David Eberhard: Jag - en maktmänniska?

Bravo David, på dessa allsköns sanningsägare, på dem!
P.S. Sommaren i sinnet pågår året runt - alive!?

Merete Mazzarellas recension av Eberhards senaste bok
http://www.svd.se/kulturnoje/litteratur/artikel_2957525.svd

"Tur är det att David Eberhard försäkrar att han – till skillnad från majoriteten av sina landsmän – för egen del inte är lättkränkt, för nu måste det sägas: att läsa hans Ingen tar skit i de lättkränktas land är som att vara på party och bli inträngd i ett hörn av någon inte helt nykter person som utdraget, monologiskt och med otaliga upprepningar och omtagningar vill delge en alla sina åsikter på en gång. /.../ Genomgående är metoden grovt populistisk. Det han tycker illa om förvränger han för att utan mer krävande argumentation kunna skjuta ner det."

Ann Heberlein i Sydsvenskan
http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/kultur_bocker/bokrecensioner/arti...

"Ilska är på många sätt konstruktiv – ilska över missförhållanden, felaktigheter och orättvisor leder i bästa fall till engagemang och förändring – men okontrollerad ilska som slår vilt åt alla håll och kanter blir lätt patetisk.

Eberhard balanserar på gränsen mellan den konstruktiva och den patetiska ilskan, och om man sorterar bort övertrampen finner man några riktigt intressanta iakttagelser."

Björn Wiman i Expressen anser Eberhard vara lättkränkt i fråga om anmälningen mot Odell
http://www.expressen.se/kultur/1.1570630/en-idiotfraga

Jag försöker inte påstå att Eberhard har fel rakt igenom med sina analyser. Jag håller med om rätt mycket. Men han gör sig skyldig till samma sak som han anklagar sina meningsmotståndare - nämligen bristen på nyansering. Hans jargong kan vara kul att läsa någon enstaka gång men det ger ett ganska ovärdigt intryck.

I sammanhanget kan det vara intressant för hugade vetgiriga läsare att kollan in Studio1 i P1 http://www.sr.se och lyssna till debatten om kbt, psykodynamisk terapi och medicinering. Behovet av en mångfald behandlingar som anpassas individuellt verkar betonas av de flesta.

Eberhard skriver: "Och de saker som faktiskt visat sig få människor att må bättre kostar inga pengar. Så för majoriteten av oss hjälper det att dansa och njuta av livet. Prata med folk på stan."

Jag ska följa doktorns råd och ge mig ut på momangen!

Men kultursidorna läser jag även i fortsättningen.

