Schulmans koketta mobbningspiruetter

Att han får ännu en frisläng i media trots sitt havererade 100-aporförsök är sorgligt men också åskådliggörande då det visar att han trots sina tillkortakommanden ändå äger handfasta kontakter för nya försök. Men nu vill han tycka och bli respekterad. I vanlig ordning gör han det genom att angripa någon. Använda någon som hävplanka. Han gör det oförberett. Hugger oväntat som uslingen alltid gör. Hugg i rygg. Som mot dessa flickbloggar. Ack om de ändå vore försvarslösa. Att en pseudodebatt betalar en annan. Men Blondinbella har 1 miljon besökare i veckan. Hon har makt att oavsett Schulmans piruetter och excesser exponera sin outfit. Han vet det. Han agerar där det inte kostar. Alltid mot något vagt, eller svagt. Men ändå genererande. Och han gör det som alltid lätt för sig. Det gör den fege bloggmobbaren. Han som vandrat på den ödsliga bloggmyren och sjunkit ned i det djupaste självförnedringsträsket genom sina skamliga påhopp. Nu vill han bli vuxensaklig. Nu tar han nytt grepp i mediesvängen. Alltid genererar det några klickningar med annonsintäkter, kredit och oväntade stålar. Han har fått leka av sig sin pubertala mobbningsrom i ett antal oerhört tröttsamma ordbajsanden och tar nu bloggtime-out. Det har han gjort förr . Han gav upp påstod han... i en stort anslagen mediaoutcome för något år sedan. Kände inte igen sig i sig själv. Om nån minns. Men började igen. Nu angriper han bloggandet. Som en missbrukare som vill ha mer. Vill bli sedd och få kred. Och var är det lättast och fegast om inte att angripa kvinnor. Han vet att då får han en lätt feministiskt anstruken pseudoskam över sig men bibehåller ändå sitt mediala marknadsvärde på grund av just fulheten, lågheten och lumpenheten i sitt angrepp. Han får nu en lustfylld vittring på att få veta om alla de brutalmustiga männens håriga skratt kan intecknas på hans lilla ängsliga machokreditkonto. Gillar ni mig grabbisar?

Alex har berättat hur han blev mobbad i skolan av nye AIK-tränaren Micke Stahre.

"Som liten blev han mobbad och var själv med och mobbade andra..."

Om nu opinionen orkar med ännu en kokett piruett av denna mediafinniga pubertetskroniker till ordporromatiker är ju tveksamt. Men han gör detta av nödvändighet för att kunna gå vidare i sin jag-vill-bli-sedd-så jävla-mycket-för att-jag blivit-mobbad-så jävla mycket.

Och lösningen är att slå på andra. Den klassiska mobbingskitet.

Schulman angriper bloggandet i allmänhet och papperstidningarns ödmjukhet inför detta fenomen i synnerhet.

Jag citerar två av min inlägg i bloggdebatten som finns att läsa här på Newsmill för att delge min uppfattning om bloggandets och digitalandets betydelse. Först ut är "Bloggandets diskreta charm" och avslutningsvis ett utdrag ur min andra artikel om bloggandet: "I berömda bloggares skugga":

"...Det är en ny tid. En ny kultur. Ett nytt uttryck.

Om man jämför med de etablerade sidorna i dagstidningarna är dessa debatters gång helt osynkad med verkligheten med ett slags seg intellektuell fördröjning och kan aldrig äga den uppdaterade klarhet och digitalfärska stringens som ett bloggande har.

Bloggandet har kommit för att stanna, kanske inte exakt i dess nuvarande form men dess substans som det snabba anslaget, den nya analysen som bara är två minuter gammal när en ny åstadkoms, då är den gamla redan gammalt. Bloggandet har det personliga samtalets absoluta autencitet. Dagens ord är färskvara. Att komma dragande och kommentera gammal skåpmat från gårdagen är till intet syfte. Nu idag. Ny sida. Vitt blad. På det igen.

Man kan säga att detta bloggande är det högpotenta uttrycket för den superdemokratiska process som Internetanvändning i sig är ett uttryck för. Man har ju sett hur flertalet diktaturer i världen haft svårt att värja sig mot demokratirörelser på nätet där informationen sprids sekundsnabbt. Och bloggandet är denna andas barn. Vilken segmört som helst kan nu uttrycka sina knöliga tankar säger vän av ordning. Vän av den gamla ordningen alltså. Ängslig över hur det nu skall bli. Orolig för hur trångt det nu skall bli vid de verbala köttgrytorna. Men också oroliga över språkets öde.

Men bloggandet har kommit för att stanna, kanske inte exakt i dess nuvarande form men dess substans som det snabba anslaget, den nya analysen som bara är minuter gammal när en ny åstadkoms, då är den gamla redan gammal. Den har det personliga samtalets absoluta autenticitet. Dagens ord är färskvara. Att komma dragande och kommentera gammal skåpmat från gårdagen är till intet syfte..."

"...Nu antyds att det finns risker för att papperblaskornas hegemoni överkörs av bloggarnas, att de hetaste orden, de mest spektakulära påståendena lyfts ut och etableras i det digitala, att papperskultursidorna trycksvärta inte hinner torka innan bloggandet redan bytt ställning och intagit ny åsiktsposition, redan sopat de verbala golven. Och klockan fem i tolv har papperssidorna gulnat och härsknat i det digitala ljuset...

...hu...jag fryser så......sa vaktmästaren i det gammelmediala huset...

Ur http://www.newsmill.se/artikel/2009/03/06/i-beromda-bloggares-djupa-skugga-en-hyllning-till-bloggen

Och ur: http://newsmill.se/artikel/2009/03/08/bloggandets-indiskreta-charm-och-de-doende-pappersdrakarnas-gulnande-sidor

Benny Holmberg (48 artiklar)
http://www.metrobloggen.se/jsp/public/index.jsp?article=19.7743748

Anmäl

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] mer i min artikel här: Postat av Benny Okategoriserade Prenumerera via [...] Blogg:Alex Schulmans koketta mobbningspiruetter… &la, 2009-07-05, 10:53

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/8616

3 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Gör man ett ärligt försök att läsa ovanstående artikel inser man direkt att det ligger nånting i det Alex skriver. Här är ju en av dessa bloggare som enligt egen mening är med och påverkar samhällsdebatten och vad producerar han? Onyanserat hån, vimsiga slutsatser och en oblyg narcissism. Samt ungefär fem gånger för lång text för att nån ska orka läsa.
Jag blir verkligen sugen på att läsa din bok, not...

Permalänk | Anmäl #2 Karlsson, 2009-07-05, 15:45

@ anonyme Karlsson
Om du upprörs över vad du betecknar som 'onyanserat hån' så vore det klädsamt att nagelfara det "onyanserade hån" som Schulman i sin bloggkarriär alltför ofta gjort sig skyldig till.

I övrigt så citerar jag mig själv på känt narcissistisk manér:
"...Man kan säga att detta bloggande är det högpotenta uttrycket för den superdemokratiska process som Internetanvändning i sig är ett uttryck för. Man har ju sett hur flertalet diktaturer i världen haft svårt att värja sig mot demokratirörelser på nätet där informationen sprids sekundsnabbt. Och bloggandet är denna andas barn. Vilken segmört som helst kan nu uttrycka sina knöliga tankar säger vän av ordning. Vän av den gamla ordningen alltså. Ängslig över hur det nu skall bli. Orolig för hur trångt det nu skall bli vid de verbala köttgrytorna. Men också orolig över språkets öde..."

Permalänk | Anmäl #3 Benny Holmberg, 2009-07-05, 19:26