Dagens sommarskribent Eric Schüldt: så mötte jag Gud och lärde mig baka

Guds existens må debatteras men den här musiken är en skänk från ovan

Eric

En lika sympatisk artikel som dina alltid så spännande radioprogram. Musiksmaken delar vi också.

Du är en sökare liksom jag. Möjligen är jag mer fysiker än konstnär.

Min egen slutsats : LIVET HAR INGEN ANNAN MENING ÄN DEN MENING SOM VI SJÄLVA SKAPAR.
Stämmer evolutionsläran vilket jag finner synnerligen rimligt ingår vi i en självgående process utan yttre syfte.

Att skilja på tro och vetenskap anser jag viktigt. Av en enda fundamental orsak. Jag hatar manipulativa aktörer. Dvs sådana som försöker få andra att tolka tro som sanning.

Evolutionen värderar inte gott och ont men det gör vi med våra representationer och behov.

Manipulation är maktmissbruk och en av människans sämre egenskaper.

I övrigt så älskar jag också mörka skogsbryn, fjällheden, havsbandet, Arvo Pärt, Keit Jarrett och all den musik som försöker beskriva tomrum och oändlighet.

Redan som 7 åring ifrågasatte jag de två första buden när jag gick i min söndagsskolan. Prästen gjorde hembesök. Jag fick sluta eftersom jag störde ordningen. (tidigt 60-tal)
Jag har alltid ifrågasatt de personer och dogmer som påstår att tro är sanning.
Därför älskar jag musik som skapar känslor men som ständigt låter bli att ta patent på sanning. Ja till Pärt o Bach. Nej till Ulf Ekman etal.

DS

MVH

Hej Erik Schuldt!
Det var trevligt att läsa din presentationskrönika. Jag brukar lyssna på dina radioprogram, som jag dock inte alltid förstår fullt ut. Ibland är det lite "flummigt", men jag tror att vi delar känslan för det andliga i tillvaron. Ditt val av musik förstärker denna känsla. Musik, lyrik och konst som ”lyfter ”, får gärna vara inspirerad av gudar, men själv tror jag inte på andeväsen.
Jag har genom ett långt liv (74), kommit fram till att "gudakänslan" finns i vår fantastiska hjärna, liksom en massa andra sköna och nödvändiga känslor. Överlevnadskrafter (för människan som art) kan man nog kalla dem alla, även om vissa känslor kan resultera i destruktivitet. Gudabilderna har genom tiderna, som bekant, skiftat
gestalt riktigt rejält.
På andra håll i spalterna diskuteras just nu om godhet kommer från Gud eller inifrån. Moral och godhet finns genetiskt inom oss, det är jag helt övertygad om. Detta medför också att man inte behöver bekymra sig om vad som händer efter det här livet, utan kan koncentrera sig på att leva här och nu. Samhällets uppbyggnad kan
befrämja eller motverka vår inneboende moral. Kärlek, hat och tolerans mot oliktänkande beror mycket på hur
samhället organiseras. Utan religioner.
Med åren har jag kommit fram till att jag inte är rädd för att dö. Lite vemodigt kanske att lämna ”festen”, men nej inte rädd. Däremot är jag rädd för det som föregår döden, eftersom jag följt nära och kära i svåra långdragna sjukdomar. Men allt det tillhör betingelserna här på jorden, för allt levande, och vi får efter förmåga hjälpa varandra att klara av svårigheterna. Själv leder jag anhöriggrupper och känner att jag där kan göra en insats, nu när jobbet inte längre tar min tid.
Om man kallar det som en gång satte igång det hela för Gud, i stället för Big Bang, så kan jag stå ut med det,
men någon personlig gud tror jag inte på. Inte heller någon samhällsingripande gud. Han verkar ”slumra sött”
i så fall. Vi måste våga lita på våra egna krafter, både för egen del och för våra medmänniskor.
Jag är så gammal att jag gått i den gamla folkskolan, som faktiskt var en konfessions-skola. Det var mycket
indoktrinering, som jag genom åren lyckats skaka av mig. Tror jag. Jag har också gjort testet och var en ”klockren Humanist”. Allt annat hade förvånat mig.
Vänlig hälsning
Inga Lövgren

Tack Eric, för en artikel som jag upplevde som långt mer ärlig och gedigen än den propagandaliknande inställningen som jag ibland finner hos både religiösa och ateister. Tack också för musiken, som jag kommer att återvända till nu när jag har fått en introduktion av dig.

Tack till Inga Lövgren för en fantastiskt fint formulerad kommentar.

Ett tack också från mig till Inga Lövgren för välskriven, fin kommentar. Inga, jag undrar om du känner dig som klockren "humanist" eller "Humanist"? Det kan vara viss skillnad.