Tack David Eberhard för en mycket bra text. Ditt engagemang för de sjuka som har det allra svårast i ”vårdsvängen”, de psykiskt sjuka, lyser klart. Alla andra sjukdomar kan människan bearbeta med sitt förstånd, men vid psykisk sjukdom är tidvis i alla fall, förståndet dysfunktionellt och patienterna kan inte alltid göra sin röst hörd. Många är så hjälplösa och så sjuka och tyvärr bollas många runt i vården innan de får kompetent hjälp. Min åsikt är att kultureliten som du benämner dem, eller jag skulle snarare säga ”proffstyckarna”, lever kvar i en gammal ideologi utan vetenskaplig evidens. Man har alltför länge av ideologiska skäl (tex att det är samhället som är sjukt och de psykiskt sjuka eg. friska som reagerar på det och annat sådant flum) sett på psykisk sjukdom som något som inte är fysiologiskt och om den förekommer i så fall går att prata bort, med andra ord skärpa sig ifrån… Jag har ruskiga exempel på människor som långt om länge fått en psykiatrisk diagnos och rätt behandling, men dessförinnan suttit och ältat oförrätter som lätt går att hitta i varje människas liv – det har enbart gett dem skuldkänslor för att de inte kunnat psykologisera sig själva till bättre människor, många har brutit med/lärt sig klandra sina föräldrar osv. som orsak till sin sjukdom.
Men numera finns det många ställen där psykiatrin fungerar bra, det finns engagerad och skicklig vårdpersonal som vill framåt, vill bli bättre och utveckla vården. Och de bemöter sina patienter med stor respekt. Det är ett hån mot dem att inte se deras professionalism.
En del i att utveckla psykiatrin och skapa bättre diagnosmetoder/behandlingsmetoder som får acceptans i samhället, är att upplysa om att psykisk sjukdom är lika fysisk som tex diabetes. Tyvärr vet inte alla ens i vården detta, och patienterna möts ofta av fördomar och nedlåtande bemötande och får inte rätt bedömning tex i primärvården utan får valsa runt i vården utan att få snabb och korrekt behandling. Den ”slussning” som måste till för att skilja sjukdom från icke sjukdom. Det är, tror jag, en av orsakerna, till alla långtidssjukskrivna av psykiska orsaker. Men även många medborgare här i landet, förstår inte skillnaden mellan psykisk sjukdom och livskriser/belastningsreaktioner. Det är mänskligt att relatera till sig själv för att förstå andra, men att man själv har varit ”nere”, upplevt en livskris man kommit över osv, går inte att applicera på psykisk sjukdom, tex mani och psykos som du tar upp i texten. Alla som mött en patient med hallucinationer vet vilken plåga detta är. Ang. konstfackstudenten har jag skrivit förr i min gästblogg på Dagens Medicin: http://www.dagensmedicin.se/asikter/blogg/gastbloggar/ingrid_kampas/2009...
http://www.dagensmedicin.se/asikter/blogg/gastbloggar/ingrid_kampas/2009...
”En frisk människa med skådespelartalang kan mycket väl spela psykiskt sjuk, men en psykiskt sjuk människa kan inte spela frisk.”
För en vecka sedan hade jag också denna text på Newsmills Fritt Forum som jag inte vet om du har läst http://www.newsmill.se/artikel/2009/06/17/las-inte-fast-psykiatrin-i-nya...
Jag gör inte anspråk på någon absolut sanning och förstås tror jag inte jag får medhåll i allt jag skriver. Mitt mål är att väcka debatt om den psykiatriska vården pga av att jag nyligen sett ett patientfall som gjort mig mycket engagerad. I denna debatt kan många engagerade yrkesgrupper delta, även patienter och anhöriga som kanske är de som allra bäst vet vad det handlar om. När min son tog sjuksköterskeexamen hörde jag i ett tal några ord jag aldrig glömmer: ”En sjuksköterska (förstås gäller det även läkare och andra yrkesgrupper) måste våga vara modig ibland för sina patienters skull, våga slåss för dem”. Ta inte åt dig att någon säger du är onyanserad. Vad betyder ordet ”nyanserad”? Utslätad eller konformistisk eller velig eller feg? Jag önskar dig en fin sommar David Eberhard och får väl påminna om vad som står i Predikaren: Ät, drick och var glad…
Ingrid Kampås, sjuksköterska, författare och tidigare gästbloggare på Dagens Medicin

Eberhard klagar på att han inte fick svara Mazzarella.
Hur orättvist detta var beror på exakt vad han ville ha infört. Han ska ha rätt att påtala rena sakfel. Men när det gäller recensioner och liknande nekar redaktionerna i princip replik från den som själv är föremålet. Tur är det, för oss läsare, annars skulle spalterna krylla av lättkränkta författares protester.

"...Och de saker som faktiskt visat sig få människor att må bättre kostar inga pengar. Så för majoriteten av oss hjälper det att dansa och njuta av livet. Prata med folk på stan. Den makten har vi alla."

Javisst... - David Eberhard - är det så... - Tack och Löv !

Tack David, nu vet jag äntligen att jag är kulturkonservativ. Jag skriver enkelt och så att de flesta begriper. Kulturkoftorna är något där malen ständigt flaxar in och ut genom hålen.

Nu förstår jag att när David Eberhard skriver så mycket om lättkränkta människor, så talar hans främst om sig själv.

Hej David!
Hela historien med Anna Odell är intressant. Reagerade först som du - med ilska och upprördhet. Sedan - när utställningen kom kände jag mig indragen - som kulturvarelse utan egentligt eget val - i ett skeende där min egen första reaktion var en del a installationen. Då fick jag - motvilligt ska erkännas - se mig själv och mina egna reaktioner som ett led i ett konstverk. Tänkvärt, ja nog är det, men sen om det är en korrekt analys av det hele, det är jag inte kvinna nog att bedöma.
Nog om detta. Eftersom jag alldeles i dagarna läst ut två böcker om och av Thomas Quick ( den ena av Pelle Svensson) så har jag det här med psykiatrisk vård färskt i tankarna. Om du inte läst dom, rekommenderar jag dig att göra det - på tal om makt. Skulle vara mycket intressant att läsa en recension av dig på dessa böcker. För där kan man läsa hur myter om vårt inre själsliv får liv och hamnar i händerna på makten och vad som då kan hända. Skrämmande är bara förnamnet!
F.ö. blir jag nyfiken på dina böcker. Införskaffar dem snarast!
Ha en skön sommar!

