Visst finns det konstnärliga värden även på nätet

Att försvara integriteten och rätten till oavkortat informationsflöde och oinskränkt och fri kommunikation på nätet är mycket viktigt och en verklig framtidsfråga men att göra det med den argumentationsteknik som Rutger Roseen använder i sin artikel på Newsmill (27/6) är direkt kontraproduktivt.

Att som Roseen gör, försöka leda i bevis att det inte finns något konstnärligt/immaterellt värde i foto, bild, och textverk är om möjligt än mer fruktlöst och huvudlöst. Att mena att den idé som skapar ett ting bara äger ett engångsvärde är som att kasta ut barnet med badvattnet.

Att som Roseen gör, reducera eller rent av eliminera vissa enskilda yrkesgruppers yrkesskicklighet och det konstnärliga värdet av dessa, eller deras verks konstnärliga och/eller immateriella verkshöjd och digniteten av deras verk, är ohederligt.

Att hävda att upphovsrätten är till förfång för spridning av kultur med argument som "vi andra som jobbar 9 till 5 får inte betalt lång tid efter varför ska dom får det?..." är direkt motsägelsefullt för att inte säga fånigt och populistiskt när Roseen samtidigt själv är forskare, forskningsledare och uppfinnare och dessutom i avslutningen på sin artikel hävdar att uppfinningars patentvärde skall kunna hävdas i 20 år. Denna roseenska propå leder ju annars och oundvikligen till den logiska följdfrågan:

Varför skall uppfinnare och deras patent vara skyddade, men inte musikers, fotografers eller textskapares? Eller med hans egna ord: "...vi andra som jobbar 9 till 5 får inte betalt lång tid efter varför ska dom få det?..."

Allra helst som Roseen i ett ögonblick av tillnyktring i slutet av sin text önskar upphovsrätten modifierad till att likna patentlagen med 20 års skyddstid.

Roseen försöker påstå, i sin iver att stryka en frän opinionsvind medhårs, att det inte finns något konstnärligt värde. Han är ivrig och tar in betänkligt med vatten i sin ranka eka när han ror och ror och försöker ro ikapp Piratskeppet i sina ängsliga önskan att bli fripassagerare.

Finns det då ett konstnärligt värde att värna i en upphovsrätt? Finns det ett immateriellt värde?

Piratpartiet säger i sitt partiprogram:

Hur länge är ensamrätt meningsfull?

Vi vill bevara ett rimligt skydd för upphovsrättslig ensamrätt när det gäller kommersiell användning. Men dagens skyddstid - livstid plus 70 år - är absurd. Ingen investerare gör någonsin kalkyler med så lång återbetalningstid. Ingen kan påstå att den i praktiken nästan oändliga skyddstiden är nödvändig för att locka kapital till underhållningsbranschen...

Och vidare:

Därför vill vi korta skyddstiden till en nivå som är rimlig ur både samhällets och investerarens synvinkel. Vårt förslag är fem år, eftersom merparten av alla distribuerade verk tjänar in försumbara eller inga summor efter denna tid...

Detta är i mitt tycke ett sansat förhållningsätt till upphovsrätten.

Frågan är ju viktig i fildelningsdebatten och också rykande aktuell i och med den tragiska bortgången av Michael Jackson som i dagarna hyllas för just sitt geni. Vad är det då Jackson har skapat som vi hyllar? Musiken? Dansen? Hans koreografi?

Och vad ska vi kalla det värde vi gillar? Konstnärligt? Imateriellt? Och hur fick han idéerna? Kunde du och jag fått dem och skapat likvärdiga alster bara vi hade tillgång till dator och ett musikredigeringsprogram? Bra dansskor? Och om vi ändå tror att bara Michael - och endast han - kunde skapa en sådan musik och sådan dans, hur mycket är vi då beredda att betala för det? Och hur många gånger bör vi ge honom betalt för den? Hur länge?

Och om Michael hade skapat ett av sina mästerverk men inte hunnit ge ut det och det hade kommit i orätta händer och den som stulit det hade gett ut det i sitt eget namn hade då Michael varit hjälpt om han registrerat verket någonstans och skapat/etablerat en upphovsrätt för detsamma?

