Så krossade de anonyma nätmobbarna min kärlek till bloggen

Jag är glad att Alex S blogg är nedlagd. En riktig skitblogg var det.

En lysande artikel om det hat som väller fram bakom internets ansiktslöshet.

Internet är fantastiskt. Men det är en sorglig bieffekt att människor tenderar att bli vårdslösa när de plötsligt inte längre talar ansikte mot ansikte.

Det är ledsamt hur vansinnigt elaka
människor kan bli när de inte behöver stå för vad de säger.

Den som sig i leken ger! Marcus du har ju själv inte bara spridit positiva vibbar utan klankat ner på rätt många och dessutom spridit schabloner och fördomar alltså byggt och förstärkt murar istället för att riva dem.....
Att sitta och beklaga sig nu är inte särskilt klädsamt.

Jag måste erkänna att jag är en av dem som skrattat rätt mycket över dom birro-artiklar denna nedlagda humorsida producerat. Dock får man ju en annan synvinkel när man läser Birros egna tankar och avsky för det hela.

Ja, nätet har blivit smutsigt. Allt går att göra på nätet, och för att hålla de uppkopplade användarna roade och stimulerade verkar det som att vad som går att göra har eskalerat , gränserna har flyttats fram mer och mer. Ungefär som en missbrukare som behöver en större och större dos för att hålla sig tillfredsställd har nätanvändarna behövt längre och längre framskjutna gränser för vad som går att göra, speciellt när det gäller humor.

Människor beter sig annorlunda på nätet eftersom vi kan vara just anonyma, det lockar fram det värsta ur oss. Dessvärre är just anonymiteten livsviktig för att internet ska fungera som det ska vilket ger bieffekten att vissa råkar ut för näthatet som Birro gjort.

Hursomhelst Birro, jag ber om ursäkt för att jag skrattade! Jag önskar dig väl.

/ Daniel

Det anonyma näthatet är tyvärr väldigt utbrett och i längden kan det bli ett hot mot yttrandefriheten. Det gäller att inte låta knäppskallarna i forum och kommentarsfält få övertaget över internet. Stå på dig och fortsätt att blogga!

ja. sorgligt kanske, men så fungerar tydligen människor, att vissa går omkring på stort hat eller glädje eller andra känslor. känns det bättre om man inte får ge uttryck för detta på en hemsida? en hemsida som ingen behöver läsa? på ett sätt är det väl befriande att vemsomhelst kan sprida sin röst på internet och inte bara mediemoguler eller författare med förlag i ryggen? är det inte bara en rädsla för den stora friheten som pöbeln har idag som Birro pratar om?

Konstigt att de blggar som jag läser - politiska sådana - aldrig visar något näthat trots att åsikterna kan vara nog så kontroversiella för många människor. Kan det vara så att Schulmans, Gynnings och Birros eget hatande och förlöjligande av andra människor slår tillbaka på dem själva? I så fall får de gärna lägga ner sin verksamhet och mig personligen rör det inte i ryggen.

Jag känner igen kärleken till skrivandet och mycket av det andra också. Tack och lov har jag aldrig förlorat ett barn, men annars har jag gått igenom en del i mitt liv, som är ungefär dubbelt så långt som ditt Marcus Birro så när som på nåt decennium.

Jag har aldrig läst dina bloggar, men jag förstår vad du säger. Själv är jag inne på min tredje blogg. Man ska aldrig ge sig trots trollen, som attackerar. Newsmill blev tvungna att införa kommentarsgranskning när jag skrev om att sextonåringar inte mördar, vilket var märkligt eftersom det inte är särskilt kontroversiellt. De flesta sextonåringar har annat för sig.

Nu idag har jag skrivit om blogghatare på min blogg och du menar jag folk som hatar bloggar i allmänhet. De är helt enkelt avundsjuka på människor, som kan skriva som du och jag för att vi har anlag för det och för att vi älskar det.