Mitt i prick. Tack för viktig debatt

Jag älskar dig

I mitt tidigare yrke som sjukvårdsbiträde tvingades jag och fyra andra kollegor vid ett tillfälle att slänga oss på en patient som fick en psykos. Det var en fruktansvärd upplevelse att höra patientens ångestfyllda skri och invänta läkarens spruta som skulle lugna demonerna. Patienten hade upplevet koncentrationsläger och vi som vakade över honom grät över de hjärtskärande ropen på hjälp.

Till slut kom hjälpen i form av lugnande mediciner och vi personalen tog tacksamt emot den. Därför är inte Anna Odells insats för konsten en konstinstallation utan en riktigt usel tavla!

Tack för en utmärkt artikel.

Det är lite tröttsamt att se att människor fortfarande protesterar mot Gökboet istället för det psykiatrin verkligen är idag.

Tack för din långa sommarpratarartikel. Jag gillar varken din maktelit eller kultureliten särskilt mycket. Har haft en del insyn i båda. Jag tycker att båda dessa sfärer i samhället tillhör en gammal och förlegad syn på människan. Eliter har aldrig tillfört något till någon utom ett förtryckande och nedtryckande. I det långa loppet.

Men naturligtvis försöker samhället och vi människor klara av saker och ting på de sätt som går. Och det är inte lätt att förstå sig på människor som blir galna eller tokiga. Faktiskt så sammanfaller dessa elitsfärer ibland, som du pratar om. Det är inte så att man automatiskt är vaccinerad mot galenskap om man jobbar i vården och inte heller så om man tillhör kultureliten.

Under de år jag jobbade på DN (vara tio år med kultur) så kallades huset allmänt (särskilt hos vaktmästarna) för dårhuset eller sågs som en asyl eller skyddd verkstad för de som inte klarade det hårda klimatet "där ute" i det vanliga samhället.

Det finns alltid känsliga människor, som försöker gå före, men som stupar på de klippor, där sirenerna har lockat dem på avvägar. Jag har många exempel på detta genom åren. Just massmedievärlden och den värld där de abstrakta orden härskar är en svår och stundtals omöjlig värld. Den ses som elitistisk, men äter också människor. Detta blev helt uppenbart när min kompis, som jobbade i rummet bredvid tog livet av sig.

Enligt min mening finns inte alla de motsättningar, som du radar upp här. Och naturligtvis har tidningar sina regler och bestämmelser. Och den recensent, som inte skriver så som brukligt är blir inte långvarig på platsen. Det är ett mycket märklig yrke att bedömda andra hela tiden. Som om det finns gudalika människor.

Alla dessa maktsfärer håller i rasande fart på att ombildas. Detta genom något som länge kallades ny teknik. Ett exempel finns här i dessa spalter. Och jag hade inte ens orkat läsa det du skriver om ifall inte en av mina bloggkontakter hade uppmärksammat mig på att du skrev nåt om kultureliter... så kan det krångliga livet söka sig nya vägar.

Och makten ligger inte alltid där man tror att den finns. I de synliga världarnas skugga finns ofta andra och motstridiga sådana, som också påverkar fast de aldrig uttalas högt, nämns vid namn eller hörs i gammelmediernas uttalade, tillrättalagda, sorterade och mönstrade ordning.

Du ska ha respekt för att du gick ut och talade om vilket otyg Anna Odell höll på med. Bra gjort!

Början av din artikel låter som om du uppfattar ett massivt motstånd mot dig och försvar för konstfack. Så är det naturligtvis inte. Det glädjer mig ändå att du uppfattat att 90% av de som har någon åsikt om vad som hände stödjer dig.

Svensk kulturelit är ett gäng fåntrattar, så är det. De måste försvara Anna Odell mot dig, av rena maktstrukturskäl.
På något sätt är det talande att den som skarpast gick ut i försvar för Anna Odells tilltag är knäppiskonstnären Pål Hålländer, samme man som filmade sig själv när han åkte till balterna och låg med prostituerade. Det var visst också "konst", men bara om det är en konstnär som gör det.

Stör mig på de som säger att han är kränkt. Han säger inte någonstans att han är kränkt. Däremot är han förbannad. är väl hans signum. Men han är förbannad och gör något inte bara sitter hemma och gnäller. Håller inte med om allt du skriver David men vill bara tacka för att du väckt liv i en viktig debatt.