Absurda betalningregler härrör ju alltid från en marknad skapad av en efterfrågan. Rutger Roseen har som forskare, företagare och uppfinnare säkert bekantat sig med efterfråge- och utbudskurvorna i företagsekonomins stringenta värld? Kanske har han tagit del av råvaran saltets totala avsaknad av priselasticitet? Hur man än sänker priset på salt så säljer man inte fler saltpaket. Det har med efterfrågan att göra. Folk kan inte käka hur mycket salt som helst. Om man sänker priset på Micheals musik då säljs helt klart fler CD-skivor. Om man höjer priset är också folk beredda att följa med rätt långt. Och detta är ju ett fenomen som kallas marknad. Utbud och efterfrågan.

Rutger Roseen är företagare och känner till marknaden och dess mekanismer och förstår varför vissa konstnärliga produkter betingar ett högre värde än andra. Jo det är en kombination av ett konstnärligt/immateriellt värde och en efterfrågan.

Om ingen vill ha Michael Jackson musik så vore det väl rätt meningslöst att man tog något som helst betalt för densamma. Nu är det ändå så att The King of Pop var mycket efterfrågad i runt om i världen.

Vilka är enligt Rutger Roseen då "integritetens begravningsentreprenörer"?

Michael Jackson? Eller Kurt Cobain, Elvis Presley, John Lennon, Albert Einstein, Andy Wharol, Ray Charles, Marylin Monroe, J.R.R Tolkien, George Harrsisson, Bob Marley?

Är det någon som vill kalla dessa artister "begravningsentreprenörer?"

Är det någon som tvivlar på att dessa artister äger en konstnärlighet inom sin genre som går utöver gemene mans eventuella färdigheter?

Att tala om "upphovsrättsindustrin" i fildelningsdebatten som det antidemokratiska monster man med all rätt ska slåss mot, den stora och världsomspännnade musikmonopolindustrin, vilken man med all rätt vill döda är okey. Bara man inte "aktivt glömmer" de enskilda verksinnehavarna, upphovsmän/kvinnor just för att man önskar måla ut upphovsrättighetsinnehavaren som ett pengagalet monster som bara generera pengar på gammal överspelad kultur. Och detta gör Roseen bara för att få vara strong i fildelningsdebatten.

Fildelningsproblematiken är inte betjänt av att förenkla. Inte heller Piratpartiet. Bilden är helt enkelt för komplicerad. Den monopolistiska mediavärld som skapats av företrädesvis amerikansk mediaindustri men också japanska multinationella mediabolag är en "kapitalistisk hydra" som måste bekämpas. Men att jämställa dessa mediemonster och kulturens dödgrävar med enskilda konstnärers krav på ett hederligt skydd för sina verk är att fördunkla och försvåra för folk att förstå Piratpartiets ideal och politiska premisser. Man måste kunna spela piano med alla fingrar eller skriva på tangenbordet med mer än pekfingrarna.

Att diskutera hutlösa priser för CD-skivor och DVD-filmer och böcker i digital form är naturligtvis en viktig diskussion. Att få "medieindustrin" att förstå att de nu har ett gyllene tillfälle att sprida kultur och detta med ett gigantiskt antal intresserade användare är en bjudande uppgift.

Att diskutera hur lång tid upphovsrätten skall utsträcka sig på ett anständigt sätt bör också diskuteras noggrant.

Att ge teknisk möjlighet när fildelningtekniken finns att praktisk och enkelt ladda ned sin favoritmusik och/eller annat digitalt material till en rimlig kostnad är ju en fråga värd sin vikt i guld inte minst för upphovsrättsinnehavarna.

Men att argumentera för fri nedladdning och en tillgänglig fildelning genom att försöka leda i bevis att någon konstnärlig eller immateriell substans inte finns vad gäller foto-, musik- och textverk och att vi alla nu blivit professionella fotografer bara vi fått en digitalkamera och att skriva en bok endast kräver tillgång till en dator och vips med några klick så är man författare, är att göra det väl enkelt för sig.