Men detta kommer säkert inte att uppfattas så. Det är svårt att utttrycka sig på nätet och människor tror gärna att alla är lika och tänker likadant och tolkar in sig själva i det andra utttrycker.

Det är ett evigt problem.

Jag förstår inte riktigt, menar Birro att ord blir hårdare för att dom är anonyma? Är det alltså värre att skriva:

"Hej du är en idiot!" mvh Bajsmannen

än

"Hej du är en idiot!" mvh Jens "Bajsmannen" Jonsson?

och gäller samma sak de personer som skriver uppskattande saker om hans blogg? Är det större att få samma snälla ord av någon med ett för och efternamn än någon som bara ger ett smeknamn?

Vill du förändra verkligheten Birro? För verkligheten rymmer både kritik och beröm. Om du som bloggare lägger ut ditt privatliv till allmän beskådan , ja då borde du inse att även de som tycker illa om dig läser den!

När det gäller det anonyma näthatet, så uppfattar jag det lika vidrigt, fegt och uselt som Birro.

Jag förstår inte vad Schulmans och 1000apor.se har med saken att göra. Dom är väl hur identifierade som helst?

Och som tidigare sagts - Birro har inte gjort det lätt för sig genom att själv vara hätsk och utfallande i stort och smått.

Jag bloggar också men det är väl inga som läser min blogg för jag skriver bara när jag har något att komma med på Expressen.

Har inga erfarenheter att få varken ris eller ros.

Men jag tycker ändå att någon form av takt och torn skall det även vara i cyber .

Marcus har alltid för mig varit / är en av de få intelligenta och kvicka här i landet och har massor att komma med och begriper man inte vad han skriver så är det ju sorgligt men men det är synd att en röst från en bra människa släcks här i cyber någon som givit en en tankeställare var dag.

Ibland tror jag att folk kastar sig ut i saker utan att riktigt förstå vad det handlar om. Att blotta hela sitt väsen och sin totala tillvaro i en blogg är inte riskfritt. Speciellt inte om man tar upp känslig aämnen eller själv har en vass penna. Det kommer alltid att dyka upp avundsjuka människor med dåligt självförtroende som ser sin chans att hävda sig.

Så när man med full passion och en stor måtta naivitet går in i en sådan här sak blir man en "sitting duck" för vissa. En lätt måltavla. det måste man ha med i beräkningen.

Man måste därför vara realist, precis som när man går in i ett förhållande. Det är ingen dans på rosor varje dag, det kommer även att bli tufft ibland. Man får ta det bra med det dåliga.

Att ha en romantiserad bild av verkligheten slår i regel hårt mot en själv.

Sen är det ju så att ord är bara ord. Om du låter ord i kommentarer skada dig så är det uppenbarligen helt rätt av dig att sluta blogga. Geez, män i Sverige har verkligen blivit svaga.

Stackars Birro, eller ska man säga: Stackars läsare.

Så vad vill han att man ska göra?

Ska man kräva att alla måste ange personnummer innan de får logga på Internet?

Ska man införa konstant övervakning av alla så de inte "kränker" nån avsiktligt eller oavsiktligt?

Ska man göra det på Internet eller överallt? Ska alla tvingas ha sina personnummer tryckta i pannan så ingen kan vara "anonym" även i verkliga världen? Tänk ifall någon skriker "fula gubbe"" efter dig på tunnelbanan och du blir "kränkt"? Då är det ju bra ha personnummer, videobevis osv...

Nej, lär dig att man får tåla en hel del och som offentlig person så får man tåla en hel del till. Du VILL ju ha uppmärksamhet, eller hur?

Varför skriver du annars sånt här?

Men bara att alla ska tillbe dig, tycka du är duktig och intelligent, men om någon säger emot eller ännu värre _skrattar_ åt dig, då är det hemskt.