Mycket bra artikel. Stå på dig David och fortsätt skriva bra böcker.

Kränkning var ett ord som våra riksdagsledamöter började använda för att försvara sig mot befogad kritik. När ordet sedan spred sig och började användas av de breda folklagren så kom kritiken mot de "lättkränkta". I främsta ledet av dessa kritiker står Ann Heberlein och David Eberhard som fått stort genomslag i media med sitt folkförakt. Hade de varit tidigt ute - då jag t.ex. startade den nu nerlagda bloggen "Dagens kränkning" tisdagen den 22 februari 2007, just för att ironisera över politikernas omotiverade lättkränkthet och peka på hur mycket undersåtarna kränks av makthavarna - hade jag haft förståelse för Heberlein och Eberhard. Nu valde de istället att tiga när makthavarna använde ordet kränkt men kom ut och pucklade på den maktlösa massan så fort ordet spred sig utanför politikernas kretsar. Så agerar klättermössen, de slickar uppåt och sparkar nedåt, och får för det mesta medias bifall. Men i de fall David Eberhard inte fått medias bifall uttrycker han samma indignation som de maktlösa kränkta han hoppar på i sin bok.

Tror inte många andra än David Eberhard såg Odells verk som "elakt". Främst och för allmänheten var det viktiga att skapa debatt kring en för allmänheten sluten värd. Jag hoppas inte trygghetsnarkomanin är större i "evidensvården" än utanför.

Jag vet inte hur ni känner men jag blir mig mer upprörd över vissa läkares helt skamlösa jourlöner http://svt.se/2.33538/1.1617154/lakare_far_11_000_kronor_for_journatt?li...
än en enstaka konstnär som vill debattera det omhändertagande hon själv upplevt som patient. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article5130847.ab

Anna Odell må både vara usel som konstnär och helt vise i pannkakan - men det är inget mot den systematiska utsugning som vissa (f.d. kollegor till David Eberhard) helt ogenerat utsätter landstinget för. Ersättningar på 11 000 kronor för en journatt i hemmet är vedervärdigt, särskilt då vården knäar och klagar på hur de saknar medel.

Var inte David Eberhard upprörd just över hur mycket konstnären Anna Odell skulle ha kostat S:t Görans Sjukhus? I själva verket är det bara myggpink jämfört med de miljonersättningar som Dr Eberhards kollegor satt i system att lura av landstinget.

David Eberhard behövs i lättkränkta Sverige. Sverker Sörlins kritik kan han ta lätt på för han är ju gift med en konstfackprofessor som försvarat Odell.

Makt är intressant. Går man utanför gränsen, har gjort det, då stängs man ut från vissa nätsidor. Som om man skriver välunderbyggd sak och skickar till tung politiker, myndighet och journalist. Tja, och lite annat på DN. Man visste ju att de aldrig skulle kicka en, som säljare. Sen var väl normalt inte säljare på samma bana som mig. Säg inte att du inte saknar makten, för det är trams. Du må sakna det som följer med den, måhända. Men, ändå. Du har gjort oerhört mycket positivt, i att folk börjat se annorlunda på sitt föräldraskap. Mindre curling, mer låt dom slå sig lite.

100% respekt för dig. Anna Odell, jag tror att problemet inte ligger i att man faktiskt binder fast folk ibland, snarare att de binds fast allt för sällan. Det finns folk som skadar sig själva som faktiskt behöver tvångsvårdas, men inte får det och tar livet av sig istället.

"Främst och för allmänheten var det viktiga att skapa debatt kring en för allmänheten sluten värd."

Och var är den debatten? Hur deltar Anna Odell i den?
Eller menar du att hon gjort sitt genom att _försöka_ skapa en debatt?
Behövs det en speciell utbildning för att göra vad Anna Odell gjorde?

Vården är väl för övrigt så öppen den kan bli, med respekt för patienternas rätt till privatliv.

"En makt som inte ens "maktmänniskan" David Eberhard rår över, nämligen kulturelitens makt. En makt som regelmässigt missbrukas. (Här tror jag att han projicerar)

Så när jag slutade som chef på psykakuten för att jag helt enkelt önskade byta arbetsplats efter att ha tillbringat hela mitt vuxna liv på samma ställe (Hehehe, han vill få oss att tro att det var nåt annat än övergreppet på Anna O. som fick honom att söka sig bort från brottsplatsen)

så fick jag läsa i morgontidningen att det var på grund av en konstinstallation." (Vilken konstinstallation, har nån här sett en konstinstallation?)

