta, traditionell familjebildning, och lite bättre bil än grannen är det nya svarta. Och att KD är dom som gillar den livsstilen allra bäst.

Konspirationsteori 2:
Han har efter utnämnandet av Göran Hägglund till rebell blivit kontaktad av KD och kommer snart att presenteras som deras wildcard inför nästa års valrörelse. En pop-politiker som kan matcha frejdiga pirat-partister och Alexander Bard i ett nytt politiskt landskap med ledord som "fotboll-hjärta-radhus-passion-kärlek-bingolotto-smärta-uppror-tradition-etik-punk-moral."
Massor av soffliggare att jaga bland desillusionerade ultras och morrisey-fans på väg att bilda familj. Birro kan vara killen.

Vi får se hur det går...

Permalänk | Anmäl #29 Andy Palmer, 2009-07-13, 11:48

Hej Marcus.
Jag har alltid gillat Hägglund. Han är framtiden för KD även om inte framtidens medlemmar i KD är i majoritet, ännu.

Han ser det få andra ser och lyssnar med öronen och hjärnan inkopplad på samma gång. Jag är ateist och mår finfint av det. Men för den som hittar sin Gud och blir lycklig är allt frid och fröjd.

Mycket bra artikel.

Åsa Linderborg vill inte se sig själv för det hon är: Människa med allt vad det innebär. Se likadan ut som alla andra på toaletten.
Hon vill gärna vara übermensch, men se det är ingen. Vi är alla lika även om vi har olika drömmar och önskningar om livet.

Vi gråter och skrattar, vi äter och sover, vi älskar och hatar. Men vi gör det allihop!

Permalänk | Anmäl #30 Ramona Fransson, 2009-07-13, 11:48

Jag vet inte hur många artiklar jag läst av Birro där han alltid poängterar att han är författare. VI VET DET BIRRO! Eller är stackarn så osäker på sig själv att han hela tiden behöver intala sig och påpeka för andra att han är författare för att han själv ska tro på det?

Permalänk | Anmäl #31 Ullan, 2009-07-13, 11:57

The Rebell Boy Hägglund skulle nog aldrig ha ihop det med Joe Hill´s "The Rebell Girl"
Tror jag.
Däremot Sydstatsrebell.

Permalänk | Anmäl #32 Claes E., 2009-07-13, 12:39

"Jag är katolik"

Varför just katolik..? Är det något man föds till eller har du självmant valt bli katolik istället för t.ex. gnostiker, protestant, mormon, kalvinist, arianist eller någon helt annan religion?

Om du tror på kristendomen så föreslår jag att du läser hela bibeln, särskilt gamla testamentet. Det finns en hel del fabler som är inkonsistent med verkligheten, arkeologisk historia samt vetenskap, Tror man på allt som står i *heliga* böcker så är man riktigt hjärntvättad.

http://skepticsannotatedbible.com
http://www.livius.org/th/theory/theory-maximalists.html

Permalänk | Anmäl #33 Mike Nilson, 2009-07-13, 13:07

Det är nåt med Birros sätt att spela politiskt på sin runkigt falska självbild som outsider, som, mer än kd:s och Görans svennigt reaktionära kärnfamiljs-mysfascism nånsin, lyckas få mig att vilja spreja hela världen med anarkist-a:n och tokflippa på varenda större svensk stads samtliga broar.

Permalänk | Anmäl #34 Hjalmar Den Onde, 2009-07-13, 13:26

Inte konstigt att folk irriterar sig på denna människa: tre fjärdedelar av artikeln handlar ju bara om hur bra Birro är.

Permalänk | Anmäl #35 Jinn, 2009-07-13, 14:22

Det mest självupptagna jag läst på länge.
Varför ska man tvingas läsa dessa sjok om Birros "klassresa" för att få några rader om Hägglund som i stort sett ryms i rubriken?
Kalla mig reaktionär eller rebell, men ett riktigt bra författare kan tala i sak.

Permalänk | Anmäl #36 M, 2009-07-13, 14:39

Håller med många andra. Det här liknade en självbiografi. Och kalla inte det här näthat nu!