Anonymiteten ger dig ju annars en möjlighet, det är inget som hindrar dig skriva en "blogg" helt anonymt eller under psedonym, eller hur? Men då skulle ju folk få bedöma dina åsikter och idèer utan att veta det är "den store Marcus Birro" som tycker just det.

fint och bra skrivet, från hjärtat och allvaret du skriver med får en att förstå vad du, din familj har fått utstå. jag trodde att det bara va att stänga kommentarerna sen var det bra, men dom bra, fina kommentarerna vill man ju läsa, och dom ska man inte behöva ta bort för att det finns människor som skriver elaka saker. jag gillar inte att läsa bloggar och läser inte så mkt böcker kommer aldrig in i dom, ger upp efter 20-30 sidor... men din blogg gilla jag att läsa, du skriver fint, poetiskt, och dina böcker har jag alltid läst ut, vill läsa en bok av dig nu faktiskt... du är fin marcus. saknar din blogg.

Artikeln träffar mitt i prick. Fegheten att inte våga stå för vad man skriver är beklämmande.

Birro har även han fällt hårda kommentarer men han har gjort det i sitt eget namn och stått för det. Kudos!

Kämpa på Birro!

Birro framstår ju som en mesig gnällspik med ett ego som inte riktigt får plats. Vad skall vi tycka? Bubhuhu stackars Birro som får lite skit. Ute i verkligheten, där såna här "kulturarbetare" som Birro sällan vistas är det mycket värre. Testa att jobba på en verkstad eller löpande bandet bland ett gäng rasister och homofober. DET skulle inte en pajas som Birro fixa i en kvart. Men att han inte hade med "guts" hade man ju fatta sen länge med hans fäbläss för Sveriges mest överkskattade band, Imperiet och den där andra sopan, Morrissseey. Eller hur det nu stavas. Get real!

Tack för läsvärd artikel!
Ett problem utan enkel lösning. Som #4 ovan påpekade är möjligheten till anonymitet samtidigt värdefull. Det enda vi kan göra då är att lyfta fram problemet och peka på hur fegt och lågt det är med anonymt näthat. Och visa sympati med de som utsätts för det.

Om jag mötte Birro och han talade som han skrev skulle jag vilja säga min åsikt om det, och den skulle inte vara positiv. Bad han om mitt namn skulle han naturligtvis få det, men jag skulle vara orolig över att Birro kanske inte spelade lika schysst som jag och bara kontrade med verbal kritik. Han kan utnyttja sitt populäritet för att hetsa tusentals människor mot mig. Eftersom jag inte är känd ger mitt namn ingen tyngd till min åsikt, så det skulle gagna mig mycket mindre än det gagnar honom att gå ut med det.
Anonymiteten på nätet förbättra demokratin. Diskuterade jag mot feminism på min arbetsplats skulle ett antal personen tycka sig ha rätt att straffa mig för min åsikt med riktiga karriärs-skadande reprisalier. På nätet kommer mina argument ut till allmänheten och bedöms på sina egna meriter, utan att jag behöver riskera att någon rättfärdig människa straffar mig för att jag har fel åsikt.

Vi får bestämma oss hur vi ska ha det!
Antingen är internet på riktigt, och då ska samma regler gälla här som i resten av samhället. Dvs man stjäl inte, förtalar inte etc utan att det får konsekvenser.
Eller så är internet ett stort dataspel där man kan skjuta, lemlästa och förtala för skoj skull.
Dessvärre tror jag att internet är en verklig kommunikationskanal för merparten och då behövs det lite hyfs.
BTW, bra artikel Birro (som alltid)

Det verkar finnas ett stort behov av att sänka andra individer inom webbvärlden. Bär man på en stor frustration? Vad handlar det egentligen om? Ser bla hur mina barn får nedsättande kommentarer i olika sammanhang på nätet. Fenomenet att vara ett "offer" för omständigheter man inte rår över skiner igenom överallt idag, eller har jag fel?