En av de bästa artiklarna i sommar!

Efter att ha läst "I trygghetsnarkomanernas.." är David husgud här...

Varför detta inlägg Eberhard? Känner du dig kränkt?

Av allt att döma en charlatan som går hem hos etablissemanget bara för att han säger det som högern vill höra. I vetenskapliga sammanhang kammar han dock noll.

Har du sett fotot på Eberhard här ovanför? Han är ett vrak som "självhävdar" sin lättkränkthet och kan göra vad som helst med dig "när du behöver honom".

Flera gånger upprepar han sin lättkränkhet över Merete Mazzarellas recension och nämner hennes namn. Eberhard är en skrämmande personlighet som självrättfärdigar sig om det han inte vet något om.

Att skriva så länge och ältande i sin omedvetenhet om hur andra behandlat honom, är en läskigt ohygglig läsning.

Ann Heberlein skriver en recension av hans bok och refererar till Mazzarellas recention:
-men hur kan Ann Heberlein som själv inte är psykiskt frisk och inte vet hur hon skall bli det heller, skriva en recension om en Eberhard och hans bok, när hon inte har någon insikt i ämnet?
Att lyssna till Ann Heberlein i "Sommar" i P1 om hur hon bett psykiskt sjuka skriva till henne efter att de läst hennes bok och sen säga att hon inte orkade höra vad dessa sjuka berättade för henne det var att utnyttja dem för sin egen skull och sen förkasta överge dem.
Jag förstår inte varför David Eberhard eller Ann Heberlein får uttala sig om "sina egna sjukdomar" utan att vara medvetna om att det är det de gör!

Håller med Mazarella att Eberhards bok "Ingen tar skit.." är lite väl tjatig samt att slutsatserna i slutet av boken blir lite väl vidlyftiga. Det vore en utmärkt bok om den vore hälften så tjock.

I denna Newsmill artikel är dock Eberhard klockren. Vi har ett stort problem i vårt land, problemet är att vårt lands politiska och kulturella elit skiljer sig avsevärt i många viktiga frågor vad gäller uppfattning och åsikter. Det folk i gemen tycker beskrivs reglerbundet som "populism" emedan eliternas åsikter benämns "demokrati". I själva verket borde det ju vara tvärtom.

På dem bara David, du är grym.

Hej David!
Jag läser just nu "Trygghetsnarkomanernas land", och jag måste säga att jag är förvånad. Mazzarella kallar boken i sin utmärkta recension "grovt populistisk" och det är ta mig fan ingen överdrift. Resonemangen förs i aggressiv ton och byggs på höjden med grova generaliseringar som bas på ett sätt som för tankarna till figurer som Bert Karlsson. Hade bokat upp mig för att gå på en av dina föreläsningar i höst, men avbokade mig igår. Don't quit your day job.

TACK!! Kultrureliten patent på tyckande och deras hätska jakt på oliktänkande måste till varje pris bekämpas.

Jag läser just nu boken "Ingen tar skit..."och blir genuint förvånad över nivån på texten.Är detta en produkt av en högutbildad,skärpt,intresserad debattör,som dessutom har arbetat inom psykiatrisk vård under många år?Jag kan inte tro det och fortsätter läsandet.Ett stort antal motsägelsefulla meningar får mig att tappa fokus på innehållet, ett innehåll som jag misstog för varandes balanserat och åtminstone faktamässigt korrekt. Den ena sidan efter den andra tycks vara upprepningar av samma kaliber som du anklagar andra för att använda."Varje normal människa" är ett uttryck som definitivt ogiltigförklarar den eventuella ansats till förståelseskapande grund för norm,normalitet och likriktning som kan ha varit målet för denna din mening.Inte grammatiskt utan som meningsbärare.
Du i mina ögon är kverulant, något du tydligen önskar motarbeta hos andra?"Ett övertolkande kverulantiskt samhällsklimat" gäller kanske enbart samhället som abstraktion,inte de invånare som fyller samhället?Du lyckas få fram tonen av gnällighet vilket ju naturligtvis var meningen...
Nå,jag fortsätter med läsningen;men orkar inte uppbåda mer intresse just nu för din text, däremot plockar jag fram Ronald Laings ur hyllan och förundras över antiinnehållet i hans texter och tolkar det som att han faktiskt inte kommer med några påståenden om något, inga uppmaningar till åtgärd eller handling,utan relativt stillsamt propagerar för att tillåta människan att vara människa,till skillnad från nutida författare;"Det går över när du gifter dig",alltså att din människolikhet är ytterst, och till syvende och sist beroende av en yttre faktor eller händelse.Och att 1900-talet skulle varit det sekel då minst antal människor dödades eller dog som följd att krig och våld är ju en något friserad uppgift(och därmed inte sann!)som inte går att verifiera.Vad fick dig att skriva en så lös historia som att den skulle vara just "historisk"?