Då är man nere i bottenslammet på vulgärdebatten. Rutger Roseen fångar här löss med sillhåv och det är ju gagnlöst i allmänhet och för Piratpartiet i synnerhet. Med sådana försvarare behöver piraterna inga fiender.

Det är intressant för resonemangets skull att se att Rutger Roseen inledningvis och som det tycks, för säkerhets skull, frånhänder den enskilda konstnären något som helst roll i denna debatt, istället handlar det om "upphovsrättsindustrin" som det monster i fildelningsdebatten som vi med all rätt bör bekämpa och Rutger Roseen vidgar detta till att handla om våra samfällda resurser och en resurfördelning mellan USA och Sverige och för det hela nästan ända bort till jordens resurser och globaliseringsdebatten... Detta kanske beror på att just frågan om den enskilde konstnären är den mest oklara punkten och svagaste länken i upphovsrättsresonemanget. Att den enskilda konstnären bör äga rätt till ett fullgott och rimligt skydd.

Rutger Roseen "gör sig vanlig" genom att konstatera att:

De flesta av oss arbetar, varje dag från 8 till 5. Något som vi får lön för varje månad och så länge som vi jobbar. Med detta som bakgrund är det svårt att förstå varför vissa skall få betalt år ut och år in enbart för att de arbetat tidigare

Om man nu undersöker "den vanlige" Rutger Roseen litegrann närmare så kan man konstatera att han är forskare, företagsledaren och uppfinnaren och som sådan är han här inte lite 'fiskig' i upphovsrättsdebatten. Han fiskar där det nappar. Varför en forskare, uppfinnare och forskningsledare som Roseen tar sådan här verbala språng är en bra fråga.

Själv har Rutger Roseen tillsammans med Bengt Perers skrivit en avhandling som heter "A Solar Heating Plant in Studsvik: Design and First-Year Operational Performance." Den är utbjuden på amerikanska statens hemsida "US Department of Commerce" NTIS National till det facila priset av trettiotre dollar.

Vad är då detta? Jo en vanlig försäljning av ett vetenskapligt verk som det säkerligen ligger arbete bakom. Varför bjuder då inte Rutger Roseen ut sitt alster gratis till hugade läsare?...

...beror det på att Rutger Roseen värderar sitt eget arbete högre än andra författares? Är upphovsrätten exklusiv och särkilt förbehållen forskaren, uppfinnaren och företagaren Rutger Roseen?

Rutger Roseen deklarerar i sin artikel på Newsmill följande:

"Sanningen om upphovsrätten är det inte i första hand är frågan om försörjning av några artister och författare som det var ifrån början utan att det nu handlar om fördelningen av världens välstånd".

Rutger Roseen gör upphovsrätten och dess olika regler om räckvidd i rättigheter såväl som tidsutdräkt till en fråga om fördelning av jordens resurser. Det är djupa tag. Men som jag sagt, Roseen ror i rank båt. Och den tar in betänkligt med vatten. Men han kanske lyckas hinna fram i tid när han nu ändå har Piratskeppet i sikte...

För alla som vill försvara den viktiga frågan om rätten till fildelning och om rätten och den nödvändiga kampen för att försvara integriteten och den fria kommunikationen på nätet som vi inte minst sett behovet av i det iranska exemplet är det inte fruktbart att som ett medel söka bevisa att det inte finns något värde i att skriva en bok, göra musik eller film. Att dessa tre områden, författandet, musicerandet och filmskapndet inte kan kallas för yrken.

Rutger tar också vatten över huvud när han argumenterar kring det faktum att dagens artister har större ersättningar än forna dagars. Det är ju dels en fråga om pennigvärdesförsämring, dels en utveckling av media-, musik- och underhållningsbranscher som varit exempellös.

Han erkänner sin okunnighet i ämnnet vilket är nog så klädsamt för ett fortsatte orerande om äpplen och päron i samma skål. Rutger Roseen tycks inte ha förstått skillnaden mellan materiell och immateriell substans. Eller så gör han sig dum. Trots att han är forskare och uppfinnare hävdar han att immateriell idé-materia är av intet värde. Åtminstone i fråga om musik, text och bild.