Marcus,finns inte privatliv i ditt liv?Du o Alex är ganska lika i avseent att hänga ut era privatliv.Jag blir lite generad över hur ni beter er.Din fru bjuder hem Göteborgspressen för ett hemma hos reportage i erat hem,du själv skriver om era missfall.Alex ska låta svenska folket välja namn på sin son.Er mediakåthet stör mig.

fint!

#10 Jag tror inte han menar att hatkommentarer blir "bättre" utan anonymitet, snarare så kanske kommentarerna, även negativa, blir lite mer "nyanserade" om man inte är anonym och tonen kanske blir lite mer civiliserad? Det är nog mindre lockande att skriva bajs och könsord till någon och underteckna med riktiga namnet, t om vara kontaktbar på riktigt.
Trots det så är anonymiteten viktig för internet. Även pga av de som annars skulle missbruka möjligheten att kontakta...

De var mig ett j---a lipande! Alla vet att kärleken på nätet är bra mycket större än hatet.
Dessutom finns det offentliga människor i Sverige som blir utsatta för telefonhot osv, och du lägger ner en hel verksamhet för några ord i ett kommentarsfält?! Hade jag inte varit så chockad av din inställning så hade jag skrattat gott åt dig!

#28
Poängen är väl att även om jag väljer att skriva ett namn så har Birro eller någon annan bloggar svårt att veta om det nu verkligen är en peson som heter Jens "Bajsmannen" Jonsson eller något helt annat.

Det Birro beklagar sig över verkar ju vara anonymitet kontra en påstådd offentlighet. Orden är ju samma och att uppfatta de olika beroende på vad signaturen säger känns mest naivt.

Birro, Schulman, Gynning och ni andra som slutar blogga på grund av att ni känner hatade på nätet- fundera över varför ni bryr er om vad personer, som ni inte känner, tycker om er. Känslomässigt vuxna vet ju att man inte kan bli omtyckt av alla. Kännslomässiga barn och bl a narcissistiska typer kräver däremot :

stor beundran
omedelbar respons på hans eller hennes förväntningar.
tror att andra är avundsjuka på honom eller henne
tror att man gör stor skillnad

Så det verkar vara tid för Dig att att växa upp för tål man inte kritik av den man inte bryr sig om hur hanterar man den då från dem man gillar? Slår på dem? Lägger in sig på psyk? Begår självmord?

Men det är kanske inte där skon klämmer. Du vill bara vara trendig. Ni är ju många som slutar blogga nu. Och vad händer då??? Naturligtvis ingenting.Världen går inte under. Och det är väl denna insikt som får er att sluta. Ni påverkade inte världen mer än den icke bloggande Svensson. Och det kan ju vara svårt att bära för den som tror att de gör stor skillnad.

Marcus,
Jag foreslar att du testar att ta betalt for att folk ska kunna lasa din blogg. Inte for att tjana pengar, men for att bara dem som ar genuint intresserade att lasa och fora en dialog kommer att tillgang till bloggen. Och ar det nagra idioter som fortsatter kommentera, sa har de ju iallafall betalt for 'nojet'...

Om folk far samma kick av att lasa din blogg som dina bocker sa ar det val inte skamligt att ta betalt?

En del av kommentarerna ovan vill få det att låta som "offentliga personer" som publikt "klankat ner på rätt många och dessutom spridit schabloner och fördomar" är samma sak som att på ett forum anonymt, eller halv anonymt med ett nickname, bara häva ur sig massa skit eller stundtals rent hat. Jag tycker verkligen inte det är samma sak! Varför det inte är samma sak? Den ena, Birro, Gynning etc, tvingas i de absolut flesta fallen stå till svars för vad de säger medan den anonyma kommentatorn inte alls behöver göra det.

Om ni vill häva ur er massa skit på någons blogg, lämna adress och telefon nr så expressen/aftonbladet kan komma hem till er också ställa massa dumma frågor, får se hur kul ni tycker att det är!

Man behöver inte vara Sigmund Freud för att inse Schulmans totala avund gentemot herr Birro. Schulman är den klassiska journalisten, skriver bra, är cynisk och bitter och totalt tom inombords. Birro, sårbar, känslig, svag karaktär och extremt talangfull och självmedveten.