Permalänk | Anmäl #37 Ginger, 2009-07-13, 15:22

Marcus Birro behöver visst förklara sig själv och sin klassresa för att få legitimitet att kritisera den vänster som tappat sin fornstora glans. När han väl gjort detta beskriver han ganska träffsäkert hur det faktiskt ligger till (stackars stackars socialdemokrater, det är inte lätt att bli pragmatiker när man identifierat sig med det enda sanna konservativa partiet i snart ett sekel), och varför Göran Hägglund trots allt är en rebell i tiden.

Permalänk | Anmäl #38 Birger Kräfta, 2009-07-13, 15:24

Hmm ... Birro, jag förstår inte den här texten, eller dina argument. Men jag kanske inte ska vara så färvånad. Som katolik är det väl bara logiskt att man m å s t e lämna sossarna för de ultrakonservativa KD. Eller?

http://denbildademedelklassen.blogspot.com/2008/08/mamma-mia-markus-birr...

Permalänk | Anmäl #39 Markus H, 2009-07-13, 15:58

Jag förstår inte vad som gör Göran Hägglund till en rebell och vad hans uttalande har med resten av din text att göra.

Jag förstår ej heller den underförstådda meningen att "rebell" automatiskt i alla sammanhang vore något bra.

Permalänk | Anmäl #40 Rosa Luxemburg, 2009-07-13, 16:44

Dessutom är Göran Hägglund en konservativ politiker som likt sina föregångare i alla tider försvarat de gamla kulturidealen gentemot de nya. Modernismens olika schatteringar är exempel på det.

Göran Hägglund är en försvarare av det bestående samhället. Inget rebelliskt i det ser jag.

Permalänk | Anmäl #41 Rosa Luxemburg, 2009-07-13, 16:49

Visst behöver kultureliten komma närmare verkligheten men vad Göran Hägglund gör är bara konservativ populistisk smörja.

SD Light är vad det är och inget annat.

Personligen så känns det som om ett desperat försök att rycka väljare från SD genom att peka på det som dessa väljare inte är delaktiga i, kulturlivet.

- Se där, de där konstiga människorna som låtsashoppar från broar med "konst" som alibi. De förstår vi oss inte på! Nej just det, de är skräp och tacka vet jag kärnfamiljen och sunda ideal. Kultur är Carl Larsson! Punkt!

I ett land där Konstfack har advokater till att gå igenom elevers verk är jag inte förvånad. Men likt väl bestört.

Permalänk | Anmäl #42 Oscar, 2009-07-13, 17:08

Nog väl handlade detta mycket mer om författaren själv än om kulturpolitik?

Permalänk | Anmäl #43 Erik W, 2009-07-13, 18:01

Tycker det ar underligt att folk kanner sig patvingade kultursidornas asikter. Jag bor inte i sverige just nu men som jag kommer ihag det. Ar det precis som sporten oftast en latt urskiljbar del som man latt kan undvika att lasa.

Drivs folk av en stark vilja av att alla ska vara och tycka som dem? Sunkigt! Later mycket som hogstadiets tendens att hitta mobb offer.

Hur mycket pengar har fejkpsyksjuka och grafitti vandaler fatt egentligen? De har fatt tillgang till lokaler och minimal tid med proffessorer. Skitpengar pa det stora hela.

Permalänk | Anmäl #44 criss, 2009-07-13, 19:14

Jag försvarar inte kulturvänstern, men vidskeplige högerkristna debattörer som Siewert Öholm håller en mycket lägre nivå och det vill inte säga lite.

Permalänk | Anmäl #45 Charlie Darwin, 2009-07-13, 20:03

Birro frågar sig: "Vad säger det om vårt land när kronprinsessan och hennes blivande kung går på Cirkus för att se Thåström? Förutom att herr Westling har en briljant musiksmak säger det också något om att det börjar bli dags att förskjuta hela maktklossen en aning."

Thåström sjunger: "Vi TORKAR oss med flaggan KRAFTIGT gul och blå"

Vickan och Westling i kör: "Makalöst! Briljant!"

Permalänk | Anmäl #46 Prins Bertil och Karl Gustav, 2009-07-13, 20:37

Jag kan avslöja att detta egentligen är en stor installation där Birro med oerhörd träffsäkerhet spelar vansinnigt självupptagen samtidigt som han lägger fram ett helt irrelevant debattinlägg - för på så sätt ifrågasätta gränserna för hur innehållslös en diskussion kan bli. Hans radikalt subversiva plan är att ge ut detta inlägg, med kommentarer och allt, i bokform i samband med att en 53 meter hög Birro-staty (the turning Birro) avtäcks på avenyn i Göteborg. Så tro inte på honom Hägglund - han är inte vanlig, han bara luras.