Mkt intresant läsning. tycker själv inte det finns något som säger att religion och vetenskap inte går ihop. Bästa sättet att finna gud är som du säger att gå ut i skogen och komma bort från allt vi människor skapat. Tycker det är intressant att fundera på om jorden skapades av en slump, varför är naturen och tex kvinnor så vackra? Jorden hade kunnat fungera även om inget var särskilt vackert. Ju äldre jag blir känns det som det är svårtare att inte tro än att tro speciellt när man ser vilka precisa vaiabler som styr att vi kan leva på den här planeten, det krävs så små variationer för att livet skulle vara omöjligt. Känns väldigt svårt att tro att allt fallit på plats av en slump.

Det är ju bara det, Nicke, att inget någonsin har skett av en slump, tror jag. Allt styrs av fysikaliska lagar. Big bang skedde ju inte av en slump. Allt utvecklas. Men för mig är det just därför allt är så fantastiskt, hela universum, som hela tiden utvidgar sig. Helt otroligt att tänka sig när jag tittar upp mot himlen och försöka föreställa sig vad som finns där. Men, det går ju inte. Storheten är svår att förstå. Varför vissa då kämpar mot livet, inte njuter av den korta tid vi är här, utan gör livet så komplicerat som möjligt, är för mig obegripligt. Jag tänker på alla de som tar sig makten över andra och ska bestämma över andra människors liv. Bestämmer att "min" gud är den enda rätta. Härligt att bo i Sverige där vi kan tycka vad vi vill och uttrycka våra åsikter fritt också!

@Nicke: Det är alls ingen slump som skapat våra vackra kvinnor, det är evolutionen som får dig att tycka att de är vackra. Du vet, skönheten sitter i betraktarens öga.

Trevlig krönika Eric och tack för en fantastisk kommentar Inga. "Det enda du måste, det är att dö", uttryckte sig en personalutvecklare som inledning på en kursdag en dag. Det är en befrielse när man tänker på alternativet, att aldrig dö. Att leva och leva på i en tillvaro där människorna ständigt är desamma, där din irriterande och inskränkta bror fortfarande kommer att gå dig på nerverna, årmiljon efter årmiljon.
Jag läste Ursula LeGuins böcker om Övärlden när jag var yngre och fastnade för uttrycket "utan mörker, inget ljus". Om ingenting avslutas, påbörjas heller inget nytt. Utan död blir också liv utan menig. Att bejaka döden är att bejaka livet som vi lever i nu. Den insikten har fungerat bra för mig.

Det finaste och mest läsvärda jag sett på Newsmill! För att inte tala om musiken! Är själv troende kristen, men håller helt med dig om att Gud alldeles säkert hyser stor kärlek och förståelse även för Christer Sturmark :-)

Att leva är att emellanåt ägna sig åt filosofiska tankar. Ett naturligt mänskligt behov...

Huvudsakligen i din text "hävdar" du att det är svårt att finna perspektiv på vad personliga tro betyder; detta skall man inte behöva dalta i evighet. Efter de senaste decennierna "bör" saken vara klar. Att religiöst troende, inte religion isig, lever kvar än i dessa dagar hos människan kan inte endast förklaras med att majoriteten av världsbefolkningen är dum eller simpelt "vilsna". Visst, delvis, dock finns det alltid en förklaring bakom varje människas beteende. Den andra av dem ligger hos klipska makthavare inom politik mfl. Detta är dock den mest inflytelserika bromsklossen:

Religion SKALL INTE ha något med global politik att göra. (KD t.ex.) Nu existerar det ändå i de flesta länder. Varför?

Utgår man från ett allmänt samhällsperpektiv samt om man vill se detta med objektiv rationalitet så finns den där (har sedan länge funnits), för en ynka funktion; att hjälpa styrelseskicket i de berörda länderna så att makthavare får mer kontroll (ekonomisk m.m) genom att förvirra, vilseleda oss medborgare, "världsmedborgare".

Rörande ditt hävdande om att du är "vilsen", uppmanar jag dig att helt enkelt vakna upp, eller snarare "dra upp huvudet ur sanden" med den anledningen att veliga individer som du själv som ej kan begripa att den likgiltiga, hypokritiska gråzon som ni befinner er i, gör mer skada för vår globala framtid. Om den kommer att innefatta en demokratisk sådan skulle ingen bli gladare än jag själv. Point is, blir vi inte av med bla trosläro propaganda ur politik och samhälle så kommer det vara omöjligt att ens "fortsätta" strävja efter ett demokratiskt (eller ett annat HUMANT) samhälle. Målet skall vara, ut ur den "Syfilisation" vi idag lever i och in i Civilisation. Punkt!