Birro! Du följer inte dräggen du leder dem och Schulman går längst där bak och ropar, vänta på mig!

Tycker att Newsmill står för att uppmuntra till dylik dialog. Satsa på ämnen som gör att det brinner i hjärtat och som leder till konflikt. Låter bra att det finns kommentarsmoderering dock.

Man behöver inte vara Sigmund Freud för att inse Schulmans totala avund gentemot herr Birro. Schulman är den klassiska journalisten, skriver bra, är cynisk och bitter och totalt tom inombords. Birro, sårbar, känslig, svag karaktär och extremt talangfull och självmedveten.

Birro! Du följer inte dräggen du leder dem och Schulman går längst där bak och ropar, vänta på mig!

Jag tycker uppriktigt sagt att man är rätt ordentligt barnslig om man ger upp på grund av ett par elaka kommentarer. Hatbrev och elakheter har förekommit så länge vi haft ett postsystem, det är ingen ny företeelse. Så sluta med de här patetiska klagosångerna och gör vad det nu är ni vill göra. Eller inte, det är nog ingen som gråter blod över att Gynning lägger ner sin blogg.

Du visar tydlig på ett problem, men vad är ditt förslag till lösning? En teknisk lösning för att ta bort "troll" i blogg-kommentarer är att ta bort vokalerna sådana kommentar och på så vis förlöjliga trollen. Detta har visat sig vara effektivt, kanske något att testa? http://en.wikipedia.org/wiki/Disemvoweling

Hej Birro,
Visst det är trist när folk spyr galla men uppenbarligen har nätet blivit en bättre plats eftersom 1000apor tvingades lägga ner, ingen mosning noll kosing.

Själv är jag hårdhudad. Livets gav mig tegelstenarna själv skaffade jag murbruket! Men jag önskar dig allt gott och är säker på att ditt intresse för fotboll i allmänhet och italiensk i synnerhet kommer ge dig många lyckliga stunder tillsammans med din sambo och lille Totti.
Lev väl!

Hälsar Ramona Fransson

Verkar vara vajsing på kommentarsfältet i din artikel!

De bloggar som tar formen av en privatutgiven "hänt i veckan" är så hysteriskt ointressanta och jag skulle tycka det var oerhört fascinerande att veta varför somliga tycker om att läsa dem.
Om motivationen att skriva offentliga dagböcker på nätet har jag däremot en teori; Det är en form av självterapi, där kommentatörerna agerar som terapeuter och skribenten som patient (eller rör det sig möjligen om en slags stödgrupp). Med anledning av nätmedborgarnas brist på examen i psyoterapi föreslår jag därför att vi hädanefter gör en sökning på ovan nämnda ord i gula sidorna innan vi förlägger vår privata sfär i den offentliga.

Man får ta det ena med det andra. Birro skriver själv att han haft konkret nytta av bloggandet. Han gör sig känd och hans böcker säljer bättre. Det är reda pengar. Det är intäkten. Sen har vi kostnaden. All skit man fåt ta emot. Birro har rätt på den punkten, det kryllar av fegt slödder på internet. Just det att internet synliggör och påvisar detta slödders existens är en av internets enorma fötjänster. Vad bör göras? Integritet är SKIT, rent ut sagt. Det är frihet som betyder något. Jag är inte ALLS främmande för en exakt avvägd restriktion genom lagstiftning, men då skall den vara just exakt avvägd och helt rättvis, vilket man inte skall förvänta av våra korrumperade och dumma makthavare, varför man tyvärr får ställa upp för just den integritet som ger vår sociala ohyra dess spridningsväg och grogrund. Det idealiska är en juridiskt tryggad yttrandefrihet. omfattande alla som framträder under sitt rätta folkbokförda namn. Anonymitetens Untermenschen, däremot, skall vara fredlösa. Man skall stå för sina åsikter, annars skall man inte ha några. Men det är inget realistiskt krav, så vi får vara nöjda med Piratpartiet.