Permalänk | Anmäl #48 Avida Dollars, 2009-07-13, 21:49

Jag vet inte om Hägglund är rebellisk på det sätt som jag skulle föredra att en politiker var.

Däremot ger Birro ett folkligt intryck med sitt prat om Knasen osv, men det verkar som att nämnde man varit i kultursvängarna för länge för att kunna förmedla något till just mig. Jag skulle gärna se en mer konkretiserande text.

Permalänk | Anmäl #49 Oskar, 2009-07-13, 23:07

Så bra skrivet Marc Birro! Göran Hägglund är verkligen så annorlunda och så helgjuten. Det är märkligt att en politiker har kunnat behålla så mycket av sin klokhet och mänsklighet ända upp i rgegeringsställning.

Permalänk | Anmäl #50 Stina, 2009-07-13, 23:40


annons:
annons:

Dagens populäraste artiklar


  1. Därför är otrohetstrenden här
  2. Aftonbladets ledarsida borde lära av Jens Stoltenberg
  3. Rasism bekämpas bäst utan överdrivna Breivik-jämförelser
  4. Dieter utan kolhydrater kommer leda till sjukdomar
  5. Sveland gör feminismen en otjänst
  6. Vi moderater måste verka för fler organdonationer
  7. Aftonbladets ledarsida ropar Breivik i stället för att argumentera
  8. Hellre ny reaktor här än i ryska Kaliningrad
  9. Bildt måste återta Sveriges roll för Afrikas horn
  10. Exemplet Grekland visar att staten som institution är farlig
  1. Därför är otrohetstrenden här
  2. Rasism bekämpas bäst utan överdrivna Breivik-jämförelser
  3. Aftonbladets ledarsida borde lära av Jens Stoltenberg
  4. Dieter utan kolhydrater kommer leda till sjukdomar
  5. Vi moderater måste verka för fler organdonationer
  6. Fel påstå att terrorism skapade Israel
  7. Bildt måste återta Sveriges roll för Afrikas horn
  8. Sveland gör feminismen en otjänst
  9. Exemplet Grekland visar att staten som institution är farlig
  10. Genomtänkta gymnasieval kan minska ungdomsarbetslösheten
  1. Dieter utan kolhydrater kommer leda till sjukdomar
  2. Hellre ny reaktor här än i ryska Kaliningrad
  3. Därför är otrohetstrenden här
  4. Nya skatter på flygtransporter skadar Sveriges konkurrenskraft
  5. Pensionsfrågan kan bli slutet för Reinfeldt
  6. VÄNSTERN MÅSTE FÖRDÖMA PALESTINSK TERROR
  7. Den israeliska statens sionism är rasistisk
  8. Det långa maktinnehavet bäddade för S-krisen
  9. S sammanbrott är dåligt för Sverige och demokratin
  10. Ta makten över pensionskapitalet!

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Kolumnisten Kjell Häglund skriver i dag en intressant text i Journalisten om betydelsen av redaktörer. ...

annons:

Om Newsmill

Newsmill är det första sociala mediet i Sverige som spinner kring nyheter och debatt. Vi publicerar varje dag olika personer med exklusiv kunskap om dagens viktiga händelser. Om du har egna erfarenheter av de frågor vi tar upp kan du omedelbart medverka i debatten. Du kan kommentera och skriva egna inlägg som publiceras på hög nivå eller medverka genom din blogg.

 

Läs mer om Newsmill

Newsmill-bloggen

Häglund har rätt om redaktörer

Kolumnisten Kjell Häglund skriver i dag en intressant text i Journalisten om betydelsen av redaktörer. ...

Vad är att Milla?

Millningen är ett sätt att kommentera med känslor. Du väljer ett ord eller ett namn som du vill mäta i opinionen och läsarna kommenterar genom att välja en av fyra känslolägen som representeras av fyra färger. Rött är arg, blått är glad, grön nyfiken och gult är uttråkad. Resultatet visas direkt och rubriken på artikeln färgas med den färg som de flesta väljer.


 
© 2008 Newsmill. All rights reserved.