Man borde göra en rejäl undersökning av deras arbete i psykiatri. Har psykiatri och dess anställda hjälpt folk, alla äkta psykisk sjuka/kunder eller har psykiatri försämrat deras kunders liv sen kontakt med psykiatri och ökat folks psykiska ohälsa?

Jag ställer lätt upp på att man fördärvat mitt liv. Inget snack om det. De kan försöka skylla på något annat men det kommer inte fungera, när jag var från början falsk patient sen kontakt med dem 2007 för diagnos som till och med är felaktig då de kunde inte upptäcka att jag övertygas atill simulera har de förstört hela mitt liv, de kunde på en gång trampat ner mig riktigt på marken och spottat mig.

Jävla psykiatri tycker sig ha rätt ställa fel diagnoser på någon som simulerar bara för att man kan lägga ansvaret på att man har jobbat i enlighet med "rätt" praxis, dvs värdelösa icke-patognoma diagnoser. En kardiolog säger aldrig att han ställt fel diagnos på en patient som fejkar hjärtinfarkt bara för att patienten fixat en diagnos. Det låter illa. folk som simulerar och psykiatri behöver nästan varandra. Det är symbiost

Skulle stå: En kardiolog kan inte säga att han ställt rätt diagnos på en patient som fejkar hjärtinfarkt bara för att patienten fejkar objektiva (bara för att smärtor kan observeras som beteenden i psykiatri betyder inte det inte fejkas) eller subjektiva (smärtor som patienter inte uppvisar objektivt i beteende utan i känslor) smärtor. Det skulle låta illa. Folk som simulerar i psykiatri diagnoser och psykiatri behöver nästan varandra. Det är symbiost. Det går lätt simulera diagnoser som paranoid, katatonisk, ospecifierad schzizofreni, ångestsyndrom, social fobi, ADHD etc i psykiatri.

Största kvacksalvarna finns i lugnaste vattnet där man man minst anar i medicinens ädla signum. Det är inte eget påstående utan många läkare och till och med professorer i psykiatri påpekar falsk vetenskap i psykiatri

Största Kvacksalvarna finns i lugnaste vattnet där man man minst anar i medicinens ädla signum. Det är inte eget påstående utan många läkare och till och med professorer i psykiatri påpekar falsk vetenskap i psykiatri. Man kan avfärda många medborgare som dragit igång kampanjer mot psykiatri men nu är det till och med
granskningar av reporter, läkare med mera som experimentiellt bevisar brister i psykiatri. Dessutom kan man aldrig avfärda en information oavsett vem som förmedlar den när det går styrka det, KONGRESSEN I USA RENSAR UPP I PSYKIATRIN. TUNGA NAMN FALLER SOM KÄGLOR. Det här går och styrka att det hänt, men att psykiatri angriper den organisation som förmedlar nyheten säger något så patetiskt man är.
http://kmr.nu/artikel_kongressen.pdf

Att jag säger psykiatri angriper organisation är egen erfarenhet av en jävla anställd i psykiatri som säger dummerjönsen Milton kan avfärdas för att han hänvisar till kmr.

Jag älskade Ann Heberleins artikel på DN, Arma självar. Fick mig i grått. Även om 40 år kommer jag stödja arbete i förbättra vården. Jag har bränt varenda bro till låta sådan vård fortgå.

Var det inte Adam Curtis som snarare lät oss själv märka att makt- och elittänkande ärf framträdande i psykiatri. Så när Eberhard (ursäkta mig David om jag inte är rättvis mot dig) skriver "En makt som inte ens "maktmänniskan" David Eberhard rår över, nämligen kulturelitens makt", så vänder han nästan det som är så klart i psykiatri på konstfack

När psykiatri tar ifrån ansvar från individ och samhälle (vilket bör inte va så lätt för psykiatri då människan vill ibland slippa ansvar), kan individer tvingas till simulera symptom och strunta i till och med va en ansvarsfull medborgare och delta i bekräfta och simulera symptom. Det där är redan skett många ofta sedan psykiatrisk etablering!