Skivan har spelats rätt länge. Marcus Birro har haft en ansenlig grupp vänliga läsare som i stort måste ha överskridit "näthatarna". Varför han aldrig såg eller egentligen kom att uppskatta vad han hade utan istället fokuserade på de element som var obehagliga, ptja, det var ju också ett sätt att hantera livet.

Till slut blir hela spelet med jag lägger ner, eller vid närmare eftertankar så ger jag er läsarna en chans till men nej det funkar inte näthaten. Allt näthat. Den som spelar spelet måste spela det väl, men trots fem år som bloggare har jag bara sällan fått några elaka kommentarer. Det tar inte rätt folks rätt att vara idioter.

Man bestämmer själv vad man står ut med och inte. Marcus Birro vill inte. Fine. Beslut fattat. Men vi har hört om varför rätt länge nu. Näthaaaatet som många andra bloggare som skriver om t ex politik visserligen känner av, folk kommer alltid att vara idioter, men vem ska vinna striden; jag eller dem? Att lära sig takt och ton, sätta tonläget hos sin egen blogg. Blir volymen toghög så blir den det. Hysteri bryter ut.

Gammelmedia älskar sånt här. Titta, inbördeskrig! Alex Schulman deklarerar bloggarna döda och med ett minimalt inflytande. Stort utrymme, samtidigt startar han en ny blogg om sitt nyfödda barn. Chefredaktören säger att det är bra att ha Sveriges största bloggare hos sig.
Vid det här laget hade ett uttalade såsom jag vill inte blogga längre stått sig bättre än nääääthaatet. Den som ropar varg för många gånger.

Det finns många här ovan som kristiserar Birros artikel, typ "lite skit får man tåla, den som sig i leken ger, etc etc". Den vanliga hårda avundsjuka cynismen alltså som lika vanligt försöker dölja sig bakom något slags rättfärdigande att "sådan är verkligheten". Det som dessa personer i sin hängivelse åt cynismen inte inser är att det inte är den enda verkligheten och att vi är många som - trots att vi ser beteendet dagligen - inte accepterar att människor beter sig på det sättet. Därför kritiserar vi det i en kontinuerlig kamp för att fler människor ska börja bete sig lite mer humant mot sina medmänniskor och inte trampa på andra för att komma högre upp själv. Ja, det finns många som trampar på andra. Gör det saken bättre. Ska vi kanske alla börja med att trampa på varandra? Är det någon som tror att vi kommer att bli gladare då?

Sen är det ju inte vanlig kritik som Birro vänder sig mot här, och som vissa ironiserar att han sitter och gråter över. Det handlar om grova påhopp (inblandandet av hans mamma t.ex.) och ren mobbarmentalitet. Att det sedan finns många som inte fattar det här i kommentarsfältet ovan är ju ett utmärkt exempel på det som Birro skriver om: folk som tar chansen att göra ner andra för att det är ett sätt att göra sig själv större.

Ja, Birro har själv skrivit hårda ord men mig veterligen har han aldrig mobbat. Och det är skillnad på det och på det han till slut fick nog av.

Än sän då att ni provoceras av att han är självutlämnande och vågar ha åsikter. Det är kanske inte er han skriver för. Om ni inte är intresserade av hans resa genom livet behöver ni inte klaga på att han skriver om den. Som han själv skriver om sin egen blogg, det fanns de som kritiserade honom hårt men som gjorde det sakligt och med dialog som syfte. Den typen av kritik är berättigad. Birro skyr inte den kritiken och är således ingen gnällspik (alla ni som kallar honom gnällspik o.s.v.: ni har verkligen inte mycket till hjärna, ni kan faktiskt inte skilja på ett äpple och ett päron!). Klagokommentarerna är inte berättigade och de föds bara ur avundsjukan.