Läs den nedanstående frasen som är ett direkt citat av Rutger Roseen.

Verkligheten har förändrats. Förr krävdes det tryckpressar och mod från finansiären för att publicera och marknadsföra ett alster - nu sker det med en knapptryckning. Allt som behövs är en dator. Förr krävdes stor yrkesskicklighet för att göra ett fotografi. Nu är vi alla mer eller mindre professionella fotografer

Yeah man! Ut och skriv ditt mästervek bara! Spela in din kioskvältare nu! Ta ditt mastershot! Skapa världsmusik! Det var bara tekniken som saknades!

Med andra ord, en dator och en knapptryckning, en digitalkamera, och du har ett foto, en bok, en film. Javisst? Så är det! Men innehållet då? Om vi skall uttolka Roseen efter hans text kan vem som helst skriva en bok. Eller rättare sagt: Vem som helst kan skriva en bok eller ta ett foto av världsklass, det är bara tillgängligheten av en tryckpress, en digitalkamera etc. som saknades. Alltså som en Charles Dickens, Fjodor Dostojevskij eller August Strindberg kunde vem som helst ha skrivit eller om vi tänker oss att ta foton som Lennarts Nilssons, den världsberö,mde svenske fotografen. Deras verk har då enligt Roseen inget eget (konstnärligt) värde, det är endast tillgängligheten av en tryckpress/digitalkamera/ en teknik som gjorde att de skrev böckerna, tog fotona, skapade verken, inte tillgängligheten till något slags kreativitet eller geni. Menar då Rutger Roseen också att hans egen forskning bara är en fråga om tillgänglighet och att de alster som han själv uppfinner, de tankar och teorier från honom som prövas i praktiken oxh som har tillkommit hans hjärna endast dykt upp där för att han har haft möjlighet och att där inte finns särskilda egenheter, färdigheter i Roseens skallbas som får honom att skapa dessa?

I sin iver att gå en redan etablerad opinion tillmötes frånkänner Roseen all konstnärlig färdighet något som helst värde. Om det är så att den nya digitaltekniken upphävt betydelsen av Ingmar Bergmans verk eller Lucas Modyssons betydelse eller övrig filmisk konstnärlighet eller fotografen Lennart Ericssons bilder eller Charlie Chaplins humor eller Michael Jacksons musik eller Strindbergs böcker - är det då bara att konstatera att: "Vem som helst kan dansa som Jacko bara han har samma skor"

Benny Holmberg (48 artiklar)

Anmäl

Pingbacks som länkar till denna artikeln

[...] GP, NM, NM, NM, NM, NM, Svd, Svd, Svd, Categories: Politik Kommentarer (0) Trackbackar (0) Kommentera [...] Blogg:Problemet är att Paul Anka har för mycket pengar «, 2009-09-17, 17:45

Trackback URL: http://www.newsmill.se/trackback/8426

7 kommentarer Logga in för att kommentera
I kommentarsfältet har kommentatorn juridiskt ansvar för sina inlägg.

Om fuldelning skall vara fri och om Internet skall vara fritt så kan inte Internetleverantören ta betalt mer än för instalationen hos kunden - därefter bör Internet vara "fritt = Gratis" - egentligen bör instalationen också vara fri för att Internet egentligen skall kuna anses fritt (och vara en mäsklig rättighet). Det kan inte bara vara informationen på nätet som skall vara "fri", tillgången till den bör även den vara fri. Alltså bör Bahnhof inte ta betalt per månad - det rimmar inte med kraven på ett fritt Internet - alla har ju inte råd att ha internet!

Permalänk | Anmäl #1 Martin.m, 2009-06-30, 10:24

Oj Oj Oj det var visst en öm tå jag råkade trampa på. Att jag på något sätt skulle ha föringat konstnärers betydelse, för att tycker att det är orimligt att begränsa alstren i 100 år har jag svårt att förstå.