Hursomhelst, förr eller senare så kommer du inse att ett drägligt liv går att finna utan övernaturligheter. Fritänk för fan, :) tveklöst blir det ett drägligare ett, med förutsättning att herrn inte har någon allvarligare (ytterligare en) mental debilitet. Ta detta ej allt för personligt, majoriteten av mänskligheten är inte idioter, men sannerligen verkar den ha någon (genetisk?) debilitet med tanke på hur världen idag ser ut., där själva "troendet" inom religion ÄR "en" av huvudorsakerna.

Personligen uppskattar jag min stund på jorden. Trivs bra med mitt liv. Frågan är snarare hur länge till man har på sig...

Om vi alla inte gemensamt börjar påverka allt elände till det bättre!

:)

För mig är religiositet och andlighet två klart åtskilda fenomen. Religiositet är när man söker en förklaring i en lära, i Ord. "I begynnelsen var Ordet". Andlighet är när man söker på annat håll; i tystnad, lek, betraktelse etc.
De som kallar sig "Humanisterna" hänger upp sig på begreppet Gud. De behöver en fix motståndare: "HAN är dum." Men andlighet är större än religiositet, och förutsätter icke-definition. Vissheten är intuitiv, inte intellektuell.

ditt svammel är, som man nyligen tog upp i mitt förra inlägg, ett annat sätt att förklara (snarare försöka rättsfärdiga) sin likgiltiga mentalitet genom att sticka ned sitt huvud i sand. En inställning som din mattias mfl kan endast defineras som att man inte vill (eller kan) inse problematiken hos allmäna troläror, dock mest beklagligt besynnerligheter hos en själv...

Tack Erik Schüldt för en mycket vacker och inspirerande text! Väldigt bra skrivet, och samtidigt väldigt intressanta tankar. Tack!

Den enda guden som någonsin varit, är och kommer att vara är DU SJÄLV. Varje människodjur är sin egen herre och gud.

Någon skrev "Moral och godhet finns genetiskt inom oss". Men den enes moral kan också vara den andres omoral samt ens godhet den andres ondska.

En annan intressant sak är ju att två av de starkaste känslor som finns i människan är också varandras motsatser. Kärlek och hat.

Allt är bara biologi. Allt har sin tid. Från insekten som lever i två månader en sommar till själva vår jord som när solen slocknar om fem miljarder år kommer förvandlas till en förfrusen istäckt planet.

Jag tror att det är själva ändligheten som skrämmer människor. De har svårt att acceptera att när deras tid är ute så är det verkligen over and out. Därför VILL man tro på en gud om än bara så lite. För att därigenom på något outgrundligt sätt kanske få del av "löftet" om evigt liv.

Som om det skulle gå ett mentalt e-mail till Pärleportens grind från personens hjärna och därigenom försäkra sig om en biljett till "Heaven spa".

Ska avsluta med fyra citat som beskriver det hela utmärkt.

Anders B Westin/ "Livet har ingen annan mening än den mening vi själva skapar".

Inga Lövgren/ "Vi måste våga lita på våra egna krafter, både för egen del och för våra medmänniskor"

Tomas di Leva/ "Vi har bara varandra".

John Lennon/ "No hell below us, above us only sky".

Fint skrivet om hur kyrkan indoktrinerar barn på ett motbjudande sätt.

Tack för en välskriven krönika! Du skriver: "Men jag har aldrig riktigt förstått motsättningen mellan tro och vetenskap." - det har däremot jag och delar nu med mig av den förståelsen!

Vetenskapen ställer upp hypoteser och beroende på resultat från olika sorters tester definierar man sedan hypotesen som sann eller osann - medveten om att man kan ha tagit miste. I vetenskap är man alltid beredd att ändra uppfattning om nya fakta tillkommer som pekar mot andra resultat än de man först fick.

Tro fungerar tvärtom. Först kommer tron, den är viktig i sig själv. Sedan spelar fakta, speciellt sådana som motsäger det man tror på, ingen roll för tron - eller ska åtminstone inte göra det såvitt jag förstått.

Dessa två helt skilda sätt att förhålla sig till världen och dess uppsjö av saker vi ibland förstår och ibland inte är omöjliga att förena. Vetenskapen tror inte utan rimliga skäl för det, eftersom vetenskapen intresserar sig för SANNINGEN medan tron sysselsätter sig med själva TRON; tror utan att bevis stödjer sanningshalten i det som tros på.

DOKUMENTÄR-TIPS ALLESAMMANS! :)

Idag tisdag kl 20:00 på Kunskapskanalen.