åter spontant kommentar som rättas: ....vilket bör inte va så svårt för psykiatri då människan vill ibland slippa ansvar. Att man tar ifrån ansvar handlar inte alltid om att folk förbättrar välbefinnande av psykiatrisk kontakt. Bör väl inte va främmande med tunga namn i psykaitri som faller i USA. Den barmhärtiga samariten finner vi inte så lätt.

åter spontant kommentar som rättas: ....vilket bör inte va så svårt för psykiatri då människan vill ibland slippa ansvar. Att man tar ifrån ansvar handlar inte alltid om att folk förbättrar välbefinnande av psykiatrisk kontakt. Bör väl inte va främmande med tunga namn i psykaitri som faller i USA.

De som simulerar symptom i psykiatri behöver psykiatri, och psykiatri behöver patienter eller borde säga kunder i sitt jobb, så det är inte konstigt att av miljoner som fått diagnoser i psykiatri, så skulle varenda av de som simulerat och kommer simulerar symptom kliver fram, trots att det är barnsligt lätt simulera symptom i psykiatri. Det är som sagt symbiost precis som langare behöver kunder, behöver missbrukare langare.

Beträffande experter som tycker att tvångsvård är förlegad paternalistisk hållning så kanske det är varningsklocka då psykiatrins vård ökar och faktiskt bidrar till självmordstankar. Man har ju erkänt att en biverkning av psykiatriska läkemedel är självmord. Hittar jag på? Det har man rätt tycka. Jag gillar inte att du har fel då, men jag kan slita arslet för att låta dig uttrycka dig fritt.Men visst finns det också folk som verkligen har självmordstankar, men då jag för min del själv aldrig haft självmordstankar eller någonsin försökt skada mig och kommer inte heller någonsin göra det, så kan jag som psykiater eller någon personal i psykiatrin inte ha erfarenhet av känna självmordstankar och kan då inte riktigt förstå dessa människor. Man borde undersöka om de som haft sälvmordstankar och tvingas till tvångsvård av förlegad paternalistisk hållning alltid kunnat bli hjälpta av psykiatri eller om psykiatri bidragit till våld och självmordstankar. Det här är inte bra. Det är inte ovanligt att psykiatri har benägen till missuppfatta någon som har självmordstankar vara sjuk. Det går inte veta om personen inte hittar på att han eller hon har självmordstankar. Någon kan lätt hitta på psykiatrisk klinik att hon slutat äta och vill dö, vilket psykiater lätt uppfattar som självmordstankar, trots hon kanske i verkligheten är lustig nog nästan expert på kost och har på grund sin kost bättre hälsa än till och med en knubbiga psykiatern. Dessutom kan människor lättsamt eller i frustration säga saker som kan missuppfattas vara självmordstankar. Många psykiater är långt ifrån verkligheten i sin vita eifel torn med vita rockar och hög auktoritet. Jag själv har känt folk från många kulturer, åldrar, och områden och vet att särskilt ungdomar som brukar prata kvickt svär mycket och kan dramatisera saker och ting. Jag har träffat många tjejer som sagt att hon hoppas hon dör och låtsas hon skadar sig, men i frustration eller lättsamt, inte sällan för att få uppmärksamhet av omgivningen, utan att hon en enda gång verkligen vilja skada sig, vilket många anställda i psykiatrin ofta missuppfattat som självmordstankar eller självmordsförsök. Så lätt går det simulera till och med självmordstankar i psykiatir.

Det är som nämnt oerhört lätt simulera symptom i psykiatri. Det inte konstigt att av miljoner i världen som fått diagnoser i psykiatri, så skulle sällan varenda av de som simulerat och kommer simulerar symptom kliva fram, trots att det är barnsligt lätt simulera symptom i psykiatri. Det är som sagt symbiost. Psykiater är inte langare som bara lärt sig bara dela ut läkemedel. Men det är knappats någon närstående vågar kliva fram och säger att man simulerar symptom. Då närstående simulerar symptom åt någon så säger man sällan att man vill ha ställföreträdande stöd eller bidrag som anhörig eller låta missbruk av läkemedel ske. Men man kan ha rätt i att det nås primära och sekundära vinster av att närstående simulerar symptom åt barn förutom att det finns fall med ställföreträdande stöd eller förmåner tagits ut. Dessutom händer det att närstående tycker att det är bra för barnet att simulera och att de simulerar symptom åt ett barn. Men tyvärr är man dum. De ska uppmanas och stödjas bryta simuleringen. Det är helt fel, man tvingar ett barn fortsätta simulera symptom, när psykiatri låter majoritet företräda barnet och fortsätter vården. Man låter inte sällan närstående med majoritetsuppfattning av diagnoser utan medicinska patognoma symptom härska i psykiatri. Det går lätt köra över ett barn som inte får företräda sig i vården sen barnet lockats av simulera symptom. Till och med deltagare i Rosenhan experiment nämnde att man blir tvungen bekräfta och simulera symptom. Det är klart för mig också sedan 2007-08.