Skulle ovanstående artikel utgöra försvaret för generationsmonopolet för kultur. Då är det tunnt. Men som prästens sa: argumentationen är svag--höj rösten

Att med avsikt missförstå är en känd debatteknik som ju detta är ett exempel på, Men att förfalska citat skapar oanade möjligheter:
"De flesta av oss arbetar, varje dag från 8 till 5. Något som vi får lön för varje månad och så länge som vi jobbar. Med detta som bakgrund är det svårt att förstå varför vissa skall få betalt år ut och år in enbart för att de arbetat tidigare." blev till ""vi andra som jobbar 9 till 5 får inte betalt lång tid efter varför ska dom får det?..."
oj oj oj --- Och deras barnbarn också- mitt tillägg.
Nu är det ju faktiskt så att uppfinnarna jobbar vidare med att sjösätta den uppfinning patentet avser -- varje dag 8-5 år ut och år in.

Att jag skulle mena att det inte finns kontnärligt värde är rent nonsens. Om författaren hade orkat läsa kommentarerna så framgår det väl klart
"Beträffande fotografer så vill jag inte alls förringa bildkomposition och bildmanipuleringar. Andreas Gursky sätt att omvandla cellstrukturen i en vanlig madrass till en 15 meters konstverk är imponerande. Tekniken har dock gett oss så fantastiskt billiga datoriserade kameror och effektiva redigeringsutrustningar att själva hantverket blivit enklare."

Mediaindustri är ingen fri markanad- det är ett monopol, vars försvar hotar vår integritet.

Detta är precis vad generalerna vill låt fotfolket argumentera för den orimliga upphovsrätten.

Jag högaktar fullt ut kontnärliga kvalteter. Kan man inte göra detta samtidigt som man kritiserar den orimliga upphovsrätten?
Var finns för övrigt ett enda argument för fri fildelning???

Permalänk | Anmäl #2 Rutger Roseen, 2009-06-30, 10:52

En onödigt lång artikel som egentligen hade varit tillräcklig som en kort kommentar till Rutgers artikel. Jag tycker dessutom att du tolkar in för mycket i det Rutger skriver. Han har endast, med siffror, försökt belysa en specifik del av frågan och visat hur orimlig upphovsrätten kan se ut, och själv tycker jag att de siffrorna tillförde upphovsrättsdebatten en del. Jag tycker heller inte att han på något sätt förringar kulturskaparnas insats utan endast ger en realistisk bild av hur marknaden för kultur fungerar. I övrigt verkar ni ju dessutom vara ganska överens.

Permalänk | Anmäl #3 Jonas, 2009-06-30, 11:29

Om de flesta verk tjänar in försumbara eller inga summor efter fem år så kan man ju undra vad det har för betydelse att varför det irriterar PPare att artister tjänar pengar så långt efter sin död, det gör de ju inte... eller?

Permalänk | Anmäl #4 KLM, 2009-06-30, 13:45

@Rutger Roseen
Vad gäller citatet så kan jag inte se något fel i följande citatpassus:
”Rutger Roseen 'gör sig vanlig' genom att konstatera att:
'De flesta av oss arbetar, varje dag från 8 till 5. Något som vi får lön för varje månad och så länge som vi jobbar. Med detta som bakgrund är det svårt att förstå varför vissa skall få betalt år ut och år in enbart för att de arbetat tidigare'”

På de övriga två ställena är citatets "andemening" återgiven eftersom citatet är återgivet i sin helhet i texten.

Just i en diskussion om värdet av att ta viss hänsyn till upphovsman blir det viktigt att respektera yrkesmäns 'konstnärlighet', eller patents 'verkshöjd' eller annan professionalitet och i citatet nedan tror jag inte yrkesfotografer blir särskilt lyckliga över beskrivningen av vem som kan betecknas som professionell fotograf, detta speciellt i en seriös diskussion om upphovsrättens betydelse och en bevakning av denna. Jag tycker inte jag har hårdtolkat detta citat:
”...Verkligheten har förändrats. Förr krävdes det tryckpressar och mod från finansiären för att publicera och marknadsföra ett alster - nu sker det med en knapptryckning. Allt som behövs är en dator. Förr krävdes stor yrkesskicklighet för att göra ett fotografi. Nu är vi alla mer eller mindre professionella fotografer...”