Alla ni ovan som klankar ner på Birro, var står ni egentligen? Skiter ni i att det mobbas i samhället för att ni tycker att ni klarar er ändå? Tycker ni rentav att det är kul att mobba lite grann då och då?

"Att jobba på en verkstad bland ett gäng rasister och homofober skulle pajasen Birro inte fixa i en kvart" säger kommentar #20.

Frågan om vem som skulle fixa det eller ej, och om denne i så fall är mesig är inte vad det här handlar om. Frågan är VARFÖR man ska behöva stå ut med det över huvud taget. Är rasism och homofobi m.m. en del i något slags kroniskt grundtillstånd gjutet i sten som man är mesig om man inte accepterar? Ska man inte få ställa sig frågande till hatbrev o dyl bara för de "alltid har funnits"?

Visst ska man få va anonym på internet men när man begår brott te.x förtal och hot ska den immuniteten upplösas.

Jag vill bara säga att en lycklig och tillfreds människa inte har något som helst behov av att såra andra, varken kända eller okända. Så jag ömkar alla dessa olyckliga näthatare och andra skitspridare.
Ha en bra dag, alla medmänniskor därute som trampar samma planet som jag :)

Endast den som är feg och inte vågar stå för sina åsikter lämnar kommentarer anonymt. Vill man säga något, särskilt om detta något är ett negativt omdöme om någon annan, så får man fan sätta signatur på det också, annars bevisar man raskt sin egen brist på självrespekt.

Att det alltid finns människor som är ute efter att förstöra lärde man sig redan på lågstadiet, att dessa människor får mycket mer utrymme tack vare internet är ju dessvärre sorgligt. Men saker som dessa kommer ordna sig - räkna med kvalitets-stämplade bloggar i framtiden, och "kommentars-resnings-tjänster" där en tredje part sitter och raderar allt skit innan det någonsin blir publicerat. För det bästa av allt med internet är att det är så dynamiskt, så att om det finns ett intresse i att bli av med dyngan och dyngspridarna, så kommer det också hända i slutändan.

En annan skriver stolt under allt som kommenteras - hur skall folk annars veta att alla dessa kloka tankar kommer från mig :P

Nätet är smutsigt och det är lättare att bete sig som ett svin när man är anonym. Nämnda "humorsida" stod dock upp med namn av "kreatörerna". Jag avskyr personligen de som stod bakom den och jag håller med om det du skriver.
Dock, är jag begåvad nog att ha komplexa uppfattningar om människor och du Marcus har ju gjort en del för att klä på dig rollen som hycklaren - en roll som kostar på.
Du har ju hållit fanan högt och sagt att du inte mediehorar och du har fördömt dem som gör det. Samtidigt har du "talat ut" i intervjuer i skvallerpressen och skyltat med din sorg i de smutsigaste av hörn. Bara det att ens tänka tanken att vidare vilja verka inom Expressens och aftonbladtes sfärer borde få dig att må illa - men icke. Du har sålt dig för publicitet. Punkt slut. Din trovärdighet är desvärre borta.

Det är inget skäl att hota dig eller din familj. Dock får du stå för dina handlingar och ta den kritik (kritik inom rimliga gränser) du förtjänar.

Hej Birro,

I din artikel om nätmobbing använder du det mobbade barnet som metafor på ett sätt som jag finner både felaktigt och osmakligt. Du skriver ” Det är som att garva åt det mobbade barnets gråt och hävda att "det är ju för fan roligt att snärta dig med handduken."”. Du är en person med en offentlig röst. Du har kanaler och en viss makt att få uttrycka dig. Det mobbade barnet har inga kanaler, ingen makt, det är ensamt och utsatt på riktigt och det finns få, om nån, som ger det uppmuntrande ord. Det barnet är utsatt på riktigt och har ingen som försvarar det. Det är mobbing och det är ett stort problem men om du vill göra poänger på mobbade barn då tycker jag man kan kräva att du erkänner den makt och det inflytande du har som en av många älskad och uppburen poet och författare.