heja psykiatri. Ni våldtar inte folk, förutom en psykiater ("Psykiater anklagad för nya sexövergrepp", sydsvenskan) som flera patienter anmälde för att han var våldtäktsman. Det är vidrigt att en psykiatar inte låta bli med våld tvinga stackars kvinnlig patient till intimitet. Men det går ändå inte veta om patienter inte hittat på våldtäkt. Jag vet att det går lätt simulera psykiska symptom men även lockas simulera våldtäkt för att undvika misstänksas vara simultant i psykiatri, och sedan kan flera som känner varandra låtsas vara våldtäktsoffer.

Mvh
sjuk Våldtäktsman som kan inte låta bli falla för våldtäkt en gång i månaden. Men inte kan man få någon inbilla sig eller låtsas vara våldtäktsmän bara för att ingen anklagad någon förutom några få sjuka patienter.

Det är sä jävla perverst,vidrigt, jag våldtog min far med falukorv och framkallade andar, min avlidna mor...Har en gps som jag funnit vid lya och stoppat i min kropp..haha...Min far inte någon bög i pulpfiction film, han är en människa, han ska inte tolera hans son våldtar honom och kör in en falukorven i han. Fy perverst jag är.

Man traskar in till våldspelar och fjantar sig med hitta på att han kan har det ena och andra symptomet, till och med kan framkalla andar, men vårdcentral tar han inte seriöst. Han går till psykiatrisk klink. Möter sjuksköterskor och psykiatriker som är helt tvärtom, nästan som någon fått cancer. Man berättar att det ena och andra symptom i schizofreni. Men avslutar med lugnt, var inte så ledsen, vår familj har talanger också. Vad är det för talang säger psykiatern.
-Jo det är jag, min fru, min sjuåriga son, min fyraåriga dotter och vår irländska fårhund "Hemingway". Numret börjar med att min fru och min son kommer ut på scenen och inleder en passionerad kärleksakt till tonerna av tidig Barry White. Det hela är mycket rörande! Därefter så kommer jag och min dotter in på scenen, ställer oss på varsin sida om modern och sonen och sonen och börjar kittla oss själva i halsen tills vi båda spyr exakt samtidigt över dom min hustru och son. Därefter kittlar vi oss själva i halsen igen och spyr tills våra magsäckar är tomma. Min fru har nu slicka sin son i analen, och min son bajsar henne i munnen. Han har precis ätit ett halvt kilo katrinplommon, så konsistensen på hans avföring är som en följd därav, tämligen flytande. Min fru reser sig upp spyr ut avföringen i mitt ansikte. Jag är nu i helt brun i ansiktet av exkrementerna och tar upp en bibel som hela tiden legat på golvet och börjar imitera en färgad predikant medan min familj har en vild gruppsex-orgie i bakgrunden. Då rusar min hund, Hemmingway, glatt in på scenen och börjar slicka min pung medan jag står och masturberar samtidigt som jag inlevelsefullt läser upp ”Johannes Evevangeliet”. Min son lämnar då ormgropen, kryper fram bakom min hund, kavlar upp ärmen och fistar Hemmingway långt upp i magen. När jag väl har kommit över hundens nos så lyfter min son, som fortfarande har armen långt upp i Hemmingways ändtarm, upp hunden med den penetrerande armen och kastar iväg honom till min fru och dotter. Hunden, som är dresserad att ignorera smärtan i sitt rektum, börjar knulla min dotter med sin hård hund-kuk samtidigt som han slickar min fru. Därefter avslutar vi numret med att hela familjen, tillsammans misshandla hunden tillmedvetslöshet.

Psykiatern kliar sig eftertänksamt i skägget och funderar en stund.
-Kan familj intyga det herr Tavon?
-okidoki säger herr Tavon.
- Ja, det var sannerligen ett spektakulär talang. Vad kallar ni det?
- Aristokraterna!