Följande citat ur min artikel kan sörja väl för åsikten om fri fildelning. Begreppen kan väl ses som självklara här:
"Att försvara integriteten och rätten till oavkortat informationsflöde och oinskränkt och fri kommunikation på nätet är mycket viktigt och en verklig framtidsfråga..."...

Permalänk | Anmäl #5 Benny Holmberg, 2009-06-30, 14:39

Efter en hel del raljerande så kommer det fram någonting av värde.

Vilket värde är det du menar, egentligen? Det konstnärliga värdet, det kulturella värdet, det ekonomiska värdet, eller ditt subjektiva värde du sätter på vissa verk?

Värdet på olika verk är olika redan i upphovsrätten, konstnärer särbehandlas och är detaljreglerade, fotografers verk har kortare skyddstid än film, musik, och böcker.

Datorprogram ingår också i upphovsrätten, vilket värde är det som rör dom, annat än det ekonomiska värdet? Programmerares har ju inte direkt någon skyddad avtalsrätt, som övriga kreatörer.

***

Och jo, vem som helst kan skriva. Dickens, och fjomparna Dostojevskij och Strindberg, var vilka som helst. Varken mer eller mindre kreativa än dom flesta andra kreatörer, både då och nu. Ändå används dom och deras verk på ett sätt som gör att dom framhävs som att ha ett högre literärt och kulturellt värde än t ex Douglas Adams. Det kulturella värdet kan säkert stämma, för många kreatörer, ty dessa pseudo geniers verk är ju gratis tillgängliga, tillskillnad från Douglas Adams verk.

Och lol Charlie Chaplin, Varken Chaplin eller hans efterlevande styrde skyddstiden för t ex Diktatorn, det gjorde Meredith (hon skrev musiken) eftersom hon dog 17 år efter Chaplin. (Om man skulle ha använt dagens Svenska, och EUs, upphovsrätt. Hade man gått efter Japansk upphovsrätt så hade den filmen varit fri, då allting före 1959 ligger i publika domänen, pga det kulturella värdet.)

Men ta Bergman, hans film Hets (1944) kommer antagligen inte visas allt för ofta för än om 68 år (Bergman dog sist av dom som räknas: huvudregissören, manusförfattaren, dialogförfattaren och kompositören), trots det kulturella värdet, fast avsaknaden av ett reelt ekonomiskt värde.

***

Ett verk som ges ut första efter att kreatören har trillat av pinn äger inte samma värde som ett verk som gavs ut dagen innan. Det verket skyddas bara i 25 år med rättigheter som svara mot de ekonomiska rättigheterna. Så livet+70 år som argument för någon form av efterlevandeskydd, eller att barnen ska minsan ha rätt att ärva lite grann, faller ganska platt. Man har ju tydligen ansett att det går alldeles utmärkt med 25 år från offentliggörande.

Upfinningar anses så pass viktiga för samhället, det är därför dom har i jämförelse så kort skyddstid. Men både vad gäller patenträtt och upphovsrätt så framgår det klart och tydligt att ingen kreatör egentligen äger det han eller hon skapat (en författare har inte rätt att t ex ändra karaktär i ett tidigare verk) för att det anses dels så viktigt och dels j-vligt problematiskt om kreatörer ägde innehållet. Istället äger man inskränkta rättigheter till verket, under en begränsad tid (fast nu har ju diverse tokstollar i vissa bolag och organisationer snevridit det där lite.)

Således, vilket värde, egentligen, det konstnärliga värdet och det kulturella värdet tordes ha ett högre värde i den publika domänen för ett verk, istället för död och begraven musik, men framförallt film, i stängda (bolags)arkiv, eller som böcker som lider av bristen på nya upplagor, nyutgivningar. Verk som saknar reelt ekonomiskt värde eftersom dom skulle konkurrera med nytt. (Här tänkte i alla fall Japanerna halvvägs rätt, eftersom årtalet, idag 1959, i egentligen skulle behövas flyttas fram vart tionde år med tio år.)

Permalänk | Anmäl #6 ST, 2009-06-30, 21:25